fredag 30 januari 2009

VD behåller sina privilegier

Anders Borg är i Davos och kräver regelverk för VD:ars bonusar.
Samtidigt görs en relativt stor affär i medierna över att företagens VD:ar fryser sina ”löner”. Bortsett från att det inte handlar om löner – ¬ vd i börsbolagen är inga lönearbetare – utan om ersättningar och privilegier, lär VD:arna inte riskera att svälta direkt.

Företaget Ericsson har som bekant haft en svår tid, med en minskad totalavkastning på 19 procent, tuffa besparingsprogram och varsel av anställda.
Men Ericssons vd, Carl-Henric Svanberg, tog i oktober 2008 mitt under finanskrisen, ut 212 miljoner kronor från sitt privata bolag, Carl Henric Svanberg AB, meddelar Dagens Industri.
2007 hade Svanbergs bolag tillgångar värda 223 Mkr och var i princip skuldfritt.
Ericssonchefen är en av de största privata ägarna på börsen. Hans aktier i Ericsson, Assa Abloy och Melker Schörling AB är sammanlagt värda 633 Mkr.
2007 hade Carl-Henric Svanberg AB ränteintäkter på 7,2 miljoner kronor. De utgjorde merparten av resultatet på 9,8 Mkr. Carl-Henric Svanbergs aktier i Assa Abloy är i dag värda 339 Mkr, innehavet i Ericsson skulle inbringa 204 Mkr vid en försäljning, och posten i Melker Schörling AB går loss på drygt 90 Mkr, skriver Dagens Industri.

Det skadar väl inte med regelverk för vd-bonusar och frysta VD-ersättningar. Men detta är bara krafs på ytan. Det ändrar ingenting i näringslivets makthierarki och privilegiesystem och inte mildrar det krisen eller förhindrar kommande kriser.
Och som argument för att även de anställda ska frysa sina löner duger det inte.
Eller borde i vart fall inte göra det.

torsdag 29 januari 2009

Ekonomernas kunskapskris

I dag, sedan finansbubblan spruckit, anser nästan alla ekonomiska experter att krisen beror på en alltför expansiv penning- och finanspolitik och åtminstone en viss brist på finansiell reglering. Tron på att den finansiella expansionen skulle kunna fortgå i evighet har lett till överdrivet risktagande och kortsiktighet inom finanssektorn.
I dag är nästan alla överens om detta.

Men varför visste forskarna och experterna inte det innan bubblans sprack? Eller visste de, men inte vågade säga något?

När man tidigare frågade dem t.ex. hur derivat och värdepapperisering i långa loppet kan skapa kapital och välstånd och om dessa s.k. instrument inte så småningom måste säcka ihop, blev man avfärdad som idiot. Kritiska artiklar och bokmanus i ämnet refuserades regelmässigt.

Det är således inte bara ekonomin som är i kris. Även den ekonomiska forskningen, mycket av ekonomijournalistiken och ekonomiska konsultbranschen krisar sedan länge. I själva verket är ”experternas” brist på kunskaper en del av den ekonomiska krisen och har bidragit till att den uppkommit.

Vilka kunskaper saknar de? Fram för allt i ekonomisk historia d.v.s. insikter om att det är reella tillgångar, energi, arbete, produktion och sund handel som skapar tillväxt och kapital.
Om de hade läst kapitalismens historia, skulle de inse att finansmarknadens, kapitalisternas, uppgift är att samla kapital och placera kapitalet där det gör mest nytta.
Om de t.ex. förstått skillnaden mellan pris och värde skulle de i tid ha hisnat för alla överdrifter och luftslott.

Det är inte frågan om att ersätta marknadsekonomin eller kapitalismen.
Det gäller bara för ekonomerna, ekonomiexperterna och de ekonomiska aktörerna att komma tillbaka till verkligheten.

PS. I en kommentar påpekar "Francisco" att Lars Jonung skriver i samma sak i dagens DN.

tisdag 27 januari 2009

Superklassen möts

I dag –¬ den 27 januari 2009 – inleds det årliga mötet med The World Economic Forum, Världsekonomiskt Forum, i Davos.
Huvudtemat är ”Global Risks 2009”.

Allt började i Davos 1970 då Klaus Schwab, som fortfarande är ordförande, samlade 400 europeiska företagsledare och akademiker för att diskutera vad man kunde lära av amerikansk managementteknik.
I dag är WEF är ett globalt nätverk som också arrangerar regionalt Forum i olika världsdelar, bedriver egen forskning och lanserar olika “initiativ” i stora, globala frågor som klimat, vatten- och livsmedelstörsörjning och korruption. Verksamheten finansieras av medlemsavgifter från 1000 storföretag med en årsomsättning på minst 1 miljard dollar.
I panelen för debatten ”Europeisk ekonomisk politik” sitter, enligt programmet, statsminister Fredrik Reinfeldt tillsammans med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso, ECB-chefen Jean-Claude Trichet och italienske finansministern Giulio Tremonti.
Den svenska regeringen är representerade vid årets Forum av Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och utrikesminister Carl Bildt.
Den svenska deltagarlistan är i övrigt sig lik. Där finns: Investors Jacob och SEB:s Marcus Wallenberg, Vattenfalls Lars G. Josefsson, Scanias Leif Östling och Stenas Dan Sten Olsson, Annika Falkengren, SEB, Pär Boman, Handelsbanken, Christan Clausen, Nordea, Claes Dahlbäck, Stora Enso, Börje Ekholm, Investor, Conni Jonsson, EQT Partners, Johan Kariström, Skanska, Michael Rosenlew, IK lnvestment Partners, Daniel Sachs, Proventus och Åke Svensson, Saab.
Bland de övriga från andra länder finner man: Bill och Melinda Gates för Gates Foundation, Robert Zoellick, chef för Världsbanken, Laura Tyson, professor vid Berkelyuniversitet och nära rådgivare till president Barack Obama, Ariana Huffington, USA-debattör. Jag hittar bara en indier och ingen kines bland näringslivstopparna. Här finns annars representanter från Amnesty International, Greenpeace, World Wide Fund for Nature, Human Rights Watch, fackliga internationaler — alla är de samlade i schweiziska Davos t.o.m. på söndag 1 februari.
Det är den verkliga makteliten, superklassen, som träffas vid formella och informella möten. Vad kommer ut av detta?

fredag 23 januari 2009

När kapitalismens trogne tjänare spyr

Då och då får man en inblick i finansvärlden.
Det är där de ansvarsfulla män och kvinnor jobbar som ska placera produktionens överskott i nya kloka investeringar och ska ordna så att våra pensionspengar ökar sitt värde.
En av dessa män är Jérome Kerviel, 32.
Kerviel är misstänkt för att ha svindlat franska Société Générale på motsvarande 54 miljarder kronor. Men han vet att berätta,rapporterade Svenska Dagbladet i går.
Kerviel jämför aktiehandeln med tv-spel där det går blixtsnabbt att vinna eller förlora flera miljoner.
"En bra dag gör en normal handlare mellan 30.000 och 40.000 euro i vinst. För mig var en dag med en miljon euro meningslös. Varje dag flyttar jag fram min gräns. Jag tar helt galna risker", säger han i intervjun.
Kerviel erkänner att han dolt förlusttransaktioner men uppger att han bara försökt att tjäna pengar till banken - inte sig åt själv. Det hela eskalerade samtidigt som cheferna enligt honom själv teg.
Jérome Kerviel berättar att han fick sig en tankeställare efter ett terrorattentat i London, då han tjänade 500.000 euro genom att spekulera på en fallande börs. Skrattet fastnade i plötsligt halsen när han först lite senare insåg vad han höll på med: jublade samtidigt som oskyldiga människor dödats i tunnelbanan.
"Jag sprang ut på toaletten och kräktes", säger Jérome Kerviel enligt SvD.
Han kritiserar sin före detta bankledning hårt för bristande moraliskt ansvar. Att hans närmsta chefer inte skulle ha vetat om vad han höll på med anser Kerviel vara rent nonsens.

tisdag 20 januari 2009

Vi är alla amerikaner

När min far var fyra år ville min farfar och farmor fly arbetslöshetens Toscana för en bättre framtid i Amerika. Så som så många av deras släktingar och vänner sökte de utresetillstånd. Men första världskriget hindrade utresan. Femton år senare var arbetslösheten fortfarande stor i Italien och min far fick arbete i Sverige.
Jag blev svensk. Hade det funnits arbete i Italien skulle jag väl blivit italienare. Om inte världskriget hade börjat kanske jag blivit amerikan.

Men är vi inte alla amerikaner?
I varje fall vi som var unga på femtiotalet.
Uppvuxna som vi är med Kalle Anka, Stålmannen och Knallhatten, Tom Sawyer, Huckleberry Finn och Trollkarlen från Oz, Johnny Weissmüller, Gene Kelly och Humphrey Bogart, Glenn Miller, Charlie Parker och Miles Davies, Joe Louis, Sugar Ray Robinson och Jesse Owens och Cyril Chessman, Coca Cola, Marlboro och Spearmint, Steinbeck, Hemingway och O´Neill… Hur skulle vi kunna vara annat?
Inte ens under Vietnamkriget kunde vi hata USA, bara dess ledning och militärmakt.
De senaste åren med Bush har tyvärr påmint om den mörka tiden.
Men trots allt måsta vi erkänna att USA är världens största demokrati och möjligheternas land.
Med Barack Obama som president finns ett hopp om att det Amerikas Förenta stater, som vi älskar, ska komma tillbaka.
Orkar vi förlora det hoppet ännu en gång?

Bredbandsbluffen

Enligt dagens DN och E24 blir allt fler missnöjda med hastigheten på sina mobila ”bredband”. Antalet klagomål till Konsumenternas Tele- och Internetbyrå har ökat med 780 procent. Troligen är de som klagar sådana som inte kan få riktigt bredband utan fått nöja sig med mobila lösningar.

PTS, riksdagen och den statliga bredbandsutredaren 2007, Åke Hedén, ansåg att ett bredband borde klara minst 2 Mbit/s i bägge riktningar.
För att nå 2 Mbit/s krävdes dock en teknik med kabel, fiber eller ADSL. Men när det blev för knepigt att leverera detta dök det upp hjälpsamma företag med enklare lösningar som Wimax och mobilt "bredband" upp. Trots att dessa inte klarade att garantera en uppkopplingshastighet på 2 Mbit/s i bägge riktningar började de ändå tala om ”bredband”.

Företagens överdrifter i marknadsföringen kan ske så länge som att ”bredband” inte definieras som en viss uppkopplingshastighet.
Därför kommer allt fler internetkunder att känna sig lurade.

måndag 19 januari 2009

Barack Obamas ekonomiska härdsmälta

I går (18 januari) visade SVT dokumentären ”Superskulden” från 2008.
Filmen visar att Barack Obama i morgon får ta över ett ekonomiskt problem som är större och svårare än vad någon tidigare amerikansk president ställts inför.
Världens enda supermakt har nämligen världens största utlandsskuld. Landet importerar mer än det producerar. Därtill kommer ett skenande budgetunderskott som inte ser ut att minska. Amerikanerna fortsätter att konsumera högt över sina inkomster. Underskottet motsvarar 64 procent av USA:s BNP och fortsätter att öka.
Därmed står USA inför en ekonomisk härdsmälta som kan bli mycket värre än dagens finanskris.
Organisationerna The Concord Coalition och Concerned Youth of America försöker upplysa de amerikanska väljarna om problemet. Bara ett tryck från väljarna kan nämligen få politikerna att ändra sin politik. Men kommer det att lyckas?
Kan den nye presidenten vända trenden? Risken för ett bakslag efter morgondagens installation är överhängande. Och vad händer då?

Göran Skytte den förträfflige

Göran Skytte brukar använda sin kolumn i SvD för att visa sin egen förträfflighet som kristen, liberal och allmänt präktig.
Vanligen gör han detta genom att kontrastera sin egen person och sina sanningar mot en bakgrund av en grovt skissad genomfördärvad tjockskallig motståndare. Skytte framstår, mot denna mörka fond, själv som lysande och utan denna kontrastverkan skulle han te sig ganska grå.

Ondskan och dumheten i Skyttes värld representeras vanligen av ”vänstern”, ”sossarna” och nu senast – lördag 17 januari – av oss som kritiserar Israels övergrepp i Gaza. Vi ”palestinavänner” är alltifrån förförda, vilseledda och propagandister till rena judehatare.
Själv är han naturligtvis Israelvän.

Som barn lärde jag mig att Skyttes beteende är självförhärligande på andras bekostnad, föga förenlig med en sann kristen anda.

Tänk om denne präktige man ändå inte vore Isralevän utan blott och bart människovän.

fredag 16 januari 2009

Kapitalismen lider av bipolär sjukdom

Sjukdomarna schizofreni och bipolär sjukdom har delvis samma genetiska orsaker, visar en studie från Karolinska Institutet som presenteras i den högt ansedda tidskriften The Lancet. Resultaten ger skäl att ifrågasätta den nuvarande klassificeringen av sjukdomarna som helt separata, menar forskarna.
Bipolär sjukdom är detsamma som mano-depressivitet. Schizofreni innebär avvikande verklighetsuppfattning. I detta fall handlar det om individer.

Men har forskarna möjligen inspirerats i sin forskning av kapitalismens tillstånd?

Finanssektorn går upp och ner liksom konjunkturerna. Djupdykningen avlöser uppgångsperioder med allt starkare nervös stegring. Depressionen kommer relativt snabbt och blir nattsvart. I uppgången tappar finansmarknadens aktörer kontakten med realekonomins villkor. Aktörerna bygger fantasier om att skapa kapital på skulder och förväntade värden. Fantasierna utvecklas till psykos och en förvriden verklighetsbild.

Sjukdomarna hos individer kan idag, med viss framgång, medicineras.

Var finns forskningen för att få fram mediciner mot kapitalismens verklighetsflykt och mano-depressivitet?

tisdag 13 januari 2009

Åt helvete med alla regler!

Min, i övrigt ordentlige och ytterst ordningsamme granne, struntar i Vägverkets hastighetsbegränsningar. Han kör bil så det ryker. ”Varför ska myndigheterna bestämma hur fort jag kör? Jag kan väl själv avgöra hur fort jag ska framföra mitt fordon.”, säger han då vi, i hans bil, är på väg till Flen på den numera kameraövervakade väg 55.

Jag antar att detta lagtrots får honom att, för en gångs skull, känna sig en smula anarkistisk. Det unnar jag honom, samtidigt som jag snusförnuftigt försöker förklara att det finns större idioter än han på vägen och att det är dom som reglerna är till för.

Men visst. Jag håller med. Regler hämmar. Regler kräver övervakning. Åt helvete med alla regler! Egentligen.

Det tråkiga är att detta har blivit de dogmatiska liberalfundamentalisternas slappa mantra.
(Nota bene under förutsättning att reglerna är politiskt beslutade och övervakade av myndigheter.)

Dogmatiskt och fundamentalistisk därför att extremliberalerna aldrig försöker se komplicerade sammanhang utan bara upprepar gamla trossatser som bygger på Adam Smiths, på den tiden, geniala analys av marknadsekonomin. Problemet för fundamentalisterna är att Adam Smith skrev sina epokgörande böcker på Gustav III: s och Bellmans tid. Det var långt före bilindustrin och före industri- och fondkapitalismen. (Dessutom misstolkar många liberaler den stackars Adam.)

Liberalfundamentalisternas trossystem är omöjligt att kritisera. Då världskrisen slår till beror det på politisk klåfingrighet. Och eftersom världsekonomin kräver total frihet är förklaringen given i varje läge.

Vi som inte är gammeltroende, dogmatiska liberalfundamentalister har en mer komplicerad verklighet att förhålla oss till. Vi tvingas inse att frihet för flertalet kräver regler för samma flertal.
Hastighetsbegränsningar hämmar en del, men kanske skyddar andra.

Men kanske ska vi unna de dogmatiker och gammelliberaltroende som, från ledarsidor och tankesmedjor, gapar högst om ”frihet” få möjlighet att känna sig som nyskapande frihetskämpar.

måndag 12 januari 2009

Linder vilse på savannen

PJ Anders Linder kan utifrån sin tribun på SVD:s ledarsida uppträda som självutnämnd ekonomisk expert. Så här skrev han t.ex. den 2007-05-12:
”Jag är just hemkommen från några mycket intressanta dagar på Island: ett nordiskt land som valt en annan modell än den nordiska. Arbetsrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag.
Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”

Bara ett år senare gick Island mot konkurs och i dag är landet ekonomiskt bankrutt.

Nu i söndags, 11 januari 2009, bjuder PJ Anders Linder läsarna på ännu en skarpsinnig ekonomisk analys: ”Lägg ner leopardindustrin”.

Han har nämligen, i en kommande avhandling från ”Institutet för näringslivsforskning” och ”Ratio”, läst om ”gaseller” i näringslivet, d.v.s. företag som växer snabbt under en period av flera år och som visar sig vara utomordentligt viktiga för skapande av jobb.
Linder anser att staten ska underlätta för ”gasellerna” genom att göra kapitalismen mer dynamisk.
”Kollektiviserat sparande, straffskatt på avkastning och sist-in-först-ut är typiska leoparder. De äter gaseller.” skriver SvD-oraklet med en vacker bild från savannen.

Nu råkar det vara så att även leoparden gör nytta, inte minst för att de käkar gaseller. Miljoner år av gaselljakt har utvecklat gasellens förmågor. Det är de mindre livskraftiga gasellerna som stryker med först och de dugligaste som klarar sig till nytta för gasellens utveckling. Darwin, som fyller 200 år i år, är kanske bekant?

Men bortsett från den dåliga bilden så visar Linder att han inte har någon kontakt med verkligheten. Under krisen har knappast något företag som avskedat folk tvingats tillämpa sist-in-först-ut. Det mesta har lösts förhandlingsvägen.
De övriga kraven som Linder pekar på är krav som högern fört fram i ett sekel. De blir inte fräscha även om de upprepas på SvD:s ledarsida.

Arbetsrätten ska ”uppmuntra dugliga människor att byta jobb och pröva nytt i stället för att svartsjukt bevaka sin plats i kön” skriver Linder.
Det gäller naturligtvis inte Linder själv.

söndag 11 januari 2009

Bloggen – inget diskussionsforum!

Blogginläggen är monologer som förs i enrum och som kan avlyssnas av andra och kommenteras i detta enrum. Någon debatt blir det sällan.
Enstaka blogginlägg droppar ner på bloggen men något egentligt meningsutbyta blir det inte. På bloggen tas ständigt nya frågor upp av alla deltagare. Det saknas ett forum där det finns en dagordning och där dagordningens punkter diskuteras.
Trots s-bloggen behövs därför fortfarande en debattplats på nätet där den fria diskussionen kan gälla aktuella och viktiga frågor. Ett ständigt pågående rådslag där frågeställningarna inte formuleras av partiledningen utan av debattörerna.


Ta t.ex. Palestinafrågan.
Två skånesossar – Adrian Kaba och Bo Widegren – presenterar på sina respektive bloggar förslag, i punktform, till hur en uppgörelse om fred i Palestina skulle kunna nås.

Jag anser att deras förslag ger en utmärkt grund för diskussioner om förutsättningarna för fred mellan Palestina och Israel. Kan man utifrån dessa punkter initiera en fortsatt debatt här på s-bloggen? Hur ställer du dig till Adrians och Bo.s förslag? Behövs ett debattforum på nätet?

fredag 9 januari 2009

Information från Gaza

Israel tillåter inga journalister att komma in i Gaza, utom dem israelerna själva valt ut.

Men Al Jazeera har några journalister på plats.