Det är fel att beskylla V
för att vara kommunister. Det var länge sedan en sådan beskyllning var berättigad.
Men utopister är de allt. Vänsterpartiet Utopisterna.
I varje fall talar ett par
av kongressbesluten i helgen för detta.
Förbud mot vinster i
vården och sex timmars arbetsdag är lika angelägna reformer som det
socialistiska klasslösa samhället men frågan är hur och när de kan
förverkligas.
Karl Marx kallade de socialistiska riktningar som
försökte förverkliga socialismen inom ramen för det kapitalistiska systemet för
utopiska socialister. Han varnade för dem och historien har visat att alla
sådana försök, stora och små, hittills har misslyckats.
Den globala kapitalistiska samhällskroppen
stöter bort främmande organismer.
Vinstförbud
i vården
Privata investerare och kapitalägare kräver
att få avkastning på sina satsade pengar. Så är det med all privat
företagsamhet och det är en av grundbultarna i kapitalismen.
Förbud mot vinster i vården syftar till att hindra att vårdbolagen att göra
överskott. Men ett förbud skapar fler problem än det löser.
Faktum är att 23 procent av hemtjänsten, 30 procent av primärvården, 21 procent
av särskilt boende och 57 procent av personlig assistans är privat
företagsamhet. De flesta av dessa företag återinvesterar sina överskott.
Ett vinstförbud skulle göra att dessa privata företag skulle försvinna och
behöva skattefinansieras fullt ut.
En lagstiftning skulle orsaka en oändlig byråkrati och leda till svåra
definitionsfrågor och omöjliga avvägningar. Vilka företag? Vilka vinster? Hur
drar man gränserna mellan olika företag?
Om man vill hindra vårdföretag att dränera vården på resurser och att profitera
på skattefinansierad verksamhet för att bygga upp privat kapital finns det mer
realistiska vägar att gå än ett vinstförbud.
Se f.ö. mina tidigare inlägg i frågan.
Sex
timmars arbetsdag
Sex timmars arbetsdag är en angelägen
reform för många. Men problemet är att det finns ett starkt samband mellan
arbetstid, löner, produktion, produktivitet och företagens lönsamhet. Ett lands
samlade arbetstid är avgörande för produktionsresultatet, exporten,
handelsutbytet och välståndet.
Föreställ dig att du är arbetsgivare och
har en anställd. Du betalar den anställde för åtta timmars arbete fem dagar i
veckan. Den anställde producerar en viss kvantitet produkter under dessa fyrtio
timmar i veckan.
Du säljer produkterna på marknaden för ett pris som täcker lönekostnaden och
dessutom ger ett visst överskott. Överskottet kan du bl.a. investera i nya
produkter eller i en ökad verksamhet så att du kan anställa ytterligare en
löntagare.
Men nu vill löntagaren arbeta endast sex timmar om dagen. Veckoarbetstiden blir
trettio timmar, d.v.s. endast tre fjärdedelar av tidigare.
Som arbetsgivare kan du bemöta kravet på
trettiotimmarsvecka genom att
a) sänka
lönen med en fjärdedel,
b) kräva
att arbetstakten ökar med en fjärdedel, så att löntagaren producerar lika mycket
som tidigare men på en fjärdedels kortare tid,
c) sälja
endast tre fjärdedelar av tidigare kvantitet eller kvalitet.
Nu antar jag att V menar att löntagaren ska
arbeta sex timmar med samma lön som under åtta timmar tidigare.
Det innebär att arbetsgivaren måste öka priset på den tillverkade produkten med
en fjärdedel.
Det skulle kanske fungera om arbetsgivaren och
löntagaren inte befunne sig i en värld där många miljoner företag och löntagare konkurrerar
med varandra.
I många länder arbetar löntagarna
fortfarande tolv timmar under veckans alla dagar. De tvingas att göra det
eftersom alternativet är arbetslöshet och en värre fattigdom.
Som arbetsgivare kan du alltså svara kravet
på sex timmars arbetsdag genom att flytta ditt kapital och din produktion till något av dessa
länder. Här hemma får löntagaren alltså inte två timmars arbetstidsförkortning utan
åtta. Hen blir arbetslös.
En sänkning av arbetstiden i dag måste därför
ske ungefär samtidigt i hela världen, precis som när den lagstadgade
arbetstiden, kring 1919, fastställdes till åtta timmar om dagen.
Det
var då som ILO formulerade kravet på 48 timmars arbetsvecka och som flertalet
industrialiserade länder anslöt sig till. Finland och Ryssland hade infört 48 timmars
arbetsvecka redan 1917.
I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.
Det är lätt att, med alla goda intentioner,
falla i det utopiska hålet när man inte är medveten om vad kapitalismen är och om
vad som skiljer den globala kapitalistiska världsordningen från nationella politiska
idéer.
Men jag har inte kunnat finna något resonemang om kapitalismen på V:s kongress.