fredag 16 maj 2014

Bankdirektörer hånfnittrar åt skattebetalarna



Pär Fjällström har sammanställt en utmärkt film om Eurokrisen. Filmen visades på TV igår 15 maj under rubriken Europas val (Dokument inifrån)

Hela filmen är sevärd men cirka 16 minuter in i filmen, blir det riktigt intressant då den berättar om hur den Irländska tigerekonomin förvandlades till bankkris och hur bankerna vältrade över sina skulder på skattebetalarna.

Sinn säger att långivare och låntagare lyftes upp från den privata nivån till den offentliga.
EU:s länder delas upp i låntagare och långivare. Vilket är ytterst farligt. När privata låntagare inte kan betala sina lån regleras detta av civillagar. Men när stater blir skyldiga varandra finns inget sådant skydd. Och låntagare och långivare råkar lätt i konflikt med varandra.
Om man låtit krisländerna gå i konkurs skulle bankerna fått ta smällen. Men politikerna var för rädda för att bankerna skulle gå i konkurs.
Filmen berättar att en av de största, och snabbast växande, bankerna under tigerekonomin var Anglo Irish Bank. Den drabbades av finanskrisen.
Hur bankdirektörerna då försökte vältra över sina skulder på skattebetalarna illustreras tydligt i filmen.
Den återger bl.a. hur Dublingtidningen Independent kommit över hemliga bandinspelningar av interna telefonsamtal mellan finanschefen John Bowe och marknadschefen Fitzgerald.
Bowe berättar för marknadschefen hur ledningen vänt sig till finansinspektionen för att få hjälp.
Han hade begärt 7 miljarder euro för att banken inte skulle gå omkull.
De bägge bankdirektörena diskuterar vilken typ av lån som banken fått av staten.
-    - Är de sju miljarderna ett terminslån?, frågar Fitzgerald.
Bowe svarar att det är ett överbyggnadslån.
- Det gäller alltså tills vi kan betala tillbaka. Vilket är aldrig, svarar Bowe fnittrande.
De bägge hånskrattar åt skattebetalarna som får betala notan.
Samtalet är som hämtat ur en karikatyr av konspirerande bankdirektörer ur en proggteaterföreställning från 1970-talet.

Men det här är verklighet.

Filmen är tillgänglig på SVT Play i  30 dagar
Repriser sändsSVT2 sön 18 maj 16.00

söndag 4 maj 2014

Var Jesus vänsterman?



Världen behöver entreprenörer som utvecklar och berikar samhället.
Att somliga av dessa entreprenörer blir miljardärer behöver inte vara negativt.
Om de rika satsar på välgörande ändamål eller investerar sina pengar i nya produktiva verksamheter är det väl bara bra, och inget som ”vänstern” har anledning att vara emot.

dagens ledarsida i SvD frågar emellertid ToveLivfendahl  varför det är ett problem för vänstern att vissa har mycket mer pengar än andra. Mest är det arvsfrågan som upplevs problematisk, påstår hon.

Hon konstaterar att problemet inte är Sveriges 136 miljardärer eller att 85 procent av dem har blivit förmögna genom att de och tidigare släktingar grundat företag som har skapat enorma värden för vårt land.
”Det verkligt problematiska är att deras omgivning slentrianmässigt använder dem som politiska slagträn istället för att nyfiket och välkomnande efterfråga deras ytterligare potential som samhällsutvecklare.”

Det må så vara, men Lifventahl anstränger sig inte heller för att nyfiket vända och vrida på frågan.
Tvärt om. På sedvanligt nyliberalt maner talar hon i stället om ”hur det är” som om det var en naturlag, och som om hon sitter inne med sanningen.
Men problemet finns där.

Vad som komplicerar nyliberalernas blommiga syn på ekonomisk makt är att vi lever i en kapitalistisk hierarkisk värld där det mesta värderas i pengar och där pengar styr arbete och produktion, d.v.s. grunden för alla människors liv.
Pengar avgör inte bara individers plats i makthierarkin utan också värderingen av människor.
Den rike är mer värd än den fattige. Pengar ger makt.

Den makten tycks för Lifventahl vara helt oproblematisk.
Men de 136 miljardärerna är lika priviligierade och lika mäktiga som en gång högadeln var i förhållande till det stora fleratlet människor. En del var despoter andra upplysta sådana men de kunde genom sin egendom mest styra och ställa som de ville.
Adeln hade ursprungligen fått sin rikedom genom insatser de gjort för kronan. Men då dessa rikedomar började gå i arv blev de så småningom ett problem. Kungen och kronan såg sig till sist föranlåten att dra in dessa jordegendomar i en räfst.

Det som ytterligare komplicerar det hela är att det finns annat än rikedom som brukar räknas till människovärdet.
Kristendomens syn på det mänskliga värdet uttrycks bl.a.  i Lukas 18:25, där Jesus lär ha sagt att ”det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”

Var kanske Jesus vänster?





fredag 2 maj 2014

1:a maj, internationell festdag som blivit inkrökt nationell



Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag.
Dagen firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern i Chicago 1886 där flera demonstranter dödades då de krävde åttatimmars arbetsdag och då polisen försökte stoppa demonstrationen. 

Första maj firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten. 

Vad nynazisterna firar är svårare att förstå. Antagligen är deras uppträdande på den internationella arbetardagen bara en provokation. Där nazister fått makten har de alltid skyndat sig att förbjuda fackföreningar och förstamajfirandet.

Men vad mer anmärkningsvärt är att på olika håll i världen första maj tycks ha blivit en dag för nationella inrikespolitiska manifestationer. Det internationella inslaget är klent eller obefintligt.
Samtidigt har antalet deltagande i demonstrationstågen minskat.  I Stockholm var det bara cirka 5000 som deltog för att demonstrera för statliga bostadsubventioner och mot ungdomsarbetslöshet. 

I Moskva har förstamaj sedan Stalintiden varit en manifestation för Sovjetunionen och Ryssland, och i år för Putin.
Där har till och med det ryska kommunistparitets ordförande Gennadij Zjuganov - som vanligen är kritisk till Putin - berömt Putin för hans nationella, för att inte säga nationalistiska, politik.

I Sverige kan den nationella partipolitiska retoriken på första maj förklaras av att det är valår. Men tyvärr har förstamajfirandet även här under många år alltmer gått åt det partipolitiska inhemska hållet.

Det finns emellertid anledning att göra första maj till en internationell manifestation mot orättvisor och förtryck i världen. Här är några: Kapitalets globalisering, att fackliga företrädare världen över mördas och förföljs, att löntagare i hela världen exploateras av hänsynslösa kapitalägare, att människor dör av svält och miljontals flyktingar tvingas bort från sina hem, att barn föds och lever sitt hela liv i flyktingläger, att social, ekonomisk och kulturell frihet förtrycks, att de ekonomiska klyftorna ökar, att kapitalintressen förstör vår planet. 

Jag tror att deltagandet i förstamajfirandet skulle öka med ett starkare internationellt engagemang.