söndag 14 maj 2017

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Arbetet och produktionen är grunden för samhällets utveckling, och den enskilda privata äganderätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Staten och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Det har skett bland annat genom att företagen blivit beroende av statliga stöd och subventioner och staten är beroende av företagens verksamhet och skatter.

Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.
Som exempel kan vi ta att skattebetalarna åkte på notan för finanskrisen i Sverige 1990–1994.
Nordbanken (numera Nordea) köptes ut av staten för att förhindra banken att gå omkull. Banken hade år 1989 slagits ihop med PK-banken. Staten pumpade in 65 miljarder i affären, dock bedömdes banken ha ett visst värde varför förlusten antas ha kostat skattebetalarna omkring 35 miljarder kronor. Nordbanken köpte därefter den konkursmässiga Gotabanken. När Nordbanken inte klarade kapitaltäckningskravet på 8 % genomfördes en nyemission på 5,2 miljarder kronor, varav staten tecknade 4,2 miljarder. I samband med detta ökade Statens ägarandel från 70 till 77 %. Senare såldes Nordbanken, i ett då bättre börsklimat, och staten återfick en del av de utbetalade skattepengarna.

Nu kräver politikerna i EU och regering att bankernas ägare och kunder ska avsätta en del av sina vinster och lägga upp en fond som kan rädda banken vid en eventuell framtida ny krasch.
Den har kallats stabilitetsfonden och resolutionsfonden. Nordeas styrelse gillar inte förslaget utan hotar med att flytta sitt huvudkontor till annat land. Styrelsen handlar som om de är privata ägare till Nordea.
Men företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Medborgarnas sparmedel blir till ett uppumpat ”kapital” som snurrar runt på finansmarknaden styrd av anonyma fondmäklare. Kapitalet är inte längre till för investeringar i produktionen utan är spelmarker i ett virtuellt casino.
Och om hörnet hotar en kollaps, en smärtsam återställare till realkapitalet, som vi alla måste betala.
Något privat kapital finns inte längre. Om det någonsin funnits.

                          






5 kommentarer:

Jonny sa...

Man ska betänka att stora företag är en sak, små och medelstora företag en helt annan.
Den överväldigande majoriteten av privata företag spelar på en helt annan planhalva och det är det verkliga privata näringslivet. Du verkar bara ägna dina tankar åt dessa stora bolag.

Mario Matteoni sa...

Det stämmer! Du har läst rätt.

fjellis sa...

Ska affärsbankerna verkligen få syssla med inlåning från privatpersoner?

Jag kan tänka mig ett system där Staten äger en bank, den enda banken som får ta emot inlåning från privatpersoner. Då skulle Staten slippa garantera spararnas pengar i privata banker. Med nuvarande lågräntepolitik så skulle sparande i Statens bank ge låg avkastning. En avkastning som skulle vara proportionerlig mot Statens kostnader för att låna.
Då behövs inte heller någon avancerad förvaltning av spararnas pengar. Dessa pengar går rakt in i statsbudgeten och kan användas för att minska Statens upplåning på kapitalmarknaderna.

Det finns redan i dag en uppsjö av alternativ till att ha pengar på ett sparkonto i en bank för den som vill ha högre avkastning och är beredd att ta högre risk.

Ska banker få låna ut till privat personer och den offentliga sektorn eller ska Staten vara sin egen bank?

Vi får se vad Mario Matteoni har för tankar och idéer i del III.

Jonny sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jonny sa...

jellis - Håller helt med om din ide vad gäller privatinlåning. Skapa en ny statlig bank som sköter detta och ta bort rätten för andra banker att hantera privatpersoners inlåning.

Privatisera samtidigt SBAB som hanterar fastighetslån, det är en risk som staten inte ska ägna sig åt.