Samhällsklasser III (av IV)

Innan jag ytterligare fördjupar mig i klassbegreppet bör jag redovisa vilka postulat jag bygger min samhällssyn på.

Här är således mina ideologiska förutsättningar för mitt resonemang om samhällsklass:

1. Arbetet och produktionen är grunden för mänsklig utveckling.
2. Människors och samhällets ekonomiska-, sociala och kulturella relationer formas utifrån arbetet och produktionen.
3. I alla samhällen uppstår ekonomiska-, sociala och kulturella skillnader, hierarkier, socialgrupper, kaster, inkomstgrupper och andra skikt.
4. Under historiens gång utvecklas lagar, traditioner, idéer, belöningssystem m.m. för att befästa och utveckla det rådande hierarkiska systemet.
5. Arbetet och produktionen handlar om hela mänsklighetens totala och yttersta villkor. Klasserna och hierarkierna kan därför bara förstås globalt.
6. Allt förändras ständigt. Ingenting är statiskt.
7. Kapitalismen är ingen ideologi. Den kapitalistiska samhällsordningen har formats genom mänsklighetens hela historia.
8. Politiska ideologier som liberalism, socialism, konservatism är recept på hur samhällena ska formas i förhållande till den rådande världsordningen.
Kapitalismen har vuxit fram ur marknadsekonomin. Men kapitalism och marknadsekonomin är inte samma sak.
9. Ingen ”sanning” kan helt bevisas, däremot kan en ”sanning” fullt ut motbevisas.
10. Människan är samtidigt individ och social varelse.

Överklass och underklass är abstrakta begrepp som betecknar två poler i en ekonomiskt, socialt och kulturellt uppdelad värld.

Makten över arbetet och produktionen har i alla tider hamnat hos en elit. Denna elit har samlat och koncentrerat mänskliga och materiella resurser i projekt som varit mer eller mindre nödvändiga för utvecklingen.

Överklassen har organiserat arbetet genom att tvinga eller motivera den stora gruppen människor att gå samman i enorma arbetskollektiv. 
Arbetet och produktionen har på så vis utvecklat imperier, krigsmakter, städer, borgar, skepp, monument, tekniska innovationer o.s.v.

 På så sätt tycks över- och underklass vara beroende av varandra samtidigt som de ytterst har olika, och inte sällan motsatta, intressen.

 Dagens finanskapitalister bygger kapital på ägande eller förvaltande av värdepapper och genom utnyttjande av prisfluktuationer på finansmarknader så att ”värdet” av tillgångarna ökar. 

De har ökat sitt kapital genom spekulation på valuta- och värdepappersmarknaderna.
Institutioner som banker och fondbolag samt enskilda som Warren Buffet (1930-), George Soros (1930-) är exempel på den sortens kapitalister.
Institutionskapitalister är AFA, Alceta, AMF, ansiktslöst kapital som pensionsfonder, bankfonder och försäkringsbolag.
 
Entreprenörskapitalister som byggt ett kapital genom att ekonomiskt utnyttja egna uppfinningar och patent: Alfred Nobel (1833-1896), Henry Ford (1863 -1947) Ruben Rausing (1895–1983), Bill Gates (1955-), Daniel Ek (1983-).
De har lyckats organisera produktionsnätverk kring sina uppfinningar och därigenom skapa sig ansenliga förmögenheter.

I dagens samhälle kräver arbetet och produktionen en kapitalbildning, kapitalkoncentration och investeringar. Det samhällssystemet kallas för kapitalism.

 Boken ”Klass i Sverige” handlar alltså inte om över- och underklass utan om de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna i Sverige i dag.

Genom att benämna hierarkierna för klass, och genom att närsynt studera de senaste decenniernas utveckling i nationen Sverige, har man avhänt sig klassbegreppet som verktyg för analys av kapitalismens historia och utveckling. Den långa historien skissas inte ens.

Historien visar ju att över och underklasser alltid har skapat hierarkier inom arbetet och produktionen.

Och överallt där man försökt ändra på detta förhållande, till exempel genom så kallade socialistiska revolutioner, har ambitionerna resulterat i nya hierarkier. De gamla klasserna har funnits kvar.
Varför?

 I nästa blogginlägg ska jag ytterligare utveckla mitt resonemang.

Mina tidigare blogginlägg i angränsande ämne

Det enskilda ägandet och näringslivet I (av III) 

Vad är en kapitalist? Förslag till kapitalistforskning.

Fråga till politikerna Varför finns det 371 000 outnyttjaderesurser?

Beskatta det globala kapitalet!

 

 

 

 

Så tyckte svenskarna 1946 om Sveriges förhållande till kriget.

Ju äldre jag blir desto oftare söker jag mig tillbaka till gamla tider då både man själv och världen var yngre.  1945 var jag åtta år.

Det året tog andra världskriget slut. Gösta Knutssons ”Pelle Svanslös i skolan” och Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump” kom ut.
Och då kom också första årgången av ”När-Var-Hur”.

Eftersom jag i dag, som 84-åring, har alla årgångar av detta förnämliga uppslagsverk i min bokhylla kan jag plocka fram första och andra årgången. Läsningen ger perspektiv på de gångna sjuttiofem åren.

Ta till exempel artikeln om ”Svensk folkopinion” i årgång 1946.
Svenska Gallup hade gjort sin första undersökning 1942 på beställning av Dagens Nyheter och tidningen Vi.
(En gallupundersökning är en statistisk metod för att mäta den allmänna opinionen. Metoden uppfanns av den amerikanske sociologen George Gallup, (1901–1984) som arbetade med marknadsundersökningar och grundade American Institute of Public Opinion år 1935.)

Idag finns i Sverige minst tolv olika företag som arbetar med opinionsmätning.

Enligt ”När-Var-Hur” 1946 fick svenska folket, i ett representativt statistiskt urval, svara på den tidens debattfrågor. Det gällde bland annat det neutrala Sveriges förhållande till kriget.
1944 hade de fått frågan om Sverige bort behållit sin neutralitet även efter år 1940 då tyskarna ockuperat Norge och Danmark.
1945 frågades om varför Sverige sluppit kriget. Och om Sverige militärt bort ingripa i Norge och Danmark. Samma år fick de frågan om Sverige uppträtt klandervärt gentemot broderländerna.

Även flyktingfrågan efter kriget diskuterades. Gallup frågade svenska folket om hur man borde göra med flyktingarna. Skulle man a) neka alla flyktingar att stanna efter kriget. b) låta vissa få vara kvar medan andra nekas eller c) låta alla få stanna.

Att det var rätt att behålla neutraliteten ansåg 96 procent av de tillfrågade. Till frågan om orsaken till att Sverige sluppit kriget svarade 50 procent att det berodde på regeringen och dess politik, 18 procent att det berodde på de krigandes intresse, 11 procent pekade ut slumpen som orsak och 8 procent ansåg att kungen bidragit till detta. Bara 7 procent angav vårt försvar och 6 procent tackade gud.

När Gallup, strax före Tysklands kapitulation, frågade om Sveriges militärt bör ingripa till broderländernas försvar om blodig terror skulle bryta ut svarade 33 procent ja, 47 procent nej och 20 procent att de inte visste.

Frågan om huruvida Sverige uppträtt klandervärt formulerades så här: ”Har ni den uppfattningen att Sverige under kriget i förhållande till Tyskland och grannländerna uppträtt klandervärt eller tycker ni att vi på det hela taget kan vara stolta över vår hållning eller att vi åtminstone uppfört oss någorlunda anständigt”.

Resultatet blev: ”Uppträtt klandervärt 6 procent, åtminstone någorlunda anständigt 49 procent, kan vara stolta 38 procent. 7 procent visste inte.
Och hur var det med flyktingfrågan? Jo, 42 procent ansåg att alla flyktingar efter kriget inte borde stanna. 17 procent tyckte att vissa bör få vara kvar medan andra nekas och 21 procent att alla bör få stanna.”

Säkert har opinionsundersökningarna sedan 1946 utvecklats med hjälp av datorer och logaritmer.
Kanske var träffsäkerheten sämre förr
Men i ”När-Var-Hur” 1946 redovisas en valprognos som gjorts inför valet 1944 och den är häpnadsväckande exakt i jämförelse med dagens.

                                Gallups prognos         Valresultatet
                                13 sept 1944              17 sept 1944

Högern                           16,2                      15,8
Folkpartiet                       12,8                     12,9
Bondeförbundet               13,5                      13,7
Socialdemokraterna          46,8                     46,6
Kommunisterna                9,9                       10,3
Övriga                              0,8                      0,7

 

Politiken var kanske enklare på den tiden.

Efter 1954 ersattes Gallupinstitutet av Svenska Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO).

När Var Hur 1945

Svensk nationell datatjänst (SND) har som huvuduppgift attstödja tillgänglighet, bevarande och återanvändning av forskningsdata ochrelaterat material. Här finns tidiga gallupundersökningar att finna.

1945 

Tyskland anfaller Danmark och Norge 

Flyktingar 

”Att bo granne med ondskan” (reviderad utgåva), Klas Åmark, 2016 Bonniers 

Främlingar på tåg : Sverige och förintelsen, Klas Åmark, 2021, Clio  

Samhällsklasser II (av IV)

Inom dagens sociologi baseras begreppet ”klass” på individens egen uppfattning om vilken samhällsklass hen uppfattar sig tillhöra.

Då exempelvis en svarvare blir statsminister fortsätter han att betrakta sig själv som tillhörande arbetareklassen eller i alla fall som företrädare för arbetarna.

Inom en bred samhällsvetenskaplig akademisk forskning är det också vanligt att klassa medborgarna i olika grupper utifrån utbildningsnivå, förmögenhet, inkomst och/eller bakgrund.

Klassningen utgår från i vilken ekonomisk, social och kulturell ställning som individer eller grupper har i samhällshierarkin.
Vägen från svarvare till statsminister beskrivs då som en ”klassresa”.

Klassbegreppet har i boken ”Klass i Sverige” givits bägge dessa betydelser. Dessutom har man lagt till en mellangrupp, medelklassen. Av någon anledning har författarna också försökt att individualisera begreppet så att varje individ ska kunna hitta sin klasstillhörighet. Envar sin egen klass.

Själva klassbegreppet har förändrats i historien.

Nils Herman Quiding (1808-1886) var en svensk jurist, journalist, författare och politisk tänkare. Han skrev ”Slutliqvid med Sveriges lag” i fyra band (1826-1876) där han använde uttrycken överklass-underklass.

En av Quidings beundrare var August Strindberg (1849 -1912) som tog över samma klassbegrepp. Se till exempel ”Liten katekes för Underklassen” – (Samlade skrifter av August Strindberg /16. Likt och olikt. Del 1 /).

Fransmannen Adolphe Bernard Granier de Cassagnac, (1806-1880) var strängt konservativ och en av kejsardömets trognaste försvarare.

I sin bok ”Arbetarklassens historia”, från 1843 (han skrev en bok om adelsklassen också) skrev han:

” Proletariatet innefattar 1:o arbetarne, 2:o tiggare, 3:o tjuvarne, 4:o de allmänna qvinnorna.

En arbetare är en proletär som arbetar och förtjenar en dagspenning, hvaraf han lever;

En tiggare är en proletär som inte vill eller inte kan arbeta och som tigger för att kunna lefva;

En tjuf är en proletär som vill hvarken arbeta eller tigga och som stjäl för att kunna lefva;

En allmän qvinna är en proletär som hvarken vill arbeta, tigga eller stjäla och som bjuder sin kropp fal.”

Deras klassindelning i två poler påminner om den samtida tyske filosofen, journalisten, historikern och samhällsvetaren Karl Marx (1818-1883) som menade att klasstillhörigheten inte bestäms av levnadsstandarden, utan av vilken roll den enskilde har i det ekonomiska systemet, det vill säga om man äger produktionsmedel (jord, slavar, kapital, maskiner, fabriker, företag, kreditinstitut, energiresurser o.s.v.) eller om man som arbetstagare (arbetare) bara äger sin egen arbetskraft. Det handlar således om ägandet till och makten över produktionen.

Dagens arbetarklass tvingas, genom lönearbetet, sälja sin arbetskraft till den härskande kapitalistklassen.

Spelar det någon roll vilket klassbegrepp man använder?

Ja, det beror på vad man vill undersöka med begreppet och vad som är tillämpligt för analys och debatt av samhället.
De begrepp man använder har konsekvenser för vilka slutsatser man drar.

Jag föredrar att skilja mellan klass och hierarki.
Bägge existerar och betingar varandra.

”Ensvensk utopist" Nils Herman Quiding ("Nils Nilsson, arbetskarl") i belysning af hans egna skrifter bearbetade och i sammandrag populärt framställda af G. H:son Holmberg.” 

Samladeskrifter av August Strindberg, Sextonde delen Likt och olikt Sociala och kulturkritiska uppsatser från 1880-talet av August Strindberg Förra bandet Stockholm Albert Bonniers förlag 1913 

AdolpheBernard Granier de Cassagnac, Wikipedia 

 Henri Lefebvre, Marx sociologi 1966 

 

Samhällsklasser I (av IV)

När du sätter dig att läsa 750 sidor, och 26 artiklar”Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet ”, Arkiv förlag 2021, bör du vara klar över vad du och de fyrtio författarna menar med ”klass” och samhällsklass.

Jag konstaterar snart att jag med klass menar något helt annat än författarna.
Därför blir läsningen för mig litet svår.

Vad är en klass? I boken ges bara några kortfattade hänvisningar till den amerikanske sociologens Erik Ohlin Wright (1947-2019) definition.
Jag ska således inte försöka recensera boken utan bara fundera över begreppet klass.

Grundas begreppet ”klass” på hur individen uppfattar sig själv om vilken samhällsklass hen uppfattar sig tillhöra?

Eller handlar klasser om medborgarnas olika utbildningsnivå, förmögenhet, inkomst och/eller bakgrund? Handlar klass alltså om ekonomisk, social och kulturell skiktning?

Är klass och socialgrupp således ungefär samma sak?

Och vad innebär det att det idag finns ojämlikheter och skilda ekonomiska, sociala och kulturella grupper i Sverige?

Jag ställer frågorna eftersom det i människans historia alltid har funnits en överklass och en underklass. Rika och fattiga. Det är således inget speciellt för vår tid eller för vårt land.

Boken innehåller annars många intressanta och viktiga iakttagelser om hur det ekonomiska, sociala och kulturella Sverige har förändrats de senaste fyrtio åren.
Men vad säger den digra luntan om begreppet klass?

Mänsklighetens ekonomiska, sociala och kulturella villkor har ju, tycks det, alltid varit uppdelad i över- och underklass.

Somliga människor har varit enormt rika samtidigt som andra varit eländigt fattiga.

 

För att ta ett 600 år gammalt exempel: Under medeltiden var Bo Jonsson Grip (1335-1386) en av de rikaste i Sverige, näst kungen.

Grips jordegendomar omfattade över 1/3 av dåvarande Sverige samt hela Finland.

Grip tillhörde adeln som var en tydlig överklass gentemot resten av befolkningen. Adeln utgjorde ca 0,5 procent av hela befolkningen. Gentemot övrig befolkning hade adeln privilegier (förmåner) bland annat skattefrihet.

Större delen av befolkningen levde som underklass i fattigdom. Det var jordbrukare som arbetade på kungens och adelns gods, torpare och backstugusittare, före detta trälar, pigor, drängar indelta soldater och fattighjon samt alla kvinnor.

Man finner ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna mellan människor i alla tider och över hela vår värld.

Möjligen undantagandes de första människorna som använde sten och ben som verktyg och som med enkla jaktvapen jagade sina byten.

Med jordbruket och boskapsskötseln började människan äga jord, boskap och dragdjur. Jordbrukaren utvidgade sina ägor, ökade sina skördar och blev också tvungen att skydda dem mot angripare. Militär och borgar uppstod.  Jordbruket kunde växa till överskott som kunde sparas och säljas. Överskottet kunde omvandlas i ädla metaller. byteshandeln gav upphov till pengar.

I faraonernas Egypten (3000-500 f.kr) och Babylons maktsystem (2000-500 f.kr) härskande den styrande jordägande klassen över resten av folket.

De mäktiga använde sin makt över produktion, handel och militär för att dirigera flertalet människor att arbeta för överklassen. Överklassen drev in skatter och arrenderade ut jord för att få ihop kapital. För att göra erövringar krävdes arméer, d.v.s. fotfolk.
Prästerskapet höll i den kulturella ordningen. Ägandet och makten började gå i arv. Liksom fattigdomen. Ur nödvändigheten att hålla ordning på folk och fä uppstod skriv och räknekonst.

”Demokratin” i antikens Aten (700-30 f.Kr) gällde endast fria män, födda av atenska föräldrar. Större delen av befolkningen- kvinnor, invandrare och slavar - saknade medborgarrätt.

De rika medborgarna ägde jord och slavar. De fattiga medborgarna ägde bara sin arbetskraft. Slavarna ägde inte ens sig själva.

Men det var slavarnas och de fattigas arbete som byggde stadsstaten.
I silvergruvorna i Laurion, på 400-talet f.Kr. arbetade mellan 10 000 och 20 000 ofria i gruvorna för att ta fram det silver som staten behövde för att bland annat bygga upp en stark flotta.

I antikens Rom (cirka 700 f.Kr- 500 e.Kr.) kunde även kvinnor vara medborgare och äga jord och politisk makt. Men de stora jordägarna bildade en aristokrati som exploaterade resten av folket. Krigsbyten och skatteindrivning i provinserna skapade kapital för imperiebygget. I botten av samhällshierarkin fanns slavarna vars arbete utgjorde grunden för samhällsekonomin. 

 Under den epok som historikerna kallar ”medeltiden” (400-talet till 1400-talet) styrde aristokratin, överklassen, kungar, furstar, ridderskap, kyrkan och handelskapitalister. Ur den växande handeln skapades kolonialmakter. Hantverkare i städerna bildade skrån och gillen. Kreditinstitut och banker uppstod. En elit av handelskapitalister skaffade sig enorm makt. Större delen av medborgarna, allmogen, hantverkare, egendomslösa torpare, pigor och fattiga. Det var deras arbete som grundade tidens ekonomi.
Skatter och tullavgifter drevs in för att samla och koncentrera nödvändigt kapital.

Under medeltiden i Europa verkade storkapitalister som Hansan (cirka, 1100-1650), Giovanni di Bicci de' Medici, (1360 -1429), Jacob Fugger (1459–1525) med flera. Dessa ägde stora handelshus, kommersiella nätverk, banker och pengar som ökade kapitalet.
Europeiska privata och statliga intressen samarbetade i kolonialprojekt under 1500-1800-talen.

Under ”renässansen” (1400-tal till omkring år 1600) ökade antalet handelskapitalister som tillsammans med adel, aristokrati, kungar, påve bildade en ekonomisk, militär och religiös överklass. Nationer uppstod. Kompanier bildades. Penningekonomin och marknadsekonomin blev dominerande.   Kolonialmakterna blev globala. Afrikaslaveriet skaffade billigarbetskraft till Amerika.

 Under industrialismen (1600-), med den s.k. frihetstiden, utvecklades vetenskapen och tekniken. Kapitalägare lät bygga industrier, massproduktion och masskonsumtion blev nödvändig, marknadsekonomin blev global. Lönearbetet blev en ordning som dominerade produktionen. En relativt liten grupp kapitalister dominerade den stora gruppen löntagare.
Industrikapitalister som Louis de Geer (1587–1652), John D Rockefeller (1839-1937), Mayer Amshel Rothschild (1743–1812) och André Oscar Wallenberg (1816-1886) skaffade sig makt genom ägande av maskiner, industrier, företag, patent och banker. Genom fabriksproduktion kunde de utnyttja löntagarnas arbete för att koncentrera kapital på nya produktiva verksamheter.

Klasskillnaderna har alltså bestått medan formerna har förändrats under historiens gång.

”Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet ”

Erik Ohlin Wright: Antikapitalism – strategier och möjligheter i det tjugoförsta århundradet, Daidalos 2020,

GöranTherborn Vad gör den härskande klassen när den härskar?

Lena Karlsson ”Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor.” 

 

Pandemier, vacciner och samhälle i backspegeln

 Det första vaccinet togs fram 1796 när den engelske läkaren Edward Jenner (1749-1823) utvecklade ett vaccin mot smittkoppor. Vaccinet framställdes ur ett virus som orsakar en djursjukdom, kokoppor Ordet vaccin kommer från latinets ord för ko, ”vacca”.

Den franska vetenskapsmannen Louis Pasteur (1822-1895) utvecklade 1885 det första effektiva vaccinet mot rabies.

De flesta som är födda i Sverige har vaccinerats som barn, t.ex. mot polio och stelkramp. På senare år har flera vacciner kommit t.ex. mot kikhosta, stelkramp, difteri, polio. Hib, hepatit B, mässling, påssjuka, röda Hund och HPV.

Pesten, eller digerdöden, kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713.
Pestepidemin under medeltiden förödde landet och framkallade en ekonomisk, social och kulturell tillbakagång utan like. Digerdöden ledde till en jordbrukskris. Folkmängden sjönk med hälften, kungamakten urholkades, blodiga fejder slet sönder landet, sjörövare gjorde Östersjön osäker.
Men somliga tjänade på eländet.  Stormän passade på att öka sina jordtillgångar.

Den främste av dessa stormän var Bo Jonsson Grip (1366-1369) som verkade under den värsta katastrofen i landets historia.

Bo Jonsson (Grip) blev en av de rikaste och mäktigaste i Sverige näst kungen. Kung var Magnus Eriksson och senare kung Albrekt av Mecklenburg.
Bo Jonssons jordegendomar, bestod av pantlän, omfattade över 1/3 av Sverige samt hela Finland.
Mot slutet av sitt liv ägde Jonsson över 1500 lantegendomar runt om i Sverige. Han lät bygga flera egna borgar, däribland Gripsholm och Bjärkaholm vid Bjärka-Säby säteri.

Samma bakteriestam som härjade under mitten av 1300-talet dök åter upp i Stockholm sommaren 1710.
Året innan hade Karl XII besegrats vid Poltava, och sedan dess var kungen försvunnen. Det svenska stormaktsväldet höll på att rasa samman. Ryska trupper ockuperade svenska Baltikum, och flyktingar vällde in i landet.
Pesten anlände i juni till Sverige med fartyget Stäkesund från Pernau i Estland. Skeppet lade till vid Baggensstäket  strax utanför Stockholm. Eftersom det gick rykten om att en pestepidemi hade nått till Polen fick fartygsbefälet order om en strikt karantän.

Sverige hade då klarat sig undan den förödande farsoten vid flera tillfällen tidigare. Det senaste utbrottet hade ägt rum så långt tillbaka som 1657.

Men Stäkesunds skeppare mutade sig förbi vakterna. Enligt en källa tog han sig till Erstavikskrogen vid södra Stäket och satte sig för att äta middag. Men mitt i måltiden började han känna sig dålig och föll död ner.
Fyra roddarmadamer som transporterat passagerare och gods från Stäkesund insjuknade och dog inom ett par dagar.

Kungliga rådet, som styrde medan kungen krigade i Europa, tvingades komma med nya påbud om hur karantänen skulle organiseras. Fartyg skulle ligga i karantän i fyrtio dagar innan de fick angöra Stockholm.
Den som bröt mot reglerna hotades med dödsstraff.
Stockholm. styrande kunde snart notera att hela 412 döda hade registrerats under månaden, mot 199 samma tid året innan.

Den högsta medicinska myndigheten i landet, Collegium Medicum, fick i uppdrag att utreda »den myckna sjukdomen i staden». Collegium leddes av den snart 70-årige Urban Hjärne (1641-1724) han som några decennier tidigare bidragit till att stoppa de stora häxprocesserna.

Det olyckliga var att Hjärne länge förnekade att det var pesten som orsakade de många dödsfallen. Dels ville han undvika panik och dels ansåg han att bevisen för att pesten inte var tillräckliga.
Först den 10 september medgav Urban Hjärne öppet att ”alla tre slags pesterna är i staden”.
Då bestämdes att hela Stockholm genast skulle isoleras och invånarna förbjudas att resa därifrån.  

Samtidigt förbjöds alla stora sammankomster – begravningar, bröllop, dop, stora måltider och banketter. Skolorna stängdes, och människor förbjöds att flytta. Inga husdjur fick springa omkring på gatorna - tusentals hundar och katter avlivades.

I Stockholm dog totalt 22 000 av stadens 55 000 innevånare på grund av pesten.

Alla dessa förordningar var i och för sig bra, skriver medicinhistorikern Johan Valentin Broberg (1825-1887)  i sin stora pestskildring från 1879. Problemet var bara att folket inte följde dem.
”Ringa intryck gjorde detta på de av häftiga lidelser upprörda sinnen ... Till vad hjälper lagar, utan god moral?”

 

Johan Valentin Broberg ”Om pesten i Stockholm 1710” 1854

 

Se upp för den enda sanningen, konspirationsteorier och förnekelser!

I lördags, den 6 mars, genomfördes en demonstration ”För frihet och sanning” på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm.

Det verkar som om anarkister, libertarianer och högerextremister samlats i en gemensam demonstration mot den etablerade makthierarkins konspiration mot folket.
Enligt rapporterna deltog högextrema grupper i protesterna. Demonstrationen vände sig mot den globala konspirationen av politiker och andra makthavare som ljugit fram Coronapandemin för att kunna upprätta undantagstillstånd i syfte att behålla makten över individerna.

Det är en förnekelse.
Förnekare kan hävda att förintelsen (och andra folkmord) aldrig hände, att mänskliga orsakade klimatförändringar är en myt, att aids antingen inte existerar eller inte är relaterat till hiv, att evolution är en vetenskaplig omöjlighet och att alla slags vetenskapliga och historiska förklaringar måste avvisas.

Bakom varje förnekelse finns en konspirationsteori.
Konspirationsidéer existerar tyvärr både till höger och vänster.

Vi vet det, inte minst för att vi upplevt bolsjevismens, nazismens och fascismens uppgång och fall. De påstod sig alla vilja införa en bättre mer äkta och folklig demokrati än den liberala. Lenin ville utrota kapitalisterna och den liberala demokratin. Hitler föraktade liberalismen och ville förinta de konspiratoriska judarna och göra Tyskland stort igen. Mussolini försökte eliminera de olika intressena på arbetsmarknaden i en korporativ nationell stat. Han eliminerade därför all opposition.

Alla tre diktatorerna talade om en verklig frihet och om den enda sanningen.
Rörelser som har funnit den enda sanningen och som kämpar mot en konspiration bör därför betraktas med misstänksamhet och skepsis.

Men förnekelser kan ju vara rätt. Historiskt finns det många exempel på det. En gång var den etablerade sanningen att jorden är universums medelpunkt eftersom gud skapat det så. Copernicus (1473–1543) och Galilei (1564-1642) uppfattades som förnekare då de hävdade att jorden bara var en av solens planeter.

Konspirationer har för det mesta handlat om mindre grupper av människor som konspirerat mot makten. I gamla Rom mördades de revolutionära folktribunerna Tiberius och Gaius Gracchus av en grupp konspirerande konservativa senatorer år 133 f.kr.
Ett annat exempel är adelns konspiration som ledde till att kung Gustav III mördades 1792.

Dagens konspirationsteorier handlat inte sällan om spektakulära händelser såsom månlandningen 1969 och om elfte september-attackerna i New York 2001. Det handlar ofta om påståenden om så kallade "false flag operations", som iscensätts av regeringar eller andra ledare för att kunna inleda krig och skylla på den tilltänkta fienden.

Och det är inte första gången som vaccineringar ingår i konspirationsteorier.

Men är inte demonstrationen ”För frihet och sanning”, ett sunt uttryck i en demokrati? Ska man inte ifrågasätta auktoriteter? Bör man inte tvivla på allt? Ska man inte kunna hävda vilken åsikt som helst i en demokrati?
Jovisst.

Men det finns komplikationer.
Som forskaren Henri Poincare (1854-1912) uttryckte saken:
”Att tvivla på allt och att tro på allt är två lika bekväma lösningar, eftersom båda befriar oss från behovet att reflektera”

Så låt oss reflektera mera.

Expo 
SvD

Nedslag i samtiden

 Aktuell SCB-statistik visar bland annat att

1. Coronapandemin slog hårt mot arbetsmarknaden 2020
Antalet sysselsatta i åldern 15-74 år var i genomsnitt 5 064 000 under 2020 och det är en minskning med 67 000 jämfört med 2019. Sysselsättningsgraden minskade med 1,1 procentenheter till 67,2 procent. Det var första året sedan 2010 som sysselsättningsgraden minskade. Antalet arbetslösa ökade med 86 000 personer till 459 000. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,3 procent, en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med 2019. Ungdomsarbetslösheten ökade med 4,0 procentenheter och uppgick till 24,0 procent.

2. Antalet aktieägare ökade under 2020
Vid utgången av december 2020 uppgick aktieförmögenheten av svenska börsnoterade aktier på svensk marknadsplats till 9 619 miljarder kronor. Det är en ökning med 1 751 miljarder kronor jämfört med slutet av juni. Antalet aktieägare inom hushållssektorn ökade med 80 000 under 2020.

3. Undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende vanligaste yrket i Sverige
Det vanligaste yrket i riket under 2019 var undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende där 91 procent var kvinnor och 9 procent var män. Det var även det vanligaste yrket för kvinnor. Vanligaste yrket för män var lager- och terminalpersonal, som också var det femte vanligaste yrket totalt, med 77 procent män och 23 procent kvinnor.

4. Stor brist på utbildad personal inom vård och omsorg
Trender och Prognoser 2020 visar att dagens brist på utbildade inom vård och omsorg, väntas bestå eller tillta fram till år 2035. Det väntas bli stor brist på specialistsjuksköterskor samt vård- och omsorgsutbildade på gymnasial nivå. Brist väntas även inom flera lärarkategorier. Inom teknikområdet beräknas det främst bli brist på personer med gymnasial yrkesutbildning.

5. Näringslivets investeringar minskade med 9 procent under 2020
Investeringstakten hos företagen minskade under 2020 jämfört med 2019. Totalt minskade företagens investeringar med 35,7 miljarder kronor, vilket motsvarar en minskning med 9 procent.

6. Fondförmögenheten ökar
Den totala fondförmögenheten uppgick till 5 207 miljarder kronor vid utgången av 2020. Det är en ökning med 312 miljarder jämfört med föregående kvartal. Stora nettoinvesteringar och en fortsatt positiv börsutveckling bidrog till ökningen.

SCB Nyheter 
Sverige i siffror 

 Att diskutera:

Finns det något samband mellan de olika statistikuppgifterna?
I så fall vilka?
Vilka slutsatser drar du utifrån ovanstående uppgifter?