onsdag 14 februari 2018

Arbetsmarknaden på alla hjärtans dag

I dagens SvD-ledare ägnar Per Gudmundson sina omsorger ”den svenska arbetsmarknadsmodellen” under rubriken "Svenska modellen avvecklar sig själv"
Man skulle kunna tro att den svenska samförståndsandan i dag, på alla hjärtans dag, slagit till på SvD:s ledarredaktion men så är det naturligtvis inte. Anledningen till ledaren är att ” Arbetsmarknadsekonomiska rådet” presenterat en rapport om fackens organisationsgrad och vad arbetsgivare tycker om kollektivavtal.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet har funnits sedan april 2015 och upprättades och finansieras av Svenskt Näringsliv. Ordförande är Lars Calmfors.

Gudmundson skriver bland annat: ”Det går att på god grund ifrågasätta hela apparaten. (Den svenska modellen alltså). Den bygger på en föreställd intressekonflikt mellan arbetare och företagare, men i verkligheten har de två alltid snarare varit beroende av varandra. Nuförtiden har dessutom rollerna lösts upp. Arbetare har blivit ägare, genom aktier och pensionsfonder. Och därtill äger de själva produktionsmedlen, som numera finns i arbetskraftens humankapital snarare än i verkstadens maskinpark.”

Att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan arbetsgivare och löntagare bara för att parterna samtidigt är beroende av varandra är ingen föreställning. Den är realitet som dagligen över hela den kapitalistiska världen visar sig.
Att löntagaren skulle äga produktionskapital genom att äga sin arbetskraft är rent stolligt liksom att hävda att löntagarens småposter av aktier pensionsfonder skulle innebära ägande av produktionsmedlen.
Har Gudmundson hört talas om löntagarfonderna? De skulle kanske ha förändrat ägarförhållandena.
Men de blev aldrig av på grund av näringslivets vilda och kompakta motstånd. En intressekonflikt så god som någon.

Men visst måste den svenska modellen, liksom allt annat, anpassas till samhällsfärändringar.
Jag tror nog att parterna på arbetsmarknaden är kapabla att klara den saken.



torsdag 1 februari 2018

Trovärdighet och opartiskhet?

 I SR:s policydokument står det att ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet.”
Det hördes inte mycket av i morgonens P1-intervju där Daniel Alling frågar två poliser om vad de tycker om att Dan Eliasson avgår som rikspolischef.

Inte heller märks det i medias allmänna rapportering om allianspolitikernas kritik av Eliasson.
Exempelvis i intervjuer med Tomas Tobé (M), exempel från SvD

Ett exempel på hederlig och opartisk kommentar kommer däremot från Eskilstuna Kurirens ledarredaktion i dag.

”Dan Eliasson har delvis en politisk bakgrund som sakkunnig och statssekreterare hos Laila Freivalds (S) och Thomas Bodström (S). Men Reinfeldtregeringen uppskattade hans kompetens och utnämnde honom två gånger till mycket krävande och viktiga generaldirektörsposter, först 2007 till Migrationsverket och sedan 2011 till Försäkringskassan. I båda fallen var moderata statsråd närmast ansvariga. Socialförsäkringsminister 2011 var en viss Ulf Kristerson (M), något som den partisekreteraraktige rättspolitiske talespersonen Tomas Tobé (M) kunde ha besvärat sig att tänka på.”

”Centraliseringen och omorganisationen av Polisen var inte Dan Eliassons påhitt. Den genomdrevs av justitieministern Beatrice Ask (M), med brett stöd i riksdagen, och en helt annan person var tänkt som rikspolischef. Dan Eliasson flyttades brådstörtat över från Försäkringskassan och åkte på en högst otacksam uppgift med en underfinansierad myndighet och en redan beslutad omskakande ändring av hela organisationen.”