Världen efter coronan

I mitt enkla barndomshem fick jag lära mig att man inte ska sätta sig i skuld.

Ordspråksboken 22:7 i Bibeln sa: ”Den rike är den fattiges herre, den som lånar blir långivarens slav”.
Det var den kunskap som de flesta i min omgivning fick som medskick ut i livet.
I Göran Perssons mun blev det ”Den som är satt i skuld är icke fri”
Hade man lånat skulle man, så snart som möjligt, betala tillbaka.
Pengar skulle arbetas ihop, så även skulderna.

Senare i livet har jag förstått att det är just att låna är vad man ska göra. De flesta som skaffat sig förmögenheter, och som inte ärvt pengar, har börjat med att låna. Låna, investera och kamma hem vinster var modellen.

På 80- talet startade jag och hustrun ett litet företag. Vi gick till bankerna i Farsta för att låna ett startkapital.
Vi fick nobben över allt. Jag tvingades istället att sälja en kär Picassoetsning som jag hade i min ägo och pengarna blev det första kapital vi behövde. Så fick vi en revisor som hade bankkontakter och han fixade så att vi fick låna resten. 

Sedan drev vi företaget i tjugofem år. Med vinst. Då vi pensionerades flyttade vi ut på landet och lade  ner verksamheten.

Riksgälden, statens internbank, lånar upp de 402 miljarderna som Sverige behöver i år för att täcka stödpaketen efter coronapandemin. Och det gör den huvudsakligen genom att sälja statspapper på auktion.

På samma sätt är det över hela världen. En värld som redan före krisen var hårt skuldsatt.

Enligt S&P Global Ratings, som rankar länders kreditvärdighet, ökade världens sammanlagda statsskuld med 77 procent under decenniet mellan finanskrisen och pandemins början.
Det är en ökning som motsvarar 624 000 miljarder kronor på tio år.
USA-kongressens budgetkontor räknar med att det federala underskottet i år landar på 37 000 miljarder kronor. Pengar som måste lånas upp.

På samma sätt är det med Japan som redan hade en statsskuld på 230 procent av BNP.
Den Europeiska centralbanken, ECB, utgår ifrån att underskottet i eurozonens länder ska landa på liknande nivåer.

Vilka är det som lånar ut?
Förutom det utländska ägandet rör det sig om pensionsfonder, såväl statliga AP-fonder som privata. Tillsammans äger pensionsinstituten runt en fjärdedel av den svenska statsskulden. Till det kommer andra värdepappersfonder som vill placera pengar till låg risk och som haft strax under 10 procent av skulden de senaste åren. Vi lånar med andra ord av oss själva. Eller våra barnbarn.

Alla de stora bankerna har lovat att de kommer att skapa så mycket pengar som krävs.

Utöver detta har hushållen, särskilt de svenska, stora skulder, enligt SCB.
De svenska hushållens samlade lån har i stort sett vuxit oavbrutet under hela 2000-talet. En hög skuldnivå kan bli problematisk för den enskilde vid förändringar i samhällsekonomin. Till exempel som nu vid en ekonomisk kris när arbetslösheten sannolikt kommer att stiga och det skulle kunna bli ett prisfall på bostadsmarknaden.

Vart är vi på väg?

Riksgälden ”Statsskulden växer när viruseffekter slår på budgeten”
SvD Näringsliv 

Riksgälden statsskulden 

S&P Global Ratings 

Fitch 

Andreas Cervenka om Corona-krisen 

SCB ”Svenskar har näst mest skulder”

SvD ”ECB förbereder bankakut under coronakrisen” 

Den som är satt i skuld…

Enligt SCB uppgick, vid utgången av december, den totala svenska räntebärande värdepappersskulden till 7 671 miljarder kronor.

Det är en ofattbar summa eftersom en miljard är tusen miljoner.

(För att göra summan något begriplig:

Om du skulle börja räkna 1,2,3,4,5… och så vidare från ett (1) till en miljard (1 000 000 0000) skulle det ta dig 63 år för att komma fram till en miljard.

Avståndet mellan Jorden och Solen är ”bara” cirka 150 miljoner km.)

Statsskuld är inte detsamma som värdepappersskuld.

Statsskulden är de samlade underskotten och överskotten i statens budget över tiden. Staten kan låna från såväl inhemska som utländska långivare. Att stater har skulder är mycket vanligt, eftersom det är lättare att kortsiktigt reglera hur mycket staten lånar än hur mycket den får in i skatt. Skulderna används dels till investeringar, som att bygga ny infrastruktur, men även till löpande utgifter. För att kunna föra krig är statsskulder nästan alltid nödvändiga.

Den svenska statsskulden är 1 113 miljarder kronor bland den lägsta i den s.k. Västvärlden.

USA:s statsskuld är nu 22 biljoner dollar - det vill säga 22 000 miljarder dollar.

Värdepapper är ett samlingsbegrepp för aktier, fondandelar, obligationer, optioner med mera. Ett värdepapper kan beskrivas som en ägarandel i ett företag eller en fordran, som du kan handla med.

Den som köper värdepapper gör det för att tjäna pengar d.v.s. för att göra en vinst.

Där finns våra pensioner, försäkringspengar, aktieinnehav m.m.

Du ska teoretiskt ha möjlighet att lösa in ett värdepapper mot pengar till skuldbrevets marknadsvärde. Värdepapper är alltså både en tillgång och en skuld på värdepappersmarknaden.

Om alla ägare till värdepapper samtidigt skulle vilja lösa in sina papper mot pengar skulle det leda till en fruktansvärd ekonomisk kris. Nu händer det knappast.

Men ”värdet” på värdepapperen (priset) är imaginära värden.

Dessa värden har nämligen tappat kontakten med de reella värden som skapas i arbetet och i produktionen.

De svävar i en cyberrymd på en alldeles egen marknad där varje transaktion påverkar upp och nedgång utan att människor kan styra och utan än att andra än finansmarknadsaktörerna kan påverka.

Men då bubblan brister måste skulderna betalas av den reella ekonomin. Av dig och mig.

Till världens skulder ska väl också räknas miljöskulden. Den skuld som gårdagens och dagens mänsklighet orsakat genom att exploatera miljö och natur.

Den har orsakats av exploatörerna som tjänat på den. Nu måste vi alla betala den.

På tisdag samlas världens ekonomiska och politiska makthavare i Davos i Schweiz.

Donald Trump, Bill Gates, Angela Merkel, Greta Thunberg, George Soros, finansmarknadsaktörer och andra som lever av finansmarknaden.

De kommer enligt uppgift diskutera miljön.

WorldEconomic Forum 21–24 januari 2020 

 SvD Näringsliv 

Om Davos tidigare på denna blogg

Superklassen möts 

Dagens motsägelsefulla värld 

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kris 

Greklands sak är vår. Gå emot finanskapitalet.

I november 2009 anlände Goldman Sachs vd Gary D. Cohn med ett team av bankirer till Aten för att erbjuda den grekiska regeringen ”hjälp” med att dölja landets växande skuldbörda. Det rapporterade The New York Times ifebruari 2010.

Den gången handlade det om ett finansiellt instrument som skulle ha knuffat skulder relaterade till Greklands sjukvårdssystem in i framtiden. Ungefär som när en husägare får hjälp att ta ytterligare ett lån på huset för att betala sina kreditkortsskulder, skrev The New York Times.

Den gången tackade den grekiska regeringen nej. Men under 2001 ska Goldman Sachs ha hjälpt Grekland att dölja ett lån på mångmiljardbelopp för Bryssel. För den tjänsten ska Goldman Sachs ha fått 300 miljoner dollar.

Grekland har också lånat miljarder efter EMU-inträdet mot att banker får rätt till framtida intäkter från till exempel flygplatsavgifter och lotteriverksamhet.

Sådana avtal lurar investerare och övervakningsmyndigheter eftersom sådant inte registreras som lån.

Det var politikerna i Grekland som drev statens finanser i botten men med god hjälp av finansinstitut som Goldman Sachs och andra.

Politikerna struntade i att se till att skatterna betalades in, vilket ledde till svåra underskott i statskassan. Underskott som täckets av lån som finanskapitalet gärna bistod med.

Den grekiska staten vilade på ett bristfälligt skattesystem. Staten fick in för litet skatter och de som bäst lyckades hålla sig undan var de rikaste: banker, finansinstitut, miljardärer och andra som gömt sina pengar i skatteparadis och schweiziska banker.

De flesta utanför den politiska och ekonomiska eliten visste inget om hur illa det var ställt eller att staten var på väg mot konkurs.

I dag har ett nytt skattesystem införts med de rikaste kan ändå smita från sina plikter.

Enligt en uppdaterad medelfristig budgetplan från det grekiska finansdepartementet toppade Greklands statsskuld på 191,6 procent av BNP 2014 innan den  beräknas sjunka till 190,5 procent av BNP 2015 och 184,9 procent av BNP 2016.

De som lånat ut pengar till staten i Grekland gör det inte av godhet eller omtanke. De räknar med att få räntor som inkomst och att den Grekiska staten ska betala tillbaka pengarna.

Grekland  är som om en arbetslös som tar smslån för sin konsumtion.

Men Grekland behöver inte lån och ränteutgifter. Grekland behöver investeringar som kan generera tillväxt och utveckling i näringslivet. Grekland behöver få in skattepengar, särskilt från de rikaste.

Nu straffas de som inget visste och som inget hade.
Folket har pressats ner i fattigdom. Köpkraften och skatteförmågan går i botten. Det är en ond spiral som borrar sig allt djupare ner i eländet.

Ett varnande exempel är de orimligt stora krigsskadestånd som västmakterna efter första världskriget krävde av Tyskland. De kraven ledde raka vägen till Hitler och andra världskriget.

Efter andra världskriget hade man lärt sig och Tyskland fick det mesta av sin statsskuld nedskriven 1953. Detsamma skulle kunna ske för Grekland 2015.

En grekisk skuldavskrivning skulle inte bara skona det grekiska folket från massfattigdom utan även hela EU från ett större kaos.
Den svenska regeringen borde gå i spetsen för en rörelse som syftar till att avskriva Greklands skulder.

SvD 

Marios blogg ”Finanshajarna jagar i grekiskt krisvatten” 2011 

Marschallhjälp till Grekland

På måndag har grekerna valt en ny regering.

Pasoks förra partiledare Giorgios Papandreou har, strax före valet, lämnat sitt parti Pasok och bildat ett nytt parti, ”Κίνημα για την Αλλαγή” d.v.s. ”Rörelsen för förändring”.

Han hoppas att kunna locka Pasoks missnöjda väljare att inte gå till vänsterpartiet SYRIZA och säger att han vill samverka med både vänster och höger.

Om vänsterpartiet SYRIZA blir största parti som opinionsmätningarna förutspår och blir valets vinnare kan Papandreou parti ingå i den oundvikliga koalition som ska styra Grekland. Jag tror att det vore bra för Grekland.

Frågan är dock om ”Rörelsen för förändring” kommer att klara 3-procentsspärren.

SYRIZA, som består av en samling olika vänsterpartier leds av Alexis Tsipras som har hotat att riva upp överenskommelserna kring miljardlånen från EU och internationella valutafonden IMF.

Nu styr det konservativa partiet ”Ny demokrati” landet med stöd av EU-trojkan som försöker svälta ut det grekiska folket för att minska statsskulden på omkring 175 procent av bruttonationalprodukten.

Vilket alltså inneburit att 35,7 procent av befolkningen befinner sig på gränsen till fattigdom eller socialt utanförskap, andelen långtidsarbetslösa har mångdubblats och sysselsättningen i hela den yrkesverksamma åldersgruppen, 25–64 år, har fallit till 49,3 procent. Löner och pensioner har sjunkit med uppåt 30 procent. Sjukvården har kollapsat och utbildningssystemet har tömts på resurser. Barnfattigdomen är högre än någon annanstans i EU. Köerna till soppköken blir allt längre.

Inte konstigt att folket misstror den förda politiken.

Om jag vore grekisk medborgare skulle jag nog rösta på SYRIZA, även om jag är tveksam till partiets möjligheter att skapa en bestående förändring.

Men en omförhandling med långivarna om en avskrivning av statsskulderna är nödvändig.
Vad grekerna behöver är investeringar och en förnyad köpkraft en marschallhjälp som EU kan ge landet.

En sådan hjälp skulle alla tjäna på i stället för den nuvarande svältpolitiken.

SvD

Syriza

SvD Näringsliv 

SvD Näringsliv 

SR 

Dagens Arena

Ekathimerini
I Efimerida
Efsyn

Världsekonomin är en bluff

På den här bloggen har jag ofta hävdat att finansmarknaden är en bluff eller ett pyramidspel.

Nu får jag stöd i den iakttagelsen av ett av världens största och mest välrenommerade konsultföretag, Boston Consulting Group. I en rapport, ”EndingThe Era of Ponzi Finance”, som gruppen presenterat jämförs västvärldens ekonomier med den klassiska bedragaren Charles Ponzi, som gett upphov till uttrycket Ponzi-scheme, eller pyramidspel på svenska.

Det är ekonomijournalisten Andreas Cervenka som uppmärksammar rapporten i dagens SvD och där gör en utmärkt sammanfattning.


Den samlade skuldsättningen i OECD-länderna har stigit från 160 procent av BNP 1980 till 321 procent 2010. Konsumera nu och betala senare har varit de senaste årtiondenas motto.
BCG kalkylerar med att en statsskuld på över 60 procent av BNP är ohållbar på sikt, vilket gör att den nuvarande ”överbelåningen” uppgår till svindlande 11 000 miljarder dollar i USA och 7 400 miljarder euro i Europa.

BCG föreslår tio konkreta åtgärder som västvärldens ekonomier måste genomföra för att rädda situationen.

Nu är jag inte helt överens med BCG om åtgärderna, men problemet bör diskuteras och politiska partier som t.ex. socialdemokratin borde utarbeta en global strategi för att politiskt lösa problemen. Det är hög tid.

Vad kan presidenten göra?

I morgon står det klart.

Barack Obama eller Mitt Romney är USA:s president.

Men oavsett vem som vinner kommer presidenten inte kunna hindra USA:s fortsatta väg mot en allt djupare kris. 

·         Vad kan presidenten göra när det gäller bostadsmarknaden?
3,9 miljoner bostäder i USA har slutat i utmätning sedan krisen startade i september 2008. En tredjedel av dem utmäts just nu.
I Cleveland och Detroit rivs hus på löpande band för att hålla priserna uppe på dem som ännu bebos. I Kalifornien och Florida syns krisen över hela delstaten med 111 000 respektive 92 000 utmätningar per månad.

Läs mer:

·         Vad kan presidenten göra åt den skenande statsskulden?
Den har i dagarna, enligt Comeback America Initiativ passerat 71 300 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.
Den redan höga statsskulden är med andra ord ingenting mot vad som väntar.
Om inget drastiskt görs kommer budgetunderskottet år 2037 ha ökat till över 17 procent av BNP. Statsskulden springer iväg till hela 200 procent av BNP.
Då räknar Congressional Budget Office, CBO, ändå bara med den del av skulden som finns i publik ägo, och inte de skuldebrev som staten ställt ut till sig själv och som ligger i fonder tillhörande Social Security och Medicare. Läs mer:

   Vad kan presidenten göra åt de ökade sociala klyftorna?
De rika blir rikare och de fattiga fattigare.
De rikaste 1,2 miljoner hushållen, som tillsammans utgör den översta procenten på rikedomsskalan, ökade sina inkomster med 5,5 procent förra året enligt U.S.Census Bureau. För de 96 miljoner hushåll som utgör de nedre 80 procenten föll istället inkomsterna med i genomsnitt 1,7 procent.
Ekonomen Emmanuel Saez på det anrika amerikanska universitetet Berkeley har dessutom räknat ut att 2010 så gick 93 procent av inkomstökningen till den rikaste procenten amerikaner. Det har gjort att inkomstklyftan mellan rik och fattig är större än den varit på över 40 år.
Läget är värre i USA än i länder som Uganda och Kazakstan, och att tanken om att varje generation ska få det bättre än den föregående nu inte längre gäller i USA. Läs mer:

Arbetslösheten är 7,9 procent och ökar för vissa grupper t.ex. den svarta befolkningen enligt

Bureau of Labor Statistics

·         Vad kan presidenten göra när det gäller klimatet?

USA står för nästan en fjärdedel av världens koldioxidutsläpp och har, om man bortser från en handfull oljeproducerande stater och småstater, det högsta koldioxidutsläppet i världen per capita. Det är mest utsläpp kring de stora industristäderna, både på väst- och östkusten. Trots det har USA inte ratificerat Kyotoprotokollet. Naturkatastrofer som Sandy drabbar USA allt oftare och värre. Läs mer:

·         Vad kan presidenten göra mot polariseringen inom politiken?

Enligt den kunnige USA-kännaren Erik Åsard är polariseringen större än någonsin. Se dagens understreckare i SvD. 

Läs också samma tidnings Brännpunkt

Polariseringen blockerar möjligheterna till konstruktivt samarbete och samförstånd mellan de politiska blocken.  

·         Vad kan presidenten göra mot att tillväxten sjunker och att stormakten Kina tar över världens ekonomiska ledarskap?

Enligt Federal Reserve är tillväxten måttlig medan Kinas tillväxt fortfarande kommer att vara hög.

År 2017 kan Kina gå om USA räknat i BNP anpassad efter lokal köpkraft, enligt IMF.
Se Landguiden från Utrikespolitiska Institutet

Härtill kommer att finanskrisen i världen antingen fortsätter att löpa amok eller kollapsar vilket drabbar en stat som USA extra hårt.

Vad kan presidenten göra?

DN Ledare 

SvD Ledare 

SvD Ledare 

AB Ledare 

Expressen Ledare 

SvD blog

SvD Näringsliv  

SvD Näringsliv 

USA:s stasskuld ett hot mot världsfreden

SvD Näringsliv rapporterar om USA:s enorma statsskuld och ekonomijournalisten Andreas Cervenka behandlar ämnet i sin söndagskrönika.

 Artikeln sammanfattas i ingressen:

” Ni kommer att behöva betala mer till staten men få mindre tillbaka. Annars hotar en katastrof. Det är den svårsmälta sanning som USA:s president, oavsett vem det blir, för eller senare måste berätta för det amerikanska folket. Problemet tar inga kafferaster. Det växer i en takt av tio miljoner dollar. Varje minut.”

Det läskiga är att ingen presidentkandidat rår på problemet som hotar hela världsekonomin.

David Walker, USA:s motsvarighet till riksrevisor, driver rörelsen Comeback America.
Han menar att för att förstå storleken på USA:s ekonomiska problem bör alla regeringens olika skulder och framtida ofinansierade åtaganden räknas med: militära och statsanställdas pensioner och framförallt Medicare och socialförsäkringssystemet Social Security. På Comeback Americas hemsida finns ett räkneverk som visar hur mycket det rör sig om. Den 18 oktober passerade siffran 71 000 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.
 

"Alla politiker på högerkanten som säger att de inte kommer höja skatterna är en del av problemet, inte av lösningen. Alla till vänster som säger att de inte ska röra Medicare eller Social Security är en del av problemet, inte av lösningen, slår David Walker fast"

Ser man till historien har liknande statsskulder, som inte fått sin lösning på annat sätt, resulterat i krig. Cervenka drar inte slutsatsen, men mycket talar för att en del av hotet mot världsfreden är USA:s statsskuld.