tisdag 24 mars 2020

Finns dygderna?



Dygder har jag inte hört talas om sedan jag, som tolvåring, lämnade Katolska skolan på Söder i Stockholm. De sju dygderna var då: Ödmjukhet, Generositet, Kyskhet, Medmänsklighet, Måttfullhet, Tålamod och Flit.

Har dygderna någon funktion i dagens samhälle?
Handlar de om viktiga mänskliga karaktärsdrag som bör uppmuntras eller är de religiöst gammalt svammel?

Låt oss utgå ifrån att vi med dygder menar mänskliga personlighetsdrag, medfödda eller förvärvade, som vi gärna möter hos våra medmänniskor och därför själva bör ha. Egenskaper som gör att umgänget mellan människor fungerar utifrån den gyllene regeln ”vad du vill att människor gör för dig ska du göra för dem.” (Sentensen är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. I Bibeln finns den hos Matt 7:12.)
Dygder kan vara mänskliga egenskaper eller karaktärsdrag som gör att samhället fungerar bättre.

I dag finns det ingen dygdekanon men här är min lista:

1. Bildning, är ju något man förvärvar genom nyfikenhet och intresse för omvärlden. Förmåga att se sammanhang, helheter och samband i tillvaron. Fantasi. Skaparförmåga.
Skiljer sig från utbildning som alltid syftar till en specialisering.
Här finns ett problem genom att vi tvingas skilja på bildade och obildade alltså en sortering av medmänniskor.
Men är man bildad värderar man inte människor utifrån det. (Se tolerans nedan)
Motsats: Obildning, dumhet. Ointresse för omvärlden. Enkelspårighet. Enögdhet. Ensidighet. Enfald.
2. Tålamod. Eftertänksamhet. Inte detsamma som senfärdighet. Förmågan att avvakta rätt tillfälle, att fullfölja ett projekt som blivit krångligare än tänkt.
Motsatsen: Otålighet, kan leda till oöverlagda och förhastade beslut och handlingar.
3. Mod. Inte detsamma som dumdristighet. Mod är att stå upp för de egna principerna. Att våga säga sin mening. Att våga satsa. Att våga ta chansen. Att våga ta ansvar. Att våga ifrågasätta makten. Att våga handla.
Motsats: Feghet, undfallenhet, underdånighet.
4. Empati. Inkännande. Att förstå andra människor och kunna sätta sig in i deras situation.
Motsats: Okänslighet för andras lidande och situation,
5. Återhållsamhet. Självbehärskning. Avstå från överdrifter. Lågmäldhet. Enkelhet.
Motsats: Överdrifter som leder till inflation i uttryck. Svulstighet. Gapighet.
6. Tolerans. Att tolerera andra åsikter än de egna. Att kunna förlåta. Att överse med andras fel.
Motsats: Intolerans. Fördömmande.
7. Anspråkslöshet. Att inte förhäva sig. Att inte inbilla sig att man är förmer än andra.
Inte att förväxla med Jantelagen som innebär att gruppen förtrycker en enskild. Sparsamhet.
Motsats: Självhävdelse. Utagerande. Resursslöseri.
8. Generositet. Oavsett ekonomisk och social ställning. Den rike och den fattige är generösa utifrån sina olika förutsättningar.
Motsats: Snålhet, snikenhet, missunnsamhet.
9. Ärlighet. Öppenhet. Sanningslidelse. Pålitlighet. Förtroendeskapande.
Motsats: Slutenhet. Lögnaktighet. Svekfullhet.
10. Humanitet.. Medmänsklighet.
”Älska din nästa som dig själv.'” (Matt. 22:34–39).
Motsats: Hatisk,
11. Anpassningsförmåga. Flexibilitet, intelligens.
Motsats: Rigiditet, stelbenthet,
12. Arbetssamhet. Flit. Pliktkänsla. Målmedvetenhet.
Motsats: Lättja, slöhet.

Dygderna kan vara medfödda eller förvärvade personlighetsdrag eller både-och.
Dygderna gör att man inte behöver använda de diffusa och metafysiska begreppen ond och god om människor.
En god människa är bildad har tålamod, är modig, är återhållsam och tolerant och anspråkslös.
En ond människa är obildad, otålig, feg, bombastisk, intolerant och anspråksfull.

Om vi nu anser att dygderna är viktiga för den mänskliga samvaron, hur gör vi då dessa egenskaper till allmänna rättesnören?
Är det överhuvudtaget möjligt i vår individualistiska tid?

I tusentals år var det kyrkan som bestämde dygderna som att komna från gud.
I dag är dygderna kanske en förutsättning för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter?
Är inte dygderna mer angelägna i en tid då vi människor på ett litet krympande klot, utan hjälp av högre makter, måste ta konsekvenserna av våra egna handlingar?

Varför är det då så tyst om dygderna?




lördag 21 mars 2020

Börs och corona


Även om coronaviruset inte utlöste fallet på börsmarknaden så har coronaepidemin skapat kaos i världsekonomin. 
En stor del av kaoset beror på politikernas vällovliga försök att stoppa smittans spridning.
Stängda gränser, mötesförbud, isolering, stängda skolor, undantagstillstånd har bromsat ekonomin.
De stora industrierna stänger, permitterar och varslar anställda.  Småföretagen klappar igen.

För att rädda företagen ger staterna ut nya pengar och strör ut över näringslivet. I USA lovar Trump att varje medborgare, utan motprestation, ska få checkar värda 1000 dollar, s.k. helikopterpengar.

Den svenska regeringen presenterar stödpaket på upp till 300 miljarder kronor till näringslivet.

Allt för att hålla igång näringslivet och hålla köpkraften uppe.

Börserna dök eftersom de var övervärderade och så kom coronaviruset därtill.
Börsens nedgång och pandemins spridning växelverkar i en nedåtgående spiral som måste brytas.

När det gäller coronaepidemin är än så länge är läget följande, 20-03-21 enligt Johns Hopkins
Insjuknade 275 469
Döda 11 402
Tillfrisknande 88 258

De flesta döda tillhör en särskild riskgrupp och är över 80 år med en underliggande sjukdom som hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, högt blodtryck, cancer eller diabetes.

Vi kan jämföra med tidigare virusepidemier.
Viruset sars 2003 slutade med totalt 8 000 smittade och 750 dödsfall i hela världen.
Smittan H1N1 och svininfluensan 2009 krävde över 280 000 liv och mångfalt fler sjuka.
Ungefär likadant för mers 2012 med 2 500 smittade och 858 döda.
Ebolaepidemin 2014 har WHO rapporterat att utbrottet sammanlagt resulterade i minst 28 616 insjuknade och 11 310 döda i de tre hårdast och primärt drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone.
I inget fall har de tidigare pandemierna samverkat med börskrascher. Än mindre orsakat dem.
Men nu inträffade den medicinska och ekonomiska katastroferna samtidigt.

Man kan vara rätt säker på att smittspridningen inte avtar om börsen repar sig.



lördag 14 mars 2020

Orsaker till börsrasen – reella och inbillade


Jag är ingen spågubbe, särskilt inte när det gäller i fråga om framtiden, men söndagen den 22 december 2019 skrev jag på min blogg ”Vadå, blir det oväder?”
”---skattekvoten är hög, lånekvoten ökar och finansmarknaden är övervärderad. Samtidigt sjunker BNP d.v.s. värdet av arbetet, produktionen och investeringar. (Se tidigare blogginlägg).
Det är en global utveckling.
Svarta moln tornar upp sig vid horisonten och närmar sig snabbt.
Inget nationellt politiskt parti har makt över detta.”

Jag avsåg aktiemarknaden.
Ungefär samtidigt, i november 2019, intervjuade The University of British, UBC, 3 400 av världens investerare med minst 1 miljon dollar i investerbara tillgångar. Enkäten visade att majoriteten av dem förberedde sig för en kraftig börsnedgång under 2020.
55 procent av de rikaste svarade att de väntade sig en markant nedgång i marknaderna vid någon tidpunkt under 2020 och de hade plockat ut kontanter för i snitt 25 procent av sina tillgångar ur börsen.
En orsak sades vara geopolitiska spänningarna i form av handelskrig och presidentval i USA.
”Två av tre globala investerare tror att marknaderna nu drivs mer av geopolitiska händelser än av affärsfundamenta såsom lönsamhet, intäkter och tillväxtpotential, skriver UBS i ett kundbrev” enligt CNBC.

Corona fick uppmärksamhet i världens medier i början januari 2020.
Men coronaviruset kan ha börjat spridas redan i maj i 2019, meddelade bl.a. SR.

Visste världens rikaste investerare om detta och därför sålde av 25 procent av sina aktier av den anledningen?
Var det de som satte börslavinen i rörelse för att de kände till pandemihotet?

Jag vill inte vara konspiratorisk.
Storinvesterarna sålde naturligtvis av sina aktier eftersom de såg börsnedgången komma. Det är så aktiemarknaden fungerar.

Naturligtvis finns det verkliga orsaker till att priserna på aktiemarknaden plötsligt går ner. Orsakerna kan vara olika.

Så här har världens aktiebörser förändrats de senaste decennierna.
År, procent nedgång. Orsaker.
1987 -9,1
I oktober 1987 dök börsen i New York plötsligt 23 procent på en dag. Botten hade gått ur. Det var något helt nytt. Några skyllde på räntan, andra på Iran och några på datorhandel. 1987 fanns en oro kring den försvagade amerikanska dollarn, det ökande handelsunderskottet och stigande inflationen.
När den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, höjde räntan för första gången på tre år utlöstes fallet. Värst blev det i USA.
1989 -7,5
Inflationsrädsla och en efterföljande risk för att världens centralbanker börja strama åt med högre räntor.
1991-6,3
Bostadskraschen 1990–91 följdes av en bank- och kreditkrasch.
1998 -6,7
Finanskrisen i Ryssland sprider sig runtom på världens börser, i såväl New York som i Stockholm faller kurserna.
2001-7,8
Terrorattackerna i USA.
2008 -7,1
Oljerelaterade aktier inledde börsåret starkt när oljepriset nådde hisnande nivåer. Mot årets slut föll oljepriset från skyarna och handlas kring fyraårslägsta nivåer.
2011 -6,2
Bland annat att Standard & Poors nedgraderar USA:s kreditbetyg till AA+
2016 -7,8
Beskedet om att England vill lämna EU. Brexit.
Källa: Nasdaq

Varför håller jag på och tjafsar om detta?
Jo för att om man inte kan ange de verkliga orsakerna till ekonomiska händelser kanske man får svårt att analysera händelseförloppet.
Börsnedgångar beror vanligen på att investerare vill ta hem vinster.

DI 






torsdag 12 mars 2020

Smittor och aktiemarknad


Hösten 2005 varnade Världshälsoorganisationen WHO för en pandemi av fågelinfluensan som skulle komma att drabba mellan 2 och 7,4 miljoner människor.
Den gången höjde världens börser inte på ögonbrynen.

Svininfluensan, 2009 – 2010, med 18 500 läkarbekräftade dödsfall totalt i världen, och det totala antalet dödsfall har senare uppskattats till 201 000. Den 11 juni 2009 uppgraderades influensan (A/H1N1) till pandemi av Världshälsoorganisationen.
Influensan utlöste inget börsras.

Kring senaste sekelskiftet 2000 dog årligen omkring 2 miljoner människor i AIDS-relaterade sjukdomar, vilket 2015 minskat till omkring 1 miljon människor om året.
Börserna föll men ingen kom på idén att skylla på AIDS-epidemin.
Då fanns nämligen IT-kraschen och terrorattackerna i New York 11 september 2001 att skylla på.

Även om en pandemi som den pågående hämmar den ekonomiska tillväxten, särskilt som hela länder sätts i karantän, så finns det inget som bevisar något samband mellan smittan och utlösandet av börsfall.
Möjligen kan coronasmittan bidragit till att börsraset utvecklades som det gjorde. Men det finns inget som talar för att smittan orsakade raset.
Orsakssambandet är långtifrån bevisat.

Börsnedgången kunde ha kommit ändå, förutan pandemin, eftersom den var väntad.
Efter en lång och brant uppgång, med en övervärderad marknad, ökar risken för fall.
Stockholmsbörsen till exempel hade gått upp cirka 30 procent under 2019 och blev det bästa börsåret sedan 2009. På liknande sätt var det för världens övriga börser.
Bubblan växte.

Marknadsaktörerna vet att bubblan närsomhelst ska brista men inte när. Nervositetet ökar. Ingen vill sitta med Svarte Petter. Men när bubblan väl sprack blev det tacksamt att ta till pandemin att skylla på. Pandemin fritog aktieaktörerna och marknadsmekanismerna från skuld.
Så praktiskt att aktiemarknaden och smittan inträffade ungefär samtidigt!

 Börsras inträffar då stora börsaktörer tror att aktiepriserna ska sjunka och att de därför börjar sälja. 
Många följer i panik efter och så rasar det.

Aktiemarknadens aktörer tycks inte vilja acceptera detta faktum utan letar alltid efter andra yttre faktorer att skylla på.

Pandemier                   SvD Bästa börsen på tio år