Lönsamma miljöbovar slipper undan. Skattebetalarna får stå för kostnaderna.

I SvT P1 Rapport 18 juli 2021 klockan 18.30 visades en ny testmetod för att spåra föroreningar i Östersjön. Metoden har utvecklats av Mittuniversitet.

Industrier utefter Norrlandskusten har under decennier släppt ut föroreningar – bly, kadmium, arsenik och kvicksilver - som samlats på havsbottnen.
I Rapportinslaget får vi följa forskarna vid ett mycket förorenat havsområde utanför SCA Östrands massafabrik i Timrå.
I dag kanske företaget inte släpper ut gifter i havet, men annat var det förr. Och det är den gamla skiten som fortfarande kan vara en miljöfara.

Vad jag vet är SCA varit ett mycket lönsamt företag.

Det finns för övrigt gott om företag som under decennier skapat stora vinster och givit aktieägarna god utdelning och samtidigt vållat miljökatastrofer som först i dag uppmärksammas.
Företag som under många år givit sina ägare stora vinster visar sig så småningom under sin produktionstid ha orsakat miljöförstörelse och sjukdom som staten och kommunerna tvingas ta hand om.
Och det handlar inte bara om koldioxidutsläpp.

Ett känt exempel är Lomma Eternit en asbestcementfabrik. Fabriken stängdes 1977 efter att arbetare hade blivit sjuka på grund av arbete med asbest. Företaget hette ända sedan starten 1906 Skandinaviska Eternit AB. På produkterna stämplades "Lomma Eternit". Företaget ägdes av Skånska Cement (Cementa, Euroc).
Eternitfabriken etablerades 1906 och förblev under hela sin verksamhetstid Sveriges största producent av Eternit. Fabriken hade 37 arbetare år 1923 och 293 arbetare år 1937.

På 1970-talet blev larmrapporter om asbest allmänt kända. Asbestfibrer sätter sig i lungvävnad och orsakar flera sjukdomar, bland annat cancer. Asbestfibrer ingick i tillverkningen av eternitprodukter, och eftersom produktionsprocessen då inte hade några högt ställda säkerhetskrav för asbesthanteringen, så andades många av fabriksarbetarna in fiberhaltig luft. Till sist hade hälsoproblemen blivit så stora hos dem som arbetade med materialet att fabriken fick stängas 1977, sedan asbesthantering gradvis hade förbjudits.
Det finns många liknande exempel.

Medan löntagarna arbetat sig till döds har aktieägarna kunnat göra vinster på produktionen.
Och medan aktieägarna kammade hem aktieutdelningar och aktievinster blev löntagare sjuka eller dog och skattebetalare och samhälle får sopa upp efter företagens miljöförstörelser.

SvT P1 Rapport 18 juli 2021 klockan 18.30

SCA Östrands massafabrik i Timrå. På fabrikens webbplats får man veta att fabriken är världsledande.

SCA:s utdelningar 

Min blogg 3 juni 2014 Löntagarna tar de största riskerna 

Storföretagen är inga privatföretag

Den enskilda äganderätten och egendomsrätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Oavsett om du äger en blyertspenna eller en fabrik som tillverkar sådana, ger dig lagen rätt att bestämma över din egendom.

I Förenta Nationerna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna heter det:

”Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.”

Privat ägande av produktionsmedlen och kapital är helt avgörande för den nuvarande globala ekonomiska, sociala och kulturella ordningen – kapitalismens - uppkomst och existens.

Handelskapitalisterna under medeltiden, som Fugger, Medici och andra, byggde ”sitt” kapital på att de kunde köpa och sälja varor i ett stort nätverk av producenter och konsumenter. Ungefär som Kamprads IKEA. De kunde samla vinsterna i detta nätverk till sig själva, och kallade kapitalet för sitt.
Men redan då var staten och kapitalet väl sammanvävda. Fugger lånade ut enorma summor till europeiska kungar och kejsare. Cosimo de' Medici grep makten i Florens 1434, Louis de Geer samarbetade intimt med Gustaf II Adolf och Oxenstierna om privilegier, lån och leveranser av bl.a. vapen.

Så småningom breddades ägandet till handelskompanier, till exempel brittiska Ostindiska Companiet som bildades år 1600 med ett hundratal köpmän i London och adliga andelstecknare.

Den tekniska utvecklingen gjorde masstillverkning i fabriker möjlig.  Fabriksägarna samlade kapital utifrån överskottet på löntagarnas arbete. Ägarna ansåg sig inte bara ha rätt att bestämma över fabriken och överskottet utan också över arbetsprocessen. ”Rätten att leda och fördela arbetet”.

I slutet av 1800-talet var de flesta företag delägda genom aktieandelar bland andra AB Separator, Asea, SKF, Alfa-Laval, AGA, Bolinders och L M Ericsson.

Aktieandelarna var först relativt få. Aktiekapitalet i SKF fördelades på totalt 110 aktier varav Gamlestadens Fabriker tecknade sig för 82 aktier och uppfinnaren Wingquist för 20 aktier.

Så småningom byggdes aktiekapitalet på tusentals sparare, och i slutet av 2017 fanns det drygt 1,8 miljoner svenskar som ägde aktier, vilket motsvarar nästan en femtedel av befolkningen.
SKF har idag cirka 53 542 aktieägare.
Aktiemarknaden hade tagit steget mot en allmän angelägenhet.

Så hur privat är egentligen kapitalet i dag?

Den nuvarande ekonomiska krisen visar ännu en gång att kapitalägandet inte längre är enskilt utan allmänt.

Det finns många belägg för att det är så. Här är fem av dem:

1. De återkommande ekonomiska kriserna där skattebetalarna tvingas gå in och stötta företagen med kapital. Så var fallet vid finanskriserna i Sverige 1990–1994 och 2008.
Så är det i den nuvarande ekonomiska krisen där staten satsar över 300 miljarder kronor i ett krispaket. I paketet betalar staten 90 procent av lönekostnaderna vid korttidspermittering, tar över arbetsgivarnas sjuklönekostnader i april-maj och ger företagen anstånd med att betala arbetsgivaravgifter, preliminärskatter och moms. Åtgärderna är kanske nödvändiga men de förskjuter ansvarsfördelningen mellan kapital och arbete.

2. Socialiseringen av kapitalmarknaden beror också på att allmänhetens pensions- och försäkringspengar är indragna i finansmarknaden. Liksom bankernas tillgångar.
Idag är det svårt för en medborgare att helt undvika att vara en del av aktie- och fondsparande, banklån, premiepensionsval, ekonominyheter och räntesvängningar, försäkringslösningar och bankappar.

3. Företagens allt större påverkan på miljön är också ett tecken på att privatintressen inte längre ensamt kan styra ekonomin. Företagen lämnar efter sig stora miljökatastrofer som skattebetalarna efteråt tvingas reparera. Oljeutsläppet i Mexikanska golfen, Love Canal, USA där företaget Hooker Chemical and Plastic Corporation grävde ned över 20 000 ton kemiskt avfall, Bhopal i Indien, Tjernobyl i Ukraina, Three Mile Island i USA, Minamata, Japan, Exxon-Valdez i USA för att nämna några.

4. Ett annat tecken på att kapitalet blir allt mer socialt är till exempel arbetsmiljökatastrofer som bland andra BT Kemi- och Eternitskandalerna i Sverige där kostnaderna har drabbat skattebetalarna men som i decennier tidigare gett aktieägarna och kapitalägarna stora vinster. Medan aktieägarna delat på företagens vinster har löntagare blivit sjuka eller dött i förtid. Här tvingades staten efteråt att gå in och städa upp.

5. Antalet anställda i januari 2017 i Sverige uppgick till 4 383 000. 1909 var antalet cirka 306 000.
1909 var SKF ett stort internationella företag med 1 300 anställda.  I dag är de 43 814.
Om företagets ledning fattar beslut om företaget berör det alltså betydligt fler än för hundra år sedan. Många anställda och underleverantörer är beroende av storföretagens beslut.
Jag har här tagit SKF och Sverige som exempel men trenden gäller företag i hela världen.

Den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen över hela världen har således gjort kapitalet allt mer socialt och allt mindre privat.

Mina tidigare funderingar kring detta problem:

Det enskilda ägandet och näringslivet I (av III)

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Det enskilda ägandet och näringslivet III. (av III) Den kapitalistiska utvecklingen gräver sin grav.

Det enskilda ägandet och näringslivet. Sammanfattning. Hur kan politiken anpassas till de nya produktionsförhållandena

Börs och corona

Även om coronaviruset inte utlöste fallet på börsmarknaden så har coronaepidemin skapat kaos i världsekonomin. 

En stor del av kaoset beror på politikernas vällovliga försök att stoppa smittans spridning.
Stängda gränser, mötesförbud, isolering, stängda skolor, undantagstillstånd har bromsat ekonomin.
De stora industrierna stänger, permitterar och varslar anställda.  Småföretagen klappar igen.

För att rädda företagen ger staterna ut nya pengar och strör ut över näringslivet. I USA lovar Trump att varje medborgare, utan motprestation, ska få checkar värda 1000 dollar, s.k. helikopterpengar.

Den svenska regeringen presenterar stödpaket på upp till 300 miljarder kronor till näringslivet.

Allt för att hålla igång näringslivet och hålla köpkraften uppe.

Börserna dök eftersom de var övervärderade och så kom coronaviruset därtill.
Börsens nedgång och pandemins spridning växelverkar i en nedåtgående spiral som måste brytas.

När det gäller coronaepidemin är än så länge är läget följande, 20-03-21 enligt Johns Hopkins
Insjuknade 275 469
Döda 11 402
Tillfrisknande 88 258

De flesta döda tillhör en särskild riskgrupp och är över 80 år med en underliggande sjukdom som hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, högt blodtryck, cancer eller diabetes.

Vi kan jämföra med tidigare virusepidemier.
Viruset sars 2003 slutade med totalt 8 000 smittade och 750 dödsfall i hela världen.
Smittan H1N1 och svininfluensan 2009 krävde över 280 000 liv och mångfalt fler sjuka.
Ungefär likadant för mers 2012 med 2 500 smittade och 858 döda.
Ebolaepidemin 2014 har WHO rapporterat att utbrottet sammanlagt resulterade i minst 28 616 insjuknade och 11 310 döda i de tre hårdast och primärt drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone.

I inget fall har de tidigare pandemierna samverkat med börskrascher. Än mindre orsakat dem.
Men nu inträffade den medicinska och ekonomiska katastroferna samtidigt.

Man kan vara rätt säker på att smittspridningen inte avtar om börsen repar sig.

Börserna i dag

Orsaker till börsrasen – reella och inbillade

Jag är ingen spågubbe, särskilt inte när det gäller i fråga om framtiden, men söndagen den 22 december 2019 skrev jag på min blogg ”Vadå, blir det oväder?”

”---skattekvoten är hög, lånekvoten ökar och finansmarknaden är övervärderad. Samtidigt sjunker BNP d.v.s. värdet av arbetet, produktionen och investeringar. (Se tidigare blogginlägg).
Det är en global utveckling.
Svarta moln tornar upp sig vid horisonten och närmar sig snabbt.
Inget nationellt politiskt parti har makt över detta.”

Jag avsåg aktiemarknaden.

Ungefär samtidigt, i november 2019, intervjuade The University of British, UBC, 3 400 av världens investerare med minst 1 miljon dollar i investerbara tillgångar. Enkäten visade att majoriteten av dem förberedde sig för en kraftig börsnedgång under 2020.

55 procent av de rikaste svarade att de väntade sig en markant nedgång i marknaderna vid någon tidpunkt under 2020 och de hade plockat ut kontanter för i snitt 25 procent av sina tillgångar ur börsen.

En orsak sades vara geopolitiska spänningarna i form av handelskrig och presidentval i USA.
”Två av tre globala investerare tror att marknaderna nu drivs mer av geopolitiska händelser än av affärsfundamenta såsom lönsamhet, intäkter och tillväxtpotential, skriver UBS i ett kundbrev” enligt CNBC.

Corona fick uppmärksamhet i världens medier i början januari 2020.
Men coronaviruset kan ha börjat spridas redan i maj i 2019, meddelade bl.a. SR.

Visste världens rikaste investerare om detta och därför sålde av 25 procent av sina aktier av den anledningen?
Var det de som satte börslavinen i rörelse för att de kände till pandemihotet?

Jag vill inte vara konspiratorisk.
Storinvesterarna sålde naturligtvis av sina aktier eftersom de såg börsnedgången komma. Det är så aktiemarknaden fungerar.

Naturligtvis finns det verkliga orsaker till att priserna på aktiemarknaden plötsligt går ner. Orsakerna kan vara olika.

Så här har världens aktiebörser förändrats de senaste decennierna.

År, procent nedgång. Orsaker.

1987 -9,1
I oktober 1987 dök börsen i New York plötsligt 23 procent på en dag. Botten hade gått ur. Det var något helt nytt. Några skyllde på räntan, andra på Iran och några på datorhandel. 1987 fanns en oro kring den försvagade amerikanska dollarn, det ökande handelsunderskottet och stigande inflationen.
När den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, höjde räntan för första gången på tre år utlöstes fallet. Värst blev det i USA.

1989 -7,5
Inflationsrädsla och en efterföljande risk för att världens centralbanker börja strama åt med högre räntor.

1991-6,3
Bostadskraschen 1990–91 följdes av en bank- och kreditkrasch.

1998 -6,7
Finanskrisen i Ryssland sprider sig runtom på världens börser, i såväl New York som i Stockholm faller kurserna.

2001-7,8
Terrorattackerna i USA.

2008 -7,1
Oljerelaterade aktier inledde börsåret starkt när oljepriset nådde hisnande nivåer. Mot årets slut föll oljepriset från skyarna och handlas kring fyraårslägsta nivåer.

2011 -6,2
Bland annat att Standard & Poors nedgraderar USA:s kreditbetyg till AA+

2016 -7,8
Beskedet om att England vill lämna EU. Brexit.
Källa: Nasdaq

Varför håller jag på och tjafsar om detta?
Jo för att om man inte kan ange de verkliga orsakerna till ekonomiska händelser kanske man får svårt att analysera händelseförloppet.
Börsnedgångar beror vanligen på att investerare vill ta hem vinster.

DI 

Smittor och aktiemarknad

Hösten 2005 varnade Världshälsoorganisationen WHO för en pandemi av fågelinfluensan som skulle komma att drabba mellan 2 och 7,4 miljoner människor.

Den gången höjde världens börser inte på ögonbrynen.

Svininfluensan, 2009 – 2010, med 18 500 läkarbekräftade dödsfall totalt i världen, och det totala antalet dödsfall har senare uppskattats till 201 000. Den 11 juni 2009 uppgraderades influensan (A/H1N1) till pandemi av Världshälsoorganisationen.

Influensan utlöste inget börsras.

Kring senaste sekelskiftet 2000 dog årligen omkring 2 miljoner människor i AIDS-relaterade sjukdomar, vilket 2015 minskat till omkring 1 miljon människor om året.

Börserna föll men ingen kom på idén att skylla på AIDS-epidemin.

Då fanns nämligen IT-kraschen och terrorattackerna i New York 11 september 2001 att skylla på.

Även om en pandemi som den pågående hämmar den ekonomiska tillväxten, särskilt som hela länder sätts i karantän, så finns det inget som bevisar något samband mellan smittan och utlösandet av börsfall.

Möjligen kan coronasmittan bidragit till att börsraset utvecklades som det gjorde. Men det finns inget som talar för att smittan orsakade raset.

Orsakssambandet är långtifrån bevisat.

Börsnedgången kunde ha kommit ändå, förutan pandemin, eftersom den var väntad.
Efter en lång och brant uppgång, med en övervärderad marknad, ökar risken för fall.
Stockholmsbörsen till exempel hade gått upp cirka 30 procent under 2019 och blev det bästa börsåret sedan 2009. På liknande sätt var det för världens övriga börser.

Bubblan växte.

Marknadsaktörerna vet att bubblan närsomhelst ska brista men inte när. Nervositetet ökar. Ingen vill sitta med Svarte Petter. Men när bubblan väl sprack blev det tacksamt att ta till pandemin att skylla på. Pandemin fritog aktieaktörerna och marknadsmekanismerna från skuld.

Så praktiskt att aktiemarknaden och smittan inträffade ungefär samtidigt!

 Börsras inträffar då stora börsaktörer tror att aktiepriserna ska sjunka och att de därför börjar sälja. 

Många följer i panik efter och så rasar det.

Aktiemarknadens aktörer tycks inte vilja acceptera detta faktum utan letar alltid efter andra yttre faktorer att skylla på.

Se min blogg "Börsanalytikerna är vidskepliga"

Börsras 

Pandemier                   SvD Bästa börsen på tio år                                 

Vad fan får vi för lönearbetet?

Människan har, både som individ och som samhällsvarelse, i alla tider tvingats arbeta för sin överlevnad.

Arbetet och produktionen är därmed grunden för vår gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

De första människorna levde som nomader direkt av vad naturen gav.
Men för ca 12 000 år sedan började människor odla, hålla boskap och blev bofasta. Förutsättningarna för arbetet hade radikalt förändrats. Storbönder blev kungar över dem som inte ägde jord. Slavar blev en viktig produktionsfaktor. Städer byggdes. Krigararistokratier styrde och ställde.
En omfattande hantverksproduktion och handel uppstod. Pengar, skrivkonst, räknekonst blev nödvändiga kunskaper.

Utvecklingen gick vidare.
Bankväsende och kolonialism förändrade samhällsekonomin ytterligare. Nationer bildades. Kejsare, krigsmakt och religiösa ledare styrde de arbetande. Olika furstehus och handelshus konkurrerade med varandra. Handeln ökade i omfattning. Enorma rikedomar strömmade till Europa. Hela folk utrotades i kolonierna och ersattes av européer.
Kolonialismen gav Europa enorma tillgångar och kolonisatörerna etablerade sig runt hela världen.
En första fas av globalisering var ett faktum.

Ur denna handelskapitalism växte industrialismen.
Massproduktion av varor i fabriker, lönearbetet, masskonsumtion, värdepappersmarknad, mekanisering, massförstörelsevapen. politiska partier, demokratier blev den nya tidens signum.

De ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningarna för världens folk hade än en gång fullständigt förändrats. Resultatet av löntagarnas arbete, samlades hos kapitalägare, som investerade i nya lönsamma projekt. Lönearbetarna bildade organisationer som en motkraft till exploateringen av arbetskraften.

Fortfarande var arbetet och produktionen grunden för den ekonomiska utvecklingen.
Men nu hade också förutsättningarna för kapitaltillväxten förändrats i grunden.
Finansmarknaderna, marknaderna för finansiella instrument och värdepapper som aktier, obligationer, valutor och alla de derivat som i dag omsätts i stor skala har under det senaste decenniet exploderat i omfattning och intensitet. Aktier och fonder syftar inte längre till att skapa resurser för investeringar i realekonomin utan blir en marknad för sig.

Fastän lönearbetet och produktionen är grunden för ekonomin har finansmarknaden förlorat kontakten med dessa grundfaktorer. Finansmarknaden som tidigare allokerade värden till vinstgivande projekt svävar nu fritt i en digitaliserad värld. Värden byter ägare i kortsiktiga profitintressen, där skulder förvandlas till tillgångar, där banker skapar pengar som matar denna virtuella låtsasekonomi med inbillade vinster som inte har sin grund i arbetet och produktionen.
Finansmarknadens värden pumpas upp av papper som inte motsvaras av de värden som skapats i produktionen, t.ex. genom att USA:s banker trycker dollarsedlar som kommer ut på valutamarknaden vilket skapar en smygande inflation. Klyftan mellan casinoekonomin och den verkliga reella ekonomin blir för stor och denna bubbla spricker.

De senaste exemplen är den amerikanska finanskrisen 2008 till 2010 och de stora skuldkriserna 2008 till 2010.
När banker och finansinstitut började förlora pengar på de luftslott som skapats med strukturfonder saknades det plötsligt gigantiska summor för bankerna. Eftersom banksystemet går ut på att alla flyttar pengar mellan sig på interbankmarknaden är i stort sätt alla banker beroende av ett flytande penningsystem för att kunna fungera.
Hösten 2008 vägrade vissa banker att hjälpa varandra på grund av att risken var för stor att de inte skulle få tillbaka sina pengar. Ingen ville längre låna ut några pengar. Interbankmarknaden kollapsade. Finansinstituten Bear Sterns, Lehman Brothers med flera gick i konkurs eller övertogs av andra banker.
Regeringen Bush tvingade under hösten 2008, valåret, den amerikanska kongressen att finansiera de stora skuldbergen som de amerikanska bankerna skapat.
De stora skuldkriserna 2008 till 2010 uppstod med den isländska bankkrisen, den Lettiska finanskrisen, den grekiska korruptionskrisen, den irländska bankkrisen och snart flera länder.
USA har ett gigantiskt underskott både vad gäller deras statsfinanser och deras privata lånesituation. Många amerikaner har fortfarande problem att lösa sina skulder som de skapade under det glada 2000-talet.
Efter de allra flesta bankkriser har skattebetalarna tvingats ersätta förlusterna.

Stora värden dras undan de reala ekonomierna. De värden som skapas av arbetet och produktionen och som bl.a. ska utgöra skattekvoten försvinner i det globala finansspelet, lånekaruseller, skatteplanering, skattesvindel och skattesmitning.
Välfärdsstatens skatteintäkter minskar i huvudsak på grund av att de får allt mindre del av den reella ekonomins överskott. Samtidigt ökar välfärdens behov av resurser.
Politikerna får allt mindre resurser att fördela.

Finansmarknad Wikipedia 

Ekonomiska kriser och krisberedskap i Sverige,  Lars Jonung, Knut Wicksell Policy Paper2019:1 

Vad är finansmarknaden? Bildningsbyrån – finans.Utbildningsradion.
Andreas Cervenka Så gör banken pengar av luft, Rec. i AB

Bankerna bäddar för bubblor. Harry Flam Professor emeritus,Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Rec. av samma bok 

En finansman tänker om kapitalismen

På DN Debatti dag, den 13 november 2017, funderar finansmannen Mikael Nachemson underrubriken ”Kapitalismen har blivit för aggressiv och tilliten raseras” över kapitalismen.

I likhet med Karl Marx (1818-1883) anser Nachemson att ”Kapitalismen som ekonomiskt system har betytt oerhört mycket för samhällets välstånd” men att ”den har blivit för aggressiv. Inkomsters och förmögenheters skeva fördelning har gått för långt”.
Vad Mikael Nachemson oroar sig över är en växande ”tillitserosion”.

Jag håller med honom om att ”tilliten” är nödvändig i marknadsekonomin som jag anser fanns långt före kapitalismen i historien. Vi måste kunna lita på överenskommelser, på pengars värde, på stabiliteten i företag och organisationer för att handeln och marknaden ska kunna fungera.

 Problemet är, skriver Nachemson, att ”Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter”.

Så långt håller jag med.
Och för att komma från en väletablerad finansman är analysen intressant särskilt som vänstern, å sin sida, nästan helt givit upp analyser av kapitalismen till förmån för genusforskning, konspirationsteoretisering, greiderisering och knölpåksanarkism.

Svårigheten då man vill analysera kapitalismen är dock att skilja ut vad som är marknadsekonomi och vad som är kapitalism. De är historiskt väl sammanflätade men i en analys måste man kunna separera de bägge företeelserna på samma sätt som man skiljer på hönan och ägget.

Nachemson är inte helt tydlig.
Lyckas man mödosamt arbeta sig igenom hans snåriga text i DN finner man snart att den inte handlar om kapitalismen så mycket som om marknaden. Han vill ge konsumenternas intressen ökat inflytande över aktieägarnas.
”Är det verkligen rimligt att ha avkastningskrav på 10–15 procent i en värld med negativa räntor och mycket låg inflation?” frågar han.

Nachemson manar politikerna att identifiera alla hinder som företagen byggt upp för att skydda sina intressen.

Det är i alla fall intressant att det finns tänkande finansmän. Soros är en. Nachemson en annan.

Det är nåt skumt med finansmarknaden. Vart är vi på väg?

Finansmarknaden har hand om våra sparpengar till exempel våra pensioner. Det är sådant kollektivt sparande som vi inbillar oss satsats i aktier och fonder. Och vi tror att fonderna satsas i värdeskapande verksamheter som t.ex. produktion som skapar arbete och tillväxt.

Det är i alla fall vad vi tror att vi vet.

Men är det så?

Om vi tar en titt på dagens finansmarknad kan man börja undra.
Den 7 januari 2016 dök plötsligt den kinesiska börsen med 7 procent på ett dygn. Handeln på börsen stoppades.
Men nästa dag så gick den kinesiska börsen upp igen.

Hela världens finanshandlare har dock blivit nervösa och hela världens börser följer den kinesiska i doppet.
Det är en psykologisk process, förklarar ekonomijournalisterna.
Fondmäklarna blir nervösa och slutar att placera våra pensionspengar.

Doppet har på tre dagar kostat sex svenska finansfamiljer 20 miljarder kronor säger SvD Näringsliv.

De sex är
Familjen Persson (H&M) som blivit 13 miljarder kronor fattigare
Carl Bennet (Getinge) som drabbats av en värdeminskning på 1,5 miljarder
Melker Schörling (Securitas och Hexagon ) som fick en värdeförlust på 2,4 miljarder
För familjen Douglas (Wasatornet ) gick 1,1 miljard upp i rök
Wallenbergs stiftelser (Investor)  ägde efter doppet 3,7 miljarder mindre än före
Familjen Lundberg (Lundbergföretagen )fick ett minus på  850 miljoner

Var är pengarna? Hur mycket har vi pensionssparare förlorat?
Skulle pengarna ha satsats i produktiv verksamhet?

Förtroendet för finansmarknaden håller på att erodera.
Den superframgångsrike amerikanska fondförvaltaren Martin Taylor lägger av ochdrar sig tillbaka Han anser att det inte längre går att på ett tryggt sätt tillhandahållariskjusterad avkastning.

Och miljardären George Soros, som en gång knäckte såväl densvenska kronan som det brittiska pundet, målar upp en mardröm för de globalafinansmarknaderna. Soros varnar för global kris som påminner om den 2008.

Vart är vi på väg?

Andreas Cervenka i SvD Näringsliv 

Finanskapitalet smiter från notan – du får betala

Finansvärlden - banker, finansinstitut, kapitalförvaltare, finansrådgivare, miljardärer, fondförvaltare och liknande – har inte alltid rent mjöl i sina påsar.

Hela branscher bygger ju delvis på lögner, falska rykten, hemlighetsmakeri och bluff.

Precis som i poker.

Finansmarknaden är ett spel om pengar och värden vars omfattning vi knegare inte kan fatta.

Det tråkiga är att bluffmakare och kriminella kan utnyttja finansvärlden för att skoja till sig ekonomisk makt och inflytande, tvätta pengar, smita från skatt, muta och utöva påtryckning.

Skummisar med ekonomiska resurser kan dessutom omge sig med advokater och lobbygrupper som kan skydda dem från angrepp.

Precis som de medeltida furstarna kunde skydda sig bakom en hord av livvakter och murar.

Ett öppet demokratiskt samhälle, i en marknadsekonomi, behöver kapitalister som kan samla och investera kapital i produktion och arbete. Kapitalisterna vill naturligtvis ha utdelning på sina satsade kapital för att kunna plöja ner vinsterna i nya produktiva verksamheter.

Så fungerar en sund kapitalism.

Men dagens finansvärld har upphört att fungera på det sättet. De värden som kommer ur arbetet och produktionen omvandlas i finansbranschen till skuldpapper, abstrakta värden, framtida spekulationer, krav på stater. Bara en del återinvesteras i den verkliga ekonomin - resten är spelpengar.

Riskerna tas inte av kapitalisterna och finansspekulanterna utan av skattebetalarna.

De senaste decenniernas bankkriser har visat att hela risken ligger hos låntagaren, hela förtjänsten hos banken.

Notan för skattebetalarna i den senaste svenska bankkrisen var 35 miljarder kronor.

Bankiren får bonus när det går bra, men när det går dåligt får skattebetalarna ta notan. 

Någon bjuder dig på en dyr restaurang och smiter från notan så att du tvingas betala.

Finansskojare och finansbubblor har funnits lika länge som den moderna kapitalismen.
Några exempel på kriser och bubblor:

”Tulpankraschen” åren 1636–1637, Missisippi- och söderhavskrascherna på 1700-talet, den tyska hyperinflationen på 1920-talet, krisen 1929 och 30-talsdepressionen, Kreugerkraschen 1932, dollarkrisen och börskrisen i USA 2000, krisen på valutamarknaden 1990, Japans finanskris 90-92, Svenska bankkrisen 1990-96, Mexikokrisen 1994-95, Asienkrisen 1997, LTCM-kraschen 1997, Argentinakrisen 1997, Bankkrisen i USA 2007, den grekiska skuldkrisen 2010-.

Just nu pågår en strid mellan Argentina och två amerikanska hedgefonder, som i praktiken drivit landet i statsbankrutt.

Kriserna har utlösts genom spekulationer, svindlerier och hemlighetsmakeri och har alltid haft konsekvenser för stater och folk.

Men det finns också helt accepterade medel för finansinstitutionerna att sko sig på ”vanligt folk”. 

Ta t.ex. indexbluffen. De svenska fondspararna förlorade 400 miljarder kronor i börsraset, konstaterade Affärsvärlden i nummer 43/2002. Storbankernas fonder har präglats av en strategi där förvaltarna lagt sig mycket nära index, vilket också gör att möjligheterna till en bra avkastning när börsen går dåligt är minimala. Men samtidigt som spararna förlorat, har SEB, Robur, Nordea och Handelsbanken dragit in nästan 8 miljarder i vinst på sin fondförvaltning. 

Rena svindlare finns det gott om i finansvärlden.
Ett par exempel:
Bernard Lawrence "Bernie" Madoff  sysslade med avancerade investeringsbedrägeri er där investerare lockas att satsa pengar genom att Madoff rapporterade en fiktiv avkastning på 10–20 procent - en ovanligt hög nivå - som gjorde att kapitalet flödade in, men istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använde  Madoff det insatta kapitalet till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.  Madoff uppskattade själv att förlusterna för svindleriet uppgick till “runt 50 miljarder dollar”, motsvarande 400 miljarder kronor. Men utredarna konstaterade att ”pyramidspelet” rymde cirka 65 miljarder dollar.

En svensk fastighetssvindlare är Hans Thulin som gjorde lönsamma fastighetsaffärer under 1980-talets svenska värdeökning på fastigheter, den så kallade "fastighetsbubblan".

Thulins bolag Consolidator kunde våren 1990 inte betala en skuld på 650 miiljoner kronor till finansbolagen Nyckeln, som på hösten samma år ställde in betalningarna. Detta ledde till att Thulins svenska fastighetsimperium gick under i samband med finans- och fastighetskraschen i början av 1990-talet. 1991 gick hans bolag Consolidator och Granaten i konkurs med omkring tre miljarder kronor i skulder. Thulin hade gått i personlig borgen för lån på 800 miljoner kronor och försattes i personlig konkurs.

Thulin var skyldig svenska statskassan 179 miljoner till följd av en fordran efter hans konkurs i början av 1990-talet. Trots flera processer har han vägrat att betala.

Skulden har vältrats över på svenska skattebetalare.

SvD om Madoff 

De största finansskojarna 

Banksvindel i Frankrike 

Skattebetalarnas nota för bankkrisen 

Finansbranschens floskler 

Om Thulin i tidskriften Fokus 

Staten, näringslivet och kapitalet – löntagarna bidrar med resurserna

Veckans Affärer publicerade i förra veckan en tabell över Sveriges 500 största företag 2011.
De tio största har en samanlagd omsättning på 1490 866 000 000 kr.
Den svenska statsbudgeten 2013 omfattar 829 600 000 000 kr. 

I ett pressmeddelande idag skriver företaget Hakon Invest att de har köpt resterande 60 procent av aktierna i Ica av nederländska Royal Ahold för 20 miljarder kronor och bildar därmed den nya koncernen Ica Gruppen.
Förvärvet finansieras med befintliga likvida medel och en säkerställd bryggfinansiering från Handelsbanken och Nordea.
”En affär som på bästa sätt tillvaratar våra aktieägares intressen”, säger Hannu Ryöppönen, styrelseordförande i Hakon Invest.

Vilken nytta livsmedelskonsumenter, samhället eller svenska folket får av affären framgår naturligtvis inte och det är inte heller företagets uppgift att ta ställning till detta.
Tvärt om är det, som det också uttrycks i pressmeddelandet:
”Hakon Invests huvuduppdrag är att bereda vinst åt aktieägarna samt att utveckla och säkerställa ICA-idén genom ett väsentligt ägarinflytande i ICA.” 

Men tänker man efter är inget av de 500 företagen oberoende av sina konsumenter, sina löntagare eller resten av svenska folket. Visserligen är de flesta av företagen privatägda men deras verksamhet har en alltigenom samhällelig karaktär. Ingen privat finansiär har själv skrapat ihop sitt satsade kapital.
Grunden för företagens kapital skapas ytterst av de anställdas produktiva arbete, och företagen bidrar på olika sätt till Sveriges ekonomi och är nödvändiga för samhällsekonomin.

Det vi kallar Svenska Staten och skatterna är ekonomiskt bara en bråkdel av näringslivets samlade ekonomiska resurser.

De 20 miljarder kronor som Hakon Invest köper ICA-aktier för är t.ex. lika mycket som staten 2013 totalt satsar på areella näringar, landsbygd och livsmedel samt påenergi.
De areella näringarna är bland annat satsningarna på en hållbar produktion av livsmedel och andra biologiska produkter och på att göra de gröna näringarna miljö- och resurseffektiva.

SvD

DN

Dålig rådgivare lönsamt jobb

Dagens Industri har, enligt Dagens PS, granskat utfallet av börsanalytikernas råd från 2000 fram till i dag. Resultatet är både skrämmande och nedslående.

Den aktiesparare som år 2000 satsade 100 kronor i en aktieportfölj som analytikerna rekommenderat har i dag 217 kronor.
Den som i stället köpte sådana aktier som analytikerna inte ansåg så bra har fått se portföljen öka till 339 kronor.
Den som i stället valde de aktier som analytikerna varnat för har fått se sitt kapital växa till 452 kronor.
En portfölj som består av aktier med analytikernas verkliga favoritaktier är i dag värd 179 kronor, enligt Di.

"När analytikerna unisont säger Köp! är det hög tid att sälja. Och när de säger Sälj! är det dags att köpa", skriver Di.

Genomsnittslönen för en börsanalytiker är 43 200 kr.

En sjuksköterska inom äldrevården tjänar i snitt 28 900 kronor.
Om hon gav lika taskiga råd som börsanalytikerna skulle hon få sparken eller bli åtalad.

Börsanalytikerna fortsätter obekymrade att ge taskiga råd.
Vad är det för fel på finansmarknaden?

För att läsa Dagens Industri betala här:

Finansmannen Patrik Brummer sågar börsmäklare: "De är giriga och borde byta jobb"

GW Persson ute och cyklar i finansvärlden

Flera finansanalytiker förutspådde i början av året att börsen skulle gå upp under 2011. I verkligheten har den hittills gått ner.
I en krönika i Expressen ger sig Leif GW Persson, kriminolog och debattör, på finansanlytiker i allmänhet och finansanalytikern Peter Malmqvist i synnerhet. GW Persson anklagar Malmqvist för att ha förutspått en 20 procentig uppgång fast det blev en lika stor nedgång.
GW Perssons kritik går ut på att analytikerna ger överdrivet optimistiska analyser eftersom de vill att folk ska köpa aktier. Och när folk köper aktier tjänar analytikerna pengar oavsett hur analytikernas prognoser sedan slår. Analytikerna har ett starkt incitament att haussa börsen och därför slår deras prognoser så ofta fel, enligt GW Persson.
I viss mån kan han ha rätt, men det stora problemet är att hela finasmarknaden inte längre tjänar sitt syfte att ge kapital till framgåmgsrika företag.
Finansmarknaden har i stället utvecklats till en gigantisk spelmarknad, utan kontakt med den reella ekonomin. I stället gäller det för spelarna på marknaden att snabbt avgöra var och när priserna på papper och lån stiger eller faller och satsa rätt, d.v.s. köpa när de är billiga och sälja dyrt. Och här följer de flesta skockmentaliteten. Då många börjar sälja kommer fler efter och då går aktiepriserna ner tills några börjar köpa billigt. Då följer skocken efter och börjar köpa och då går priserna upp. Arrangemang som hedgefonder och liknande avlägsnar spelet ytterligare från verkligheten.
De som lånat för att köpa aktier grips av panik när priserna på aktierna börjar sjunka mot en nivå som understiger vad de har lånat. Ett typiskt exempel på vad som kan hända var när den uppburne finansmannen Bernard Madoff under decennier lurat Wall Street med finansiella lån som liknade ett pyramidspel. Han blåste upp värdena på sina papperoch lånade för att ge investerarna utdelning. 500 miljarder kronor visade sig bara vara luft när spelet avslöjades. Madoff är ett enstaka exempel på finansaktörer som avslöjas när de har byxorna nere. För övrigt var han en helt normal finansspelare. Paniken på finansmarknaden utbryter då någon försöker omsätta fantasivärdena till riktiga värden och det visar sig att dessa inte existerar.
Det är vad som just nu sker.
Några verkliga produktiva värden existerar knappast på finansmarknaden.
Debatten hamnar snett när GW Persson pekar ut enskilda finansanalytiker, och särskilt Peter Malmqvist som råkar vara en av sveriges bästa. Att Malmqvist hamnat så fel i sina prognoser beror på att han byggde sin prognos på att svenska företag går så bra.
Malmqvist borde ha insett att finansmarknaden inte är beroende av den verkliga ekonomin.

SR P1

Svensk Fondservice


Den som följt min blogg har kunnat läsa kritik av finansmarknaden här.
Börsen går upp eller ner

Vidskepliga ekonomijournalister

Världens mest överbetalda yrkesgrupp

Då USA får sänkt betyg

I oktober 2008 sänkte Standard & Poors kreditbetyget för den isländska staten efter att regeringen förstatligat finansbolaget Glitnir. Effekten blev en akut valutakris.
I mars i år sänkte Standard & Poors Portugals kreditbetyg från tidigare BBB till BBB-., Samtidigt sänktes Greklands kreditbetyg till BB-, från tidigare BB+.
Inga protester från USA:s administration eller Warren Buffet hördes då.
Inte heller i april då S&P gick ut och och sänkte utsikterna för landets långsiktiga kreditbetyg från stabilt till negativt blev det några högljudda protester. S&P var oroliga över USA:s politiska oenighet kring budgetunderskottet och ansåg att det var från och med då som USA löpte en 33 procentig risk för att förlora sitt toppbetyg AAA inom de närmaste två åren. Kreditvärderingsinstitutet betonade att ett sänkt betyg skulle få enorma konsekvenser då exempelvis stora placerare till följd av regleringar skulle tvingas att sälja av amerikanska statspapper.
Beskedet från Standard & Poors fick aktiemarknaderna att hoppa till rejält.
En som då tyckte att sänkningen av kreditbetyget var rätt, till och med i underkant, var den oberoende kreditvärderingsfirman Weiss Ratings. De sänkte sitt kreditbetyg för USA till C, vilket motsvarar BBB hos S&P.

Nu blir det plötsligt ett himla liv på USA:s politiker och finansmän.
USA:s finansdepartement hävdar t.ex. att S & P:s nedgradering bygger på felaktiga beräkningar på 2 biljoner dollar (cirka 13 000 miljarder.kronor).
I natt gick finansministern, Timothy Geithner, till frontalangrepp mot kreditvärderingsinstitutet.
– Standard and Poor's har med sitt beslut verkligen uppvisat en förfärlig brist på omdöme och en bedövande brist på kunskap om grundläggande matematik. Dessutom har de dragit helt fel slutsatser av vår budgetuppgörelse.
Men som en representant för S&P säger: ”Man måste inte tro på våra bedömningar.”

Affärsvärlden
Affärsvärlden2

Veckans Affärer

SvD Näringsliv

DN Ledare
Sveriges Radio P1

SR

Börsanalytikerna och ekonomijournalisterna är vidskepliga

Alla vet att aktiebörsen går upp och ner. Tittar man på upp och nedgångarna under en längre tid så ser man att en nedgång följs av en uppgång efter några dagar. Och på en uppgång följer en nedgång i ett tämligen regelbundet vågmönster. Variationen är cirka 0-5 procent åt vardera hållet. Detta oberoende av vad som händer i politiken.
Den långsiktiga trenden kan vara stigande eller fallande och bara vid en ekonomisk världkris är nedgången konstant eller dramatisk.
De kortsiktiga svängningarna följer en tämligen mekanisk prismekanism. När det är billigt köper många vilket leder till att priserna stiger, och tvärt om. Det är börsens dynamik.
Men de s.k. analytikerna famlar efter högre syftande förklaringar och motiv vid varje förändring. Varför?
Den 8 juni höll den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke ett tal. Detta leder, enligt analytikerna, till en nedgång på stockholmsbörsen på minus 2,3 procent. I Moskva har de tydligen inte förstått talet för där gick börsen upp 0,4 procent.
Följande dag hade alla tydligen glömt Bernankes tal för då steg stocholmsbörsen med 0,8 procent.
Den 11 juni dök stocholmsbörsen med 1,6 procent. ”Allmän oro för världsekonomin” anges nu som skäl.
Den 14 juni anges att “Greklandsoro tyngde stockholmsbörsen” eftersom den sjönk med 0,6 procent. Fast i London och Frankfurt var det någon procentenhet uppåt.
Den 15 juni hade tydligen oron för Grekland släppt för då gick börsen upp + 1.5 procent. Ingen orsak anges.
Den 16 juni säger analytikerna att “Greklandsoro sänkte börsen” eftersom den i Stockholm gick ner 1,6 procent. Och den 17 juni skriver de skriftlärda: “Grekland sänkte återigen börsen” emedan stockholmsbörsen sjönk med 1.1 procent. Men samtidigt gick både Dow Jones och Nasdaq upp 0,6 procent respektive 0,2.
Eftersom stockholmsbörsen följande dag gick upp med 0,5 procent tolkade experterna det som att ”Sarkozy och Merkel vände börsen”.
Fast dagen därpå, 21 juni, sägs att ”Greklandsoron pressade börsen”. Stockholm -1,5 men DowJones verkar ha skitit i Grekland eftersom den gick upp +0,6 och Nasdaq med +0,5.
Solen sken den 22 juni i Stockholm när börsen plusade med 2,2 så då heter det “Större hopp om Grekland lyfte börsen”..
Den 23 har de skriftlärde tröttnat på att skylla på Grekland och drar i stället till med att ”Svag H&M-rapport tyngde börsen”. (H&M gick med vinst) Minus 1,5 i Stockholm och och minus 0,9 i Zurich, men plus i Moskva.
Så där håller det på, år efter år.
Några bevis för de påstådda sambanden finns aldrig. Frågan är varför man håller på med denna vidskepelse. Handlar det månne om bristande förmåga till analys?

Har tidigare skrivit om detta.

Bankerna stjäl från fondspararna

Svenska storbanker har i åratal lurat miljontals svenskar på miljardbelopp genom sina populära aktie- och räntefonder. Det skriver journalisten Joel Dahlberg i en serie artiklar på E24. Han har gått igenom Sveriges största fonder och listar de tolv som tar mest betalt och levererar minst.
Enligt Joels beräkningar har spararna i de tolv fonderna under de senaste fem åren (2005-2009) förlorat 14 miljarder kronor på bankernas bondfångeri. Ja, du läste rätt: 14 miljarder kronor.

Joel Dahlberg har också skrivit en bok i ämnet ”Bankbluffen”, Ordfront 2009. Där kan du läsa mer om hur bankerna och fondmäklarna tjänar massor av pengar utan motprestationer och hur fondspararna förlorar.
Det är ingenting mindre än laglig stöld som bankerna ägnar sig åt.

Världens mest överbetalda yrkesgrupp

Bengt Ericson är en av Sveriges mest driva ekonomijournalister. Hans senaste bok ”Den nya överklassen”(Fischer&Co 2010) är en skildring av en samhällsklass vars livsstil är fjärran från vad övriga svenskar kan tillåta sig.

På sidan 284 i boken skriver han angående finansmäklarnas höga bonusar:
”De höga belöningarna är förvånande, med tanke att det inte rör sig om något särskilt svårt arbete.
Att utföra en hjärnoperation är svårt. Att dirigera en symfoniorkester är svårt. Att med en knapptryckning effektuera en kunds aktieköp kräver klart mindre begåvning. Som en tidigare bankdirektör har förklarat det för mig: “Du söker en aktie och får upp två kurser på skärmen. Den ena är en köpkurs, den andra en säljkurs. Du lägger dig mitt emellan och får en snittkurs, sedan är det bara att trycka på knappen. Ett enklare jobb får
man leta efter.”

I dag berättar E24 att ytterligare en bonusfest är att vänta på Wall Street. Ersättningarna landar i år på 942 miljarder kronor vilket är ungefär hälften av den totala svenska lönekakan.
De svenska bonusarna kommer att följa efter.

Det märkliga är att bonusarna inte följer de resultat som finansmäklarna uppnår.
Även om deras spådomar inte slår in får de sina svindlande ersättningar.
Bengt Ericson nämner i sin bok är hur bolaget Aktie-Ansvar, med flera fonder i PPM, år 2008 tappade 40,3 procent. Trots det fick vd Stefan Carlenius en bonus på 10,5 miljoner kronor för året.

Det är våra pengar det handlar om.

SvD

Ekonomins spåkärringar får ständigt fel

Aktiebolagens kvartalsrapporter visar åter igen att de s.k. aktieanalytikernas tjänster kan betraktas som värdelösa.
SEB:s rörelseresultat blev 94 procent bättre än vad analytikerna gissat och Nordeas resultat 45 procent över prognosen. Närt det gäller Handelsbanken, var missen ”bara” 15 procent.
För Swedbank hade aktieanalytikerna, i snitt, räknat med att banken skulle göra en rörelseförlust på 400 miljoner kronor. Resultatet blev en rörelsevinst, efter kreditförluster, på 1 016 miljoner kronor.
Snacka om missar!
Gissningsmissarna omfattar dessvärre inte bara storbankerna. Även när det gäller övriga börsnoterade företag är felbedömningarna konstant grova.
För en utomstående betraktare verkar det alltså som om felbedömningarna är omfattande och att detta pågår år efter år. Utan att ekonomijournalisterna reagerar.
Här borde en seriös forskning sättas in för att undersöka i vilken mån aktieanalytikernas prognoser stämmer med utfallen.
Innan en sådan vetenskaplig undersökning redovisar sitt resultat måste man betrakta de s.k. analytikerna som ett privilegierat frälse som tjänar en massa pengar på att gissa fel åt andra.

SvD
Affärsvärlden

Arbetslöshet leder till uppgång på börsen

Antalet sysselsatta utanför jordbrukssektorn i USA minskade med 36 000 personer under februari 2010, enligt landets arbetsmarknadsdepartement.
Enligt ekonomiska bedömare gjorde detta att börserna i New York steg veckans sista handelsdag, Faktum är att Dow Jones industriindex steg 1,2 procent till 10 566,1 medan Nasdaqs kompositindex gick upp 1,5 procent till 2 326,4.
Allt enligt tidskriften "Privata affärer"
Varför steg börsen på grund av de dystra arbetslöshetssiffrorna?
Jo, orsaken till börsuppgången är, enligt ekonomiska bedömare, att ekonomiska bedömare hade väntat sig en minskning av antalet sysselsatta med 50 000 personer. Det blev alltså inte så illa som ekonomerna spekulerat i och därför tog börsen ett glädjeskutt.
En ganska stor felbedömning av experterna ledde alltså till en rejäl börsuppgång.
Något säger det om vår spekulationsekonomi.

E24

Klassklyftorna i Sverige

De finansiella tillgångarna – bankkonton, aktier, fonder, obligationer, kapitalförsäkringar och andra finansiella instrument – är mycket ojämnt fördelade i Sverige.
10 procent av Sveriges befolkning äger 71 procent av de finansiella tillgångarna.
De rikaste 1 procent av Sveriges befolkning äger 32 procent av alla finansiella tillgångar.

I Danderyd var medianvärdet för befolkningens finansiella tillgångar högst i Sverige i fjol, 218 000 kronor. I Täby och Lidingö på tillgångarna på 139 000 kronor.

Lägst av alla kommuner i fjol låg Botkyrka, med ett medianvärde för befolkningens finansiella tillgångar på 25 000 kronor. I Haninge var medianvärdet 35 000 kronor, i Sigtuna 37 000 kronor.
Eskilstuna kommer på 201:a plats med 43 000 kronor.

Uppgifterna gäller enbart finansiella tillgångar. Reala tillgångar, som fastigheter och bostadsrätter finns inte med i redovisningen.

Källa: SCB, Förmögenhetsstatistik 2007

Regeringens värdepappersinnehav

Endast på denna blogg!

Förteckningen över statsrådens anmälningar om innehav av finansiella instrument kom snabbt från regeringskansliet efter min beställning.
Här är den:


Avser läget 2008-07-09
Här redovisas
Värdepapper/ Antal, andelar/värde i SEK

Fredrik Reinfeldt
Aktier
SEB A/7/1.029
Fonder
SEB Sverigefond1/19,7242/200
ABN AMRO Ryssland/2,5/1.157
Banco Teknik & Innovation/3/409
Didner & Gerge Sverige/3/2.815
Kaupthing (Aragon) TIME/3/261
LF Europafond/3/1.141
SEB Europafond/416,5/4.182
SER Internetfond/30,5/131
SEB Choice Japanfond/85,5/440
SEB Choice Latinamerikafond/50/1.256
SEB Sverige chans-risk/371/3.703
Skandia Time global/74,5/4.457

Mats Odell
Fonder
SHB Sverige/Världen/45,9229 /8.825
Invesco Nippon JPY/343,4100/18.945
SSF FarEast USD/469,1751/38.238
SER Optionsrätter, Europafond/176,7762/175.296

Carl Bildt
Aktier
Ruric 3/2671 /641.040
AES Corp/400/47.601
Ebay lnc/150/25.172
General Electric/150/33.442
Kraft Foods/150/28.187
Nokia/300/66.750
Pfizer/150 /21.535
Naxs Nordic Access/25000/740.000
Fonder
East Capital Explorer Financial/400/2.073.962
East Capital Balkanfond/9996,03/275.791
East Capital Turkiet/-/16.425
Öhman IT fond/1681,40/282.592
SEB Foreign and Colonial/810/321.832
ABN Ambro Japan/204,72/58.128
Banco Humanfonden/54,17/34.547
Banco Offensiv/364,14/275,943
Banco Etisk Norden/96,54/241.412
Banco Etisk Europa/884,38/217.778
ABN Ambro Amerika/127,91/62.688
ABN Ambro Fjärran Östern/55,31/57.610
Banco Småbolag/3657,74/256.079
ABN Ambro Avkastningsfond/538,76/431.000
Nexum Nordic Highyield Credit Fund/1718,01/1.728.988
Legg Mason Value Fund/113,25/108.474
Royce US Small Cap Eguity Fund/50,74/84.657
Batcerymarch European Eguity Fund/53,56/81.822
Batterymarch Pacific Eguity Fund/108,73/178.762
Royce 100 Equity Pund/148,47/150.631
Legg Mason opp. Trust prim. Class/104,37/11.228
Legg Mason value trust/23,83/9.430
Optioner
07.18.2013 Legg Mason /3361/281.275
07.17.20 Legg Mason /3966/494.565
Övrigt
BildcNet/100%
Hurnany AB/15 st/-

Beatrice Ask
Aktier
SEB AK A/120/15.216

Lars Leijonborg
Aktier
Liab/20/2000
Fonder
Nordea Allemansfond Alfa/643,4358/443.341

Maria Larsson
Aktier
Ericsson AK B/800/12.016
TeliaSonera AK/96/5.640
Fonder
Robur Access Modig/700/97.506
Robur Allemansfond III/189/12.160

Eskil Erlandsson
Aktier
AarhusKarlshamn/1500 /235.500
Acando B/2000/29.000
Alfa Laval/4000/402.000
AstraZeneca/500 /124.000
BE Group/2000 /135.500
Billerud/1000/54.500
Boliden/2000/112.500
Brinova B/266/24.206
Capio Fordringsrätter2007/1200/-
Brio B/832/23.712
Carnegie/500/39.500
Cloetta Fazer B/440/110.000
Ericsson B/2000/145.000
Expanda B/1000/56.000
Faberge/1000/52.250
Fagerhult/500 /77.500
Getinge B/850/134.300
Husqvarna A/600/35.250
Husqvarna B/2000/119.500
Kinnevik B/2500/320.000
Nolato B/1400/79.800
Peab B/4000/191.200
Peab Industri B/2000/122.000
ProfilGruppen B/1000/62.500
Rörvik Timber B/4000/132.400
SKF B/1000/105.500
SSAB A/3750/753.750
Svolder B/1300/79.950
Swedbank A/1353/184.684
Trelleborg/620/65.875
Wallenstam B/6000/666.000
Wihlborgs/200/22.700
WM-data B/2000/43.400
Fonder
Allemansfond V/1015,6623/248.441
Amerikafonden/3735,7026/73.593
Ethica Miljö Sverige/4487,0934/93.556
Europafonden/4869,0662/102.056
Kinafond/690,0672/85.437
Svensk Obligationsfond/272,3608/62.123
Nordenfonden/1592,1114/119.154
Östeuropafonden/2440,5549/88.861

Åsa Torstensson
Aktier
Tidningen Nya Västerbygden AB/1/1.000
Föreningssparbanken AK A/264/45.725
TeliaSonera AK/200/6.816
Fonder
Europafond/2052,6670/42.367
Globalfond/140,7158/6.909
Kapitalinvest/197,9982/12.405
Kommunikationsfond/81,8137/1.382
Lux Sv Likvid/291,6302/35.095
Lux Sv Oblig/115,1742/25.787
Mixfond/4014,3902/85.426

Andreas Carlgren
Fonder
Afrikafond/51,9428/4.541
Ethica Miljö Sverige/297,8384/5.668
HQ Indienfond SEK/12,1612/2.503
HSBC – Chinese Equity/2,2489/1.039
JPMF — India Fund/20,5212/2.562
Kinafond/37,2642/4.319
Pacificfonden/241,4513/5.401
SISF – BRIC/3,0049/4.169
Småbolag Norden/29,9736/2.034
Småbolag Sverige/24,8571/921
Stella Sverige/21,7575/1.734
Simplicity Indien SEK/9,5423/1.524
Medica/544,1638/3.869
Realinvest/249,1805/4.919
Rysslandsfond/135,7706/4.301
Europafond/1251,6177/25.057
Sverigefond/165,8999/35.335

Göran Hägglund
Fonder
ARN AMRO Nya Marknader/50,824901/47.471
ARN AMRO MMF Global/205,702222/27.622
Banco Etisk Sverige/2,836801/14.398
Banco Etisk Norden/4,455330/11.099
Banco Etisk Global/214,979155/17.521

Jan Björklund
Aktier
SEB A/190/28.310
SEB B/10/1.390
Fonder
SEB Sverigefond1/3567,053/44.315

Gunilla Carlsson
Fonder
SHB Garantifond/182,6/19.362
SHB Norden/119,4/18.848

Sven Otto Littorin
Övrigt
Scandinavian Technology partners BV/50 %

Anders Borg
Fonder
Avanza Zero/1122,5978/124.911
SHB Aktiefond Index/1,9521/12.092

Cecilia Malmström
Fonder
Banco Etisk Sverige/35,1762/200.330
Hunianfonden Röda Korset/46,8353/33.806
Banco Euro Top50/1847,8596/194.358

Nyamko Sabuni
Fonder
SEB Läkemedelsfond/5073,0894/32.550
SEB Teknologifond/2412,3198/38.647
IP Aktiefond/469,2798/17.354 SEK
Östeuropafond/519,8749/19.688
Småbolagsfond Europa/711,1278/19.883
Transfer60/106,7427/15.352

Tobias Billström
Fonder
SEB Choice Latinamerikafond/4223,716558/116.828
SEB Choice Emerging Marketsfond/26,9067/487
SEB Sverige Småbolag Chans/Risk/29,1903827/2.439
HQ Fonder Afrika/77,7256/944
Simplicity Afrika/30,9506/3.976

Lena Adelsohn Liljeroth
Aktier
Ericsson B/2500/36.000
Feelgood/20000/34.600
Latour B/2.700/234.900
Fonder
East Capital Balkanfonden/3207,23/88.231
East Cap Explorer Financial Institutions/4/28.819
USB TO Global & Neutral4Ti111004/10/ 500.000

Sten Tolgfors
Fonder
Danske Fonder Eastern Europe Convergence/8,8184/5.278
Danske Fonder Sverige/2,6804/5.245
SKAGEN KonTiki/NO/1,8635/882
Spi. Sicav Gl.Val/1,3442/2.170
JPM FF-Emerg.Mkt/0,0010/0.19
HB Aktiefond Index/1,7990/9.800
HB Asienfonden/15,9932/4.659
HB Nordenfonden/17,6739/10.335
HB Östeuropafond/18,0391/9.455

Ewa Björling
Fonder
East Capital Baltikumfonden/119,766224/8.894
Kaupthing Sverige Index30/11,923937/2.099

Har inte uppgivit eller saknar värdepapper:
Cristina Husmark Pehrsson
Maud Olofsson