fredag 24 januari 2014

Bidragssverige för nyliberaler



Hamburgerkedjan ”Max” är svårt bidragsberoende om man får döma av ett brev som ägarens sänt ut till sin personal.
”Max” vd, och hans vice vd, varnar nämligen i brevet personalen för att rösta på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i valet, eftersom det "vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt".

Direktörerna syftar på att de rödgröna skulle dubblera restaurangmomsen och höja arbetsgivaravgifterna om de vann valet.
2012 hade Max en omsättning på 1631 miljoner kronor. Antalet anställda var 3300.


Men restaurangbranschen är inte de enda bidragstagarna i näringslivet.


På uppdrag av Svenskt Näringsliv genomförde Faugert & Co 2012 en sammanställning över hur mycket det statliga stödet till näringslivet i Sverige kostar årligen.
Kommunala stöd räknas inte med här.

Det är inga småslantar som staten ger ut till näringslivet. År 2009 delade staten ut subventioner och bidrag för minst 28 miljarder kronor. Av detta gick ca 20 miljarder till mindre- och medelstora företag. Av totalen på 28 miljarder var ca 16 miljarder EU-relaterade.
Statliga riskkapitalsatsningar, som totalt förvaltar 17 miljarder kronor, ingår inte i underlaget.

Kartläggning av statligt stöd till företag 2012-11-06 2012-11-06
– bilaga till "Offentliga stödpengar tillnäringslivet – Ett bidrag till tillväxt eller ett svart hål?"

Detta näringslivets bidragsberoende ifrågasätts inte så ofta av de nyliberala fundamentalisterna som det bidrag som går till arbetslösa, sjuka och utslagna.

Inte mindre än två debattinlägg i onsdagens SvD hade det sistnämnda som tema. 
SvD "Norsk välfärdslyx inget att stå efter"
SvD Benefits Street avslöjar Storbritanniens problem.

Nyliberaler borde kanske vara mer rädda för näringslivets statliga bidragsberoende än att jaga arbetslösa, sjuka och utslagna.

Om Max
AB
SvD




tisdag 21 januari 2014

Demagogisk Greider utan substans




 
Läser man Greiders text okritiskt och utan eftertanke får man intrycket av att ledarna för S och LO konspirerar för att förråda LO-kongressens beslut och folkets sanna vilja att förbjuda vinster i vården.

Men man kan, även från vänster, kritiskt granska det känsloladdade ordflödet i Greiders ledare för att försöka hitta en substans.

Först yrar Greider om hur Thorwaldsson och Lövén smyger in på en lunchrestaurang i centrala Stockholm. Underförstått för att konspirera. Lägg märke till den exakta platsbestämningen! Det blir nästan trovärdigt då.
·         Det omtalade lunchmötet är en ren fantasi men kanske menat som ett skämt.

Att de bägge - den ene ordförande för den fackliga delen av arbetarrörelsen och den andra för den politiska delen av rörelsen - träffas för att diskutera är fullt naturligt. Något annat vore tjänstefel.

”2012 höll LO kongress och då tvingade ombuden fram ett beslut om att slåss för non-profitprincipen i välfärden.”

·         Vad stod det exakt i kongressbeslutet?  Greider refererar själv.
”Man föreslog ett slags samhällsföretag som bara tillåts göra en mycket liten vinst. Men det fanns i förslaget också kryphål för de kommuner som tänkt sig att fortsätta på privatiseringens väg. LO ställde sig inte i vägen för vinster i välfärden men bidrog i alla fall till att få igång en debatt.”
·        
    Vad är det då Greider är emot?
”LO vill nu att de så kallade parterna ska förhandla om vinstfrågan. Fackföreningsrörelsen ska alltså sätta sig ner med Vårdföretagarna – som lobbar för såväl riskkapitalister som småföretagare i vård och omsorgsbranschen – för att hitta en kompromiss.”
·        
    Om man nu ska lagstifta måste man väl få majoritet i den lagstiftande församlingen riksdagen för en lag. Då tvingas man att förhandla och kompromissa. Att LO diskuterar med sin motpart är rätt naturligt i en demokrati. Eller tänker sig Greider att ett vinstförbud ska genomföras diktatoriskt?
I så fall av vem och vilka?

·         Så börjar Greider yra igen.
”Jag kan se framför mig hur det lät i det dunkla hörnet på en okänd lunchrestaurang: Den svenska modellen, sa Löfven och lyste upp. Den svenska modellen, svarade Thorvaldsson och lyste upp.”
 
Och så refererar Greider en ”satiriskt lagd” LO medlem som skrivit på twitter.
·         Observera att detta enda twitterinlägg får Greider att komma med den helt halsbrytande slutsatsen: 

” Den så kallade svenska modellen inbegriper inte längre löntagarna och kanske inte ens medlemmarna i LO. Den där lilla tweeten berättar vältaligt om tillståndet i LO: den nya linjen når medlemmarna via Dagens Nyheter!
LO:s ledning har härmed sannolikt begått ett dramatiskt misstag. Ledningen ökar känslan hos medlemmarna av att LO lever i en osund symbios med det socialdemokratiska partiet och att man viker sig för Löfvens extremt undfallande linje i vinstfrågan. Var så säker: detta kommer att avmobilisera åtskilliga inom LO-kollektivet under kommande valrörelse samtidigt som välfärdskapitalet får litet nytt självförtroende efter ett hårt år.”

Den här typen av argumentation är inte retorik, det är demagogi.

Men man borde kunna kräva mer av en som anser sig själv, och dess värre av många andra, vara den auktoriserade talespersonen för vänstern och för den rena obefläckade socialdemokratin.






lördag 18 januari 2014

Nej, Maria Ludvigsson på SvD är inte dum.



Det vore ju bra om ledarskribenter hade någon kunskap om vad de skriver sina ledare om.
Så är dock inte alltid fallet med Maria Ludvigsson på SvD.
Inte för att hon är dum eller obildad men hennes nyliberala dogmatism skapar blinda fläckar i hennes världsbild.
Ett gott prov på det visar hon i dagens ledare Kapitalism till stöd förbehövande socialister där hon skriver:

”Sedan nyår har rödgröna tidningen ETC:s chefredaktör Johan Ehrenberg tytt sig till kapitalismens trygga hägn för att bärga sin idé om en ny dagstidning. Med tydlig socialistisk agenda vill Ehrenberg vinkla nyheter på ett sätt som ifrågasätter marknadsekonomi och liberalism. För att lyckas med detta har ETC använt sig av så kallad crowdfunding, det vill säga nätbaserad insamling av privata slantar för specifikt ändamål. Tack vare ett antal pålitliga privata förhandsprenumeranter utkom ETC nyligen med sin första dagstidning.”
”Crowd-funding är folkkapitalism i en form som inte varit möjlig tidigare. Och det fungerar. Till och med för dem som vill använda det insamlade kapitalet till att motverka samma kapitalism som möjliggjort det.”
”Det är med särskild tillfredsställelse vi kan se att vänstern, i form av ETC och Ehrenberg, bidrar till att hålla civilsamhället och den spontana kapitalismen levande.”

Att samla in pengar för att starta olika projekt har ingenting med vare sig kapitalism eller marknadsekonomi att göra. Sådant har förekommit i alla tider, långt före och efter kapitalismen. Och egentligen skapades arbetarrörelsen inom civilsamhället i kamp mot storkapitalets makt.

I arbetarrörelsens barndom för hundrafemtio år sedan samlade medlemmarna in lönepengar till sina sjuk- och begravningskassor samt skapade fackföreningar och socialdemokratiskt parti på det sättet. Den röda kooperationen kom till genom att konsumenterna gick samman i civilsamhället, bekämpade av den tidens kapitalister.
Den demokratiska och frihetliga arbetarrörelsen har alltid hävdat civilsamhället mot staten och kapitalet.


tisdag 14 januari 2014

Vänsterpartiet Utopisterna. Kongressbeslut i det blå.


Det är fel att beskylla V för att vara kommunister. Det var länge sedan en sådan beskyllning var berättigad.
Men utopister är de allt. Vänsterpartiet Utopisterna.
I varje fall talar ett par av kongressbesluten i helgen för detta.
Förbud mot vinster i vården och sex timmars arbetsdag är lika angelägna reformer som det socialistiska klasslösa samhället men frågan är hur och när de kan förverkligas.
Karl Marx kallade de socialistiska riktningar som försökte förverkliga socialismen inom ramen för det kapitalistiska systemet för utopiska socialister. Han varnade för dem och historien har visat att alla sådana försök, stora och små, hittills har misslyckats.
Den globala kapitalistiska samhällskroppen stöter bort främmande organismer.

Vinstförbud i vården
Privata investerare och kapitalägare kräver att få avkastning på sina satsade pengar. Så är det med all privat företagsamhet och det är en av grundbultarna i kapitalismen.

Förbud mot vinster i vården syftar till att hindra att vårdbolagen att göra överskott. Men ett förbud skapar fler problem än det löser.
Faktum är att 23 procent av hemtjänsten, 30 procent av primärvården, 21 procent av särskilt boende och 57 procent av personlig assistans är privat företagsamhet. De flesta av dessa företag återinvesterar sina överskott.
Ett vinstförbud skulle göra att dessa privata företag skulle försvinna och behöva skattefinansieras fullt ut.

En lagstiftning skulle orsaka en oändlig byråkrati och leda till svåra definitionsfrågor och omöjliga avvägningar. Vilka företag? Vilka vinster? Hur drar man gränserna mellan olika företag?

Om man vill hindra vårdföretag att dränera vården på resurser och att profitera på skattefinansierad verksamhet för att bygga upp privat kapital finns det mer realistiska vägar att gå än ett vinstförbud.
Se f.ö. mina tidigare inlägg i frågan.

Sex timmars arbetsdag
Sex timmars arbetsdag är en angelägen reform för många. Men problemet är att det finns ett starkt samband mellan arbetstid, löner, produktion, produktivitet och företagens lönsamhet. Ett lands samlade arbetstid är avgörande för produktionsresultatet, exporten, handelsutbytet och välståndet.

Föreställ dig att du är arbetsgivare och har en anställd. Du betalar den anställde för åtta timmars arbete fem dagar i veckan. Den anställde producerar en viss kvantitet produkter under dessa fyrtio timmar i veckan.
Du säljer produkterna på marknaden för ett pris som täcker lönekostnaden och dessutom ger ett visst överskott. Överskottet kan du bl.a. investera i nya produkter eller i en ökad verksamhet så att du kan anställa ytterligare en löntagare.

Men nu vill löntagaren arbeta endast sex timmar om dagen. Veckoarbetstiden blir trettio timmar, d.v.s. endast tre fjärdedelar av tidigare.

Som arbetsgivare kan du bemöta kravet på trettiotimmarsvecka genom att
a)    sänka lönen med en fjärdedel,
b)    kräva att arbetstakten ökar med en fjärdedel, så att löntagaren producerar lika mycket som tidigare men på en fjärdedels kortare tid,
c)    sälja endast tre fjärdedelar av tidigare kvantitet eller kvalitet.

Nu antar jag att V menar att löntagaren ska arbeta sex timmar med samma lön som under åtta timmar tidigare.
Det innebär att arbetsgivaren måste öka priset på den tillverkade produkten med en fjärdedel.

Det skulle kanske fungera om arbetsgivaren och löntagaren inte befunne sig i en värld där många miljoner företag och löntagare konkurrerar med varandra.
I många länder arbetar löntagarna fortfarande tolv timmar under veckans alla dagar. De tvingas att göra det eftersom alternativet är arbetslöshet och en värre fattigdom. 

Som arbetsgivare kan du alltså svara kravet på sex timmars arbetsdag genom att flytta ditt kapital och din produktion till något av dessa länder. Här hemma får löntagaren alltså inte två timmars arbetstidsförkortning utan åtta. Hen blir arbetslös.

En sänkning av arbetstiden i dag måste därför ske ungefär samtidigt i hela världen, precis som när den lagstadgade arbetstiden, kring 1919, fastställdes till åtta timmar om dagen.
Det var då som ILO formulerade kravet på 48 timmars arbetsvecka och som flertalet industrialiserade länder anslöt sig till. Finland och Ryssland hade infört 48 timmars arbetsvecka redan 1917.
I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.


Det är lätt att, med alla goda intentioner, falla i det utopiska hålet när man inte är medveten om vad kapitalismen är och om vad som skiljer den globala kapitalistiska världsordningen från nationella politiska idéer.

Men jag har inte kunnat finna något resonemang om kapitalismen på V:s kongress.