onsdag 14 februari 2018

Arbetsmarknaden på alla hjärtans dag

I dagens SvD-ledare ägnar Per Gudmundson sina omsorger ”den svenska arbetsmarknadsmodellen” under rubriken "Svenska modellen avvecklar sig själv"
Man skulle kunna tro att den svenska samförståndsandan i dag, på alla hjärtans dag, slagit till på SvD:s ledarredaktion men så är det naturligtvis inte. Anledningen till ledaren är att ” Arbetsmarknadsekonomiska rådet” presenterat en rapport om fackens organisationsgrad och vad arbetsgivare tycker om kollektivavtal.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet har funnits sedan april 2015 och upprättades och finansieras av Svenskt Näringsliv. Ordförande är Lars Calmfors.

Gudmundson skriver bland annat: ”Det går att på god grund ifrågasätta hela apparaten. (Den svenska modellen alltså). Den bygger på en föreställd intressekonflikt mellan arbetare och företagare, men i verkligheten har de två alltid snarare varit beroende av varandra. Nuförtiden har dessutom rollerna lösts upp. Arbetare har blivit ägare, genom aktier och pensionsfonder. Och därtill äger de själva produktionsmedlen, som numera finns i arbetskraftens humankapital snarare än i verkstadens maskinpark.”

Att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan arbetsgivare och löntagare bara för att parterna samtidigt är beroende av varandra är ingen föreställning. Den är realitet som dagligen över hela den kapitalistiska världen visar sig.
Att löntagaren skulle äga produktionskapital genom att äga sin arbetskraft är rent stolligt liksom att hävda att löntagarens småposter av aktier pensionsfonder skulle innebära ägande av produktionsmedlen.
Har Gudmundson hört talas om löntagarfonderna? De skulle kanske ha förändrat ägarförhållandena.
Men de blev aldrig av på grund av näringslivets vilda och kompakta motstånd. En intressekonflikt så god som någon.

Men visst måste den svenska modellen, liksom allt annat, anpassas till samhällsfärändringar.
Jag tror nog att parterna på arbetsmarknaden är kapabla att klara den saken.



torsdag 1 februari 2018

Trovärdighet och opartiskhet?

 I SR:s policydokument står det att ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet.”
Det hördes inte mycket av i morgonens P1-intervju där Daniel Alling frågar två poliser om vad de tycker om att Dan Eliasson avgår som rikspolischef.

Inte heller märks det i medias allmänna rapportering om allianspolitikernas kritik av Eliasson.
Exempelvis i intervjuer med Tomas Tobé (M), exempel från SvD

Ett exempel på hederlig och opartisk kommentar kommer däremot från Eskilstuna Kurirens ledarredaktion i dag.

”Dan Eliasson har delvis en politisk bakgrund som sakkunnig och statssekreterare hos Laila Freivalds (S) och Thomas Bodström (S). Men Reinfeldtregeringen uppskattade hans kompetens och utnämnde honom två gånger till mycket krävande och viktiga generaldirektörsposter, först 2007 till Migrationsverket och sedan 2011 till Försäkringskassan. I båda fallen var moderata statsråd närmast ansvariga. Socialförsäkringsminister 2011 var en viss Ulf Kristerson (M), något som den partisekreteraraktige rättspolitiske talespersonen Tomas Tobé (M) kunde ha besvärat sig att tänka på.”

”Centraliseringen och omorganisationen av Polisen var inte Dan Eliassons påhitt. Den genomdrevs av justitieministern Beatrice Ask (M), med brett stöd i riksdagen, och en helt annan person var tänkt som rikspolischef. Dan Eliasson flyttades brådstörtat över från Försäkringskassan och åkte på en högst otacksam uppgift med en underfinansierad myndighet och en redan beslutad omskakande ändring av hela organisationen.”


onsdag 31 januari 2018

En vänster som pratar i sömnen

I dagens SvD ledare citerar Tove Lifvendahl under rubriken ”Unga,röda, matade och otacksamma” ett uttalande av Henrik Malmrot, förbundsordförande för Ung Vänster.  
"Ikeas ägare och grundare Ingvar Kamprad har dött. Han har byggt sin förmögenhet på att utnyttja människor i Sverige och andra delar av världen för att pressa löner och kostnader. Han har även skrivit bolaget i skatteparadis för att smita från skatten i Sverige. Det är tid att arbetarna får tillbaka det han stulit från dem. Vi är 150 000 arbetare som borde få dela på arvet."

Lifvendahl ironiserar över uttalandet.

Det är bara att hålla med Lifvendahl.
I en kapitalistisk värld som vår är Malmrots uttalande helt åt helsike och Lifvendahls har helt rätt.
Och utan att ett ögonblick hålla med Malmrot på en enda punkt kan jag ändå förstå att han gör sitt uttalande eftersom han tycks befinna sig i en socialistisk eller kommunistisk utopisk drömvärld.
Den som inte finns, och den som ingen ännu sett.

Det är det som är felet med en del av dagens vänsterretorik.

Men man får hoppas att Malmrot en dag i framtiden kan ta avstånd från sina ungdomssynder, bli förlåten och komma tillbaka till verkligheten.



måndag 29 januari 2018

Vad är klass?

 Är klass detsamma som ”klassidentitet” alltså individens egen uppfattning om vilken samhällsklass hen uppfattar sig tillhöra?
Eller är klass den faktiska ekonomiska, sociala och kulturella position i samhällshierarkin som olika grupper av människor faktiskt har?

En person kan, objektivt, tillhöra till exempel övre medelklass, men subjektivt anse sig tillhöra arbetarklass.
Stefan Löfven, kan man förmoda, är medleklass enligt den objektiva definitionen men upplever sig antagligen själv som arbetarklass.

Niels Stöber, Daniel Suhonen och Göran Therborn refererar 180128 på DN-Debatt till en undersökning som säger att ”Åtta av tio väljare anser att Sverige är ett klassamhälle”.
Alltså hur vi svenskar uppfattar vår egen klassposition.
De tycks ansluta sig till det subjektiva klassbegreppet.

En tredje definition av klass är Karl Marx´ som menade att klasstillhörigheten inte bestäms av levnadsstandarden eller till hur man själv uppfattar sin klassposition, utan av i vilket ekonomiskt och juridiskt förhållande olika samhällsgrupper faktiskt har till produktionsmedlen (kapital, fabriker, energiresurser, råvaror, naturresurser, patent, varumärken m.m.).
De som har makten över produktionsmedlen utgör överklassen och de som bara kan bidra med sin arbetskraft i produktionen är arbetarklass.
I det kapitalistiska samhället tvingas arbetarklassen att sälja sin arbetskraft (genom lönearbete) till den härskande överklassen.

Om en löntagare äger villa, Volvobil och värdepapper är hen därför inte överklass. Eller om en arbetare har bildat sig och blivit doktor i sociologi så har denne knappast gjort en klassresa med Marx´ definition så länge hen inte beslutar över ett företag med anställda eller skaffat sig annat produktionskapital.
Ingvar Kamprad gjorde under sitt liv en klassresa.

Frågan i den refererade Novusundersökningen löd: ”Tycker du att Sverige i dag är ett klassamhälle?”.
Vad betyder det att ”svenska folket” som svar på den frågan anser att Sverige är ”att Sverige är ett klassamhälle”?

Att det finns både rika och fattiga, både mäktiga och vanmäktiga överallt i världen är uppenbart och det är troligt att de flesta tillfrågade svarar på frågan utifrån detta välkända faktum.







onsdag 24 januari 2018

Rika och fattiga


Hon anser att det inte är någon bra fattigdomsbekämpning att ta från de rika för att ge till de fattiga
”Välgörenhet och bistånd spelar en viktig roll men det långsiktiga målet uppnås först när fattiga länder kan skapa eget välstånd. Detta förutsätter fungerande institutioner, vilket ofta saknas.”

Hon har säkert rätt i det.
Anledningen till Boscanins fundering är att Oxfam kommit med en ny rapport, ”Reward work, not wealth” som visar att den fattigaste halvan av världens befolkning inte fick någon förmögenhetstillväxt alls under förra året. Samtidigt gick 82 procent av ökningen till den allra rikaste procenten i världen.
Vi måste i högre grad belöna arbete, inte rikedom, skriver Robert Höglund, Oxfam, i en debattartikel i DN.

Aldrig förr har världen sett en större ökning av dollarmiljardärer som förra året med en ny miljardär varannan dag. De blir dessutom allt rikare. Oxfams rapport visar att de 762 miljarder dollar som världens miljardärers förmögenheter ökade med mellan mars 2016 och mars 2017 (då Forbes miljardärslista publiceras) hade kunnat utrota den extrema fattigdomen sju gånger om.

Problemet är hur överföringen av resurser mellan rika och fattiga ska kunna ske. Att ta från de rika för att dela ut till de fattiga kanske skulle hjälpa kortsiktigt men skapa stora problem på längre sikt.

Några andra tänkbara medel:
Därest de rikas förmögenheter fortsätter att växa på bekostnad av de fattigaste:

Företag borde prioritera rättvisa löner så att välståndsökningen blir mer rättvist fördelad.
Förutsättningarna för detta är fria oberoende fackföreningar, organisationsrätt, förhandlingsrätt.
Stopp för överexploatering av människor och miljö.
En effektiv bekämpning av skatteflykt och skatteparadis.
Mer pengar till välfärdssatsningar för de allra fattigaste.
Skatt på internationella valutatransaktioner.

Satsning på ekonomisk forskning om hur produktionens överskott fördelas, om inkomstklyftornas uppkomst och konsekvenser och om hur fattigdom långsiktigt kan bekämpas.




tisdag 23 januari 2018

Kapitalism, demokrati och politik – tre modeller

Till skillnad från alla andra kommunistpartier i historien har Kinas tagit hjälp av kapitalismen för att höja den ekonomiska och sociala standarden för medborgarna.
Alla andra kommunistiska partier har gått in för att försöka ersätta kapitalismen och har alltid misslyckats med det och bara uppnått elände för sina befolkningar.
Än så länge framstår Kinas utveckling som en framgång i fattigdomsbekämpning och välfärdsutveckling.
Däremot har Kinas kommunistparti inte lyckat skapa demokrati i vår mening utan är en politisk diktatur.
Frågan är om kapitalismens ekonomiska, sociala och kulturella mekanismer så småningom kommer att tvinga fram en politisk demokrati i Kina och om denna förändring i så fall kan ske utan inbördeskrig.

I de nordiska välfärdsstaterna har socialdemokratin under de senaste hundra åren insett att kapitalismen är en ekonomisk realitet som leder till ekonomisk utveckling. Men till skillnad från kineserna har nordens arbetarrörelser samtidigt utvecklat både demokratin och välfärden.

I sitt förhållande till kapitalismen har stater som USA fört en politik som är anpassad till kapitalismen. Den är demokratisk men mäktar inte med att skapa välfärd för hela sin befolkning.

Kapitalismen är alltså den ekonomiska, sociala och kulturella spelplan på vilka dikaturer och demokratier, socialliberaler och nyliberaler kämpar om vilka regler som ska gälla.
Framtiden får utvisa vilka som vinner och förlorar.
Att välta spelplanen verkar dock inte fungera.
Den nordiska modellen . Vad krävs? Tiden

måndag 15 januari 2018

Ordmärkeri på hög nivå

Partipolitiken har alltmer kommit att handla om ordmärkning.
Senast vi möter prov på det är på mötet ”Folk och försvar”.

Hur många procents sannolikhet innebär ”inte sannolik” respektive ”kan inte uteslutas”.
Det kan inte uteslutas att ”inte sannolikt” är lika mycket eller lika litet som just ”kan inte uteslutas”.
Samtidigt ”kan inte uteslutas” vara både mer eller mindre än ”inte sannolik”
Innebär ”sannolikt inte” 10 procent och ”kan inte uteslutas”12 procent av en risk eller en möjlighet?

Anta att ett lotteriföretag lovar att det är ”sannolikt” att du vinner en miljon kronor i deras lotteri medan ett annat lovar att ”det inte kan uteslutas” att du vinner en miljon i deras.
I vilket företag väljer du att köpa en lott?

Ungefär samma resonemang som om glaset är halvtomt eller halvfullt.
Beror mer på inställningen inte på exakta angivelser.

Då riksdagen senast fastställde Sveriges försvarsinriktning formulerat i 

"Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020

Försvarsutskottets betänkande 2014/15:FöU11
ansåg den att risken för att Sverige blir angripet ”inte var sannolik”.
Det var 2014.

Tydligen har försvarsutskottet efter beredning 2017 ändrat formulering till att den ”inte kan uteslutas”. Se
”Nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhetFörsvarsutskottets betänkande 2017/18:FöU4”

Statsministern anser att riksdagen beslut gäller och använder dess formulering. De borgerliga anser att försvarsutskottets formulering gäller innan att riksdagen tagit ställning till den.

Jag anser att den av riksdagen antagna formuleringen gäller men tror att det är sannolikt att försvarsutskottets formulering kommer att gälla då riksdagen på nytt ska besluta.
I varje fall är det inte uteslutet. Allt beror på hur SD ställer sig i riksdagen.


SvD Folk och försvar