Sossarnas själ I. Det samarbetande partiet.

 - Sossarna har förlorat sin själ.

Det är ”vänsterns” ständiga mantra sedan 1917.

- Sossarna måste föra en mer profilerad vänsterpolitik.
I hundra år har ”vänstern” riktat den kritiken mot socialdemokratiska regeringar oavsett hur opinionsläget än sett ut.
I dag menar Vänstern ofta att det är dom själva som är de verkliga socialdemokraterna.
Den vanligaste åsikten, sedan 1917, är att sossarna var bättre förr. Vad som är förr och vad som är bättre varierar bland kritikerna beroende på historiskt perspektiv.  Än är det trettiotalet, än är det fyrtiotalet, än Per Albin, än Erlander och än Palme. Ibland t.o.m. Juholt.

Tanken är att socialdemokratin i regeringsställning, genom samarbete med borgerliga partier, förlorat sin ideologiska riktning och svikit sina ideal.

Klart är att socialdemokratin, sedan början av förra sekelskiftet, ständigt samarbetat över partigränserna.

I striden för parlamentarism och allmän rösträtt samarbetade socialdemokraterna och liberalerna.

Hjalmar Branting och liberalernas ledare Karl Staaff var sedan skoltiden personliga vänner. Staaff bildade en kortlivad regering efter unionskrisen 1905, men hans rösträttsförslag fälldes av den konservativt behärskade första kammaren

1917, året för den ryska revolutionen, tillträdde en liberal - socialdemokratisk koalitionsregering. Den bestod av liberalen Nils Edén som statsminister och fem liberaler samt med Hjalmar Branting och tre andra socialdemokrater.

Regeringen lade omedelbart fram en proposition om allmän och lika rösträtt. Den fick bifall i andra kammaren men röstades ned av första kammarens högermajoritet.

Ett viktigt syfte med socialdemokraternas samarbete med liberalerna var att försvaga den konservativa högern.

Brantings socialdemokrater och liberaler samarbetade vidare, 1917–20, för att genomföra rösträtt även för kvinnor.
1920 fick socialdemokrater och liberaler första gången majoritet i första kammaren.

En revolutionär grupp inom socialdemokratin klagade över partiets revisionism. Branting föreslog partikongressen 1917 att utesluta vänsteroppositionen. De uteslutna bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (numera Vänsterpartiet) i maj 1917.

Vänsterpartiet har sedan dess vid två val, 1944 och 1998, fått 10 procent av rösterna annars pendlat kring 6 procent.

1932 bildade Per Albin Hansson sin första regering. Det var en minoritetsregering, men genom samarbete med bondeförbundet, den så kallade kohandeln, kunde regeringen genomföra åtgärder mot arbetslösheten samtidigt som bönderna fick stöd.

Socialdemokraterna var i regeringsställning 1932-76, 1982-91 och 1994-2006.

Med undantag av åren 1936-39 och 1951-57, då socialdemokraterna bildade koalitioner med Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet), regerade socialdemokraterna ensamma men som minoritetsregeringar.

Under andra världskriget, 1939-45, regerade en samlingsregering av samtliga partier utom kommunisterna. 

Vid valet 1936 ökade socialdemokraterna sitt väljarstöd till 45,9 procent och fick fler mandat än de tre borgerliga partierna tillsammans. Med stöd av SKP kunde Socialdemokraterna få majoritet i riksdagen. Trots det bildade socialdemokraterna koalitionsregering med Bondeförbundet. Per Albin Hansson förklarade: "Jag för min del, lika lite mitt parti, proklamera oförsonlig motsättningspolitik. Jag tror tvärt om att jag säkrast kommer till målet - det klasslösa samhället - om jag utnyttjar alla de möjlighet till samarbete som erbjuder sig mitt uppe i motsättningarna. Därför kan för mig en politik, som syftar till en socialistisk ordning vara samförståndspolitik."

Ute i Europa pågick Stalins blodiga utrensningar i Sovjetunionen, nazisterna triumferade i Tyskland, fascisterna i Italien och i Spanien angrep Francos höger den demokratiskt valda vänsterregeringen.

Den svenska regeringen genomförde flera socialpolitiska reformer som bostadsbidrag för barnfamiljer, folktandvård, förebyggande mödravård samt statlig arbetsförmedling.

Samförståndspolitiken gällde även på arbetsmarknaden. Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF 1939 fick stor betydelse för svensk arbetsmarknadspolitik lång tid fram över.

Socialdemokraterna har nästan alltid lyckats uppnå sin dominerande ställning genom samarbete över blockgränserna.

Att söka behålla regeringsmakten och samtidigt hålla rent från revolutionära idéer har alltid varit en förutsättning för en framgångsrik socialdemokratisk reformpolitik.  Realpolitik framför plakatpolitik.

Socialdemokratins program 1897 till 1990

Socialdemokratiska arbetarepartiets historia 

 

 

 

Vad gör sossarna? Vad gör regeringen? Lättläst liten statskunskap för vänsterradikaler som anser att sossarna har förlorat sin själ och kräver allt nu.

           Enligt grundlagen är det regeringen som styr riket. 

I vårt parlamentariska system gör den det genom att lägga fram förslag, så kallade propositioner, till riksdagen som riksdagen ska ta ställning till. Regeringen föreslår - riksdagen beslutar.

Riksdagen består av Socialdemokraterna 100 mandat, Moderaterna 70 mandat, Sverigedemokraterna 62 mandat, Centerpartiet 31 mandat, Vänsterpartiet 28 mandat, Kristdemokraterna 22 mandat, Liberalerna 20 mandat och Miljöpartiet 16 mandat.


I Sverige har vi en koalitionsregering som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Innan regeringen kan lägga fram ett förslag till riksdagen måste alltså socialdemokrater och miljöpartister först vara överens. Det sker en förhandling mellan de bägge partierna i regeringen.

Eftersom de konservativa partierna i riksdagen har fler mandat (152) än regeringspartierna (116) och eftersom även de borgerliga partierna (Allliansen) hade fler (143) måste regeringen skaffa stöd från några av de borgerliga partierna för att kunna utse socialdemokraten Stefan Löfven som statsminister och regeringsbildare efter riksdagsvalet 2018.

Det var viktigt att minimera Sverigedemokraternas inflytande särskilt sedan Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater närmat sig varandra.

Därför ingicks Januariavtalet, en skriftlig överenskommelse mellan riksdagspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Avtalet rubricerades ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna” och publicerades den 11 januari 2019.
Stefan Löfven röstades fram till statsminister och regeringsbildare 18 januari 2019, mer än 18 veckor efter riksdagsvalet, och kunde därmed bilda Regeringen Löfven II.

Därigenom fick Centerpartiet och Liberalerna ett betydande inflytande över regeringens politik och budget.

Att regera är inte att peka med hela handen, och bara bestämma, utan är en process med massor av förhandlingar till höger och vänster.
Socialdemokraterna tvingas till åtskilliga kompromisser för att kunna sitta kvar i regeringen.
Alternativet är en konservativ regering, som har majoritet i riksdagen.

 

 

Alla har ansvar, alla har skuld

Sveriges konung och statschef har uttalat sig om att Sverige misslyckats under pandemin.

– Jag anser att vi har misslyckats. Det är ett stort antal som har avlidit och det är fruktansvärt. Det är något som vi alla lider med, säger han i SVT-programmet ”Året med kungafamiljen”

– Det är uppseendeväckande och ovanligt att han uttalar sig på det här sättet. Enligt konstitutionen är hans roll att vara en symbolfigur, inte uttala sig politiskt, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, i SVT:s morgonstudio.

Oppositionen ger regeringen skulden för att folk dött under pandemin. De ser som sin uppgift att i alla lägen kräva regeringens avgång.

Men är inte äldrevården en kommunal angelägenhet?

Och faktum är att en stor del av Sveriges smittskyddskunskap försvann när regeringen Reinfeldt lade ned Smittskyddsinstitutet och i stället skapade den betydligt mindre Folkhälsomyndigheten.

Och vilka var det som privatiserade vården för att öka konkurrensen och göra vården mer produktiv? Resultatet av effektiviseringen blev för låg bemanning, för många timanställda, för liten medicinsk kompetens eller för låga krav på utbildning.

Ska ansvar avkrävas och skulden för ett misslyckande fördelas bör vi alla vara med: väljare, utförare, kommuner, riksdag, regering. Och kungen.

 

Coronakommissionen, webbplats 

Äldreomsorgen under pandemin. Delbetänkande av Coronakommissionen, Stockholm 2020, SOU 2020:80

Hälso- och sjukvård i äldreomsorgen. Motion 2020/21:912 av Anna Vikström (S)

Framtidens äldreomsorg - en nationell kvalitetsplan. Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU6

Kommittédirektiv: Översyn av vård och omsorg för äldre - tio år efter Ädelreformen

Felaktig organisation grund till tragedin inomäldrevården. Debattartikel i Läkartidningen

Åsa Plesner. Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, Arena Idé, mars 2020

Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin. Sverigeskommuner och Regioner.

 

 

Är människan i grunden god?

Om nu människan i grunden är god, hur kommer det sig då att det ständigt, och överallt på jorden, pågår krig, mord och övergrepp?

De flesta människor vill väl leva i trygghet och fred och undvika konflikter. Ingen vill ha sitt hem sönderbombat. Ingen människa önskar få sina närmaste, släkt och sina vänner ihjälskjutna eller lemlästade.
 
Ändå är det är precis vad som drabbar hundratusentals människor i till exempel Jemen, Syrien, SydSudan, Somalia, Afghanistan, Kongo, Myanmar, Mali och Tchad…
Varför tar makthavare till våldsmedel mot fredliga folkliga demonstrationer som i Hongkong, Belarus och Thailand?
Allt medan Talibaner, Islamska Staten, Boko Haram och andra suspekta rörelser sprider sina kvinnoförtryckande läror genom mord och våld. Var finns det goda?
Var Mussolini, Hitler och Stalin i grunden goda och ville väl?
Varför finns det sadistiska lustmördare? Gäng som skjuter ihjäl varandra. Kvinnomisshandlare.
Hur kommer det sig att människor utnyttjar andras svaghet för att berika sig själva?
Människor är inte bara offer, det är människor som mördar, slåss och förtrycker.
Är de alla i grunden goda? Eller är en del onda?

Jag vet inte svaren.
Begreppen ond och god är för det första problematiska. Eller i alla fall relativa.
Vad som är gott för den ene kan vara ont för den andre. Vad som var gott i går kan vara ont i dag.
Och jag menar att begreppen ondska och godhet är religiösa, metafysiska som lägger det mänskliga utanför människan. Djävulen är ond och gud är god.
Men om gud är god och allsmäktig varför gör hen inte slut på ondskan?
Dessutom kan människors goda avsikter resultera i onda handlingar.

Varje människa är i princip ansvarig för sina handlingar. Ingen kan i efterhand skylla på omständigheterna, kapitalismen, djävulen, fienden, regeringen, systemet för att försvara sina handlingar. ”Vi bara lydde order.”

Jag tror varken på gud eller på djävulen. Jag tror att vi människor uteslutande måste lita till varandra och göra det bästa av vår samlevnad och för vår överlevnad på jorden.
Och jag tror att de flesta människor vill leva i trygghet, frihet och fred.
Kan tänka mig att definiera ”goda” människor som alla dem som i sin gärning främjar trygghet, frihet och fred. De som med sitt fredliga arbete, på olika sätt, bidrar till våra gemensamma mänskliga behov.
”Onda” människor är sådana som river ner tryggheten, hindrar friheten och äventyrar freden.

Men även i ”goda” människor finns antagligen fröet till ”ondska”.
Människors handlingar styrs av begär, drömmar, hat, misstänksamhet, godtrogenhet, undfallenhet, och övertygelser. Människor kan, genom arv och kulturpåverkan, vara dumma, elaka, enfaldiga och utifrån sina förutsättningar göra olika val.
I den skränande mobben, hos de underdåniga ja-sägarna, de följsamma heillarna, de rädda rekryterna finns både onda och goda.
Hos varje människa finns det ”goda” men även det ”onda”.

Rutger Bregman ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur”, Natur&Kultur, 2020


Rec. i SvD Under strecket 201124

Svenska YLE 

Ann Heberlein 

Nationalkaraktärer och andra myter om människans natur

Jag minns en gång, när jag var barn, och då mina föräldrar hade bjudit hem ett par nya svenska vänner.

- Oh, kan du inte sjunga något! utropade kvinnan och riktade sig till farsan.
Hon visste inte att farsan var fullständigt tondöv.
Jag satt vid sidan om och hörde. Och skämdes.

Farsan var visserligen italienare men passade inte alls in på den vanliga bilden av den typiske italienaren som alltid sjöng och spelade mandolin.
Jag har aldrig trott på nationalkaraktärer.

Därför reagerar jag då svenskar slentrianmässigt beskrivs som - naiva, självgoda, historielösa, snåla, godtrogna, tröga, egoistiska, ängsliga, avundsjuka, lättlurade, inbilska, inskränkta, tråkiga, konflikträdda, ogina… Rent av dumma.
Men dessa mänskliga egenheter är inte speciellt svenska. De finns överallt i världen.

Ofta får man läsa att svenskar skulle ha en speciell fallenhet för att åberopa jantelagen. Den kungliga svenska avundsjukan är välkänd. I varje fall i vårt land.
Men redan i Bibelns Första Mosebok kap. 4 beskrivs avundsjukan. Sedan har den funnits och beskrivits över hela världen i alla tider.

I äldre svensk reselitteratur ges generella karakteriserande omdömen till exempel om smålänningar som sluga och skåningar som dryga.

Till och med i Nordisk Familjebok 1917 kan man läsa:
”Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet.”


Jag tror att smålänningar, svenskar och folk i allmänhet över hela världen är rätt lika. Individuella skillnader finns men de är individuella.

Myten om att människan i grunden är ond, tror jag inte heller på.
Den nederländske historikern Rutger Bregman har skrivit en bok ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur” där han söker bevisa att det är hjälpsamhet, samarbete och viljan att göra gott som mer än något annat präglar människan. Boken anmäls i dagens SvD av Lisa Irenius.


Och då är vi där igen. Vid naturforskaren Pjotr Kropotkin (1842-1921) bok ”Inbördes hjälp” i vilken han tar avstånd från socialdarwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

 

Kungens corona

” --- gör kronan på hans hjässa lätt, 
och all din tro till honom sätt, 
du folk av frejdad stam!”

I första versen av kungasången önskar vi, svenska folket, att kungens corona blir lätt på hans huvud.

Konungen, Sveriges statschef, bär nämligen ibland en mössa i guld och juveler som kallas krona (lat. corona).
Jag vet inte hur mycket kungens krona väger men Erik XIV:s krona väger 1 715 gram. Ganska tung att ha på kräftskivan eller vid andra festliga tillfällen då man ska ha roliga hattar på huvudet.
Inte heller vet jag hur ofta han måste bära denna börda men en sån mössa springer man inte runt med varje dag.

Kungen och hans fru, drottning Silvia, bor på Drottningholms slott. De jobbar på Kungliga Slottet i Gamla Stan i Stockholm med representation.

Dottern, prinsessan Viktoria, och hennes make prinsen Daniel, bor på Haga slott. De fick slottet av den borgerliga regeringen 2009 för att de skulle ha någonstans att bo.

Ingen i det kungliga huset har stått i  kö för att få sina lägenheter.  De har ärvt dem.
Kungafamiljen har ett sommarställe på Öland som heter Solliden och ett i Flen som heter Stenhammar.

Det kungliga huset består av tio personer. Därtill kommer övrig släkt, prinsar och prinsessor, som är åtta personer. De tillhör alltså alla klanen Bernadotte.

Kungahuset förvaltar en massa tillgångar.

Skattebetalarna bidrar till Hovstaten med 72,9 mnkr om året (år 2020). Antalet tillsvidareanställda i Hovstaten, omräknat till heltidsanställda är cirka 77 (år 2019).

Anslaget från skattebetalarna till Slottsstaten uppgår till 70 mnkr (år 2020). Antalet tillsvidareanställda, omräknat i heltidstjänster är 165 (år 2019).

Kungl. Djurgårdens förvaltning omsätter ca 151 mnkr och har 35 anställda (år 2018).

Republikanska föreningen har räknat ut vad kungaklanen egentligen kostar skattebetalarna.
I rapporten ”Monarkins verkliga kostnader” visar föreningen att kungahuset kostade svenska skattebetalare 1,5 miljarder. Enligt den utredningen skulle totalkostnaden för monarkin alltså vara mer än 10 gånger kostnaden för apanaget. Apanaget är vad kungaklanen får i bidrag från skattebetalarna.
Republikanska föreningen vill ju ersätta vårt kära kungahus med en president och de gnäller över att varken myndigheter eller journalister tillåts granska kungen i hans utövande av landets högsta offentliga ämbete. De anser att kungadömet är odemokratiskt och gammalmodigt.
Den svenska monarkin är cirka tusen år gammalt. Från Gustaf Wasa (1523–1560) har jobbet varit ärftligt.

Sju av tio svenskar vill behålla monarkin. Kungafamiljen är ju så gulliga. Vickan är så vanlig.

Och i vår dystra tid behöver vi en smula flärd.
Så vi ger fan i vad vi får för pengarna.

Eller som det heter i tredje versen av kungasången:

Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

 

 

 

”Att vara liberal är att vara kluven.” Varför minskar liberalerna?

 Gunnar Helén ledde Folkpartiet (nu Liberalerna) 1969-75. Han myntade uttrycket ”Att vara liberal är att vara kluven”.

Oavsett vad Helén egentligen menade med det, så är liberalismen kluven. Liberal kan nämligen betyda så olika saker som socialliberal och extremliberal.

Som socialliberal månar man om individuella fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi. Staten ska inte ingripa i det civila samhället men måste gå in och korrigera där inte kapitalismen eller kommersialismen klarar att upprätthålla dessa värden.

Alltså, vilken socialdemokrat är inte socialliberal? (Och vilka socialdemokrater är i dag ”socialister?”)

Extremliberaler (libertarianer) finns främst till inom moderaterna och förespråkar att statens uppgifter ska vara begränsade till att omfatta polis, domstolar och ett nationellt försvar.
Allt annat bör skötas av det civila samhället eller av privata företag. Tänk avregleringar, privatisering, Milton Friedman, Margaret Thatcher.

Begreppet liberal rymmer alltså två vitt skilda politiska uppfattningar. Det liberala partiet är kluvet.

Eftersom liberala ideologier finns inom alla partier pågår en ständig förskjutning av väljarsympatierna. Utrymmet för ett särskilt liberalt parti litet.

Det partipolitiska fältet släpar efter med sina gamla program och namn, vilket gör det politiska valet för medborgarna oklart.
Partierna borde konvertera sina partiprogram och namn utifrån denna verklighet.

Förslag till namnbyte:
Sverigedemokraterna – Nationalkonservativa.
Moderaterna och Kristdemokraterna sammanslagning till – Konservativa
Socialdemokraterna och Miljöpartiet (och ev. Vänsterpartiet) – Socialliberalerna
Centern och Liberalerna – Borgerligt liberala

Därutöver finns naturligtvis extrema partier som får kalla sig vad som helst.

Ett parti som heter bara Liberalerna blir hur luddigt som helst. Vaddå liberal?

 

Susanna Silfverskiöld SvD Ledare 

Susanne Nyström DN Ledare 

SR 

Demokratin eroderar

Förr, för cirka femtio år sedan, skolades en stor del av svenska folket inom folkrörelserna. 

Det var fackföreningar, frikyrkorörelser, nykterhetsorganisationer, kooperativ, politiska organisationer, lantbruksrörelsen, idrottsföreningar och andra ideella intresseföreningar som bedrev en omfattande utbildningsverksamhet. 

I folkrörelsernas verksamhet ingick grundutbildning i mötesteknik.
Särskilt inom facket lärde sig medlemmarna respekt för andras åsikter, vikten av att låta alla komma till tals och att låta alla tala till punkt och att inte avbryta den som hade fått ordet i beslutande församlingar. Man begärde ordet ifall man hade något att säga och ordföranden fördelade det i den ordning det hade begärts. Där fanns en dagordning om vad som skulle diskuteras och ordförandena var kunniga i propositionsordningar så att beslut kunde fattas i god ordning.

Någon gång efter 1970 verkar dessa kurser i mötesteknik försvinna från utbildningarna.  Antagligen på grund av att organisationerna fick sämre ekonomiska resurser.

Samtidigt visades allt fler s.k. debattprogram på TV.
Dessa debatter leddes av journalister som var ute efter att dramatisera diskussionen. Här var ordförandens uppgift inte att fördela ordet i reglerad ordning. Här gällde debattledarens sinne för dramaturgi. Mötesdeltagarna skrek i munnen på varandra, avbröt, tyckte och skällde mer än de argumenterade. Mötesledaren/stjärnjournalisten gjorde allt för att öka dramatiken i debatten.

Jo, jag förstår att ett möte i en fackklubb har ett helt annat syfte än en TV-debatt.
Men gör tv-tittarna som aldrig bevistat ett fackklubbsmöte det?

I någon mån är dessa debattmetoder också en import från den anglosaxiska världen, ta till exempel mötet mellan Trump och Biden helt nyligen.

Debatterna, t.ex. partiledardebatten, recenseras genom att en vinnare ska utses. Vem vann?

Inom 68-vänstern användes en sorts rättsrådighetsprincip. Den som hade mest rätt skrek högst mot den som hade fel.
Så kom s.k. sociala medier med anonyma talare, grövre tillmälen, lögner och hotfulla utfall.

Folkflertalets kunskaper i mötesteknik minskar, demokratin eroderar.

Fira demokratin

 

 

Vad är Modern Monetary Theory i praktiken?

Hur mycket kan staten låna och spendera utan att inflationen tar fart?
Med de mycket stora coronastimulanserna verkar det som om staterna testar den moderna monetära teorin, MMT.

I korta drag, och som jag uppfattat det, går MMT ut på att skatteintäkterna inte utgör någon begränsning på hur mycket en stat kan spendera. I stället är det inflationen som är begränsande. Staten kan spendera först och beskatta sedan, istället för den nuvarande dogmen om att man staten måste ta in skatten först och spendera sedan. Stigande inflation är ett tecken på att resurserna i ekonomin används full ut. I MMT världen ska man då höja skatterna för att kyla av ekonomin och reglera inflationen.

MMT vänder upp och ner på hela föreställningen om att en stat finansieras av skatter, där det offentliga är den ”tärande” sektorn som suger resurser ur den ”närande”, den privata sektorn.

Hela vårt finansiella ramverk bygger på tanken att den offentligt finansierade verksamheten måste anpassas efter vad den privata sektorn kan leverera i form av skatter, och att skatter i sig utgör ett grus i det ekonomiska maskineriet. Detta ramverk stipulerar att ingen del av den offentliga sektorn får spendera mer än sina intäkter, med balanskravet för kommuner och regioner, och ett överskottsmål för den offentliga sektorn som helhet.

Jag har litet svårt att begripa monetära teorier i största allmänhet. Och MMT i synnerhet.

Vilket kanske beror på att jag, i all enkelhet, räknar människors arbete som den enda fasta grunden för en sund samhällsekonomi.

Jag anser att grunden för ekonomin vilar på produktionen av sådant som människor behöver. Människors basala behov är mat, kläder och någonstans att bo. Därtill kommer trygghet och möjligheter till utveckling.

Det samlade värdet av pengar i ekonomin måste stå i relation till det samlade värdet av arbetet och produktionen.

Min uppfattning är att teorier om penning-, värdepappers- och kapitalmarknaden bara handlar om fiffiga bokföringsmanövrar. Och av elitens - ekonomers, politikers, journalisters - sätt att märkvärdisera ekonomiska frågor.

Vi får väl se hur Modern Monetary Theory håller i praktiken.
Det konstiga är att MMT blivit vänsterns ekonomiska snuttefilt.

 

MMT Wikipedia 

MMT Lost in Translation 

Katalys, Myten om det farliga budgetunderskottet

Stefan de Vilder Nationalekonomi för vänstern 

Politiker bör sansa sig om LAS

I debatten om LAS kan det finnas skäl att lyssna till den verklige experten, Tommy Iseskog. Han  var med i lagstiftningsarbetet när LAS togs fram 1972-1974 och han har sedan dess varit verksam som universitetslektor, forskare och författare inom arbetsrätten. Iseskog har skrivit över 250 böcker och publicerat hundratals artiklar i ämnet.

På dagens SvD Debatt ”Politiker i alla läger – sansa er om las” menar han att den nuvarande lagstiftingen ger arbetsgivarna stor flexibilitet och smidighet när de vill avskeda och nyanställa löntagare. 
De borgerliga politikerna överdriver svårigheterna medan arbetsgivarna är medvetna om sina rättigheter.

Så här är det med LAS:

Gäller endast vid arbetsbrist. En uppsägning från arbetsgivarens sida måste alltid ha saklig grund. Saklig grund kan vara av två slag; personliga skäl eller arbetsbrist. Det är vid arbetsbrist som LAS gäller.
Arbetsbrist uppstår när exempelvis ett företag går med förlust och antalet anställda måste minskas. Det är i princip arbetsgivaren som avgör när arbetsbrist uppstår. Arbetsgivaren måste överväga alla möjligheter som står till buds för att undvika uppsägningar på grund av arbetsbrist och förhandla med facket om förändringar i verksamheten.

Gäller för dem som saknar kollektivavtal. Arbetsgivaren får inte säga upp vem som helst på grund av arbetsbrist. Om inget kollektivavtal finns, är det LAS regler om turordning som gäller. De går ut på att de anställda rangordnas i förhållande till vars och ens anställningstid - sist in, först ut.

Lagen är förhandlingsbar. Där kollektivavtal gäller är det mycket vanligt att arbetsgivaren och facket förhandlar fram ett avtal om turordning, som helt och hållet ersätter LAS-reglerna och som tar hänsyn till de anställdas särskilda kvalifikationer.

Särskild regel för småföretag. Om företaget har färre än tio personer anställda får arbetsgivaren göra avvikelser från turordningslistan genom att undanta högst två.

Gäller inte hela företaget. Finns det flera driftsenheter gäller principen sist in, först ut på varje driftsenhet för sig. Man gör också en turordningslista för varje avtalsområde på arbetsplatsen – alltså olika för olika fack.

Avsteg från LAS är vanliga. Arbetsmarknadens parter har rätt att genom kollektivavtalsreglering göra avsteg från LAS turordningsregler, vilket ofta görs. Facket inser vanligen att företaget kan behöva behålla specialkompetenser.

Avskedanden betyder alltid kompetensförlust. Man får väl utgå från att de flesta företag har anställt kompetent personal. Varje avskedande betyder alltså en kompetensförlust, oavsett LAS.

Björklund ljög för landsmötet 

LAS i verkligheten

Centern skrämmer väljarna

LAS, parterna och politiken

 LAS-utredningen är redan lagd och är ute på remiss. Remissvaren ska vara inne 26 oktober. Fortsättningen på hur utredningsförslaget ska behandlas beror till en del på vad remissinstanserna säger.

Löfven och arbetsmarknadsparterna vet, lika väl som Sjöstedt, att det vore bättre om parterna kunde förhandla fram en överenskommelse om LAS.
Frågan är på vilket sätt parterna ska förmås att återta förhandlingarna.

Man måste hålla i tankarna att riksdagsmajoriteten, som ska besluta i frågan, ställer sig bakom en lagstiftning.

Om regeringen föreslår en lagstiftning i enlighet med arbetsrättsutredningen hotar V att fälla regeringen.

Om Stefan Löfven inte håller fast vid januariöverenskommelsen, blir det regeringskris.
Centerpartiet och ev. Liberalerna hoppar av regeringssamarbetet.

Risken för att en ny statsminister heter Ulf Kristersson är stor.

Regeringspartierna, S och MP och L och C, har ett riksdagsunderlag på 166 ledamöter. Den konservativa oppositionen M, SD och KD har 154.
Om L (19) och C (31) förenar sig med oppositionen blir riksdagsmajoriteten som skulle rösta för en lagstiftning 204. S, Mp och V har 143.

Arbetsrättsutredningens förslag blir lag.

Sjöstedt vill med sitt hot tvinga Löfven att dra tillbaka LAS-utredningen och därigenom skapa förutsättningar för att parterna förhandlar fram en överenskommelse om anställningstrygghet.
Troligen helt onödigt.
Om den möjligheten finns kommer Löfven naturligtvis att ta den.

Vänsterpartiet hade kunnat vänta med sitt utspel och se om inte arbetsmarknadens parter återupptar sina strandade förhandlingar.

Troligen kommer de att baka in LAS-frågan i de pågående avtalsförhandlingarna.

I januariöverenskommelsen sägs ju också att arbetsrättsutredningen inte får rubba balansen mellan arbetsmarknadens parter.
Ett kort som Löfven kan dra fram  i förhandlingarna med samarbetspartierna.

Lag o Avtal 

Expressen 

AB Ledare 

STV

 

Skriv om kartan så att den stämmer med det nya politiska landskapet.

Det ser ut som om det ideologiska landskapet inom politiken håller på att förändras.

Efter de realsocialistiska ideologiernas sammanbrott har socialismen blivit en utopi och är ute ur spelet om den politiska makten.
Kvar finns ultraliberaler, socialliberaler och konservativa.
Tendensen är densamma inom hela EU.

Inom dagens svenska partier finns alla tre ideologierna mer eller mindre företrädda.
Socialdemokratin, Vänstern och de Gröna är huvudsakligen socialliberala.
Liberaler och Center är delvis socialliberala men även ultraliberala. De hotas av sönderfall.

Regeringen består i dag av partier med socialdemokrater, gröna, liberaler och center. Regeringen vilar därmed på en socialliberal grund.

Oppositionen har samlat sig till en konservativ trojka med Moderater, Sverigedemokrater och Kristdemokrater.

Moderaternas liberala respektive konservativa idégrupper strävar åt olika håll.

Förändringen tycks gå åt detta håll.

Den politiska kartan bygger däremot på att det funnits ett socialistiskt alternativ som försvunnit.
Kartan måste därför ritas om för att stämma med verkligheten.

Socialliberaler borde samlas inom socialdemokratin. Ultraliberalerna borde fångas upp av Centern och Konservativa samlas under moderat flagg.

SvD

SVT 
Liberal Debatt 
Dagens Samhälle 
Bengt Westerberg - Om socialliberalism och demokrati 

Mina tidigare inlägg i ämnet.
Den politiska kartan måste ritas om
Ideologisk kontinentaldrift skapar jordbävning på denpolitiska ytan

Stökigt på arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden är minst sagt komplicerad.

Januariavtalet kom till för att hindra de tre konservativa partierna - Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna - att ta regeringsmakten.

De fyra socialliberala partierna förhandlade fram ett regeringsunderlag som innehöll 73 punkter. Avtalet rubricerades ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna” och publicerades den 11 januari 2019.
Genom överenskommelsen kunde Stefan Löfven röstas fram till statsminister och regeringsbildare den 18 januari 2019. Då hade Sverige varit utan regering i 18 veckor.

Bland de 73 punkterna hade Centerpartiet och Liberalerna bland annat fått igenom en utredning och modernisering av arbetsrätten.
Utredningsuppdraget skulle redovisas till regeringen senast den 31 maj 2020. Enligt januariavtalet ska förändringarna i LAS genomföras senast 2021.

För att slippa statlig inblandning i arbetsrätten inledde LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandlingar om en ny arbetsrätt.
Om parterna kom överens skulle regeringen inte driva igenom förslaget om en ny arbetsrätt.
Misslyckades de skulle utredningsförslagen bli lag.
Förhandlingarna började tisdagen den 18 augusti och hade ett stoppdatum den sista september.

Utredningsförslaget ”Utredningen om en moderniserad arbetsrätt” lades fram i juni 2020.

Den 1 oktober 2020 sprack förhandlingarna om anställningstryggheten.

Lönerörelsen, den egentliga avtalsrörelsen, startar den 2 oktober 2020.
485 kollektivavtal ska förhandlas. Cirka 2,8 miljoner anställda är berörda.
Facken kan nu istället komma att driva krav på ökad trygghet i avtalsrörelsen.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt har meddelat att statsminister Stefan Löfven inte kan sitta kvar om han lägger fram las-utredningen i stället för ett avtal mellan parterna.

Vänsterpartiet hotar alltså med en misstroendeförklaring mot regeringen. Men för att detta ska kunna genomföras krävs stöd från övriga oppositionspartier. Kristdemokraterna och SD har sagt att de är beredda att stödja en sådan men Moderaterna säger än så länge nej.

Moderaterna stödjer troligen utredningens förslag om arbetsrätten, och vill samtidigt få bort regeringen. Om regeringen fälls öppnar det för en konservativ regering.

Om V fäller regeringen är risken stor att Kristersson blir statsminister stödd av KD och SD.
Då kommer antagligen förslaget i utredningen om arbetsrätten att genomföras ändå.

Vänsterpartiet måste tolerera regeringen för att den ska få sitta kvar.

Regeringspartierna har ett riksdagsunderlag med 166 ledamöter. Den konservativa oppositionen har 154. Vänsterpartiet 27.
Regeringen, med S och MP och med stöd från L och C, klarar sig inte på egen hand.

Läget är minst sagt komplicerat. Vad kan hända?

Parterna går tillbaka till förhandlingsbordet efter att ha fått mer tid på sig.

Regeringen modifierar utredningsförslaget.
Förslaget är ute på remiss. Beroende på remissvaren, som ska vara inne 26 oktober, kan regeringen modifiera utredningsförslaget.

Se mitt föregående blogginlägg ” I landet Lagom finns en lag om medbestämmande i arbetslivet, LAS”

 

I landet Lagom finns en lag om medbestämmande i arbetslivet, LAS.

Somliga kan kalla det för en klasskamp. Andra för en kamp om makten över arbetsmarknaden. 

Hur som helst sker den öppet inom både politik och arbetsmarknad. Här är bakgrunden i korthet.

Den gamla lagen från 1982
Lag om anställningsskydd (1982:80), förkortat LAS, är i Sverige den lag som skyddar arbetstagare vid uppsägningar och avskedanden. Den nuvarande lagen antogs 1982, och ersatte då den tidigare LAS (1974:12).
I Lag om anställningsskydd (1982:80) infördes bland annat regler om provanställning och anställningsformen visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning. Tidigare hade uppsägningsrätten genom lag inskränkts för vissa grunder, bland annat fackföreningstillhörighet 1936 och graviditet 1939.
LAS gäller för alla arbetstagare med undantag för de i företagsledande ställning.

Januariöverenskommelsen
För att kunna behålla regeringsmakten gjorde socialdemokraterna, miljöpartiet, centerpartiet och liberalerna, efter förhandlingar, en överenskommelse om reformer som de tillsammans skulle stå bakom. Januariavtalet ("JA"), även kallad fyrpartiuppgörelsen, januariöverenskommelsen ("JÖK") eller 73-punktsuppgörelsen är en skriftlig överenskommelse mellan de fyra partierna.
Avtalet rubricerades ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna” och publicerades den 11 januari 2019. Stefan Löfven röstades fram till statsminister och regeringsbildare 18 januari 2019, mer än 18 veckor efter riksdagsvalet, och kunde därmed bilda Regeringen Löfven II.
Avsikten med JÖK var att hindra de konservativa partierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att ta regeringsmakten.
Bland de 73 punkterna i överenskommelsen fanns en om att tillsätta en utredning om modernisering av arbetsrätten.
Utredningsuppdraget skulle redovisas till regeringen senast den 31 maj 2020. Enligt januariavtalet ska förändringarna i LAS genomföras senast 2021. Punkten var ett krav från C och L var ett villkor för att gå med på uppgörelsen.

Förslaget till en moderniserad arbetsrätt
Förslaget lades fram i juni 2020.  ”Utredningen om en moderniserad arbetsrätt” Stockholm 2020 SOU 2020:30
736 sidor

Arbetsmarknadens parter förhandlar om ny arbetsrätt
För att slippa statlig inblandning i arbetsrätten inledde LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandingar om en ny arbetsrätt. I fall de inte skulle komma överens skulle regeringen försöka driva igenom förslaget om en ny arbetsrätt.
Förhandlingarna började tisdagen den 18 augusti och hade ett stoppdatum den sista september.

Lasförhandlingarna kraschade
Den 1 oktober 2020 gav LO, PTK och Svenskt Näringsliv upp försöken att enas om anställningstryggheten.
Facken kan nu istället komma att driva krav på ökad trygghet i avtalsrörelsen.

Avtalsrörelsen sparkar igång
Förbundens lönerörelse, den egentliga avtalsrörelsen, startar den 2 oktober 2020.
485 kollektivavtal ska förhandlas. Cirka 2,8 miljoner anställda är berörda.

Kommentarer

Lag och avtal
Arbetet 
SvD

 

Greider saknar två ord.

I sin ledare i dagens ETC skriver Göran Greider att han saknar två ord i den politiska debatten.
”Låt mig gå rakt på sak. De två ord jag saknar allra mest i svensk och internationell politisk debatt är dessa två: antikapitalism och socialism.”

Typiskt Greider. Orden är viktigare än verkligheten. Möjligen anser han att orden kan förändra världen.

Det har funnits tider då orden förekom ymnigt i vänsterdebatten.
Sedan har vänstern nyktrat till en smula.
Kanske beror det på att vänstern har upptäckt att kapitalismen är ett historiskt faktum. Att
anti-kapitalism är lika med att vara emot historien.

Kapitalismen växte fram ur människors penninghushållning, varuutbyte och kommersialism som adderades med kolonialism, industrialism och kapitalkoncentration.
Ingen ideologi låg bakom. Kapitalismen växte fram runt människan arbete och produktion.
Det går inte att tänka bort den rådande samhällsordningen.
Som att riva statyer eller bränna böcker.

Säg gärna kapitalism. Men anti-kapitalism är verklighetsfrånvänt.

Samma sak är det med socialism.
Socialism är ett drömt samhällstillstånd som, där det uttalats på allvar, aldrig lett till det drömda tillståndet utan till raka motsatsen.
Det hjälper inte att uttala ordet socialism miljoner gånger eller drömma om ett socialistiskt samhälle. Den rådande kapitalismen finns kvar.
Socialismen är en ideologi. Kapitalismen är verklighet.

Mord, övergrepp, krig, hierarkier, maktmissbruk har funnits sedan människan började bilda stadsstater i Babylon och Mesopotamien.
Inte bara med kapitalismen. Tyvärr har de även existerat i socialismens namn.

Och vad är det för fel på uttala orden fred, frihet, jämlikhet, demokrati och rättvisa?

Visst kan man drömma om att vända den historiska utvecklingen och önska ett socialistiskt samhälle. Det är det som Greider så gärna gör.
Men ska kapitalismen förändras krävs ett djävla slit, inte drömmar.

Universums intelligens

 

Nu till något helt annat.

Kan universum innehålla intelligens?
Jag menar, kan universum innehålla en enorm ”hjärna”?

När vi vanligen tänker oss intelligent liv i universum utgår vi ifrån att de måste finnas på planeter liknande vår. Vi tänker oss att planeterna ska vara bebodda av mer eller mindre människoliknande biologiska varelser med hjärnor och tankesystem liknande vår.

Vi skapar oss avbilder av oss själva.

Men skulle inte medvetande och intelligens kunna vara utomjordiskt på riktigt?
En annan sorts medvetenhet och intelligens än vad vi känner till.
Som inte är uppbyggd på biologi utan på andra kemiska, fysiska och energistrukturer som kan vara sammanfogade i komplexa system som kan ha utvecklat medvetenhet och kan ”tänka”.
Inte kolvätesbaserade biologiska celler och kroppar utan i stället fritt svävande tänkande plasmamoln i universum. En intelligens som genomtränger allt i universum.

Våra hjärnor kanske bara är enkla biologiska modeller av dessa kosmiska hjärnor som kan ha utvecklats i tiotals miljarder år i stället för våra som bara funnits i cirka fyra miljoner.

Jag har naturligtvis inga som helst belägg för en sådan hypotes. Det är en ganska ogrundat tankelek.
Trams anser min hustru som naturligtvis har rätt.

Men forskning kring hjärnans funktion, som görs i USA och Europa, visar attkorrelationen mellan hjärnan och universum blir allt tydligare. Strukturerna iuniversum och i människohjärnan visar sig vara slående lika.

Den brittiske astrofysikern Fred Hoyle (1915 – 2001) har i en science fictionroman ”The Black Cloud” beskrivit ett tänkande kosmiskt moln.

En kosmisk intelligens låter orimlig men är inte mer orimlig än tanken på att det i universum skulle kunna finnas jordlikande planeter med intelligent liv.

Vi närmar oss gudsbegreppet då vi föreställer oss ett tänkande universum. En allsmäktig gud skulle kunna vara en omskrivning av en sådan kosmisk existens.

Medan vi människor har skapat en gud till vår avbild, som straffar och belönar, skulle denna
kosmiska intelligens ge blanka fan i oss men ändå ha skapat liv efter sin avbild.

Fast det mest troliga är att vi är ensamma i universum. Vi måste själva vårda våra liv, vår jord och vår framtid. Ingen högre intelligens gör det åt oss.

Sökandet efter intelligent liv i rymden

Forskning och framsteg ”För och emot utomjordisk intelligens” 

WikipediaFermis paradox 

Rymdstyrelsen ” Vi är inte ensamma” 

Är vi ensamma i universum?