Kronblomeriet leder bakåt

”Genom att minska arbetstiden skulle vi få fler jobb, minskad miljöbelastning och ökad jämställdhet”, skriver FI:s talesperson Gudrun Schyman och EU- parlamentarikern Carl Schlyter (MP) i dagens SvD. De vill se 30-timmarsveckan förverkligad till år 2020.
En vacker vision på väg mot Paradiset. Men det är bara ett krux. Vi lever i en kapitalistisk värld.

Jag antar att skribenterna med ”vi” menar oss som bor och arbetar i Sverige.
Om vi i Sverige, ensidigt, minskar arbetstiden innebär det att Sverige producerar mindre eller långsammare än andra länder. Det blir mindre uträttat per arbetare och producent. Det innebär att vi i Sverige tappar i konkurrenskraft i förhållande till övriga världen.
Ett sånt tapp innebär lägre levnadsstandard och mindre resurser för vår välfärd.
Kinas, Indiens och Brasiliens ekonomiska framgångar har inte skett genom förkortad arbetstid, utan genom att fler arbetar längre och effektivare.

Om vi, i Sverige, till 2020 minskade vår arbetstid med 25 procent som skribenterna föreslår skulle vi få mer ledighet men lägre inkomster.

Kapitalismens globala och järnhårda ”lagar” tvingar oss att konkurrera med arbete, med produktion, med kapital. Vi måste ständigt öka produktiviteten för att hävda oss gentemot andra.
Sådan är kapitalismen. Kronblomeriet leder bakåt.

När 8-timmars arbetstid infördes skedde det genom en global överenskommelse mellan världens ledande industriländer.
Om skribenternas förslag ska uppfattas som realistiskt krävs åtminstone en liknande överenskommelse mellan alla producerande länder. Vi väntar på Schyman/ Schlyters förslag om hur det ska gå till.