Finns dygderna?

I en understräckare i SvD, publicerad 2020-01-21, skriver översättaren Ervin Rosenberg om att ”Ryktet om dygdernas död betydligt överdrivet”.

Dygder har jag inte hört talas om sedan jag, som tolvåring, lämnade Katolska skolan på Söder i Stockholm. De sju dygderna var då: Ödmjukhet, Generositet, Kyskhet, Medmänsklighet, Måttfullhet, Tålamod och Flit.

Har dygderna någon funktion i dagens samhälle?
Handlar de om viktiga mänskliga karaktärsdrag som bör uppmuntras eller är de religiöst gammalt svammel?

Låt oss utgå ifrån att vi med dygder menar mänskliga personlighetsdrag, medfödda eller förvärvade, som vi gärna möter hos våra medmänniskor och därför själva bör ha. Egenskaper som gör att umgänget mellan människor fungerar utifrån den gyllene regeln ”vad du vill att människor gör för dig ska du göra för dem.” (Sentensen är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. I Bibeln finns den hos Matt 7:12.)

Dygder kan vara mänskliga egenskaper eller karaktärsdrag som gör att samhället fungerar bättre.

I dag finns det ingen dygdekanon men här är min lista:

1. Bildning, är ju något man förvärvar genom nyfikenhet och intresse för omvärlden. Förmåga att se sammanhang, helheter och samband i tillvaron. Fantasi. Skaparförmåga.
Skiljer sig från utbildning som alltid syftar till en specialisering.
Här finns ett problem genom att vi tvingas skilja på bildade och obildade alltså en sortering av medmänniskor.
Men är man bildad värderar man inte människor utifrån det. (Se tolerans nedan)
Motsats: Obildning, dumhet. Ointresse för omvärlden. Enkelspårighet. Enögdhet. Ensidighet. Enfald.

2. Tålamod. Eftertänksamhet. Inte detsamma som senfärdighet. Förmågan att avvakta rätt tillfälle, att fullfölja ett projekt som blivit krångligare än tänkt.
Motsatsen: Otålighet, kan leda till oöverlagda och förhastade beslut och handlingar.

3. Mod. Inte detsamma som dumdristighet. Mod är att stå upp för de egna principerna. Att våga säga sin mening. Att våga satsa. Att våga ta chansen. Att våga ta ansvar. Att våga ifrågasätta makten. Att våga handla.
Motsats: Feghet, undfallenhet, underdånighet.

4. Empati. Inkännande. Att förstå andra människor och kunna sätta sig in i deras situation.
Motsats: Okänslighet för andras lidande och situation,

5. Återhållsamhet. Självbehärskning. Avstå från överdrifter. Lågmäldhet. Enkelhet.
Motsats: Överdrifter som leder till inflation i uttryck. Svulstighet. Gapighet.

6. Tolerans. Att tolerera andra åsikter än de egna. Att kunna förlåta. Att överse med andras fel.
Motsats: Intolerans. Fördömmande.

7. Anspråkslöshet. Att inte förhäva sig. Att inte inbilla sig att man är förmer än andra.
Inte att förväxla med Jantelagen som innebär att gruppen förtrycker en enskild. Sparsamhet.
Motsats: Självhävdelse. Utagerande. Resursslöseri.

8. Generositet. Oavsett ekonomisk och social ställning. Den rike och den fattige är generösa utifrån sina olika förutsättningar.
Motsats: Snålhet, snikenhet, missunnsamhet.

9. Ärlighet. Öppenhet. Sanningslidelse. Pålitlighet. Förtroendeskapande.
Motsats: Slutenhet. Lögnaktighet. Svekfullhet.

10. Humanitet.. Medmänsklighet.
”Älska din nästa som dig själv.'” (Matt. 22:34–39).
Motsats: Hatisk,

11. Anpassningsförmåga. Flexibilitet, intelligens.
Motsats: Rigiditet, stelbenthet,
12. Arbetssamhet. Flit. Pliktkänsla. Målmedvetenhet.
Motsats: Lättja, slöhet.

Dygderna kan vara medfödda eller förvärvade personlighetsdrag eller både-och.
Dygderna gör att man inte behöver använda de diffusa och metafysiska begreppen ond och god om människor.
En god människa är bildad har tålamod, är modig, är återhållsam och tolerant och anspråkslös.
En ond människa är obildad, otålig, feg, bombastisk, intolerant och anspråksfull.

Om vi nu anser att dygderna är viktiga för den mänskliga samvaron, hur gör vi då dessa egenskaper till allmänna rättesnören?
Är det överhuvudtaget möjligt i vår individualistiska tid?

I tusentals år var det kyrkan som bestämde dygderna som att komna från gud.
I dag är dygderna kanske en förutsättning för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter?

Är inte dygderna mer angelägna i en tid då vi människor på ett litet krympande klot, utan hjälp av högre makter, måste ta konsekvenserna av våra egna handlingar?

Varför är det då så tyst om dygderna?

Nyheten som försvann och som fortfarande är borta

I början av sommaren 2016 dök plötsligt en nyhet upp i Sveriges Radio. Den handlade om korruption inom den internationella läkemedelsindustrin. Men nästa och följande dagar fick man leta förgäves i medierna efter nyheten.

Den bara försvann. Jag skrev om detta på den här bloggen.

Nu har en uppgift om ekonomisk påverkan inom läkemedelsindustrin dykt upp i dagens Svenska Dagbladet. Tidningen skriver att svenska läkare får miljoner av läkemedelsföretag.

Enligt SvD har läkemedelsföretagen betalat ut 175 miljoner kronor i donationer, sponsring och till enskilda läkare och annan vårdpersonal.
Nyheten kommer inte ur någon läcka eller från någon visselblåsare, utan från en helt öppen redovisning enligt en ny uppförandekod i läkemedelsbranschen.

Den Europeiska branschorganisationen EFPIA antog 2013 en ny etisk uppförandekod som innebär att värdeöverföringar i form av exempelvis konsultarvoden från läkemedelsföretag till hälso- och sjukvårdspersonal eller övrig hälso- och sjukvårdspersonal görs offentliga. Koden gäller Europa inklusive Sverige.
Läkemedelsföretag verksamma på den svenska marknaden publicerar frivilligt vilka personer eller organisationer i Sverige som har fått värdeöverföringar under ett visst år, samt det sammanlagda värdet av dessa. Den första rapporteringen som nu sker under 2016 är baserat på utbetalningar som skett under 2015.

SvD har gått igenom dessa uppgifter från 60 läkemedelsföretag om ”värdeöverföring till enskilda namngivna personer”.  Över 1 600 läkare, överläkare, sjuksköterskor eller annan vårdpersonal som rapporterat att de tagit emot pengar från industrin 2015. Sammanlagt 31,8 miljoner kronor betalades ut till dem i fjol. Ytterligare 12 miljoner kronor betalades ut till personer som är anonyma.

Nu handlar detta inte detta om korruption i betydelsen ”givande och tagande av muta” eftersom uppgifterna redovisas öppet.
Men det är ändå anmärkningsvärt att en viss ekonomisk påverkan sker.
Om detta är toppen på ett isberg, vad döljer sig då under ytan?

TransparencyInternationals rapport “Corruption in the Pharmaceutical Sector”

Läkemedelsindustrin

Öppen rapportering av värdeöverföringar till hälso- och sjukvården 

OK låt oss snacka om värdegrund, men vems?

I går, på DN Debatt, anser partiledaren förKristdemokraterna, Ebba Busch Thor, att det är ”Hög tid för brett samtal omvärderingar i hela samhället”.

Vad är det då för värdegrunder partiledaren lyfter fram? Hon tar fyra exempel:

Tilliten. Det behövs fler poliser med fler befogenheter som kan upprätthålla svensk lag.

Tryggheten. Familjens betydelse. Ebba Busch Thor vill stärka familjernas frihet och minska deras skattebörda.

Alla över 85 år ska ha rätt att få en plats på ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende när och om de så vill. ”Äldreomsorgen ska alltid prioriteras framför kommunala äventyrsbad och konserthus.”

Arbetet. Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället vilar på att var och en, utifrån sin förmåga, tar ansvar för sig själv och gör rätt för sig. Det gör det möjligt för oss att gemensamt hjälpa dem som inte kan arbeta. Men höga skatter och ingångslöner försvårar för många. Det gäller till exempel att ordna introduktionsanställningar och arbetsplikt för försörjningsstödstagare.

Det är väl bra att hon försöker ta konkreta exempel. Men om vi ska tala om värdegrunder i världssamhället ter sig Ebba Busch Thors exempel som rent av snäva och futtiga.
I dagens globala samhälle, då allt mer i tillvaron och våra liv värderas i pengar, som bygger på ohämmad konsumtion, då profiten är en av de främsta drivkrafterna för produktionen, då profitbegäret exploaterar människa och miljö, då krig och rofferi driver miljontals människor på flykt, där de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna är enorma, är det kanske andra värden, än de snävt partipolitiskt svenska, som bör diskuteras.
Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället bör ha den kristna etiken som värdegrund.
”Respekten för människors värdighet är det mest centrala. Ingen människa är någon annans medel. Alla har rätt att få eftersträva att förverkliga sin personlighet. Det gäller för alla människor, i alla åldrar och grupper. Det manar till öppenhet, frihet och tolerans. Men det innebär också en gräns – en skyldighet att respektera andra människors integritet, frihet och rättigheter.”
Så kan man önska i en konfliktfri värld. Men tillvaron är full av konflikter mellan individer, ekonomiska, sociala och kulturella grupper i samhällshierarkin; konflikter och motsättningar om egendom, idéer och rättigheter. Och därmed om värden.
Arbetslivet, för att ta ett exempel, präglas allt jämt och till stora delar av att en del människor är andras medel, att löntagare har begränsad frihet att utveckla sin personlighet, brist på integritet, slutenhet och intolerans.
Kristen etik och västerländsk humanism är en god värdegrund men värdena och värderingarna är beroende av var du finns i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkin.
Ann-Charlotte Marteus i Expressen 

Alex Voronov i EskilstunaKuriren

Det goda föredömets betydelse

Inom socialdemokratin finns det en stor grupp medlemmar och sympatisörer som inte gör så mycket väsen av sig men som är utomordemtligt viktiga för partiet och den allmänna synen på socialdemokratin.

Jag talar om den grupp som inte är direkt partipolitiskt verksam men som sympatiserar med socialdemokraterna och talar väl om partiets politik, och som genom sitt goda föredöme på jobbet, i föreningslivet, på orten och i bekantskapskretsen skapar respekt för sin person och sina gärningar i vardagen. Det är uppskattade idrottsledare, fackliga representanter, grannar, småföretagare och annat dugligt folk i bostadsrättsföreningar, byalag, villaföreningar o.s.v.
Genom att omgivningen vet att de är sossar skapar de en repsekt även för socialdemokratin.

De är helt enkelt goda föredömen och representanter för partiet.
De syns inte på partimötena, de stoltserar inte med partirosen på kavajslaget eller ens deltar på 1:a-majmötena men skapar ändå respekt för partiet genom sitt vardagliga föredöme.
Den gruppen lever oftast nära de människor som inte är sossar eller folk som inte sympatiserar med partiet. De goda föredömena rör sig med andra ord bland de människor som partistrateger kallar för marginalväljare.

I sin omgivning får de därför ofta höra uttryck för politkserförakt, främlingsfientlighet, sossehat och felaktiga uppfattningar om vad socialdemokratin står för.
Utan åthävor kan de i dessa vardagsmiljöer lägga saker till rätta och skapa grunden för förståelse för socialdemokratin.

De senaste veckornas händelser har inte förstört den personliga respekt som representanterna åtnjuter i sin omgivning. Men omgivningen får svårare att koppla samman deras goda gärningar med ett parti som enligt medierna sviker, fuskar och utnyttjar samhälletsresurser för egen vinning.
Och kanske blir också därigenom vardagsrepresentanterna allt färre.
När grunden eroderar rasar hela byggnaden.

DN

DN2

GP

AB Ledare