Nationalismens grund

 I dagens globala samhälle har de nationella gränserna suddats ut.

I världsekonomin betyder enskilda nationers budgetar allt mindre.

Nationen blir allt mer en inbillad gemenskap som i Sverige är mest aktuell vid idrottsmästerskap, flagghissning, midsommarafton, prinsessbröllop och tullkontroller.
Nationella politiker får allt mindre att säga till om, vilket inte så konstigt om man ser på den världsekonomiska utvecklingen.

Ända in på 1860-talet var Sverige en nation av jordbrukare. Tre av fyra jobb fanns inom jordbruket. Den svenska ekonomin var nästan helt beroende av det svenska vädret. Dåliga väderförhållanden ledde till uteblivna skördar och massvält som bland annat vid den svåra missväxten 1867-1868.

Under hundra år, 1860-1960, industrialiserades Sverige snabbt. Sysselsättningen inom industrin ökade från drygt 10 procent till ungefär 33 procent som andel av den totala. Många av dagens stora och kända svenska industriföretag bildades under perioden. Industrikoncernen Sandvik grundades till exempel 1862, Atlas Copco 1873 och L.M. Ericsson grundades 1876, SKF 1907, Volvo 1915, Svenska Cellulosa Aktiebolaget) grundades 1929.

I samband med att stora delar av Europa återuppbyggdes efter det andra världskriget gick den svenska industrin på högvarv, vilket resulterade i en rekordsnabb ekonomisk tillväxt under 1950- och 1960-talet. Sveriges BNP per capita fördubblades mellan 1950 och 1973.
Men på 70-talet fick den svenska ekonomin internationell konkurrens och svenska industrier inom metall, skeppsvarv och textil slogs ut.
Efter 1970 var den ekonomiska globaliseringen fullständig och Sverige förlorade sin ledande roll. Nyliberala idéer om privatisering slog rot och genomfördes inom politiken.

Under de senaste 150 åren har Sverige genomgått tre perioder präglade av kraftigt ökad internationell integration. Den första vågen 1865-1914, den andra vågen 1950-1971 och den tredje vågen 1989-.

Idag uppgår den svenska exportandelen till cirka 50 procent av BNP, vilket innebär att ungefär varannan svenskproducerad vara eller tjänst säljs till en konsument i något annat land än Sverige..

Svensk varuexport består i hög grad av industrivaror, såsom fordon, maskiner och skogsindustriprodukter.
Sverige importerar olja, bilar samt el- och teleprodukter. Tjänstehandeln domineras av olika slags affärstjänster, resor och transporter.

Men det är på datorområdet och det finansiella området som globaliseringen gått längst.
För den internationella finans-, valuta och kapitalmarknaden är till exempel de nationella valutorna i första hand spelbrickor för spekulanter. Inte längre ett medel för varuutbytet mellan nationer.

All produktion av varor och tjänster  är integrerad i globala nätverk av multinationella koncerner. Globala sammansättningsfabriker, underleverantörer, råvaruproducenter, transportföretag är ömsesidigt beroende av varandra och dominerar världsmarknaderna. Marknaderna är världsomfattande.
Finans- och kapitalmarknaderna förvandlar reella värden till skuldsedlar som byter ägare genom förväntade prisförändringar. Virtuella börsvärden och spekulation driver världsekonomin. Prisstegringarna på finans- och kapitalmarknaderna uppfattas som värdestegringar tills de säckar ihop och krisen är ett faktum. Kapitalägarna försöker kompensera sig för förlusterna som följer på krisen och den övriga befolkningen får betala. Tänk bankkris.
Miljökatastrofer och människor som flyr undan fattigdom och krig stannar inte inom nationsgränserna utan är globala problem.
Till och med de nationella språken blir mindre viktiga då kommunikation och andra kulturyttringar förs på världsspråket engelska.

En del människor har svårt att acceptera utvecklingen och tyr sig till en nostalgisk längtan tillbaka till en förgången värld. Gången tid betraktas som en idyll, ett förlorat paradis eller en guldålder.
De nationella politikernas allt mer begränsade möjligheter att behärska ekonomin skylls på politikernas okunnighet eller dåliga vilja eller rent av illvilja.
Den dåliga ekonomin är flyktingarnas och invandrarnas fel.  

Den tilltagande nationalismen och konservatismen är en reaktion på den obevekliga historiska utvecklingen.

Globaliseringens tre vågor Sveriges internationalisering under 150 år, Anders Johnson, Underlagsrapport nr 3 till Globaliseringsrådet 2007.

Sätt stopp för öppnade gränser SD:s Jimmie Åkesson och Jonas Andersson SvD Debatt 210719 

Nyheten som försvann och som fortfarande är borta

I början av sommaren 2016 dök plötsligt en nyhet upp i Sveriges Radio. Den handlade om korruption inom den internationella läkemedelsindustrin. Men nästa och följande dagar fick man leta förgäves i medierna efter nyheten.

Den bara försvann. Jag skrev om detta på den här bloggen.

Nu har en uppgift om ekonomisk påverkan inom läkemedelsindustrin dykt upp i dagens Svenska Dagbladet. Tidningen skriver att svenska läkare får miljoner av läkemedelsföretag.

Enligt SvD har läkemedelsföretagen betalat ut 175 miljoner kronor i donationer, sponsring och till enskilda läkare och annan vårdpersonal.
Nyheten kommer inte ur någon läcka eller från någon visselblåsare, utan från en helt öppen redovisning enligt en ny uppförandekod i läkemedelsbranschen.

Den Europeiska branschorganisationen EFPIA antog 2013 en ny etisk uppförandekod som innebär att värdeöverföringar i form av exempelvis konsultarvoden från läkemedelsföretag till hälso- och sjukvårdspersonal eller övrig hälso- och sjukvårdspersonal görs offentliga. Koden gäller Europa inklusive Sverige.
Läkemedelsföretag verksamma på den svenska marknaden publicerar frivilligt vilka personer eller organisationer i Sverige som har fått värdeöverföringar under ett visst år, samt det sammanlagda värdet av dessa. Den första rapporteringen som nu sker under 2016 är baserat på utbetalningar som skett under 2015.

SvD har gått igenom dessa uppgifter från 60 läkemedelsföretag om ”värdeöverföring till enskilda namngivna personer”.  Över 1 600 läkare, överläkare, sjuksköterskor eller annan vårdpersonal som rapporterat att de tagit emot pengar från industrin 2015. Sammanlagt 31,8 miljoner kronor betalades ut till dem i fjol. Ytterligare 12 miljoner kronor betalades ut till personer som är anonyma.

Nu handlar detta inte detta om korruption i betydelsen ”givande och tagande av muta” eftersom uppgifterna redovisas öppet.
Men det är ändå anmärkningsvärt att en viss ekonomisk påverkan sker.
Om detta är toppen på ett isberg, vad döljer sig då under ytan?

TransparencyInternationals rapport “Corruption in the Pharmaceutical Sector”

Läkemedelsindustrin

Öppen rapportering av värdeöverföringar till hälso- och sjukvården 

Det går inte att jämföra socialism och kapitalism!

Det finns fortfarande många, både inom borgerligheten och inom vänstern, som i den politiska debatten ställer kapitalism mot socialism.

Problemet är att kapitalism och socialism inte är jämförbara storheter.

Kapitalism är den existerande ekonomiska, sociala och kulturella ordning som vuxit fram under mänsklighetens hela historia, allt i från att människor skaffade sig jordegendomar och på så sätt kunde öka avkastningen av sitt arbete och investera i nya grödor.
Förstadiet till dagens kapitalism uppstod då pengarna togs i bruk i byteshandeln för fyra tusen år sedan och kreditmedlen började användas.
Handeln intensifierades och gav upphov till en europeisk handelskapitalism med bl.a. Hansan och med kapitalister som Fugger och Medici. Det uppstod ett bankväsende.

Handelskapitalismen utvecklade kolonialism med Holland, England, Frankrike, Portugal, Spanien som ledande länder. Kolonialismen gav Europa enorma resurser och etablerade en global marknad vilket i sin tur frambringade en teknisk utveckling som tillät massproduktion av varor. Resultatet är den industrialism och kapitalism vi ännu befinner oss i.

Industriproduktionen skapade en produktionsordning där löntagare och kapitalägare befinner sig i symbios men som samtidigt har motsatta ekonomiska intressen.
Det var ur denna motsättning som socialismens idéer föddes.

Socialism är alltså en politisk idé, en dröm, en utopi om ett alternativt samhälle.
Ett socialistiskt samhälle har aldrig existerat och kan inte existera samtidigt med kapitalismen.
Stater har uppträtt i socialismens namn men aldrig blivit annat än statskapitalistiska och byråkratiska.

Socialism är - liksom liberalism, konservatism och andra politiska ismer - en politisk ideologi som förhåller sig gentemot den rådande ordningen - kapitalismen.

Socialister vill förändra kapitalismen tills kapitalismens negativa sidor förvunnit, liberaler vill bejaka kapitalismens ekonomiska dynamik och de konservativa vill ha ett samhälle utan kapitalismens nackdelar.
Kommunisterna ville genom politik och förstatligande under en generation ersätta kapitalismen med socialism.
Men ingen ideologi har någonsin varit ett alternativ till kapitalismen. Ideologierna är bara olika sätt att föra politik inom kapitalismens ramar och möjligheter.
Kapitalismen är alltså en historiskt betingad ekonomisk, social och kulturell verklighet medan socialismen är en dröm och en fantasi om hur det borde vara.
De som försökt upprätta ”socialistiska” stater har därför misslyckats. Någon verklig socialism har därför aldrig funnits trots att många inom vänstern trott och hoppats det.
Alla storstilade experiment har visat att det inte går att bygga socialistiska öar i en kapitalistisk värld.
Folkligt missnöje har ibland lett till politiska revolutioner där revolutionsledarna haft som mål att ersätta kapitalism med socialism, men de har aldrig varit en lösning. I stället har sådana försök bara lett till elände och mord.
Tyvärr har inte ens de som räknar sig till vänstern förstått den grundläggande skillnaden mellan socialism och kapitalism. De har dessutom ofta svårt att definiera kapitalism I debatten och blandar ihop marknadsekonomi och kapitalism. Då de ställer denna diffusa blandning mot en socialism som de ofta inte kan beskriva i ekonomiska, sociala och kulturella termer spårar debatten ur.
Men vilken är då vänsterns uppgift?
Jag anser att en av dess uppgifter är att sakligt försöka analysera, beskriva och förklara kapitalismen för att kunna göra det möjligt att förändra dess struktur. Moralisk indignation, socialt patos och allmän altruism är bra, men vänstern måste uppmärksamma och beskriva de förändringar som pågår i kapitalismens utveckling från industrikapitalismen till en efterindustriell ordning till…, ja vaddå?

Vart är kapitalismen på väg?

Adam Smith (1723 - 1790)
Karl Marx (1818-1883)
Max Weber (1864-1920)
Karl Popper (1902-1994)

Immanuel Wallerstein (1930- )

Wallerstein hemsida 

Produktivitet inom offentlig sektor en fråga för vänstern

Managementkonsulterna McKinsey & Co har i en rapport ”Tillväxt och förnyelse i den svenskaekonomin” slagit fast att kraven på den offentliga sektorn ökar.

-      Allt färre kommer att behöva försörja fler.

För varje heltidsarbetande person kommer att finnas en och en halv person som inte förvärvsarbetar 2030.

-       Förväntningar på kvalitet och omfattning av välfärdstjänster ökar när levnadsstandarden stiger.

Detta ställer krav på den offentliga sektorn att antingen öka utgifterna eller minska kostnaderna.

Utredarna refererar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som har visat att om kraven ska mötas finansieringsvägen kan kommun- och landstingsskatten behöva höjas med nära hälften (vilket motsvarar en ökning från dagens nivå på cirka 30 procent till cirka 50 procent) de närmaste 20-30 åren.

Detta är politiskt omöjligt säger utredarna.

Utredarna föreslår i stället:

1. Höj produktiviteten väsentligt inom offentlig sektor. Produktiviteten i den offentliga sektorn kan höjas 25-30 procent de närmaste 10 åren (med bibehållen kvalitet).

2. Höj tillväxten inom lokala tjänster genom en andra våg av om- och avregleringar. Detta verktyg användes framgångsrikt av Sverige på 1980- och 1990-talen, men det finns många områden kvar att åtgärda. Ett lämpligt angreppssätt kan vara att systematiskt arbeta bort tillväxthämmande regleringar bransch för bransch i samarbete mellan politiker, arbetsgivare och fackliga organisationer.

3. Ökad innovationsproduktivitet.
4. Gör Sverige till en världsledande utbildningsnation.
5. Öka andelen av befolkningen som arbetar

Utredningen pekar dock att det finns betydande svårigheter när det gäller att mäta produktiviteten inom offentlig sektor.

 Men en dogmatiker som P J Anders Linder på SvD går naturligtvis i spinn. Han tycker att eftersom Sveriges tillverkningsindustri har rationaliserat så att produktiviteten har ökat med fenomenala 5,7 procent om året under perioden 1993–2007, vilket är klart bättre än man lyckats med i USA och dubbelt så bra som industrin i EU15, så måste den offentliga sektorn kunna göra detsamma. Häpp!

Analogt med detta resonemang borde t.ex. SvD kunna rationalisera ledarskriveriet.
1. Avskeda alla ledarskribenter på SvD och konkurrensutsätt ledarskriveriet. Håll ledarsidan öppen för alla journalister och publicera den som är billigast.
2. Inför en begränsning av teckenmängden i ledare till 400 nedslag.
3. Publicera ledaren på nätet och ersätt ledarsidan i den tryckta tidningen med annonser.

Så visst kan man rationalisera både här och där.

Men problemen som McKinsey & Co redovisar kan inte avvisas med dogmatisk retorik utan bör tas på större allvar, inte minst av vänstern.