Vart är vi på väg? Skuldekonomin

Vanligen består ett ordinärt hushålls inkomst av lön. Hushållets utgifter bör inte vara högre än lönerna. Utgifter för mat, boende och andra konsumtionsprodukter bör inte överstiga inkomsterna. Hushållet ska med andra ord inte leva över sina tillgångar.

Hushållet kan dock låna pengar för att köpa boende, bil, TV, sommarstuga m.m. men hushållet förutsätts kunna betala tillbaka lånen.
En enkel ekonomisk regel. Men samhällsekonomin är mer komplicerad än så.

Hushållen lånar också ut pengar till banker, försäkringsbolag och pensionsfonder.
Det kallas hushållens finansiella tillgångar.

Hushållens finansiella tillgångar består till största del av aktier, fonder, bostadsrätter, bankinlåning och pensionssparande. Enligt SCB ökade marknadsvärdet för hushållens tillgångar kraftigt under första kvartalet 2019 då Stockholmsbörsen steg med 12 procent. 

Banker, försäkringsbolag och pensionsfonder omvandlar lönepengarna till värdepapper. Reella tillgångar (hushållens lönepengar) har förvandlats till imaginära värden på finansmarknaden.

Samtidigt har hushållen stora skulder.

Enligt riksbanken uppgick de svenska hushållens nominella skulder 2017 till nära 4 000 miljarder kronor. 260 000 hushåll har en skuldsättning som överstiger 600 procent av deras disponibla inkomst.

Riksbanken ”Hushållens skuldsättning och räntekänslighet”

Krediter, lån och skulder, är en nödvändighet för att hålla samhällsekonomin igång.
Enkelt uttryckt tillåter krediter oss att göra något nu och betala för det senare.
Bostadslån och avbetalningskrediter känner de flesta till.
Det är ingenting nytt. Redan 3 000 f.Kr. kunde jordbrukare få lån för att köpa frön. Dessa frön skulle planteras och överskottet av skörden skulle senare återbetala skulden.
Lånen användes för att investera i nya lönsamma projekt.

Så är det än idag.
Idag fortsätter banklån och kreditmarknader att spela sin viktiga roll för att plantera ”frön” för framtida välstånd: att hjälpa familjer att köpa ett hem, hjälpa företag att investera i nya idéer och hjälpa länder att samla in extra kapital för att stödja tillväxt och sysselsättning.
Men det finns åtminstone en hake.

Så här sa Kristalina Georgieva, chef för Världsbanken, i ett tal vid IMF: s 20:e årliga forskningskonferens i Washington den 7 november 2019:

”Global skuld både offentliga och privata har nått en all-time high på 188 000 miljarder dollar. Detta uppgår till cirka 230 procent över världens BNP.
En viktig orsak till denna utveckling är den privata sektorn, som för närvarande utgör nästan två tredjedelar av den totala skuldnivån. Men det är bara en del av historien.
Offentlig skuld i avancerade ekonomier är på nivåer som inte har sett sedan andra världskriget. Den offentliga skulden på tillväxtmarknaderna är på nivåer som senast sågs under 1980-talets skuldkriser. Och låginkomstländer har sett kraftiga ökningar av sin skuldbörda de senaste fem åren.”

Världens lånekvot är alltså 235 procent över den globala BNP.
Och man måste då ta med i beräkningen att i BNP-måttet finns också ”osynliga” skulder. Bland annat miljöskulder som uppstår i exploatering av naturresurser.

Den ekonomiska tillväxten i världen bedöms landa på den lägsta sedan finanskrisen, enligt den internationella ekonomiska organisationen OECD.

Det blir allt svårare för enskilda nationer att få ihop ekonomin.

Den verkliga ekonomiska produktionen tycks minska medan skulderna ökar, en utveckling som går allt fortare.
Pengar som borde finnas för välfärden finns inte. Politikerna som ska besluta om välfärden har inte de resurser som behövs.
I stället kryper risken för en global ekonomisk krasch allt närmare.

OECD: Lägsta tillväxten sedan finanskrisen SvD

Hushållens förmögenhet på rekordnivå Statistiknyhet från SCB och Finansinspektionen 2019-06-19

Sanningen om krisen i Grekland

Det har en tid varit tyst om greklandskrisen i svenska medier.

För några veckor sedan publicerade Internationella Valutafondens revisionsorgan IEO en utförlig rapport om Grekland.
I rapporten slår revisorerna fast att grekerna gjorts ansvariga för en kris, trots att den främst framkallats av EU:s och IMF:s misslyckade gemensamma krishantering.
Sanningen är alltså att Internationella valutafonden ledande ekonomer vilseledde sin egen styrelse, gjorde en serie olyckliga missbedömningar i Grekland, ignorerade varningssignaler om förestående kris och misslyckades med att förstå de grundläggande begreppen i valutateori.

Det avslöjar Internationella Valutafondens (IMF) revisionsorgan IEO i en utförlig rapport om Grekland. I rapporten slår revisorerna fast att grekerna gjorts ansvariga för en kris, som främst framkallats av EU:s och IMF:s misslyckade gemensamma krishantering.
När finanskrisen blivit till en bankkris, blev det nödvändigt att rädda bankerna. Grekland gjordes till syndabock och grekerna fick betala tyska och franska bankers lättsinniga utlåning. Grekerna ålades vad som kallas en intern devalvering.
Och genom att pressa utgifter och löner, hamnade landet i en nedåtgående spiral, där den grekiska statsskulden nu vuxit till astronomiska och ohanterliga belopp.

Jag har på den här bloggen, i flera år, hävdat att grunden till Greklands kris ligger hos finansmarknaden och bankerna och inte hos det grekiska folket.
Men att det är de fattiga grekerna som tvingats betala.
 

Den allmänna meningen har varit annorlunda.

Till och med i de stora medierna skylldes krisen på att grekerna är lata. Inte minst har tyska tidningar som bland andra Bild-Zeitung hävdat detta.
Den svenska journalisten Therese Larsson gjorde ett stort nummer i SvD om ”sanningar” som hon hittat i entydligt tendentiös artikel i Handelsblatt.

Carl Bildt hånade grekerna efter deras folkomröstning, där 61 procent av grekerna röstade mot att Grekland skulle anta trojkans, EU, ECB och IMF, förslag och då finansministern Yanis Varoufakis avgick. 

Nu börjar alltså fler förstå grunden til den grekiska krisen och att Greklands folk gjordes till syndabock.

Om rapporten

The Telegraph

Dagens Arena

Mina tidigare inlägg om Grekland

Inte bara Grekland 

En myt att grekerna levt över sina tillgångar

Ska den sjuke få vård 

Greklands sak är vår 

Finanskrisen: Kom inte och säg att vi ingenting visste… 

Vad är sant om Grekland 

Tyskland tjänar på krisen i Grekland

Historiska bortförklaringar 

Vänstern i Grekland utmanar kapitalismen 

Grekland, Tyskland och historien 

Greklandskrisen blottar den öppna klasskampen 

Varför är alla förvånade?

Greklands kris är inte löntagarnas fel 

Grekland 

Finanskrisen: Kom inte och säg att vi ingenting visste…

I DN den 12 juli i år har professorn i nationalekonomi vid Stockholms Universitet, Jonas Vlachos, kunnigt skrivit om Greklandskrisen.

Artikeln bör läsas av alla som diskuterar krisen eller har frågor om den.

Vlachos visar att det inte bara är Greklands regeringar som har skuld i den uppkomna situationen utan att ansvaret bör fördelas på många fler: Bankerna som på ett oansvarigt sätt lånat ut pengar till Grekiska institutioner, franska och tyska myndigheter som tillåtit detta, IMF, ECB och EU som sett till att bankerna och privata långivare hållits skadelösa genom att vältra över skulderna på EU:s skattebetalare.
Förre chefen för Bundesbank uttryckte saken som att paketet gick ut på att ”rädda banker och rika greker”.

I Vlachos artikel redovisas också att IMF redan 2010 borde ha sett till att Grekland fått en ordnad nedskrivning av skulderna till en långsiktigt hållbar nivå av den typ IMF brukar göra när länder står inför en statsbankrutt. En sådan hade förhindrat den skenande utvecklingen av Greklands skulder som följt på flera lån med villkor som bara förvärrat Greklands och långivarans situation.

De nuvarande lånen går bara till att betala gamla lån, ingenting av pengarna stannar i Grekland och går till investeringar där.

Grekland har å sin sida genomfört många av de s.k. reformer som trojkan krävt.

Jonas Vlachos tar ett helhetsgrepp på problemet.
Jag saknar dock en analys av finansmarknadens grundläggande problem och kris som är den egentliga huvudorsaken till Greklandskrisen.

Några länkar:

Tidigare centralbankschefen Head Karl Otto Pöhl: om räddningspaketi der Spiegel 

IFMsOlivier Blanchard

Om skuldavskrivningar i historisk belysning

Paul Krugman om skuldavskrivningar 

The Wall StreetJournal

Den grekiska skuldsaneringen: En obduktion

Bankerna och Greklands räddningspaket

Pensioner i Grekland

EU-kommissionen, Offentliga data, Den offentligasektorns inkomster, utgifter, saldon och bruttoskuld

Grekland, Italien och Spanien har finansierat en massivräddningsaktion av franska banker

The Guardian: Vart tog de grekiska räddningspengarnavägen?

IMF-Rapport: Grekland Preliminärt förslag till hållbarskuldsättning, Analys

Bruegel: Sammanställning som visar att det grekiska företagsklimatet har förbättrats markant och arbetsmarknadenhar avreglerats. 

OECD Indikatorer för produktmarknadsförordningar

EU:kommissionen 2015 Europas ekonomi 2014 ekonomi- och finansfakta

Paul de Grauwe: Greklandär solvent men illikvid: Politiska konsekvenser

Ashoka Mody: Ett program för Grekland:Följ IMF: s forskning

Yanis Varoufakis: Tyskland kommer inte att skona oss - dehar ett intresse av att bryta oss

Skriv av Greklands skulder annars hotas demokratin i Europa!

Den grekiska krisen beror mycket på att den grekiska staten, under decennier, inte fick in tillräckligt med skattepengar. Detta berodde i sin tur på oordning i statsfinanserna, bristfälligt skattesystem, korruption, dålig byråkrati och usel politik.

Resultatet blev ett enormt underskott i statens budget.

Samtidigt frestades politikerna att låna pengar av finansinstitut som villigt spekulerade i räntevinster.
Det hela påminner om en socialbidragstagare som hankar sig fram på SMS-lån.
Grekland saknar också det investeringskapital som varje stat behöver för att bygga en nödvändig tillväxt. Landets BNP bygger alltför ensidigt på jordbruk och turism.

Grekland har de senaste åren jobbat för att förbättra sitt skattesystem genom att införa nya skatter, bättre övervakning av att skatterna kommer in och skattehöjningar kombinerat med utgiftssänkningar.
Ett problem i sammanhanget är att det tar decennier för de grekiska politikerna att få ett nytt skattesystem att fungera.

Men de åtgärder som de grekiska politikerna tvingats rikta mot folket - sänkta löner, försämrade pensionsförmåner, höjda skatter och priser - räcker inte enligt långivarna, IMF, EU och Världsbanken.
De kräver att svångremmen och piskan blir mer effektiva.

Greklands skatteinkomster perioden januari till maj ligger på 1,7 miljarder euro under prognos enligt Bloomberg News.
Underskottet i skatteintäkterna beror på minskad konsumtion, som sänker momsintäkterna, samt försenade inlämningar av skattedeklarationer.
Utgifterna under samma period var 2,5 miljarder euro lägre än prognos på grund av att regeringen stoppat utbetalningar till leverantörer.

Svångremspolitiken är med andra ord kontraproduktiv och förvärrar krisen. Det är en hopplös sits för grekerna där nya lån bara går till att betala de gamla och de höga räntorna på dessa.

Det finns bara en utväg ur krisen, att långivarna ger upp sina fordringar och efterskänker räntorna. Grekland behöver ingen svångrem utan ett rejält i stöd för investeringar i arbete och produktion.

Alternativen drabbar inte bara det grekiska folket utan hela Europa.
Därför gör den grekiska regeringen rätt som hävdar att det inte är möjligt att pressa det grekiska folket ytterligare.

Bloomberg News 

Dito 

Johan Shuck i DN

DN Ekonomi 

DN Ledare 

SvD Ledare 

SvD Näringsliv 

Det judiska jubelåret något i dagens permanenta ekonomiska kris?

Jag är inte så bevandrad i judarnas religiösa historia men har i varje fall läst om något som jag tycker är både vackert och rationellt.

Jubelåret.

När jag ställde frågan om jubelåret till den trevliga och kunniga kvinna som förevisade på Judiska Museet i Stockholm tyckte jag att hon verkade besvärad och svarade inte på min fråga. Tydligen var det något som fallit bort ur judisk tradition.

Men det judiska jubelåret har ändå beskrivits, bland annat i Bibeln, och ska inte förväxlas med det katolska jubelåret som är något helt annat.
I judendomen kallas vart sjunde sabbatsår för jubelår. I Andra Mosebok 23, där Moses för övrigt uppmanar judarna att inte ta mutor och inte förtrycka invandrare, finns ett bud som säger att åkerjorden, vingården och olivplanteringen ska ligga i träda (ligga orörd) det sjunde året.

Jubelåret inträffade vart femtionde år, eller vart sjunde sabbatsår, (7x7+1). Då skulle jorden vila och alla israeliter skulle få tillbaka såld eller förlorad egendom. Slavarna skulle också bli fria.

Det betydde frihet för dem som i många fall hade sålt sig själva som slavar därför att de hade råkat i skuld. Frigivningen kunde annars ske först när de hade tjänat i sex hela år men när jubelåret kom frigavs även de slavar som ännu inte hade tjänat i sex år. Alla arvsbesittningar som hade sålts (vanligtvis på grund av ekonomiska motgångar) återlämnades, och alla som hade sålt sig själva återvände till sin familj och sin fädernejord. Ingen familj skulle sjunka ner i bestående fattigdom. Även om någon slösade bort allt han ägde, kunde han likväl inte för alltid förlora sin arvsbesittning för sina efterkommande.

Jubelåret förhindrade att några skuldsatte sig djupt medan andra blev rika på deras bekostnad, något som skapar ekonomiska kriser.

Jubelåret behandlas också av DavidGraeber i boken ”Skuld. De första 5000 åren ”Daidalos 2011.

På sidan 400 skriver han:

”i denna bok har jag till stor del undvikit att lägga fram konkreta förslag, men låt mig ändå avsluta med ett sådant. Jag tycker verkligen att det kunde vara på tiden med någon form av bibliskt jubelår: ett jubelår som skulle kunna omfatta såväl internationella skulder som konsumentskulder. Det skulle vara välgörande inte bara för att det skulle lindra så mycket mänskligt lidande, utan även för att det skulle påminna oss om att pengar inte är något outgrundligt, att det inte är högsta formen av moral att betala sina skulder, att alla dessa saker är mänskliga påfund och att demokratins innebörd, om den har någon sådan, är att alla kan komma överens om att ordna saker på ett annat sätt.”

Kanske något att ta upp nu sedan ekonomiska kriser blivit permanenta.

Philippe Legrain, ekonom och författare, i SvD: "Var finns de förnuftiga rösterna om Grekland?"

Marschallhjälp till Grekland

På måndag har grekerna valt en ny regering.

Pasoks förra partiledare Giorgios Papandreou har, strax före valet, lämnat sitt parti Pasok och bildat ett nytt parti, ”Κίνημα για την Αλλαγή” d.v.s. ”Rörelsen för förändring”.

Han hoppas att kunna locka Pasoks missnöjda väljare att inte gå till vänsterpartiet SYRIZA och säger att han vill samverka med både vänster och höger.

Om vänsterpartiet SYRIZA blir största parti som opinionsmätningarna förutspår och blir valets vinnare kan Papandreou parti ingå i den oundvikliga koalition som ska styra Grekland. Jag tror att det vore bra för Grekland.

Frågan är dock om ”Rörelsen för förändring” kommer att klara 3-procentsspärren.

SYRIZA, som består av en samling olika vänsterpartier leds av Alexis Tsipras som har hotat att riva upp överenskommelserna kring miljardlånen från EU och internationella valutafonden IMF.

Nu styr det konservativa partiet ”Ny demokrati” landet med stöd av EU-trojkan som försöker svälta ut det grekiska folket för att minska statsskulden på omkring 175 procent av bruttonationalprodukten.

Vilket alltså inneburit att 35,7 procent av befolkningen befinner sig på gränsen till fattigdom eller socialt utanförskap, andelen långtidsarbetslösa har mångdubblats och sysselsättningen i hela den yrkesverksamma åldersgruppen, 25–64 år, har fallit till 49,3 procent. Löner och pensioner har sjunkit med uppåt 30 procent. Sjukvården har kollapsat och utbildningssystemet har tömts på resurser. Barnfattigdomen är högre än någon annanstans i EU. Köerna till soppköken blir allt längre.

Inte konstigt att folket misstror den förda politiken.

Om jag vore grekisk medborgare skulle jag nog rösta på SYRIZA, även om jag är tveksam till partiets möjligheter att skapa en bestående förändring.

Men en omförhandling med långivarna om en avskrivning av statsskulderna är nödvändig.
Vad grekerna behöver är investeringar och en förnyad köpkraft en marschallhjälp som EU kan ge landet.

En sådan hjälp skulle alla tjäna på i stället för den nuvarande svältpolitiken.

SvD

Syriza

SvD Näringsliv 

SvD Näringsliv 

SR 

Dagens Arena

Ekathimerini
I Efimerida
Efsyn

Den konstanta finanskrisens orsaker

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" 

På sin blogg skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

På bloggen den 5 februari 2013 intervjuar Cervenka Michael Kumhof, ekonom på Internationella Valutafonden IMF, i samband med att Kumhof talade på ett seminarium på tankesmedjan Global Utmaning.

Så här sa Kumhof bl.a.:

- Nästan alla pengar i samhället skapas av banker som skulder. Ekonomin kan inte fungera utan pengar och pengar kan bara göras av banker när någon tar lån. Alltså måste vi skuldsätta oss. Om alla betalade tillbaka sina skulder skulle det inte finnas något blod i ekonomin. Vi måste alltså ha skulder och i enorma mängder. I USA handlar det om 200 procent av BNP och då pratar jag privata skulder, exklusive statens skulder. Statens skuld skapas på liknande sätt. Istället för att staten skapar pengar själv går man via centralbanken och skapar skuldpengar.

Nichael Kumhof på Global Utmaning 

”IMF-ekonomen Michael Kumhof talar klarspråk”

Om Michael Kumhof 

Allt fler ekonomer pekar på de strukturella felen i finansmarknadens funktion.
Fel som leder till den nu konstanta krisen i världsekonomin.
Socialdemokratin måste ta ställning till dessa teorier och utarbeta ett program för hur partiet ska förhålla sig till denna finansmarknad.

Världens skulder – du betalar

När G20-mötet inleds i Sydkoreas huvudstad Seoul den 11–12 november har de politiska ledarna en del att prata om.

* I en ny rapport från kreditinstitutet Standard & Poor’s, S&P, ”Global Aging 2010: An Irreversible Truth”, bedöms att statsskuldbördan i de flesta utvecklade ekonomierna når ohållbara nivåer på över 300 procent av BNP inom 40 år. Framförallt är det den åldrande befolkningen som leder till omfattande förändringar i de ekonomiska tillväxtutsikterna runt om i världen.

* Samtidigt är ett valutakrig under uppsegling mellan den nya ekonomiska stormakten Kina och USA/EU.
USA anklagar Peking för att undervärdera sin valuta, yuanen och på så sätt ge kinesiska företag konkurrensfördelar som skadar den amerikanska arbetsmarknaden och exportsektorn.
Valutakriget kan ge upphov till handelskrig som kan sluta i att de olika länderna skyddar sina varor genom höga tullar på utländska produkter. Kort sagt en världsomfattande protektionism lurar om hörnet.
I samband med IMF:s och Världsbankens årsmöte i Washington i fredags sade USA:s finansminister Timothy Geithner att den globala ekonomiska återhämtningen riskerar att brytas om länder fortsätter att gräla om växelkurspolicy och tävla om export.
* Den amerikanska dollarn fortsätter att försvagas.

* Chefen för USA:s centralbank Federal Reserve Ben Bernanke vill se snabba åtgärder för att tygla det skenande amerikanska budgetunderskottet. Han varnar för att ett misslyckande kan resultera i en allvarlig kris.
Årets budgetunderskott uppgår till 1,47 biljoner dollar och utgör enligt Bernanke "ett reellt och växande hot".
Närmare 70 amerikanska städer är nära bankrutt och har bett staten om pengar. Enbart i Michigan finns 37 städer som inte klarar av att betala sina skulder. Det är inte bara amerikanska delstater som har fått hjälp av centralbanken Federal Reserve, Fed, med sina budgetunderskott. Allt fler amerikanska städer har fått be staten om hjälp det senaste året.
En allvarlig ekonomisk kris i USA återverkar direkt på den svenska ekonomin.

* Ekonomen Larry Kotlikoff anser att vårt moderna finanssystem bygger på ett pyramidspel som för eller senare leder till katastrof. En ny kollaps kan därför inte uteslutas.

* Under 2008 orsakade de 3 000 största företagen i världen miljöskador för motsvarande cirka 15 000 miljarder kronor. Nu varnar en FN-studie för att miljökostnaderna kan hota våra framtida pensioner.
Den totala kostnaden för miljöförstöringen i världen 2008 uppgick till svindlande 44 000 miljarder kronor, vilket motsvarar 11 procent av den globala bruttonationalprodukten, enligt en studie från FN-organet UNEP FI och PRI.
Priset för miljöskadorna översteg därmed med bred marginal de kostnader som drabbade pensionsspararna i samband med finanskrisen, skrev Dagens Nyheter.

Världsfattigdomen, vattenbristen i världen, flyktingarna runt om i världen och andra problem inte att förglömma.

När kommer räkningen på alla skulder? När kommer makthavarna att börja reagera? Vilka som ska betala?
Nå det vet vi ju.

Sydsvenskan
E24
E24
E24
Affärsvärlden
SvD
Veckans Affärer
Veckans Affärer

Kan en global valuta hindra krig?

Internationella valutafonden, IMF, varnar för att världens länder riskerar ett valutakrig om de försöker lösa inhemska problem genom växelkurser.

I det sammanhanget kan det vara värt att påminna om att Kinas centralbankschef, Zhou Xiaochuan, inför G20-mötet i London den 2 april 2009, föreslog en ny global valuta. Den skulle användas för handel, investeringar, för världsmarknadspriser på basvaror och för de multinationella företagens bokföring.
Den globala valutan skulle hanteras av den internationella valutafonden IMF.
De 185 medlemsländerna i IMF äger andelar på samma sätt som aktieägare äger aktier i ett bolag. Andelarna kallas SDR, special drawing rights. Värdet på den globala valutan skulle kopplas till värdet på dessa andelar. Därmed skulle valutans värde inte falla även om enskilda länder hamnar i kris.
”En super-suverän valutareserv som sköts av en global institution kan användas både för att skapa kontroll och likviditet”, skrev Zhou.
”Det minskar risken för framtida kriser avsevärt och ökar också möjligheterna att hantera en kris.” skrev han.

Ett liknande förslag kom upp i Bretton Woods efter andra världskriget, för 65 år sedan,
när IMF bildades. Då presenterade ekonomen John Maynard Keynes (1883–1946) ett projekt för framtidens världshandel ”International Trade Organization (ITO)” vilken, tillsammans med Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken (IBRD), skulle utgöra en av de tre hörnstenarna i en ny ekonomisk världsordning inom ramen för FN.
Enligt detta förslag skulle ITO vara understödd av en internationell centralbank, en internationell clearingunion, The International Clearing Union, ICU, som skulle utfärda en global valuta för handel, kallad bancor.
Orsakerna till att ITO aldrig blev av är att USA blockerade den men det fanns även andra politiska orsaker.
Kan Keynes förslag kanske hindra att valutakriget bryter ut på riktigt?
E24
Veckans Affärer
E24
SvD
Expressen
DN
Veckans Affärer
SR
Sydsvenskan

Svenskar och greker i samma båt

Har du märkt att när det krisar i ekonomin sitter vi alla i samma båt? Kapitalister, löntagare, småföretagare, aktiesparare, bönder, politiker, direktörer, pensionärer, alla ska vi dela på bördan.

Annat är det i goda tider. Då ska eliten med sitt stora ansvar och sin tunga maktbörda ha mest av överskottet eftersom det är eliten vi alla har att tacka för de goda tiderna.
Men så när krisen kommer har ansvaret plötsligt hamnat i botten av samhällspyramiden.
Då måste vi alla ta vårt gemensamma ansvar.
Det gäller både Sverige och Grekland.

Nu ska alla greker betala priset för det ekonomiska lättsinnet. Främst löntagarna som ”levt över sina tillgångar”.
Men vilka är det som i decennier har levt mycket över löntagarnas tillgångar? Vilka har försatt den grekiska ekonomin i kris?
Vilken makt har löntagarna haft över skattepolitiken, bankerna och finansspekulationerna?

Vart går de 110 miljarder euro som IMF och euroländerna pumpar in som stöd?
Inte till löntagarna, utan till långivarna i omvärlden.
Allt medan hungriga spekulanter står redo att kasta sig över resterna av en kraschad ekonomi.

SvD
DN
E24