”Den nuvarande ekonomiska ordningen med dess
kortsiktighet och fokus på aktieägarvärde skapar klyftor, som blir grogrund för
kortsiktig missnöjespolitik”, skriver de.
Skribenterna menar att företagens kapital alltför ensidigt
inriktas på att ge aktieägarna största möjliga profit vilket leder till
kortsiktighet. De menar att företagens uppgift är att ”skapa välstånd – inte
vara vinstmaskiner för aktieägare.”
Och vad bör göras?
”Politiker måste verka för att förändra förutsättningarna för vårt ekonomiska system så att den ensidiga aktievärdesorienteringen förändras med hjälp av lagstiftning till intressentorientering, och kanske till och med skapa skattemässiga fördelar för företag att i handling agera med en intressentbaserad värdegrund. Denna förändringsprocess mot vad man skulle kunna kalla ”intressentkapitalism” är komplicerad, men det är viktigt att politiker, näringsliv, forskare och utbildare tar tag i detta innan det är för sent.”
”Politiker måste verka för att förändra förutsättningarna för vårt ekonomiska system så att den ensidiga aktievärdesorienteringen förändras med hjälp av lagstiftning till intressentorientering, och kanske till och med skapa skattemässiga fördelar för företag att i handling agera med en intressentbaserad värdegrund. Denna förändringsprocess mot vad man skulle kunna kalla ”intressentkapitalism” är komplicerad, men det är viktigt att politiker, näringsliv, forskare och utbildare tar tag i detta innan det är för sent.”
Ett problem i sammanhanget är att företagandet bygger på ett par grundläggande rättsprinciper:
För det första att den som satar kapital i ett företag
också äger sin del av kapitalet.
Den enskilda äganderätten är urgammal och en av samhällets viktigaste rättsprinciper. Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.
Den enskilda äganderätten är urgammal och en av samhällets viktigaste rättsprinciper. Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.
För det andra satsar aktieägaren sitt kapital för att
kunna göra en vinst. Det gäller ju nästan all företagsamhet t.ex. då
lantbrukaren använder en del av sin skörd till sådd för att den ska ge en än större
avkastning.
Aktiebolag har funnits sedan medeltiden och är en del av den rådande världsordningen kapitalismen.
Samtidigt har företagen och samhället i övrigt de senaste tvåhundra åren blivit alltmer ömsesidigt beroende.
Aktiebolag har funnits sedan medeltiden och är en del av den rådande världsordningen kapitalismen.
Samtidigt har företagen och samhället i övrigt de senaste tvåhundra åren blivit alltmer ömsesidigt beroende.
Claes Svensson och Gösta Wijk uttrycker
saken så här:
”Anställda bidrar med arbete och är kreativa, leverantörer med olika insatsvaror och kunnande, banker med lånekapital och kapitalägare med insatskapital. Resurser från olika intressenter tillsammans, är grunden för företagets produktion av varor och tjänster, men också för att samhället, som omger företaget med anställda, leverantörer, kunder, banker, aktieägare etcetera skall fungera. Företagens roll är att skapa välstånd (i bred bemärkelse) för dessa intressenter.”
I korthet är den historiska bakgrunden den att företagen blivit allt mindre privata och allt mer samhälleliga.
Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.
Snart bildades särskilda företag, fondbolag, vars enda uppgift var att äga aktier. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt socialt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.
Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.
Det är idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Storföretagen styrs inte av privata ägare utan av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare utan reell makt över företagen.
Stat och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.
Företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.
”Anställda bidrar med arbete och är kreativa, leverantörer med olika insatsvaror och kunnande, banker med lånekapital och kapitalägare med insatskapital. Resurser från olika intressenter tillsammans, är grunden för företagets produktion av varor och tjänster, men också för att samhället, som omger företaget med anställda, leverantörer, kunder, banker, aktieägare etcetera skall fungera. Företagens roll är att skapa välstånd (i bred bemärkelse) för dessa intressenter.”
I korthet är den historiska bakgrunden den att företagen blivit allt mindre privata och allt mer samhälleliga.
Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.
Snart bildades särskilda företag, fondbolag, vars enda uppgift var att äga aktier. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt socialt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.
Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.
Det är idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Storföretagen styrs inte av privata ägare utan av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare utan reell makt över företagen.
Stat och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.
Företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.
Den enskilda äganderätten är satts ur spel genom
kapitalismens egen utveckling och inriktningen på aktieägarens rätt till profit
på eget kapital har gått samma väg.
När ska vänstern ta tag i det problemet och formulera alternativ?
När ska vänstern ta tag i det problemet och formulera alternativ?
Inlägg
