Vänsterpopulisterna fick fin reklam i radio

Det så kallade "Vänsterpartiet" lider av den föreställningen att de har upptäckt de rätta lösningarna på alla samhällsproblem.  De vet vad som är bäst.

Och eftersom det deras lösningar är bäst måste alla andra, som inte delar deras uppfattning, ha fel.
Det är väl bara att genomföra det bästa och slopa sådant som är fel så blir allt bra.
Med trosvisshet kommer men långt i opinionen.

Men att de ultrakonservativa Sverigedemokraterna har 20 procent av väljarna och att Moderaterna och SD har skapat en högerallians med 41 procent av väljarsympatierna bakom sig, medan S+V bara har 36 behöver V inte bry sig om.
Äh, sånt där skit som realiteter!

V anser att sossarna borde begripa att V har rätt och att det bara är att tuta och köra med Vänsterpartiets plakat. Full fart framåt.

Sossarna försöker mickla sig fram i politiken på två vägar: Splittra motståndarna och förhandla fram breda lösningar som håller.

Rent förräderi enligt Vänstern. Vänstern har ju talat om för sossarna om vad som är bäst. Ändå håller sossarna på och fifflar med L och C. Sossarna är mer intresserade av att gå till höger än att samarbeta med V.

Det är ungefär vad Jonas Sjöstedt sa i morse i en radiointervju i P1. Sjöstedt lämnade partiledarrollen i Vänsterpartiet förra året, och nu har han skrivit sina politiska memoarer, "Allt kommer att bli bra", tillsammans med partiets pressekreterare Jessica Nordh.

I morse  blev de intervjuade i P1 av en snäll radioröst.
(Om Jimmy Åkesson med pressansvarig skulle ha intervjuats på detta kamratliga sätt skulle det blivit ett jäkla liv.)

Tyvärr måste man konstatera att V har blivit ett vänsterpopulistiskt parti.
Partiet satsar på de enkla raka lösningarna på alla problem, kör med konspirationsteorier, saknar ansvar för konsekvenserna av sina förslag och alltsammans utan att bekymra sig om att vi lever i en kapitalistisk världsordning. 

SR P1 Bakom kulisserna med Jonas Sjöstedt 

Jonas Sjöstedt går arm i arm med SD och den engelska konservativa regeringen

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är de enda två riksdagspartierna som fortfarande kräver att Sverige lämnar EU. Därför är V-ledaren mycket positiv till hotet från David Cameron om en folkomröstning.

Det framgick av en intervju i dag med Sjöstedt i SverigesRadio.

Camerons tal påminner mig f.ö. om en historia som radions Londonkorrespondent, Alf Martin, berättade i London på 70-talet.
Under andra världskriget blev Engelska kanalen igenfrusen och en stor engelsk tidning hade rubriken:
”Kanalen igenfrusen, kontinenten isolerad!”

Isolationister vill gå ur föreningen eftersom de inte får ut maximalt för egen del.
De saknar en solidarisk gen som gör att man ger efter på en del egna individuella krav för att komma fram till en gemensam kompromiss.

Sjöstedt, låter som en liten nationalist när han i radioprogrammet sa att vi ska kräva att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.
Varför inte arbeta för att alla löntagare i EU ska ha hyggliga kollektivavtal?
Det är och har alltid varit den fackliga internationalismens väg.

AB

SvD

Jonas Sjöstedt säger nej till rödgrön regeringsbildning

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har sagt tydligt nej till överenskommelser om regeringssamverkan med socialdemokraterna 2014.
Vid en pressträff i riksdagen sa partiledaren att vänsterpartiets medlemmar ska kunna stoppa en regeringsplattform vid en eventuell valseger 2014.

Det är väl knappast troligt att socialdemokraterna anser det lönt att förhandla med vänsterpartiet om en ev. uppgörelse som därefter kan kullkastas av en medlemsomröstning i vänsterpartiet.
Förhandlar gör man bara med en part som har mandat att hålla en överenskommelse.

Sjöstedt sa också, vid samma tillfälle, att om socialdemokraterna gör upp med regeringen om energipolitiken så kan vänsterpartiet kräva att beslutet rivs upp vid en eventuell rödgrön regeringsbildning 2014.
En rödgrön regeringsbildning 2014 verkar alltså redan körd om Sjöstedt får som han vill.

Riksdag&Departement

Aftonbladet

GP

Jesus Sjöstedteffekten

Så stod han där i talarstolen som en frälsare. Karismatisk och energisk och talade väl till en hänförd församling.
Han blir mediernas gunstling ty han är megamedial.

Men, för att återgå till vardagen, vad blir konsekvenserna av Sjöstedts partipolitiska strategi?
Vilka möjligheter har den samlade vänstern - d.v.s. v, mp och s - att vinna väljarnas stöd i valet 2014 så att vänstern tillsammans kan få majoritet och kan ersätta alliansen i regeringen?
Hur stor är viljan hos väljarna att gå från höger till vänster och vad får dem att göra det?

Sjöstedt ska nu ta väljare från både miljöpartiet och socialdemokraterna. Det är fullt logiskt ur partitaktisk synpunkt och så fungerar vårt demokratiska parlamentariska system.
Men stärker detta vänsterns – v, mp och s – möjligheter att avsätta alliansregeringen?

Problemet är ju att få dem som tidigare röstat på något av vänsterpartierna men senaste valet röstat borgerligt att återgå till vänstern.
Är det troligt att vänsterpartiet med sin nu mer radikala (men enligt min mening tomma) retorik bidrar till det?

Jag tror att chansen är liten. Det är mest socialdemokratiska och miljöpartistiska väljare som lockas av Sjöstedts honungstoner och därför decimerar s och mp på väljare.

Som jag ser det blir det sossarnas svåra uppgift att samtidigt knipa de socialliberala väljare som röstat på alliansen och slåss för att behålla väljare på den s.k. vänsterkanten.
Mp kan ta de väljare som senast röstat på alliansen och nu vill ha en skarpare miljöpolitik.

Vänsterpartiet bidrar alltså inte till att störta alliansregeringen, men det kanske inte är så viktigt.

DN

GP

SvD

AB

Flamman

Var finns vänsteralternativen till EU och EMU?

Jonas Sjöstedt svarar i senaster numret av LO-tidningen (nr 32, ”Välfärden massakreras i eurokrisen”) på Bror Perjus artikel i förra numret av LO Tidningen (nr 31 ”Att avveckla euron gör fattiga ännu fattigare”).

Det är, enlig Sjöstedts argumentation, inte krisen i det kapitalistiska systemet som är orsaken till det ekonomiska eländet. Det är EU och EMU som är orsaken.
Politik och demokrati innebär att man söker politiska lösningar på ekonomiska-, sociala och kulturella problem och motsättningar.
Problemet är att den globala finans- och kapitalmarknaden har deformerats och inte längre förmår att förse produktionen och arbete med produktivt kapital.
Den kapitalistiska världsordningen kan inte lösa problemet eftersom den är orsaken till det.
Det innebär att överstatliga politiska demokratiska organ måste bildas.
EU och EMU är långt ifrån fullkomliga och är sannerligen inte den slutliga lösningen, men kan vara ett litet steg på vägen.

EU är ett högerprojekt, säger Sjöstedt. Det har han rätt i. Även den svenska politiska makten och nationalstaten var ett högerprojekt.
Men vad hade hänt om den svenska arbetarrörelsen avvisat den bristfälliga demokratin i stället för att verka för att utveckla den?
Och om EU och EMU är ett högerprojekt var finns vänsteralternativet? I förhållande till EU och EMU är den europeiska vänstern splittrad.

”Det är onaturligt att ha en valutaunion i länder med helt olika ekonomiska förutsättningar”, skriver Sjöstedt. Det har i varje fall inte hindrat Amerikas Förenta Stater att införa dollarn eller Kina, att trots enorma olikheter inom staten, använda sig av CNY.
Men Sjöstedt verkar inte tro på sin egen retorik eftersom han hedersamt nog arbetar för att förändra EU och EMU.
Han kräver en strikt reglering av finanskapitalet med högre kapitaltäckningskrav, förbud mot vissa former av spekulation, skatt på finansielle transaktioner och att bankernas verksamhet ska skiljas från finansiell spekulation.
Om han menar att Sverige ensamt ska införa detta är han dum, vilket jag inte tror att han är. Säkert inser även Sjöstedt att sådana åtgärder måste ske internationellt för att ha någon effekt.
Men hur detta ska ske utan överstatliga ekonomiskt politiska institutioner begriper inte jag.

Hur ser alltså vänsterprojektet ut som ska ersätta EU och EMU?


Jag hittar ingen länk till Jonas Sjöstedts artikel på LO-tidningens webbsida så jag hänvisar till Jonas Sjöstedts blogg

Jonas Sjöstedt har inte lärt läxan

Jag försöker hitta något konkret i Jonas Sjösteds debattartikel i dagens SvD. Något som motiverar vänsterpartiets existens och något som skiljer V från t.ex. S.
Något om hur partiet ska agera i kapitalismens kris.
Men jag blir besviken.
Sjöstedt anger två huvudmål för politiken: 1. Euron bidrar till den ekonomiska krisen och bör avskaffas. 2. Tyglarna för bank- och finansmarknaden bör stramas åt.
Sverige står redan utanför euron. Sjöstedt måste alltså mena att vänsterns politik ska inriktas på att hålla Sverige utanför eurosamarbetet.
I dagens läge lär det inte vara svårt att skapa en politisk opinion för det kravet. Det är på så sätt ett populistiskt krav. Men sambandet mellan krisen och euron är omtvistat, och det är inte säkert att Sjöstedt har rätt i sina påståenden. Vad hade hänt Grekland m.fl. om de hade haft sina gamla valutor och stått utanför EMU?
EMU är långt ifrån perfekt. Den måste reformeras i grunden. Men den har hittills varit ett värn mot att små svaga länders valutor i Europa klarat sig från valutaspekulation i stor skala.
I grunden förespråkar Sjöstedt en isolationistisk hållning där vårt rika land inte ska tvingas dela med sig till fattigare europeiska länder.
Jag ska inte ta ordet nationell populism i min mun men solidariskt är det inte.
Att bank- och finansmarknaden måste regleras är ett stort antal kapitalister, inlusive George Soros, överens med Sjöstedt om. Men ska det ske måste det ske globalt om det ska fungera. Alltså måste de internationella finansorganen göra något. Det är bra om V försöker påverka dessa men vilken reell effekt det kan ha är frågan.
Sjöstedt måste bestämma sig för om vad som är följder av kapitalismen och vad som beror på politiska beslut. vilket som är orsak och vad som är verkan.
Om det vore avregleringarna av finanskrisen som var problemet skulle krisen orsakats av politska åtgärder. Men det kan ha varit så att kapitalismens järnhårda logik tvingat nationella politiker att avreglera.
Sjöstedt presenterar en önskelista om bättre fungerande finansmarknad och slopad euro. Men politikens uppgift är också att förklara vad man vill göra för att få önskningarna uppfyllda .
Kanske kommer det i en följande artikel.
Och så skriver Sjöstedt:
” Vänsterpartiet gjorde avgörande insatser för att sanera statens finanser efter 90-talskrisen. Det var bra och nödvändigt.”
Vad jag minns var det socialdemokraterna och Göran Persson som gjorde de avgörande insatserna, inte utan gny från V. Vänsterpartister i min närhet hatade Göran Persson för att han bekämpade inflationen, drog åt svångremmen så att statsfinanserna kom i balans. Är det den avgörande insatsen som Sjöstedt menar?
Jag blir inte övertygad om att den ekonomiska krisen lärt jonas Sjöstedt en läxa.
Hoppas vänstern har lärt sig något.