tisdag 24 augusti 2010

Propaganda i stället för journalistik

”Företagen rasar mot LAS” är rubriken – och den märkliga slutsatsen – av en ”enkät” som Veckans Affärer gjort. VA har frågat ett femtiotal av landets medelstora företag vad de vill förändra under nästa mandatperiod. Endast 20 företag från olika branscher med mellan 175 och 250 anställda har svarat på enkäten.
Bortfallet är alltså betydligt större än de svarande.
”Majoriteten av de svarande”, alltså över tio, vill förändra LAS. Lika många vill även ha sänkta skatter och avgifter.
Tacka fan för det. Det ligger i företagarnas intresse att utan hinder kunna sparka vem de vill av de anställda. Och naturligtvis vill de ha så låga utgifter som möjligt.

Även om man bortser från det stora bortfallet av svarande, är den här typen av enkäter värdelösa som faktaunderlag.
Om t.ex. Dagens Arbete eller LO-tidningen gick ut och frågade 5000 löntagare om de vill ha tryggare anställning, högre lön och bättre arbetsmiljö, torde majoriteten av de tillfrågade svara positivt på frågorna.

Det allvarliga är att VA:s uppgift, i det här fallet, uppenbart inte är journalistiskt utan ett led i alliansens propaganda.
Men något kan man skönja var intressemotsättningen mellan kapital och arbete går.

fredag 20 augusti 2010

Kan (s) vinna val på arbetslinjen?

Inför årets val ställer alla partier upp på arbetslinjen.
Arbetslinjen betyder att alla som kan arbeta bör arbeta, både för samhällsekonomins skull och för den enskilda människans välfärd.
Samhället ska alltså se till att det finns arbete att söka för de medborgare som saknar jobb.
I valpropagandan före valet 2006 sumpade socialdemokraterna denna för arbetarrörelsen grundläggande fråga för att i stället koncentrera sig på det sociala skyddsnätet.
Det framställde motståndarna lätt som att sossarna satte bidrag före arbete.
Vi var flera som tidigt varnade för att på detta sätt öppna garden för moderaterna men valstrategerna och Göran Persson lyssnade inte på oss. Så gick det som det gick.
Nu har moderaterna offensiven i arbetslinjen och socialdemokraterna har bara parerat och duckat så gott det gått.
Jag har väntat på en motoffensiv från partiet men den tycks vänta på sig eller vara för lamt.
Det vore annars lätt att betona skillnaden i synen på arbetet mellan de borgerliga och arbetarrörelsen.
I grova drag betonar de borgerliga en arbetslinje som, kort och gott, innebär att alla ska arbeta.
Punkt slut. Om arbetets innehåll, tryggheten i arbetet och arbetsmiljön säger de ingenting. I själva verket har de redan, under mandatperioden avsevärt försämrat både arbetsmiljö och tryggheten i jobbet. Folkpartiet och centern vill försämra ytterligare.

En vänsterlinje borde kunna förmedla budskapet att ”gärna ett arbete men ett bra arbete, inte vilket skitjobb som helst”.
Löntagarens trygghet bör gå före arbetsgivarens rätt att avskeda folk efter behag. Arbetsmiljön, i vilken löntagaren befinner sig halva sin vakna tid, är en av löntagarnas viktigaste frågor. Alla bör ha rätt till ett fritt, utvecklande arbete utan risk för skador och men.

DN
SvD
DN
AB

tisdag 17 augusti 2010

Arbetslinjen gäller inte Littorin

Statsrådsarvodesnämnden har i dag beslutat att förre statsrådet Sven Otto Littorin får avgångsersättning med 112 000 kr per månad från och med den 7 juli 2010 och tills vidare, dock längst till och med den 6 juli 2011, står det i ett pressmedelande från Riksdagen.
Bra A-kasseersättning. Ersättning hundra procent, ingen karensdag.
Hans egna politiska åtgärder att försämra A-kasseersättningen för Sveriges löntagare för att upprätthålla arbetslinjen, gäller inte honom själv.
SvD
Affärsvärlden
DN
GP
AB
Expressen

Borgerlighetens smygsocialisering

De borgerliga partierna, med nya arbetarpartiet i spetsen, håller på att socialisera Sverige – genom ”privatisering”.
Allt större andel av den privata företagsamheten, liksom hemarbetet, blir beroende av skattesubventioner.
Genom RUT- och ROT-avdragen har hela branscher blivit skattefinansierade.
De ”privata” s.k. friskolorna lever på skattepengar i form av skolpeng. En stor del av den ”privata” sjukvården skulle inte klara sig utan skattebetalarnas direkta stöd. Bankerna blev statsbidragsberoende under finanskrisens akuta skede.

Medan kommunisterna i Kina helt öppet ökar landets välfärd genom att utnyttja en hårdhänt kapitalism pysslar den svenska borgerligheten med att smygsocialisera delar av det ”privata” näringslivet.
Ingenting är riktigt som förr.

DN
Sydsvenskan
Expressen

tisdag 10 augusti 2010

När ska nyliberalerna bli vuxna?

Dogmatiska liberalextremister ser på verkligheten genom sina dogmer.
Precis på samma sätt som dogmatiska vänsterextremister. Men de ser naturligtvis hel olika verkligheter.
Oftast är extremism ett uttryck för ungdomlig brist på livserfarenhet så det brukar gå över.
Inte så sällan uppkommer dogmatiken som en följd av att den unge har upptäckt sanningen, den enda sanningen.
Den liberala extremismen är kanske lättare att fördra än sin vänstervariant eftersom den har frihetliga förtecken och inte lett till systematiskt våld där den fått oinskränkt politisk makt. Inte desto mindre har den, där den fått verka ohämmat, skapat stora sociala skillnader och exploatering av människor.

Genom Johan Folin tycks den liberala dogmatismen fått ännu en tribun på SvD:s ledarsida. A propå debatten om vinstintresset i skolan säger han bl.a. i dagens ledare, trosvisst
”Vinstintresse är bra. Vinstintresse är rätt. Vinstintresse funkar. Det spelar ingen roll om man misstror en entreprenörs motiv för sin verksamhet. Vinstintresset kommer leda till ständiga försök att bli mer effektiv.”

Bäste Folin, pröva en något mer analytisk tankegång: Visst leder vinstintresset till högre effektivitet. I vår kapitalistiska värld är det fel att inte sträva efter högre vinster.
Vinsterna i företagen behövs dels för de enskilda företagen och dels för kapitaltillväxten.
Och det vore fel av en kapitalist att inte satsa på effektivisering som ger vinst. Men det är just där som problemet ligger, när det gäller bl.a. skola, vård och omsorg.

Riskkapitalisten som går in med kapital i en skola gör det inte primärt för att göra skolan bättre. Han, eller hon, gör det för att öka sitt kapital vilket är kapitalistens förbannade skyldighet och det vet varenda kapitalist.

Många liberala dogmatiker är välutbildade i ekonomisk teori och sinnrika kalkyler men obevandrade i den ekonomiska historiens empiri. Enligt dessa teoretikerna blir följden av vinstintresset automatiskt även bättre verksamhet i alla led och i alla sammanhang.
Varför då inte utnyttja vinstintresset inom polismakten eller försvaret?
Kan du möjligen urskilja skillnaderna mellan en skola och en kullagerfabrik?
Kan du tillämpa dina slagord ”Vinstintresse är bra. Vinstintresse är rätt. Vinstintresse funkar.” på knarkhandeln, slavhandeln och maffians verksamhet?
Varför har det ohämmade vinstintresset alltid och överallt resulterat i att löntagarna tvingats organisera sig i försvar för sina mänskliga rättigheter.
Erkänn åtminstone att världen inte är så enkel som du gör den till. Se verklighetens sammansatthet och motsättningar! Bli vuxen!

söndag 8 augusti 2010

Meddelande till alliansregeringen

Lucius Annaeus Florus, författare under första hälften av 100-talet e.Kr., har ett meddelande till alliansregeringen:
”En god herde klipper sina får men flår dem inte.”

SvD
GP
DN
SvD

lördag 7 augusti 2010

Skulle du köpa en bil av en maskerad man?

Vem anställer en man som uppträder maskerad?
Vad händer om ett par maskerade män kliver in på banken strax före stängning?
Bankrånaren, som i sin yrkesutövning brukar vara ytterst mån om sin personliga integritet, döljer sitt ansikte medan han eller hon jobbar.

Men om det inte är en maskerad man utan en maskerad kvinna det handlar om, gör det någon skillnad?
En kvinna som bär burka eller niqab är maskerad.

I ett fritt liberalt samhälle tillåts varje människa att tro, tycka och uttrycka vad som helst. Men det måste vara en frihet inom vissa gränser.
Sålunda är religonsfriheten inte fullständig i något land. En muslimsk man i Sverige kan t.ex. inte ta sig flera hustrur, som Koranen rekommenderar. Vi har ett förbud mot månggifte.
Inte heller straffas en muslimsk kvinna som begått äktenskapsbrott till livstids inlåsning, som Koranens Al-Nisa påbjuder.
Koranen skrevs på 600-talet i ett samhälle som inte var demokratiskt. I dag står det var och en fritt att följa dess regler mer eller mindre bokstavligt. Men då den enskildes religiösa övertygelse kommer i konflikt med allmänna demokratiska lagar blir det en konflikt som måste lösas mellan den enskilde och samhället.

Det gäller naturligtvis också kristenhetens Bibel, minst tusen år äldre än Koranen, och som inte står Koranen efter i märkliga påbud och bestämmelser.
Ingen kristen man, som idag gift sig med en kvinna, och på bröllopsnatten funnit att hon inte är oskuld kräver att kvinnan ska stenas av stadens män, vilket dock varmt rekommenderas i femte Mosebok 22:21.

Att Koranens Al-Nur slår fast att kvinna ska ”dölja sina behag” för andra än för sina närmaste kan tolkas som att hon, på offentlig plats, måste bära burka eller niqab. Men större delen av jordens 360 miljoner muhammedaner tolkar inte påbudet så nitiskt och dogmatiskt.
Burka- och niqabförespråkarna är en minoritet även i den muslimska världen. Bara i diktaturer, där islam är en del av det politiska statsförtrycket, förekommer detta bruk allmänt.
Om det är för att befria kvinnan eller för att förtrycka henne får man själv bilda sig en uppfattning om.

Respekten för var och ens frihet att tro på vad som helst måste inte innebära att alla stolligheter upphöjs till allmän norm. Om vi anser att religionen är vars och ens ensak följer inte att samhället ska upphöja vars och ens uppfattning till lag eller att dessa ska hindra lagstiftning.
Stolligheterna i Bibeln och Koranen blir inte mindre stolliga av att de kallas religiösa.

Jag anser att ett öppet demokratiskt samhälle inte ska tillåta att människor uppträder maskerade gentemot varandra. Inte ens av religiösa skäl. Alltså: Inget burkaförbud men ett generellt maskeringsförbud!

DN

SR
SvD
DN

torsdag 5 augusti 2010

Inga maskerade lärare!

Jan Björklund har flera syften med sitt utspel om burka- och niqabförbud i skolan.
Han vill fånga upp en del av Sverigedemokraternas väljare och profilera sig gentemot de övriga borgerliga partierna. Björklund har naturligtvis även ett sakligt skäl, nämligen att en lärare som undervisar barn ska visa sitt ansikte, eftersom ansiktet förmedlar mänsklighet. Och även om det handlar om ett enstaka fall har frågan ett starkt symbolvärde.
Jag tänker inte rösta på folkpartiet, men anser liksom Björklund att lärare inte ska vara maskerade.

Vad jag inte förstår är varför det måste till nya lagar för att hindra lärare att uppträda maskerade.
Vi har ju lagen om förbud mot maskering. Den säger att man inte får dölja ansiktet vid demonstation eller liknande sammankomst. Problemet detta fall är att förbudet uttryckligen inte gäller den som täcker ansiktet av religiösa skäl. Varför inte slopa detta undantag?
En omarbetning av lagen om förbud mot maskering torde räcka.
Lagen borde dessutom skärpas så att all maskering i offentliga sammanhang förbjöds.
Ett öppet samhälle kräver öppenhet även i vardagsrelationerna.

DN
AB
Expressen