Jag valde friheten

I slutet av fyrtiotalet, innan det fanns TV i vårt land, gick de flesta ungdomar på bio för att få se rörliga bilder. Matinéerna visade filmer som ”Barnen från Frostmofjället”, ”Robin Hood” med Errol Flynn, Tarzanfilmer med Johnny Weismuller, indianfilmer och tecknat.

I bland kunde man gå på bio helt gratis. Det var då de så kallade husmorsfilmerna visades och då de politiska partierna rullade sina propagandafilmer.

När jag var i elvaårsåldern såg jag sålunda Folkpartiets valfilm, inför andrakammarvalet 1948, ”De valde friheten”.
Filmen skildrade historiska händelser från olika tider där mannen (spelad Edvin Adolphson) alltid väljer "friheten" vid orättvisor och förtryck. Det musikaliska ledmotivet var biskop Tomas frihetssång. Som elvaåring blev jag ”folkpartist”.

Som vuxen blev jag sedan både kommunist och socialdemokrat, men den personliga friheten har hela tiden varit min överordnade ideologi. På den tiden, då jag trodde på socialismen, gjorde jag det för att jag såg det kommande socialistiska samhället som ett samhälle som förverkligat individens fullständiga och slutliga frigörelse.

Min individualism kanske hänger samman med min rädsla för stora folksamlingar och jag är egentligen skräckslagen för människomassor.
Jag försöker därför undvika demonstrationer, utomhuskonserter, storreor, supportläktaren på idrottsplatsen. Till och med fullsatta allmänna kommunikationer, trängsel på muséer och teatrar, processioner.
Riktigt rädd är jag för folkmassan i form av en uppretad mobb, folkdomstolar, massuppbåd, heilande nazihopar, kommandoapplåderande folkkongresser, skanderande proteströrelser, samtyckande och ryggdunkande sektmedlemmar som funnit den enda sanningen, hallelujande kyrkobesökare likväl som flaggviftande devota kortegepubliker och armèer som blint lyder order.

Människomassor som drivs av hat, hämnd, maktberusning och fanatisk tro är skrämmande i min värld. Och som kommunist på sextiotalet var jag emot våld och väpnad revolution.

En smula paradoxalt är att jag samtidigt har varit, och är, entusiastisk för all samverkan i kollektiv som föreningsverksamhet och lagarbete. Större delen av mitt vuxna liv har därför verkat för fackföreningar och andra organisationer.

 Jag är socialdemokrat därför att socialdemokratin är arbetarrörelsens politiska gren. Som sosse är jag socialliberal. Individens frihet och demokrati är fortfarande viktigast för mig.

En liberal är en människa som är för ett öppet samhälle, tolerans och demokrati.
Liberalen värderar frihet och rättvisa högt och är skeptisk till makten.
Liberalen anser att samhället måste organiseras på ett rättvist sätt som erkänner varje individs lika värde och den enskildes äganderätt.

Är inte de flesta svenskar liberaler enligt den definitionen?
Har inte socialdemokratin alltid arbetat för individens frihet mot både överklassen maktanspråk och proletariatets diktatur?

När det gäller begreppet frihet så kan det ges många olika tolkningar.

Radikala liberaler och libertarianer, anser att den enskilde individens frihet är viktigare än samhällsgemenskapens.
De anser att om marknaderna får verka fritt så blir samhället bäst, därför brukar de också kallas för marknadsliberaler.
De brukar också nämnas ”nyliberaler”, vilket är en smula missvisande eftersom de dogmatiskt håller fast vid tankar från 1700-talet.

Vi som kallar oss socialliberaler menar att frihet kräver ansvar och att samhället i vissa fall kan behöva begränsa den enskildes frihet. Statens uppgift är bland annat att omfördela samhällsöverskottet för att skapa ökad jämlikhet och rättvisa.

De liberala grundidealen genomsyrar idag samtliga politiska riksdagspartier.
Alla partier är idag mer eller mindre liberala.
Moderaterna hyser säkert en del radikalliberaler vid sidan om den konservativa majoriteten.
Socialliberaler finns i varierande grad i centerpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och vänsterpartiet.
Liberalismen är mjölet i de politiska partiernas brödutbud.

Den politiska skiljelinjen i dagens Sverige går idag inte mellan socialister och liberaler, som under Tage Erlanders tid, utan mellan socialliberaler och radikalliberaler.
Socialismen är, i varje fall tillfälligt, förpassad till utopierna.

Möjligen kan sverigedemokraterna skilja ut sig från den liberala hegemonin genom att vara ett uttalat konservativt nationalistiskt parti. Men det går säkert finna spår av liberalism även i en sverigedemokrat om man granskar riktigt noga.

Det är alltså inte konstigt att det parti som kallar sig för ”Liberalerna” är på väg att utplånas. Liberalismen finns ju överallt. I minst två versioner dessutom.

De valde friheten, folkpartiets valfilm 1948

Andrakammarvalet 1948 var en hätsk historia där den främsta striden stod mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Andrakammarvalet i Sverige 1948 Wikipedia 

Liberalism Wikipedia 

Biskop Thomas frihetssång 

 

Skriv om kartan så att den stämmer med det nya politiska landskapet.

Det ser ut som om det ideologiska landskapet inom politiken håller på att förändras.

Efter de realsocialistiska ideologiernas sammanbrott har socialismen blivit en utopi och är ute ur spelet om den politiska makten.
Kvar finns ultraliberaler, socialliberaler och konservativa.
Tendensen är densamma inom hela EU.

Inom dagens svenska partier finns alla tre ideologierna mer eller mindre företrädda.
Socialdemokratin, Vänstern och de Gröna är huvudsakligen socialliberala.
Liberaler och Center är delvis socialliberala men även ultraliberala. De hotas av sönderfall.

Regeringen består i dag av partier med socialdemokrater, gröna, liberaler och center. Regeringen vilar därmed på en socialliberal grund.

Oppositionen har samlat sig till en konservativ trojka med Moderater, Sverigedemokrater och Kristdemokrater.

Moderaternas liberala respektive konservativa idégrupper strävar åt olika håll.

Förändringen tycks gå åt detta håll.

Den politiska kartan bygger däremot på att det funnits ett socialistiskt alternativ som försvunnit.
Kartan måste därför ritas om för att stämma med verkligheten.

Socialliberaler borde samlas inom socialdemokratin. Ultraliberalerna borde fångas upp av Centern och Konservativa samlas under moderat flagg.

SvD

SVT 
Liberal Debatt 
Dagens Samhälle 
Bengt Westerberg - Om socialliberalism och demokrati 

Mina tidigare inlägg i ämnet.
Den politiska kartan måste ritas om
Ideologisk kontinentaldrift skapar jordbävning på denpolitiska ytan

Liberalerna vill öka det statliga inflytandet över arbetsmarknaden

Då de borgerliga nationalekonomerna förordar sänkning av ingångslönerna bygger de sina resonemang på teorier, abstrakta matematiska modeller eller på antaganden.

Vetenskapliga bevis för att lönesänkningar har någon effekt på sysselsättningen finns inte.
Men det finns en konkret verklighet att ta hänsyn till.

Lönenivåerna för de diskuterade instegsjobben måste vara högre än bidragsdito d.v.s. arbetslöshetsersättningarna, sjukersättningar, försörjningsstöd och andra bidrag till arbetslösa.
Annars skulle ju, enligt nyliberalt tänkande, ingen arbetslös vilja ta jobben utan hellre leva på bidrag.

När det gäller försörjningsstödstagare (före detta socialbidrag) får en ensamstående med ett hemmavarande barn på 10 år 5630 kronor i månaden. Därtill kan komma bostadsbidrag.

När det gäller lägstalönerna inom den privata tjänstesektorn ligger snittet för heltidsanställd på 20 000 kronor före skatt, enligt SCB. Men man bör då vara medveten om att många med lägstalöner inte arbetar heltid.

”Arbetsmarknadens parter levererar inte tillräckligt med enkla jobb för att svensk arbetsmarknad ska kunna möta integrationsutmaningen.” säger Liberalerna i sitt förslag.

En något märklig analys med tanke på att det inte är arbetsmarknadens parter som levererar jobb.  Nya arbetstillfällen skapas av näringslivet, innovatörer och investeringskapital.

Liberalernas oliberala förslag, att sänka ingångslönerna genom lagstiftning, kan leda till att arbetsgivare sparkar anställda och anställer nya löntagare för det billigare priset.
Hur många nya jobb kommer det att skapa?

Om politikerna ska sätta lägstalöner på arbetsmarknaden, som L föreslår, är det samtidigt ett ingrepp i den svenska modellen där annars arbetsgivare och löntagare i förhandlingar kommer överens om löner och arbetsvillkor.
Ingreppet kan, medvetet eller omedvetet, vara ett första steg mot kommande liknande attacker mot den svenska modellen.

En annan följd av L:s förslag är att skillnaden mellan lön och bidrag krymper. Följden av detta blir att en del borgerliga politiker, om L:s förslag genomförs, kommer att kräva att skillnaden åter bör vidgas genom att bidragsnivåerna sänks så att det ekonomiska incitamentet ökar.


DN Debatt 

SvD

Socialstyrelsens riksnorm för ekonomiskt bidrag

Socialstyrelsen, ekonomiskt bistånd

Mina blogginlägg i ämnet

Lägre ingångslöner för och emot

Den svenska modellen

Den gamla vanliga refrängen

Nyliberala paradoxer

Tre socialdemokratiska partier mot fyra nyliberala

En sak som slår en, när man lyssnar på partiledardebatten i dag, är att det finns tre socialdemokratiska partier: S, V och Mp.
Mot dem står fyra nyliberala partier: Alliansen.

Håkan Juholt gjorde på ett bra sätt klart hur skiljelinjen mellan vänster och höger går.
Tillsammans med Gustaf Fridolin och Jonas Sjöstedt skulle de tre gemensamt kunna hota alliansregeringen med ett vänsteralternativ.
Om det nu inte vore för s interna splittring och förlamning.

Ett fungerande socialdemokratiskt parti skulle kunna attrahera den stora grupp socialliberaler som finns inom allianspartierna och som börjar känna olust inför konsekvenserna av alliansens extrema nyliberalism.

Socialliberaler - de som inser att jämlikhet och solidaritet är nödvändiga i ett samhällsbygge - finns inom alla allianspartierna.
Stora grupper på landsbygden som av tradition röstat på centern men som vaknat upp i Annie Lööfs nyliberala parti.
Annie Lööfs dogmatiska papegojsnack, under partiledardebatten, om valfrihet i vård, skola och omsorg borde få socialliberaler inom borgerligheten att ta sig en funderare.

Vilken valfrihet har gamla dementa och orkeslösa som kan välja mellan lika underbemannade vårdplatser i vilka lönsamhet och kostnadsminimering är viktigare än vårdkvalitet?
När valfriheten leder till att man har formell rätt att välja endast mellan underbemannade förskolor?

Liberaler som håller frihetsfanan högt, men som nu insett att Folkpartiet blivit en del av Moderaterna och som ogillar den extrema nyliberala låtgåpolitiken.

Socialliberaler finns också inom KD och M men de skräms av ”socialistspöket” inom vänstern.

Bara en socialdemokrati som lyckats enas kring en social frihetlig politik kan attrahera dessa väljargrupper.
Och det är bara det som kan fälla Alliansen vid valet 2014.

DN

SvD

GP

AB

Expressen

V. Ett öppet, demokratiskt samhälle

Jag fortsätter att pröva mina grundvärderingar mot socialdemokratins.
Hur överensstämmer de?
Hur skiljer de sig mot andra politiska grundvärderingar?
Här är mina värderingar, var är socialdemokraternas?

Under det gångna århundradena har liberaler och socialdemokrater, i kamp mot dem som hårdnackat sökte bevara sina politiska och ekonomiska privilegier, banat väg för demokratin. Liberaler och socialdemokrater har under 1900-talet försvarat demokratins principer mot diktaturer och totalitära ideologier.
I dag tycks alla människor i vårt land stå upp för demokratin.
Men demokratin måste ständigt försvaras och utvecklas.

En demokrati kräver att samhället och dess institutioner är öppna och tillgängligt för alla.
Idéerna som styr samhällsförändringarna får inte bygga på slutna tankesystem eller på uppfattningen om att det endast finns en sanning. Samhällets ledare måste ständigt vara beredda på att ompröva sina ståndpunkter eller att lämna sin plats i ledningen.
Sveriges demokratiska och parlamentariska författning är en formell garanti för demokrati och öppenhet. Men även denna bör anpassas till nya krav och förutsättningar.
Ingenting är orubbligt.

De grundlagsfästa medborgerliga rättigheterna som regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ska vara övergripande rättigheter och skyldigheter för alla medborgare.
Statsstyret ska grundas på en maktdelning mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt.
Kungahuset och successionsordningen ska avskaffas och ersättas av en folkvald regeringschef som inte åtnjuter andra privilegier än statsministern.

Samhället ska garantera organisationsfriheten som innebär att staten, myndigheter, företag eller organisationer inte kan hindra sammanslutningar och organisationer att bildas eller verka. Myndigheter eller kapitalintressen ska inte kunna styra organisationernas verksamhet.
Rätten för allmänheten att avslöja missförhållanden hos myndigheter, företag eller organisationer ska värnas.
Offentlighetsprincipen bör gälla inte bara för myndigheter utan även för de bolag och entreprenörer som fått offentlig verksamhet på entreprenad eller vars verksamhet bekostas av skattemedel. Allmänhetens insyn i dessa företag bör vara densamma som om det vore myndigheten själv som utförde den.

Rätten för envar att lämna och skaffa information är grundläggande för ett öppet samhälle.
I princip ska all information vara fri och tillgänglig för alla. Undantagen och sekretess ska vara definierade.
Opinionsbildningen ska vara fri. Lobbyister och andra påtryckningsgrupper ska bedriva sin verksamhet på ett öppet och genomskinligt sätt. Deras ekonomiska satsningar, metoder och budskap ska kunna granskas. Att köpa åsikter ska i princip vara otillåtet.

Myndigheters eller företags avlyssning och registrering av allmänhetens kommunikation ska tillåtas endast i yttersta undantagsfall och ska alltid dokumenteras så att åtgärderna i efterhand kan kontrolleras.
Den personliga integriteten ska värnas. Varken myndigheter eller företag ska kunna kränka denna.

Socialdemokratin vill värna om den enskilda människans frihet oavsett om det är myndigheter, kommersiella krafter eller kapitalintressen som vill begränsa friheterna.

Samhället ska verka för att likriktning inom kulturen begränsas och att mångfalden uppmuntras. Alternativa yttringar och åsikter ska ges generellt stöd för att motverka så väl den politiska som den kommersiella likriktningen.

Sverige är bara en liten del av världen men ekonomiskt, socialt och kulturellt integrerad i världssamhället. Samhället är inte bara den svenska nationen utan hela världen.
Därför krävs att socialdemokratin tar sitt ansvar för en världsutveckling i enlighet med de socialdemokratiska grundidéerna.
De multinationella företagen och det globala kapitalet känner inga gränser för sin verksamhet. Därför kan inte heller politiken göra halt vid gränserna.
Samverkan bör ske med socialdemokratiska organisationer över hela världen, samt med institutioner och rörelser som verkar i socialdemokratisk anda.
Överallt där storkapitalets intressen exploaterar människor och miljö bör socialdemokratin stödja de krafter som motverkar detta.

Tidigare inlägg i denna serie:
I Så vill jag ha socialdemokratin!
II Är jag fortfarande socialdemokrat?
III Sossarna och jämlikheten.
IV. Socialdemokratin, föränderlighetens rörelse?

Sossar mot Storebror

Vi som är motståndare till ”storebrorssamhället” hävdar att den personliga integriteten måste skyddas från statens och myndigheternas intrång.
Men till skillnad från liberalerna vänder vi sossar oss även mot kapitalintressenas och marknadsprofitörernas storebrorsfasoner.
Samtidigt kräver vi att den personliga integriteten må hävdas i ett öppet och genomlyst samhälle och i sociala sammanhang.

För min egen del är jag allergisk mot den sorts ”integritet” som är uttryck för asocialitet och extrem egoism. Den som avskärmar sig från det gemensamma och som undandrar sig det sociala ansvaret och demokratins skyldigheter må göra det, men jag har inte så mycket till övers för dem. När ljusskygga individer, ofta iklädda rånarluvor och anonymitet, hävdar ”den personliga integriteten” i demokratin är det falskt. Skattesmitare och andra rufflare har f.ö., med sina handlingar, avhänt sig rätten till integritet från samhället.

Försvaret för den ”personliga integriteten” utgår från en grundsyn om individens frihet och okränkbarhet. Försvaret för den ”personliga integriteten” måste därför grundas på ett försvar för individens intressen gentemot kollektivets. Men samtidigt måste vi kräva av individen att han eller hon uppfyller sina skyldigheter gentemot samhället.
Det öppna samhället innebär att sekretess inte får ersätta offentlighetsprincipen, hemlighetsmakeri inte får överskugga insyn och öppenhet, snäva intressen inte får hindra de allmänna intressena och begränsning av information inte får hindra möjligheterna till överblick och helhetssyn.

Socialdemokratins kamp för jämlikhet och jämställdhet är en kamp för individernas frihet och för varje människas rätt att utveckla sin egen personlighet. Jämlikhet och jämställdhet syftar inte till nivellering och likriktning, tvärt om.

Tråkigt nog har individens frihet blivit liberalernas signum, nota bene i förhållande till staten och löntagarkollektivet.
Men till skillnad från liberalerna vänder vi sossar oss också mot kapitalintressenas och marknadsprofitörernas strävan efter att övervaka, likrikta, nivellera och kollektivisera.

Det är dags för oss sossar att ställa upp för de individuella friheterna och rättigheterna, och göra det tydligt och beslutsamt.
Socialismens mål är, trots allt, individens frihet. Utan individuell frihet ingen socialism.

Se:
Per Ström, liberal mot storebror,
Sossar mot storebror,