torsdag 28 april 2016

Internettdrevets teknik – gräv upp gammal skit



Internetdrevets teknik – gräv upp gammal skit
Så här går det till när drevet går på s.k. sociala medier.
På facebook delar en Mattias Wistrand, i dag den 28april 2016, ett klipp, där GW Persson säger att ”Den där Fridolin är en orm”.
Varifrån klippet kommer redovisas inte och siste delen av klippet är inte med.
Klippet, med ett foto av GW Persson, är daterat 2 nov. 2014.

Klippet har mest delats på Sverigedemokratiska sidor Exponerat, Nordfront, Uppdaterad m.fl.

På ”Ledarsidorna” finns i dag den 28 april 2016 en artikel ”Ormens väg på hälleberget”
Efter en del sökande kommer jag fram till att artikeln ursprungligen publicerades 2 nov 2014 i Expressen.
Det där med att Fridolin är en orm kommer i en bisats i den långa artikeln.
Och upprinnelsen till händelsen som föranleder GW:s utfall ligger då åtta år tillbaka.
Aftonbladet följer upp Expressens intervju den 2014-11-02 och till AB:s reporter säger Leif GW Persson: ”Jag ångrar de hårda orden”
AB:s reporter frågar GW Persson:
- Har du tagit i för mycket?
– Ja, för fan, svarar GW. Jag kan förlåta honom, det är väl försoningens tid nu i Allhelgonahelgen? Hälsa Gustav så gott från mig."

Uttalandet var kanske inte så allvarligt menad från GW:s sida.

Men alltså tio år senare blir denna gamla ”nyhet” åter aktuell på facebook och den delas av aningslösa motståndare till Fridolin och Miljöpartiet.
Intrycket blir att Fridolin ifrågasätts än mer och kravet på hans avgång upprepas allt oftare.

För många är GW Persson en auktoritet och en populär person och om han uttalar sig nedvärderande om Fridolin har det effekt.

Det här är en vanlig teknik på sociala medier.

Fredrik Virtanen i AB 30 april
Jan Guillou i AB 1 maj
 

måndag 25 april 2016

Drevet och mobben



Jag är inte miljöpartist men anser att partiet behövs i vår överexploaterade värld och i vår svenska politik.

Nu då partiet är utsatt för ett mediedrev känner jag därför stark olust. Olusten beror kanske mest på att drevet, med hjälp av twitter och facebook, förvandlas till en rasande mobb som vill smeta partiet och dess representanter i tjära och fjäder.
Bäst att jag först deklarerar: Mediernas uppgift är att gräva fram och redovisa makthavares oegentligheter, maktmissbruk, slarv, nonchalans, slöseri med skattepengar och liknande. Dessa faktaredovisningar är en viktig del av demokratin. Publicering ska också ske utan hänsyn till vilka konsekvenser publiceringen har. Medierna ska vara konsekvensneutrala.
Däremot bör de som utsätts för granskningen få möjlighet att förklara sig och bemöta alla påståenden. Det gäller politiker, näringslivshöjdare, kapitalägare, organisationsföreträdare och andra. Påståenden ska kunna nyanseras.

I fallet med Yasri Khan, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa, som av religionstraditionella skäl inte ville ta främmande kvinnor i hand finns ju en ideologisk konflikt mellan religionsfrihet och jämställdhet. Den konflikten kan inte diskuteras i drevet.
Det är då anklagelser inte får möjlighet att värderas rättvist, bemötas eller modifieras som mediedrev utvecklas.
Med mediedrev utgår jag från den definition som görs i en rapport från stiftelsen Institutet för mediestudier, Vem granskar granskarna. Där säger författarna att ”ett mediedrev liknas med drevkarlar vid jakten som går i grupp åt samma håll och med samma mål att få bytet fällt". Enligt samma rapport kännetecknas mediedrevet av att flera medier uppmärksammar affären, att rapporteringen är omfattande och att medierna beskriver frågan på ett likartat sätt vad gäller till exempel aspekter och infallsvinklar.

Naturligtvis kan man ha andra definitioner.

Resultatet blir i vilket fall som helst oftast att drevbytets politiska och ideologiska motståndare deltar med liv och lust i drevet. I det aktuella fallet är det fler som vill åt miljöpartiet än vad det finns försvarare.

Den som vill få en allsidig bild av vad som hänt har små möjligheter till ett resonemang.
I just detta drev deltar naturligtvis alliansen som vill spräcka regeringen, men där deltar även delar av V och S som anser att miljöpartiet är politiskt opålitligt, flummigt och allmänt besvärligt. Därtill kommer i detta fall antiislamister, okunniga politik- och demokratiföraktare och tyckare som ser sin chans att misskreditera demokratin. Andra är ute efter Kaplans personliga skalp.
Alla jagar åt samma håll.

Därmed inte sagt att det inte finns skäl för granskning och kritik av miljöpartiet med en sådan bör inte vara ensidig och så massiv som den blir i drevet.

I ett mobbliknande drev är det svårt att höra offrets och minoritetens röst.
Har de som skriker högst och mest rätt? Eller finns det förklaringar som talar till de anklagades förmån?
Medierapporteringen triggar igång internetdrev på facebook och twitter som blir en folkdomstol som dömer på grundval av massans anklagelser och rykten. Enligt min mening lika vidriga företeelser i mänsklighetens historia som den rasande mobben.
Försåtliga glidningar spikar fast offret vid korset.
– Det har hänt så många saker på så kort tid, och partiets företrädare har varit relativt dåliga på att hantera dem. säger statsvetaren Niklas Bolin vid Mittuniversitetet, som skrivit flera arbeten om Miljöpartiet och andra mindre etablerade partier.
Men de händelser som nämnts i drevet har inte hänt under kort tid. Några hände 2009. Men medierna har sammanställt den nyligen.
En annan glidning: I TV 4:s 19.00-nyheter den 18 april där den politiske kommentatorn Helena Gissén talar om ”Kaplans samröre med muslimska brödraskapet.” Något samröre har inte konstaterats.

I s.k. sociala medier förstärks liknande glidningar, blir till fakta och växer till rent förtal.
Ropen skalla: Korsfäst, korsfäst!
När det gäller det aktuella drevet borde det vara utmärkt för att göra en kritisk studie av händelseförloppet.

torsdag 21 april 2016

Drevet går igen



Först var det Margot Wallström som blivit utsedd till utrikesminister och som bodde i Värmland och alltså behövde lägenhet i Stockholm. Hon nämnde i förbigående sitt behov för Kommunals ordförande som sa att Kommunal hade en passande hyresrätt.
(Staten har inga tomma lägenheter för statsråden.)

Sen uttalade sig Wallström i december 2015 om ”Israels utomrättsliga avrättning av palestinier” i samband med knivattackerna mot israeler.
Det resulterade i att den israeliske ministern gick i taket och Wallström blev portad av staten Israel. 
Hon anklagedes för antisemitism. Några allianspartiledare krävde utrikesministerns avgång.
Hur kritik av staten Israel blir antisemitism är en gåta.
Wallström tvingades av allianspartierna till KU-förhör.

Så var det den miljöpartiske bostadsministern Mehmet Kaplan som förra året varit på samma middag som ledaren för den högerextrema organisationen Grå vargarna. Med på middagen fanns också Barbaros Leylani, vice ordförande i Turkiska Riksförbundet som nyligen fått avgå efter att han ropat ut över Sergels torg att armenier är hundar och att blodet ska flyta. Något som han sa sig ångra efteråt.

Kaplan hävdar att han inte visste vilka som var med på middagen.

Stor affär av detta i medierna i flera dagar. I TV4.nyheterna talades om Kaplans ”samröre” med högerextrema rörelser.
Krav på avgång.

Mehmet Kaplan har också visade det sig, år 2009 innan han blev statsråd, sagt att Israel behandlar palestinierna lika illa som nazisterna behandlade judarna på30-talet.
(På trettiotalet hade förintelselägren ännu inte upprättats)
Israels ambassadör Isaac Bachman gick i taket ännu en gång och ansåg att uttalandet var ren antisemitism.
 
Hur kritik av staten Israel alltid blir antisemitism är en gåta.
Kaplan avgår som bostadsminister.


Den 19 april sände TV4 en intervju med miljöpartisten Yasri Khan. Då vägrade han att skaka hand med den kvinnliga reportern Ann Tiberg.
Yasri Khan säger att hans muslimska religion förbjuder honom all kroppskontakt med främmande kvinnor.
Stort rabalder som slutade med att Khan lämnade alla sina politiska uppdrag för Miljöpartiet.


Och till sist var det miljöpartiets språkrör Åsa Romson som nämnde flygplansattacken mot New York 11 september 2001 som en olycka för muslimerna i Sverige.
Stort rabalder.


Frågorna är många
Hur är det med vår förståelse för andra kulturer, vår tolerans för olika religioner, och med vår islamafobi?
Varför är just Miljöpartiet skärskådat?
Varför dyker alltid Israels minister upp?
Varför blir det så stora affärer av dessa händelser?
Varför ökar känsligheten för politikernas person i media, medan deras politik inte behandlas?
Varför är toleransen så liten?


Och vad kan man lära av den senaste tidens politiska mediehändelser?
Jo, 1) att endast politiker boende i Stockholm vilka äger en bostadsrätt eller ett egnahem ska kunna utses till statsråd och 2) om hen därefter blir bjuden på middag ska statsrådet till inbjudan kräva en detaljerad förteckning över alla övriga närvarande på festen med uppgift om samtliga närvarandes politiska hemvist och åskådning.
Och 3) att politiker inte ska följa sin religiösa övertygelse såvida den inte är kristen och väl förankrad i åsiktsmajoritetens traditioner.
Dessutom ska politikern väl vakta på sina ord och t.ex. inte anse att en terrorattack är en olycka.

Kontentan av detta är att den perfekte politikern är en menlös, kristen, rädd stackare utan egna meningar som hela tiden ger mer akt på sig själv och sin mediabild än på politiska sakfrågor.
Det gynnar inte politiken och demokratin.


onsdag 13 april 2016

Nationalstatens politiska och demokratiska begränsning




Spotify är ett svenskt multinationellt företag som erbjuder möjligheten att kunna lyssna till strömmad musik, podcasts och se videoklipp över Internet. Tjänsten är världens största i sitt slag, med sin omfattande musikkatalog och sitt snabbt växande antal användare; 60 miljoner användare världen över, varav 15 miljoner är betalande abonnemangskunder. Koncernen innefattar 26 kontor med 1500 anställda globalt, varav 750 på huvudkontoret i Stockholm. (maj 2015)
Spotify startades i april 2006 av entreprenörerna Daniel Ek och Martin Lorentzon i direkt samarbete med en rad av världens främsta skivbolag.

Spotify har gjort ägarna rika. De kommer 40:e plats på Veckans Affärers listaöver Sveriges rikaste personer. Enligt listan äger de 4 miljarder kronor var.

Kort sagt: Killarna är duktiga entreprenörer som utvecklat en idé och ett framgångsrikt företag vilket är bra för Sverige.

I går, den 12 april 2016, publicerade
Ek och Lorentzon ett öppet brev i media där de berättat att de måste flytta verksamheten från Sverige till New York om inte politikerna här ändrar på vissa förutsättningarna för verksamheten.

De skriver bland annat:
“Etablerade startups som Spotify, Skype, King, Mojang och Klarna utgör tillsammans med mängder av andra nystartade företag och tillgången till kapital ett kluster med högt förädlade tjänster som leder till sysselsättning, skatteintäkter, innovationsförmåga och lockar talanger från hela världen”.

De vill att politikerna fixar bostadsbristen där de bland annat efterlyser fler hyresrätter och en bättre fungerande bostadsmarknad: "Att ställa krav på att unga människor som kommer till ett nytt land direkt ska köpa dyra bostadsrätter minskar attraktionskraften och är inte långsiktigt hållbart".
Ett annat krav gäller utbildningssystemet.
“Vi behöver få in programmering tidigt i grundskolan så att vi tar vara på de talanger som finns, samt att förhindra att vi tappar alla kvinnliga programmerare”.

Det tredje hindret som Spotify-grundarna ser i Sverige är att det är svårt att göra personalen till delägare i bolagen. Den personaloptionsutredning som regeringen nyligen har gjort tycker de ska “kasseras omedelbart”.
“Lagstiftarna måste inse att vi konkurrerar på en global talangmarknad och att priset för sämre villkor i ett land är högt.”

Man kan tolka brevet som utpressning eller ett hot.” Gör ni inte som vi kräver drar vi med vår verksamhet.”
Men man kan också se brevet som ett rop på hjälp. ”Vi kan inte driva verksamheten framåt med nuvarande politik. Gör något!”

Eks och Lorentzons uppmaning drabbar ingen särskild regering. De problem som de åberopar har uppstått under den tidigare alliansregeringen. Personaloptionsutredningen tillsattes av denna.

Brevet kan ses som kritik av den politiska och därmed den demokratiska processen.
Vilket Maria Rankka (f.d. vice ordf. i Moderata ungdomsförbundet och f.d. VD för tankesmedjan Timbro) numera VD på Stockholms handelskammare uppfattat. 
”Det är bedrövligt att politikerna inte kan adressera en mängd problem som experter och andra startupbolag påpekat länge. Det måste hända något, nu har politikerna bollen. Att sitta och dricka kaffe och käka mazariner kommer inte att lösa problemet.”

Ett ohöljt uttryck för sofistikerat politikerförakt eller åtminstone okunnighet om politikens villkor.

Vad Eks och Lorentzons brev främst pekar på är nationalstatens problem.
Som de flesta andra företag är Spotify multinationellt, vars intressen och verksamhet finns i många länder och utnyttjar ny teknik.  De nationella lagstiftningarnas och enskilda länders politiska åtgärder kan inte omfatta företaget och hinner inte med i den snabba utvecklingen.

Det är politikens och demokratins problem som allt mer pockar på en lösning.

Breakit



VeckansAffärer