måndag 10 december 2007

Den okände arbetarens grav

I slutet av oktober och början av november i år ”rasade” en debatt i DN om vilka som bar skuld till den transatlantiska slavhandeln år 1500-1800. Debatten var föranledd av att historikern Dick Harrison, i sina böcker (”Slaveri, en världshistoria om ofrihet”, Historiska media del I 2006 och del II 2007), helt i enlighet med dagens forskarrön, gjort även de afrikanska slavhandlare som sålde slavar till européerna, delaktiga i handeln. Den 2 december högtidlighölls 200-årsdagen för slaveriets avskaffande vid en manifestation i Stockholm. ”Även Sverige bör rannsaka sitt samvete”, sa integrationsministern Nyamko Saboni i fackelskenet, eftersom även Sverige tjänade pengar på slavhandeln.
Retroaktiv kollektiv skuldsättning av historiska kollektiva grymheter tycks ha blivit ett behov hos oss i västvärlden. Inte bara de som borde känna sig ansvariga, utan även vi andra, ska känna kollektiv skuld för allt från judarnas korsfästelse av Jesus, kolonialtiden, för nazisternas och kommunisternas brott mot mänskligheten. Och nu alltså även för negerslaveriet för tre hundra år sedan.
Skulddebatten i sammanhanget är emellertid mer hysteriskt än historiskt. Frågan är nämligen hur långt tillbaka i mänsklighetens historia, och för vilka kollektiva brott mot mänskligheten vi, (vilka vi man nu menar) med böjda huvuden ska mumla ”mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa”.
Jo, visst kan vi lära av historien, men vilken historia ska vi lära av?
I stället för att idag gå och känna skuld över slaveriet borde vi i stället hylla alla de arbetare, både slavar och andra, som lagt grunden för västerlandets välfärd. Varför finns t.ex. inte ”den okände arbetarens grav” för alla dem som stupat för välfärden, tillväxten och uppbyggandet av kapitalismen?

fredag 7 december 2007

Väl använda licenspengar

I SVT1 ”Uppdrag Granskning” avslöjade i veckan Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson hur gammalt kött mals ner till köttfärs eller packas om - och säljs på nytt hos fyra stora ICA-handlare.
Reportagegruppen bakom programmet har gjort ett mycket skickligt och angeläget reportage.
Vi tittare och konsumenter kan vara glada över att de får resurser (licenspengar) till att göra sina viktiga reportage.

Man kan fråga sig om något av de reklamfinansierade TV-bolagen och kanalerna hade vågat göra ett sånt här program.
Programmet visar att public service-TV behövs.

Se programmet på
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232

Fattiga och rika

Skillnaderna i förmögenhet mellan förmögna och oförmögna svenskar är större än vad SCB trott visar en undersökning från Institutet för näringslivsforskning.
Till skillnad från SCB:s studier har nationalekonomen Daniel Waldenström och Jesper Roine, Handelshögskolan i Stockholm, tagit med utlandssvenskarna i sin undersökning. Där finns alltså Kamprad, Raussing m.fl. med.
Undersökningen visar att 1 procent av svenskarna äger 40 procent av tillgångarna.
Man får gå tillbaka till början av 1900-talet för att hitta en lika ojämn förmögenhetsfördelning.
Varför har det blivit så? P1 Morgon, torsdag 6 december, ställer frågan till Johan Stael von Holstein, VD för I-Cube och Lars-Anders Häggström, ordförande i Handelsanställdas förbund.
Johan Stael von Holstein anser att misslyckandet beror på att socialdemokraterna och socialismen haft ett järngrepp om svensk politik i 75 år.
Socialdemokraterna har gynnat några få rika och hindrat den övriga befolkningen från att skaffa sig företag och rikedomar. Socialdemokratin har, tillsammans med fackföreningarna, cementerat den här strukturen, anser Johan Stael von Holstein.
I sin kritik mot arbetarrörelsen låter han som en värsta KPLM:r-are.
Lyssna på
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=900718&BroadcastDate=&IsBlock=0
Hämta studien (på engelska) eller läs sammanfattning på svenska
http://www.naringslivsforskning.se/Templates/WorkingPaper1.aspx?PageID=88134ad2-32d9-46ab-a251-953a92beaf93

måndag 3 december 2007

Lönsamma manipulationer



Då Gambro köptes ut från börsen av riskkapitalbolaget EQT och investmentbolaget Investor utlöstes alla personaloptioner och Gambros chefer fick dela på 380 miljoner kronor.
Sören Mellstig, vd för Gambro, fick för år 2006 en inkomst av tjänst på 67 800 000 kronor.
Direktören själv anser att han förtjänat pengarna eftersom optionerna byggde på hur bolaget gick. Och då var det ju utan tvekan så att värdet på Gambro steg från elva miljarder kronor 2003 till 50 miljarder 2006, precis som styrelsen och aktieägarna hade velat.
Men är det verkligen cheferna som höjer och sänker företags ”värde” på börsen?
Jo, i varje fall när det gäller Mellstig misstänker Stockholmsbörsen som ska granska Mellstigs affärer.
Mellstig blev nämligen ordförande i EQT:s portföljbolag Aleris den 14 februari, mindre än två månader innan budet från EQT och Investor kom. Trots det deltog han i Gambro-styrelsens hantering av budet, som utmynnade i en rekommendation till aktieägarna att säga ja.
Om löntagarna i företaget och den svenska allmänheten tjänar på manipulationerna det är det ingen som vet.