Regeringen och Kapitalet i samma plan

Tre månader före valet 2006 åkte Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt till det hemlighetsfulla Bilderberggruppens möte på inbjudan av Investors ordförande Jacob Wallenberg. Resan skedde med Investors privatjet till en kostnad av 1,1 miljon kronor.
Anledningen till att SvD fått fram uppgiften är att Investor yrkat skatteavdrag för resan vilket gör att historien blir offentlig. Enligt Investor betalade Moderaterna 8000 kronor för Fredrik Reinfeldts resa.
Bilderberggruppen brukar beskrivas som en av världens mäktigaste sällskap som sedan starten 1954 samlar företagsledare, politiker och andra makthavare ur den s.k. superklassen. Mötena omgärdas av stort hemlighetsmakeri. Trots att gruppen innehåller många inflytelserika personer inom mediebranschen väljer dessa att inte rapportera vad som diskuteras på mötena. Även socialdemokratiska regeringsmedlemmar har varit med.
Vad som är intressant i den här historien är att Wallenberg bjuder med dåvarande oppositionsledaren Reinfeldt och att Wallenberg, genom skatteavdraget, nu vill ha skattebetalarnas bidrag för resan.
Och om någon undrat över i vilkas intressen Moderaterna agerar så kanske denna lilla historia kan ge en fingervisning.

Virrig vänster

Dagens vänster är förvirrad på en grundläggande punkt. Den saknar en djup analys av, och en formulerad uppfattning om, ”den rådande ekonomiska världsordningen”, kapitalismen. Och utan en sådan teori är och förblir vänstern en borgerlig och kraftlös vänster.
Det gäller alltifrån den mest extrema ”antikapitalistiska” vänstern till socialdemokratin.

Här är några företrädare för förvirringen:
* Konspirationsvänstern. Anser att de rika har uppfunnit, och upprätthåller, kapitalismen för att kunna konspirera mot folket. Konspirationsvänsterns internationella guru är Naomi Klein. Har många svenska företrädare på svenska tidskriftsredaktioner och tankesmedjor.
* Idealistiska vänstern. Utgår från att man kan avskaffa ”kapitalismen” om man ersätter liberalismens ideologi med socialismens. Kapitalism=liberalism. Mycket vanlig.
* Köksbordsvänster. Tycker litet hit och dit. Vanlig hos Aftonbladets krönikörer. Skiter i kapitalismen utom när den kan användas som skällsord.
* Godhetsvänstern. Anser att kapitalisterna (de rika) bör bli snällare och avstå sina privilegier och ändra attityd. Så blir allt bra.
* Feministvänstern. Ser inte kapitalismen utan bara den manliga dominansen i samhällshierarkin. Om kvinnorna tar över samhället kommer det hierarkiska samhället automatiskt ersättas av något bättre.
* Vulgärvänstern: Anser att allt som är åt helvete beror på kapitalismen. Kapitalism = girighet, ondska, borgerliga regeringar.
* Revolutionsromantikerna. Drömmer om att avskaffa ”kapitalismen” genom stenkastning men vet inte vad det är och vad de ska ersätta den med.
* Anarkistvänstern. Vill avskaffa lönearbetet eftersom det innebär utsugning, därför ger anhängarna fan i att jobba och lever på tjuvsamhällets bidrag eller på föräldrarna. Tror sig göra revolution när den slår in fönster hos McDonald’s och eldar upp bilar.
* Statssocialisterna. Kvarleva från förra seklet. Säger inte längre att staten ska ta över utan talar om den ”offentliga sektorn” och ”samhället”. All enskild och privat verksamhet är skum och utryck för ”kapitalism” d.v.s. profitbegär.

Vanligen sammanblandas marknadsekonomi och kapitalism. Många diskuterar ”kapitalismen” som om den bara existerar i västvärlden och inte är global. Inte ovanlig är uppfattningen att ”kapitalismen” är ett historiskt felsteg, en abnormitet i den mänskliga utvecklingen. Förvirringen är total.
Rec av Michael Moores film "Capitalism - a love story" i AB
I DN
i ETC

Johan Norberg på Newsmill

Klasskampen, 2010 års modell

Avtalsrörelsen 2010 har rullat i gång.
Kapitalägarna kommer till förhandlingsbordet och visar upp tomma penningpungar och ojar sig över sitt elände och hur hårt krisen drabbat företag och svenskt näringsliv.
Löntagarna anser sig ha varit krismedvetna nog genom att ha gått med på lönesänkningar i krisavtal, permitteringar och försämrade a-kasserssättningar. För övrigt är årets krav på 2,6 procents lönehöjningar modesta, anser man.
Ungefär så inleds varje avtalsrörelse. Men i år är motsättningarna större än på länge.
Med krisen och en borgerlig regering i ryggen känner sig Svenskt Näringsliv segervisst.
Nu har man chansen att pressa ner lönerna.
Men granskar man företagens kvartalsrapporter verkar inte eländet för kapitalägarna helt bottenlöst.

Några axplock ur tredje kvartalets bolagsredovisningar 2009.

Ericssons nettoresultat var 772 miljoner kronor för tredje kvartalet.
SEB nettoresultat blev 37 miljoner kronor.
Alfa Laval redovisar ett resultat före skatt på 901 miljoner kronor för det tredje kvartalet
Försvarskoncernen Saab redovisar en vinst före skatt på 152 miljoner kronor.
SCA redovisar en vinst före skatt på 2 199 miljoner kronor.
Scanias vinst, före skatt, på 383 miljoner kronor var betydligt bättre än de 54 miljoner som aktieanalytikerna i snitt hade väntat sig.
Electrolux redovisar en vinst på 2 244 miljoner kronor, jämfört med vinsten på 1 170 miljoner kronor för motsvarande kvartal förra året.
Boliden har bättrat på resultatet med över en miljard kronor jämfört med samma tid i fjol. Vinsten före skatt landade på 923 miljoner kronor för årets tredje kvartal.
Bostadsföretaget JM redovisar en vinst före skatt på 157 miljoner kronor för det tredje kvartalet i år.
Nordea redovisar ett rörelseresultat på 832 miljoner euro för det tredje kvartalet.
Handelsbanken redovisar en rörelsevinst på 3 255 miljoner kronor för det tredje kvartalet i år, bättre än väntat.
Telia-Soneras vinst efter finansnetto uppgick till 7 563 miljoner kronor för årets tredje kvartal. Omsättning lyfte från 25 817 miljoner till 27 069 miljoner kronor
Tobakskoncernen Swedish Match redovisar en vinst före skatt på 757 miljoner kronor för årets tredje kvartal. Det kan jämföras med vinsten före skatt på 693 miljoner kronor under samma kvartal i fjol.
Industrikoncernen Trelleborg redovisar en vinst före skatt på 288 miljoner kronor för årets tredje kvartal.
ABB redovisar ett rörelseresultat, inklusive engångsposter, på 1.419 miljoner dollar för det tredje kvartalet 2009.
Assa Abloy redovisar en vinst före skatt på 1.227 miljoner kronor.
AstraZenecas vinst redovisas till drygt 3 032 miljoner kronor för tredje kvartalet, jämfört med 2 443 miljoner motsvarande kvartal förra året, vilket var mycket bättre än väntat.
Industrikoncernen Trelleborg redovisar en vinst före skatt på 288 miljoner kronor för årets tredje kvartal.

Det finns naturligtvis företag som gjort förluster men det gör det ju alltid även när det inte varit kris.

Läs mer om avtalsrörelsen:

LO
Svenskt Näringsliv
Dagens Samhälle

UNT
Expressen
DN.debatt
DN
SvD

Kapitalägarna pressar lönerna

Globala gruvjätten Vale är ett mycket lönsamt företag. Dess nettovinst under ”krisåret” 2008 var tretton miljarder dollar.
Ändå manar företagsledningen facket till återhållsamhet i kraven och till stora eftergifter, och utmanar arbetstagarna genom att ta bort deras förmåner.

3.500 Valeanställda i Kanada svarade i mitten av juli med att gå ut i strejk.
De är fortfarande i strejk i dag och Vale anställer strejkbrytare för att ersätta dem.

Samtidigt är Valearbetstagare i Brasilien involverade i en strid för grundläggande rättigheter, inklusive rätten till en säker arbetsplats.

Läs mer:

United Steelworkers
Vale

Du kan stödja de strejkande här:

Expressen

Jobben kommer inte först

Det var tydligt redan före valet 2006: Moderaterna stod för arbetslinjen, socialdemokraterna för bidragslinjen.
Jag skrev om det i tidskriften ”Arena” okt/nov. 2005, nästan ett år före förlustvalet. Min artikel slutade: ”För om inte Sveriges socialdemokratiska arbetareparti kämpar för arbetets värde kommer partiet inte vinna arbetarna för sin politik.”
Tyvärr fick jag rätt.

Parollen ”Jobben först”, blev socialdemokraternas paroll först efter att moderaterna vunnit valet genom att hävda arbetslinjen.

Nu heter det alltså ”Jobben först”. Det är bra. Men vad ligger bakom, förutom valtaktik och efterklokhet?

Arbete uppstår inte genom politiska paroller. Arbete uppstår bara genom att resurser, d.v.s. kapital, satsas i verksamheter som gagnar produktion, antingen den är privat finansierad eller att den är finansierad via skattemedel.

Jobben kommer alltså inte först, utan först kommer kapitalet och produktionsresurserna.
Vad socialdemokratin borde fundera över är alltså hur kapitalbildningen ska gå till. Frågan som bör ställas är: På vilket sätt ska kapitalresurserna ordnas för att bäst gynna produktionen och arbetet? Den frågan kan formuleras på ett pedagogiskt sätt så att ”alla kan vara med” i debatten så att den inte enbart förbehålls tankesmedjor och partieliten.
Frågan bör ha svar, inte till valet 2010 för det är för sent, men till valet därefter.

DN
Expressen
Aftonbladet

Lögnen om LAS får ännu en törn

Utan att redovisa några vetenskapliga bevis dödförklarade näringslivsforskaren Magnus Henrekson lagen om anställningsskydd (DN jan. i år)och Centerpartiet anser att turordningsreglerna för småföretag ska skrotas helt.
Efter en konfrontation med verkligheten har visserligen Moderaterna svängt i frågan och anser inte längre att LAS är något problem men Moderata ungdomsförbundet, MUF, anser att LAS dispositiva regel om sist in först ut från jobbet är en avgörande orsak till den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. .
SvD:s ledarredaktion går på MUF:s linje. (Se mina bloggar 6 och 11 september.)
Nu, i dagens SvD, redovisas en undersökning med SEB:s Företagarpanel där 1400 företagare svarat på frågor. Panelen säger att bara 3 procent av företag med upp till nio anställda tvingats göra sig av med nödvändig kompetens på grund av turordningsreglerna i LAS.
Undersökningen, som SvD Näringsliv refererar till, visar att ju mindre företagen är, desto färre är det som ser problem med turordningen.
På frågan ”Har ni under det senaste årets kris upplevt att Las turordningsregler vid uppsägning lett till att ni tvingats göra er av med kompetens som ni hade behövt ha kvar?” svarar bara 8 procent av företagen ja, medan 81 procent säger nej.

Hur kan skrönan om LAS, som ett stort problem, vara så starkt förankrad hos s.k. nyliberaler och så spridd även utanför dessa borgerliga kretsar? Okunskap är säkert en anledning men varför har högerpropagandan haft sån effekt?
En uppgift för forskningen att ta reda på.

Etablissemanget gynnar SD

Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet är främlingsfientlig på gränsen till olaglig.
Och hela etablissemanget går självklart reflexmässigt emot.
Vilket kan gynna SverigeDemokraterna. SD vänder sig nämligen till den icke-etablerade, ”opolitiska”, opinion som snarare stärks av det massiva motståndet från etablissemanget. Det hela påminner – utan jämförelser i övrigt – om hur kommunisterna motades av de demokratiska partierna på 50-60-talen.

Denna dagens” opolitiska” allmänhet sammanfaller i långa stycken med de marginalväljare som de politiska blocken så ivrigt försöker fånga in. SD spelar på populistiska strängar som de etablerade partierna, av renlighetsskäl, försöker undvika.
Den starka reaktionen mot SD har alltså flera orsaker.
Effekten blir paradoxalt nog att SP vinner terräng.

Det demokariska spörsmålet i sammanhanget är huruvida Aftonbladet gjorde rätt att publicera artikeln.
Enligt min mening kräver yttrandefriheten att även obehagliga åsikter bör publiceras. Ogrundade och ologiska påståenden och falska fakta borde därmed kunna bemötas och vederläggas i sann demokratisk anda. Att tiga ihjäl dumheten är inte demokratiskt. Möjligen någon gång effektivt.

Problemet för många är att tillvaron är dialektisk och sammansatt, inte enkel och rätlinjig. Rörelse skapar motrörelse som i sin tur ger upphov till ny rörelse o.s.v.


SvD
DN