tisdag 11 december 2018

Kan kontrapropositionsvotering vara nyckeln?


Den valda riksdagen representerar svenska folkets politiska vilja.
Så, varför inte låta riksdagen ta sitt ansvar och välja statsminister och budget?

 Riksdagen är partipolitiskt sammansatt efter proportionella val medan riksdagens beslut ska fattas efter majoritetsomröstning.

Detta kräver att ordföranden, talmannen, inför riksdagen ställer de olika förslagen till statsminister och budgetar i kontrapropositionsvoteringar.
Kontrapropositionsvotering används i mötessammanhang om det finns fler än två förslag som inte går att förena med varandra och ett majoritetsbeslut behöver vaskas fram
Det innebär att två och två av de liggande förslagen ställs emot varandra tills det bara finns ett förslag kvar som kan ställas mot avslag. Mötesordförande föreslår i vilken ordning de olika yrkandena ska behandlas. Det liknar en cupturnering.
Exempel:
Statsminister (tre förslag)
Ordföranden utser Löfven som huvudförslag (Eftersom denne företräder det största partiet) Därefter ska ett motförslag till Löfven utses. Riksdagen röstar mellan Kristerson och Lööf som motförslag.
Vinnande förslag ställs mot Löfven.

När det gäller de olika budgeterna.
S budgeten utses till huvudförslag (Eftersom S företräder det största partiet)
Därefter ska ett motförslag till S-budgeten utses. Riksdagen röstar mellan
M/Kd, C, L, V, SD budgeterna genom att dessa ställs två och två mot varandra
tills ett motförslag föreligger.
Vilka som ska ställas mot varandra avgörs genom en särskild omröstning.

Kontrapropositionsvotering används för att få fram ett vinnande förslag som kan få majoritet i en omröstning.
Har jag missat något? Rätta mig om jag har fel.





lördag 8 december 2018

Beskatta det globala kapitalet!


En kapitalist som satsar kapital i ett projekt räknar med att få vinst på det satsade kapitalet men tar ofta en viss ekonomisk risk.
Kapitalisten kan vara en kapitalägare, en enskild företagare, en stat eller kommun, aktieägare, fondsparare, penningmäklare eller förvaltare. Det satsade kapitalet kommer från överskott av tidigare produktion av varor och tjänster.

Om projektet så småningom visar sig ha drabbat människor genom att till exempel anställda blir sjuka av arbetet eller om exploateringen drabbar miljön brukar samhället efteråt tvingas träda in i form av vård eller reparation.
Detta brukar vanligen visa sig först sedan kapitalinvesterarna redan fått utdelning på sitt kapital.

Ett välkänt exempel är företaget Lomma Eternit i sydvästra Skåne en fabrik som skadat eller dödat ett par hundra arbetare. Asbesten gjorde att de fick svårt att andas. Många fick cancer. Fabriken var igång i 70 år och lades ned 1977.
Euroc, företaget som ägde fabriken, ville inte betala skadestånd,
Efter klagomål från facket, medias uppmärksamhet och juridiska processer betalade företaget ut blygsamma ersättningar till de drabbade arbetarna.
Men under de 70 åren hade aktieägarna kammat hem goda vinster på produktionen.

Vi kan hålla oss kvar i Skåne och bege oss till Klippan. I Klippan handlar det om en gammal läderfabrik som låg nära det som idag är Klippans centrum. Läderfabriken startades 1906 och produktionen upphörde 1988. Så sent som i början av 80-talet arbetade cirka 200 personer i företaget.
Kring den nedlagda fabriken fanns stora mängder tungmetaller och gifter och diskussionen hur saneringen skulle finansieras pågick i flera år. Saneringsarbetet har sedan pågått i decennier och kostat 100-tals miljoner kronor. På minussidan finns också mänskligt lidande och förlorade miljövärden till följd av de gifter som släppts ut eller grävts ner av företaget.
Naturvårdsverket - d.v.s. skattebetalarna - har i efterhand betalt ut 107 miljoner.

Miljöskandaler skapas ständigt över kela världen, med betydligt mer omfattande konsekvenser än i mina två lokala exempel. Gifter dumpas för att det är för dyrt att ta hand om dem för sanering. Men när bubblan brister blir samhällskostnaderna stora. I ett annat känt fall, BT Kemi, fick till exempel väldiga jordmassor skeppas ut med båt från Landskrona till destruktion i Tyskland. Saneringen av en del av området påbörjades sommaren 2010, och har kostat skattebetalarna cirka 183 miljoner kronor.

Problemen gäller således inte bara Skåne eller Sverige. De är globala. Skövling av regnskog, koldioxidutsläpp, förgiftning, exploatering av ändliga resurser överallt i världen skapar sammantaget en obeboelig värld om ingenting görs.
Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö och miljöskador vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.

Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.



onsdag 28 november 2018

Låsningarna i rikspolitiken


Väljarna har alltid rätt. Valresultatet kan aldrig vara fel.
Däremot kan valresultatet orsaka ett knivigt parlamentariskt läge som t.ex. nu i valet 2018.
Resultatet blev att inget parti kan bilda majoritet i riksdagen och inga partier kan få majoritet i ideologiska frågor.
Alliansens fyra partier (De borgerliga) kan inte få majoritet i riksdagen och inte heller de rödgröna (Vänstern). Bägge blocken behöver få stöd av SD (Konservativt) för att kunna få igenom sin politik.
Det är det som är låsningen.
De konservativa SD är vågmästare och kan bestämma politiken.

En orsak till den uppkomna situationen kan vara att valet är proportionellt vilket avgör riksdagens mandatsammansättning medan riksdagen sedan ska fatta majoritetsbeslut.

Riksdagen kan alltså få en mandatfördelning som i senaste valet:
Moderaterna 70, Centerpartiet 31, Liberalerna 20, Kristdemokraterna 22 = 143 (Alliansen)
Socialdemokraterna 100, Vänsterpartiet 28, Miljöpartiet de gröna 16 = 144 (De rödgröna)
Sverigedemokraterna 62

De olika 349 mandaten med varsin röst måste alltså ge ett förslag sammanlagt 175 röster för att förslaget ska vinna en omröstning i riksdagen.
Fler partier måste således gå samman och rösta på ett förslag för att förslaget ska gå igenom.

Socialdemokraterna är det största socialliberala partiet. Centerpartiet det största nyliberala.
Sverigedemokraterna det största konservativa.
Rakt igenom samtliga partier går socialliberala, nyliberala och konservativa åsiktsströmmar.

Vad som nu sker, då Annie Lööf erbjuder Löfven att leda en regering med nyliberal politik, är alltså ett led i kampen mellan nyliberaler och socialliberaler för att hindra de konservativa att få makt.
Lööfs krav på att Löfven ska gå med på bl.a. försvaga arbetsrätten, införa marknadshyror och sänkta marginalskatterna utgår från typiska nyliberala åsikter.
Vad hon säger till Löfven är alltså: jag kan stödja dig som statsminister om du lovar att föra en nyliberal politik.

AB 
SvT 



onsdag 24 oktober 2018

Vad fan hade vi kunnat få för skattepengarna? Och var är de?


Vi löntagare utgår ifrån att alla skattepengar går till skolor, sjukhus och andra gemensamma nyttigheter. 
Men några finansexperter har hjälpt stora banker att sno dessa pengar. SEB utpekas som delaktig.
Det uppdagas i en granskning som visar något som kallats Europas största skattesvindel. Minst 70 miljarder kronor (70 000 000 000) har stulits ur statskassorna.
– Vi var blodtörstiga rävar som kommit in i hönshuset. Hönshuset var staten med sin statskassa, och hönshuset stod öppet på vid gavel, bekänner en av dem som låg bakom storsvindeln av europeiska skattepengar.
Flera stora banker i Europa tillsammans med skattejurister, advokatbyråer och finansinstitut ska ha samarbetat för att komma över minst 70 miljarder kronor ur flera länders statskassor.

Rapporten, som publicerades i förra veckan, har gjorts av 40 journalister från 19 medieredaktioner från 12 länder i samarbete med det tyska journalistnätverket Correctiv. Bland medieredaktionerna finns journalister från nyhetsbyrån Reuters, Danmarks Radio och från tidningen Die Zeit. Från Sverige har SVT Nyheter och nyhetsbyrån TT medverkat. Redaktionerna har ägnat ett år för undersökningen.

Oberoende av denna skandal hade Danska tidningen Berlingske Business, i mars 2017, rapporterat att Nordea och Danske Bank finns med i en internationell penningtvätthärva som omfattar mer än 7 miljarder danska kronor, fördelade på 1.700 transaktioner under 2011-2014. Pengarna ska ha förts in i EU från Ryssland, och bakom de misstänkta summorna finns såväl Vladimir Putins familj som Rysslands underrättelsetjänst och den azerbajdzjanska diktaturen.

Och så har vi panamaskandalen. Där avslöjades det hur mängder av banker världen över hade handlat med brevlådebolag åt sina förmögna kunder, via företaget Mossack Fonseca i Panama. Flera svenska banker fanns med i de läckta dokumenten, men SEB:s tidigare dotterbolag LWM pekades av finska public service kanalen Yle ut som en av de värsta aktörerna i skatteparadisekonomin.






fredag 14 september 2018

Internets frihet begränsas


I och med Internets födelse 1983 kunde plötsligt vem som helst publicera sina tankar, ta del av andras och föra idéerna vidare.
Tankeutbytet och möjligheterna att hämta information ökade enormt. Diskussionsfora på nätet och e-posten blev det nya sättet att snabbt, effektivt och nästan obegränsat kommunicera.
Jag skrev två böcker med exempel på hur Internet kunde användas som kunskapskälla och Internet som demokratiskt verktyg, ”Fram med fakta”Studentlitteratur 1997 och ”Internetionalen”, Atlas förlag 2001
Många med mig såg i Internet en ny frihet för idéutbyte och ökade möjligheter till kreativitet.

Andra sökte begränsa. Kommersiella, politiska och byråkratiska intressen sökte av olika anledningar snäva in den nya friheten.
Nu har EU-parlamentet beslutat att de som producerat material som via länkar sprids på internet ska få ersättning från plattformarna via ett licenssystem.
Det är bra för somliga men dåligt för de flesta. En sak är klar. Det begränsar friheten på Internet.

Om du t.ex. delar en musikvideo från YouTube för att lägga ut på Facebook kommer du att hindras från detta trots att du inte avser att tjäna ett korvöre på din delning.
Ta ett exempel. Jag har en blogg som heter ”Marios Retroblogg”  som inte ger mig någon inkomst men som söker skildra min ungdoms 1950-tal. Det gör jag för att jag är intresserad av kulturhistoria och gärna vill dela med mig av mina erfarenheter. Där länkar jag till musik och filmsnuttar från tiden. Jag vet att min blogg uppskattas i bl.a. åldringsvården i rehabiliteringen av åldersdementa.
Den bloggen skulle bli helt omöjlig ifall EU-parlamentets förslag skulle genomföras.
Redan nu plockas delar av min blogg bort med hänvisning till copyrightbestämmelser. Trots att jag inte avser att tjäna pengar på dem.

Jag förstår syftet med beslutet i EU-parlamentet. Ingen ska kunna tjäna pengar på vad andra gjort. Men EU-parlamentets beslut hämmar möjligheterna att skapa och finna kunskap och information på nätet.

Copyrighten är viktig men friheten på Internet är viktigare.


AB







onsdag 12 september 2018

Ny blockpolitik


Liksom allt annat i världen förändras kapitalismen.
Dagens ekonomiska, sociala och ideologiska grundstruktur, kapitalismen, skiljer sig från den som rådde ända inpå 1950-talet.

I dag har världsekonomin blivit mer beroende av de globala finans- och kapitalmarknaderna som är mer casinoliknande. Tidigare gällde att industriproduktionen och realkapitalet var den viktigaste grunden för ekonomin. Resurserna satsades i produktion. I dag spelas det på en abstrakt ”värde”pappersmarknad utan kontakt med produktionen.
Kapitalet ägare har anonymiserats och institutionaliserats. Banker, fonder, börser, fondmäklare styr investeringskapitalet till snabba profitvinster i stället för till näringslivet.  Skulder och profitförväntningar räknas som verkliga värden. Spekulationsekonomin är digitaliserad och robotiserad. Marknadsaktörernas kortsiktiga profitförhoppningar på upp- och nedgångar i marknaden avgör hela länders ekonomi. De ekonomiska kriserna drabbar de kapitallösa oftare och hårdare.
Miljöhoten blir allt mer omfattande på grund av överexploatering.  Flyktingarna undan krig och miljöförstörelse blir allt fler.
Kapitalismens ekonomiska-, sociala och kulturella landskap har förändrats.

De politiska ideologierna måste på olika sätt förhålla sig till kapitalismen.  Socialism, liberalism och konservatism förespråkar olika förhållningssätt till den rådande världsordningen.
Det finns inget mittemellan.

Men partistrukturerna hänger inte med i förändringarna. Trots diverse namnbyten finns de kvar i gamla strukturer.
Ännu för trettio år sedan var socialismen för många ett trovärdigt alternativ. Idag, efter statssocialismens definitiva fall i öst, är det ingen som längre tror på denna utopi som alternativ till kapitalismen.
Socialdemokratin har inte längre en socialistisk idégrund utan är klart socialliberalt. I själva verket är S det största socialliberala partiet i Sverige.
Sedan liberalismen därmed förlorat sin huvudmotståndare har den ideologiskt alltmer börjat delas i två läger: å ena sidan den gamla s.k. nyliberalismen (dogmatisk liberalism) och å andra sidan socialliberalism. Ändå uppträder forna Folkpartiet som ”Liberalerna”.
Socialliberaler i de ”liberala” partierna borde gå över till S medan de kvarvarande dogmatiska liberalerna borde samla sig i ett eget högerliberalt parti.
Konservatismen har radikaliserats i nationalism som samarbetar med diverse populistpartier.

Partiernas förhållande till kapitalismen borde således renodlas till tre tydliga block:
1. Ett socialliberalt frihetligt, demokratiskt block som t.ex. kan acceptera politisk styrning och påverkan av marknaden. För social välfärd och jämlikhet. Företrädare finns i alla dagens partier.
2. Ett högerliberalt som inte accepterar politisk inblandning i marknaden. Ingen politisk inblandning i näringslivet, begränsning av fackföreningar, politiska organ och mer makt till enskilda. Företrädare finns i alla dagens partier.
3. Ett konservativt som betonar nationen, kyrkan och traditionen. Mest hos Sverigedemokrater, Kristdemokrater och Moderater.

En sådan renodling skulle göra det lättare för väljarna att orientera sig i politiken och göra regeringsbildningen lättare.













tisdag 4 september 2018

Ett demokratiskt dilemma


Medborgarnas, folkets eller väljarnas, krav på politiken eller politikerna kan aldrig vara populistiska.
De kan vara orimliga, okunniga eller orealistiska. Men aldrig populistiska.
Väljarnas åsikter spretar åt olika håll, hävdar skilda intressen, är mer eller mindre välformulerade som på debattsidor, inläggen på insändarsidor och SR P1s ”Ring P1”.

Kraven kan vara uttryck för missnöje med regeringens politik, med riksdagens beslut och med det ekonomiska läget. Kraven kan uppstå genom allmänt missnöje eller med missnöje över den egna ekonomiska, sociala eller kulturella situationen. De kan var utryck för dålig mage eller annan sjukdom.
Väljarnas krav på politikerna kan vara mer eller mindre berättigade eller mer eller mindre rimliga.
Väljaren, medborgaren eller folket kan vara mer eller mindre insatt i ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang och samband och vilka möjligheter det finns att politiskt göra något åt problemen.
Men väljarna har alltid rätt.

Politiska partiers uppgift är att föreslå väljarna en helhetslösning för ekonomiska, sociala och kulturella samhällsproblem. Alla samhällsfrågor hänger samman.
Möjligheterna att politiskt påverka alla de ekonomiska, sociala och kulturella problemen är dock begränsade.
Det finns t.ex. inte hur mycket skattepengar som helst. Politiker har inte fullkomlig makt som Gud fader.
Politikerna måste därför presentera på vilket sätt de vill att de begränsade resurserna ska användas för helheten. Utifrån sina olika ideologiska utgångspunkter gör de olika prioriteringar.

Politiska partier är populistiska när de påstår sig kunna tillgodose väljarnas krav oavsett om kraven är orimliga, okunniga eller orealistiska och mindre berättigade.
Enfrågepartier är alltid populistiska eftersom de bortser från helheten.

Ett s.k. ”vallöfte” kan inte vara ett löfte. Politiker kan inte lova att deras vision om samhällsförändring ska kunna genomföras eftersom verkligheten alltid förändras. Motståndare och förändrade villkor i omvärlden kan hindra partierna att genomföra sina ambitioner.
På samma sätt som ett fotbollslag inte i förväg kan lova sina supportrar att vinna en match med 5-1. De kan bara ha den ambitionen.
En börsmäklare kan inte lova aktieköparen en viss vinst på aktierna. Bara spekulera.
Samhällsekonomer kan inte förutse ekonomiska kriser utan bara teoretiskt beräkna dess sannolikhet.
”Vallöften” borde heta valambitioner.

Ändå älskar politiker att påpeka svikna vallöften hos sina motståndare. Medierna hakar gärna på.
Medborgarna, folket eller väljarna uppfattar de ouppfyllda ambitionerna som mer eller mindre medvetna svek. Politikerföraktet ökar.
Politikerföraktet skapar utrymme för enfrågepartier och populistpartier.
Politikerföraktet leder till politikförakt, vilket leder till demokratiförakt.

Detta demokratiska dilemma skapar grogrund för antidemokratiska åsikter.
Men demokratin är ändå det hittills bästa politiska systemet.
Om du inte delar den uppfattningen nämn något bättre!