måndag 31 maj 2010

Löftenas land

Mitt under Melodifestivalen i lördags sände ”Kunskapskanalen” första delen av en BBC-dokumentär i fem delar, "Löftenas land”. Dokumentären handlar om perioden mellan 1940 och 1960 och den största folkomflyttningen i fredstid i USA:s historia. Män och kvinnor berättar om sina minnen och erfarenheter, om hur de ville bort från slavliknande förhållanden på bomullsfälten och gårdarna i den djupa södern till industristäderna i norr med sina löften om ett värdigare liv.
Bomullsarbetarna arbetade under omänskliga förhållanden, bodde i usla kojor, och saknade alla rättigheter gentemot de vita förmännen och plantageägarna. Barnarbete var vanligt. Plantageägarna bestämde lönerna och bomullsarbetarna fick sin lön en gång om året. Under arbetsåret var arbetarna hänvisade till plantageägarnas butiker för sitt uppehälle. Arbetarna handlade livsförnödenheter på krita. Vid årets slut var det inte ovanligt att arbetsgivarens bokföring visade att arbetarna var skyldiga plantageägaren pengar. Arbetsgivarna manipulerade böckerna.
En påminnelse om situationen i dag för många arbetare i Asien, Latinamerika och Afrika.
Ett exempel på liknande exploatering av arbetskraft är den kinesiska elektroniktillverkaren Foxconn. Anställda tar livet av sig på grund av de vidriga förhållandena i företagets fabrik i den ekonomiska frizonen Shenzhen i södra Kina.

Det är uppenbart att exploateringen av arbetskraft alltid tar sig omänskliga former där det inte finns motkrafter. Märkligt nog är fenomenet föga undersökt av forskningen.
Carlboms blogg
SvD
EpocheTimes

Hufvudstadsbladet

lördag 29 maj 2010

Konstant kris i kapitalismen

Många ekonomer påstår att kaoset i Europas ekonomi lett till ett finansiellt sammanbrott.
Men kan det inte vara precis tvärtom? Att den ständigt pågående finansiella krisen leder till kaoset i Europa.
Världens finansiella system tycks ju ha förlorat sin funktion att förse produktionen med kapital. I stället verkar finansmarknaden ha utvecklats till ett världsomfattande pyramidspel där lån täcks av nya lån som i sin tur betalas med nya lån i all oändlighet och utan gränser. Spekulanterna döljer sina skulder med värden och tillgångar som inte existerar i verkligheten utan bara som siffror i spekulanternas monitorer.
Staternas ekonomi är starkt förbundna med finansmarkanden och statsskulderna är inteckningar i våra barnbarns inkomster.

När avståndet mellan de upplåsta inbillade ”värdena” och de verkliga underliggande värdena blir för stor, rasar hela pyramiden. Alla spekulanter börjar rusa tillbaka till de verkliga värdena för att rädda sina tillgångar. Krisen blir akut och systemet, som byggt upp ett skydd för spekulanterna, övervältrar betalningen av notan till produktionen, arbetet och skattebetalarna.
Har vi inte sett det förut?

Och är det inte så att det som tidigare kallades kriscykler numera är en ständigt pågående kris. I varje fall har det blivit allt tätare mellan cyklerna, även om de blir akuta i olika delar av världsekonomin vid olika tillfällen.
Eftersom ingenting i systemet förändrats, fortsätter krisen.

Vad som först var ett nödvändigt kreditsystem har utvecklats till en vettlös lånekarusell.
Någon gång under den historiska utvecklingen tycks finanssystemet ha deformerats och förlorat sin grundfunktion att förse produktionen med kapital.

Många ekonomer har nu sagt att finanskrisen är över, och världsekonomin har börjat vända.
Men krisen fortsätter eftersom en ny finanspyramid börjar byggas upp direkt efter kraschen. Det gäller ju att komma överst i pyramiden.
Den akuta krisen har nu i stället flyttats ner till produktionen och de nationella staternas ekonomier som tvingas betala notan.
De känsligaste länderna, som Grekland, Portugal och Spanien, drabbas först. Men är det säkert att det stannar vid dem?

Ingen har uppfunnit detta system. Ingen är skyldig till det och ingen kan ställas till svars. Det kapitalistiska systemet har vuxit fram under historien utan plan och utan mål. Dagens kapitalism är ett resultat av människors strävanden under tusentals år. Under utvecklingens gång har vissa företeelser i samhället förstärkts medan andra har tryckts undan. Hierarkier, belöningssystem, centrum och periferi, kapitalbildning, mänskliga relationer, värderingar, arbete och produktion har sakta förändrats. I dag har vi världskapitalismen och det finns inga alternativ i nutiden.

Frågan är om det är möjligt att i dag reglera finanssystemet så att det åter börjar fungera eller om vi måste invänta ett slutligt sammanbrott.
Hur ska arbetet och produktionen kunna bli en naturlig grund för finanssystemet?
Det är ändå i arbetet och produktionen som kapitalet bildas.



AB
E24
E24
E24
Affärsvärlden
Affärsvärlden
SvD Näringsliv
SvD Näringsliv
Veckans Affärer

onsdag 26 maj 2010

Moderaterna ett hot mot det öppna samhället

Yttrandefriheten är en del av det öppna samhällets medborgarfriheter och innebär att vem som helst ska kunna säga eller skriva vad som helst som inte är direkt olagligt.
En förutsättning för yttrandefriheten är att du som medborgare också har rätt att ta reda på vad makthavare har för sig.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är exempel på dessa kompletterande medborgarfriheter.
Du ska t.ex. kunna ta reda på om en person har skumma eller orimliga inkomster eller om en makthavare verklige betalar sina avgifter till det gemensamma. Den rätten gäller alla medborgare inte enbart journalister.

Men nu ska alliansregeringen strypa dina möjligheter att ta reda på vad en makthavare har för ekonomi. Det ska bli svårare att på nätet få ut ekonomisk information om personer och företag om man inte står i en affärsmässig förbindelse med personen.
Konstitutionsutskottet godkänner justitieminister Beatrice Asks förslag till ändringar i lagen. Förslaget går nu vidare till finansutskottet som också har en borgerlig majoritet. Riksdagen med borgerlig majoritet debatterar och röstar om frågan i juni.

Moderaterna vill ju, som enda parti, inte heller redovisa bidrag till partier. Med det här förslaget börjar partiet bli det öppna samhällets fiende.
För när tekniken, genom Internet, har ökar medborgarnas möjlighet till insyn, stryper den moderatledda regeringen dessa möjligheter genom lagstiftning.
De borgerliga ledarskribenterna, även ob.lib, är ännu tysta i frågan.

DN Ekonomi
Expressen
SvD
GP

fredag 21 maj 2010

Gäller yttrandefriheten alla?

Sugen på att försvara yttrandefriheten?
Ta tag i det här!
Arbetsgivaren i ett spanskt företag hade sagt upp sex fackliga förtroendemän på företaget. Facket reagerade bl.a. genom att publicera en teckning på omslaget till fackföreningens informationsblad. Teckningen föreställde företagets personalchef sittande bakom ett skrivbord och en annan man på alla fyra under bordet, med ryggen vänd mot betraktaren. Bredvid stod två av företagets anställda som väntade på sin tur att få tillfredsställa chefen. På bilden fanns pratbubblor som, med domstolens ord, var “tillräckligt otvetydiga”. Inne i tidningen fanns artiklar som i grova ordalag uttryckte kritik mot de två anställda, som hade vittnat till arbetsgivarens fördel i en arbetstvist. Alla förtroendemännen blev uppsagda. De gick till domstol och hävdade att deras yttrandefrihet hade kränkts och att uppsägningarna var en hämnd för deras fackliga engagemang.
Men alla de spanska domstolarna ansåg att publiceringen överskred yttrandefrihetens gränser. De sex gick då vidare till Europadomstolen där de åberopade artiklarna 10 (om yttrandefrihet) och Il (om föreningsfrihet) i Europakonventionen.
Men inte heller Europadomstolen höll med dem.

Kom igen nu ledarredaktionerna på SvD, Sydsvenskan, DN, EskilstunaKuriren, Expressen m.fl liberala tidningar!
Upp till kamp för yttrandefriheten!

Se EU & Arbetsrätt nr 1/2010
Affaire Aguilera Jiménez et autres c.
Espagne, requétes flos 28389/06,
28955/06, 28957/06, 28959/ 06,
28961/06 och 28964/06,dom den 8 december 2009

Expressen
Helagotland
Sydsvenskan
Fokus
Expressen

Vad säger kungen och Maud i Kina?

Nu är Sveriges statschef, HM Konungen, med vice statsminister tillika landets näringsminister på besök i diktaturens Kina.
Den 4 november 1996 var Sveriges dåvarande statsminister, Göran Persson, på besök där. Innan Persson for i väg krävde den liberala pressen högljutt att Persson borde läxa upp kineserna för bristen på mänskliga rättigheter i det stora landet i öster.
(Vilket han också, i någon bisats, gjorde men det uppmärksammades inte.)
Men på ett möte med ledare för svenska företagare i Kina sa Persson:
”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet.”
Den meningen ledde till att det utbröt ett hysteriskt hallå i svenska medier och uttalandet ledde till att en misstroendeomröstning väcktes mot regeringen av de borgerliga partierna i riksdagen. Stämningen var rent ut upphetsad.
Uttalandet, som i.o.f.s. var en helt riktig bedömning av situationen för företagen, ansågs alltför Kina-vänligt.

Grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter saknas ännu i dag i Kina. Det är fortfarande en politisk diktatur där det t.ex. är förbjudet att bilda fackföreningar som inte är godkända av staten.
Men vilka krav ställer de liberala medierna på de svenska statsföreträdarna i dag?
Kommer HM Konungen och vice statsministern kräva t.ex. fria fackföreningar i Kina?
Det är ju ändå näringslivsfrågor som ska diskuteras.

DN
GP
SvD

Ledarkommentarer saknas i de stora liberala tidningarna.

Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter

måndag 17 maj 2010

Hörru du, kungen!

Vanliga svenska medborgare får inte dua Sveriges kungligheter. Inte ens ”Ni” gillas. Man måste säga ”Ers majestät” till kungen t.ex. i en mening som ”Se upp Ers majestät, Ers majestät är nära att trampa i en hundskit!”
Möjligen får man använda det mer familjära ”kungen” t.ex. ”Vill Kungen vara snäll att ta nästa buss, den här är full!”
Varför det är på det viset vet jag inte.
Kanske tål kungligheterna inte att bli kallade du. Frågan är hur kungen gör när t.ex. Sveriges Radio P1:s programannonsörer säger ”Du lyssnar nu på Vetenskapsradion Språket”. Blir Hans Majestät stött då? Men kanske finns det någon sorts omformare i kungens radioapparater som automatiskt omformar ”du” till t.ex. ”Ers majestät lyssnar nu till Ekot”.
Möjligen vill kungen gärna tilltalas med ”du” men att det är hans hovmedarbetare som anser att det inte går för sig. I så fall borde kungen använda sin kungliga makt och stå på sig och se till att hovmedarbetarna får ge sig. Och då borde journalister och andra som snackar med kungen och hans familj, hjälpa kungen och mer allmänt börja dua kungligheterna så att kungligheterna slipper det tramsiga tilltalet i tredje person.
Det är konstigt att hela pressen kör med detta svassiga och tramsiga sätt att snacka med kungligheterna.
Det ska bli spännande att i sommar se om någon journalist kommer att bryta detta användande av medeltida tilltal.
TV4
SvenskDamtidning
Svensk Damtidning2
Expressen
AB
GP

lördag 15 maj 2010

Paradiset finns inte här

Fördrivna ur Paradiset blev Adams och Evas ättlingar tvungna att arbeta och slita för sin överlevnad.
Sedan dess har Människan längtat tillbaka till Paradiset och ett liv utan arbete.
De som under halva sin vakna tid lever fjättrade vid sina arbetsplatser med monotona arbetsuppgifter i tunga slitsamma jobb, längtar naturligtvis bort från arbetet.
De flesta människor vill ha kortare arbetstid för att ägna sin fria tid åt sådana sysslor som de själva väljer, som stimulerar deras utveckling och som ger deras liv mening.
Följaktligen har socialistiska utopier målat upp ett framtida samhälle, det kommunistiska, där produktivkrafterna utvecklats så mycket att människorna befriats från lönearbetets tvång.
Det kan därför tyckas som en arbetstidsförkortning borde vara ett vänsterprojekt och att detta skulle innebära ett steg närmare Paradiset.

Problemet är att vi lever i en kapitalistisk värld.
Konkurrens, vinstmaximering, kapitalbildning genom exploatering av lönearbete bestämmer, inte bara arbetsvillkoren, utan hela samhällets existens.
Kortare arbetstid i ett enskilt land, t.ex. Sverige, fungerar inte inom kapitalismen eftersom andra länders produktionsapparater skulle vinna i konkurrenskraft genom bättre exploatering av lönearbetet. Det sker redan med åttatimmarsdagen t.ex. gentemot Kina. Produktiviteten är ett konkurrensmedel mellan företag och mellan länder. Om svenska företag ensidigt inför kortare arbetstid försämras de svenska företagens produktivitet och lönsamhet gentemot dem som redan exploaterar arbetskraften effektivare.

Arbetarnas kamp för en lagstadgad 8-timmarsdag, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, var både lång och blodig. Den lyckades slutligen bl.a. tack vare att den blev internationell. Alla industrialiserade länder genomförde arbetstidsförkortningen ungefär samtidigt.
Visst kan Sveriges politiker lagstifta om sex timmars arbetstid i stället för åtta. Men den kapitalistiska ekonomiska logiken kräver i så fall att de svenska lönearbetarnas löner antingen sänks lika mycket som arbetstiden, eller att löntagaren förblir lika produktiv under de sex timmarna som tidigare under åtta.

DN
SVT
Metro
Allehanda.se
NSD
Miljöpartiet

DN
Norran
Expressen
SvD

onsdag 12 maj 2010

Svinaktigheter, vanlig plumphet och yttrandefrihet

Lars Vilks har ännu en gång lyckats reta upp troende muhammedaner.
Det verkar inte vara någon konst.
Vilks teckningarna har heller ingenting med kamp för yttrandefrihet att göra. Kamp för yttrandefrihet förs mot makthavare som försöker inskränka den, inte mot religiösa lättretade minoriteter.
Vilks ”kamp” bör alltså föras i Iran eller någon annan religiös diktatur för att klassas som kamp för yttrandefrihet.

Kommer Lars Vilks, eller någon annan yttrandefrihetskämpande konstnär, mitt under bröllopsyran i sommar, att testa frihetens gränser genom att t.ex. göra en teckning av två kopulerande grisar med tydliga drag av – ja ni förstår vilka?
Kommer tidningarna att trycka en sådan svinaktig plumphet?
Om inte, är då tryckfriheten i fara?
I så fall, återigen upp till kamp, SvD.s ledarredaktion och andra, som så tappert kämpade för yttrandefriheten då Vilks ritade – ja ni vet vem – som rondellhund!

DN
SvD
Sydsvenskan

Smålandsposten
MyNewsdesk
Nationell Idag, Sverigedeomokraternas tidning,
Svenska YLE
Uppsala Nya Tidning
AB
Expressen

söndag 9 maj 2010

Är kapitalmarknaden deformerad?

Somliga skyller krisen på EU som t.ex. Olle Svenning i AB,
andra, t.ex. Nils Lundgren på EMU.

EU-motståndarna försöker naturligtvis utnyttja den s.k. Greklandskrisen för sina syften.

En del, som t.ex. Martin Borgs och Johan Norberg i filmen ”Överdos”
säger att det är statens och politikernas fel som dopat marknaden.

Men kan inte krisens orsaker ligga i kapital- och finansmarknaderna? I själva det kapitalistiska systemet? Om det är så kan naturligtvis politiker handla på olika sätt, både ”rätt” och ”fel”, när de försöker parera marknadernas eller kapitalismens abnormiteter.

Om marknaderna fungerar fel, eller inte fungerar, så bör väl expertisen granska var felen ligger.
Och om felet ligger i själva den kapitalistiska marknaden eller struktur är det väl risk att krisen fortsätter.

fredag 7 maj 2010

Svenskar och greker i samma båt

Har du märkt att när det krisar i ekonomin sitter vi alla i samma båt? Kapitalister, löntagare, småföretagare, aktiesparare, bönder, politiker, direktörer, pensionärer, alla ska vi dela på bördan.

Annat är det i goda tider. Då ska eliten med sitt stora ansvar och sin tunga maktbörda ha mest av överskottet eftersom det är eliten vi alla har att tacka för de goda tiderna.
Men så när krisen kommer har ansvaret plötsligt hamnat i botten av samhällspyramiden.
Då måste vi alla ta vårt gemensamma ansvar.
Det gäller både Sverige och Grekland.

Nu ska alla greker betala priset för det ekonomiska lättsinnet. Främst löntagarna som ”levt över sina tillgångar”.
Men vilka är det som i decennier har levt mycket över löntagarnas tillgångar? Vilka har försatt den grekiska ekonomin i kris?
Vilken makt har löntagarna haft över skattepolitiken, bankerna och finansspekulationerna?

Vart går de 110 miljarder euro som IMF och euroländerna pumpar in som stöd?
Inte till löntagarna, utan till långivarna i omvärlden.
Allt medan hungriga spekulanter står redo att kasta sig över resterna av en kraschad ekonomi.

SvD
DN
E24

torsdag 6 maj 2010

Dystopi med utopisk lösning

De västliga ekonomierna USA, Storbritannien, Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Japan m.fl. har hamnat i hopplösa låneberoenden. Budgetunderskotten och utlandsskulderna är enorma. Än så länge är det bara Grekland som hamnat i akut kris men det lär snart bli fler länder, spår många.

Vem vet att det finns täckning för lånen?
Är det möjligen så att EU ”räddar” Grekland med lånade pengar? Risken är stor att även dessa ”pengar” i sin tur baseras på lån. Den internationella ekonomin tycks vara en enorm global lånepyramid á la Madoff. Samtidigt går världens sedelpressar varma.
Finns det reella tillgångar bakom lånen? Det vet ingen.

Ingen kan överblicka det virtuella nätverk av privata och offentliga lån som så småningom ska täckas genom lån på krediter som baseras på finansspekulationer.
Finanskrisen är kanske bara en föraning om den verkliga krisen.

För jag antar att lånen, förr eller senare, måste betalas eller så måste de skrivas av nu.
Om inte, blir sanningens ögonblick ytterst smärtsam. Och då antagligen för sent att göra något åt.
Och även om vi, i vår generation, skulle klara oss från den stora kraschen kommer våra barn och barnbarn att råka illa ut. Då lånen ska betalas.

Den globala ekonomin måste åter baseras på reellt värdeskapande resurser som arbetet och produktionen. Länder som Kina, Indien och Brasilien måste få ökat inflytande på världens ekonomi.
Men för att åstadkomma det krävs en internationell bindande överenskommelse om världsekonomin mellan världens ekonomier.
Ett nytt Bretton Woods med sikte på en ny ekonomisk världsordning.

Andreas Cervenka om skuldkriser

SvD

Greklands kris – inte löntagarnas fel

Det är lätt att säga att de grekiska löntagarna får skylla sig själva. Att de har levt över sina tillgångar med extra månadslöner, förmånliga pensioner och konstiga bonusar.
Men detta är knappast sanningen om Greklands kris.

Problemet är den urusla skattepolitiken och den svaga politiska styrningen av ekonomin.
Egentligen har Grekland varit ett skatteparadis.
Fastighetsskatter, moms, förmögenhetsskatter m.fl. har varit låga och skattekontrollen obefintlig. Det var först för tio år sedan som PASOK-regeringen införde kvittotvång och fastighetsregistrering. Bensinskatten, som länge var lägst i Europa, höjdes för tio år sedan.
Grekland är mest jordbruksberoende i Europa, turismen är en stor inkomstkälla med småföretagsamhet som dominerande inslag.

Nyhetschefen på grekiska radion, Mikail Kiriakidis, berättar hur läkare och advokater med egna firmor kunnat strunta i att betala skatt i många år. Han nämner ett exempel på en läkare som hade klinik i ett av Atens mest välbärgade områden. Han hade dyrt hus, bilar och till och med ett flygplan men deklarerade ingen inkomst tills det uppdagades att hans årsinkomst låg på motsvarande två miljoner per år.


De ekonomiska klyftorna har tillåtits öka.
Gå ner till vilken privatbåtshamn som helst i Grekland och se de stora lyxyachterna liggande i oändliga rader. Skatteflykten är ett problem och de rika har kunnat sko sig på den usla skattepolitiken.

När Grekland 2001 övergick från drachmen till euron ökade priserna kraftigt och utan någon egentlig kontroll. Löntagarnas och övriga konsumenters kostnader ökade kraftigt.

De bägge största partierna, Socialdemokraterna PASOK och det konservativa Ny Demokrati, har växlat vid makten sedan militärjuntan störtades 1974.
Svaga regeringar har lett till löftespolitik och brist på konsekvens.
Den politiska svagheten beror också på att det politiska etablissemanget inte vilar på folkrörelseorganisationer utan på statsapparaten.

Det finns alltså starka skäl till att de grekiska löntagarna, med redan låga löner, protesterar och demonstrerar mot ytterligare försämringar.

Frågan är hur övriga Europas löntagare kommer att visa solidaritet med löntagarna i Grekland.
”Det återstår att se” som utrikeskorrespondenter brukar säga när de inte vet.

SvD1
SvD2
SvD3
DN

AB

Expressen

tisdag 4 maj 2010

Omvärlden existerar inte i valrörelsen

Ekonomin är gränsöverskridande och global, men under valrörelserna låtsas regering och opposition som om den är nationell. Omvärlden existerar inte i valrörelsen.

Visserligen är statsbudgeten nationell men skattepolitiken, näringslivspolitiken och arbetsmarknadspolitiken är beroende av omvärlden. Kapital- och finansmarknaderna är globala och styr investeringarna även i vår del av världen. Våra pensionspengar finns inte i Sverige utan i världen.
Detta är vanligen självklarheter. Vi vet att vi är en del av världen, men inte under valrörelsen.

Vilken politik i förhållande till den globala ekonomin vill partierna föra? Hur ser partierna på den globala utvecklingen?
Hur tänker partierna tackla nästa ekonomiska kris? Vilken beredskap bör vi ha? Eller tror partierna att det inte blir några kriser under den kommande mandatperioden?

Den globala finanskrisen är bara något som den nuvarande regeringen hänvisar till när den ska skylla ifrån sig för sina tillkortakommanden.
Greklands sak är inte vår och vad angår oss Indien och Kina?

Vad vill partierna när det gäller det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft?
Vilken inställning har blocken till de ökande globala sociala klyftorna, den internationella miljöförstörningen och fattigdomen i världen?
Vilken roll ska Sverige spela i den internationella politiken?

Under valrörelsen bibringas väljarna en syn på Sverige som ett helt fristående litet kungarike, skilt från omvärlden.

Men varför klaga och bekymra sig? Låt oss i stället glädjas åt vårt svenska prinsessbröllop och inte oroa oss.
Därute är det bara stort, konstigt och oroligt. Och där finns en massa utlänningar.

DN1
DN2
DN3
GP
SvD1
SvD2
Sydsvenskan
AB
Expressen1
Expressen2

måndag 3 maj 2010

Avskaffa monopolet!

Den svenska författningen ger en enda familj, Bernadotte, monopol på den svenska kungakronan.
Det strider mot alla liberala principer.
Monopol gör alltid att monopolföretaget stelnar i gamla former, att byråkratin ökar och att effektiviteten blir allt sämre.
Lösningen är att släppa fram fri konkurrens.
Öppna för den fria företagsamheten att starta konkurrerande kungahus! Ge företagsamma entreprenörer möjlighet att starta ett kungahus, ge villiga innovatörer rätt att bilda aktiebolag för effektiv kunglighet och låt riskkapitalister satsa pengar i lönsamma kungaprojekt.
På så sätt skulle kungahuset bli självbärande och skattebetalarna skulle inte behöva skjuta till pengar till stöd för företaget.
Om inte annat, skulle en konkurrensutsättning tvinga det nuvarande monopolet att bli effektivare och ge medborgarna möjlighet att fritt välja kung.
Avskaffa monopolet!

SvD
GP