Något om näringslivets samhällsansvar

”Företagens uppgift är att erbjuda produkter och tjänster som människor vill ha, och god avkastning åt sina ägare. ”

Så vackert formulerat om näringslivet!

Samma företeelse kan uttryckas så här, mycket fulare:
”Kapitalister satsar kapital i företag som producerar för marknaden. Motivet är att kapitalägaren därmed vill få vinst på satsat kapital.”

Ingen av satserna är direkt lögn. Och det finns en sanning i bägge. Men den vackra är något idylliskt förskönande och den andra beskriver något av en krass verklighet.
Formuleringarna uttrycker helt olika syn på näringslivets funktion i samhället.

Den första meningen är formulerad av SvD ledarskribent Peter Wennblad i dagens ledare
”Nu får näringslivet helvetet det bett om”

Innan Wennblad blev ledarskribent i SvD var han lobbyist på kommunikationsbyrån Paues Åberg, redaktionschef på Gotlands Allehanda, chefredaktör på tidskriften Moderna Tider och redaktör på Magasinet Neo, samt lokalpolitiker (M) på Gotland. Så här skriver han bland annat i dagens ledare:

”Under 2000-talet har stora delar av näringslivet skaffat sig en ny överideologi. Företagens uppgift är numera, enligt dem själva, inte i första hand att erbjuda produkter och tjänster människor vill ha, och god avkastning åt sina ägare. Nu ska de åstadkomma samhällsnytta. Ha högre syften. En modern entreprenör identifierar sig snarare som aktivist i palestinasjal än som direktör i slips.”
Det är för djävligt och kommer att leda till kommunism, anser Wennblad.

En något annan infallsvinkel på näringslivet har Max Koch som är professor i socialt arbete och forskar om hållbar välfärd och ekonomisk nerväxt, som på engelska kallas för degrowth. Han menar att vi måste växla ner på konsumtionstakten för att kunna leva socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart.
Tillsammans med andra forskare har han ställt frågor till 1500 svenskar om vad de anser om olika policyåtgärder som skulle kunna leda till minskad konsumtion, samt social utjämning.

Fem olika ekosociala policys föreslås:
1. ett övre inkomsttak på knappt 1,5 miljoner kronor/år
2. Förmögenhetsbeskattning
3. Basinkomst
4. förkortad arbetstid
5. samt skatt på köttkonsumtion

Mest positivt inställda var de som svarade till minskad arbetstid (52 procent) och förmögenhetsbeskattning (42 procent). Minst stöd fanns för basinkomst (18 procent) och inkomsttak (25 procent). Cirka 30 procent av deltagarna tyckte att hårdare beskattning på köttkonsumtion skulle vara bra.

Nu får näringslivet helvetet det bett om

Hållbar välfärd för nya generationens socialpolitik

 

 

Demokratins former II

Den kvinnliga rösträtten infördes för exakt hundra år sedan.

Det var ett viktigt steg i demokratins utveckling. Många menar att demokratin därför firar hundraårsjubileum i år.
Men demokrati är betydligt äldre än så och mer sammansatt än rösträtt.

Hundraåringen tycks fungera kryckigt.
Många partier käbblar med varandra utan att något blir gjort.

Politikerna står handfallna inför en stundande miljökatastrof, ökande ekonomiska, sociala och kulturella klyftor, söndervittrande välfärd och annat elände.
Men det är inte demokratins fel.

Alla övriga styrelseformer - oligarki, plutokrati, timokrati, diktatur, teokrati, meritokrati – är inga alternativ till demokratin. Alla länder har problem oavsett styrelseform.
Erfarenheterna har ändå lärt oss att demokratin är den samhällstyrning som har minst nackdelar och mest fördelar. Men, som sagt, demokratin är inte utan problem.

Vid plötsliga katastrofer, och i dåliga tider, är det viktigt att de styrande kan handla snabbt och resolut.
Att, då många olika intressen ska komma till tals och många ska säga sin mening och man måste utreda och diskutera, ta hänsyn till andra och kohandla för att komma fram till vad som behöver göras, tar tid. Besluten kan komma för sent.
Och om besluten blivit en kompromisslösning kanske det inte är det bästa när konkreta åtgärder behövs.

I antikens Grekland och Rom löste man problemet genom att utse en betrodd ledare som, för en begränsad tid av högst ett halvår, fick uppdraget att styra. Han kallades för diktator.

Ett exempel är den antike greken Solon (ca 640 - 558 f.Kr.) som för året 594 f.kr. fick oinskränkt fullmakt att nyordna hela statsskicket och rädda stadsstaten Atén som på grund av konflikter mellan över och underklass drabbats av ekonomisk stagnation. 
Det första Solon gjorde var att påbjuda frigivning av alla dem som på grund av skuldsättning råkat i slaveri och att slopa alla skulder på jordegendom.
Överklassen motsatte sig åtgärderna och Solon avgick efter mandatperioden och lämnade Aten.

Demokrati är det styrelseskick som de flesta av världens länder uppger sig ha. Men demokrati betyder inte detsamma i Kina som det gör i Sverige. Kommunistiska enpartistater har kallat sitt styrelseskick för folkdemokratier och ansett den överlägsen den liberala demokrati som vi till exempel har i Sverige.
Den kommunistiska uppfattningen är att vår demokrati är skenbar så länge som medborgarna saknar fullständig ekonomisk demokrati. Folket saknar inflytande över näringslivet, arbetet och produktionen. Demokratin når inte in innanför företagens väggar. Där bestämmer kapitalet. På arbetsplatsen har löntagaren bara att lyda order uppifrån.
I Kina har ett enda parti, Kommunistpartiet, därför makten. Inga andra partier får förekomma. Kommunistpartiet är hela folkets röst så varför ska det finnas fler?

I våra liberala demokratier är valsystemen litet olika.

1.  I Frankrike, Storbritannien, USA, Kanada och Australien tillämpas majoritetsval.
En valkrets motsvarar ett mandat vilket innebär att den kandidat som får över hälften av rösterna företräder valkretsen. Systemet gynnar större partier och ger det segrande partiet större makt än med proportionella val. Systemet leder till tvåpartisystem.

2. Proportionella val tillämpas ibland annat de nordeuropeiska länderna.
Ett proportionellt valsystem vid val till en politisk församling innebär att fördelningen av mandat sker i proportion till respektive partis andel av rösterna.
Ett problem med det är att antal partier kan blir så många att de blockerar varandra. Därför finns en småpartispärr. I Sverige ligger den på fyra procent. För att komma i fråga i riksdagen måste partiet alltså få mer än fyra procent av rösterna.

Valsystemen tillämpas på olika sätt och i till exempel Italien, Nya Zeeland och Japan används blandade system.

Liberal demokrati bygger på
Grundlagar som garanterar att makten är delad mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Riksdagen stiftar lagar, domstolarna dömer och myndigheten verkställer domen.
I en liberal demokrati ska också finnas garantier för
* Föreningsfrihet (frihet för det civila samhället) Rätten att bilda fackföreningar och politiska partier.
* Yttranderätt, rätt för var och en att utrycka sin mening.
* Tryckfrihet, mediefrihet
* Näringsfrihet, rätt att starta och driva företag
* Medborgerlig rösträtt. Varje medborgare ska ha rätt att rösta på politiska partier. Alla väljare har en röst var.
* Egendomsrätt. Alla ska ha rätt till enskild egendom.
* Offentlig och öppen myndighetsutövning. Medborgaren ska ha rätt och möjlighet att granska myndigheter. Offentlighetsprincipen.
* Möjligheter för den enskilde till rättslig prövning vid tvister.

Viktiga för demokratin är att medborgarna är fria från fattigdom, känner jämlikhet och förtroende gentemot andra och har en god allmänbildning.
Till det sist nämnda hör bland annat att kunna motivera sina ståndpunkter och argumentera för dem och inte bara kasta ur sig ett påstående eller en åsikt.
Dit hör också att kunna belägga påståenden genom källhänvisning och med hjälp av fakta.

Nackdelar i liberala demokratier
Många medborgare har inte tid, förmåga, intresse eller lust att sätta sig in i politiska frågor.
Men de har ändå rätt att välja. Det gäller såväl den fullständigt okunnige som den som är väl insatt i politik, samhällsekonomi och sociala förhållanden. Dum eller klok, bägge har var sin röst.

De politiska partierna måste ha politisk makt för att kunna genomföra sina program.
Därför ägnar de sig åt att fiska röster. Ju fler röster dess större makt och ju större möjlighet att få igenom sin politik.
Särskilt där valsättet är proportionellt leder detta till oheliga allianser, kohandel och kompromisser mellan olika partier. Ett parti kan inte ensamt få majoritet utan kan gå ihop med andra i en allians eller koalition.
 Allt för att säkra makten. Det innebär att alla partier i alliansen måste kompromissa och hitta en gemensam nämnare.  Risken är att de olika partiernas program suddas ut och politiken blir otydlig.

Men demokratin handlar inte bara om det politiska livet.
Det civila samhället, som inte direkt är styrd av politiken, är en viktig del av demokratin. Att till exempel fackföreningar, näringslivet, samtalstonen på sociala media och medborgarnas vardagsliv fungerar i frihet är oerhört viktigt för ett demokratiskt samhälle.

Valsystem och representationseffekter En jämförande studie av 25 länder. SOU 2007:40

Sveriges riksdag firar demokratin 

 

 

Börs och corona

Även om coronaviruset inte utlöste fallet på börsmarknaden så har coronaepidemin skapat kaos i världsekonomin. 

En stor del av kaoset beror på politikernas vällovliga försök att stoppa smittans spridning.
Stängda gränser, mötesförbud, isolering, stängda skolor, undantagstillstånd har bromsat ekonomin.
De stora industrierna stänger, permitterar och varslar anställda.  Småföretagen klappar igen.

För att rädda företagen ger staterna ut nya pengar och strör ut över näringslivet. I USA lovar Trump att varje medborgare, utan motprestation, ska få checkar värda 1000 dollar, s.k. helikopterpengar.

Den svenska regeringen presenterar stödpaket på upp till 300 miljarder kronor till näringslivet.

Allt för att hålla igång näringslivet och hålla köpkraften uppe.

Börserna dök eftersom de var övervärderade och så kom coronaviruset därtill.
Börsens nedgång och pandemins spridning växelverkar i en nedåtgående spiral som måste brytas.

När det gäller coronaepidemin är än så länge är läget följande, 20-03-21 enligt Johns Hopkins
Insjuknade 275 469
Döda 11 402
Tillfrisknande 88 258

De flesta döda tillhör en särskild riskgrupp och är över 80 år med en underliggande sjukdom som hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, högt blodtryck, cancer eller diabetes.

Vi kan jämföra med tidigare virusepidemier.
Viruset sars 2003 slutade med totalt 8 000 smittade och 750 dödsfall i hela världen.
Smittan H1N1 och svininfluensan 2009 krävde över 280 000 liv och mångfalt fler sjuka.
Ungefär likadant för mers 2012 med 2 500 smittade och 858 döda.
Ebolaepidemin 2014 har WHO rapporterat att utbrottet sammanlagt resulterade i minst 28 616 insjuknade och 11 310 döda i de tre hårdast och primärt drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone.

I inget fall har de tidigare pandemierna samverkat med börskrascher. Än mindre orsakat dem.
Men nu inträffade den medicinska och ekonomiska katastroferna samtidigt.

Man kan vara rätt säker på att smittspridningen inte avtar om börsen repar sig.

Börserna i dag

Centern skrämmer väljarna med en zombie

Centern plockar upp ett gammal lik ur dess grav och försöker använda det i valkampen.

De vill skrämma väljarna med zombifrågan, LAS, lagen om anställningsskydd, och med spöket turordningsregeln (sist in, först ut).
C påstår att LAS är ett hinder för svenska företags konkurrenskraft, att lagen drabbar de svaga på arbetsmarknaden och att LAS leder till stelhet i näringslivet.
Ingenting talar för det.

LAS skyddar löntagare
Lagen om anställningsskydd kom till 1974 som ett skydd för löntagarna. Arbetsgivarna kunde innan dess tämligen godtyckligt avskeda löntagare.
Det är den tryggheten som Annie Lööf nu vill skippa utan att vinna något annat.

Sedan lagen kom till har dess praxis modifierats avsevärt. Så här funkar det i praktiken:

Gäller endast vid arbetsbrist
En uppsägning från arbetsgivarens sida måste alltid ha saklig grund. Saklig grund kan vara av två slag; personliga skäl eller arbetsbrist. Det är vid arbetsbrist som LAS gäller.
Arbetsbrist uppstår när exempelvis ett företag går med förlust och antalet anställda måste minskas. Det är i princip arbetsgivaren som avgör när arbetsbrist uppstår. Arbetsgivaren måste överväga alla möjligheter som står till buds för att undvika uppsägningar på grund av arbetsbrist och förhandla med facket om förändringar i verksamheten.

Gäller för dem som saknar kollektivavtal
Arbetsgivaren får inte säga upp vem som helst på grund av arbetsbrist. Om inget kollektivavtal finns, är det LAS regler om turordning som gäller. De går ut på att de anställda rangordnas i förhållande till vars och ens anställningstid - sist in, först ut.

Lagen är förhandlingsbar
Där kollektivavtal gäller är det mycket vanligt att arbetsgivaren och facket förhandlar fram ett avtal om turordning, som helt och hållet ersätter LAS-reglerna och som tar hänsyn till de anställdas särskilda kvalifikationer.

Särskild regel för småföretag
Om företaget har färre än tio personer anställda får arbetsgivaren göra avvikelser från turordningslistan genom att undanta högst två.

Gäller inte hela företaget
Finns det flera driftsenheter gäller principen sist in, först ut på varje driftsenhet för sig. Man gör också en turordningslista för varje avtalsområde på arbetsplatsen – alltså olika för olika fack.

Avsteg från LAS är vanliga
Arbetsmarknadens parter har rätt att genom kollektivavtalsreglering göra avsteg från LAS turordningsregler, vilket ofta görs. Facket inser vanligen att företaget kan behöva behålla specialkompetenser.

Avskedanden betyder alltid kompetensförlust
Man får väl utgå från att de flesta företag har anställt kompetent personal. Varje avskedande betyder alltså en kompetensförlust, oavsett LAS.

När nu Annie Lööf håller fram liket håller moderaterna för näsan och vänder sig bort. Liberalerna hukar brända som de är på frågan sedan förra valrörelsen.
LAS är inte ett problem ens för arbetsgivarna.
Centern måste vara dåligt informerad om att frågan är död och att det är andra större frågor som skapar problem på arbets- och kapitalmarknaderna.
Varför tar de till exempel inte itu med frågan om bristen på investeringar och bristen på realkapital?

Se mina bloggar om LAS
”Björklunds lögn var typisk”  

”Lögnen om LAS får ännu en törn” 

”Björklund ljög för landsmötet”
"LAS i verkligheten"

LAS, Lagen nu

Turordningsreglerna, Lagen nu
Medlingsinstitutet om LAS 

”Undantagen av LAS? En redogörelse för omfattningen avundantagskretsen och dess centrala konsekvenser”, Kandidatuppsats i arbetsrätt av Mattias Hjalmarsson,Lunds Universitet 2016 

Vill Rankka trumpifiera svensk politik?

Maria Rankka är sedan oktober 2010 vd för Stockholms handelskammare och har varit förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet och medarbetare till Carl Bildt vilket dock inte helt förklarar hennes okunnighet om dagens politiska situation.

I en krönika SvD 170528 ”Enbart åsikter gör inte politikern” efterlyser hon det politiska ledarskapet.

Rankka tar två exempel på politikernas usla ledarskap: Politikerna (läs regeringen) försöker driva på om flygskatten trots att de vet att den är kontraproduktiv. Ren populism och resultat av kohandel konstaterar hon.

Det andra exemplet hon anger är Reepalus förslag om begränsning av vinster i välfärden Alla anser att förslaget är orealistisk, slår Rankka fast.

Men hennes huvudpoint är att politikerna för fram förslagen trots att de inser att förslaget saknar stöd i riksdagen.
”Det är dåligt ledarskap att argumentera för förslag som inte går att genomföra” skriver hon.
Och minsann vet hon vad ledarskap är ty hon har läst Percy Barneviks bok ”Ledarskap – 200 råd”.
Där skriver den store ledaren att genomförandeförmågan, snabbheten och flexibiliteten är 90 procent av framgången. Strategi och analys – det som man i första hand lär sig på topputbildningarna för ledare i näringslivet – är enligt Barnevik överskattat. Det behövs, men förklarar en mindre del av framgången. ”Möjligtvis är det en sanning som inte bara är giltig i näringslivet.” skriver Rankka.

”Det räcker inte för politiker att ha en massa åsikter, utan det krävs också ledarskap och förmåga att få människor med sig, förklara komplexa samband och allt som oftast leverera obekväma budskap. Dessutom blir idéerna onekligen mindre värda om kapaciteten och stödet för att genomföra dem saknas.”

Är det en trumpifiering av svensk politik Rankka längtar efter?

Regeringens förslag till flygskatt 

Percy Barneviks bok ”Ledarskap – 200 råd” i tidningen Chef
Alice Teodorescu i GP "Inga gratisluncher i politiken"

                                                                                                     

Det enskilda ägandet och näringslivet III. (av III) Den kapitalistiska utvecklingen gräver sin grav.

Så länge som de privata företagen och produktionsmedlen ägdes av enskilda personer, som riskerade sitt egna kapital, kunde dessa personer besluta om investeringar, produktion, omdispositioner, personalpolitik m.m. Deras beslut drabbade då ett relativt begränsat antal anställda.

Hänvisningen till att företagets ägare ska ha rätt att disponera över ”sin egendom” hade därför tidigare en viss relevans. Givetvis gäller detta fortfarande dagens småföretagare och småsparare.
Vad jag här talar om är ägandet över storkapitalet och om en av kapitalismens grundvalar – det enskilda ägandet av produktionsmedlen.

Arbetsgivarnas äger inte löntagaren men kampen mellan löntagare och ägarna av produktionsmedlen har ständigt handlat om hur mycket företagarna ska bestämma över lönatagarnas arbetskraft, arbetstid, arbetsmiljö och arbetsförhållanden. För att inte tala om fördelningen av det gemensamma produktionsresultatet. Kampen handlar om nyttjanderätten av arbetskraften och rätten att bestämma över produktionen.
Arbetsgivareföreningen hade i sina stadgar- paragraf 23 senare 32 - inskrivet att arbetsgivaren själv hade rätt att leda och fördela arbetet och anställa och avskeda löntagare.  Organisationen krävde av företag som ville ansluta sig till att de skulle följa den bestämmelsen.
Arbetsgivarna hävdade helt enkelt sin privata äganderätt till företaget.

Den kampen har i dag, i många länder, lett fram till en reglerad och disciplinerad avtalsrörelse mellan arbetsgivare och löntagare.

I dag har de tio största svenska företagen 880 000 anställda i olika länder. På 1890-talet hade A.B. L. M. Ericsson & Co cirka 500 anställda. I dag är antalet 119 718.

Det är stor skillnad på konsekvenser för samhället om ett företag med ett fåtal anställda beslutar om nedläggning än om ett företag med flera tusen anställda fattar samma beslut.

Storföretagens nedläggningsbeslut drabbar inte bara de egna anställda utan även mängder av småföretag, konsulter, entreprenörer, underleverantörer och deras anställda. För kommuner och staten kan det handla om att skatteinkomster plötsligt förvandlas till stora utgifter för arbetslöshetsstöd och andra ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser.

Självklart försöker löntagare och politiker genom avtal och lagstiftning begränsa de negativa konsekvenserna av företagens beslut vilket naturligtvis hämmar företagsledningarnas handlingsutrymme.

Äganderätten har i alla tider skapat konflikter. Grannar har bråkat med varandra om tomtgränser, nationer har krigat om territorier, stater och enskilda medborgare har tvistat om nyttjande- och äganderätt. Upphovrätt, patenträtt och andra ideella äganderätter vållar alltid strid.

I staten, det civila samhället och det privata näringslivet pågår en ständig konflikt om den enskilda äganderätten. Under 70-talet kom konflikten om den privata äganderätten till öppen kamp i politiken genom striden om löntagarfonderna.
Konflikten blir i dag tydlig i debatten om ”vinster i välfärden” och i debatterna om företagens ansvar för miljön. Gränsen mellan höger och vänster i politiken formar sig utifrån inställningen till ägandet och bestämmanderätten till produktionsmedlen.

Företagens allt större påverkan på miljön är också ett tecken på att privatintressen inte längre ensamt kan styra ekonomin. Oljebolaget BP:s oljeutsläpp i Mexikanska golfen 2010, General Electric som dumpade gift i Hudsonfloden mellan 1947 och 1977 och då Exxon Mobil Corporation 1989 grundstötte utanför Alaska och läckte ut en enorm mängd råolja, för att nämna några kända oljekatastrofer som exempel. Koloxidutsläpp, kärnkraft, gifter i kemikalier, arbetsmiljökatastrofer, skogsskövling, och en mängd andra samhälls- och miljöområden kostar samhället enorma pengar.
Företagens exploatering av samhällsresurser kan ge stora utgifter för skattebetalarna.
I Sverige har vi bland annat haft BT Kemi- och Eternitskandalerna där kostnaderna har drabbat skattebetalarna men som i decennier gett aktieägarna och kapitalägarna stora vinster.

Den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen gör att kapitalet blir allt mer samhälleligt och allt mindre privat.

Bankers, finansinstituts, storföretags och näringslivets allt större expansion blir alltmer samhällspåverkande och därmed allt mindre privata.
Argumentet att företagets ägare ska ha rätt att disponera över ”sin egendom” blir allt mindre relevant.
De dogmatiska nyliberalernas argument att kapitalisterna har rätt över kapitalet eftersom det är enskild egendom har undergrävts av den kapitalistiska utvecklingen.
Med andra ord är det kapitalismen självt, som har gjort vad som ”socialister” misslyckats med, nämligen att göra det privata produktionskapitalet kollektivt och socialt.

Utan insikten om den utvecklingen blir det svårt, både för vänster och höger, att föra ekonomisk politik och att vidmakthålla demokratin.

En sammanfattning kommer i ett kommande inlägg.

Se mina tidigare inlägg i frågan
Det enskilda ägandet och näringslivet I
Det enskilda ägandet och näringslivet II. Hur privat är kapitalet och detenskilda ägandet?

Wikipedia. ”Paragraf 32”
Motion till riksdagen 1988/89:K203 av Carl Bildt m.fl. (m)”Grundlagsfäst äganderätt”Torbjörn Tännsjö ”Bör äganderätten vara grundlagsfäst?”  Statsvetenskaplig tidskrifts arkiv
Svenskt Näringsliv. ”Kartläggning av stöd till företag”
LRF ”All fakta om det goda ägandet”
Fokus ”Kapitalismen största hotet mot världens befolkning”
SvD Näringsliv ”Historiska miljökatastrofer” 
Andreas Cervenka SvD ”De svenska bankernas skulder” 

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Arbetet och produktionen är grunden för samhällets utveckling, och den enskilda privata äganderätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Staten och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Det har skett bland annat genom att företagen blivit beroende av statliga stöd och subventioner och staten är beroende av företagens verksamhet och skatter.

Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.

Som exempel kan vi ta att skattebetalarna åkte på notan för finanskrisen i Sverige 1990–1994.
Nordbanken (numera Nordea) köptes ut av staten för att förhindra banken att gå omkull. Banken hade år 1989 slagits ihop med PK-banken. Staten pumpade in 65 miljarder i affären, dock bedömdes banken ha ett visst värde varför förlusten antas ha kostat skattebetalarna omkring 35 miljarder kronor. Nordbanken köpte därefter den konkursmässiga Gotabanken. När Nordbanken inte klarade kapitaltäckningskravet på 8 % genomfördes en nyemission på 5,2 miljarder kronor, varav staten tecknade 4,2 miljarder. I samband med detta ökade Statens ägarandel från 70 till 77 %. Senare såldes Nordbanken, i ett då bättre börsklimat, och staten återfick en del av de utbetalade skattepengarna.

Nu kräver politikerna i EU och regering att bankernas ägare och kunder ska avsätta en del av sina vinster och lägga upp en fond som kan rädda banken vid en eventuell framtida ny krasch.
Den har kallats stabilitetsfonden och resolutionsfonden. Nordeas styrelse gillar inte förslaget utan hotar med att flytta sitt huvudkontor till annat land. Styrelsen handlar som om de är privata ägare till Nordea.

Men företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Medborgarnas sparmedel blir till ett uppumpat ”kapital” som snurrar runt på finansmarknaden styrd av anonyma fondmäklare. Kapitalet är inte längre till för investeringar i produktionen utan är spelmarker i ett virtuellt casino.
Och om hörnet hotar en kollaps, en smärtsam återställare till realkapitalet, som vi alla måste betala.
Något privat kapital finns inte längre. Om det någonsin funnits.

Expressen  17 sep 2008”Bankkraschen slår hårt mot svenska småsparare”
Wikipedia ”Finanskrisen 2007–2008”
Riksgälden ”Stödåtgärder under finanskrisen 2008–2009”
Riksgälden ”Stabilitetsfonden”
Riksgälden ”Resolutionsreserven” 
SvD Näringsliv 30 mar, 2016 ”100 miljarder i vinst – bankerna harmarginaler”  
SvD Näringsliv, Andreas Cervenka  2 mars, 2016 ”Storbankerna görmiljardvinster på svenskarnas bolån ”
Yle ”Forskare:Nordeas flytthot visar hur banker flyr undan sitt ansvar”
Andreas Cervenka SvD Näringsliv ”Mjölkar ändlöst” måste ha varit ett skämt,Wahlroos?”

                          

Det enskilda ägandet och näringslivet I (av III)

Den enskilda privata äganderätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.
Äganderätten är urgammal.
Andra Mosebok kap 20 formulerar det i ett av de tio budorden:
”Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.”

Över hela världen och i alla tider har människor under stor möda avverka skog, röjt ny mark, plöjt och sått spannmål för att i framtiden kunna skörda och leva av vad som skörden gett. Om jordbrukaren inte fått äga sin mark och disponera över vad jorden gett skulle han inte vara intresserad eftersom resultatet av hans arbete då skulle kunna stjälas av någon annan.
Och arbetet och produktionen är grunden för all samhällsutveckling.

Du kan äga dina verktyg, din cykel, dina kläder, din bostad, din bil, din arbetskraft, dina djur och din mark. Men ägandet kan också omfatta naturresurser, pengar och kapital, uppfinningar, konstverk, energiresurser, råvaror, produktionsmedel, företag.
Du kan bli ägare på olika sätt. Du kan bli ägare genom att skapa något nytt, du kan ärva något eller köpa dig till äganderätt.
Men du får enligt lag inte stjäla dig till äganderätt.
Det finns olika slags äganderätt. Du äger något med ensamrätt eller så delar du ägandet med andra.

Du kan till exempel äga din sommarstuga med vidhängande tomt ensam eller du kan dela den med dina syskon. Du kan vara delägare i ett bolag eller i någon annan sorts organisation.

En gång i tiden – ungefär från medeltiden och fram till 1700- och 1800 -talen - var även stora företag privatägda.

Giovanni di Bicci de' Medici (1360-1429) grundade handelsbolaget och Medicibanken som sedan gick i arv i generationer.  På samma sätt var det med Fugger som grundades av Jakob den äldre (1459 –1525), för att nämna ett par exempel på stora tidiga företag med privata ägare.

Företagen ägdes förr av en entreprenör och/eller en kapitalist som t.ex. Louis De Geer (1587–1652), av en uppfinnare som t.ex. Alfred Nobel 1833-1896, av en familj som t.ex. Bonniers (1837-) eller som familjen Wallenberg (1856-).

Ägarna, eller någon i ägarfamiljen, hade oftast startat företaget och drivit det framåt. I det privata företaget beslutade ägarna om investeringar, produktionen, anställningar, försäljning m.m.

Visserligen kunde dessa privata företag i olika sammanhang få ganska gediget stöd från samhället och staten men ägarna behöll ändå det avgörande inflytandet och det reella ägandet över sina företag.

Men utvecklingen gav med tiden upphov till nya ägarformer.
På 1600-talet fanns bolagsbildningar som uppträdde som andelsbolag med fler olika samägare. Ett känt exempel från Sverige är Ostindiska Companiet, bildat 1731. Bolagsägarna satsade kapital i företaget och utövade ett kollektivt ägande.

Bankerna, som sedan medeltiden hade en avgörande roll för produktionen och handeln, fick en allt viktigare samhällsroll för bland annat kapitalförsörjningen. Bankerna var till en början privatägda men bolagiserades och till och med förstatligades under 1800-talet.

Därefter blev aktieägandet alltmer vanligt inom näringslivet. Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.

Snart bildades särskilda företag, investment- eller fondbolag, vars enda uppgift var att äga och förvalta aktier i andra bolag. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.

Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.

Företagen styrs av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare.

Visserligen finns ännu stora privata storföretag som inte är börsnoterade till exempel IKEA (Kamprad) och Tetra Pak (Rausing) men de är undantag.

Men i det stora hela är det idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Staten, samhället och näringslivet blir allt mer ömsesidigt beroende av varandra.

Så hur privat är egentligen kapitalet och näringslivet?

Svenskt Näringsliv Ekonomifakta ”Företaginom välfärdssektorn”
Veckans Affärer ”Det här är Sveriges 500 största företag 2016”Svt ”Storbankernas vinster” 

Wikipedia ”Finansmarknad” 

Små och stora bovar

När den amerikanska fackföreningsaktivisten Mary Harris "Mother" Jones (1837-1930) under järnvägsruschen på 1800-talet intervjuade en järnvägsarbetare som satt inspärrad för stöld av ett par skor sa hon till honom att om han hade stulit en hel järnväg skulle han kunnat bli guvernör.

Polisen i Örebro, Peter Springare, fann för en tid sedan att en stor del av de brottslingar han hade att haffa var invandrare.

En annan grupp brottslingar, som Springare inte får möta i sitt jobb, kommer från ett helt annat samhällsskikt. De tillhör näringslivets toppar.

På företaget Allras hemsida står det ”Smarta tjänster för din vardagsekonomi.” Sanningen är att Allras två huvudägare tjänat 100 miljoner kronor på att snuva spararna på pengar. Ägarna brottsutreds.

Fler bolag än Allra – som SvD har granskat i en rad artiklar – är misstänkta för brott.

Premiepensionssystemet har blivit utsatt för omfattande bedrägerier av brottslingar, skriver Pensionsmyndigheten i ett dokument som har skickats till regeringen.

Fingerprints vd, Johan Carlström, lämnade styrelsen och vd-posten i bolaget efter misstankar om grovt insiderbrott. Misstankarna mot Johan Carlström gäller en stor aktieförsäljning som Johan Carlström genomförde kort före Fingerprint Cards vinstvarning i december förra året. Affärerna orsakar börsras och nära 5 miljarder bedöms vara bortblåsta. Den aktie som på måndagen (20 mars) var värd 50,4 kronor hade sjunkit till ett värde på 34,81 tisdag klockan 10.30 – då uträkningen gjordes. Rättegången mot Carlström är uppskjuten till efter sommaren 2017.

 Bland andra europeiska tidningar har den danska tidningen Berlingske redovisat att efterforskningar av myndigheter i bland annat Lettland och Moldavien visar att flera miljarder kronor passerat genom danska banker och gått vidare till så kallade skatteparadis, som Seychellerna och Panama. Två av de inblandade bankerna är Nordea och Danske Bank, enligt Berlingske.

Totalt ska härvan omfatta mer än 7 miljarder danska kronor, fördelat på 1700 transaktioner under åren 2011 till 2014. Danske Banks chefsjurist Flemming Pristed medger för tidningen att bankens kontroll varit otillräcklig.

Bombardier är ett kanadensiskt transportkonglomerat som styr Bombardier Transportation, ett svenskt verkstadsföretag och ett av världens största tillverkare av järnvägssignalsystem.

Men efter en månads lång gemensam utredning baserad på hemliga interna dokument, kan reportrar från Organized Crime and Corruption Reporting Project OCCRP, SVT "Uppdrag granskning" TT och Radio Canada avslöja några obehagliga sanningar.

Det visar sig att Bombardier Transportation är skyldig till korruption där nära en miljard kronor kan ha gått till mutor.

Den 10 mars häktades en chef på Bombardier av Stockholms tingsrätt, misstänkt för grovt mutbrott i samband med teknikföretagets affär i Azerbajdzjan. Flera höga chefer misstänks för samma sak.

Frågor på det?

SvD om Allra   

SvD om Nordea 

 OCCRP                                 

 OCCRP:stvättomat

 The GlobalInvestigative Journalism Network (GIJN)  /
Uppdrag Granskning 
 

Nationalekonomi är ingen objektiv vetenskap

Staffan Sonning, SR:s korrespondent i London, intervjuade i dag på morgonen ekonomen  Klas Eklund som är författare till läroboken Vår Ekonomi. Vår Ekonomi är Sveriges mest sålda lärobok i ämnet och boken har hittills kommit ut i 13 upplagor. Eklund håller nu på att arbeta på en 14:e upplaga.

Verkligheten ändrar sig ständigt mot vad som lärs ut i ekonomiläroböckerna.
Den här gången handlar det om inflationen som var ett spöke för samhällsekonomerna för 20 år sedan men som idag är ett eftersträvansvärt mål. Åtminstone en inflation upp till 2 procent.

I fjärde upplagan av Vår Ekonomi, tryckt 1993, beskrivs kampen mot inflationen som en av de viktigaste uppgifterna för regeringar under slutet av 80-talet. Inför avtalsförhandlingarna skrämdes kapitalägarna alltid med att högre löner skulle vara inflationsdrivande.
Ekonomer tvistar om orsakerna till inflation och vad som bör göras och tvistefrågorna inom det som kallas för nationalekonomi är många.

Det finns de som menar att nationalekonomi inte är en "objektiv" vetenskap bland annat för att det knappast går att tala om nationalekonomin som värderingsfri.  Ekonomiska modeller bygger med nödvändighet på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara viktigt att ta hänsyn till och att även själva tolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har.
Gunnar Myrdal var inne på sådana tankar. Den indiske ekonomen Amartya Sen har kritiserat idealet om en nationalekonomi utan moraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och för moralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.

Problemet är att många politiker utgår från ekonomiska teorier som om de vore oomkullrunkeliga fakta.

Om inflation

Wikipedia

Näringslivets ekonomifakta

Sveriges Riksbank

LO 

Kapitalismen upphäver den enskilda äganderätten

 Ekonomerna Claes Svensson och Gösta Wijk skriver på DN Debatt 161211 att

”Företag ska skapa välstånd, inte bara vara vinstmaskiner”.

 ”Den nuvarande ekonomiska ordningen med dess kortsiktighet och fokus på aktieägarvärde skapar klyftor, som blir grogrund för kortsiktig missnöjespolitik”, skriver de.

Skribenterna menar att företagens kapital alltför ensidigt inriktas på att ge aktieägarna största möjliga profit vilket leder till kortsiktighet. De menar att företagens uppgift är att ”skapa välstånd – inte vara vinstmaskiner för aktieägare.”

Och vad bör göras?
”Politiker måste verka för att förändra förutsättningarna för vårt ekonomiska system så att den ensidiga aktievärdesorienteringen förändras med hjälp av lagstiftning till intressentorientering, och kanske till och med skapa skattemässiga fördelar för företag att i handling agera med en intressentbaserad värdegrund. Denna förändringsprocess mot vad man skulle kunna kalla ”intressentkapitalism” är komplicerad, men det är viktigt att politiker, näringsliv, forskare och utbildare tar tag i detta innan det är för sent.”

Ett problem i sammanhanget är att företagandet bygger på ett par grundläggande rättsprinciper:

För det första att den som satar kapital i ett företag också äger sin del av kapitalet.
Den enskilda äganderätten är urgammal och en av samhällets viktigaste rättsprinciper. Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.

För det andra satsar aktieägaren sitt kapital för att kunna göra en vinst. Det gäller ju nästan all företagsamhet t.ex. då lantbrukaren använder en del av sin skörd till sådd för att den ska ge en än större avkastning.
Aktiebolag har funnits sedan medeltiden och är en del av den rådande världsordningen kapitalismen.

Samtidigt har företagen och samhället i övrigt de senaste tvåhundra åren blivit alltmer ömsesidigt beroende.

Claes Svensson och Gösta Wijk uttrycker saken så här:
”Anställda bidrar med arbete och är kreativa, leverantörer med olika insatsvaror och kunnande, banker med lånekapital och kapitalägare med insatskapital. Resurser från olika intressenter tillsammans, är grunden för företagets produktion av varor och tjänster, men också för att samhället, som omger företaget med anställda, leverantörer, kunder, banker, aktieägare etcetera skall fungera. Företagens roll är att skapa välstånd (i bred bemärkelse) för dessa intressenter.”

I korthet är den historiska bakgrunden den att företagen blivit allt mindre privata och allt mer samhälleliga.

Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.
Snart bildades särskilda företag, fondbolag, vars enda uppgift var att äga aktier. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt socialt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.
Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.
Det är idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Storföretagen styrs inte av privata ägare utan av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare utan reell makt över företagen.

Stat och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.

Företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Den enskilda äganderätten är satts ur spel genom kapitalismens egen utveckling och inriktningen på aktieägarens rätt till profit på eget kapital har gått samma väg.

När ska vänstern ta tag i det problemet och formulera alternativ?

 Riksdagen, "Statliga stöd till innovation och företagande"

Ledare SvD 161004 Styr inte företag från Rosenbad

Urban Bäckström ”Institutionellt ägande hotar ekonomin”080827