söndag 26 februari 2012

”Skapa arbete” - vad betyder det?

Vad menar politiker och byråkrater när de snackar om att ”skapa arbetstillfällen”?

Jag undrar eftersom det inte är arbetsuppgifter som behöver skapas.
De finns. Vägar, bostäder, vård, utbildning behöver ständigt byggas ut, renoveras och förnyas. Där finns hur mycket arbete som helst att utföra.
Arbetsuppgifter finns alltså. Och arbetskraft.

Vad är det då som saknas?

Initiativ och kapital!
Politikernas uppgift är att formulera och slå fast vilka behovet av vägar, bostäder, vård och utbildning är. Och politikerna ska också räkna ut hur dessa behov ska tillfredsställas, planeras och projekteras.
Men om det inte finns resurser i form av kapital kommer inget arbete igång.
Det är alltså kapital som saknas.

Och kapital skapas genom arbete. Det låter som ett moment 22 men är det bara för dogmatiska nyliberaler. Inte för socialdemokrater.
Det är ju kapitalister – t.ex. riskkapitalet och bankerna – som ska skaka fram kapital ur det överskott som arbetet och produktionen skapar och sedan satsa detta kapital i nya projekt. Kapitalisterna har denna enda viktiga uppgift i det kapitalistiska samhället.
Men eftersom kapitalisternas motiv inte är behovet av arbetsuppgifter utan en allt högre profit så satsar de inte om de inte tror att satsningen är tillräckligt lönsam.

När profiten av att satsa på produktiv verksamhet inte blir tillräckligt hög skiter kapitalet i att satsa. De spelar hellre på den globala finansmarknaden, köper tavlor eller dumpar kapitalet i gömda bankfack.

Enligt nyliberal dogm ska inte staten satsa kapital i produktiv verksamhet.
Byråkraterna i den borgerliga regeringen försöker då lösa problemet genom att skapa ”sysselsättning”, vilket inte är detsamma som arbete.
Det är ren terapi och ett sätt att frisera arbetslöshetsstatistiken. Att kalla detta för en ”arbetslinje” är bedrägeri.

Socialdemokratin har en helt annan, friare, syn på saken. Skattepengarna är kapital som kan investeras i vägar, bostäder, vård och utbildning.
Och då kapitalisterna inte kan leverera måste staten göra det.

Socialdemokratiska politiker bör därför öka skatteuttaget på passivt kapital, d.v.s. sådana kapital som inte satsas i produktiv verksamhet, och satsa skattekapital i produktiv verksamhet.

Minska samtidigt skatteuttaget på det produktiva kapitalet för att stimulera till produktiva satsningar.

Och varför inte inrätta en kapitalförmedling som komplement till arbetsförmedlingen!
Kapitalförmedlingen skulle t.ex. kunna ge arbetslösa byggnadsarbetare kapitalresurser att starta projekt för nödvändigt byggande och reparationer.

SvD Näringsliv
DN Ledare
SvD Ledare
DN Ekonomi

DN Debatt

SvD Ledare

AB

Expressen

fredag 24 februari 2012

Det våras för socialdemokratin

Kapitalismen som ekonomiskt system kan vara inhuman och skoningslös, skapa ekonomiska klyftor, exploatera människa och miljö samt vara självdestruktivt.

Därmed inte sagt att den ekonomiska politiken måste anpassas till detta. Eller att enskilda kapitalister saknar hjärna och hjärta.
Nu, när den dogmatiska nyliberalismen visat sig verkningslös och börjat ge vika för en mer förnuftig och pragmatisk ekonomisk politik sällar sig också allt fler kapitalister till socialliberala värderingar.

Dominic Barton chef för världens mäktigaste konsultfirma, McKinsey & Co, är den senaste i raden som går ut för att varna för nyliberal fundamentalism a la Republikanerna i USA.
Det våras för socialliberalismen och därmed för socialdemokratin.

Läs mer i E24

Mer hysteriskt än historiskt

Hyllningarna för det nyfödda kungabarnet tar sig stundom Nordkoreanska dimensioner.
Det talas om födseln som ett historiskt tillfälle. Att ännu en medlem av denna medeltida försörjningsinrättning kommit till är ytterst obetydligt för historiens gång. Inte mycket att hurra för.
Men hysteriskt är det onekligen. 15 helsidor i dagens SvD:s pappersupplaga.
Vilken sagovärld vi lever i!

SvD

AB

torsdag 23 februari 2012

Ett barn är fött

04.26 föddes en 51 cm lång flicka på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

Hon har haft en enastående tur som fötts i Sverige, i vår tid och av tämligen välbärgade föräldrar. Hennes framtidsutsikter är goda.

Andra barn som föddes ungefär samtidigt hade inte samma tur.
Somliga föds av utfattiga mödrar, i krigshärjade länder och har kanske bara en livsprognos på några timmar eller något år.

Rädda Barnen och UNICEF har påmint oss om att det föds 9125 barn i timmen i världen och att 300 av dem dör på grund av undernäring.
Även i vårt land finns barn som drar nitlotter i det stora livslotteriet.

Visserligen är det ofint och urbota trist att, en dag som denna, påminna om att det finns elände i världen och att ödets lotter faller olika och att det är därför vi måste tala om solidaritet.

Rädda Barnen kan ta emot din skärv.

Se f.ö. min bebådelse i tisdags.

DN

GP

SvD

AB

Expressen

SvD Ledare

GP, som censurerar sin blogg

tisdag 21 februari 2012

Ett barn ska födas

Med saluter och fanfarer ska det tas emot, vise män ska komma från när och fjärran frambärande guld, rökelse och myrra.
Krubban är skippad och i stället står en topprustad vårdapparat på tå för barnet.
Allt folket ska underrättas om ankomsten genom att medierna, som likt basunerande änglar, svävar runt händelsen. Halleluja!

Svensk Damtidning

DN Sjukhusförberedelser

Nyheter24 Polisförberedelser

SvD Salutförberedelser


I världen föds 9125 barn i timmen.
Av dem dör 300 barn på grund av undernäring.
Det är Rädda Barnen som ofint nog meddelar oss detta medan vi som bäst förbereder oss för den stora händelsen.
UNICEF är lika opassande.


Det är väl bara att gratulera de lyckliga föräldrarna Victoria och Daniel och i lugn och ro låta dem ägna sig åt sitt lilla barn på samma sätt som vi önskar alla andra föräldrar med efterlängtade barn.

Men alla hysteriska hovhyllande hyenor skulle, i sann kristen anda, kanske kunna skänka de fattigaste barnen en tanke. Och kanske ett bidrag.
Rädda Barnen.


Mer om detta
Radions P1

SvD

GP

söndag 19 februari 2012

Asgamar över Grekland

I dagens SvD Näringsliv skriver journalisten Jonas Fröberg om hur hedgefonderna tjänar stora pengar på att störta Grekland i fördärvet.
Han liknar hedgefonderna vid asgamar som spekulerar i svaga och skadade bolag, valutor och stater. Inte sällan köps skulder billigt på spekulation och ju sämre världsekonomin är - desto mer blod vädras.
Till skillnad från andra fonder som efter finanskrisen 2008 inhägnades av ett högt regelstängsel agerar hedgefonderna, tillsammans med finansinstrument som råvarufonder och derivat, utanför banksystemets balansräkningar och Finansinspektioner.
”Summorna i hedgefonder har växt som rullande snöbollar i störtloppsbackar. År 1996 förvaltade hedgefonder cirka 135 miljarder dollar i 2000 fonder. Drygt tio år senare hade summan 14-dubblats - mångdubbelt mer än vanliga fonder - till ofattbara 2000 miljarder dollar.” skriver Jonas Fröberg.
Hedgefonderna tjänar alltså pengar på andras olycka och befinner sig i finansvärldens obevakade ingemansland.
Hur ser socialdemokratins analys kring detta ut?
Finns det överhudtaget någon analys inom vänstern om finansvärldens påverkan på världsekonomin?

Läs om hedgefonder på Wikipedia

fredag 17 februari 2012

Regeringen beställer åsikter för 50 miljoner skattekronor

”Vi tar oss bara an projekt som följer våra värderingar och där våra klienter kan dra nytta av våra bästa resurser.”
Så skriver utredningsföretaget McKinsey & Co på sin hemsida.

Vilka är då McKinsey & Co värderingar?
Att de ligger nära Svenskt Näringsliv är uppenbart.

Svenskt Näringsliv hyllar en utredning som McKinsey & Co. gjorde 2005, således innan alliansregeringen vann valet, där företaget kom fram till att
"• Sverige ska sträva efter att varje delsektor i ekonomin ska inneha högst produktivitet i världen. Detta gäller inte minst den offentliga sektorn, där en tydlig efterfrågan finns för välfärdstjänster i världsklass. För det andra bör man sätta upp ett mål om att ge förutsättningar för skapandet av 500 000 nya jobb, netto, under det närmaste decenniet.
• en fortsättning på den framgångsrika avregleringsstrategin, inte minst behövs en ökad konkurrens inom de områden som traditionellt utförts av offentlig sektor.
• omvärdera alla de regleringar på arbetsmarknaden som hindrar skapandet av nya jobb.
• den totala kostnaden för arbete måste minska, bland annat genom sänkta direkta och indirekta skatter på arbete."
Med andra ord samma åsikter som Svenskt Näringsliv förfäktar.

Svenskt Näringsliv var också påtagligt nöjda med rapporten.
”Med tanke på att McKinsey nu helt kostnadsfritt (!) ger dessa goda och viktiga råd till svenska politiker får vi hoppas att våra folkvalda låter sig inspireras.” skrev Svenskt Näringsliv.
(Min parentes)

Regeringen anlitar följaktligen McKinsey flitigt för utredningar. Det handlar om delvis sekretessbelagda rapporter och om stora belopp - 50 miljoner kronor sedan 2009, avslöjar Veckans Affärer i dag.

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet kommenterar:
”Det är anmärkningsvärt. Regeringskansliet förfogar över ett kommittéväsende som fungerat. Regeringskansliets 5.000 anställda verkar inte räcka till när regeringen formar politiska beslut.”

Veckans Affärer anklagar bland annat Maud Olofsson för att ha anammat McKinseys politiska analys om hur regeringen skulle reformera regler rörande riskkapital, helt utan vetenskapliga studier eller forskarbelägg.

Man kan ännu en gång konstaera att regeringen är duktig på att överföra skattepengar till privata företag.

Några frågor som grävande journalister skulle ställa sig i sammanhanget:
Hur ser upphandlingsförfarandet ut i de här fallen?
Vilka personkopplingar förekommer?


Expressen

Realtid

DN

onsdag 15 februari 2012

Jonas Sjöstedt säger nej till rödgrön regeringsbildning

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har sagt tydligt nej till överenskommelser om regeringssamverkan med socialdemokraterna 2014.
Vid en pressträff i riksdagen sa partiledaren att vänsterpartiets medlemmar ska kunna stoppa en regeringsplattform vid en eventuell valseger 2014.

Det är väl knappast troligt att socialdemokraterna anser det lönt att förhandla med vänsterpartiet om en ev. uppgörelse som därefter kan kullkastas av en medlemsomröstning i vänsterpartiet.
Förhandlar gör man bara med en part som har mandat att hålla en överenskommelse.

Sjöstedt sa också, vid samma tillfälle, att om socialdemokraterna gör upp med regeringen om energipolitiken så kan vänsterpartiet kräva att beslutet rivs upp vid en eventuell rödgrön regeringsbildning 2014.
En rödgrön regeringsbildning 2014 verkar alltså redan körd om Sjöstedt får som han vill.

Riksdag&Departement

Aftonbladet

GP

tisdag 14 februari 2012

Staten och kapitalet är siamesiska tvillingar

Staten var den förste ”kapitalisten”. Redan under de babyloniska härskarna och i faraonernas Egypten var det staten, nationen eller den politiska makten som koncentrerade arbetets värden för att använde dem i stora offentliga projekt.

Oavbrutet i historien och överallt har de politiska härskarna samlat in produktionsöverskott från de arbetande genom skatteindrivning, utfärdande av arbetsplikt och genom slaveri.

De egyptiska pyramiderna byggdes på order av faraoner och det högre prästerskapet som använde slavarbetskraft och beordrade folket att ställa upp med arbete.

Ekonomin i antikens Grekland och Rom grundades på en kombination av statliga erövringar och slaveri.

Det feodala samhället, som avlöste antikens slavsamhälle, byggde på att kungen, adeln och kyrkan hade skaffat sig äganderätt till den brukbara jorden och hyrde ut den till egendomslösa jordbrukare. Dessa måste leverera en del av vad jorden gav, eller betala en särskild skatt till jordägaren. Jordägarna – kungen, adeln och kyrkan - kunde därför samla in produktionsöverskottet, koncentrera det och använda det till mer eller mindre produktiva projekt.
Kapitalkoncentrationen skedde under kungens och aristokratins ledning.

Först under privatkapitalismen i Europa kunde fristående enskilda kapitalister ägna sig åt att samla in och koncentrera de värden som lönearbetet producerade för att satsa på enskilda projekt.
Men under hela den kapitalistiska historien, från kolonialismens första år på 1500-talet till i dag, har staten varit nödvändig för privata företag och privatkapitalistiska projekt.

När så de ryska bolsjevikerna påstod sig ha avskaffat kapitalismen hade de i själva verket skapat ett statskapitalistiskt system. Staten blev den ende kapitalisten och partiet dess ledning.

I dag utnyttjar de kinesiska ”kommunsiterna” kapitalismens dynamik för att skapa ett välfärdssamhälle. Staten stöttar de kapitalistiska strävandena.

Hur är det i vårt land?
Sverige är inget undantag.
Staten och kapitalet sitter inte bara i samma båt. De är siamesiska tvillingar.

I själva verket har privatkapitalismen alltid varit beroende av staten och tvärt om. De har samma blodomlopp. Alla ekonomier har i alla tider varit ”blandekonomier” - en blandning av statligt och privat ägande.

Den som vill studera detta i dagens Sverige kan ta del av tidningen Dagens Samhälles kartläggning ”Den offentliga marknaden 2011”
Här beskrivs bl.a.
• hur hälften av statens, kommunernas och landstingens samlade utgifter (exklusive transfereringar) spenderas på att köpa varor och tjänster från näringslivet.
• den offentliga marknaden har ett värde på 820 miljarder (inköp
som görs av myndigheter och offentligt ägda företag), pengar som
blir omsättning i huvudsakligen privata företag.
820 miljarder är 60 miljarder högre än kommunernas och
landstingen samlade intäkter.
• nästan halva den statliga och kommunala sektorns budget exklusive
transferingar (500 av cirka 1 000 miljarder) skickas vidare till
näringslivet via upphandling, inköp och finansiering av välfärdsproduktion.
Resterande 500 miljarder används huvudsakligen till de offentliganställdas
löner.

Statskontoret gjorde en liknande genomgång i oktober 2011 i rapporten ”Den offentliga sektorns utveckling”


Det är dags att avskaffa dogmerna – både de till höger och till vänster - om statens ensidigt negativa respektive positiva roll i näringslivet.
I stället bör vi odogmatiskt kunna diskutera i vilka sammanhang det ena eller det andra kapitalet ger bästa resultat.
Inom vård, skola och omsorg handlar det t.ex. inte bara om att minimera kostnader och maxinera effektivitet utan även om värden som demokratisk insyn och om måluppfyllelse.

Eskilstuna-Kuriren

måndag 13 februari 2012

Dålig rådgivare lönsamt jobb

Dagens Industri har, enligt Dagens PS, granskat utfallet av börsanalytikernas råd från 2000 fram till i dag. Resultatet är både skrämmande och nedslående.

Den aktiesparare som år 2000 satsade 100 kronor i en aktieportfölj som analytikerna rekommenderat har i dag 217 kronor.
Den som i stället köpte sådana aktier som analytikerna inte ansåg så bra har fått se portföljen öka till 339 kronor.
Den som i stället valde de aktier som analytikerna varnat för har fått se sitt kapital växa till 452 kronor.
En portfölj som består av aktier med analytikernas verkliga favoritaktier är i dag värd 179 kronor, enligt Di.

"När analytikerna unisont säger Köp! är det hög tid att sälja. Och när de säger Sälj! är det dags att köpa", skriver Di.

Genomsnittslönen för en börsanalytiker är 43 200 kr.

En sjuksköterska inom äldrevården tjänar i snitt 28 900 kronor.
Om hon gav lika taskiga råd som börsanalytikerna skulle hon få sparken eller bli åtalad.

Börsanalytikerna fortsätter obekymrade att ge taskiga råd.
Vad är det för fel på finansmarknaden?

För att läsa Dagens Industri betala här:

Finansmannen Patrik Brummer sågar börsmäklare: "De är giriga och borde byta jobb"

söndag 12 februari 2012

Kapitalförsäkring betyder kapitalförskingring

Radions P1, programmet ”Plånboken”, har i dag berättat om Maj-Britt som ärvde 2 miljoner och ville placera dem så säkert som möjligt. 5 år senare var mer än hälften av arvet borta.
Hon skulle ha tjänat på att ha pengarna i madrassen.

Men eftersom hon inte begrep sig på ekonomi hade hon gått till en placeringsrådgivare för att få råd.
Försäkringsförmedlaren från ”Placeringsrådet” (numera ”Svensk Ekonomiplanering AB”) lurade Maj-Britt på dyra avgifter. Placeringsrådgivaren tar inget ansvar för sina felaktiga råd och sina högriskplaceringar.

Det värsta är att Maj-Britt inte är ensam om sin erfarenhet.
”Placeringsrådet" må ha varit ett särskilt skumt bolag men även de stora bankernas och försäkringsbolagens placeringsrådgivare tjänar stora pengar på felaktiga råd.

Placeringsrådgivare måste vara världens mest överbetalda yrkesgrupp i förhållande till vad de levererar och i relation till ansvar.
Vilket politiskt parti vill göra något åt det?

Tidigare bloggat om detta

Lyssna på råden men gör tvärt om

Bankrån helt lagligt

Bankerna stjäl från fondspararna

Världens mest överbetalda yrkesgrupp

Arbetarrörelsens arbetslinje

Arbetarrörelsens kamp syftar ytterst till att befria löntagarna från arbetstvånget. Arbetarrörelsen vill avskaffa tvånget för löntagaren att underkasta sig arbetsgivarens bestämmande, bundenheten vid arbetstiden, tvånget för arbetaren att varje dag behöva gå till samma plats och utföra samma enahanda arbetsuppgifter, risken utsätta sig för hälsorisker o.s.v.

Befrielsen från arbetstvånget är ett mål på lång sikt som kan uppnås först sedan kapitalismen lämnat plats för ett socialistiskt samhälle. Kort sagt, idén är en utopi.

För många av dagens löntagare är den emellertid en reell dröm. Fritiden, semestern, pensionen hägrar som den enda möjligheten till befrielse från arbetets tvång.

Arbetarrörelsen tvingas dock att inse att vi lever i en kapitalistisk värld där lönearbetet är nödvändig för produktionen och produktionens överskott. Om vi alla inte arbetar går samhället under och välfärdsutveckling blir omöjlig.
Alltså måste rörelsen inrikta sig på att humanisera lönearbetet, göra det så uthärdligt för löntagaren som möjligt och se till att resultatet av arbetet fördelas på ett sätt som inte ensidigt gynnar dem som äger produktionsmedlen.
Det hindrar inte att det finns de, i arbetarrörelsens periferi, som menar att ”vi” redan i dag kan avstå från arbete. De menar att ”vi” med dagens teknologi kan korta arbetstiden till ett minimum och låta maskinerna göra jobbet.
De vill förverkliga utopin i dag.

Ett exempel är forskaren Roland Paulsen som kritiserar dagens ”arbetssamhälle”.
Han utvecklar sina idéer i boken ”Hur arbetet överlevde teknologin”

Paulsen resonerar som de gamla grekiska filosoferna vilka föraktade arbetet och ansåg att det är fördummande.
Vad filosoferna inte tänkte på är att de faktiskt försörjdes av slavar och kvinnor. Utan dessas arbete skulle de inte haft möjlighet att filosofera.

Och utan arbete skulle Roland Paulsens bok aldrig kommit ut. Bakom den ligger en lång kedja av arbeten: Avverkning av skog, transporter, massatillverkning, papperstillverkning, typografi, tryckning, bokbinderi, förlagsarbete, distribution, försäljning, lagerhantering…
Utan allt arbete som ligger bakom Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet, där Paulsen är verksam, skulle han inte kunna filosofera om ”arbetssamhället”.

I dagens ”God morgon världen” i Radions P1 fanns ett embryo till diskussion i frågan.

lördag 11 februari 2012

Arbetslinjen för 465 år sedan

En av den engelske kungen Edward VI:s (1537–1553) lagar, “An act for the punishment of vagabonds and for the relief of the poore and impotent persons”, (1547) påbjöd att lönearbetare, som varit utan arbete och inte lyckats få tjänst inom tre dagar, var skyldiga att arbeta åt vem som helst som behövde arbetskraft. Ersättningen för arbetet skulle då vara endast mat och dryck. Om de arbetslösa inte frivilligt antog villkoren, eller om de rymde från sitt tvångsarbete, skulle ett v brännas in på bröstet på vederbörande och de skulle tvingas tillbaka till arbetet. Om de försökte undgå detta slaveri skulle man bränna in ett s i pannan på dem och de skulle förklaras för sina arbetsgivares slavar för livet. Den som försökte undgå detta öde blev hängd.
Så nog har arbetslagstiftningen gått framåt alltid.

Vem vinner på vården?

Ingenting talar för att det är vårdtagarna. Klart är däremot att investerarna gör feta vinster på skattebetalarnas pengar.
Det är ingen vänsterblaska som konstarar det, det är Veckans Affärer och SNS.

”Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll. Fram träder en hel sektor som sysselsätter tiotusentals anställda, men kontrolleras av ett fåtal bolag och där kvalitetskontrollen inte sällan är underordnad kostnadskontrollen ” skriver tidskriften och konstaterar att det rör sig om en tillväxtbransch.

Läkarna vid Serafens husläkarmottagning hade tagit över mottagningen från skattebetalarna för 694 500 kronor. När Capio, fem år senare köpte mottagningen låg prislappen på strax över 20 miljoner kronor. Det innebär att Serafens pris sedan avknoppningen fem år tidigare ökat med över 2 800 procent.
Men skattebetalarna har inte fått del i prisökningen.
Läs mer:


Veckans Affärer konstaterar: ”Faktum är att ingen annanstans än i Sverige kan offentliga skattemedel så enkelt omvandlas till privata vinster.
På förhållandevis kort tid har man öppnat upp marknaden för privata initiativ inom vård, omsorg och skola. I dag utförs nära 20 procent av välfärdstjänsterna av privata aktörer”, säger Laura Hartman, tidigare forskningschef på SNS där hon ledde forskningsprojektet ”Konkurrensens konsekvenser”.
Numera är Laura Hartman analys- och prognoschef på Försäkringskassan.

”Den mest tydliga slutsatsen av rapporten är att det inte finns något exakt svar. Det finns inga entydiga effektivitetsvinster av privatiseringarna, men det finns heller inga entydiga förluster”, säger hon.

Men då räknar hon bara strikt ekonomiskt. Förlusten i vårdkvalitet finns inte med i kalkylen.

DN Ledare

fredag 10 februari 2012

Bankrånen fortsätter

Torsdagen den 30:e november 2010 skrev jag på min blogg att enligt ekonomijournalisten Joel Dahlberg har spararna i de tolv största fonderna under de senaste fem åren (2005-2009) förlorat 14 miljarder kronor på bankernas bondfångeri. Ja, du läste rätt: 14 miljarder kronor.
E24 hade en artikelserie i ämnet.

I tisdags kunde SvD Näringsliv redovisa att de fyra storbankernas vinster ökat från 21,8 miljarder kronor 2008 till 109,2 miljarder 2011.
Kan ingen stoppa bankrånarna?

onsdag 8 februari 2012

Gärna valfri pensionsålder – men först en rejäl pension

En del människor har förmånen att ha stimulerande och utvecklande jobb medan andra arbetar i verksamheter som sliter ut kropp och själ.

Det förefaller därför idiotiskt att ha samma pensionsålder för t.ex. professorer och ledarskribenter som för byggnadsarbetare och vårdbiträden.
Den som orkar och har lust kan väl få jobba tills hen dör medan andra kan behöva sluta jobba när de fyller 60.
Somliga kan ju pensionera sig ännu tidigare t.ex. dansare och piloter.

Den viktigaste frågan för den enskilde medborgaren är hur man ska kunna försörja sig när man tagit pension. Räcker pensionsbeloppet att leva på?

För samhällets del är frågan vad man ska göra då en allt större del av befolkningen träder in i pensionsåldern och behöver försörjas.

Något som inte bara Reinfeldt bekymrar sig över utan också organisationen World Economic Forum.

Reinfeldt borde också ha läst SOU 2010:85 ”Vem arbetar efter 65 års ålder” en rapport av professor Anders Klevmarken

Rapporten visar bl.a. att
” ---den som förvärvsarbetar efter 65 års ålder är en välutbildad
ensamstående man med god hälsa, som är egen företagare och som
har turen att möta en arbetsmarknad med låg arbetslöshet.”
---
”Det är således främst de lågutbildade, de med fysiskt påfrestande arbeten och de med mer frekventa hälsoproblem som sorteras ut på ett tidigt stadium.”

Svenska folket är inget genomsnitt. Det finns stora skillnader i levnadsvillkor.
De som har bra jobb har också i regel god lön som pensionsgrundande inkomst.
De med slitsamma jobb har ofta låg lön.

Debatten bör handla om hur de som behöver lämna arbetsmarknaden vid 60 års ålder ska få ekonomiska möjligheter att göra det.

DN Ledare
SvD Ledare

AB Ledare

SvD Ledare