Antropologerna – de som forskar om människosläktet
och människan som gruppvarelse - är
överens om att det inte finns människoraser, och de anser att det
är ovetenskapligt att försöka identifiera rasskillnader mellan människor.
Men allt tal om ”rasism” kan ju få en att tro att det finns människoraser.
För hundra år sedan var det en allmän och spridd uppfattning att det
fanns olika människoraser och rasbiologer försökte fastställa att hela folk hade
biologiska egenskaper som ger upphov till yttre och inre mänskliga särdrag.
Utifrån dessa särdrag utgick somliga ifrån att olika raser hade olika värde.
Den tyska nazismen odlade den uppfattningen.
Jordens människor delades upp i kaukasoider, den vita rasen, negroider; den
svarta rasen, mongolider; den gula rasen och australider för folket i oceanien.
Dessutom fanns blandfolk.
Till rasläran fogades också idéer om att rasblandning var av ondo och att en av
politikens uppgifter var att hålla den vita rasen ren och utrota dåliga element
som kunde fördärva denna renhållning. Exempel på denna syn fanns i apartheid
och hos Klu Klux Klan i USA.
Där fanns också ett förakt för svaghet, avvikelser och en rädsla för degenerering.
DNA-analyser har dock visat att det inte finns skäl att använda
begreppet ras om människor. Det kan vara större skillnad i DNA mellan två
slumpmässigt valda individer i en folkgrupp än mellan två individer i olika
folkgrupper, Den största delen, 85 procent, av den mänskliga genetiska
variationen är mellan individer i samma grupp, ytterligare några procent av
olikheterna vid jämförelser mellan individer inom olika grupper, medan
genetiska skillnader mellan grupperna står för mindre än 10 procent av de
konstaterade skillnaderna.
I dag beskylls SD för att vara ett rasistiskt parti. Antirasterna säger
att SD mörkar sina verkliga åsikter och att SD i grunden är rasister trots att
de förnekar det och trots att partiprogrammet inte har något skrivet om det.
Vad SD däremot står för är att de vill begränsa invandringen till Sverige.
Deras nationalism gör dem främlingsfientliga.
Antirasisterna är rädda för att SD i ett givet läge kommer att visa sig
lika rasistiskt som de tyska nazisterna på 30-talet och varnar för att det
tyska folket inte i tid varnade för nazismens rasism.
Men denna historiska insikt tar inte hänsyn till att det under första delen av
1900-talet fanns en spridd och stark antisemitism och ett judehat hos tyska
folket. Det var bara för nazisterna att ta fatt i detta judehat och utse
judarna som syndabockar för den stora fattigdom som rådde efter första
världskriget. Rasläran var redan etablerad då nazisterna utnyttjade den i sin
propaganda och ideologi.
Samtidigt fanns en stark rädsla hos många för bolsjevismen som var ett faktiskt
hot, vilket skrämde in folk i nazismen.
Och det är fel att det inte fanns ett motstånd mot nazisterna. Det var ett
ständigt krig på gatorna mellan nazister och kommunister.
Idag finns alltså inte raser, men trots det finns rasister. Och därmed
antirasister.
Men hur många av Sveriges befolkning tror på rasläran? Och hur stor del av SD:s
sympatisörer gör det? Vilka egentliga belägg finns för att Sverigedemokraterna
tror på rasläran?
Raser finns inte. Däremot finns det olikheter mellan människor.
Varje människa är unik, men vi människor är ändå lika.
Utseenden skiljer sig mellan olika människor liksom våra anlag, temperament,
egenskaper, humör och intelligens.
Vi präglas alla utifrån vilka olika ekonomiska, sociala och kulturella miljöer
vi fötts i, utvecklats i och lever i. Vi tycker och tror därför olika. Vi individer
skiljer oss åt genom olika bildning, intelligens, och traditioner.
Vi står i olika relationer till varandra. Somliga är mäktiga, andra vanmäktiga.
En del är överordnade andra som är underställda dem. Vi tillhör olika
hierarkier i vilka vi har olika positioner.
Det finns de som är enormt rika samtidigt som det finns de som är
bottenlöst fattiga.
Vi har därför olika politiska, ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Somliga har fysiska handikapp andra är akrobater och elitatleter. Några är
kloka, medan andra är dåraktiga. Några är friska och andra sjuka. En del är
gamla, somliga är unga. Vi är kvinnor och män.
Men dessa individuella skillnader är lika över hela världen. Den individuella
variationen är större än den mellan folk från olika länder och olika
språkgrupper.
Våra genetiska grunduppsättningar är lika. Alla människor är människor. Vi har
därför insett att alla människor har lika värde.
Den fattige som sitter utanför ett varuhus och tigger har lika stort människovärde
som den som kommer till butiken för att handla eller den som sitter bakom
kassan liksom den som äger varuhuset.
Ändå påstår somliga att det finns ”vi” och ”dom”. Dom är de andra, de som inte
är som vi, främlingarna.
Men om man med främlingar menar alla utlänningar är ju större delen av
jordens befolkning främlingar. I vår globaliserade värld är vi i vårt lilla
land beroende av dem alla.
Främlingarna är inte sällan de som vi inte känner och som hotar oss: Ryssar med
krigiska avsikter. Islamister som vill tvinga oss att anta deras religion och
seder. Utlänningar som kommer hit och tar våra jobb, stjäl våra kvinnor och
våra ägodelar. Flyktingar som vill åt vår välfärd.
Tiggare som stör vårt goda köphumör. Judarna som håller ihop och konspirerar,
negrer som är lata, zigenare som inte är som folk, polacker som jobbar svart.
De är inga raser men de är främlingar.
Främlingar finns men decbehöver ju inte vara ett hot.
Oftast kommer de för att arbeta och hjälpa till att bygga det samhälle som vi
lever i.
Det finns rasister men de är få.
De främlingsfientliga är desto fler.
Och de som är skeptiska till obegränsad invandring än fler än de
främlingsfientliga.
Felet vi gör när vi angriper folk som rasister är att begreppet snävar till
målgruppen och lämnar de främlingsfientliga utanför.
Och när vi ständigt använder begreppet ”rasist” i kampen mot
främlingsfientlighet kan det förefalla som om det finns raser. För om det finns
rasister finns det väl raser?
Om vi vill upplysa de främlingsfientliga om att deras fientlighet är obefogad kanske
vi missar målgruppen genom att kalla dem rasister eller fascister, vilket de ju
inte behöver vara, och förmodligen inte känner sig som.
Jag tror därför att det är mer effektivt att komma med sakargument mot
främlingsfientlighet, mot förakt för svaghet och mot exkludering.
Om vi vill predika tolerans kanske vi måste praktisera den.
Från dem som rev ner SD:s affischer hörde jag dock inga sakliga argument mot
SD:s förakt för medmänniskor.
Kanske tror antirasisterna att det är ett argument att tysta en obehaglig röst.
Det är i så fall samma argument som fascister och nazister, fundamentalistiska
islamister, apartheidanhängare, Klu Klux Klanare, bolsjeviker och andra
främlingsfientliga alltid tillämpar.
Det är i så fall inte bara beklagligt det är att inte erkänna demokratins
metoder.
Och att slå meningsmotståndare på käften är inte ett argument.
DN debatt 2015-08-14
Inlägg
