fredag 28 augusti 2015

Vänsterposörer skjuter över målet

Det finns främlingsfientliga dumbommar och det finns vänsterposörer i politiken.
De senare är sådana som vill glänsa med att alltid vara mer vänster än andra, mest radikala bland radikala. De är inte många men sätter prägel på debatten då de framträder i media.
Överdriften, överbudspolitik och den revolutionära retoriken är deras främsta attribut.
Jag mötte många sådana i slutet av sextio- och början av sjuttiotalen. Men de finns även idag. Några utan att ha tagit intryck av att världen ständigt förändras.

Vi vanliga vänsterpartister eller gråsossar är nu, liksom då, korkade betonghäckar och mesar.

Vänsterposören kan inför sig själv framstå i all sin oförvitliga glans genom att utse varje främlingsfientlig dumskalle till ”rasist” och ”fascist”. Och så går hen till attack mot nassevargen som hen manat fram. Eller väderkvarnarna.

”Vi måste stoppa nazismen och rasismen i sin linda innan den växer sig stor. Se bara hur det gick i Tyskland där man inte i tid insåg vad som komma skulle.”
Så ungefär formulerar vänsterposören sina motiv för att gå till aktion mot verkliga och påstådda nazister.

Tyvärr blir en del revolutionsromantiska ungdomar fångna i sin egen retorik så att de måste ta till våld mot dumskallarna.

Att nazismen måste stoppas kan de flesta vara överens om, särskilt som vi i dag har facit till hands vilket man inte hade i Tyskland på 20-30-talen.

Historiska paralleller är dock inga säkra handledningar för dagens politiska lösningar och bör hanteras med stor försiktighet för att inte leda fel.
Överdrifter i retorik skjuter ofta över målen. Och större doser medicin är inte alltid den bästa ordinationen.

Inom alla demokratiska partier finns en majoritet av uppriktiga motståndare till nazism liksom mot bolsjevism, extrem islamism och andra totalitära och extrema politiska ideologier.
Den kampen bör föras.

Men enligt min mening är dagens viktigaste uppgift att så långt som möjligt begränsa främlingsfientligheten, xenofobin, vilket inte är så heroiskt som att bekämpa nazismen.
Men svårare.

Förslag till diskussionspunkter:
1. Vilka är skillnaderna och likheterna mellan 20-30-talens Tyskland och dagens Europa?
Är det möjligt att jämföra med hänsyn till den speciella ekonomiska, sociala och kulturella situationen för det tyska folket efter första världskriget, judeförföljelserna som fanns där redan före nazismen, hotet från bolsjevismen, att nazisterna först var nationella socialister, att den tyska konstitutionen var en annan än dagens svenska?
2. Finns mänskliga raser? Tror ”rasisterna” på rasläran?
3. När blir en främlingsfientlig svensk arbetare nazist eller rasist?
4. Hur sätter vi på bästa sätt stopp för nazismens utbredning? Genom förbud, slagsmål eller dialog?
5. Kan vi begränsa främlingsfientligheten? Hur?
6. Vilka är nazister i svensk politik och hur många är de?
7. Är SverigeDemokraterna ett främlingsfientligt eller ett nazistiskt parti?
8. Hur kan vi i Europa hjälpa flyktingarna till en bättre tillvaro? Så att de slipper riskera livet i flykten, så att de inte behöver anlita dyra flyktingsmugglare, så att de får skydd, bostad och jobb när de kommit i säkerhet.
9. Bör vi strunta i flyktingarna och hindra dem att komma in i Europa?
10. Hur kan de demokratiska länderna och organisationerna stoppa totalitära och fanatiska krafter som t.ex. IS?

Att jag här nedan länkar till olika författare betyder inte alltid att jag delar deras uppfattning.




onsdag 26 augusti 2015

Pengar och invandring litet hit och dit. Räkneexempel.

En miljard är tusen miljoner = 1 000 000 000.
25 000 miljarder kronor är alltså en ohygglig massa pengar.

Enligt SvD Näringsliv är det så mycket pengar som ”gick upp i rök” då världens börser dök i veckan.

Över 50 miljoner människor i världen befinner sig på flykt, enligt en rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR.  

Med de börspengar som försvann i börsnedgången hade varje flykting kunnat få 500 miljoner kronor var.

500 miljoner är vad Sandvikens kommun tjänade på invandringen enligt en Rådgivningsrapport ”Socioekonomisk analys, invandring Sandvikens kommun ” som Joanna Hägg, Magnus Höijer och Samir Sandberg gjorde på uppdrag av Sandvikens kommun i mars 2014.
Se även DN-artikel

Verkar det förvirrande?
Det är förvirrande.
Men det är så som världens ekonomi fungerar. Eller inte fungerar.

Uppgifter:
Var tog de förlorade börspengarna vägen? Hur kunde de bara försvinna?
Anser du att det finns rim och reson i dels finansmarknaden och dels vår vardagsekonomi?
Hur kan man hindra flyktingströmmarna?
Be minst tre ekonomer att förklara det där med försvunna börsmiljarder och kolla om de är överens om orsakerna till börsnedgången.
Ta reda på om det finns resurser i världens ekonomi för att få de fattiga länderna att satsa på investeringar och arbete.
På vilket sätt kan ”markanden” lösa flyktingproblemen?
Kan marknaden hindra finansbubblor?











lördag 22 augusti 2015

Vad kostar flyktingarna?

Sverigedemokraterna går framåt i opinionen medan de etablerade partierna backar enligt Sifo:s väljarbarometer publicerad i går

SD:s framgång sker samtidigt med att flyktingproblemet ökat. Allt fler flyktingar söker sig till Europa och Sverige. Tiggarnas antal ökar.
Kan det finnas ett samband mellan det främlingsfientliga partiets framgång och vårt ökande flyktingmottagande?

De främlingsfientliga påstås att Sverige går på knäna och kommer att gå under mer eller mindre på grund av de ökande kostnaderna för flyktingar, invandrare och tiggare. Å andra sidan bemöts de av påståenden om att det här inte är en kostnad överhuvudtaget.

Men några konkreta fakta om kostnaderna tycks saknas i debatten.
Ska man argumentera utifrån fakta är det inte lätt att få fram sådana.
Dessutom blandas invandring och flyktingmottagande samman i debatten.

Invandrare är ju bland andra de många läkare på våra vårdcentraler och sjukhus utan vilka vi inte skulle kunna upprätthålla någon som helst vård. De är självklart inte en kostnad utan en tillgång. Många andra invandrade yrkesgrupper och entreprenörer är viktiga resurser i samhällsekonomin.
Kostnaden för invandringen kan alltså i stället vara en tillgång.
Om man skiljer ut flyktingmottagande från den totala invandringen finns naturligtvis en kostnad för mottagande, boende, integrering och uppehälle för de flyende den första tiden.
Främlingsfientliga debattörer talar om de enorma kostnaderna utan att komma med fakta.
Många väljare skräms av den främlingsfientliga retoriken och upplever inte att de etablerade partierna bryr sig eller har program för flyktingmottagningen.

Så vad kostar den?

Joakim Ruist, är forskare på institutionen för nationalekonomi med statistik vid Handelshögskolan i Göteborg och tycks vara  den ende som forskat om saken.
I ett arbetspapper i ämnet visar han att nettokostnaden för alla flyktingar som Sverige någonsin tagit emot är per år ungefär lika hög som kostnaden för det svenska internationella biståndet per år. Cirka 50 miljarder kronor för 2015. I båda fall handlar det om en procent av BNP.

Skulle fler flyktingar som får uppehåll snabbare komma ut på arbetsmarknaden, skulle kostnaderna för alla former av bidrag samt extrakostnader för skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg sjunka.
I dagens SvD skriver Ruist på ”Brännpunkt”  ”Tala med stolthet om Sveriges insats”

”Sverige har de senaste tio åren framgångsrikt tagit emot nästan tio gånger så många flyktingar per capita som övriga EU. För att till stora delar lösa migrantkrisen krävs inte mer än att resten av Europa följer vårt exempel. För att kunna bidra till att det sker ­måste Sverige sluta beklaga sig och börja tala med stolthet om sin insats.”

Ruist redovisar problemet:
”620
000 sökte asyl i EU förra året. 190000 fick bifall. Sannolikt flera hundra tusen kom den farliga vägen över Medelhavet (övriga kom andra vägar som inte nödvändigtvis är mindre farliga). Flera tusen drunknade. Men en ännu större siffra som är värd att belysa är följande: Ifall resten av EU hade haft lika stor asylinvandring per capita som Sverige ­förra året, skulle unionens totala flyktinginvandring ha varit cirka två miljoner människor. Det är tio gånger så många som den faktiska siffran 190000.”

”Nu var förra årets flyktinginvandring i Sverige extremt hög, men tittar vi på föregående tio år skulle EU ha haft en flyktinginvandring på cirka sex miljoner i stället för faktiska 740000 om det hade matchat Sveriges siffror per capita. Med andra ord: Om hela EU hade agerat som Sverige hade det med all sannolikhet aldrig uppstått någon migrantkris av några proportioner i närheten av de vi ser i dag.”.

Vi har alltid råd att vara humana men i debatten mot dem som vill stoppa flyktingarna måste vi kunna argumentera med fakta.






måndag 17 augusti 2015

Det finns inga raser men rasister och antirasister.

Antropologerna – de som forskar om människosläktet och människan som gruppvarelse - är överens om att det inte finns människoraser, och de anser att det är ovetenskapligt att försöka identifiera rasskillnader mellan människor.

Men allt tal om ”rasism” kan ju få en att tro att det finns människoraser.

För hundra år sedan var det en allmän och spridd uppfattning att det fanns olika människoraser och rasbiologer försökte fastställa att hela folk hade biologiska egenskaper som ger upphov till yttre och inre mänskliga särdrag.
Utifrån dessa särdrag utgick somliga ifrån att olika raser hade olika värde.
Den tyska nazismen odlade den uppfattningen.

Jordens människor delades upp i kaukasoider, den vita rasen, negroider; den svarta rasen, mongolider; den gula rasen och australider för folket i oceanien. Dessutom fanns blandfolk.

Till rasläran fogades också idéer om att rasblandning var av ondo och att en av politikens uppgifter var att hålla den vita rasen ren och utrota dåliga element som kunde fördärva denna renhållning. Exempel på denna syn fanns i apartheid och hos Klu Klux Klan i USA.
Där fanns också ett förakt för svaghet, avvikelser och en rädsla för degenerering.

DNA-analyser har dock visat att det inte finns skäl att använda begreppet ras om människor. Det kan vara större skillnad i DNA mellan två slumpmässigt valda individer i en folkgrupp än mellan två individer i olika folkgrupper, Den största delen, 85 procent, av den mänskliga genetiska variationen är mellan individer i samma grupp, ytterligare några procent av olikheterna vid jämförelser mellan individer inom olika grupper, medan genetiska skillnader mellan grupperna står för mindre än 10 procent av de konstaterade skillnaderna.

I dag beskylls SD för att vara ett rasistiskt parti. Antirasterna säger att SD mörkar sina verkliga åsikter och att SD i grunden är rasister trots att de förnekar det och trots att partiprogrammet inte har något skrivet om det.

Vad SD däremot står för är att de vill begränsa invandringen till Sverige. Deras nationalism gör dem främlingsfientliga.
Antirasisterna är rädda för att SD i ett givet läge kommer att visa sig lika rasistiskt som de tyska nazisterna på 30-talet och varnar för att det tyska folket inte i tid varnade för nazismens rasism.

Men denna historiska insikt tar inte hänsyn till att det under första delen av 1900-talet fanns en spridd och stark antisemitism och ett judehat hos tyska folket. Det var bara för nazisterna att ta fatt i detta judehat och utse judarna som syndabockar för den stora fattigdom som rådde efter första världskriget. Rasläran var redan etablerad då nazisterna utnyttjade den i sin propaganda och ideologi.
Samtidigt fanns en stark rädsla hos många för bolsjevismen som var ett faktiskt hot, vilket skrämde in folk i nazismen.
Och det är fel att det inte fanns ett motstånd mot nazisterna. Det var ett ständigt krig på gatorna mellan nazister och kommunister.

Idag finns alltså inte raser, men trots det finns rasister. Och därmed antirasister.
Men hur många av Sveriges befolkning tror på rasläran? Och hur stor del av SD:s sympatisörer gör det? Vilka egentliga belägg finns för att Sverigedemokraterna tror på rasläran?

Raser finns inte. Däremot finns det olikheter mellan människor.
Varje människa är unik, men vi människor är ändå lika.
Utseenden skiljer sig mellan olika människor liksom våra anlag, temperament, egenskaper, humör och intelligens.
Vi präglas alla utifrån vilka olika ekonomiska, sociala och kulturella miljöer vi fötts i, utvecklats i och lever i. Vi tycker och tror därför olika. Vi individer skiljer oss åt genom olika bildning, intelligens, och traditioner.
Vi står i olika relationer till varandra. Somliga är mäktiga, andra vanmäktiga. En del är överordnade andra som är underställda dem. Vi tillhör olika hierarkier i vilka vi har olika positioner.  Det finns de som är enormt rika samtidigt som det finns de som är bottenlöst fattiga.
Vi har därför olika politiska, ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Somliga har fysiska handikapp andra är akrobater och elitatleter. Några är kloka, medan andra är dåraktiga. Några är friska och andra sjuka. En del är gamla, somliga är unga. Vi är kvinnor och män.
Men dessa individuella skillnader är lika över hela världen. Den individuella variationen är större än den mellan folk från olika länder och olika språkgrupper.

Våra genetiska grunduppsättningar är lika. Alla människor är människor. Vi har därför insett att alla människor har lika värde.
Den fattige som sitter utanför ett varuhus och tigger har lika stort människovärde som den som kommer till butiken för att handla eller den som sitter bakom kassan liksom den som äger varuhuset.

Ändå påstår somliga att det finns ”vi” och ”dom”. Dom är de andra, de som inte är som vi, främlingarna.
Men om man med främlingar menar alla utlänningar är ju större delen av jordens befolkning främlingar. I vår globaliserade värld är vi i vårt lilla land beroende av dem alla.

Främlingarna är inte sällan de som vi inte känner och som hotar oss: Ryssar med krigiska avsikter. Islamister som vill tvinga oss att anta deras religion och seder. Utlänningar som kommer hit och tar våra jobb, stjäl våra kvinnor och våra ägodelar. Flyktingar som vill åt vår välfärd.
Tiggare som stör vårt goda köphumör. Judarna som håller ihop och konspirerar, negrer som är lata, zigenare som inte är som folk, polacker som jobbar svart.
De är inga raser men de är främlingar.

Främlingar finns men decbehöver ju inte vara ett hot.
Oftast kommer de för att arbeta och hjälpa till att bygga det samhälle som vi lever i.

Det finns rasister men de är få.
De främlingsfientliga är desto fler.
Och de som är skeptiska till obegränsad invandring än fler än de främlingsfientliga.

Felet vi gör när vi angriper folk som rasister är att begreppet snävar till målgruppen och lämnar de främlingsfientliga utanför.
Och när vi ständigt använder begreppet ”rasist” i kampen mot främlingsfientlighet kan det förefalla som om det finns raser. För om det finns rasister finns det väl raser?

Om vi vill upplysa de främlingsfientliga om att deras fientlighet är obefogad kanske vi missar målgruppen genom att kalla dem rasister eller fascister, vilket de ju inte behöver vara, och förmodligen inte känner sig som.

Jag tror därför att det är mer effektivt att komma med sakargument mot främlingsfientlighet, mot förakt för svaghet och mot exkludering.

Om vi vill predika tolerans kanske vi måste praktisera den.

Från dem som rev ner SD:s affischer hörde jag dock inga sakliga argument mot SD:s förakt för medmänniskor.

Kanske tror antirasisterna att det är ett argument att tysta en obehaglig röst.
Det är i så fall samma argument som fascister och nazister, fundamentalistiska islamister, apartheidanhängare, Klu Klux Klanare, bolsjeviker och andra främlingsfientliga alltid tillämpar.
Det är i så fall inte bara beklagligt det är att inte erkänna demokratins metoder.
Och att slå meningsmotståndare på käften är inte ett argument.


DN debatt
2015-08-14 



torsdag 13 augusti 2015

Tyskland tjänar på krisen i Grekland

Att Tyskland tvingas betala en massa pengar till krisens Grekland verkar vara en spridd missuppfattning.
Den har sin grund i uppfattningen att finansmarknaden fungerar på samma sätt som våra vardagliga ekonomiska sammanhang.
Men det gör den inte, ibland fungerar den faktiskt precis tvärt om, t.ex. att skulder är tillgångar på finansmarknaden.

Och det är inte bara jag som påpekat detta utan även många andra, t.ex. Andreas Cervenka ekonomijournalist på SvD Näringsliv.

Just när det gäller Greklands skuld och Tysklands bidrag visar forskare vid tyska Halle Institute for Economic Research (IWH) att Tyskland tjänat hundratals miljarder kronor på krisen i Grekland. Det vill säga tvärt emot vad de flesta tror och påstått.

Studien refererades i Affärsvärlden i går under rubriken ”Så många miljarder har Tyskland tjänat på Grekland”

Den nya studien Germanys benefit from the Greek crisis publicerades den 10 augusti 2015 och visar att Tyskland tjänat över 100 miljarder euro, drygt 960 miljarder svenska kronor, på Greklandskrisen de senaste fem åren. Pengarna har Tyskland sparat genom lägre räntekostnader som uppstått när investerare sökt ”säkra hamnar” i tyska statspapper. Enligt studien är detta den främsta orsaken till Tysklands välbalanserade ekonomi.
”Besparingarna överträffar kostnaderna för krisen - även om Grekland skulle ställa in betalningarna på hela skuldbördan”, står det i forskningsrapporten.
Sammanlagt har räntan på tyska statspapper fallit med 300 baspunkter bara på grund av Greklandskrisen, visar studien. IWH har försökt beräkna den faktiska vinsten på räntefallet med hjälp av den så kallade Taylor rule.
Taylor rule är en penningpolitisk ”regel” som anger hur mycket centralbanken bör ändra den nominella räntan som svar på förändringar i inflationen, produktion eller andra ekonomiska villkor. I synnerhet föreskrivs regeln att varje ökning av inflationen med en procentenhet, bör centralbanken höja den nominella räntan med mer än en procentenhet. Denna aspekt av regeln kallas ofta Taylor principen.


Mina tidigare bloggkommentarer om finansmarknaden och Grekland





onsdag 12 augusti 2015

Hur vill socialdemokraterna hjälpa tiggarna?

Det finns borgerliga skribenter som skyller den grekiska krisen på den nuvarande vänsterregeringen - som bara haft regeringsmakt i ett år - medan de borgerliga partierna PASOK och Ny Demokrati vilka har haft samma makt under de tjugo år som krisen utvecklat sig inte nämns ansvariga.
En märklig fördelning av skuldfrågan.

Samma brist på insikt och perspektiv visar en del svenska allianspolitiker. Sossarna och miljöpartiet har haft den egentliga regeringsmakten i några månader medan alliansregeringen styrt landet i åtta år.  Ändå blir det sossarna som får skit för sakernas bedrövliga tillstånd.

Nåja, sånt hör till den politiska retoriken.

I dagens DN anklagar ledarskribenten Csaba Bene Perlenberg socialdemokratin för att tiga om tiggeriet. Men glömmer att alla partier, utom SD, tiger. Medan alla förfasar sig över ”rasismen” och SD:s fula reklam.

”Var är raseriet? Var är den socialdemokratiska indignationen över klyftor, misär och utsatthet? Om det är något som situationen med tiggandet på våra gator tydligt visar, så är det att Socialdemokraterna inte längre är allergiska mot fattigdom.” skriver Csaba Bene Perlenberg.

Han kan tyvärr ha rätt.

Att politikerna tiger om tiggarna kan bero på att
- tiggarna inte omfattas av vår svenska välfärd, att de inte omfattas av arbetslinjen och att de inte är svenska medborgare.
Fattigdomen har tidigare inte lett till tiggande. Det saknas därför erfarenhet av problemet.
Underförstått anser många att rumänska och bulgariska tiggares problem ska lösas av rumänska och bulgariska regeringar.

Men man kan också ana att om svenska myndigheter och politiker skulle börja ge de utländska tiggarna samma förmåner som om de vore svenska medborgare så kommer en egoistisk folkstorm bryta ut och SD skulle få vatten på sin kvarn. Därför avstår politikerna från att t.ex. bygga bostadsbaracker, ge tiggarna via hjälporganisationer ett visst ekonomiskt bidrag, trycka på tiggarnas hemländer, ge tiggaran skydd m.m.
Det kostar några kronor och många väljare är egoister.

Csaba Bene Perlenberg ställer särskilda krav på socialdemokratin.
Det kan vara riktigt.

Tiggarna tillhör arbetarklassen.  Det visste redan den konservative franske författaren till ”Arbetarklassens historia” A. Granier de Cassagnac som 1843 skrev  (d.v.s. före Marx):
”Vi ser att proletariatet innefattar 1. arbetare, 2. tiggare, 3. tjuvar och 4. de allmänna kvinnorna.
En arbetare är en proletär som arbetar och förtjänar en dagspenning, varav han lever.
En tiggare är en proletär som inte vill eller inte kan arbeta och som tigger för att kunna leva.
En tjuv är en proletär som varken vill tigga eller arbeta och som stjäl för att kunna leva.
En allmän kvinna är en proletär som varken vill arbeta, tigga eller stjäla och som bjuder ut sin kropp för att kunna leva.”

Socialdemokratin är dessutom ett internationalistiskt, humant och empatiskt parti och för ett starkare EU-samarbete vilket framgår av socialdemokraternas partiprogram2013.


Däremot står det inget som är direkt tillämpbart på tiggarnas situation.
Så frågan är: var står socialdemokratin i frågan?




tisdag 11 augusti 2015

Får sparken och en halv miljon kronor om året i sextio år

Sandviks vd Olof Faxander fick sparken av styrelsen.
Men han kommer inte behöva tigga utanför något varuhus.
Han får nämligen en ersättning på drygt 22 miljoner kronor vilket motsvarar två årslöner.

Dessutom får Faxander 37,5 procent i pensionsavsättningar vilket gör att den totala ersättningen kan bli uppemot 30 miljoner kronor.

Medelårsinkomsten i Sverige är cirka 250 000 kronor.
Om Faxander lever som en vanlig svensson skulle han alltså kunna leva i 120 år utan att jobba.

Vad får du när du får sparken?

VD:ar i Sverige som tjänar mest:
1. Ane Maersk Mc Kinney Uggla, 120,2 miljoner kronor (lön föregående år 60,2 milj), Maersk rederier, Danmark.
2. Anders Lönner, 60,4 miljoner kronor (29,4 milj), Karo Bio.
3. Magnus Lundberg, 43,9 miljoner kronor (8,4 milj), Biacore.
4. Lars Nyberg, 37,9 miljoner kronor (17,5 milj), tidigare vd på Telia Sonera.
5. Leif Johansson, 35,2 miljoner kronor (28,2 milj), ordförande i Ericsson (bland annat)
6. Patrick Söderlund, 32,5 miljoner kronor (18,7 milj) Digital Illusions.
7. Annika Falkengren, 29,4 miljoner kronor (14,2 milj), SEB.
8. Johan Malmquist, 27,6 miljoner kronor (29,6 milj), Getinge.
9. Sebastian Knutsson, 27,3 miljoner kronor (2,5 milj), King Mobile AB.
10. Fredrik Knagenhielm-Karlsson, 26,5 miljoner kronor (24,2 milj), Lifco.
(Taxerade inkomster av tjänst inkomståret 2013)


Källor:

måndag 10 augusti 2015

En förlegad syn på kollektivavtal

Kommer de inte från Svenskt Näringsliv så är de från Företagarna, SvD:s ledarskribenter.
Nu är det Siri Steijer som i dagens ledare ”En förlegadsvensk modell” vill skrota den svenska arbetsmarknadsmodellen och kollektivavtalen. Vilket inte är förvånande med den bakgrunden.

Inte mycket fakta presenteras.
Steijer framställer facken som stela och konservativa som utvecklingen rinner förbi. Kollektivavtalen innehåller rigida regler. Hindrar utvecklingen. Facken försöker förmå lagstiftarna att ge dem större makt.
Stämpelklockan är förlegad, (det är inte facket som velat ha stämpelklocka, min anmärkning)

”Den svartvita bilden av bruksherre och arbetare stämmer inte längre.
Dagens kunskapsintensiva tjänsteföretag har anställda som också ofta är delägare. Dessutom är de nya arbetstagarna ofta småföretagare som säljer sina tjänster till företag som Uber. Många som på grund av för höga trösklar in på arbetsmarknaden inte får en anställning, startar också företag. Det nya ”utsatta” är alltså till stor del småföretagare, så för dem borde facken ivrigt kämpa. För deras rätt att få ta del av förmånerna i socialförsäkringssystemet, men också för deras rätt att få en kollektivavtalad minimilön i sin verksamhet.”

Typiskt är att Steijer inte berättar om vad hon vill ersätta ”den svenska modellen” med.

Vad jag förstår är alternativet till kollektivavtal att varje anställd förhandlar fram ett enskilt avtal med sin arbetsgivare. Som det var på 1800-talet.
Det innebär en enorm maktförskjutning i förhandlingssituationen där arbetsgivaren, som ju har makt att anställa eller inte anställa, har ett stort övertag över den arbetssökande. Arbetsgivaren kan därigenom dirigera villkoren.
Vid arbetslöshet kan lönedumping uppstå där den anställde som begär billigaste ersättning för sin arbetskraft blir anställd.
Lönenivåerna sjunker.

Risken är att staten måste gå in och reglera lönerna nedåt med s.k. lägstalöner.

Det är sant att facket har större makt med kollektivaval än utan. Om man skulle slopa kollektivavtalen till förmån för individuella avtal skulle färre löntagare ansluta sig till facket. Facket skulle försvagas.

Det är naturligtvis vad de extrema ledarskribenterna på SvD som kommer från arbetsgivarorganisationerna vill.

Men frågan är om arbetsgivarna själva är så trakterade av att slopa kollektivavtalen.

”För arbetsgivare kan kollektivavtal vara attraktiva genom att de innefattar fredsplikt, det vill säga att när ett avtal har slutits kan arbetsgivaren räkna med att slippa strejker så länge avtalet gäller. Arbetsgivaren kan också få rabatter på till exempel försäkringspremier för de anställda. Samtidigt kan kollektivavtalets villkor vara till nackdel för arbetsgivaren om denne skulle ha kunnat anställa samma personal till lägre lön eller andra villkor. Å andra sidan motverkar en hög kollektivavtalstäckning att låga löner blir ett medel i konkurrensen arbetsgivarna emellan. Under början av 1900-talet var det ett viktigt motiv till att de svenska arbetsgivarnas organisationer gick in för riksomfattande branschavtal.


Arbetslösheten är inte lägre i länder som inte har kollektivavtal. Däremot är strejker vanligare i länder där facket är svagt. Utan kollektivavtal och fackliga organisationer som är jämnstarka med arbetsgivarna skulle oron på arbetsmarknaden öka.
Kollektivavtal garanterar arbetsfred och befordrar rörligheten genom att minska transaktionskostnaderna vid byte av anställning. Kollektivavtalen har en stabiliserande effekt på arbetsmarknaden.

”Den homogenitet för lönebildningen som blir följden av en utbredd kollektivavtalsreglering anses befordra tillväxten genom att driva på strukturomvandlingen och produktionsfaktorernas successiva överföring till sektorer med högre förädlingsvärden.” skriver Kjellberg.
Några fakta ur avhandlingen:
Kollektivavtalens täckningsgrad är 89 procent av alla löntagare
Antal löntagare med kollektivavtal i privat sektor och i hela ekonomin vid slutet av 2013 var 2.345.900. Andel utan kollektivavtal var 17,1%
Andel småföretag (1-49 anställda) med kollektivavtal i olika storleksklasser 2010, var utan avtal 115.000 och med avtal 83.000.
Andel arbetare och tjänstemän i Sverige som täcks av kollektivavtal 2013 var 96 procent arbetare och 85 procent tjänstemän





lördag 8 augusti 2015

Hur man bäst bekämpar främlingsfientlighet

I en affischkampanj i Stockholms tunnelbana har SverigeDemokraterna, på engelska, bett Stockholms turister om ursäkt för att det finns utländska tiggare på Stockholms gator. Om SD får bestämma, säger de, ska turisterna slippa se tiggarna.
Kampanjen väcker indignation hos SD:s motståndare som anser att den är ”hets mot folkgrupp” och kräver att SL ska förbjuda kampanjen inom tunnelbanan. Hets mot folkgrupp är nämligen olagligt.
Enligt 16 kap 8 § brottsbalken, är hets mot folkgrupp att uppsåtligen, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

Men ”utländska tiggare” är ingen folkgrupp. JK har följaktligen beslutat att inte inleda någon förundersökning mot Sverigedemokraterna.

SD är ett riksdagsparti, det tredje största, med 14 procent av väljarna bakom sig. De har samma rätt som andra partier att uttrycka sina åsikter så länge dessa inte bryter mot lagen.

Att SD, enligt min och majoritetens mening, har helt fel och att kampanjen bygger på fördomar och dumhet är inget skäl till att stoppa den.
Reklamkampanjer är ju i allmänhet inte alltid vederhäftiga men ofta korkade och i en demokrati har även korkade åsikter rätt att framföras.

Jag kan förstå att en stor grupp människor blir upprörda över SD:s budskap men det betyder inte att vi har rätt att tysta det.

Däremot är det svårt att förstå varför reaktionerna blir så oartikulerade och att man river ner affischerna i stället för att komma med motargument eller med konstruktiva förslag till lösningar av problemet.

För tiggeriet är ett problem, inte främst för oss väletablerade svenskar och utländska turister, utan för tiggarna själva. Deras problem – fattigdom, arbetslöshet, brist på utbildning, ekonomiskt, socialt och kulturellt utanförskap och i vissa fall etnisk diskriminering – måste lösas på annat sätt än att tysta dem som tar upp problemet. Även om de ställer fel frågor och har fel svar.

Jag tror att de starka handgripliga reaktionerna på kampanjen delvis bottnar i den politiska retorik som byggts upp i motståndet mot SD.
Där har SD:s främlingsfientlighet, nationalism och konservatism kallats fascism och rasism. SD har jämförts med nazistpartiet i Tyskland på 30-talet.
SD:s motståndare har därför kunnat se sig själva som det godas värn mot det onda. Eftersom det goda måste vinna är alla medel tillåtna, även odemokratiska, som att vända ryggen åt SD:s talare på torgmöten, att man kan avbryta talare, att man kan riva ner deras affischer, att frysa ut SD-anhängare och ändå framstå som försvarare av demokratin.

Det uppstår en mobb, visserligen en som vill det rätta, men en mobb där individen låter känslorna ta över förnuftet, och individens vilja blir till massans, och varje nyans och eftertanke försvinner och det brutala handlandet blir lag. Argumenten tryter, höj rösten!
Varje mobb har, som de själva anser, ett gott syfte: Bevara den egna rasen, rädda nationen, bekämpa ondskan, stoppa fascismen, kommunismen eller andra ismer.

Nazister, fascister och bolsjeviker har alltid utnyttjat mobben, folkstormen, massan för att ”övertyga” meningsmotståndare.
Att demonisera motståndare är också en fascistisk metod.
Låt oss inte ta efter deras metoder i kampen mot främlingsfientligheten.

Är inte främlingsfientlighet illa nog och något att bekämpa?

Dagens existerande fascism finns för övrigt i form av talibaner, ISIS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. våldsideologier, dogmatiska, fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska som hotar den demokratiska världen.

Bästa sättet att bekämpa SD:s enfaldiga budskap är att bemöta dem med sakliga argument. Om man i stället söker tysta dem, och demonisera dem når man inte de människor som kan tänka sig stödja SD.
De känner inte igen sig som fascister och rasister men
tror att utlänningar kommer hit till Sverige för att sko sig på vår surt förvärvade välfärd, att det finns fullt av brottslingar bland alla flyktingar som väller in i landet, att invandrarna tar våra jobb, att flyktingmottagningen kostar oss skattebetalare massor av pengar, att det finns ligor som organiserar tiggandet.
Och de tror att SD är det enda partiet som vill diskutera problemen.

Allt jag kan göra är att försöka bevisa för dem att de har fel.
Inte framställa dem som ondskefulla demoner.

SvD om SD-kampanjen 
AB 

Mina tidigare inlägg på denna blogg om SD, främlingsfientlighet och tiggare
Främlingsfientligheten illa nog