tisdag 30 mars 2010

När kommer avtal med Kina om fria fackföreningar?

I går gjordes ett antal avtal upp mellan svenska och kinesiska företag.
• Ericsson. Nya ramavtal med mobiloperatörerna China Mobile och China Unicom
på 1 miljard respektive 800 miljoner dollar (totalt cirka 13 miljarder kronor).
• Boliden. Avtal om direktleveranser av koppar till Kina. Ramen är upp till 12 000 ton koppar per år, och kan ge maximalt 100 miljoner kronor per år.
• Handelsbanken.”Memorandum of Understanding” med China Development
Bank om finansiellt samarbete i både Sverige och Kina.
• Sandvik Tooling. Treårskontrakt om att köpa tungstenbaserade råvaror
från China Minmetals Nonferrous Metals. Mängden kan röra sig mellan 580 och 1 500 ton per år och ordervärdet ligger i storleksordningen 750 miljoner kronor för tre år.
• Invest in Sweden Agency (ISA). Två samarbetsavtal med China Development Bank om kinesiska investeringar i Sverige och ett om samarbete med biltillverkaren BAIC (Beijing Automotive Industry Holding Corporation).
• Avtal mellan kinesiska Huawei och Net4Mobility (samägt av Telenor och Tele2) samt ett preliminärt kontrakt mellan BAIC och Saab Automotive om framtida försäljning och distribution av Saabs bilar i Kina.
• Avtal om Volvo är ju redan klart.

Alltihop är bra och nödvändigt för Sveriges ekonomi.
Hoppas bara att de miljoner anställda, i de kinesiska företagen, så småningom får rätt att bilda fria fackföreningar på arbetsplatserna. Men varken de svenska eller kinesiska företagen är intresserade av denna demokratiska och mänskliga rättighet.

Ny teknik
Privata Affärer
DN
SvD
SvT

måndag 29 mars 2010

Kronblomeriet leder bakåt

”Genom att minska arbetstiden skulle vi få fler jobb, minskad miljöbelastning och ökad jämställdhet”, skriver FI:s talesperson Gudrun Schyman och EU- parlamentarikern Carl Schlyter (MP) i dagens SvD. De vill se 30-timmarsveckan förverkligad till år 2020.
En vacker vision på väg mot Paradiset. Men det är bara ett krux. Vi lever i en kapitalistisk värld.

Jag antar att skribenterna med ”vi” menar oss som bor och arbetar i Sverige.
Om vi i Sverige, ensidigt, minskar arbetstiden innebär det att Sverige producerar mindre eller långsammare än andra länder. Det blir mindre uträttat per arbetare och producent. Det innebär att vi i Sverige tappar i konkurrenskraft i förhållande till övriga världen.
Ett sånt tapp innebär lägre levnadsstandard och mindre resurser för vår välfärd.
Kinas, Indiens och Brasiliens ekonomiska framgångar har inte skett genom förkortad arbetstid, utan genom att fler arbetar längre och effektivare.

Om vi, i Sverige, till 2020 minskade vår arbetstid med 25 procent som skribenterna föreslår skulle vi få mer ledighet men lägre inkomster.

Kapitalismens globala och järnhårda ”lagar” tvingar oss att konkurrera med arbete, med produktion, med kapital. Vi måste ständigt öka produktiviteten för att hävda oss gentemot andra.
Sådan är kapitalismen. Kronblomeriet leder bakåt.

När 8-timmars arbetstid infördes skedde det genom en global överenskommelse mellan världens ledande industriländer.
Om skribenternas förslag ska uppfattas som realistiskt krävs åtminstone en liknande överenskommelse mellan alla producerande länder. Vi väntar på Schyman/ Schlyters förslag om hur det ska gå till.

fredag 19 mars 2010

Demokrati i praktiken

Skolan ska fostra sina elever i demokrati.
Till demokratin hör förmågan att lyssna till oliktänkande och till andras åsikter även om åsikterna känns aviga, felaktiga och t.o.m. odemokratiska.

Åtgärden att hindra SD att komma in i skolorna har ett klart pedagogiskt budskap: Demokratin fungerar inte i praktiken.
Vilket är en av SD:s ideologiska grundbultar.

SD:s ideologi är inte bara odemokratisk, den är också omänsklig. SD:s budskap är att medmänniskor som flyr från krig och andra katastrofer inte ska få skydd i vårt fina land. Flyktingarna kan gott gå under eftersom de är utlänningar. Vi ska skita i dem.

Om den synen inte kan bemötas i skolan är det illa ställt - i skolan, i samhället och med demokratin.

Skolan borde vara den första att lära ut att demokrati inte bara är ord utan även praktik och handling.
Praktisk Humanitet och Tillämpad Demokrati borde kanske stå på skolschemat.

DN

fredag 12 mars 2010

Förfädrens missgärningar

Enligt FN:s definition av folkmord ska det finnas ett uppsåt från förövarna att helt eller delvis fysiskt utplåna en grupp människor för deras nationalitet, etniska tillhörighet eller religion.
Men enligt min ringa mening är alla massmord folkmord, oavsett uppsåt. Och varje tvångsförflyttning av folk med etniska förtecken är etnisk rensning.
Tur då att jag inte är riksdagsman. För jag skulle ha svårt att peka ut ett speciellt folk för att de mördat ett annat.
Jag vill t.ex. beteckna alla moderna krig som folkmord och folkutrotning.
Uppemot 17 miljoner civila sovjetmedborgare dog under andra världskriget och de allra flesta föll offer för tysk krigsapparat och följderna av dem (till exempel svält).
I de krig som genomförts 1900 – 1985 har nära 80 miljoner människor dödats om man enbart räknar de krig som fått mer än 1 miljon dödade. (Enl. R. Sigvard Lerger ”World Military and Social Expenditures” 1985)
Mellan 1500-1930 utrotade de europeiska kolonisterna fler människor i kolonialländerna än vad några andra bödlar gjort i historien. Hela folk utplånades.
Forskare hävdar att det brittiska styret av Indien under perioden 1765-1947 innebar ´det största folkmordet av alla, åtminstone vad gäller antalet döda offer. Här kan uppemot 1,5 miljarder människor ha offrats för en europeiskt styrd politik som passade indierna illa - och som förstörde deras ursprungliga samhällen.
Den europeiska slavhandeln tvångsförflyttade nära 20 miljoner slavar från Afrika till främst Amerika. Snacka om etnisk rensning.
Stalins Sovjetunionen, Hiroshimabomben, bombningarna över Vietnam, Rwanda, Pol Pot… Listan över folkmord är förskräckande lång.

Förintelsen var en grymhet, inte bara mot judarna, utan mot hela mänskligheten. Nazisternas grymheter var omänskliga men nazisterna var ju människor.

Det påstås att nationer måste göra upp med sitt förflutna. Men hur lång tid efter ett folkmord ska frågan om historisk skuld och offer stigmatisera etniska och nationella grupper?
En eller två generationer? Ett sekel? Fem sekler? Tusen år?

Och vilka är de skyldiga i historien?
Du kan inte lagföras för dina föräldrars missgärningar och lika litet kan dagens generation lastas för tidigare generationers brott.
Judarna kan inte vara offren för evigt lika litet som tyskarna alltid måste förbli deras bödlar.
Historien ger dessutom alltför många exempel på att gårdagens offer blivit dagens bödlar då maktförhållandena skiftat. Är hämnden ett sätt att göra upp med sitt förflutna?

Man kan bara instämma i kristenhetens huvuddokument:
”Straffa oss inte för förfädernas missgärningar utan låt din barmhärtighet komma oss till mötes, ty vi är i stort elände.” (Bibeln Ps. 79:8)

Riksdagen

DN

GP

Expressen

torsdag 11 mars 2010

Även judiskt våld är brottsligt

Israels regering består av israeler som också kallar sig judar. De flesta som stöder denna regering är israeler, som betraktar sig själva som judar.
När denna israeliskt/judiska regering, i strid mot internationell rätt, beslutar om att med våld bygga ut judiska bosättningar på palestinskt område, så är det ett beslut som drabbar palestinier.
Bosättningspolitiken sker i strid mot ett antal internationella överenskommelser: Haagkonventionen från 1907, fjärde Genèvekonventionen från 1949, vilken Israel har signerat, och ett flera FN-resolutioner, bl.a. resolution 54/230 från den 22 februari 2000.
Bosättningspolitiken är ett brott och ett övergrepp och en form av etnisk rensning.
Att de palestinier som fördrivits ut ur sitt land inte alltid kyligt och analytiskt kan skilja på om gärningar är utförda av israeler och judar har således sin förklaring. Därför drabbas även svenska judar av flyktingarnas hat.
Samtidigt kan man knappast kräva att svenska judar ska ta avstånd från den israeliska bosättningspolitiken. De har ju ingen direkt del i den.
Men konflikterna och motsättningarna i Malmö beror mindre på Ilmar Reepalu än på den judiska regeringen i Israel. Ilmar Reepalus, mer eller mindre lyckade, försök att diskutera konfliktorsakerna fick många ledarredaktioner att gå i taket.
Den vanligen rätt omdömesgille Svante Weyler tappade fullständigt koncepterna i i P1:s ”Godmorgon, världen” i söndags och bad Reepalu att hålla käften.

Dagens ledarredaktioner undviker att kommentera den israeliskt/judiska ockupations- och bosättningspolitiken.
I stället har i dag flera ledarskribenter stått upp till försvar för yttrandefriheten. ”Rätt till fel åsikt” är rubriken på dagens DN-ledare. ”Det är den demokratiska statens uppgift att försvara medborgarnas rätt att göra sina meningsmotståndare upprörda”, heter det bl.a.
Nej, det handlar inte om Reepalu denna gång utan om konstnären Lars Vilks som medvetet provocerat troende muhammedaner.

Vi ska försvara yttrandefriheten i alla sammanhang och vi ska ha rätt att provocera utan att bli hotade till livet av dem vi provocerar.
Men det innebär inte att vi kan vara oförskämda eller kränkande mot andra oavsett om de är judar eller muhammedaner. All frihet kräver hänsyn till nästan.
Och islamitiskt våld är lika brottslig som judiskt.

SvD

Eskilstuna-Kuriren

söndag 7 mars 2010

Arbetslöshet leder till uppgång på börsen

Antalet sysselsatta utanför jordbrukssektorn i USA minskade med 36 000 personer under februari 2010, enligt landets arbetsmarknadsdepartement.
Enligt ekonomiska bedömare gjorde detta att börserna i New York steg veckans sista handelsdag, Faktum är att Dow Jones industriindex steg 1,2 procent till 10 566,1 medan Nasdaqs kompositindex gick upp 1,5 procent till 2 326,4.
Allt enligt tidskriften "Privata affärer"
Varför steg börsen på grund av de dystra arbetslöshetssiffrorna?
Jo, orsaken till börsuppgången är, enligt ekonomiska bedömare, att ekonomiska bedömare hade väntat sig en minskning av antalet sysselsatta med 50 000 personer. Det blev alltså inte så illa som ekonomerna spekulerat i och därför tog börsen ett glädjeskutt.
En ganska stor felbedömning av experterna ledde alltså till en rejäl börsuppgång.
Något säger det om vår spekulationsekonomi.

E24

torsdag 4 mars 2010

Hur representativa för socialdemokratin är de som utnyttjar RUT-avdraget?

RUT-bidraget innebär att skattebetalarna går in och stöder en enskild bransch, städbranschen. Det är våra gemensamma skattepengar som används till RUT. Pengarna skulle kunna användas till mer angelägna uppgifter t.ex. till sjukvård, skola, omsorg eller riktas till fattigpensionärer.
Stödet går bara indirekt till städbolagen. Det är städbolagens kunder som får stödpengar. Kunderna är i regel välbeställda och de flesta skulle kunna betala städningen utan RUT-avdrag.

En effekt av RUT är att fler köper städhjälp och att det därmed ”skapas” arbetstillfällen.
Men hur stor är samhällsvinsten om man ställer den ”sysselsättningsskapande” effekten mot kostnaden för skattebetalarna? Ingen vet.
Ingen vet heller hur många svarta arbetstillfällen som, genom RUT, har blivit vita och hur mycket skattepengar som därmed kommer tillbaka till statskassan.

Att ledande sossar utnyttjat stödet förändrar ingenting i sak.
Reglerna om stöd förändras inte därigenom. Möjligen kan dessa sossar misstänkas vara mer ljumma mot att slopa stödet än andra. Kan vi lita på att de verkligen vill avskaffa stödet?
De sossar som utnyttjar avdraget är tämligen välbeställda vilket bara understryker det jämlikhetsmässigt sneda med stödet.

Men det är synnerligen korkat av de ledande sossarna att dra på partiet en kvasimoralisk mediedebatt som kommer som ett brev på posten under ett valår. Att de utnyttjar rikemansavdraget är inte moraliskt förkastligt men valtaktisk idiotiskt.
Man kan också fråga sig om de ledande sossarna med RUT-avdrag är representativa för flertalet sosseväljare, som inte har råd med städhjälp vare sig med eller utan städbidrag.
Det är den mest allvarliga frågan för socialdemokratin i sammanhanget.

Svd artikel

SvD

AB

SR P1 Ekot

måndag 1 mars 2010

Liberalerna tror inte längre på den fria marknaden

”Marknaden” har aldrig klarat sig utan statligt stöd.
Den totalt självreglerade marknaden är en utopi och har aldrig existerat.
Av den anledningen behöver man alltså inte vara tveksam till ROT, RUT, skolpeng och andra statliga subventioner av en knackig marknad.
Nota bene, om man inte samtidigt grundar sin samhällssyn på dogmen om den självreglerande marknaden. I så fall måste man väl börja ifrågasätta denna grundbult i den nyliberala ideologin.
Någon sådan tveksamhet drabbar dock inte Expressens ledarskribent.
Vi, d.v.s. hela svenska folket, ¬måste anpassa oss till en växande tjänstesektor och en krympande industri. Alltså bör hushållsnära tjänster subventioneras med skattepengar.
Det är kontentan av Expressens ledare idag.
Så liberalt!

Hur gör vi den dag då alla svenskar lever av att betjäna varandra och all industriproduktion finns i Asien? Nåja, den dagen den sorgen.

När det gäller skattesubventionerade tjänster kan det vara en fördel att skatterabatterna gör en del svarta jobb vita. Men det är inte detsamma som att subventionerna har skapat lika många nya jobb.
Inget vet nämligen hur många svarta jobb som blivit vita eller hur många nya jobb som skapats genom skattesubventionen.
Siffrorna om antalet nyskapade jobb kommer från alliansens allierade Almega och kan ifrågasättas.

En negativ effekt av skattesubventionerna är att alla skattebetalare tvingas subventionera de välbeställdas konsumtion.
Det är således en (illa) dold överföring av pengar från de ”fattiga” till de ”rika”. De flesta av dem som får skatterabatt skulle antagligen kunna betala marknadsmässiga priser för tjänsterna.
Kanske finns det mer angelägna områden att subventionera skattevägen?
Men gåtan om liberalernas dubbelmoral kvarstår. Varför värnar liberalerna om statliga stöd till marknaden om de verkligen tror på en fri marknad?