Alla har ansvar, alla har skuld

Sveriges konung och statschef har uttalat sig om att Sverige misslyckats under pandemin.

– Jag anser att vi har misslyckats. Det är ett stort antal som har avlidit och det är fruktansvärt. Det är något som vi alla lider med, säger han i SVT-programmet ”Året med kungafamiljen”

– Det är uppseendeväckande och ovanligt att han uttalar sig på det här sättet. Enligt konstitutionen är hans roll att vara en symbolfigur, inte uttala sig politiskt, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, i SVT:s morgonstudio.

Oppositionen ger regeringen skulden för att folk dött under pandemin. De ser som sin uppgift att i alla lägen kräva regeringens avgång.

Men är inte äldrevården en kommunal angelägenhet?

Och faktum är att en stor del av Sveriges smittskyddskunskap försvann när regeringen Reinfeldt lade ned Smittskyddsinstitutet och i stället skapade den betydligt mindre Folkhälsomyndigheten.

Och vilka var det som privatiserade vården för att öka konkurrensen och göra vården mer produktiv? Resultatet av effektiviseringen blev för låg bemanning, för många timanställda, för liten medicinsk kompetens eller för låga krav på utbildning.

Ska ansvar avkrävas och skulden för ett misslyckande fördelas bör vi alla vara med: väljare, utförare, kommuner, riksdag, regering. Och kungen.

 

Coronakommissionen, webbplats 

Äldreomsorgen under pandemin. Delbetänkande av Coronakommissionen, Stockholm 2020, SOU 2020:80

Hälso- och sjukvård i äldreomsorgen. Motion 2020/21:912 av Anna Vikström (S)

Framtidens äldreomsorg - en nationell kvalitetsplan. Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU6

Kommittédirektiv: Översyn av vård och omsorg för äldre - tio år efter Ädelreformen

Felaktig organisation grund till tragedin inomäldrevården. Debattartikel i Läkartidningen

Åsa Plesner. Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, Arena Idé, mars 2020

Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin. Sverigeskommuner och Regioner.

 

 

Vad fan får vi för pengarna?

Friskolornas verksamhet finansieras med skattemedel. 

Bara det är ett argument för att deras verksamhet borde omfattas av offentlighetsprincipen. Därtill kommer att skolorna utför en sorts myndighetsutövning.
Medborgarna borde kunna granska hur skattepengarna används och hur myndighetsutövningen utövas.

Och så har vi Coronakrisens ”enskilda” företag som får cirka 255 miljarder kronor i skattemedel för att klara krisen.
Frågan är hur pass enskilda företagen är då.

Så här fördelas statens utgifter på olika åtgärder (miljarder kronor):

Korttidspermittering 95 
Omställningsstöd 39
Sänkta arbetsgivare- och egenavgifter 33 
Generella statsbidrag 21 
Sjuklöneansvar 16 
Jobb och omställning 13 
Ersättning första sjukdag, etc. 7 
Ersättning till riskgrupper 6 
Kostnader kommunsektorn 5 
Stöd till hyror 5 
Övrigt 11 

Källa: Finansdepartementet (18/6 2020)

Visserligen lånar staten upp pengarna men de ska, förr eller senare och på ett eller annat sätt, betalas av medborgarna.

När det gäller det statliga stödet till företag som har korttidspermitterat personal är stöden belagda med sekretess. Tillväxtverket gjorde bedömningen att det annars kan skada enskilda företag. Kammarrätten gick på myndighetens linje. 

Det betyder att vi skattebetalare inte får veta vilka företag som har fått de nästan 30 miljarder kronor som hittills betalats ut. Vi vet inte heller hur mycket varje verksamhet har fått eller på vilka grunder, vilket innebär att det är omöjligt att granska om skattepengarna används på ett effektivt sätt.

 Man behöver inte vara professor i ekonomi för att se att de enskilda företagen, och det privata kapitalet, blir allt mindre enskilt.  Och att det privata näringslivet blir allt mindre privat och allt mer offentligt.

I fredags, den 4 september, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) att hon har inlett ett arbete med att se över möjligheterna att lätta på sekretesslagstiftningen.

Eftersom vi skattebetalare, via stat och myndigheter, pumpar in en massa pengar i företagen borde vi också ha motsvarande insyn i företagen.

Och vi borde med Leif Östling, tidigare ordförande i Svenskt Näringsliv, ställa oss frågan: Vad fan får jag för pengarna.

Regeringskansliet: För företagare med anledning av covid-19 

Ekonomistyrningsverket 

 

Varför har moderaterna monopol på att värna ”civilsamhället”?

 Reinfeldt kallar sig för stridshingst vilket naturligtvis oppositionen tacksamt ironiserar över.

Men det är inte politik. Det är lyteskomik.

I stället för att syssla med sånt borde sossarna ta tag i de politiska frågorna och analysera den politiska retoriken.

Varför har t.ex. moderaterna lyckats skaffa sig monopol på begreppet ”civilsamhället” som de ställer mot ”myndighetssamhället”.  De själva värnar naturligtvis civilsamhället (i vilket inkluderas näringslivet) och beskyller sossarna för att vilja motarbeta detta genom att stärka myndighets- och regleringssamhället.

Det är samma strategi som M utvecklade inför valet 2006 då moderaternas skickligt skapade bilden av socialdemokraterna som ”bidragstagarpartiet” medan moderaterna snodde ”arbetslinjen”.

Faktum är att jag, och några fler, varnade för det redan i april före valet 2006, bl.a. i tidskriften Arena okt/nov 2005. Valledningen struntade i varningarna.

Moderaternas retorik går uppenbarligen ut på att kapa viktiga idéer från socialdemokratin och göra dem till sina egna. 

Arbetarrörelsen har alltid verkat i, och för, civilsamhället. Gör detta tydligt.

Skit alltså i vad Reinfeldt råkar kalla sig och debattera politikens och retorikens idéinnehåll.

Dagens Arena

SvD Blogg

Expressen

SvD Nyheter

DN Nyheter

 

Expressen Debatt

SKL

Regeringen

SNS