Nationalismens grund

 I dagens globala samhälle har de nationella gränserna suddats ut.

I världsekonomin betyder enskilda nationers budgetar allt mindre.

Nationen blir allt mer en inbillad gemenskap som i Sverige är mest aktuell vid idrottsmästerskap, flagghissning, midsommarafton, prinsessbröllop och tullkontroller.
Nationella politiker får allt mindre att säga till om, vilket inte så konstigt om man ser på den världsekonomiska utvecklingen.

Ända in på 1860-talet var Sverige en nation av jordbrukare. Tre av fyra jobb fanns inom jordbruket. Den svenska ekonomin var nästan helt beroende av det svenska vädret. Dåliga väderförhållanden ledde till uteblivna skördar och massvält som bland annat vid den svåra missväxten 1867-1868.

Under hundra år, 1860-1960, industrialiserades Sverige snabbt. Sysselsättningen inom industrin ökade från drygt 10 procent till ungefär 33 procent som andel av den totala. Många av dagens stora och kända svenska industriföretag bildades under perioden. Industrikoncernen Sandvik grundades till exempel 1862, Atlas Copco 1873 och L.M. Ericsson grundades 1876, SKF 1907, Volvo 1915, Svenska Cellulosa Aktiebolaget) grundades 1929.

I samband med att stora delar av Europa återuppbyggdes efter det andra världskriget gick den svenska industrin på högvarv, vilket resulterade i en rekordsnabb ekonomisk tillväxt under 1950- och 1960-talet. Sveriges BNP per capita fördubblades mellan 1950 och 1973.
Men på 70-talet fick den svenska ekonomin internationell konkurrens och svenska industrier inom metall, skeppsvarv och textil slogs ut.
Efter 1970 var den ekonomiska globaliseringen fullständig och Sverige förlorade sin ledande roll. Nyliberala idéer om privatisering slog rot och genomfördes inom politiken.

Under de senaste 150 åren har Sverige genomgått tre perioder präglade av kraftigt ökad internationell integration. Den första vågen 1865-1914, den andra vågen 1950-1971 och den tredje vågen 1989-.

Idag uppgår den svenska exportandelen till cirka 50 procent av BNP, vilket innebär att ungefär varannan svenskproducerad vara eller tjänst säljs till en konsument i något annat land än Sverige..

Svensk varuexport består i hög grad av industrivaror, såsom fordon, maskiner och skogsindustriprodukter.
Sverige importerar olja, bilar samt el- och teleprodukter. Tjänstehandeln domineras av olika slags affärstjänster, resor och transporter.

Men det är på datorområdet och det finansiella området som globaliseringen gått längst.
För den internationella finans-, valuta och kapitalmarknaden är till exempel de nationella valutorna i första hand spelbrickor för spekulanter. Inte längre ett medel för varuutbytet mellan nationer.

All produktion av varor och tjänster  är integrerad i globala nätverk av multinationella koncerner. Globala sammansättningsfabriker, underleverantörer, råvaruproducenter, transportföretag är ömsesidigt beroende av varandra och dominerar världsmarknaderna. Marknaderna är världsomfattande.
Finans- och kapitalmarknaderna förvandlar reella värden till skuldsedlar som byter ägare genom förväntade prisförändringar. Virtuella börsvärden och spekulation driver världsekonomin. Prisstegringarna på finans- och kapitalmarknaderna uppfattas som värdestegringar tills de säckar ihop och krisen är ett faktum. Kapitalägarna försöker kompensera sig för förlusterna som följer på krisen och den övriga befolkningen får betala. Tänk bankkris.
Miljökatastrofer och människor som flyr undan fattigdom och krig stannar inte inom nationsgränserna utan är globala problem.
Till och med de nationella språken blir mindre viktiga då kommunikation och andra kulturyttringar förs på världsspråket engelska.

En del människor har svårt att acceptera utvecklingen och tyr sig till en nostalgisk längtan tillbaka till en förgången värld. Gången tid betraktas som en idyll, ett förlorat paradis eller en guldålder.
De nationella politikernas allt mer begränsade möjligheter att behärska ekonomin skylls på politikernas okunnighet eller dåliga vilja eller rent av illvilja.
Den dåliga ekonomin är flyktingarnas och invandrarnas fel.  

Den tilltagande nationalismen och konservatismen är en reaktion på den obevekliga historiska utvecklingen.

Globaliseringens tre vågor Sveriges internationalisering under 150 år, Anders Johnson, Underlagsrapport nr 3 till Globaliseringsrådet 2007.

Sätt stopp för öppnade gränser SD:s Jimmie Åkesson och Jonas Andersson SvD Debatt 210719 

Ideologisk kontinentaldrift skapar jordbävning på den politiska ytan

Det råder turbulens i politiken. Valresultat skapar kaos i många länder. Märkliga presidenter, partier och regeringskonstellationer uppträder. Partier byter åsikt.

Vad är det som händer?
Låt oss granska politiken utifrån de grundläggande ideologiska strömningarna.

Vad är det som de politiska ideologierna - konservatism, nyliberalism och socialliberalism - är oense om?
Jo de är oense om hur den rådande ekonomiska, sociala och kulturella världsordningen är förskaffad och hur samhällena bäst ska ordnas i förhållande till den.
Jag kallar denna världsordning för ”kapitalismen”.
Kapitalismen är den rådande ekonomiska, sociala och kulturella världsordning som vuxit fram genom historien och som alla politiska ideologier har att förhålla sig till.
Liberalismens bägge riktningar – nyliberalismen och socialliberalismen – har endast ett gemensamt: tron på att individens frihet maximerar samhällets resurser. Men hur denna frihet ska uppnås, och till vilket pris, är de djupt oense om.
Konservatismen låtsas inte om att kapitalismen alls existerar. Den sätter nationen främst. Men kapitalismen är den påtagliga verkligheten och den är global.

Och socialismen då?
Socialismen ansåg sig kunna avskaffa och ersätta kapitalismen. Socialisterna ville ”krossa kapitalismen” och upprätta ”socialismen”.  Utvecklingen visade dock att detta var en omöjlighet eftersom kapitalismen var en världsordning som vuxit fram under årtusenden medan socialismen bara var en ideologi och en utopi. Vi som i vår ungdom såg socialismen som en frihetsrörelse är idag besvikna och vilsna. Vi måste söka oss till andra ideologier.
De storskaliga experiment i socialismens och kommunismen namn som genomförts efter 1917 har
visat sig omöjliga att förverkliga.
Socialismen har i hela den industrialiserade västvärlden förlorat sin lyskraft som politisk ideologi.
Efter realsocialismens fall började de övriga politiska ideologierna likt en kontinentalförskjutning röra på sig i folkdjupet.

Just nu upplever vi de politiska konvulsioner som är resultatet av socialismens försvinnande.
Socialistiska partier har blivit socialliberala. Den svenska socialdemokratin var det i realiteten redan på 50-talet.
Konservatismen rullar åter upp som populism och socialliberalismen blir alltmer antagonistisk till nyliberalismen.
Socialliberaler och nyliberaler finns spridda på samtliga politiska partiers medlemmar och sympatisörer i Sverige. De flesta socialliberaler finns inom socialdemokratin.
Socialliberalernas liberala grund framhäver individens frihet, organisationsfriheten och den enskilda äganderätten och värnar samtidigt om jämlikhet, solidaritet mellan samhällsmedborgarna för att ge den enskilde möjligheter att förverkliga sina individuella förmågor och anlag. Socialliberaler slår vakt om det civila samhället.
Därför anser socialliberalen att politiken vid behov bör korrigera kapitalismens brister i dessa friheter och rättigheter bland annat genom skatte- och bidragspolitik.
Nyliberaler däremot anser att staten inte ska lägga sig i individens liv. De vill låta kapitalismen sköta samhällsbygget utan all politisk inblandning. Kapitalismen kommer att ordna allt till det bästa.

De politiska partierna är ännu formade efter gårdagens landskap där socialismen utgjorde en framträdande bild, men tvingas nu sakta att anpassa sina kartor till det nya landskapet.
Det sker inte utan vånda. Det skapar mycken förvirring.

DN Debatt

Nyliberalism

Göran Greiders vänsterpopulism

Göran Greider försöker i sin ledare i ETC förklara högerpopulismens framgångar.

Anledningen till framgångarna, enligt Greider, är ”helt enkelt att marknad och kapitalism brett ut sig alltmer. Och de partier eller rörelser som en gång ville tämja kapitalism och marknad, eller i vart fall ”bädda in den”, har gett upp den striden.”

Greider resonerar som om ”kapitalism och marknad” vore en idé som kan bytas ut mot till exempel ”socialism” bara vi alla förstod bättre, d.v.s. förstod lika bra som Greider.

Nu råkar denna Greiders villfarelse vara orsaken till vänsterpopulistiska experiment som lett till lika ödesdigra resultat som högerpopulismen.

Detta har hänt:
Marknadsekonomin, eller marknaden som Greider kallar den, började växa fram redan då folk började byta stenyxor mot krukor med varandra. Den utvecklades då pengar blev bytesvara, tog ytterligare fart under antiken med handeln runt Medelhavets kuster, blev världshandel under medeltiden och gav upphov till kolonialismen. Därmed var grunden lagd för den kapitalism som utvecklade, och utvecklades av, tekniska innovationer, industrialism och kapitaltillväxt. Kapitalismen skapade den ekonomiska, sociala och kulturella värld som vi människor lever i. Att den blivit global hör till dess utveckling.
Kapitalismen förde med sig både framsteg och elände, något som bland andra Marx påpekade.
Industrialismen i förening med marknadsekonomi gav bland annat upphov till exploatering av arbetskraft och natur. Men exploatering, orättvisor, fattigdom, ekonomiska och sociala klyftor, främlingsfientlighet hade funnits tidigare i historien.
Kapitalismen skapade också, i människornas huvuden, de politiska ideologierna som var strategier för hur samhället skulle förhålla sig till den existerande verkligheten - marknaden och kapitalismen. Liberalismen, socialismen, konservatismen växte fram.

Liberalpopulister förordar att låta kapitalismen och marknadsekonomin vara fria från politiska  ingrepp, vänsterpopulister vill ”störta kapitalismen” och ersätta den med ”socialism”, högerpopulister förnekar kapitalismen och yrar i stället om "nationen" och "folket".

Greider sammanfattar problemet så här: ”Samtidigt som världskapitalismen under täcknamnet globalisering expanderat och marknaden trängt in allt djupare i livsvärlden har kritiken av detta mer eller mindre tystnat i toppen på de rörelser som under några efterkrigsdecennier reformerade sina samhällen."

"Det som inträffat är att de ledande, en gång progressiva rörelserna inte har tagit ”människornas oro på allvar” säger han.

Vad jag förstår tror han att vänstern var på väg att förminska kapitalismen ”under några efterkrigsdecennier”. Så är det inte. De länder som på grund av goda konjunkturer efter kriget hade råd, främst Sverige under socialdemokratisk ledning, kunde införa politiska reformer som kom bland andra löntagarna tillgodo medan andra, främst Sovjetunionen, körde de socialistiska idéerna i botten.

Vänsterpopulisterna i Venezuela upprepar samma misstag och kommunisterna i Kina utnyttjar kapitalismens och marknadens krafter för att öka medborgarnas välstånd.
Allt är inte enkelt.

Att ”tämja kapitalism och marknad” är dock ett av de svåraste problem politikerna står inför, även om den kanske inte är omöjlig.
Men Greiders förenklade idealistiska världsbild kan nog kallas vänsterpopulism.

Det går inte att jämföra socialism och kapitalism!

Det finns fortfarande många, både inom borgerligheten och inom vänstern, som i den politiska debatten ställer kapitalism mot socialism.

Problemet är att kapitalism och socialism inte är jämförbara storheter.

Kapitalism är den existerande ekonomiska, sociala och kulturella ordning som vuxit fram under mänsklighetens hela historia, allt i från att människor skaffade sig jordegendomar och på så sätt kunde öka avkastningen av sitt arbete och investera i nya grödor.
Förstadiet till dagens kapitalism uppstod då pengarna togs i bruk i byteshandeln för fyra tusen år sedan och kreditmedlen började användas.
Handeln intensifierades och gav upphov till en europeisk handelskapitalism med bl.a. Hansan och med kapitalister som Fugger och Medici. Det uppstod ett bankväsende.

Handelskapitalismen utvecklade kolonialism med Holland, England, Frankrike, Portugal, Spanien som ledande länder. Kolonialismen gav Europa enorma resurser och etablerade en global marknad vilket i sin tur frambringade en teknisk utveckling som tillät massproduktion av varor. Resultatet är den industrialism och kapitalism vi ännu befinner oss i.

Industriproduktionen skapade en produktionsordning där löntagare och kapitalägare befinner sig i symbios men som samtidigt har motsatta ekonomiska intressen.
Det var ur denna motsättning som socialismens idéer föddes.

Socialism är alltså en politisk idé, en dröm, en utopi om ett alternativt samhälle.
Ett socialistiskt samhälle har aldrig existerat och kan inte existera samtidigt med kapitalismen.
Stater har uppträtt i socialismens namn men aldrig blivit annat än statskapitalistiska och byråkratiska.

Socialism är - liksom liberalism, konservatism och andra politiska ismer - en politisk ideologi som förhåller sig gentemot den rådande ordningen - kapitalismen.

Socialister vill förändra kapitalismen tills kapitalismens negativa sidor förvunnit, liberaler vill bejaka kapitalismens ekonomiska dynamik och de konservativa vill ha ett samhälle utan kapitalismens nackdelar.
Kommunisterna ville genom politik och förstatligande under en generation ersätta kapitalismen med socialism.
Men ingen ideologi har någonsin varit ett alternativ till kapitalismen. Ideologierna är bara olika sätt att föra politik inom kapitalismens ramar och möjligheter.
Kapitalismen är alltså en historiskt betingad ekonomisk, social och kulturell verklighet medan socialismen är en dröm och en fantasi om hur det borde vara.
De som försökt upprätta ”socialistiska” stater har därför misslyckats. Någon verklig socialism har därför aldrig funnits trots att många inom vänstern trott och hoppats det.
Alla storstilade experiment har visat att det inte går att bygga socialistiska öar i en kapitalistisk värld.
Folkligt missnöje har ibland lett till politiska revolutioner där revolutionsledarna haft som mål att ersätta kapitalism med socialism, men de har aldrig varit en lösning. I stället har sådana försök bara lett till elände och mord.
Tyvärr har inte ens de som räknar sig till vänstern förstått den grundläggande skillnaden mellan socialism och kapitalism. De har dessutom ofta svårt att definiera kapitalism I debatten och blandar ihop marknadsekonomi och kapitalism. Då de ställer denna diffusa blandning mot en socialism som de ofta inte kan beskriva i ekonomiska, sociala och kulturella termer spårar debatten ur.
Men vilken är då vänsterns uppgift?
Jag anser att en av dess uppgifter är att sakligt försöka analysera, beskriva och förklara kapitalismen för att kunna göra det möjligt att förändra dess struktur. Moralisk indignation, socialt patos och allmän altruism är bra, men vänstern måste uppmärksamma och beskriva de förändringar som pågår i kapitalismens utveckling från industrikapitalismen till en efterindustriell ordning till…, ja vaddå?

Vart är kapitalismen på väg?

Adam Smith (1723 - 1790)
Karl Marx (1818-1883)
Max Weber (1864-1920)
Karl Popper (1902-1994)

Immanuel Wallerstein (1930- )

Wallerstein hemsida 

Hur och vad är kapitalismen?

Den 9 december publicerade DN en text av idéhistorikern Sven-Eric Liedman ”Ve det land som faller i Marknadens händer.” 

Redan rubriken gör mig förvånad. Har inte hela världen, sedan hundratals år, fallit i marknadens händer?

I inledningen av sin långa artikel betonar Liedman att politiker söker syndabockar under tider av kris som exempelvis SD då de skyller krisen på invandringen och muslimer.
Från vänsterhåll är det kapitalismen och marknadsekonomin som är boven.
Den något omständliga texten mynnar ut i ett förslag om att de svenska politikerna borde införa förmögenhetsskatt.

För att komma fram till denna slutsats diskuterar han ”kapitalismen” utan att definiera den, som om han anser det självklart att vi alla uppfattar begreppet på ett likartat sätt. 

Av texten får man intrycket av att Liedman anser att kapitalismen ändrade karaktär 1980. Jag tror att han menar att den nyliberala ideologin, med privatiseringar och besparingar i offentlig verksamhet m.m., globalt slog igenom i politiken och den ekonomiska praktiken då.  Att nyliberalismen fick genomslag stämmer ju men det var ingen förändring av själva kapitalismen utan en politisk anpassning till kapitalismen.

Kapitalismen och marknadsekonomin är ingen idé eller ideologi. De är resultatet av en tusenårig historisk utveckling under vilken kapitalismen växte fram ur marknadsekonomin. Kapitalismen är en ekonomisk, social och kulturell struktur som påverkar oss människor på många olika sätt och på många plan. Eftersom kapitalismen är resultatet av en historisk utveckling kan man inte skapa alternativ under en mänsklig livstid. Det är bara att betrakta de försök som gjorts för att inse detta.

Inom ramen för den kapitalistiska strukturen kan vi mildra en del av kapitalismens och marknadsekonomins påverkan på olika grupper av människor, kanske förändra hierarkier i samhällen en smula, men inte ersätta dem med alternativ. Vilka skulle det i så fall vara?

Vi kan ersätta nyliberalismens dogmer med en mer human social politik med socialdemokrati eller med socialliberal politik och praktik.
Men vad skulle vi ersätta kapitalismen och marknadsekonomin med?

Samtliga av dagens politiska ideologier - liberalism, socialism, konservatism ­ - handlar om hur vi människor ska förhålla oss till kapitalismen och marknaden. Ibland har ”vänstern” försökt att ”krossa kapitalismen” men själv krossats mot verklighetens vägg.
En orsak till misslyckandena är att man betraktat kapitalismen som en ideologi som kan ersättas med en annan. Vänstern måste äntligen göra sig av med den idealistiska och utopiska illusionen för att rätt kunna analysera kapitalismen och utveckla en ideologi som kan bidra till att förändra den.

Att Liedman, som väl noggrant studerat Marx, tycks definiera kapitalismen som en sorts ideologi och inte skiljer på marknadsekonomin och kapitalismen gör att jag känner mig en smula olustig.
Hoppas att jag missuppfattat honom.

När det gäller förmögenhetsskatten skulle en sådan skatt betyda att staten får in mer pengar för att bygga upp den offentliga välfärden.
Den svåra politiska frågan är hur skatten ska utformas, hur den ska införas med en riksdagsmajoritet som är emot, och vilka negativa konsekvenser åtgärden skulle föra med sig.

För inte rubbar en förmögenhetsskatt på kapitalismen då historien visat att inte ens politiska revolutioner lyckats.


Mer om min syn på kapitalismen

Se t.ex.
Det går inte att bygga om en häst till traktor http://matteoni.blogspot.se/2015/12/det-gar-inte-att-bygga-om-en-hast-till.html

Vänsterns Don Quijote – skilj på idé och verklighet http://matteoni.blogspot.se/2013/04/vansterns-don-quijote-skilj-pa-ide-och.html

Linders rosenröda dröm om borgerligheten

Ibland undrar man om PJ Anders Linder är född och uppvuxen i ett elfenbenstorn på SvD och aldrig varit utanför detsamma
Där sitter han och spinner rosenröda drömmar om borgerligheten
Som enda sällskap tycks han ha gamle Adam Smith som levde på Gustav III tid.

Så här drömmer han bl.a. i söndagens SvD:
”Enligt ett borgerligt sätt att se på saken är det bättre att makten finns fördelad på individer, familjer, frivilligorganisationer, kulturinstitutioner, universitet, bolag och stiftelser än att den samlas i några få mötesrum där votering begärs och klubbslagen dånar.”
Det håller vi med om. Men hur ser världen ut?

Vilken individuell makt har den enskilde löntagaren i det multinationella företaget med hundratusentals anställda?
Vilken individuell makt har de fattiga människor som underbetalda arbetar hela sin vakna tid för att producera varor åt de stora koncernerna?
Dånar inte klubbslagen i dessa företags mötesrum?
I dag, när mängder av företag är större än enskilda stater, är det svårt att se idyllen.

Linder beskriver världen som han anser att den borde vara, inte som den är.
Där finns inga storföretag som föser samman individer i jättekollektiva arbetsenheter.
Där finns ingen fattigdom, ingen exploatering av arbetskraft, inga hierarkier, inga motsättningar mellan ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Det är så vackert!
Hans värld påminner om den som Elsa Beskow så käckt illustrerade i skolböckerna för sjuttio år sedan. De var omoderna redan då.

Borgerligheten söker skydd för de enskilda människornas frihet och är misstänksam mot maktkoncentration, slår Linder fast.
Här är borgerligheten rent antikapitalistisk.
Är alltså Linder beredd att kämpa för den enskilda människans frihet från exploatering och en kamp mot storföretagens maktkoncentration?
Vi har inte sett så mycket av det hittills.

Somligt av vad Linder säger är vackert formulerat och jag kan bara instämma. Men har borgerligheten monopol på dessa tankar? T.ex. denna:
”Enskilda människor har stor inneboende potential, som kan förverkligas genom självdisciplin, skolning, näringsfrihet och politiska fri- och rättigheter. När friheten och dygden får samverka kan stora saker ske.”
Det är ju en beskrivning av socialdemokratins idéer sedan 40-talet.

”Vilka de borgerliga dygderna är? frågar sig Linder, och svarar:
”Ekonomihistorikern Deirdre N. McCloskey listar i sin bok Bourgeois virtues (2006) framtidstro, entreprenörskap, kärlek, rättvisa, mod, måttfullhet och klokhet. Själv menar jag, lite mindre storslaget, att kärnan ligger i långsiktighet, ömsesidighet och vilja till personlig utveckling. Genom förkovran, företagsamhet och hjälpsamhet kan människor förbättra sin egen situation och förstärka samhällets fundament. Numera ifrågasätts detta inte i första hand av idén om en naturgiven överhet utan av åsikten att individerna ska stå tillbaka för kollektivet och att människor sitter fast i strukturer som bara kollektiva insatser kan frälsa henne från.”

De stora löntagarkollektiven i multinationella storföretag är inte resultat av socialistiska idéer utan av den kapitalistiska utvecklingen. Ideologiskt motiverade av liberaler och konservativa.
Det är storföretagen som centraliserat, kollektiviserat och nivellerat världen och tvingat individerna samman i löntagarkollektiv. Den utvecklingen är inte bruten.

Linder beskriver en borgerlig utopisk värld, bortom den som vi andra lever i.