lördag 26 oktober 2019

Världens nio största företag är direkt involverade i miljöförstöringen


Oljeindustrin är inte gammal. Den började i mitten av 1800-talet då bland andra bröderna Nobel anlade raffinaderier i Baku.
Det första fordonet med förbränningsmotor byggdes 1862.
Det dröjde alltså inte länge förrän fossila bränslen och motorfordon i symbios blivit föremål för massproduktion och masskonsumtion.

Enligt Wards Auto är antalet trafikdugliga bilar idag över en miljard bilar (1 000 000 000) totalt runt om i världen.

Den globala oljeproduktionen uppgick under 2012 till cirka 86,2 miljoner fat per dag. (1 fat =159 liter). Enligt Interfox Resources.

 Man kan tala om det oljeindustriella komplexet, en symbios mellan olje- och bilproducenter, stater och konsumenter. Bilismen är beroende av bensin och vägar.  Oljeindustrin behöver fordonsindustrin. Allt fler köper motorfordon. Stater skyddar sin olje- och bilindustri och bygger vägar.  Industrierna är navet i den globala kapitalkoncentrationen, värdepappershandeln och spekulationen. Där finns oljeindustrin, bilismen, infrastrukturen, flyget och exploateringen av människa och natur. Allt för att skapa tillväxt.
De tio största företagen inom det oljeindustriella komplexet:
1.Walmart. Världens största i sin bransch med en omsättning på mer än en halv biljon amerikanska dollar och fler än 2,2 miljoner anställda fördelat på fler än 11 300 butiker i 27 länder i världen. Har inte direkt intressen i oljeindustrin. Men bidrar genom plastförpackningar och plastpåsar till plastnedskräpningen. Plasten baseras på olja.
Vid tillverkning av plast används huvudsakligen råolja (så kallad petroleum). Omkring fyra procent av världsproduktionen av råolja går till plastframställning.
De övriga nio största företagen är däremot direkt involverade i oljeindustrin.
2. Sinopec Group världens största oljeraffinaderi , gas och petrokemiska konglomerat med huvudkontor i Chaoyang District , Peking.  Antal anställda 249 142 (2018)
3. Royal Dutch Shell, eller bara Shell, är ett internationellt energiföretag med dotterbolag inom petroleum, naturgas och petrokemisk industri. Det är världens största petroleumbolag Intäkt: 388,4 miljarder USD (2018) Antal anställda: 82 000 (2018)
4. China National Petroleum Produkter. Bränslen , smörjmedel , naturgas , petrokemikalier antal anställda 303 032 (2018)
5. State Grid hade en omsättning på ¥2,323 biljoner och en personalstyrka på omkring 1 633 miljoner anställda. Deras huvudkontor ligger i Peking
6. Saudi Aramco. Nettoinkomst 111,1 miljarder US dollar (2018) Antal anställda 65 266 (2016)
7. BP är ett brittiskt multinationellt petroleum- och naturgasbolag. De är världens näst största icke-statliga petroleumbolag efter omsättning, det är bara Royal Dutch Shell som har högre för år 2018. Antal anställda 74 000 (2018). Omsättning, $ 303,738 miljarder.
8. Exxon Mobil. Antal anställda 80 000 (1997). Omsättning $ 137,2 miljarder (1997)
9. Volkswagen ingår i koncernen Volkswagen AG som är en av världens största biltillverkare. I Volkswagengruppen finns det över 336 000 anställda som producerar 21 500 fordon om dagen (2003)
10. Toyota Motor har anställda 369 124 (2018.) Omsättning  ¥ 29 379 miljarder.

Det oljeindustriella komplexets makt beror inte på några illvilliga, giriga kapitalisters konspiration mot miljön. Kapitalisterna gör bara vad de ska göra för att skapa välstånd utifrån de globala ekonomiska förutsättningarna: massproduktion, vinstmaximering och kapitalkoncentration.
Utan olje- och fordonsindustrin skulle världen stanna. Men med den följer också ökningen av den totala mängden koldioxid i jordens atmosfär, vilket i sin tur ökar växthuseffekten.
Sådan är kapitalismen, den rådande ekonomiska, sociala och kulturella ordningen.




onsdag 23 oktober 2019

Vilken makt har det militärindustriella komplexet?


 Militärindustriella komplexet är en term som syftar på att försvarsindustri, militär, övriga myndigheter och politiskt system har gemensamma intressen. I ett sådant system skyddas staten av militären, militären är beroende av industrin att förse dem med materiel, och vapentillverkarna är beroende av myndigheterna.
Vapenindustrin inom detta globala komplex har en enorm ekonomisk och politisk makt.
Det är svårt att få fram siffror som speglar denna makt, men här är i alla fall de tio största företagen inom det militärindustriella komplexet, utom de i Ryssland och Kina. Företagen i dessa två länder kommer alltså till.

De tio största, liksom övriga, backas upp av miljoner aktieägare och fondsparare med intresse av att företagen ger vinster. Andra intressenter är köpare av vapen som till exempel stater som Saudiarabien, Israel, Bangladesh, Turkiet, Syrien, Ryssland m.fl.

Många företag världen över är också involverade som underleverantörer.
Miljarder dollar rinner varje dag igenom detta flöde av produktion, handel och användning av vapen.
Det globala militärindustriella komplexet är också företag med starka intressen i verksamheter som exploaterar fossila bränslen. Krig och miljöförstörelse hänger ihop.

Här är de tio:
Lockheed Martin (USA) Företaget har sitt säte i Maryland, med ett 500-tal utvecklings- och produktionsanläggningar i USA, Kanada och Storbritannien. Det totala antalet anställda är 105 000.
Boeing (USA) är världens största tillverkare av flygplan och världens näst största levarantör av försvarsmateriel. Företaget har omkring 140 000 anställda.
BAE Systems (UK) BAE Systems plc är Europas största koncern inom försvarsindustrin med omkring 83 100 anställda.
Raytheon (USA) Raytheon Company är en amerikansk försvarskoncern som är världens största tillverkare och leverantör av robotvapen. Koncernen omsatte omkring $27 miljarder för år 2014 och har 67 000 anställda världen över.
Northrop Grumman (USA) Northrop Grumman Corporation är ett amerikanskt företag inom försvars- respektive rymdfartsindustrin. År 2016 var Northrop Grumman världens sjätte största vapenleverantör. De var världens största leverantör av örlogsfartyg mellan åren 2001 och 2011, det var då de ägde Newport News Shipbuilding.
General Dynamics (USA) General Dynamics Corporation är ett amerikanskt multinationellt konglomerat inom försvarsteknologi och var år 2005 det sjätte största inom sin bransch. Företaget har fyra huvudenheter: marinsystem, stridssystem, informationssystem och teknolog, samt flyg.
Airbus Group (Trans European) är en multieuropeisk koncern, med sina 133 782 anställda och med verksamhet på över 170 platser runt om i världen, som är tillverkare av kommersiella flygplan och produkter inom försvarsindustrin och rymdfart. Deras huvudkontor finns i Leiden i Nederländerna.
United Technologies Corp. (USA) är ett amerikanskt multinationellt konglomerat, som har sina verksamheter inom flygmotorer, luftfartsystem, VVS, hissar, rulltrappor, säkerhet, byggsystem och verkstadsindustri. UTC är även en stor leverantör till USA:s militär, då de även får 10 procent av sin omsättning från USA:s regering.
Finmeccanica (Italien) eller Leonardo S.p.A. är en italiensk högteknologisk verkstadsindustri. Leonardo utvecklar och tillverkar flygplan, helikoptrar tidigare Leonardo Helicopter Division, satelliter, raketer och komponenter för rymdfart. Leonardo tillverkar vidare pansarfordon, torpeder, höghastighetståg, tunnel- och spårvägsbanor.
L-3 Communications (USA) L3 Technologies , tidigare L-3 Communications Holdings , är ett amerikanskt företag som levererar system för kommunikation , underrättelse , övervakning och rekognosering ( C3ISR ) system och produkter för luftfart, träningsutrustning och tjänster, instrumentering , flyg- och navigationssystem och navigering. År 2019 slogs den samman med Harris Corporation och byttes namn till L3Harris Technologies.
Sveriges två största vapentillverkare är Saab AB, tidigare Svenska Aeroplanaktiebolaget (SAAB)  med huvudsaklig inriktning mot högteknologi inom försvarsindustri, civil säkerhet samt luftfart. Företaget fokuserar på tre strategiska områden: försvars- och säkerhetslösningar, system och produkter samt aeronautik. Bland produkterna kan nämnas simuleringsutrustning baserad på laserteknik för direktriktade vapen. Saab-koncernen var år 2010 världens 29:e största vapenproducent, och 2011 världens 25:e, och står för mer än 60 procent av svensk krigsmaterielexport (2010).

BAE Systems Bofors AB är ett företag som verkar inom områdena intelligent ammunition, indirekt eld, stridsfordon, marina och luftvärnssystem. Företaget styrs, leds och samordnas av det svenska aktiebolaget BAE Systems AB och ingår i den USA-baserade försvarskoncernen BAE Systems Inc., som i sin tur ägs av det brittiska BAE Systems.
Cirka 185 företag i Sverige har tillstånd att tillverka krigsmateriel och av dem är cirka 60 aktiva exportörer.
Hur många det finns i världen, hur stor omsättning de har och hur många anställda de har vet jag inte och har inte kunnat ta reda på. Men det handlar om mycket pengar och mycket makt.
Jag menar inte att alla dessa företag startar krig. Men naturligtvis har de intresse av deras produkter får avsättning på marknaden.




söndag 20 oktober 2019

Kan krig undvikas?


Krig är inte bara en stor mänsklig katastrof för dem som direkt drabbas utan också en miljökatastrof och kapitalförstörare av stora mått. Flyktingskarorna ökar. 70,8 miljoner människor är på flykt. Människor dör och generationer skadas.
Ett storkrig, med atomvapen, riskerar att utplåna hela mänskligheten.
Det krigas för fullt i världen: Jemen, Afghanistan, Saudiarabien, Iran, Syrien, Nigeria, Sydsudan, Kamerun, Ukraina, Venezuela, Israel-Palestina för att nämna några. USA och Ryssland ligger bakom en del. Kina och Nordkorea hotar.
Jag har inget vetenskapligt underlag för påståendet att 99 procent av jordens befolkning inte önskar krig utan vill ha fred. I varje fall torde det vara en majoritet som vill ha fred.

Och det finns fredsrörelser. Bara i Sverige kan nämnas Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen, Kvinnor för fred, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Svenska muslimer för fred och rättvisa , Internationella arbetslag, Läkare mot kärnvapen och Artister för fred och andra yrkesgrupper mot kärnvapen för fred. Därtill finns Sveriges fredsråd, en paraplyorganisation som samlar vissa fredsorganisationer i Sverige. Svenska fredskommittén , Svenska kvinnors vänsterförbund, Greenpeace.
Palestinagrupperna arbetar med ungefär samma målsättning som fredsrörelsen i Israel.
Dessutom finns Svensk-irakiska solidaritetskommittén, Irakiska demokratiska föreningen, Somaliska föreningen, Svensk-kubanska föreningen
Liknande rörelser i samma mängd finns i många länder.
Institutioner som arbetar för fred: Svenska FN-förbundet, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI.

Ändå krigas det för fullt. Varför?
Ett svar är att människor alltid krigat. Krig ligger liksom i människans natur.
Å andra sidan är ju flertalet människor fredliga.
I min ungdom var jag anställd som lärling hos en målarmästare som ansåg att det behövdes krig för att då och då reducera ett befolkningsöverskott. Som fjällämlar vilka under lämmelår minskar sin population då födan inte räcker till för alla.  Hade han rätt?
Eller kan mänskligheten, med sitt förnuft, upprätta avtal om fredsplikt ungefär som dem som gäller på svensk arbetsmarknad?
Hur kan FN bli en makt som kan stoppa krig?

Kommer det någon fredsduva som kan frälsa världen från detta onda?







fredag 18 oktober 2019

Greta Thunberg är fantastisk, men vad kan hon förändra?



Man kan fundera över varför Greta får sådant enormt genomslag när hon säger att det är dags att stoppa skövlingen av miljön. Kanske känner mänskligheten ett behov av en frälsare.
För Greta säger ju vad som sedan länge sagts av många enskilda och organisationer.

I Sverige kom ett tidigt inlägg redan 1941 från Elin Wägner med boken "Väckarklocka" och 1962  blev Rachel Carsons bok "Tyst vår" just en internationell väckarklocka.
Redan 1992 skapade en 12-årig flicka, Severn Cullis-Suzuki, stor uppståndelse när hon höll ett FN-tal om miljön och läxade upp världens politiker.
Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning som kom 2006 och hans föreläsningsturnéer väckte stor uppmärksamhet.

Miljoner människor är engagerade i organisationer som vill rädda världen:
Friends of the Earth International
, Jordens vänner, Världsnaturfonden WWF , Europeiska miljöbyrån, International Union for Conservation of Nature, IUCN, Naturskyddsföreningen, Greepeace, Global Exchange, Det Naturliga Steget, Svenska Miljöinstitutet, IVL,  för att nämna några.
Dessutom finns det miljöpartier i de flesta industrialiserade länder.

Nåja, Greta är fantastisk, särskilt om jag jämför med mig själv i den åldern. Jag hade slutat skolan sedan två år, arbetade och var mest inriktad på att maximera uppfyllande av mina egna personliga behov.
Och då jag gick i plugget strejkade jag aldrig, jag skolkade. Inte för något högre syfte än för att få en egen tillfällig frihet från plikt och ansvar. Att stå inför en församling och hålla tal fanns inte i mitt medvetande, blyg som jag var.

Så visst är Greta en enastående tonåring.  
Hennes engagemang har smittat av sig. Många har, tack vare henne, fått upp ögonen för behovet att rädda jordens miljö.
Men frågan är, kommer hennes arbete på sikt att förändra ett så sammansatt ekonomiskt, socialt och kulturellt system som lett fram till och som skapar de globala miljöproblemen?

Se även Nyheter, forskning och fakta om havet   


söndag 13 oktober 2019

Storföretagen och klimatet


Greta Thunberg får stor uppmärksamhet i media.
Det är bra.
Hennes kärnbudskap är att politikerna måste vakna och lyssna till forskningen.
Och att ”vi” måste ändra vårt klimatbeteende. Frågan är bara vilka som är ”vi”.

Är det ”vi” som konsumerar det som producenterna producerar? Eller vi som har vår inkomst från företag som producerar klimatförstörande produkter?

När det gäller politikerna tror jag att de redan känner till problemen men saknar möjlighet att göra något åt dem, annat än marginellt.

Det är hela det globala ekonomiska, sociala och kulturella system som vuxit fram under årtusenden som, på gott och ont, skapat dagens situation. Den har gett upphov till sådant som massproduktion och masskonsumtion, kapitalkoncentration, värdepappershandel och spekulation i naturresurser. Där finns oljeindustrin, bilismen, infrastrukturen, flyget och exploateringen av människa och natur för att skapa tillväxt.

Det är till stor del koncentrationen av investeringskapital till några relativt få mäktiga kapitalägare som driver på rovdriften av fossila bränslen, skövlingen av regnskogen, nersmutsningen av hav och luft.
Inte för att kapitalägarna är elaka utan för att deras verksamhet ger dem profit och skapar tillväxt som vi alla är beroende av.
Därmed blir också vi löntagare och konsumenter del av denna rovdrift.
Så länge som kapitalägarna tjänar på att exploatera miljön, och har rätt att göra det, kommer systemet att fortsätta.

Så länge en inskränkning av denna rätt, genom symbiosen, skulle hota löntagarnas och konsumenternas intressen blir det svårt för politikerna att göra något.
För vem av oss löntagare och konsumenter vill få det materiellt sämre, behöva betala mer för sånt vi måste köpa eller riskera våra jobb?
Och även som pensionssparare är ”vi” involverade i denna mäktiga och komplexa ägarstruktur.

The Guardian avslöjar att tre av världens största penningförvaltare - BlackRock, State Street och Vanguard - har ett avgörande inflytande i klimatkrisen.
De tre har byggt en kombinerad portfölj av 300 miljarder dollar i investeringar i fossilbränsle med pengar från människors privata sparande och pensionsavgifter.
Tillsammans övervakar de tillgångar värda mer än Kinas hela BNP. Tillgångarna fortsätter att växa.

De två största kapitalförvaltarna av de tre, BlackRock och Vanguard, har dessutom tvingat direktörer för fossila bränsleföretag att inte vidta åtgärder för klimatförändringar, visar analysen.

Carbon Majors forskning har funnit 100 aktiva tillverkare av fossila bränslen inklusive ExxonMobil, Shell, BHP Billiton och Gazprom som är kopplade till 71 procent av utsläppen av industriella växthusgaser sedan 1988.

Enligt Disclosureinsight Action, CDP Europe är det 33 av de mest inflytelserika företagen som motsätter sig klimatpolitiken, som leds av Chevron, ExxonMobil och BP.
Fossilbränsleföretag och deras produkter står för mer utsläpp under de senaste 28 åren än under de 237 åren före 1988;
Över hälften (52 procent) av alla globala industriella växthusgaser som släppts ut sedan den industriella revolutionen som inleddes 1751 har spårats till dessa 100 fossila bränsleproducenter.

Se även Corporate Climate Policy Footpint hur företag verkligen motverkar framsteg på klimatområdet.


fredag 4 oktober 2019

Politiken, staten och vi


I en ledare i SvD idag skriver Maria Ludvigsson att Socialdemokraterna under tidigt 1900-tal började rulla ut staten. ”Först där behov fanns, där ingen av de ordinarie gemenskaperna fångade upp dem som föll. Med tiden blev alltmer föremål för politisk omsorg och under decennierna 1960- och 1970-talen växte staten abnormt, något som syns i skattetryckets stegring. 1950 var det totala skattetrycket 18,6 procent att jämföra med 50,4 procent 1990.”

Hon tycker att alla politiker, även borgerliga, i dag omfattar denna politisering såväl av vår vardag som helgdag.

”Borgerlig idépolitik bör handla om hur vi går till väga för att dra tillbaka en statsapparat som under snart 100 år har tagit över våra helgers frihet.”


Jag vill erinra om att i den mån socialdemokratin varit socialistisk så har det yttersta målet för socialismen varit att avskaffa staten och ersätta den med människornas fria samverkan. I det klasslösa samhället skulle ingen stat behövas.

På vägen dit tvingades dock arbetarrörelsen att skapa en politisk rörelse som komplement till den fackliga. Utan den skulle kanske inte ”våra helgers frihet” som Ludvigsson vill värna från politik ha funnits. I varje fall inte för flertalet.


Möjligen kan det vara det rådande ekonomiska, sociala och kulturella världskapitalistiska samhällsstrukturen som tvingat politikerna att styra och ställa för att hindra överexploatering av natur och människa.

Och kanske är det så att den ultraliberala idén om politikens totala uppgivenhet inför kapitalismens konsekvenser likväl som den socialistiska om det klasslösa samhället är lika goda utopier.


Visst ska politiken så långt som möjligt dra sig tillbaka från det civila samhällets struktur men därmed bör den inte lämna plats för starka ekonomiska krafters godtycke.
Var gränsen ska gå är ju just den stora politiska skiljelinjen i vår tid.





måndag 30 september 2019

Det är inte politiska beslut som skapat historien eller som skapar framtiden.


Det är främst människors skapande arbete och produktion som är grunden för samhällsutvecklingen.
Människors upptäckter och uppfinningar, investeringar och kreativitet har drivit på den tekniska utvecklingen som i sin tur skapat nya förutsättningar för försörjning och framsteg.
Politiken har anpassat sig till de nya ekonomiska, sociala och kulturella strukturerna.

Exempel: I dag är fossila bränslen – olja och kol - den största primärenergikällan på jorden.
”Vi” klarar oss inte utan att använda fossila bränslen även om användningen skapar ett antal stora miljöproblem. Det allvarligaste av dessa är den globala uppvärmningen. ”Vi” har kommit till insikt om att ”vi” måste sluta köra bensindrivna bilar, flyga och slösa på fossila bränslen som ökar risken för stora miljökatastrofer.  
Men vad ska ”vi” göra?
Varför fortsätter ”vi” att ändå använda petroleum och kol?

Jag tror att det beror på att det oftast inte finns några alternativ. ”Vi” är fångna i den globala ekonomiska struktur som skapats under de senaste 300 åren.
De alternativ som nu skapas är (ännu) inte tillräckliga.

Enorma resurser har satsats på att bygga upp petroleumindustrin, raffinaderier och distribution av olja.
Kapitalägare räknar med stora vinster från hanteringen, konsumenterna är beroende av att få bensin till sina bilar, båtar och flyg. Industrier och marknader har växt fram som är beroende av oljeprodukter för sin produktion.
Miljontals löntagare är beroende av att få arbete och inkomst inom hela denna verksamhet.
Alltsammans skapar tillväxt som förser en växande världsbefolkning med livsförutsättningar, hålls igång genom att investerarna räknar med vinster på sina satsade kapital, att kapitalägarna stöder sig på äganderätten och att lönearbetet är den viktigaste formen för relationer mellan kapitalägare (investerare) och arbetare (löntagare).

Om man vill att exploateringen av fossila bränslen ska upphöra måste man alltså tvinga kapitalägare att avstå från sina vinster, man måste ingripa i äganderätten och ge löntagarna alternativa inkomstmöjligheter.
Teoretiskt skulle detta kunna ske genom att hårt beskatta investerare, oljeproducenter och konsumenter. Men är det praktiskt möjligt?
Vilken högre ordning skulle kunna åstadkomma detta?

Vilka länder tjänar på att ta upp och sälja olja?