Jag valde friheten

I slutet av fyrtiotalet, innan det fanns TV i vårt land, gick de flesta ungdomar på bio för att få se rörliga bilder. Matinéerna visade filmer som ”Barnen från Frostmofjället”, ”Robin Hood” med Errol Flynn, Tarzanfilmer med Johnny Weismuller, indianfilmer och tecknat.

I bland kunde man gå på bio helt gratis. Det var då de så kallade husmorsfilmerna visades och då de politiska partierna rullade sina propagandafilmer.

När jag var i elvaårsåldern såg jag sålunda Folkpartiets valfilm, inför andrakammarvalet 1948, ”De valde friheten”.
Filmen skildrade historiska händelser från olika tider där mannen (spelad Edvin Adolphson) alltid väljer "friheten" vid orättvisor och förtryck. Det musikaliska ledmotivet var biskop Tomas frihetssång. Som elvaåring blev jag ”folkpartist”.

Som vuxen blev jag sedan både kommunist och socialdemokrat, men den personliga friheten har hela tiden varit min överordnade ideologi. På den tiden, då jag trodde på socialismen, gjorde jag det för att jag såg det kommande socialistiska samhället som ett samhälle som förverkligat individens fullständiga och slutliga frigörelse.

Min individualism kanske hänger samman med min rädsla för stora folksamlingar och jag är egentligen skräckslagen för människomassor.
Jag försöker därför undvika demonstrationer, utomhuskonserter, storreor, supportläktaren på idrottsplatsen. Till och med fullsatta allmänna kommunikationer, trängsel på muséer och teatrar, processioner.
Riktigt rädd är jag för folkmassan i form av en uppretad mobb, folkdomstolar, massuppbåd, heilande nazihopar, kommandoapplåderande folkkongresser, skanderande proteströrelser, samtyckande och ryggdunkande sektmedlemmar som funnit den enda sanningen, hallelujande kyrkobesökare likväl som flaggviftande devota kortegepubliker och armèer som blint lyder order.

Människomassor som drivs av hat, hämnd, maktberusning och fanatisk tro är skrämmande i min värld. Och som kommunist på sextiotalet var jag emot våld och väpnad revolution.

En smula paradoxalt är att jag samtidigt har varit, och är, entusiastisk för all samverkan i kollektiv som föreningsverksamhet och lagarbete. Större delen av mitt vuxna liv har därför verkat för fackföreningar och andra organisationer.

 Jag är socialdemokrat därför att socialdemokratin är arbetarrörelsens politiska gren. Som sosse är jag socialliberal. Individens frihet och demokrati är fortfarande viktigast för mig.

En liberal är en människa som är för ett öppet samhälle, tolerans och demokrati.
Liberalen värderar frihet och rättvisa högt och är skeptisk till makten.
Liberalen anser att samhället måste organiseras på ett rättvist sätt som erkänner varje individs lika värde och den enskildes äganderätt.

Är inte de flesta svenskar liberaler enligt den definitionen?
Har inte socialdemokratin alltid arbetat för individens frihet mot både överklassen maktanspråk och proletariatets diktatur?

När det gäller begreppet frihet så kan det ges många olika tolkningar.

Radikala liberaler och libertarianer, anser att den enskilde individens frihet är viktigare än samhällsgemenskapens.
De anser att om marknaderna får verka fritt så blir samhället bäst, därför brukar de också kallas för marknadsliberaler.
De brukar också nämnas ”nyliberaler”, vilket är en smula missvisande eftersom de dogmatiskt håller fast vid tankar från 1700-talet.

Vi som kallar oss socialliberaler menar att frihet kräver ansvar och att samhället i vissa fall kan behöva begränsa den enskildes frihet. Statens uppgift är bland annat att omfördela samhällsöverskottet för att skapa ökad jämlikhet och rättvisa.

De liberala grundidealen genomsyrar idag samtliga politiska riksdagspartier.
Alla partier är idag mer eller mindre liberala.
Moderaterna hyser säkert en del radikalliberaler vid sidan om den konservativa majoriteten.
Socialliberaler finns i varierande grad i centerpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och vänsterpartiet.
Liberalismen är mjölet i de politiska partiernas brödutbud.

Den politiska skiljelinjen i dagens Sverige går idag inte mellan socialister och liberaler, som under Tage Erlanders tid, utan mellan socialliberaler och radikalliberaler.
Socialismen är, i varje fall tillfälligt, förpassad till utopierna.

Möjligen kan sverigedemokraterna skilja ut sig från den liberala hegemonin genom att vara ett uttalat konservativt nationalistiskt parti. Men det går säkert finna spår av liberalism även i en sverigedemokrat om man granskar riktigt noga.

Det är alltså inte konstigt att det parti som kallar sig för ”Liberalerna” är på väg att utplånas. Liberalismen finns ju överallt. I minst två versioner dessutom.

De valde friheten, folkpartiets valfilm 1948

Andrakammarvalet 1948 var en hätsk historia där den främsta striden stod mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Andrakammarvalet i Sverige 1948 Wikipedia 

Liberalism Wikipedia 

Biskop Thomas frihetssång 

 

Postulat för vänstern

 ”Arbete kommer före och är oberoende av kapital. Kapital är bara frukten av arbetskraft, och kunde aldrig ha existerat om arbetet inte fanns först. Arbete är kapitalets överordnade, och förtjänar att värderas högre.”
Abraham Lincoln (1809-1865) Works of Abraham Lincoln (2010 edition)

August Strindberg (1849–1912):
”Vad kallas frukten av underklassens arbete?
- Kapital.
Kan kapital existera utan arbete?
- Nej!.”

På frågan om vad som är ekonomi svarar August Strindberg:
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Lilla katekesen för Underklassen. Samlade skrifter/ 16. Likt och olikt. Del 1 / Albert Bonniers förlag 1912—1921.

Innan Daniel Suhonen, Katalys, kommer med sin nya bok där han berättar om hur socialdemokratin ska få den politiska flodfåran att forsa till vänster vill jag gärna tala om vad jag anser att vänstern borde göra.
Jag tror att vänstern bör enas om och slå fast följande åtta postulat:

1. Människors arbete är grunden för samhällets ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
Det borde vara vänsters ekonomiska grundcredo och postulat.
Men det är det inte.

Tyvärr är det den borgerliga akademiska samhällsekonomin som dominerar ekonomisk forskning, teoribildning och politik. Den har utvecklats för att förklara hur handel, tillgång och efterfrågan, kapitalbildning, finansmarknaden, priser räntor, konsumtion, arbetslöshet, bruttonationalprodukt, inflation, tillväxt, valutamarknad med mera fungerar.
Men arbetet, som är förutsättningen för allt detta, existerar inte i den borgerliga ekonomiska diskursen.
Ingenstans inom den etablerade ekonomiska vetenskapen kan man ana att arbetet är grunden för all ekonomisk, social och kulturell utveckling. Varor och produkter bara finns där.
De borgerliga ekonomerna studerar marknaderna med hjälp av matematiska modeller, ekvationer, system och ideologier.
Men de glömmer att se hur arbetet genom hela historien är den bärande faktorn inom all ekonomi.

Arbetet är varpen i historiens gobeläng.

Det brukar heta att samhällsekonomi handlar om hushållning med knappa resurser och därmed om hur val görs mellan olika alternativ så att resurser används där de gör mest nytta för samhället.
Men hur kommer dessa resurser till? Vilka skapar dem? 

I ett standardverk i ekonomi, som Klas Eklunds bok ”Vår ekonomi: en introduktion till samhällsekonomin” Tidens förlag. (Jag har bara 1993 års fjärde upplaga så jag refererar till den.) finns inte arbetet med. Varor byts och säljs och möjligen produceras. Men arbetarna och arbetet finns inte som ekonomisk faktor.

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne har aldrig prisat någon ekonom som studerat arbetets betydelse för den globala ekonomin.
Frågan är om de finns.

Ytterligare postulat:

2. Kapitalismen är ingen ideologi utan ett historisk faktum.
3. Kapitalismen är den rådande ekonomiska, sociala och kulturella världsordningen.
4. Socialismen är en ideologi och en utopi. Utopin har hittills, trots försök, aldrig kunnat förverkligas. Försöken har diskvalificerat socialismen.
5. Vänstern är en frihetsrörelse. Vänstern strävar efter ett öppet demokratiskt samhälle, humanism och individens frihet.  Men samtidigt efter solidaritet och jämlikhet mellan människor.
6. Förhållandet mellan överklass och underklass, mellan arbetsgivare och löntagare, är ett tvångsäktenskap. Bägge klasserna behövs och är beroende av varandra men symbiosen är bäddad med konflikt. Bägge klasserna och motsättningarna har konstant, i olika former, funnits sedan antiken.
7. Mellan polerna överklass och en underklass finns ekonomiska, sociala och kulturella hierarkier. De är inga klasser.
8. Allt är föränderligt.

Abraham Lincoln, OnLabor and Capital, A message to the U.S. Congress, 3 December 1861.

August Strindberg Samlade skrifter/ 16. Likt och olikt.Del 1 / Albert Bonniers förlag 1912—1921.

Kungligavetenskapsakademien, ekonomipriset 

Klas Eklunds bok ”Vår ekonomi: en introduktion till samhällsekonomin”  2020

Internets frihet begränsas

I och med Internets födelse 1983 kunde plötsligt vem som helst publicera sina tankar, ta del av andras och föra idéerna vidare.

Tankeutbytet och möjligheterna att hämta information ökade enormt. Diskussionsfora på nätet och e-posten blev det nya sättet att snabbt, effektivt och nästan obegränsat kommunicera.
Jag skrev två böcker med exempel på hur Internet kunde användas som kunskapskälla och Internet som demokratiskt verktyg, ”Fram med fakta”Studentlitteratur 1997 och ”Internetionalen”, Atlas förlag 2001. 

Många med mig såg i Internet en ny frihet för idéutbyte och ökade möjligheter till kreativitet.

Andra sökte begränsa. Kommersiella, politiska och byråkratiska intressen sökte av olika anledningar snäva in den nya friheten.

Nu har EU-parlamentet beslutat att de som producerat material som via länkar sprids på internet ska få ersättning från plattformarna via ett licenssystem.
Det är bra för somliga men dåligt för de flesta. En sak är klar. Det begränsar friheten på Internet.

Om du t.ex. delar en musikvideo från YouTube för att lägga ut på Facebook kommer du att hindras från detta trots att du inte avser att tjäna ett korvöre på din delning.
Ta ett exempel. Jag har en blogg som heter ”Marios Retroblogg”  som inte ger mig någon inkomst men som söker skildra min ungdoms 1950-tal. Det gör jag för att jag är intresserad av kulturhistoria och gärna vill dela med mig av mina erfarenheter. Där länkar jag till musik och filmsnuttar från tiden. Jag vet att min blogg uppskattas i bl.a. åldringsvården i rehabiliteringen av åldersdementa.
Den bloggen skulle bli helt omöjlig ifall EU-parlamentets förslag skulle genomföras.
Redan nu plockas delar av min blogg bort med hänvisning till copyrightbestämmelser. Trots att jag inte avser att tjäna pengar på dem.

Jag förstår syftet med beslutet i EU-parlamentet. Ingen ska kunna tjäna pengar på vad andra gjort. Men EU-parlamentets beslut hämmar möjligheterna att skapa och finna kunskap och information på nätet.

Copyrighten är viktig men friheten på Internet är viktigare.

Europaportalen 

AB

Vad är demokratisk socialism?

På sin blogg deklarerar min partikamrat Bo Widegren, den 18 mars, att han är demokratisk socialist, ”närmare bestämt socialdemokrat till vänster.” 

Widegren fortsätter: ”Detta innebär bl.a., att jag älskar och högaktar Göran Greider och Daniel Suhonen lika mycket som jag skyr och ringaktar Lars Stiernqvist, Widar Andersson och Kjell-Olof Feldt.”.

Ett högst märkligt uttalande. Alla uppräknade är socialdemokrater. Bara för att man inte delar andras mening behöver man inte ”sky och ringakta” dem eller ens deras uppfattningar.

Vad är för övrigt en ”demokratisk socialist”?
Vilka exempel på socialism finns i praktisk politik? Finns det någon stat som betecknat sig som socialistisk som samtidigt varit demokratisk? Är inte socialism fortfarande en utopi?
Demokratisk socialism är för övrigt en tautologi eftersom socialismen måste vara demokratisk annars är den inte socialism.

Själv betecknar jag mig som socialdemokrat och därmed socialliberal. Eller kort och gott som sosse.
Är som sådan för frihetlighet och för det civila samhället där människor i fria företag och organisationer genom arbete, produktion och utifrån demokratiskt fattade beslut ordnar sin tillvaro, fördelningen av arbetets och produktionens överskott och välfärd.

Jag anser att samhällets demokratiska statliga och kommunala institutioner samt myndigheter har till uppgift att, så långt som möjligt, garantera företagens och det civila samhällets fria utveckling samt medborgarnas trygghet och rättssäkerhet.

Jag anser att de statliga och kommunala institutionerna samt myndigheterna bör sträva efter att ordna samhället så att största möjliga jämlikhet och rättvisa uppnås för alla medborgare och att institutionerna bör garantera medborgarna grundlagsrättsliga största möjliga yttrandefrihet, tryckfrihet och organisationsfrihet.

De statliga och kommunala institutionerna samt myndigheterna bör arbeta med största möjliga insyn och öppenhet inför medborgarna.

Socialdemokratin bör samtidigt verka för att kapitalismens destruktiva krafter så långt som möjligt minimeras för medborgarna i det ekonomiska, sociala och kulturella livet.
Detta är en svår och ofta motsägelsefull uppgift som inte ger utrymme för avsky och ringaktning av partikamrater.
Tolerans är en viktig del av demokratin.

Bo Widegren får för övrigt älska och högakta vilka han vill och kalla sig vänstersosse om han anser det meningsfullt.

Hur borde världen vara och hur är den?

Om något opinionsinstitut skulle fråga ett representativt urval av världens människor om hur de anser att världen borde vara skulle de antagligen få ungefär samma svar som jag fick, i en högst ovetenskaplig studie, då jag frågade min närmaste omgivning.

Pröva själv! Ställ frågan: Hur borde vår värld vara?

Svaren jag fick var följande:
Fredlig – inga krig och konflikter
Jämlik – inga fattiga och inga rika, ingen som står över någon annan,
Rättvis – ingen utnyttjar någon annan
Hållbar – ingen natur utarmas eller överexploateras
Kärleksfull – inget hat, ingen aggression, alla hjälper varandra
Trygg – ingen ska känna sig hotad, utnyttjad, utsatt, utanför, undanskuffad,
Hälsosam – inga sjukdomar och om sjukdomar finns så en bra vård
Fri – Ingen skulle vara utsatt för tvång utan kunna utveckla sig fritt utifrån sina egna resurser.

Själv håller jag med om att detta vore så nära en paradisisk tillvaro som är möjlig. Vad anser du?

Men hur är vår värld i verkligheten?
Krig - krig och konflikter pågår ständigt
Ojämlik – skillnaden mellan fattiga och rika är konstant eller ökar, samhället bygger på hierarkier
Orättvis – en del människor utnyttjar andra för sin egen vinning
Ohållbar – natur och människor exploateras och utarmas och gör slut på jordens resurser
Full av hat – hat, aggression, konkurrens finns där ständigt
Otrygg – många människor är hotade, utnyttjade, utsatta, utanför, undanskuffade, på flykt
Ohälsosam – sjukdomar, brist på vård och omsorg, många människor dör i onödan
Ofri – Alltför många människor hindras i sin utveckling.

Vad är det som gör att skillnaden är så stor mellan hur vi önskar att världen skulle vara och hur det i verkligheten är?
Bestämmer inte vi själva över vår värld? Vilka eller vad är det som avgör?

Finns det någon forskning på problemet?

Det finns i alla fall statistik och fakta om hur världen är:

Globalis statistik, Svenska FN-förbundet
SIPRI Årsbok 2015 
UNHCR, Sverige 
Oxfam ”8 rika män äger lika mycket som hälften av världen”
UNDP, Milleniemålen ”Blir värden bättre?” 
UNDP Globala målen
Regeringen, Klimatavtalet från Paris
Regeringen ”Mänskliga rättigheter”
Världshälsoorganisationen, WHO, 

Det går inte att lagstifta mot fel åsikter

På Aftonbladet Debatt i dag vill 73 välmenande debattörer förbjuda ”rasism”.

De anser att vi bör lära av historien och stoppa odemokratiska organisationer i tid, innan det är för sent.

När det gäller historiens lärdomar: Haltar inte jämförelsen mellan den tyska nazismens rasläror i början och mitten av 1900-talet och dagens främlingsfientlighet?
När den nazistiska rasismen och judeförföljelserna började, och ledde till att miljoner människor utrotades i Europa, rådde redan ett mycket gammalt och allmänt spritt judehat i samhället. Nazisterna skapade inte rasismen men utnyttjade politiskt den rasism som redan fanns. Rasbiologin var dessutom, i de flesta länder, ett ganska accepterat vetenskapligt forskningsfält. Svenska sällskapet för rashygien i Uppsala stiftades till exempel år 1909.

I dag är judehatet koncentrerat till små extrema bakåtsträvande grupper. Rasläran finns inte längre som vetenskap utan betraktas som ett vetenskapligt misstag på historiens skräphög.

I dag är det knappast någon vettig människa som hävdar att det finns mänskliga raser. Man kan inte lagstifta bort tokiga idéer. Sådana kan möjligen bara motverkas med vettiga argument.

Om de välmenande undertecknarna med ”rasism” menar främlingsfientlighet är frågan om det är möjligt att lagstifta bort den. Det verkar svårt rent definitionsmässigt.
En del människor i vårt land propagerar ju för att vi måste försvara oss mot rysk aggression och att vi därför måste gå med i försvarsorganisationer som riktar sina vapen mot Ryssland. Man skulle kunna hävda att det är ett uttryck för främlingsfientlighet.
Om Ryssland verkligen skulle anfalla Sverige, och alltså uppträda som vår fiende, skulle ju varenda svensk bli främlingsfientlig d.v.s. fientlig gentemot ryssar.

Nazisterna vill, om de kommer till makten, inskränka yttrandefriheten.
Det gör dem till motståndare till demokratin.
Om demokratin vill förbjuda nazisternas rätt att yttra sig har demokratin då anammat nazisternas ideologi eller tagit avstånd från den?
Är det inte som att ge en unge stryk för att lära ungen att inte slåss?

Se min blogg ”Begränsa inte yttrandefriheten” 

Yttrandefrihetsgrundlag
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 

Begränsa inte yttrandefriheten

Jag minns hur vi, en gång på sextiotalet, i en facklig studiecirkel diskuterade yttrandefrihet.

Vi kom till det då mycket teoretiska resonemanget om huruvida antidemokratiska uppfattningar skulle kunna tolereras i en demokrati. Då handlade det mest om kommunismen.
I cirkeln rådde delade meningar om det.

Min egen ståndpunkt var att även uppfattningar från sådana som ville avskaffa demokratin paradoxalt nog måste tillåtas.
Ingen av oss i cirkeln kunde ana att frågan skulle bli ett verkligt problem.

Jag har trots allt inte ändrat uppfattning i den frågan sen dess.
Yttrande- och åsiktsfriheten måste vara total i en demokrati annars är det ingen demokrati.

Varje organisation som inte bryter mot lagen måste tolereras. Om den demokratiskt valda lagstiftande församlingen, riksdagen, stiftar lagar som begränsar yttrandefriheten har den fattat ett odemokratiskt beslut eller åtminstone tagit ett första steg mot ett odemokratiskt samhälle.

Om nazisterna vill framträda i Almedalen, och därvid följer lagen, ska de inte bekämpas med odemokratiska åtgärder, utan med argument. Det stärker demokratin.
Åsiktsförbud undergräver den.

Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 

Regeringsformen 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter Opinionsfriheter 

Sydsvenskan ”Sjöstedt vill stoppa nazisterna” 

SR ”Niklas Nordström (S) om nazister i Almedalen: Fel att gedem tillstånd” 

Helagotland ” Löfven kritisk till regionens nazistbeslut” 

AB Nyheter 

SvD Ledare 30 juni 
AB Debatt "Förbjud nazistgrupper"

Kan socialdemokratin och vänstern sluta förfasas över USA-valet och börja diskutera roten till de verkliga problemen?

När vi diskuterar demokratin och demokratins problem kan vi inte bara diskutera formerna för val, styrande och medborgarinflytande över politiken, även om en sådan diskussion också är viktigt.

Vi måste samtidigt fundera över demokratins ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar:

1.      Frihet. Ingen demokrati utan frihet för individer, organisationer, näringsliv och arbete.

2.      Tillit mellan olika medborgargrupper. ”Samhällskontraktet” måste upprätthållas. Det civila samhället måste fungera.

3.      Ekonomisk, social och kulturell jämlikhet och jämställdhet. Förutsättningen för punkt 1 o 2.

4.      Väljarnas bildningsnivå. Medborgarnas politiska mognad.

5.      Fred, eller frihet från väpnat hot eller väpnade konflikter.

6.      Öppenhet och transparens. Samhället måste ge medborgarna möjlighet till insyn i myndigheternas verksamhet.

Frihet. Demokrati ger frihet men kräver också frihet. Frihet kräver också ansvar. Frihet för somliga kan betyda ofrihet för andra. Lagstiftning och rättväsende måste väga samman och balansera olika gruppers intressemotsättningar. Men det krävs mer än bara lagar. Organisationsfrihet, näringsfrihet och frihet för arbete är en garanti för detta. Yttrande-, tryck- och demonstrationsrätt finns fastställda i Svensk grundlag.

Tilliten mellan olika medborgargrupper och mellan styrande och styrda måste finnas för att demokratins former ska upprätthållas. Staten och de styrande kan inte ordna allt. Det civila samhället måste ha frihet för medborgarna att ta saker i egna händer.

Jämlikhet och jämställdhet. Det måste finnas ett mått av ekonomisk, social och kulturell jämlikhet mellan enskilda medborgare och olika medborgargrupper för att ”samhällskontrakt” ska kunna accepteras av ett flertal. Jämlikhet innebär inte att alla ska ha det lika eller vara lika men att klyftorna inte ska vara för stora. Jämställdhet mellan kvinnor och män har samma syfte utan att könsgränserna ska utplånas.

Väljarnas bildningsnivå. Vi kräver att busschauffören som kör oss till jobbet, arbetsledningen på arbetsplatsen, forskare, skådespelare, sångare, hantverkare, konstnärer och andra kan sin sak och gärna kan visa att de har utbildat sig på sitt område.  Men vi kräver inte av oss väljare att vi ska vara insatta i de frågor som våra politiska företrädare har att arbeta med. Politikerna ska ju fatta beslut om miljön, samhällsekonomin, stadsbyggnad, kommunikationer och mycket annat. De ska samtidigt ta hänsyn till olika gruppers önskemål, till förändringar i det omgivande samhället, den tekniska utvecklingen m.m.
 I en representativ demokrati har vi överlåtit till politikerna att bestyra allt detta. Det enda vi som väljare behöver göra är att vart fjärde år välja dessa företrädare. Dessemellan kan vi fullständigt skita i politiken. Och de allra flesta gör det. Däremot skäller många gärna på de politiska besluten och på politikerna.
För att bedöma de politiska besluten krävs ett visst mått av kunskap och politisk bildning även hos väljarna. Om väljarkåren inte kan bedöma vilka politiker som handlar ansvarsfullt eller vilka som är oansvariga eller om väljarna har orealistiska uppfattningar om politikens villkor eller på grund av okunnighet misstror politik och politiker kan demokratin hamna i kris.

Fred. En demokrati kan bara fungera under fredliga förhållanden. Om nationer, folk eller olika grupper tar till vapen för att driva igenom sina krav, eller försvara sina rättigheter, upphör demokratin att fungera.

Öppenhet och transparens. Demokratin måste garantera det öppna samhället. Offentlighetsprincipen i svensk lag kan utvecklas.

Kan socialdemokratin och vänstern sluta förfasas över USA-valet och börja diskutera roten till problemen?

Se mina tidigare blogginlägg i ämnet

”Partierna som vet vad vanligt folk tycker” 

”Demokratins kris och väljarnas missnöje” 

”Misstron mot demokratin”

”Frågor om folkomröstningar”

Borgerliga debattörer i ämnet

Den moderate statsvetarprofessorn Tommy Möller skriver i dag i SvD om att ”Sveriges modell för välfärden är i kris”

Digitaliseringsforskaren vid Institutet för Näringslivsforskning, f d sekreterare i Framtidskommissionen och författare till den kommande boken ”Digitalization, Immigration and the Welfare State” Mårten Blix skriver en understreckare i dagens SvD. ”Har vi fått för mycket demokrati?”

Litteraturvetaren och liberale kolumnisten Carl Rudbeck har i enunderstreckare i SvD den 9 november i år diskuterat en bok ”Against democracy”av Jason Brennan 

Varför är liberalerna så små när liberalismen är så framgångsrik?

All politik handlar om på vilket sätt samhället bäst ska styras inom ramen för vår kapitalistiska världsordning, det vill säga utifrån de ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar som vuxit fram under mänsklighetens hela historia.

Kort sagt, kapitalismen är landskapet, de politiska ideologierna är kartor.
Kapitalismen är således inte en ideologi utan är resultatet av den historiska utvecklingen. Den kapitalistiska världsordningen föddes ur varuproduktionen och marknadsekonomin, som födde handelskapitalismen, som gav upphov till kolonialismen, och som gjorde industrialismen möjlig. Utvecklingen bestämde hur vi skulle ordna överskottsproduktionen och hur den skulle fördelas. Genom mänsklighetens historia började vi byta varor, använda pengar i varuutbytet, samla och spara vinster, bygga kapital, utnyttja lönearbete i industriproduktion, skapa finansmarknader och kapitalkoncentration. Produktionen delade upp samhällsmedborgarna i kapitalägare och löntagare.
Liberalismen krävde frihet för kapitalet, fri konkurrens för näringslivet och en anpassning till kapitalismens villkor. Genom att anpassa politiken efter kapitalismens krav skulle de flesta människors materiella behov bäst tillgodoses.
Socialismen motsatte sig denna låtgåpolitik och krävde i stället att kapitalismen skulle anpassas till människans och samhällets behov.
I sin extrema form, leninismen och bolsjevismen, blev socialismen statsauktoritär, planekonomisk och centralistisk. Kommunisterna ville, i socialismens namn, skapa ett politiskt alternativ till kapitalismen men experimentet gick under efter 70 år.  Det fungerade inte att bortse från att kapitalismen var ett historiskt faktum och socialismen ”bara” en ideologi.
Kartan stämde aldrig  med verkligheten.
Socialdemokratin, den demokratiska socialismen, tog avstånd från kommunismens extrema åsikter men utgick från att kapitalismen kunde regleras genom den demokratiska statens makt.
Efter kommunismens fall återpassades ”socialismen” till utopiernas museum.
I sitt verk ”Socialdemokratins idéutveckling” konstaterade Herbert Tingsten redan 1949 att socialdemokratin inte var ett socialistiskt parti.
Konservatismen ställde sig mot både liberalism och socialism och strävade efter ett slags icke-kapitalistsikt tillstånd där familjen, nationen, traditionen skulle neutralisera kapitalismen.
De konservativa idéerna hade i sin extrema form i fascismens och nazismens framgångar under 1900-talets första hälft men störtades efter världskrigen.
Efter kommunismens och fascismens fall stod liberalismen kvar som enda bärkraftiga och realistiska politiska idé.

Det Liberala partiet i Sverige (f.d.Folkpartiet) är idag ett litet parti som har problem med inre motsättningar och slitningar.
Däremot är liberalismen som idé dominerande i Sverige, och västvärlden, om man med liberalism menar idéerna om individuella fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati, och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi.
Liberalismens idéer omfattas i dag av praktiskt taget alla svenska riksdagspartier utom Sverigedemokraterna.
Men det finns två liberalismer. En extrem och fundamentalistisk och en mer social.
”Nyliberalerna” är liberalfundamentalistiskt och vill ha en fullständig anpassning till kapitalismens villkor och vill minimera politikens och statens inblandning i samhällsutvecklingen.
Socialliberalerna utgår från de grundläggande liberala idéerna men vill inte ha en fullständig anpassning till kapitalismen utan erkänner inslag av samhällsingripanden och politik för att korrigera kapitalismens negativa verkningar.
I Sverige är Moderaterna ett nyliberalt parti med konservativa inslag. Socialdemokraterna är i dag det största socialliberala partiet för vilket statsingripanden spelar en mer eller mindre roll. (jmfr ”vänsterssossar och högerdito).  Vänsterpartiet är ett socialliberalt parti med socialistisk retorik. Centern är ett nyliberalt parti på väg att göra sig av med sina socialliberala och konservativa inslag. Kristdemokraterna är ett konservativt parti med nyliberala inslag. Miljöpartiet är ett socialliberalt parti med konservativa inslag. Sverigedemokraterna är ett konservativt populistiskt parti med liberal retorik.
Liberalerna (f.d. Folkpartiet) slits mellan socialliberalism och nyliberalism.

Den viktiga ideologiska motsättningen står alltså i dag inte mellan socialism och liberalism utan  mellan dessa bägge liberala riktningar som skär rakt igenom den svenska riksdagspolitikens landskap. 

I den ideologiska kontinentaldriften, uppstår krockar och konvulsioner i partiväsendet och jordbävningar i partierna. Förvirring uppstår hos väljarna, populistiska partier poppar upp som nya konservativa inslag i det politiska landskapet.
Men de partipolitiska organisationerna är tröga strukturer som envisas med att hålla fast vid gamla mönster.
Socialdemokratin kallas, mest av motståndarna, fortfarande för ett socialistiskt parti.
Politiska kannstöpare talar om höger och vänster i de gamla termerna av statssocialism och liberalism. Det finns ideologiskt utrymme för ett stort uttalat socialliberalt parti.
Socialdemokratin är redan ett sådant och behöver bara göra detta tydligt.

Riksdagspartiernas opinionssiffror, Sifo

GP Ledare

DN Nyheter

Barbro Hedvall i DN ”Nu är det socialliberala arvet snartutslocknat” 

DalaDemokraten Ledare

AB Nyheter

Om Herbert Tingsten Wikipedia

Anna Dahlberg Expressen

SvD Ledare

Göran Rosenberg  31 maj 1999