Vad händer med bankerna?

På DN Debatt i dag, 170225, läser vi: ”Bankernas avgift till krisreserv höjs och ger 3 miljarder 2018”

Det är Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP), och Ulla Andersson (V) som undertecknat artikeln.
De skriver att storbankerna förra året gjorde över 80 miljarder kronor i vinst efter skatt och av delas i snitt tre fjärdedelar att delas ut till aktieägarna. ”Bankerna har dragit stor fördel av bolagsskattesänkningar som genomfördes av den förra regeringen och har en skattefördel genom momsundantag som omfattar flera miljarder kronor. Det är rimligt att bankerna bidrar mer än i dag till samhällsbygget och välfärden.”

Samtidigt skriver Hans Lindberg och Johan Hansing, Svenska Bankföreningen,
i SvD Näringsliv Debatt att ”Svenska banker gör inga övervinster” ”I fjol var bankernas genomsnittliga avkastning på eget kapital 11,5 procent. Det kan jämföras med snittet för andra företag som låg på 13,7 procent. Vi ställer oss frågan på vilka grunder det tycks ha etablerats en myt om att bankerna gör ”övervinster”."
 
Som yrvaken läsare frågar man sig:
Vad tjänar bankerna: 80 miljarder i vinst efter skatt eller 11,5 procent på eget kapital? Bägge uppgifterna kan ju vara riktiga.
Men det sistnämnda kan betyda att bankerna tjänar en massa miljarder i förhållande till ett relativt lågt eget kapital. Gör bankernas alltså vinster på andras kapital?
Likt företagen inom skolsektorn som tjänar pengar på skatterna?

Kort därefter meddelar SvD Näringsliv på nätet: ”Regeringen backar om förslaget på ny bankskatt””Under fredagskvällen kom beskedet att regeringen inte går vidare med det kritiserade förslaget om en ny bankskatt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) berättar att regeringspartierna och Vänsterpartiet har enats om att inte gå vidare med det utredningsförslag om en ny skatt för finanssektorn som sablats ner av flera remissinstanser.
Men så småningom kommer ett nytt förslag om en "renodlad" bankskatt som är "förenlig med EU-rätten". Dessutom kommer regeringen inom kort att föreslå att bankernas avgifter till den så kallade resolutionsreserven höjs med flera miljarder kronor. Resolutionsreserven är ett slags räddningsfond som ska kunna användas för att pumpa in nytt kapital i krisbanker.”

Medan vi i godan ro sitter och kollar på ”På spåret” går klasskampen mellan bankerna och våra demokratiskt valda vidare.

Dagens Industri

 

Granska drevet!

Ett politiskt vapen i kampen mot politiska motståndare är att starta ett mediedrev mot någon enskild politiker i motståndarlägret.

Partikanslierna försöker därför hitta svagheter hos enskilda politiker på motståndarsidan och utnyttjar media för att underblåsa en skandalisering av vederbörande.
 

I Sverige är det oftast oppositionen som tar till detta vapen mot regeringen.
För att lyckas med drevet krävs att

1)   det finns något att anmärka på hos villebrådet t.ex. ett uttalande, en relation, en felaktig handling.

2)   anklagelsen är tillräckligt oprecis och komplex för att det inte direkt ska gå att avgöra om den är befogad eller inte

3)   villebrådet får därför svårt att försvara sig

4)   drevledaren lägger ut ett bete för medierna att jaga på

5)   drevet hålls i gång av nya ”läckor”

6)   påståenden som klistras vid villebrådet retar tillräckligt många medborgare

Eftersom det är de traditionella mediernas uppgift att granska makthavare, t.ex. politiker, så är det deras plikt att undersöka riktigheten av ett påstående om oegentligheter.
En sådan granskning bör helst ske sakligt och utan ställningstagande.

Men sakligheten blir inte sällan lidande genom att journalister gärna vill ha fram sensationella fakta som fäller bytet. En fällning blir nämligen en fjäder i hatten för en grävande journalist. Journalister tävlar om att fälla bytet.
Dessutom säljer tidningen som förmedlar berättelsen bättre om den innehåller dramatik och sensationer. En fällning höjer upplagan.
Partikansliernas drevexperter vet naturligtvis detta och utnyttjar det.

Numera finns också en mobbliknande bakgrundskör som i form av politiska facebookgrupper, t.ex. ”Alliansens vänner”, ”Vi som inte tänker rösta på Sverigedemokraterna” och liknande som piskar på med hejar- och burop.

Dreven mot utrikesminister Margot Wallström är ett tydligt exempel på ett sådant drev. Jag bortser från den rapportering där Wallströms politiska uttalanden penetrerats.
Wallströms uttalanden om Saudi Arabien och om avrättningar i Israel är sådana som jag inte räknar som drev utan normal politisk debatt, även om drevliknande former har funnits även där.

Men medierapporteringen kring Margot Wallströms lägenhet är av annat slag.
Rapporteringen gick ibland ut på att slå fast att Wallströms ”lägenhetsaffär” var att betrakta som tagande av muta.

I DN 160118intervjuas bland andra professor Dennis Töllborg som ansåg att utrikesministern gjort sig skyldig till ”en solklar muta”. Att Töllborg har ett eget politiskt parti ”Öppna Göteborg” nämns inte i artikeln. I artikeln säger han att han är säker på i att ministern blir dömd.

I samma DN säger en rubrik ”Nu riskerar hon att utredas för muta”.

Generalsekreteraren Helena Sundén i Näringslivsorganisationen ”Institutet mot mutor” citeras i DN 160115 där hon säger att ”Wallström bör mutgranskas”

I det läget är Wallström i praktiken redan stämplad som mutkolv.

Det fanns emellertid andra medier med en helt annan hållning t.ex. Eskilstunakuriren (ob.lib.)som 160119 i sin ledare skrev att ”Wallström är ingen mutkolv”

I dag är ledarredaktionen på Eskilstunakuriren stolt över sin hållning.

Mediernas företrädare tvår sina händer och tillbakavisar all skuld för mediedrevet med hänvisning till sin journalistiska plikt att bevaka makthavare.
Men saken är inte så enkel utan här finns en uppgift för medieforskare att granska drevets logik och mediernas roll i sammanhanget.

Visionärens våta dröm

Daniel Suhonen, brukar rapportera om hur de politiska vindarna blåser. Hans känslighet är därvid väl uppövad och han brukar rapportera om att det råder friska vänstervårvindar medan vi andra känner bitande kall högerkuling inpå bara kroppen.

Den här gången handlar det om att det blåser demokratisk socialism i Amerika. Sanders ligger ju tvåa efter Clinton.
Även i Grekland och Spanien våras det för vänstern, rapportrar Suhonen.
I en debattartikel i dagens DN uppmanar han socialdemokraterna att inte vara så skrajsna utan för en politik så att socialismen kan blomma även hos oss.
Upp till kamp sossar!

Ty, sedan kapitalismen misslyckats och krisat, och kommunismen inte längre är ett alternativ till demokratisk socialism, drömmer dagens unga vänsteraktivister om radikala välfärdsreformer, meddelar Suhonen.

Vad ska då socialdemokraterna göra enligt Suhonen? Jo:

1.       Fixa ekonomisk demokrati genom att staten på fredlig väg med hjälp av pensionskapitalet köper aktier och bolag för att styra och ”beskatta” marknaden. D.v.s. återuppta löntagarfonderna.

2.       Bekämpa ojämlikheten. ”Återinför fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt och likställ arbets- och kapitalskatterna. Vi behöver också göra om och öka utbetalningarna i pensionssystemet.”

3.       Införa välfärdsstatens socialism. ”Välfärden bör också skötas utan inblandning från aktörer i den kapitalistiska sfären. Gärna valfrihet och mångfald, men utan kapitalistisk vinstlogik i mjuka välfärdsverksamheter som vård, skola omsorg.”

4.       Ge klimatfrågan kollektivt kapital. ”De flesta stora infrastrukturprojekt i modern tid har krävt att den offentliga sektorn är med och står för planering och finansiering. Klimatomställningen är den största utmaningen i vår tid och kommer kräva en större, inte en mindre stat och möjligheter till låneinvesteringar i keynesiansk anda.”

5.       ”Frihet och goda liv åt alla. --- ”Kanske ska vi äga robotarna gemensamt? Kan vi i samband med detta korta arbetstiden och frigöra tid för omsorg, bildning och familjeliv?”

 Lätt som en plätt! Det gäller bara för socialdemokratin att våga.

Det märkliga är att Suhonen som anser sig vara företrädare för vänstern tycks uppfatta kapitalismen som en ideologi, att han tycks bortse från kapitalets och världsekonomins globalisering och inte förstår demokratins begränsningar.
Om hans förslag ska kunna genomföras förutsätter det nämligen att kapitalet är nationellt, att det går att införa socialistiska öar i en kapitalistisk värld (alla tidigare försök har ju misslyckats, så det behövs en trovärdig förklaring till att det skulle lyckas denna gång) och att socialdemokratin har en stark parlamentarisk majoritet.
Suhonen har rätt i att vänstern och socialdemokratin behöver skapa en tydlig strategi för att utveckla ekonomisk, social och kulturell demokrati samt om hur arbetets och produktionens överskott ska kunna fördelas inom det rådande klassamhället.

Men det förutsätter en tydlig analys av kapitalismen.

Kom igen Suhonen, våga se kapitalismen!

Se även min blogg "Demokratins problem..."

Ett skakande reportage

 I dagens DN, under rubriken Vreden på Östermalm, redovisar journalisten Björn af Kleen resultatet av sitt arbete med att granska hur Sverigedemokraternas idéer har etablerat sig i finsalongerna på Östermalm i Stockholm.
Östermalm är ett av Sveriges mest välutbildade och välbärgade kvarter.

Björn af Kleen har intervjuat före detta ledande moderater och lokala sverigedemokrater.
Bland de intervjuade finns sådana som hatar såssar och främlingar men även några som har vettet i behåll.
Ett skakande reportage. De intervjuade är Lena Adelsohn Liljeroth, Ulf Adelsohn, Patrik Engellau, Bodil Sidén, Anne Ramberg, Jan Guillou, Krister Stehag, Anders Timell, Bruno Nordmark, Gunilla Edelstam, Birgitta Södergren, Paul Geara.

Läs artikeln!

DN Ledare 21 mars

AB Ledare 21 mars
Widar Andersson Folkbladet