söndag 27 maj 2012

Produktivitet inom offentlig sektor en fråga för vänstern


Managementkonsulterna McKinsey & Co har i en rapport ”Tillväxt och förnyelse i den svenskaekonomin” slagit fast att kraven på den offentliga sektorn ökar.
-      Allt färre kommer att behöva försörja fler.
För varje heltidsarbetande person kommer att finnas en och en halv person som inte förvärvsarbetar 2030.
-       Förväntningar på kvalitet och omfattning av välfärdstjänster ökar när levnadsstandarden stiger.
Detta ställer krav på den offentliga sektorn att antingen öka utgifterna eller minska kostnaderna.
Utredarna refererar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som har visat att om kraven ska mötas finansieringsvägen kan kommun- och landstingsskatten behöva höjas med nära hälften (vilket motsvarar en ökning från dagens nivå på cirka 30 procent till cirka 50 procent) de närmaste 20-30 åren.
Detta är politiskt omöjligt säger utredarna.

Utredarna föreslår i stället:
1. Höj produktiviteten väsentligt inom offentlig sektor. Produktiviteten i den offentliga sektorn kan höjas 25-30 procent de närmaste 10 åren (med bibehållen kvalitet).
2. Höj tillväxten inom lokala tjänster genom en andra våg av om- och avregleringar. Detta verktyg användes framgångsrikt av Sverige på 1980- och 1990-talen, men det finns många områden kvar att åtgärda. Ett lämpligt angreppssätt kan vara att systematiskt arbeta bort tillväxthämmande regleringar bransch för bransch i samarbete mellan politiker, arbetsgivare och fackliga organisationer.
3. Ökad innovationsproduktivitet.
4. Gör Sverige till en världsledande utbildningsnation.
5. Öka andelen av befolkningen som arbetar
Utredningen pekar dock att det finns betydande svårigheter när det gäller att mäta produktiviteten inom offentlig sektor.
 Men en dogmatiker som P J Anders Linder på SvD går naturligtvis i spinn. Han tycker att eftersom Sveriges tillverkningsindustri har rationaliserat så att produktiviteten har ökat med fenomenala 5,7 procent om året under perioden 1993–2007, vilket är klart bättre än man lyckats med i USA och dubbelt så bra som industrin i EU15, så måste den offentliga sektorn kunna göra detsamma. Häpp!
Analogt med detta resonemang borde t.ex. SvD kunna rationalisera ledarskriveriet.
1. Avskeda alla ledarskribenter på SvD och konkurrensutsätt ledarskriveriet. Håll ledarsidan öppen för alla journalister och publicera den som är billigast.
2. Inför en begränsning av teckenmängden i ledare till 400 nedslag.
3. Publicera ledaren på nätet och ersätt ledarsidan i den tryckta tidningen med annonser.
Så visst kan man rationalisera både här och där.
Men problemen som McKinsey & Co redovisar kan inte avvisas med dogmatisk retorik utan bör tas på större allvar, inte minst av vänstern.


onsdag 23 maj 2012

Riksdagen o regeringen tar ett krafttag för kulturen




Vilken fantastisk insats i läsfrämjande syfte! Riksdag och regering skänker 200 barnböcker till ett behövande barn.
Man får förmoda att lilla Estelle annars bara skulle fått Svensk Damtidning att läsa.
Hoppas riksdagen följer upp detta beslut genom att ge samma gåva till alla Sveriges skolbibliotek.





tisdag 15 maj 2012

Ska klassbegreppet förklara eller förvirra?



Karl Marx använde klassbegrreppet på så sätt att ”arbetarklassen” betecknade de grupper i samhället som inte äger produktionsmedlen (kapital, fabriker, naturresurser, land o.s.v.). Eftersom de inte ägde produktionsmedlen var de egendomslösa och i överförd betydelse ”proletärer” (egendomslösa).
Arbetarklassen är, för sitt uppehälle, helt hänvisad till att sälja sin egen arbetskraft till dem som äger produktionsmedlen, kapitalägarna.
Kapitalägarna ökar sitt kapital genom att exploatera arbetarklassen.
Klassbegreppet är därmed ganska klart.
Två klasser står mot varandra: Löntagare och kapitalägare.

Äger du produktionsmedel och använder dessa för att öka ditt kapital genom att köpa arbetskraft för produktion är du kapitalist. Gör du det inte är du ”arbetare” d.v.s. löntagare.
Om en anställd läkare tjänar fem gånger så mycket som en sköterska tillhör de alltså inte olika klasser, de är bägge löntagare.

Marx klassbegrepp kan bara tillämpas i den världsordning som kallas för ”kapitalism”. Klassbegreppet och begreppet ”kapitalism” kan inte förstås utan vartannat.
Kapitalismen är just det samhällssystem som grundar sig på att kapitalister – ägarna till produktionsmedlen - ökar kapitalet genom att exploatera den egendomslösa arbetskraften.
Till skillnad mot tidigare epoker i historien där kapitaltillväxten skedde genom utnyttjande av slavar, kommendering av undersåtar, ofria jordarbetare och våldsam erövring.
Så långt Marx.

I dagens diskurs har klassbegreppet fått en annan mer diffus och skiftande betydelse. Det kan beteckna samhälleliga hierarkier, "över- och underklass", socialgrupper, fattiga och rika. Arbetarklass får ibland beteckna dem som arbetar i blåställ och ställs mot ”manschettarbetare”.

Begreppet ”kapitalism” har också fått skilda betydelser och används i ofta som beteckning för ”marknadssamhället”, ”ekonomismen”, ”konkurrenssamhället” m.m.
Dessutom brukar man begränsa kapitalismen till att gälla den industrialiserade världen. Man talar t.ex. om ”den svenska kapitalismen”.
Men man måste vara blind om man inte ser att kapitalismen, sedan ett par hundra år, är ett världsomfattande system som omfattar såväl rika som fattiga länder.  

Denna begreppsförvirring skapar en onödig förvirring i debatten.
Om jag t.ex. påstår att arbetarklassen blir större och klyftan mellan arbetarklass och kapitalägare ökar kan detta lätt avfärdas med hänvisning till förhållande i Sverige. Men ser man det globalt är det så: I Kina, Indien och Brasilien ökar antalet löntagare på ett sätt som saknar motsvarighet i historien. Kapitalet blir allt mäktigare.

En som ofta virrar till begreppen är Göran Greider.
Nu senast i ”Nya vågen” P1 tisdag 15 maj kl 14.03.

Klassbegreppet verkar vara aktuellt. Nu annonseras bl.a. en debatt på "Working Life 2012"

Men egentligen borde vänstern debattera begreppet.


Ska den sjuke patienten få vård eller slängas ut på gatan?


Ingen tjänar på att Grekland lämnar euron eller EU.
Allra minst de fattiga i landet som nu, inpå bara kroppen, drabbats av krisen.
De kapitalägande grekerna kommer alltid att kunna förse sig mest av det som blir kvar.
Kan inte en ny regering bildas och Grekland utan styre lämnar EU blir det politiskt och ekonomiskt kaos i landet.

Det var i sådana lägen som diktatorer grep makten för att med fast hand styra landet ur krisen.
Men med militärdiktauren på 70-talet i gott minne förefaller detta inte vara ett alternativ till den havererade demokratin i Grekland.
En tjänstemannaregering är vad som kan komma närmast en diktatur. Men en sådan måste ändå ha mandat från väljarna att ta ställning till sparpaket, omförhandlingar med EU, EMU och EU.
Grekland närmar sig den folkomröstning som Papandreou föreslog innan han tvingades avgå.

Den tyske veckotidningen Wirtschaftswoche har räknat ut vad kostnaden skulle bli för en grekisk sorti ur EU-samarbetet, med återgång till den gamla valutan drachmen. Om man kombinerar lånen som Grekland redan fått ur olika EU-kassor, från eurogruppen, ECB och IMF, så skulle totalsumman bli 276 miljarder euro. Cirka 77 miljarder euro av dessa skulle täckas av tyska skattebetalare.

Efter ett utträde ur EU eller euron måste de styrande, oavsett politisk färg, devalvera en valuta som inte finns och återinföra drachmen.
Återinförs drachmen innebär det i praktiken en devalvering. De fattiga kommer att få lida än värre.

Det värsta är att Greklands kris inte enbart är ekonomisk och politisk.
Grekland måste, för att klara sig ur krisen, bygga om hela den centrala administrationen.
Byråkratin är enorm och framför allt ineffektiv. Skatteuppbörden fungerar inte. Kvittotvång finns med efterlevs inte, inte ens av myndigheterna.

I dag är myndigheternas enda kontroll på att medborgarna fullgör sina ekonomiska skyldigheter gentemot staten - elräkningen.
Vad du än ska uträtta i Grekland måste du visa upp en betald elräkning.
Myndigheterna har häftat flera olika avgifter till elräkningen. Har du inte betalat elräkningen så stängs elen av men du förlorar också bevis på din betalningsförmåga och många samhällstjänster utöver eldistributionen.
Vänner som bor i Grekland berättar att man inte kan köpa diesel eller få registreringsskyltar till bilen om man inte visar elräkningen.
”Utan elräkning finns man inte” säger de.

Elbolagen, även det statliga och kommunala, som får in betalningar från medborgarna levererar inga pengar till staten eftersom de säger att staten är skyldig dem pengar.
Personnummer finns ännu inte. Om du ska bevisa din identitet gäller endast passet men vid en enkel ekonomisk transaktion med myndigheter måste du kunna uppge vad din far och mor hette, även moderns flicknamn och föräldrarnas födelsetid och födelseort.

När politiska höjdare inom EU, liksom EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, antyder att Grekland kanske måste lämna EU är adressen riktad till de grekiska politikerna och väljarna att skärpa sig.  
Men även ekonomen Paul Krugman förutspår, utan politiska avsikter, att Grekland lämnar EU om en månad

 Men frågan är om någon tjänar på ett utträde.
Den sjuke patienten behöver alltjämt vård. Att slänga ut honom på gatan hjälper honom inte.





fredag 11 maj 2012

Otidsenligt om människans väsen i Tiden


Många inom den s.k. socialistiska vänstern har många gånger försökt bevisa att strävan efter vinst och konkurrens inte hör till den grundläggande mänskliga naturen.
Motivet är att visa att ”det kapitalistiska samhället” eller ”konkurrenssamhället” är en abnormitet i samhällsutvecklingen och att den strider mot människans verkliga väsen. 

Marika Lindgren Åsbrink hänvisar i tidskriften Tiden (”Konkurrenssamhället leder bort från människans väsen”) till några spridda experiment för att driva tesen om osjälviskhetens överlägsenhet.

 Hon är, som sagt, inte först och inte ensam. Peter Krapotkin skrev 1902 ”Inbördes hjälp” i detta syfte och utgick från djurstudier där han, i viss polemik mot Darwin, hävdade att djurens kamp för överlevnad lika ofta sker genom samarbete som i konkurrens.

Krapotkin hade inte fel och inte Darwin heller.
Som vanligt handlar det inte om antingen eller utan om både och.
Hjälpsamhet och solidaritet kan vara strategier för överlevnad.
Men också egenintresse och strävan efter inflytande och makt.

Visst vore det fint om människan egentligen hellre vill samarbeta och vara osjälvisk än att konkurrera och göra vinst. Om det vore ”människans väsen” så borde vägen till ”socialism” legat öppen.
Om den driften hade varit starkast skulle socialismen ha varit den naturliga utvecklingen i historien och inte kapitalismen.
Bevis för att det finns ”altruistiska” motiv bakom människors handlande bevisar inte nödvändigtvis att konkurrens och vinstmotiv inte samtidigt hör till de grundlaggande mänskliga drifterna. Eller tvärt om.
Kanske kan bägge existera även i en enskild människas strävanden och initiativ.

Problemet är att det finns mycket som tyder på att konkurrenssamhället formades utifrån mänskliga behov och ur grundläggande mänskliga drifter.
Erövringskrig från antiken till våra dagar, hela den europeisk koloniala utvecklingen från 1500-talet till idag, och den febriga jakten efter pengar och makt som kännetecknat världen från antiken till i dag, kan knappast vara väsensskilda från människans natur utan snarare uttryck för den.
Men detta innebär inte att samarbete, solidaritet och jämlikhet kan spira samtidigt.
Större delen av mänskligheten har odlat sin egen täppa utan erövrarambitioner.

Men ett viktigt samhällsproblem i människans historia är på vilket sätt tillräckligt stora resurser ska samlas in och koncentreras för att uppnå ett samhälleligt ekonomiskt överskott. Hur ska de enskilda människornas arbete kunna samlas för att skapa ett samhälleligt gemensamt överskott? 

Babyloniens och Egyptens forna härskare hade makt att beordra fram pyramidbyggen, bevattningsanläggningar. mur- och tempelbyggen o.s.v.
Antikens Hellas och Rom kunde mobilisera slavarna till att bygga vägar, akvedukter, gruvor, flottor och tempel m.m. Det viktiga kapitalet var arbetskraften.
På samma sätt krävdes kapitalkoncentration för att, under medeltiden, samla produktionens överskott till stora erövringskrig, katedralbyggen, handelsflottor, kolonialprojekt o.s.v.
Handelskapitalismen skapade bl.a. bolagsväsendet och kreditsystemen, där enskilda människors strävanden och vinstintresse koncentrerades till stora kapitalkrävande projekt.
Industrikapitalismen kunde växa fram ur en samhällsutveckling där vinstmotivet och konkurrensen var drivande.

Samtidigt med de positiva resultaten i den historiska utvecklingen har denna utveckling ständigt krävt fruktansvärda människooffer och skapat elände, förtryck och mord.
Ändå kan det inte vara så att kapitalismen är en historisk abnormitet skild från människor strävanden.
Vi måste utgå ifrån att kapitalismen är en pågående historisk process som utvecklats ur människors strävanden, initiativ och maktlystnad, kort sagt, ur människans väsen.
Sen är frågan vad vi gör av den insikten.

Nyliberaler vill bejaka den, med offer och allt, medan vänstern vill minimera offren och humanisera och demokratisera metoderna för kapitalbildning.
De storskaliga experiment som gjorts för att ersätta ”konkurrensamhället” med ”socialism” har gruvligen misslyckats.

Om vänstern ska kunna förändra kapitalismen måste den naturligtvis först analysera och  definiera den.
Jag är rädd för att Marika Lindgren Åsbrink m.fl. inte bidrar till en saklig analys utan, i det här fallet, tvärtom ökar förvirringen.



tisdag 8 maj 2012

Valet löste inte Greklands kris


Valresultatet i Grekland är inte förvånande.
PASOK och Ny Demokrati har under åratal slösat med den Grekiska statskassans medel utan att samtidigt se till att samma kassa fått tillräckligt med inkomster.
Logiskt att de nu får gå.

Och det är inte konstigt att grekerna reagerade mot de bägge partiernas ”räddningsaktion i sista minuten” - det sparpaket som sänkte grekernas löner och pensioner, fördyrade deras levnadskostnader och försämrade levandsvillkoren särskilt för de redan fattiga.

Litet orättvist känns det dock att PASOK, som ändå slutligen ville ta itu med det växande problemet och som avslöjade fifflet med budgetunderskottet, straffades hårdast.
Men sådana är villkoren.

Valresultatet lär emellertid inte lösa Greklands problem.
Vad som krävs är fortsatt, möjligen mildare, svångrem i kombination med tillväxtskapande politik och ökade investeringar.

·         Pengar måste in till stadskassan vilket betyder att det krävs en effektivare skatteadministration, bättre koll på medborgarnas inkomster och ett bättre skattesystem. Det innebär bl.a. att man måste införa personnummer och rusta upp det nationella fastighetsregistret,
·         En ny regering måste ta itu med en mängd problem som orsakats av försummelser: Miljön, välfärdspolitiken, det sociala skyddsnätet, flyktingpolitiken.
·         Samtidigt måste Greklands näringsliv stimuleras och effektiviseras. 

·         En mildare svångrem innebär att avtalen med långivarna måste omförhandlas eller att Grekland inställer betalningarna.

·         En ny regering måste skapa trovärdighet och skingra ovisshet när det gäller Greklands inställning till EU och EMU.
Allt detta kräver kapital, en samald regering och en majoritet av befolkningen som ställer upp bakom den. 

Vilken politisk koalition kan skapa förutsättningar för detta? Vilken regering kan locka till sig kinesiskt kapital?
ΣΥΡΙΖΑ (SYRIZA) är ett av de nya partierna, bildat 2004, vill skapa en ”vänsterregering”. Frågan är om KKE, kommunistpartiet ska ingå i en sådan och om PASOK ska ingå.
Vi får se, men det ser ut som en omöjlig kombination.

DN
DN Ledare