Visar inlägg med etikett tiggare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tiggare. Visa alla inlägg

fredag 9 augusti 2019

Hur kan s stifta lagar mot de allra fattigaste?


 Tiggeriförbudet i Katrineholm och Eskilstuna har naturligtvis skapat debatt på s.k. sociala medier.
Efter en ledarkommentar i Eskilstuna-Kuriren 1 augusti ”Ett dåligt förbud”, har ämnet, fram till idag, renderat 241 kommentarer på facebook.
Diskussionen att handlar om de rumänska romerna som sitter och tigger utanför köpcentra, lasarettet och butiker.
Argumenten på facebook kan sorteras in i tre olika kategorier. De som anser att förbudet är bra, de som anser det verkningslöst och de som inte gillar förbudet.
Bland de först nämnda argumenten:
- Tiggarna är arbetsskygga och de bör skickas tillbaka varifrån de kommer
- Det är inte Sveriges problem att lösa Rumäniens problem.
- Bättre att ge till biståndsorganisationer än till enskilda tiggare.
- Att skänka pengar till tiggare bara permanentar fattigdomen
-Det är en maffia som ligger bakom tiggeriet och som snor tiggarnas pengar
- Tiggarna är inte fattiga. De har mobiltelefoner och bilar.

Det finns få bevis för att dessa påståenden stämmer med verkligheten.

De som är emot förbudet anser bl.a. att
- Att ge hjälp till en medmänniska i nöd är en human handling.
- De finns ingen motsättning i att ge enskilda tiggare en slant och, att å andra sidan, svenska staten och EU utövar påtryckning på tiggarnas hemländer att förbättra tiggarnas situation i hemlandet.
- Att sända bidragspengar till regeringarna i tiggarnas hemländer innebär att det mesta äts upp av byråkrati och korruption.­

Eskilstunas kommunalråd, Jimmy Jansson, förklarar förbudet: ”Vi byråkratiserar och försvårar. Vi får se vart det tar vägen. Jag hoppas att polisen kommer att tillämpa det så att ett nytt tillstånd behövs för varje dag” (TT 2/8)

Polisen i Eskilstuna har förstått vitsen med det hela. De har till idag tagit emot åtta ansökningar om tillstånd till passivt pengainsamlande, men inget beslut har ännu fattats.
Enligt AB säger polisen i Eskilsruna att inga ansökningar har beviljats än, eftersom de som kommit in behöver kompletteras.

Så kan man hålla på och djävlas med dem som redan har det djävligt.
Vad jag inte förstår är hur Jimmy Jansson kan stå bakom en cynisk politik som den här, eller hur socialdemokratiska fullmäktigeledamöter kan rösta fram en sådan.
Hur kan socialdemokrater stifta lagar som endast riktar sig mot de allra fattigaste?







fredag 2 augusti 2019

Tiggeriförbudet i Eskilstuna


Från och med i går, den 1 augusti, gäller föreskrifter om att fattiga människor kommer att behöva söka tillstånd för att tigga på vissa platser i Eskilstuna.
Tillstånd kan, via blankett, sökas hos polismyndigheten. Ansökningsavgiften är 250 kronor. Den som tigger utan tillstånd kommer att kunna dömas till penningböter.

De romska minoriteterna som kommer hit och tigger är i praktiken utestängda från arbete i sina hemländer.
Det enda som återstår för dem är att tigga. Alternativen är att stjäla eller prostituera sig. 

Tiggeriet är den synliga fattigdomen. Och vi i välfärdsstaten vill inte se den.
Därför förbjuder Eskilstuna kommun tiggeriet och gör tiggarna till lagbrytare.

Det har antytts att tiggarna själva inte får behålla allmosorna utan att en slags maffiaorganisation tar huvuddelen av vad de får i sina muggar.
Det finns inga bevis för att det är så. Och om det skulle finnas det så är det väl de som utnyttjar tiggarna som skulle sättas dit.

Andra hävdar att tiggeriet beror på lättja. Det är inte troligt. Att dag ut och dag in sitta och tigga är inte lätt.
Om det vore lättsamt och lönsamt att tigga skulle även svenskar sitta utanför köpcentra och be om en slant. 

Jag förutsätter att Eskilstunas lagstiftare haft något motiv för sitt beslut. Jimmy Janssons argument håller inte.

 Någon samhällsforskare borde undersöka hur det verkligen förhåller sig med alla påståenden om tiggeriet och om utfallet av den nya lagen.
Kan vi rikta lagar mot en särskild folkgrupp skulle vi väl också kunna hjälpa den ur fattigdomen.

 Nu har tiggarna, från sina platser, börjat sälja blåbär och därmed, åtminstone tillfälligt, kunnat komma undan den nya bestämmelsen.

"Lagen är i sanning rättvis och jämlik. Den förbjuder både den rike och den fattige att sova under broarna, att tigga på gatan och stjäla bröd".
Den franske författaren och nobelpristagaren Anatole France (1844 – 1924)

Min blogg i samma ämne





fredag 22 september 2017

Tio frågor till dig som är förbudsivrare

1. Tror du att fattigdomen bland romer i Rumänien upphör eller mildras om Sverige lagstiftar mot att rumänska romer som kommer hit och ber dig och mig om hjälp?
2. Är det romernas eget fel att de är fattiga?
3. Bör inte den som ber om hjälp själv kunna avgöra om hen behöver hjälpen eller inte?
4. Bör inte den som vill ge en fattig medmänniska en slant kunna avgöra om hen vill ge eller inte?
5. Tror du att den individ som sitter och ber dig om hjälp om en allmosa inte behöver den?
6. Anser du att empati är en känsla som vi borde göra oss av med?
7. Varför ska staten, kommunen eller polisen bestämma om jag ska ge pengar till en hjälpbehövande?
8. Varför vill du förbjuda mig att ge om jag vill göra det?
9. Kan man inte ge fattiga hjälp både genom att betala skatt till statligt bistånd och genom att ge i handen direkt till den som är fattig?
10. Är en rom från Rumänien, som sitter utanför en butik och ber om din hjälp, mindre värd än en svensk med välbetalt arbete?







-


onsdag 20 september 2017

Ju rikare desto snålare

Vellinge kommun ligger i Skåne län och där bor 35 257 människor (2016). De är rikare än de flesta andra svenskar. Medelinkomsten i Vellinge är 303 275 kronor om året.  
I hela Sverige är den 261 038 kronor. I Eskilstuna, där jag bor, är medelinkomsten 240 882 kronor.

Men Vellingeborna har inte råd att ge Europas fattigaste människor hjälp när de ber om det.
Vellingeborna löser det hela i stället med att förbjuda de fattiga att be om hjälp.

– Jag är medveten om att det är en svår fråga, men jag tror inte att vi bekämpar fattigdom genom att tillåta tiggeri, säger Vellinge kommuns M-ledare Carina Wutzler till TT.

Nähä, men bekämpar man fattigdom genom att förbjuda folk att be om hjälp eller att förbjuda folk att hjälpa?

Det är förbjudet att slå folk på käften.
Men inte fan bekämpar man krig genom detta förbud.



onsdag 6 september 2017

Lag mot tiggeri förbjuder medmänsklighet

De tiggare vi nästan dagligen möter, t.ex. utanför matvarubutiker, är arbetslösa och är inte svenska medborgare.
De kommer tillfälligt till Sverige för att de, på grund av sin etnicitet, inte kan få arbete i de länder där de är medborgare. Men de är människor.

Nu vill en del svenska medborgare förbjuda tiggarna att komma till Sverige för att tigga.
Om de kom som turister skulle de däremot vara välkomna.

De svenska moderaterna och sverigedemokraterna och en och annan sosse vill förbjuda tiggeriet för att vi ska slippa att möta fattigdomen så tydligt.
Däremot har förbudsivrarna inga förslag om hur vi ska bli av med själva fattigdomen eller arbetslösheten.

Bland motiveringana för ett förbud är ett att en del typer uppträder som en slags hallickar som utnyttjar tiggarna genom att tvinga dem att avstå en del av vad de får in på tiggeriet.

Horor är liksom tiggarna också människor. Sexköpslagen förbjuder därför inte horor från att sälja sextjänster. Däremot är det förbjudet att köpa sex och att tjäna pengar på att horor säljer sex. Torskar och hallickar, men inte horor, bedriver olaglig verksamhet.
I konsekvensens med sexköpslagen borde därför inte tiggarna förbjudas att tigga men givare att ge.

En sådan lag skulle hindra mig, att av empati, ge en medmänniska hjälp. Empati skulle bli olagligt.
Visserligen skulle jag då i stället kunna ge till hjälporganisationer men då vet jag ju inte om pengarna verkligen kommer till den som behöver dem.

De som utnyttjar tiggarna på samma sätt som hallickar utnyttjar horor bör hindras i sin verksamhet av den enkla anledningen att det borde vara förbjudet att utnyttja andras fattigdom.

Men när vi i Sverige köper billiga produkter som tillverkats av fattiga löntagare i låglöneländer kallas det i
nte för att vi utnyttjar fattigdomen utan för att vi hjälper de fattiga.
Och då svenska kapitalägare tjänar pengar genom att underbetala löntagare i fattiga länder uppskattas de för att de giver fattiga arbetslösa arbete.














onsdag 5 oktober 2016

När fattigdomen luktar skit ska den förbjudas.



Redaktör Per Gudmundson på SvD:s ledarredaktion i Stockholm som har tillgång till vattentoalett både i hemmet och på jobbet är upprörd över att tiggarna inte har det.
Han är förbannad över att tiggarna tvingas skita i naturen, i parker och till och med på lekplatser.
Men redaktören är inte upprörd å tiggarnas vägnar utan å sina barns, som inte kan leka på nedskitade lekplatser  och att staden tvingas städa för ”5,8 miljoner kronor, vilket avser perioden 1 januari 2016 till 4 oktober 2016.”

Nä enligt redaktören är nu måttet rågat och gatutiggeriet ska förbjudas.
”Fattigdom är ingen ursäkt för att använda barnens lekplats som toalett”, skriver redaktören på ledarplats idag. ”Det är en skam för Sverige att tiggeriet har fått breda ut sig. För varje dag som går utan att våra folkvalda tar tag i problemet växer förnedringen. För de tiggande romerna. För oss. För våra barn.
Förbud är den enda lösningen. Och kom inte och påstå att det inte går. Det senaste året har visat att politiken visst kan påverka, även sådant som aktivister hävdar är omöjligt. Tiggeriet måste bort.”

Hur ett förbud ska se ut, skiter dock redaktören i att tala om.


söndag 20 mars 2016

Ett skakande reportage




 I dagens DN, under rubriken Vreden på Östermalm, redovisar journalisten Björn af Kleen resultatet av sitt arbete med att granska hur Sverigedemokraternas idéer har etablerat sig i finsalongerna på Östermalm i Stockholm.
Östermalm är ett av Sveriges mest välutbildade och välbärgade kvarter.

Björn af Kleen har intervjuat före detta ledande moderater och lokala sverigedemokrater.
Bland de intervjuade finns sådana som hatar såssar och främlingar men även några som har vettet i behåll.
Ett skakande reportage. De intervjuade är Lena Adelsohn Liljeroth, Ulf Adelsohn, Patrik Engellau, Bodil Sidén, Anne Ramberg, Jan Guillou, Krister Stehag, Anders Timell, Bruno Nordmark, Gunilla Edelstam, Birgitta Södergren, Paul Geara.
Läs artikeln!

lördag 12 mars 2016

Att förbjuda tiggeri är att angripa symptomen men inte orsaken



De romska tiggarna från Rumänien ingår inte i arbetsmarknaden. De saknar permanent uppehållstillstånd i vårt land.
De kan vistas i Sverige i tre månader i taget som är tillåtet.

Uppgifterna om hur mycket en tiggare tjänar under en dag varierar. Någon riktig forskning verkar inte finnas.
SR Upplandsnytt har försökt göra en kartläggning som visar att en timpenning kan vara runt 80 kronor. Själva säger tiggarna att de tjänar några få hundralappar per dag.

Den norska forskningsorganisationen Fafo studerade sommaren  och hösten  2014, 1200 hemlösa personer från Rumänien varav cirka 400 vardera i de skandinaviska huvudstäderna. I Stockholm var andelen romer klart högst (86 procent). Stockholmstiggarna tjänade också minst, både i hemlandet och i Sverige. På frågan vad de tjänade senast under en dag, genom tiggeri och pantsamling, svarade Stockholmstiggarna 130 kronor. I Oslo var siffran 190 svenska kronor och i Köpenhamn 240.

Stockholms Stadsmission möter dagligen mellan 120 och 150 EU-migranter som lever i extrem fattigdom och utsatthet. Stadsmissionen anser att EU-migranter som försörjer sig genom att tigga får ihop runt 70 kronor per dag.
GöteborgsPostens Micael Dahlén har pryat en dag som tiggare och fick ihop 63 kronor under dagen.
Om varje tiggare tjänar 250 kronor om dagen och jobbar 8 timmar om dagen ger det en timpenning på 32 kronor. 
Inkomsterna av tiggeri är således mycket små. Att de tiggande romerna ändå tar sig hit från Rumänien för att tigga kan bero på att tiggeri är förbjudet i Rumänien och att de som romer saknar alla andra möjligheter till försörjning.  De ekonomiska skillnaderna mellan Rumänien och Sverige gör att tiggarna ändå anser det ”lönsamt” att tigga i Sverige. Romerna i Rumänien är dessutom försatta i ett konstant hårt utanförskap som hindrar dem att få jobb om det över huvud taget finns.

Tiggeriet är symptom på att det ekonomiska, sociala och kulturella systemet i samhället är sjukt.
Ett förbud mot tiggeri som somliga föreslår skulle alltså inte bota sjukdomen utan bara angripa symptomen.

Debatten om att förbjuda tiggeriet är inte heller ny utan har pågått sedan medeltiden i Europa.
I Paris förordade till exempel parlamentet 1516 att alla lösdrivare måste lämna staden. De som därefter visade sig på gatorna skulle gripas av stadens polis och överlämnas till myndigheterna. Myndigheterna skulle i sin tur sätta de häktade lösdrivarna i beredskapsarbete och i gengäld hålla dem med mat. En månad efter beslutet hade bara 24 lösdrivare överlämnats till staden. Tiggeriet fortsatte.
Samma mönster har upprepats genom tiderna och på olika håll i Europa.
Att lagstifta mot tiggeri är som att ge smärtstillande till en pestsmittad.
Patienten blir inte botad, sjukdomen finns kvar och patienten smittar fortfarande.