tisdag 14 augusti 2018

Finns det objektiva journalister?


Mediernas politiska reportrar och politiska kommentatorer har inga egna politiska lojaliteter.
Och om så vore fallet är journalisterna så pass professionella att deras åsikter inte påverkar vad eller hur de förmedlar fakta till mediekonsumenterna och väljarna.
De skrider till verket med stenhårda pokeransikten utan att påverkas av vad de själva anser vara bra eller dålig politik eller hur de anser att den politiska utvecklingen bör formas.
Deras urval av frågor till politiker och kommentarer till politikernas utspel är fullständigt neutrala.
Detta är en myt som journalisterna frenetiskt försvarar.

Att journalisterna inte behöver avslöja vilket parti de röstar på har jag full förståelse för. Valhemligheten gäller även för denna yrkesgrupp.
Men den fullständiga objektiviteten tror jag inte på hur professionella de än är.

I söndagens SvD, fyra veckor före valet, presenterade tidningen sina sexton valbevakande reportrar naturligtvis utan vidhängande sympatideklaration.

SvD uppmanar samtidigt oss väljare att testa oss i Valkompassen som kan ge oss vägval och ideologisk riktning om hur vi ska välja.

Det vore en bra information till läsarna om även de sexton reportrarna testar sig i Valkompassen och resultatet publiceras i tidningen.





torsdag 19 juli 2018

Inte så pedagogiskt men jäkligt demagogiskt


Mina cancermediciner kostar 30 000 kronor i månaden. Om jag inte hade dessa medikamenter skulle sjukdomen snabbt sprida sig i min kropp.
Eftersom min pension bara ger mig en inkomst som motsvarar hälften vad medicinen kostar skulle jag aldrig ha råd med den.
Dessbättre hjälper skattebetalarna mig att betala medicinen och därmed förlänga min livstid en smula. Tack alla skattebetalare!

Men om skattebetalarnas förening och Catarina Kärkkäinen, med bakgrund som vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet och praktikant på SvD:s ledarsida, fick bestämma skulle situationen vara annorlunda.

I dagens ledare hyllar Kärkkäinen skattefridagen:
”Så blev det skattefridagen till slut. I dag har du som genomsnittlig inkomsttagare tjänat ihop tillräckligt för att kunna betala årets alla skatter – om bördan hade fördelats från årets början. En genomsnittlig inkomsttagare betalar i år 54,4 procent av sin totala lön i skatt – vilket motsvarar dag 200 av kalenderns 365 dagar. Från och med nu kan du börja arbeta för dig själv snarare än för stat och kommun.”
Skattefridagen beräknas årligen sedan 1971 av Skattebetalarnas förening. Beräkningsgrunden inkluderar inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, moms och punktskatter under året.
Skattefridagen är förmodligen avsett som ett pedagogiskt grepp men är, genom sin förenkling, mer ett demagogiskt. Förenklat till lögn.

Förenklingen innebär att skattefridagen bara ser till utgifterna men inte tar hänsyn till behoven.
Alla de som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden och behöver stöd från samhället ¬– sjuka, arbetslösa, vårdkrävande, handikappade och barnen – är fr.o.m. idag utrotade och finns inte med i Skattebetalarnas elitistiska värld. Alla samhällsinsatser för infrastruktur, försvar, rättsväsende, vård, skola och omsorg upphör i dag. SvD:s ledarredaktion hyllar detta.

Dessutom kan jag upplysa Skattebetalarna och 
Kärkkäinen att arbetsgivaravgifterna inte är skatter utan ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån och som arbetsgivarna bara administrerar.




söndag 24 juni 2018

Riksdagen – ta ert ansvar!


Som det ser ut idag kan varken alliansen eller de rödgröna i riksdagen få majoritet efter valet utan stöd av SD.
All politik blir därför kraftlös. Diskussionen mellan partierna framstår som käbbel vilket driver på politikerföraktet ytterligare. Vilket just gynnar SD.

Därför borde partierna på ömse sidor blockgränsen, före valet, ta sitt ansvar och göra upp om vilka viktiga frågor de är beredda att komma överens om.

På lokalplanet har politiskt samarbete över blockgränserna, på olika håll i landet, fungerat bra.
I Eskilstuna, där jag bor, till exempel.

Lokalt hade Eskilstuna styrts av Socialdemokraterna sedan den allmänna rösträtten infördes för 100 år sedan.  De sista åren av den egna majoriteten tillsammans med V + Mp.
Men när en S-ledamot hoppade av och blev politisk vilde för några år sedan förlorade den röd-gröna kommunledningen sin majoritet i kommunfullmäktige. Då valde Socialdemokraterna till mångas förvåning att i stället vända sig till Moderaterna, sedan kom även Centerpartiet med i styret.
En robust majoritet kunde bildas.
Fråga Eskilstunas socialdemokratiska kommunalråd, Jimmy Jansson, om hur man bör göra!

I riksdagen kan man tänka sig olika överenskommelser mellan partier i olika frågor t.ex. M+S eller S+Mp+C+V eller S+L+V+C eller någon annan.
Alltså: Vilka frågor bör avgöras i riksdagen som blocköverskridande? Vilka partier tar initiativ till de olika överenskommelserna?

Naturligtvis krävs att partierna kompromissar i olika frågor men det är bättre än att lämna avgörandet till SD.
Eller att fortsätta det impotenta käbblet.

Frågor att kompromissa om.
Skatterna
Budget
Flyktingmottagningen
Miljöfrågor
Energifrågor
Vård och omsorg
Skola






lördag 23 juni 2018

Protektionism och krig


"Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel." skrev den preussiske generalen och militärteoretikern Carl Phillip Gottlieb von Clausewitz (1780- 1831) i bokverket ”Om kriget”, utgivet efter hans död 1832–1834.
Satsen har anammats av både Lenin och Hitler.

Men hur är det med krig mellan stater som fortsättning på protektionism och handelskrig?
Leder protektionism och handelskrig till väpnat krig mellan olika nationer?

Klart är att ekonomiska konflikter mellan stater blir politiska konflikter som kan utvecklas vidare till väpnat krig.
Oljetillgångar, marknadskonflikter och andra handelsintressen är vanliga exempel både i förfluten och i modern tid.
Men protektionism är kanske mera ett symtom på handelskonflikter än direkt orsak till krigen och finns där i bakgrunden.
Finns det någon forskare som studerat sambanden?

Jag kommer inte på någon. Gör du?



tisdag 19 juni 2018

Om tiggerilicensen i Eskilstuna


De gånger jag inte är överens med vad sossarna i Eskilstuna kommunfullmäktige beslutar brukar jag ändå förstå bakgrunden till gruppens beslut.
Men nu är jag inte överens och inte förstår jag.
Det gäller beslutet att ändra i ordningsstadgan och införa en tiggerilicens för de fattiga som sitter utanför butiker och ber om ekonomisk hjälp.

Majoriteten i kommunfullmäktige i Eskilstuna, som består av S, M och C, har  tillsammans med SD röstat för att den som vill tigga på allmän plats måste söka tillstånd hos polisen, annars får den fattige böta.
Förslaget innebär att personer som vill tigga på en allmän plats först måste ansöka om ett tillstånd hos polisen,
Nu ska ärendet vidare till länsstyrelsen som har möjlighet att stoppa förslaget.

Många frågor blir det.
Vilka ska kunna söka licensen?
Kan alla eskilstunabor söka och få licens?
Kommer licensregistret vara offentlig handling?
Hur förhindras att licenser förfalskas?
Vad händer om det finns licensierade tiggare? Har man därmed inte slagit fast att tiggare är en sorts yrkesutövare?
Ska licensen räcka längre tid än de tre månader som tiggaren får vistas i Sverige?
Hur smart är det att kräva böter av dem som saknar pengar?
Böter brukar ju bestå antingen av en penningbot, som är ett fast belopp, och dagsböter, som är proportionellt mot den taxerade inkomsten. Hjälper det den fattige att sno pengar av denne?
Är det likhet i lagen då bara de ytterst fattiga riskerar att bli straffade?
På vilket sätt hjälper den nya bestämmelsen i ordningsstadgan de fattiga?

Hur tänkte ni sossepolitiker i Eskilstuna kommun då ni föreslog och röstade för en licens?


SVT Sörmland 




onsdag 9 maj 2018

Vi svenskar måste integrera oss mera


Integrationsproblemet är dubbelriktat. 
Visst bör invandrare och flyktingar från andra delar av världen integreras i Sverige men vi svenskar måste också integreras i omvärlden.

I dag är det Europadagen vilket få svenskar ens känner till.
Och det har kanske inte så stor betydelse eftersom alla årets dagar i praktiken är europadagar och världsdagar. Ekonomiskt, socialt och kulturellt är vi i dag alla beroende av varandra på vårt gemensamma klot. Miljöproblem, flyktingfrågor, fattigdom, krigshot är globala gemenesamma angelägenheter.

Vi kanske måste inse att vi inte är bäst i allt och att just våra värderingar är de enda riktiga. Vi bör förstå att alla inte vill dansa kring midsommarstången och hoppa små grodorna som vi anser vara så angeläget.
Vi 9 miljoner i Sverige, Finland, Åland och delar av Estland som talar svenska är en minoritet i världen.
Bara språket mandarin talas av tio gånger så många, cirka 900 miljoner, människor i Kina.

För oss är Sverige världens medelpunkt men faktum är att alla övriga världens cirka 195 stater ser sig själva på samma sätt.
Visst kan vi försöka behålla vår kulturella särart om vi finner ett värde i det men integrationen är nog viktigare.

Så låt oss integrera oss mera.

GP 



måndag 16 april 2018

Var finns bevisen?


Du kanske minns hur England, Frankrike och USA 2003 sade sig ha bevis för att Saddam Hussein hade atomvapen. Syftet var att motivera irakinvasionen.
Vi var många som lät lura oss av ”bevisen”.
Senare visade sig att det inte funnits några bevis.

Men då var invasionen redan ett faktum.

Med den påstådda giftattacken på Sergej och Julia Skripal och kembombningen i Syrien är vi där igen.
Ryssland nekar till att de är skyldiga medan England påstår sig ha bevis.
Bashar al-Assad säger att den Syriska regeringen inte har några kemiska vapen.
England påstår sig ha bevisen.

Men några bevis har inte presenterats, varken från det ena eller andra hållet, och det märkliga är att media inte efterlyser bevisen trots alla frågetecken.

Trots att bevis inte redovisats har USA, Frankrike och Storbritannien avfyrat över 100 missiler mot påstådda lager av kemiska stridsmedel utanför Damaskus och staden Homs.

Går man tillbaka till det kalla krigets dagar påstod det svenska försvaret att de hade massor av bevis för ryska (sovjetiska) ubåtskränkningar.
Inga bevis kom någonsin fram.

Anklagelser och misstankar räcker som väl är inte som bevis i svensk civilrätt.
Och för den som anklagar  gäller att bevisa anklagelsen inte för den som är anklagad.

Annat är det tydligen i internationella militära sammanhang.