måndag 30 maj 2016

TV-programmet ”Tänk om” motverkar sitt eget syfte



I SVT P1:s serie "Tänk om” gör Fredrik Lindström (ständigt denne Linström) resor i ett Sverige som inte finns.

Han undersöker hur Sverige hade kunnat se ut om det som en gång hände aldrig hade hänt.
Det är ett underhållningsprogram men man anar en slags pedagogisk tanke bakom. Vi tittare ska på ett underhållande sätt lära oss förstå att historien delvis är ett resultat av slumpen och tillfälligheter.

Men tyvärr motverkar programmet detta vällovliga syfte.

I det tredje avsnittet, den 29 maj, undersökte Lindström ett Sverige som aldrig haft någon ”Du-reform”. Kan framväxten av den svenska välfärdsstaten ha något med reformen att göra? frågar han sig.

Programmet beskriver därför Sveriges väg under ett sekel - från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste. Orsakerna till denna välståndsökning sägs vara svenskarnas sinne för ordning och våra goda ingenjörer samt att vi stod utanför världskrigen.
”Du-reformen” ansågs starta 1 juli 1967 då dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen sedermera Socialstyrelsen, Bror Rexed, i sitt välkomsttal till personalen meddelade, att han tänkte säga du till alla. Den gängse mediebilden är att han startade Du-reformen så att alla i samhället började dua varandra i stället för att titulera varandra som t.ex. ”vill fru direktörskan ha sitt te i salongen” eller ”tänker herr byrådirektören arbeta över i kväll”.
Vad som inte sägs i programmet är att folk vid den tidpunkten duat varandra sedan länge. Jag jobbade på byggen 1967 och aldrig hörde jag någon säga ”vill herr hantlangaren vara så vänlig att bibringa mig en rulle vatten?” eller att hantlangaren då svarade ”javisst herr cementgolvläggaren!”.
Redan då jag som 14-åring började jobba sa alla du till varandra på arbetsplatserna och i stockholmsförorten där jag bodde.
Då jag i början av sextiotalet var typograflärling ville visserligen en av de äldre utbildade typograferna att jag skulle titulera de utlärda med ”herr” för det hade han fått göra under sin lärlingstid. Jag minns att jag trodde att han skämtade och gick honom tillmötes genom att säga, ”hörrudu, herr Eklöv”.
Du-reformen var knappast en allmän reform utan ett språkbruk som sakta trängde upp från de lägre socialgrupperna till de högre. Och varför gjorde det så?

Lindström missar i sitt program att demokrati- och jämlikhetssträvanden i arbetslivet låg i tiden och hade pågått något decennium. Arbetsledare och direktörer hade länge fått finna sig i att bli duade på arbetsplatserna. Inom folkrörelserna sa alla du till varandra. Det antiauktoritära 1968 var i annalkande och fullt utbredd ute i Europa. Umgängesformerna var redan på väg att demokratiseras.

Rexed tog konsekvensen av detta och införde kollektiv titelbortläggning på sina myndigheter. Det var alltså inte Rexed som införde dureformen men han tog konsekvensen av den. Och att titelsjukan försvann var ingen politiskt initierad reform utan en social process.
Men sambandet mellan välstånd och dureform då? Vilket som var orsak och verkan framgår inte av programmet.
TV-programmet skildrar orsakerna till välståndsutvecklingen på femtiotalet utan att nämna den grundläggande orsaken att våra exportindustrier efter kriget 1945-1970, kunde förse de sönderbombade länderna med vad de behövde och att vår textil-, metall-, skogs-, varvs och maskinindustri därför producerade så det skrek i kugghjulen och pengarna rullade in.
Utan den informationen blir den svenska välståndsutvecklingen en gåta.
Att välståndsökningen som följde på vår expanderande industri påverkade jämlikhetsutvecklingen på arbetsplatserna och stärkte fackets och folkrörelsernas samhällsinflytande och att detta i sin tur påverkade språkbruket och relationerna i samhället är väl uppenbart.
Det var och är en dialektisk utveckling i vilka mång olika faktorer påverkar varandra ömsesidigt. Att hitta en enda orsak kan leda fel och få en att tro att historien löper på räls.

I TV-programmet beskrivs det som om att välståndet kommit till tack vare att vi inte var med i kriget och därför kunde komma i fatt, att vi (svenskar) är så ordningsamma och har haft så duktiga ingenjörer. Och om vi inte haft denna välståndsutveckling skulle vi fortfarande inte sagt du till varandra utan använt titlar.
Eller hur tänker herr redaktör Lindström?

TV-programmets sätt att angripa historien kallas för kontrafaktisk historia, eller alternativhistoria, och är en vetenskaplig benämning på uttrycket "om inte om hade varit, så…".
Visst måste vi kunna tänka oss historien som ett flöde med bifloder och tillflöden där det ena leder till det andra och tredje utan anhalter, och att det kan uppstå plötsliga oväntade hinder som ändrar historiens lopp och riktning.
I går, idag och framtiden är ju ett odelbart sammanhang.
Den ena händelsen påverkar andra som i sin tur påverkar i en ständig dynamisk process.
Men enskilda händelser är knappast enskilda och Rexed ändrade inte historiens gång; du-reformen fanns redan där.


Johan Croneman i DN

torsdag 26 maj 2016

Bra betalt för att missköta koncern. Notan går till skattebetalarna.

Stampen Media Group – med tidningarna Göteborgs-Posten och lokaltidningarna Hallands Nyheter, Hallandsposten, Falkenbergsposten, Varbergsposten, Bohusläningen, Strömstads tidning, TTELA och Vänersborgaren – ansöker nu om företagsrekonstruktion för att undgå konkurs.
Det innebär bland annat att Stampens 3 000 anställda, genom den statliga lönegarantin, får sin lön i maj och juni. Det är alltså skattebetalarna som får betala.
Enligt Stampens kommunikationschef Hampus Knutsson handlar det om cirka 60 miljoner kronor per månad, totalt 120 miljoner för de två månaderna.

Det är bankerna som krävt koncernen på betalning sedan skatteverkets krävt koncernen på 400 miljoner i tryckerimoms. En skatteskuld med andra ord.
Stampen har under lång tid dragit med alltför höga skulder bland annat på grund av ett stort antal lånefinansierade förvärv under tidigare år.
Anmärkningsvärt är att koncernens styrelseordförande Peter Hjörne samtidigt har fått ersättningar från koncernen de senaste fem åren, 2010 till 2014, på över 30 miljoner kronor. Utöver det har Peter Hjörne och hans familj tagit ut nära 60 miljoner kronor i utdelningar, enligt SvD Näringslivs sammanställning.

Läs mer:

onsdag 25 maj 2016

Varför är VD-lönerna så höga?






Pascal Soriot, VD för
Astra Zeneca, tjänade förra året 295 000 kronor om dagen, även lördag och söndag. Den 57-åriga fransmannen fick förra året totalt 108 miljoner kronor i ersättning från Astra Zeneca.
De som försöker försvara den enorma lönen anser att han är värd det. Företaget har gått bra.

Men att det skulle finnas ett samband mellan arbetsinsats och lön bland näringslivshöjdarna är ingen sanning.

Electrolux vd Keith McLoughlin hämtade hem 50 miljoner i ersättning samtidigt som bolaget haft ett fiaskoår.
Electrolux tvingades backa från köpet av GE:s vitvaruverksamhet i december förra året och fiaskot var ett faktum. Vd:n Keith McLoughlin kom till Electrolux som en frälsare – och fick betalt därefter – men har i år fått lämna det svenska bolaget.
Aktien backade med ungefär 10 procent under 2015. Vd Keith McLoughlins totala ersättning för samma år landade på 52 miljoner kronor.
Inte heller Ericsson hade något muntert år, trots högavlönad dirre. Aktien backade med ungefär 10 procent – det trots att Stockholmsbörsen gick plus – och vd Hans Vestberg är ifrågasatt.
Hans Vestberg har tredjeplatsen i löneligan. Förra året fick han 47 miljoner kronor i total ersättning för sitt jobb i Ericsson.
– Det blir allt större frågetecken runt om Ericsson har rätt ledning. Om han är värd 50 miljoner kronor per år – det är väl en näst intill filosofisk fråga för styrelsen, säger aktiestrategen Jonas Olavi.

Det skulle vara intressant att veta vad det är som motiverar de höga lönerna.
Och hur de används.

Finns det forskning om det?


SvD Närigsliv 160527

Granska drevet!


Ett politiskt vapen i kampen mot politiska motståndare är att starta ett mediedrev mot någon enskild politiker i motståndarlägret.

Partikanslierna försöker därför hitta svagheter hos enskilda politiker på motståndarsidan och utnyttjar media för att underblåsa en skandalisering av vederbörande.
 
I Sverige är det oftast oppositionen som tar till detta vapen mot regeringen.
För att lyckas med drevet krävs att
1)   det finns något att anmärka på hos villebrådet t.ex. ett uttalande, en relation, en felaktig handling.
2)   anklagelsen är tillräckligt oprecis och komplex för att det inte direkt ska gå att avgöra om den är befogad eller inte
3)   villebrådet får därför svårt att försvara sig
4)   drevledaren lägger ut ett bete för medierna att jaga på
5)   drevet hålls i gång av nya ”läckor”
6)   påståenden som klistras vid villebrådet retar tillräckligt många medborgare

Eftersom det är de traditionella mediernas uppgift att granska makthavare, t.ex. politiker, så är det deras plikt att undersöka riktigheten av ett påstående om oegentligheter.
En sådan granskning bör helst ske sakligt och utan ställningstagande.

Men sakligheten blir inte sällan lidande genom att journalister gärna vill ha fram sensationella fakta som fäller bytet. En fällning blir nämligen en fjäder i hatten för en grävande journalist. Journalister tävlar om att fälla bytet.
Dessutom säljer tidningen som förmedlar berättelsen bättre om den innehåller dramatik och sensationer. En fällning höjer upplagan.
Partikansliernas drevexperter vet naturligtvis detta och utnyttjar det.

Numera finns också en mobbliknande bakgrundskör som i form av politiska facebookgrupper, t.ex. ”Alliansens vänner”, ”Vi som inte tänker rösta på Sverigedemokraterna” och liknande som piskar på med hejar- och burop.

Dreven mot utrikesminister Margot Wallström är ett tydligt exempel på ett sådant drev. Jag bortser från den rapportering där Wallströms politiska uttalanden penetrerats.
Wallströms uttalanden om Saudi Arabien och om avrättningar i Israel är sådana som jag inte räknar som drev utan normal politisk debatt, även om drevliknande former har funnits även där.

Men medierapporteringen kring Margot Wallströms lägenhet är av annat slag.
Rapporteringen gick ibland ut på att slå fast att Wallströms ”lägenhetsaffär” var att betrakta som tagande av muta.
I DN 160118intervjuas bland andra professor Dennis Töllborg som ansåg att utrikesministern gjort sig skyldig till ”en solklar muta”. Att Töllborg har ett eget politiskt parti ”Öppna Göteborg” nämns inte i artikeln. I artikeln säger han att han är säker på i att ministern blir dömd.
Generalsekreteraren Helena Sundén i Näringslivsorganisationen ”Institutet mot mutor” citeras i DN 160115 där hon säger att ”Wallström bör mutgranskas”

I det läget är Wallström i praktiken redan stämplad som mutkolv.

Det fanns emellertid andra medier med en helt annan hållning t.ex. Eskilstunakuriren (ob.lib.)som 160119 i sin ledare skrev att ”Wallström är ingen mutkolv”

Mediernas företrädare tvår sina händer och tillbakavisar all skuld för mediedrevet med hänvisning till sin journalistiska plikt att bevaka makthavare.
Men saken är inte så enkel utan här finns en uppgift för medieforskare att granska drevets logik och mediernas roll i sammanhanget.






söndag 22 maj 2016

Sveriges Nationella Välfärdsparti



Mina publiceringar av partiprogram för nybildade partier verkar ha satt i gång en lavin av partiaktiviteter. Nya partier dyker upp som svampar ur mossan.
Nu har även det nybildade Sveriges Nationella Välfärdsparti propsat på att få sitt program publicerat på min bloggsida.
Partiledningen, som är anonym, säger sig vilja återupprätta den svenska nationen, skapa ordning och reda i politik och ekonomi, samt bygga framtiden på nationell kristen grund.

Sveriges Nationella Välfärdsparti anser att Sverigedemokraterna bjuder ett alltför slappt försvar för den Svenska nationen och det Svenska folket. 
”Vi tar kampen mot främmande inslag i den svenska kulturen”, framhåller man.

OK. Eftersom jag är en god socialliberal låter jag även detta parti framträda på min blogg.
Jag vill emellertid framhålla att jag inte delar partiets ståndpunkter.

Tidigare publicerade partiprogram:
Här återges en förkortad version av Sveriges Nationella Välfärdspartis program:

-        Partiväsendet upphävs. En nationell demokrati införs.
-        Riksdagen ersätts av ett Nationellt Riksråd sammansatt av 133 experter på viktiga samhällsområden: samhällsekonomi, statskunskap, historia, näringsliv, teknik, vetenskap m.m. ”Slut på käbblande politruker och dyra riksdagmän”.
-        Nationellt Riksrådet kan vid behov utse utskott av specialister på olika områden. Utskotten är rådgivande med tidsbegränsade uppgifter.
-        Riksrådet väljer Regering av tolv oförvitliga medborgare utifrån folkets nominering. Omväljs vart sjunde år.
-        Prinsessan Viktoria utses till statsöverhuvud och statsminister samt ordförande för Riksrådet. Kungahuset ges ökade politiska befogenheter. Kungen/drottningen har beslutanderätt i frågor där Nationella riksrådet eller regeringen inte kan uppnå samsyn.
-        Avskaffa arbetsmarknadsparterna och ersätt dessa med en korporativ Arbets- och näringslivskammare med representanter från både arbetsgivare och löntagare. Kammaren fastställer riktlinjer för löner, arbetsliv, arbetsmiljö och stiftar avtal inom arbetsmarknadsområdet. Avtalen ska sammanjämka löntagarnas, arbetsgivarnas och nationens intressen. Om oenighet uppstår inom kammaren avgör kungen/drottningen.
Riksrådet fastställer minimilöner.
-        Fackföreningarna avskaffas. Strejker förbjuds. Första maj blir vardag. Demonstrationer måste ha Riksrådets eller polisens tillstånd.
-        Företagen ska vara privata men statliga stöd kan förekomma om nationen vinner på det.
-        Försvaret och civilförsvaret upprustas och samordnas för nationens väl och överlevnad.
Terroristbekämpningen skärps.
-        Polisen förstärks för att upprätthålla den nationella ordningen.
-        Invandringen regleras utifrån den svenska nationens behov.
-        Familjepolitiken byggs på kärnfamiljen och de traditionella värden och institutioner som fordom gällde.
-        Återinrätta den på kristet protestantisk grund vilande statskyrkan som bör bli samhällsinstitution och låt dess värderingar ligga till grund för kultur och utbildning.
Övriga religioner tillåts att verka men hålls under uppsikt av ett inrättat Etiskt Råd.
-        Låt Svenska Akademien upprätta nationella listor (kulturkanon) över svensk litteratur, musik, drama, film, poesi, konst som bör vara hela folkets egendom. Förbjud kulturella yttringar som kan skada nationens intressen.
-        Bygg, genom samverkan mellan idrottsrörelse och skola, Svensk Ungdom i nationella ungdomsorganisationer för ungdomens fysiska och andliga utveckling i nationell anda.
-        Folkbildningsorganisationerna tas i nationens tjänst och verkar för en moralisk folkupprustning.
-        Historieundervisningen blir nationell och betonar vikten av den svenska nationens roll i världshistorien.
-        Den svenska flaggan hedras och obligatoriska flaggdagar införs.
-        Värna det svenska språket mot främmande inslag. Rensa ut alla ord som inte är svenska eller ersätt dem med svenska.
Svenska Akademien och Institutet för språk och folkminnen får till uppgift att se över språkanvändningen och ge anvisningar för språkrensningen.
-        Användandet av utländska ord där svenska ord finns, beivras.
-        Nedskräpning och skadegörelse i stad och på landsbygd straffas hårt.
-        Skärpta straff för brottslingar. Straffen ska vara kännbara och avskräckande.
-        Nämndemannasystemet avvecklas.
-        Fängelserna ska inte vara någon hotellvistelse. Hård disciplin och övervakning ska råda.
-        Medierna ska spegla den svenska nationens intressen och vara ett led i folkbildning och folkuppfostran.
-        En sund själ i en sund kropp!
-        Upprätta Sverige som nation. Sverige åt svenskarna!
-        Hela Sverige ska leva!