torsdag 31 mars 2011

Kapitalismens konsekvenser – vad gör vänstern?

SVT:s Uppdrag Granskning berättade i går kväll om hur de filippinska sjömännen ombord på Stena Lines färjor Britanica och Hollandica får en timlön på 18 kronor (2 dollar i timmen) medan de europeiska sjömännen får en vanlig lön. Alla har samma arbetsuppgifter men de
filippinska arbetarna jobbar 12 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, i sex månader innan deras kontrakt upphör och de blir uppsagda och måste söka jobb igen. De europeiska sjömännen jobbar i max två veckor i sträck och därefter är lediga i en eller två veckor med betalning.

De svenska företagen försöker ersätta svenska löntagare med importerad billig arbetskraft och vidtar en massa åtgärder för att göra detta möjligt. T.ex. anställer de billig arbetskraft via utländska bemanningsföretag för kortare arbetsperioder eller så låter de den importerade arbetskraften uppträda som underentreprenörer som egna enskilda företag. Oavsett metod betalar de arbetskraften sämre och ger den sämre arbetsvillkor. Arbetsgivarnas organisationer och partier jobbar metodiskt för att montera ner den svenska modellen.

Arbetsgivarna i industriländerna brukar förklara att deras företags vinstnivåer sjunker eftersom konkurrensföretagen i andra länder har tillgång till billigare arbetskraft.
Men vinsterna behöver inte vara låga för att företagen börjar snegla mot billigare arbetskraft, de kan bara vara otillräckliga för ägarnas krav på avkastning. Avkastningskraven ökar.

Arbetsgivare och kapitalister behöver för den skull inte vara onda eller giriga. Den ekonomiska världsordningen tvingar dem att pressa kostnaderna och att överexploatera arbetskraft och miljö. Löntagarna från fattiga länder tvingas ta de jobb som erbjuds eftersom alternativet, arbetslöshet och total fattigdom, är sämre. De måste överleva.

Hela den kapitalistiska världsordningen har sin egen järnhårda logik.
Utvecklingen är inte ny utan har pågått i ett par hundra år. Tillfälliga förbättringar för löntagarna har uppnåtts, bl.a. i de länder som tidigast industrialiserades och kunde dra nytta av koloniala tillgångar, men i dag ökar åter pressen på löntagarna här. Den ekonomiska globala strukturen strävar efter utjämning.

Den som tror att kapitalet kan göras ”snällare” misstar sig.
Det har aldrig skett utan motstånd och kamp från löntagarna.

De som pratar om att ”vi måste tänka om” och befria oss från ”ekonomismen” är naiva och okunniga. Vi kan aldrig gå tillbaka till någon guldålder. Historien rullar obevekligen på.
Och den som anser att kapitalägarna, genom att anställa arbetskraft till slavliknande villkor, gör en välgärning är falsk eller korkad.

Frågan är hur vänstern ställer sig till problemet.



De vietnamesiska bärplockarna är ett exempel på hur arbetskraft kan utnyttjas.

Byggföretag importerar billiga polska byggnadsarbetare som står utanför kollektivatalen.



SvD
DN

söndag 27 mars 2011

Ord utan tanke aldrig himlen når

Politiskt ”nytänkande” är ett positivt laddat ord. Utan innehåll.
Följaktligen använde fascisterna i Italien, i början av 1900-talet, begreppet och definierade sin rörelse som ”nytänkande” i förhållande till de mossiga ideologierna demokratism, socialism och liberalism.
Ungefär samtidigt stod bolsjevikerna, i det blivande Sovjetunionen, för revolutionärt ”nytänkande”.
Historiskt sett var det, redan i slutet av 1800-talet, socialdemokratin som stod för nytänkandet i förhållande till den borgerliga ideologin.
”Nytänkande” är således inte särskilt nytt.

I dag används politiskt ”nytänkande” i andra sammanhang än i början av förra seklet.
När de borgerliga ledarskribenterna i dag talar om ”nytänkande” för socialdemokratins räkning – för det är i det sammanhanget de använder begreppet – så menar de socialdemokratins närmande till borgerlighetens åsikter.
Varför detta nu skulle innebära ett ”nytänkande” är för mig en gåta.
Kanske för att Moderaternas nytänkande innebar ett accepterande av socialdemokratiska idéer?

Då dagens socialdemokrater själva inbördes talar om ”nytänkande” fungerar begreppet mest som ett tillhygge i striden mellan olika falanger inom partiet.
”Vi står för nytänkande medan ni är traditionalister”.
Borgerliga ledarskribenter och andra sossehatare älskar att applicera dessa tomma begrepp på socialdemokratin.

Borgerliga ledarskribenter och okunniga journalister är också kåta på att använda ”vänstern” och ”högern” för olika grupper inom socialdemokratin. Det är så lättvindigt och kräver ingen djupare analys. Tyvärr har även partimedlemmar hamnat i detta moras.

Att snacka om vänster och höger inom socialdemokratin innebär en meningslös paradox så länge ingen, i varje särskilt fall, kan definiera vad som kännetecknar de olika begreppen.
För om det finns en vänster och höger inom socialdemokratin så måste det finnas en höger även inom denna påstådda socialdemokratiska vänster. Och en motsvarande vänster inom den påstådda högern.
Och inom denna påstådda höger, inom denna påstådda vänster inom respektive påstådd vänster eller höger, måste det väl även där finnas även en vänster och en höger. I all oändlighet intill sekterism och individnivå.

DN

DN Debatt

GP

SvD

Sydsvenskan

AB

Expressen

Män som hatar sossar

”En del av mitt borgerliga jag älskar när borgerliga opinionsbildare tvålar till socialdemokratin. Jag bekänner att jag i tankar, ord och gärningar rent av kan känna skadeglädje när det går illa för S, eller när de gör eller säger något som kan
leda dem ännu längre ut på plankan, ännu närmare avgrunden. Åh, jag njuter när borgerlighetens skarpaste kämpe i allmänhetens tornerspel fäller sin lans och stöter ännu en socialdemokratisk klumpeduns ur sadeln. När vår, just det, när vår elegantaste florettfäktare med några osynligt snabba handlovsrörelser klär av sin motståndare inpå bara kroppen.”

Så skriver, i dagens SvD, förre vänstermannen Göran Skytte.
Hatet mot socialdemokratin är det enda han har kvar från vänstertiden.

Jag minns från 60/70-talet hur de som kallade sig vänster och kommunister verkligen hatade sossar och beskrev dem som arbetarklassens förrädare. Kampen mot socialdemokratin gick därför alltid före klasskampen.
Vanligen kom de ivrigaste sossehatarna från borgerliga hem och vanligen var de inne i en akademisk karriär.
De fackligt verksamma kommunisterna var inte lika hatiska mot socialdemokratin men smittades av studentvänsterns retorik.

I dag har en del av dessa f.d. vänstermän blivit sossar. Andra har resignerat och struntar i politiken. Men inte få har konverterat och blivit extremt borgerliga. Finansmannen Björn Wahlroos, Nordeas nyvalde ordförande, är ett exempel på dessa borgerliga extremister.
Vad de har kvar från vänstertiden är sossehatet.

fredag 25 mars 2011

Kapitalisterna och välfärden

Vill du läsa en bra genomlysning av hur kapitalisterna tjänar pengar på välfärdsföretag kan jag rekommendera artikelserien ”Välfärdens nya herrar” med artiklarna
”Pensioner göder välfärdsjättarna” 25 mars

”Tystnad från riskkapitalisterna” 25 mars

”Miljardklipp på skattepengar” 10 mars

Välfärd ger goda vinster” 9 mars

”Skattepengar lockar riskkapitalister” 8 mars.


Nej, det är ingen socialdemokratisk s.k. tankesmedja eller vänsterblaska som står för den grundliga och avslöjande genomgången, utan SvD.
Antar att pojkarna Robert Noord och Magnus Sundberg, tankesmedjan Urban inte läst artiklarna.

torsdag 24 mars 2011

Vem vinner och vem förlorar på välfärden?

Socialdemokraterna bör sluta uppröras över vinster som välfärdsföretag genererar. Sätt punkt för debatten om vinster i välfärden och låt kapitalisterna göra jobbet. Det skriver Robert Noord (S) och Magnus Sundberg, tankesmedjan Urban(S) i dagens SvD.

Det är inte fel med vinster, men vinsten ska inte vara huvudsaken i välfärden.
Men det är just vad den är för riskbolag och andra kapitalister. Riskbolag och andra kapitalister måste prioritera vinsterna annars sviker de sin uppgift, att ackumulera och samla kapital. Investerarna vill naturligtvis ha utdelning på sina penger.

Vinster i en verksamheter uppkommer genom effektivisering, rationalisering och kostnadssänkningar. Och genom skillnaden mellan kostnaden för den levererade produkten och priset för denna.

Effektivisering, rationalisering och kostnadssänkningar är oftast bra när det gäller att tillverka och sälja pumpar, kulspetspennor, bilar, sängkläder, skördetröskor, napplaskor, spik och konserverad gröt.
Men i välfärden har vi med människor att göra, ofta människor som är maktlösa och kräver mänsklig omsorg och vård.
Effektivisering innebär i stället bl.a. att minska på personal och sänka arbetsinsatserna. Är det inte personalbristen som är dagens problem inom omsorgen?

Därför kan inte vinsten vara ett primärt mål inom välfärdsområdet.

För det andra så är det inte marknadsmässigt sunt att det är statliga och kommunala pengar som pumpas in i marknaden. Marknaden ska ju, enligt liberal dogm, vara fri från statlig inblandning.

Granskar man vad som hittills hänt inom den marknadsutsatta välfärden så tycks resultatet varken vara till fördel för dem som behöver välfärden eller för skattebetalarna.
Däremot har kapitalvinsterna i de flesta fall varit goda. Ta skolan som exempel.

Kommunerna är skyldiga att skaffa lokaler till friskolorna. Detta sker ofta genom att man tvingas krångla med befintliga lokaler eller skapa fram nya.
Kommunernas möjlighet till översikt och långsiktig planering försämras.

Friskolorna bedriver sin verksamhet genom att skippa skolbibliotek, gymnastiksalar m.m.
En rationalisering som ökar vinstmöjligheterna. Men gynnar det eleverna? De kommunala skolorna slipper inte dessa kostnader.

De flesta friskolor får elever från hem där föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång, där det finns en studietradition i hemmen, kort sagt motiverade elever med uppbackning hemifrån.
Många friskolor är specialiserade, t.ex. engelska skolan, och kan därför koncentrera sina insatser på ett sätt som den kommunala skolan inte kan.

I dag är många elever utbildningsmässigt handikappade genom att ha olika bokstavsdiagnoser, kommer från invandrarhem där inte svenska talas hemma o.s.v.
Den kommunala skolan måste ta emot alla elever som inte sökt till friskolorna.
Det uppstår alltså en skillnad mellan friskolans arbetsuppgift och den kommunala skolans.

Trots detta ska den kommunala skolpengen vara lika för friskolan som den kommunala.

Det finns alltså ett utrymme för friskolorna att ta hem vinster som den kommunala skolan inte har. I stället tappar den kommunala skolan möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation. Elevunderlaget i kommunala skolor minskar vilket skapar kostnadskrävande problem.
I dag är det ingen konkurrensneutralitet mellan friskolorna och den kommunala skolan. Den senare får sämre förutsättningar än friskolorna.

Och glöm inte att det är skattebetalarna som står för kapitalinsatserna! Kapitalisterna själva investerar måttligt. I själva verket är det fråga om en enorm överföring av skattemedel till storföretag som gör vinster på att ”rationalisera” sjukvård, omsorg, utbildning och uppfostran.

Kanske bör jag tillägga att det finns friskolor som fungerar bra och som drivs i ideella eller pedagogiska syften där vinsten kan uppkomma som en extra bonus. Om dessa vinster återinförs i verksamheten är det inget som stör en sosse som mig.
De skolorna drivs av entreprenörer med intresse för verksamheten.

Robert Noord (S) och Magnus Sundberg har kanske spetsat till sitt inlägg i syfte att få igång en debatt. Men deras inlägg vittnar inte om att de begripit så värst mycket av samtidens problem. De tycks t.ex. sätta likhetstecken mellan entreprenörer och kapitalister.
Och inte öppnar deras inlägg för en sund pragmatism när det gäller inställningen till vinst inom välfärden. I stället är det uttryck för dogmatisk och enögd liberalism.

Vad socialdemokratin behöver är en ordentlig uppföljning av vad privatiseringar och kapitaliststyrd välfärd hittills givit för resultat.
Mer kunskap alltså.

Till dess att vi vet mer: Låt kapitalisterna sköta vad dem tillkommer och ge välfärden vad den behöver genom direkta skatteinvesteringar.

Se även tidigare inlägg
Samt detta

lördag 19 mars 2011

Den enes död är den andres vinst

Japans valuta yenen steg i kurs sedan landet drabbats av svåra katastrofer.
Normalt borde yenen ha försvagats särskilt som den japanska centralbanken i veckan tryckt upp och öst ut enorma summor pengar på den interna bankmarknaden för att hindra att en fullständig börspanik skulle bryta ut.
G7-länderna enades därför i fredags om att hjälpa ett pressat Japan genom att stoppa yenens kursuppgång. Ingripandet gjordes genom samordnade försäljningar av yen och köp av dollar och euro för mångmiljardbelopp på den internationella valutamarknaden.
Det samordnade ingripandet på valutamarknaden ledde också till en snabb försvagning av yenen, och att Tokyobörsen gick upp en smula.
Det finns många officiella förklaringar till att yenen stigit. En förklaring är att japanska försäkringsbolag och andra finansiella institutioner redan börjat ta hem investerat kapital från utlandet för att bekosta krisåtgärderna i hemlandet. Men den förklaringen avvisas av japanska myndigheter.
En annan förklaring är att japanska hushåll kan ha börjat ta hem pengar som de placerat i utlandet för att få bättre ränta. En tredje är att krisen minskat de normala utflödena av kapital från Japan och en fjärde att krisen kan ha tvingat spekulanter att köpa mer yen för att klara sina affärer.
En femte förklaring kan vara, men den är inte officiell, att valutaspekulanter köpt yen för att de spekulerar i att valutan ska öka värde när återuppbyggnadsarbetet tar fart.

E24

Affärsvärlden
SvD

DN

Veckans Affärer

fredag 18 mars 2011

Skärp er vårdbiträden och andra slöfockar!

Mats Jansson fick över 17 miljoner kronor i ersättning och förmåner under sitt sista år som vd för SAS. För sin sex månader långa uppsägningsperiod - av vilken han jobbade endast en månad - fick han 7,2 miljoner, skriver E24.


Vilken kapacitet! Han måste ha slitit hårt och är säkert väl värd varenda krona, eftersom SAS styrelse, som ger honom ersättningen, består av omdömesgilla personer.

Men man undrar varför t.ex. det sjukvårdsbiträde som vårdar dina gamla föräldrar, bara gör rätt för 22500 i månaden (290 gånger mindre). Det bör alltså finnas en potential för vårdbiträdena och andra lågavlönade att lägga på några kol och blir lika duktiga som Mats Jansson.

Veckans Affärer

SvD

fredag 11 mars 2011

Vårdbolag tjänar pengar på skattebetalarna – ger fan i att betala skatt

Riskkapitalbolag har tjänat miljarder på företag inom vård, skola och omsorg. Samtidigt gör de allt för att undvika att betala skatt. Vårdkoncernerna Attendo och Capio har inte betalat en krona i svensk bolagsskatt de senaste åren, skriver SvD Näringsliv idag.
Ägarna använder sig av lån via utländska ägarbolag vilket innebär att räntorna kan dras av i Sverige, medan ränteinkomsterna inte beskattas utomlands.
Riskkapitalbolagens metoder är fullt lagliga.
Många länder har lagstiftning för att begränsa de minskade skatteinbetalningarna av den här typen av affärer. Som exempel kan nämnas Danmark, England, Tyskland och Holland. Sverige saknar lagstiftning som hindrar de här metoderna.

Fint att den svenska vårdsektorn utvecklas.

onsdag 9 mars 2011

Förslag till ny partiordförande!

Kent Härstedt har visat att han kan hålla huvudet kallt på ett sjunkande skepp.
Han bör vara en av de tre kandidater som valberedningen föreslår extrakongressen att välja mellan.

DN

SvD

Sydsvenskan

AB

Expressen

Varannan skattekrona går till privata företag

De ekonomiska kriserna i världsekonomin är inget tecken på att kapitalismen inte fungerar. Tvärtom så är återkommande kriser en nödvändighet i den kapitalistiska ekonomin.
Kriserna är en baksmälla efter en rejäl praktfylla. Just nu tar sig kapitalismen en återställare inför nästa rejäla fylleslag.

Men det faktum att svenska riskkapitalister inte sköter sin uppgift, nämligen att förse produktionen med produktivt kapital, är ett tecken på dekadans. I stället för att leverera kastar sig riskkapitalisterna hungrigt över skattefinansierade verksamhet som skolor och vård.

Riskkapitalet köper alltmer systematiskt upp bolag i välfärdens kärna: Vård, skola och omsorg. Nu går 30 miljarder kronor per år till 16 riskkapitalägda koncerner. Det betyder att varannan skattekrona går till privata företag. Vinsten som kommer ut på andra sidan är nära 2,9 miljarder kronor, visar SvD Näringslivs och E24:s granskning som SvD kallar ”Välfärdens nya ägare”. Säkra intäkter och hög avkastning lockar riskkapitalisterna.

Samtidigt minskade riskkapitalbolagens investeringar i svenska tillväxtföretag med över 15 procent under fjolåret. På två år är minskningen, trots högkonjunkturen, drygt 60 procent enligt ny statistik från Svenska riskkapitalföreningen som Dagens Industri publicerar i dag.

Investerat belopp miljoner kronor som svenska privata riskkapitalbolag investerat i unga svenska tillväxtföretag:
2006 - 3187
2007 - 3071
2008 - 3222
2009 - 1422
2010 - 1198

“Situationen är kritisk. Nu måste politikerna agera”, säger Svenska riskkapitalföreningens vd Marie Reinius till Dagens Industri. Hon ber alltså om skattebetalarnas hjälp!

tisdag 8 mars 2011

Socialdemokratin är en semla

Hur mycket kan man förnya och förändra en semla innan den upphör att vara en semla?
Skippa pudersockret?
Ta vaniljvisp i stället för vispgrädden? Ersätta vetebullen med mörkt fullkornssurbröd? Ta bort mandelmassan och byta ut den mot köttfärs?

Förnyelse är bra, men på vilket sätt ska den socialdemokratiska semlan förnyas?
När det gäller fettisdagsbullen är det tre komponenter som gör den till semla.
Vilka komponenter gör socialdemokratin till socialdemokrati?

För övrigt anser jag att valberedningen bör föreslå flera kandidater till socialdemokratisk ordförande och låta extrakongressen välja mellan minst tre.

DN

GP

SvD
SvD

SvD

måndag 7 mars 2011

Liberaldogmatiskt tänkande

– Om de här företagen drivs i privat regi blir de skötta på ett effektivare sätt. Man jagar kostnader och lönsamhet på ett intensivare sätt om företaget är privat.
Det säger Carl B Hamilton, riksdagsledamot för Folkpartiet, och liberaldogmatiker, till SvD. Nu handlade uttalandet visserligen om utförsäljningen av statliga företag, Nordea och SBAB, men faktum är att liberaldogmatikerna resonerar på samma sätt när det gäller t.ex. skolan. De dogmatiska liberalerna kan inte se skillnaderna i verksamheter.

Sveriges friskoleföretag har på senare tid betalat ut 78 miljoner kronor till sina ägare, enligt Dagens Industri.
Summan blir dock högre om man lägger till extra utdelningar.
Bäst på att betala ut var Baggiumkoncernen, vars ägare fick 60 miljoner kronor. Koncernen som driver 52 skolor tog ut 20 miljoner i utdelning. Samtidigt sålde de sin verksamhet till ett riskbolag och kunde på så sätt tömma sitt tidigare moderbolag på 39,6 miljoner kronor.
Tänk vilken rationell skola vi får, med låga kostnader och hög lönsamhet! Och säkert går det att rationalisera ytterligare.
Själv är Carl B Hamilton produkt av den orationella olönsamma skolan så det är vackert av honom att tänka på att dagens ungdom får åtnjuta rationaliteten.

söndag 6 mars 2011

V. Ett öppet, demokratiskt samhälle

Jag fortsätter att pröva mina grundvärderingar mot socialdemokratins.
Hur överensstämmer de?
Hur skiljer de sig mot andra politiska grundvärderingar?
Här är mina värderingar, var är socialdemokraternas?

Under det gångna århundradena har liberaler och socialdemokrater, i kamp mot dem som hårdnackat sökte bevara sina politiska och ekonomiska privilegier, banat väg för demokratin. Liberaler och socialdemokrater har under 1900-talet försvarat demokratins principer mot diktaturer och totalitära ideologier.
I dag tycks alla människor i vårt land stå upp för demokratin.
Men demokratin måste ständigt försvaras och utvecklas.

En demokrati kräver att samhället och dess institutioner är öppna och tillgängligt för alla.
Idéerna som styr samhällsförändringarna får inte bygga på slutna tankesystem eller på uppfattningen om att det endast finns en sanning. Samhällets ledare måste ständigt vara beredda på att ompröva sina ståndpunkter eller att lämna sin plats i ledningen.
Sveriges demokratiska och parlamentariska författning är en formell garanti för demokrati och öppenhet. Men även denna bör anpassas till nya krav och förutsättningar.
Ingenting är orubbligt.

De grundlagsfästa medborgerliga rättigheterna som regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ska vara övergripande rättigheter och skyldigheter för alla medborgare.
Statsstyret ska grundas på en maktdelning mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt.
Kungahuset och successionsordningen ska avskaffas och ersättas av en folkvald regeringschef som inte åtnjuter andra privilegier än statsministern.

Samhället ska garantera organisationsfriheten som innebär att staten, myndigheter, företag eller organisationer inte kan hindra sammanslutningar och organisationer att bildas eller verka. Myndigheter eller kapitalintressen ska inte kunna styra organisationernas verksamhet.
Rätten för allmänheten att avslöja missförhållanden hos myndigheter, företag eller organisationer ska värnas.
Offentlighetsprincipen bör gälla inte bara för myndigheter utan även för de bolag och entreprenörer som fått offentlig verksamhet på entreprenad eller vars verksamhet bekostas av skattemedel. Allmänhetens insyn i dessa företag bör vara densamma som om det vore myndigheten själv som utförde den.

Rätten för envar att lämna och skaffa information är grundläggande för ett öppet samhälle.
I princip ska all information vara fri och tillgänglig för alla. Undantagen och sekretess ska vara definierade.
Opinionsbildningen ska vara fri. Lobbyister och andra påtryckningsgrupper ska bedriva sin verksamhet på ett öppet och genomskinligt sätt. Deras ekonomiska satsningar, metoder och budskap ska kunna granskas. Att köpa åsikter ska i princip vara otillåtet.

Myndigheters eller företags avlyssning och registrering av allmänhetens kommunikation ska tillåtas endast i yttersta undantagsfall och ska alltid dokumenteras så att åtgärderna i efterhand kan kontrolleras.
Den personliga integriteten ska värnas. Varken myndigheter eller företag ska kunna kränka denna.

Socialdemokratin vill värna om den enskilda människans frihet oavsett om det är myndigheter, kommersiella krafter eller kapitalintressen som vill begränsa friheterna.

Samhället ska verka för att likriktning inom kulturen begränsas och att mångfalden uppmuntras. Alternativa yttringar och åsikter ska ges generellt stöd för att motverka så väl den politiska som den kommersiella likriktningen.

Sverige är bara en liten del av världen men ekonomiskt, socialt och kulturellt integrerad i världssamhället. Samhället är inte bara den svenska nationen utan hela världen.
Därför krävs att socialdemokratin tar sitt ansvar för en världsutveckling i enlighet med de socialdemokratiska grundidéerna.
De multinationella företagen och det globala kapitalet känner inga gränser för sin verksamhet. Därför kan inte heller politiken göra halt vid gränserna.
Samverkan bör ske med socialdemokratiska organisationer över hela världen, samt med institutioner och rörelser som verkar i socialdemokratisk anda.
Överallt där storkapitalets intressen exploaterar människor och miljö bör socialdemokratin stödja de krafter som motverkar detta.

Tidigare inlägg i denna serie:
I Så vill jag ha socialdemokratin!
II Är jag fortfarande socialdemokrat?
III Sossarna och jämlikheten.
IV. Socialdemokratin, föränderlighetens rörelse?

onsdag 2 mars 2011

Hurra vad vi är bra!

Nu råder eufori i svensk ekonomi! Hurra vad vi är bra!
Vi är bäst i Europa, kanske i hela världen med vår tiger-pippi-långstrump-ekonomi!
Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) växte med 7,3 procent under fjärde kvartalet 2010 jämfört med samma period året innan. För hela året 2010 är ökningen 5,5 procent jämfört med 2009.
Enligt SCB var det hushållens konsumtionsutgifter som gav det största bidraget till BNP-utvecklingen.
De starkaste bidragen till hushållens ökade konsumtionsutgifter kom från inköp av bilar. Starka bidrag kom även från utgifter för hemelektronik, konsumtion utomlands samt utgifter för bränsle och el.

Men.
Siffrorna från SCB bygger på ett tveksamt BNP-mått.
Den ”remarkabla” uppgången i BNP beror på en jämförelse med ett bottenår. Det är som bekant lättare att förbättra sina resultat från en låg utgångspunkt än från en redan hög.
Dessutom beror ökningen på att elenergin har kostat konsumenterna extra mycket, dels på grund av en ovanlig lång vinter och på högre elpriser. Hurra!
En annan bidragande orsak är att kronan, under de kritiska åren, tursamt fluktuerat gentemot Euron och dollarn.
Under krisen 2008 och början av 2009 kastades alla investeringsplaner i papperskorgen. Men när den akuta delen av finanskrisen var över, och återhämtningen började i världsekonomin, så passade svenska exportföretags varor in i konjunkturcykeln. Den relativt svaga svenska kronan gjorde det då lätt att sälja medan resultatet i dag avläses utifrån priset på en stark krona gentemot dollarn och euron.
Att hushållen handlar mer i dag kan dessutom bero på att hushållen lånat sig till ökad konsumtion. Skuldkvoten, hushållens skulder i förhållande till tillgångarna, ligger på cirka 27 procent vilket får anses högt.

Och kanske ska man ha i minnet att det är på vallningen det beror när det går åt helvete för det svenska skidlandslaget, men på landslagets prestationer då det går bra.

E24

SvD

DN

GP