Medelklassen finns inte! Men det finns hierarkier.

 Grunden för människans utveckling är arbetet och produktionen.

Det är arbetet och produktionen som skapar mänsklighetens ekonomiska, sociala och kulturella bas.
Människans levnadsbetingelser utgår från vilka som har makten över produktionsmedlen.  
Därför finns det bara två klasser, å ena sidan överklassen som äger makten över produktinsmedlen och å andra sidan underklassen som inte äger produktionsmedlen utan enbart sin egen arbetskraft.
Över- och underklass är två poler. Mellan dem finns inga mellanpoler. Men det finns hierarkier.

”Medelklassen” är ett påhitt av sociologer eftersom att de har blandat samman begreppen klass och hierarki. De definierar ”klasser” efter ekonomiska, sociala och kulturella nivåer. De har tappat begreppet hierarkier och ersatt det med ”klass”.

Hierarkierna är mångfacetterade och rörliga. När man börjar kalla den hierarkiska ordningen för klass blir klassbegreppet diffust och svärgripbart. Det blir ”klasser” litet var som helst.
Sammanblandningen är fatal, särskilt som dagens egendomliga vänster har anammat den.
Varje vettig analys av kapitalismen blir omöjlig.

På så sätt har det blivit svårt att se ett fast och stabilt klassbegrepp som håller för att göra nödvändiga bestämmelser och positioner i tid och rum.
För att ta ett exempel: Indiens kastsystem är en hierarki och inte en klassordning.
Militärledningen från överbefälhavaren ner till den nyinryckta värnpliktiga är en typisk hierarki. Inte olika klasser.

Ingenjören på företaget Volvo är inte av en annan klass än städerskan på samma företag. De har däremot olika positioner i hierarkin.

Skillnader i ekonomiska, sociala och kulturella grupper av människor, är hur många som helst. För den som söker begrepp att studera tillvaron med och som ersätter hierarkier med ”klass” blir tillvaron förvirrande.

Den amerikanske sociologen Charles Wright Mills, (1916-1962) har visserligen infört begreppet social stratifiering, som är detsamma som hierarkier, men han kunde inte frigöra sig från medelklassbegreppet.
Erik Olin Wright (1947-2019) är en annan amerikansk sociolog. Även han använder medelklassbegreppet vilket en stor del av vänstern anammat och därmed förlorat sig i dimman.
Begreppet ”arbetarklass” har därför fått något diffust och mystiskt över sig. Somliga har därför velat kalla det för ”löntagarklass” men problemen kvarstår.

Tramsigheter som att beskriva en ”arbetare” som blir professor som att arbetaren gjort en ”klassresa” är rena dimbildningen. Ungefär lika mycket ”sanning” som lögnen om att solen går upp i öster varje morgon. Det är ju inte solen som går upp utan jorden som vrider sig kring sin axel.
Att arbetaren som blivit professor gjort en bildningsresa, och därmed förändrat sin position i samhällshierarkin, är däremot odiskutabelt.
En person som gift sig med en storkapitalist har däremot faktiskt gjort en personlig klassresa och samtidigt förändrat sin position i hierarkin.

Om man vill studera verkligheten är det viktigt att använda begrepp som hjälper en att ordna den verklighet man vill studera.
Som då Carl von Linné (1707-1778) ordnade växternas klassifikation och gjorde biologin en stor tjänst.

C. Wright Mills 
Erik Olin Wright  
Social stratifiering  
Samhällsklass 
Klassamhälle 
Indiens kastsystem 
Vetenskapsrådet, God forskningssed 

 

Beskatta det globala kapitalet!

En kapitalist som satsar kapital i ett projekt räknar med att få vinst på det satsade kapitalet men tar ofta en viss ekonomisk risk.

Kapitalisten kan vara en kapitalägare, en enskild företagare, en stat eller kommun, aktieägare, fondsparare, penningmäklare eller förvaltare. Det satsade kapitalet kommer från överskott av tidigare produktion av varor och tjänster.

Om projektet så småningom visar sig ha drabbat människor genom att till exempel anställda blir sjuka av arbetet eller om exploateringen drabbar miljön brukar samhället efteråt tvingas träda in i form av vård eller reparation.
Detta brukar vanligen visa sig först sedan kapitalinvesterarna redan fått utdelning på sitt kapital.

Ett välkänt exempel är företaget Lomma Eternit i sydvästra Skåne en fabrik som skadat eller dödat ett par hundra arbetare. Asbesten gjorde att de fick svårt att andas. Många fick cancer. Fabriken var igång i 70 år och lades ned 1977.
Euroc, företaget som ägde fabriken, ville inte betala skadestånd,

Efter klagomål från facket, medias uppmärksamhet och juridiska processer betalade företaget ut blygsamma ersättningar till de drabbade arbetarna.
Men under de 70 åren hade aktieägarna kammat hem goda vinster på produktionen.

Vi kan hålla oss kvar i Skåne och bege oss till Klippan. I Klippan handlar det om en gammal läderfabrik som låg nära det som idag är Klippans centrum. Läderfabriken startades 1906 och produktionen upphörde 1988. Så sent som i början av 80-talet arbetade cirka 200 personer i företaget.
Kring den nedlagda fabriken fanns stora mängder tungmetaller och gifter och diskussionen hur saneringen skulle finansieras pågick i flera år. Saneringsarbetet har sedan pågått i decennier och kostat 100-tals miljoner kronor. På minussidan finns också mänskligt lidande och förlorade miljövärden till följd av de gifter som släppts ut eller grävts ner av företaget.
Naturvårdsverket - d.v.s. skattebetalarna - har i efterhand betalt ut 107 miljoner.

Miljöskandaler skapas ständigt över kela världen, med betydligt mer omfattande konsekvenser än i mina två lokala exempel. Gifter dumpas för att det är för dyrt att ta hand om dem för sanering. Men när bubblan brister blir samhällskostnaderna stora. I ett annat känt fall, BT Kemi, fick till exempel väldiga jordmassor skeppas ut med båt från Landskrona till destruktion i Tyskland. Saneringen av en del av området påbörjades sommaren 2010, och har kostat skattebetalarna cirka 183 miljoner kronor.

Problemen gäller således inte bara Skåne eller Sverige. De är globala. Skövling av regnskog, koldioxidutsläpp, förgiftning, exploatering av ändliga resurser överallt i världen skapar sammantaget en obeboelig värld om ingenting görs.
Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö och miljöskador vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.

Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.

Torbjörn Tännsjö
Per Bauhn 

Replik från Torbjörn Tännsjö 

Ekonomipriset 2018 
Jesper Roine
Isabella Lövin

Bra företag har samhällsansvar

I dagens SvD Näringsliv skriver Andreas Cervenka om företagens roll i samhället och den nyliberala dogmen om att ett företags enda syfte är att berika sina aktieägare. Cervenka kallar idén om att till varje pris maximera aktieägarvärdet för ”bisarr”.

”Hur blev det så här? Oxford-professorn Colin Mayer menar i boken "Firm Committment" att företag egentligen är en genial konstruktion för att samla olika intressenter, som ägare, kunder, anställda och lokalsamhället kring långsiktiga mål. Men över tid har aktieägarna tagit hela makten, trots att de bara bär en begränsad del av risken (banker är det bästa exemplet). Bolagens ledningar instrueras och belönas för att bara jobba för en enda grupp: de som råkar äga bolaget just nu.

För direktörer blir det fullt rationellt att fatta beslut som gynnar aktieägarna och dem själva på bekostnad av alla andra, inklusive framtida ägare. Plötsligt handlar inte företag om att skapa värden för alla utan om att omfördela värden. Välkomna till finanskrisen.”

Det finns ett begrepp och en rörelse för idén om företags samhällsansvar, Corporate Social Responsibility, CSR. Idén är att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Även begreppet hållbarhet används allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar samt för att understryka att det ekonomiska ansvarstagandet krävs för att företagets samhällsansvar ska vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen.

Cervenkas artikel är en gränsmarkering mellan socialliberalistisk och nyliberalistisk ideologi och syn på kapitalismen.

CSR Sweden 

Fair Trade Center 

Swedwatch 

Amnesty Bussines Group 

LO om CSR 

Svenskt Näringsliv om CSR
Se intervju med Sophie Stenbeck i SvD Näringsliv
Peter Alestigs Analys 

Låt vapenindustrin vara med och betala kostnaderna för flyktingmottagning

Nästa år, 2016, har Migrationsverket räknat med en kostnadsökning på 29 miljarder och 2017 på hela 41 miljarder. 

Sammantaget innebär det hela 72 miljarder i ytterligare kostnader för det svenska asylmottagandet under perioden 2015-2017.

En del av dessa pengar, kanske hälften, ska tas av vårt internationella bistånd som redan är beräknat till 32 miljarder.

Cirka fem miljoner svenskar har arbete och betalar någon form av skatt. Om var och en av dem ska vara med om att betala 77 miljarder blir det 385 000 kronor för varje skattebetalare under de två åren eller 192 500 kronor per år.
(Nu räknar jag med att biståndspengarna inte används. De sammanlagda skatteinkomsterna för staten är för övrigt 952,6 miljarder.)

Se Statens budget 2016 i siffror

Alla skattebetalare har inte möjlighet att bidra med 192 500 kronor per år.
Om man räknar med en skattesats på 30 procent så skulle bara de som har en årsinkomst på 635 000 kronor och därutöver kunna betala.
Om pengarna skulle tas ut som inkomstskatt borde den vara progressiv, d.v.s. de som tjänar mer borde betala mer.
(Och om skattesmitarna betalade sin skatt skulle problemet vara löst.)

Det förefaller dock som om enbart inkomstskatter inte räcker till. Även företag måste vara med och betala.

Vi måste också räkna flyktingfrågan som ett kvarstående problem. Flyktingar kommer, så långt och så länge vi kan se, att finnas på grund av krig, förföljelse, miljöförändringar, ekonomiska orsaker och annat.
Finansieringen måste därför bli långsiktig och stabil.

Det kan emellertid vara bra att i det akuta läge som nu råder låna pengar till flyktinghjälp.
Hjälpen kan nämligen, så småningom, ge svensk ekonomi ett plus.

Flyktingarna betyder inte bara utgifter. De kan bidra till det svenska samhällets utveckling.

Många flyktingar kommer att, då orsakerna till deras flykt inte finns kvar, återvända till de länder de en gång flydde från.
Under sin vistelse i vårt land kan de ha upprättat goda kulturella, politiska och sociala band med Sverige som kan bli viktiga för vår handel och politik.
Tänk till exempel Tysklands förbundskansler Willy Brandt och Österikes förbundspresident Bruno Kreisky som levde som flyktingar i Sverige under andra världskriget.

Flyktingarna bidrar till den svenska arbetskraften. Bland andra får vi hit läkare och annan expertis som fått sin utbildning i hemlandet men som kan utöva praktik i Sverige. Ett billigt tillskott till kompetensutvecklingen.

Andra kan bidra med sin arbetskraft i ett skede då antalet svenska arbetande blir allt färre och ska försörja allt fler äldre, sjuka, skolungdom m.fl. som står utanför arbetskraften. Även om vi inte har flyktingar måste vi få in ny arbetskraft om vi ska hålla balans mellan dem som producerar och dem som av olika skäl inte gör det.

När flyktingarna kommer i arbete blir de skattebetalare.
Den allra största delen av de flyktingar som kom till Sverige 1930-1960 har bidragit till den svenska välfärden. Folk från våra nordiska grannländer, från Centraleuropa, folk från Baltikum och Balkan har varit med om att bygga vårt land.

Vi får alltså se de pengar som vi satsar på flyktingmottagningen som investeringar som kommer att betala sig i framtiden.

Men flyktingproblemet är inte bara en ekonomisk fråga.
Vi måste hjälpa medmänniskor i nöd. Det är humanitet men också på grund av självbevarelsedrift.

Om vi avvisar flyktingar innebär det inte att de inte finns utan att de finns någon annan stans. Deras lidande försvinner inte, men kan komma att drabba oss i senare generationer.

Flyktingfrågan är inte ett nationellt problem även om flyktingarna söker sig till enskilda länder.
Hela frågan är ju allmänmänsklig och internationell och kräver därför global finansiering.
Vi måste därför se till att utgifter och resurser fördelas på ett rättvist sätt mellan mottagarländer men också mellan flyktinggrupper.

Ett överstatligt organ måste se till att få in pengar och andra resurser och sedan fördela dessa mellan dem som tar emot flyktingar.

Vad som behövs är en internationell skatt, varför inte på vinster från vapenindustri och från dem som exploaterar människor och miljö, samt på lyxkonsumtion och finansvinster som inte investeras i produktivt kapital.

UNHCR, Sverige 

Se min blogg från 9 september 

Tino Sanandaji omflyktingpolitiken i en föreläsning på ”Den nya Välfärden” 

Tino Sanandajis blogg  

Går vi mot utveckling eller katastrof?

Visserligen ökar det materiella välståndet i delar av världen, men allt för många människor tvingas till otrygghet, svält, förtryck, utnyttjande, katastrofer och för tidig död.

För oss som får del av välståndet är den övriga mänsklighetens lidande ofattbar. Men vi kan inte blunda för eller ignorera det verkliga läget i världen.
Gör vi det riskerar vi att våra barn och barnbarn får dela olyckorna.

Några fakta om läget i världen:

I
Krig och konflikter dödar
Krig och konflikter mellan stater och nationer, inbördeskrig och terrorism leder till miljoner människors död, lemlästande och lidande. Konflikterna orsakar flyktingproblem, materiell och mänsklig förstörelse och deformation.

Sipri

II
Förtryck, våldsregimer, kriminalitet, överexploatering av människor
Överallt i världen utsätts människor för dödshot, förtryck och diskriminering av andra.
Fackligt och politiskt aktiva förföljs och mördas, människorättskämpar fängslas, regimer förtrycker folk, ekonomiska maktgrupper utnyttjar fattiga människor,

Globalportalen
ITUC-CSI
LO-TCO- Biståndsorganisation

III
45 miljoner flyktingar är utan hem, inkomst, och trygghet.
20 miljoner av flyktingarna är barn. Väpnade konflikter, inbördeskrig, etniska motsättningar, klimatförändringar och arbetslöshet tvingar människor att fly från hem och normalt liv.
De flesta av de katastrofer som tvingar människor till flykt orsakas av människan.
Leder till: Fattigdom, sjukdom, kriminalitet, kulturell utarmning, främlingsfientlighet,

UNHCR
Amnesty

IV
Klimatförändringar som människan ger upphov till
Utom de ”naturliga” klimatförändringarna orsakas många förändringar av människans påverkan: T.ex. skogsskövling, föroreningar, överexploatering av icke förnyelsebara resurser, markförstöring,
Leder till: Förändringar i stratosfärens ozonlager, förändringar i ekosystemen och förlust av biologisk mångfald, förändringar i hydrologiska system och tillgången på sötvatten, påfrestningar på livsmedelsproduktion, urbanisering och konflikter.
Människor tvingas fly undan miljökatastrofer och fattigdom.
Det finns även naturliga klimatförändringar men de som orsakas av människa kan vi göra något åt.

WHO
SMHI
Världsbanken
FN:s miljöprogram

V
Fattigdom och svält
Även om fattigdomen minskar i många regioner av världen finns den kvar inom stora områden.
Världens fattigdom leder till svält, trafficking, kriminalitet, prostitution, barnarbete, sociala klyftor, bristande tillit.
En rapport från Rädda Barnen visar att två och en halv miljon barn dör av svält varje år. Det är 300 barn per timme.

Sida
Världsbanken
Världsbanken
FN:s livsmedels- ochjordbruksorganisation, FAO,
RäddaBarnen
Världslivsmedelsprogrammet,FN:s livsmedelsprogram (World Food Programme, WFP) 

VI
Arbetslösheten i världen ökar
Den globala arbetslösheten ökar stadigt de närmaste åren. År 2017 kommer 210 miljoner människor vara utan arbete. Det betyder tretton miljoner fler människor utan jobb jämfört med idag, enligt internationella arbetsorganisationen ILO.
Arbetslösheten ökar mest i de industrialiserade länderna.
Leder till: Utanförskap, kriminalitet, fattigdom, sociala konflikter, främlingsfientlighet,

ILO
ILO

VII
Sociala, ekonomiska och kulturella klyftor ökar
De rika blir rikare de fattiga fattigare. Klyftorna skapar mindre sammanhållning och förståelse mellan olika grupper av människor.

World Economic Forum 

VIII
Globala strukturproblem
Ohållbara ekonomiska, sociala och kulturella strukturer hindrar en sund och human utveckling av jordens resurser.
Finanssystemen fungerar inte längre som motor för arbete och produktion.
Ekonomiska, sociala och kulturella maktstrukturer som inte är demokratiska utan bygger på elitism blir allt mäktigare. Allt färre människor har allt större makt över allt fler.
Korruption, finanskriser,

FN:s regionala informationskontor 

IX
Människors dogmatiska tänkande, extremism , fanatism och dumhet
Många ideologier och religioner kräver lydnad under en enda fastslagen orubblig sanning.
Fanatism och bokstavstroende leder till konflikter och förtryck av oliktänkande och minoriteter.
Totalitära regimer och diktaturer utestänger oliktänkande från samhället.
Amnesty International 

X
Sjukdomar som beror på människans verksamheter
Många sjukdomar skapas på grund av mänskliga aktiviteter. En osund arbetsmiljö eller förstörd miljö ger cancer, silikos och andra sjukdomar. Exploatering av människor, missbruk av droger, onödig smittspridning skapar stora problem för alla människor.

WHO
WHO 

Fler länkar:

Globalportalen
Forum Syd
FN:sregionala informationskontoer för Europa
World Resources Institute 

Ett Gott Nytt År 2014 önskas dig och resten av mänskligheten!

Strejker och globalisering

I Bangladesh, Indien och Kina – d.v.s. i låglöneländer med expanderande ekonomi – strejkar arbetarna allt mer för att höja sina löner och för bättre arbetsvillkor.
I Grekland, Spanien, Japan och andra höglöneländer, med sviktande ekonomiska förutsättningar, strejkar löntagarna allt oftare för att få behålla sina lönenivåer och för att försvara sina arbetsrättsliga villkor. Utvecklingen går långsamt men mönstret är tydligt.
Är inte detta ett, av flera, tecken på att globaliseringen innebär att världsekonomin är på väg att utjämnas i så måtto att de rika ländernas löntagare tappar i levnadsstandard medan de fattiga ländernas vinner en smula?
Utvecklingen är ”naturlig” och inte ny. Det nya att den nu är sammanhängande global. Företagens strävan efter vinst och kapitalets efter ackumulation gör att kapitalintressena söker sig till ekonomiska regioner där lönerna är låga och ”flexibiliteten” för företagen är stor.
Konkurrensen och prispressen tvingar företagen att placera produktionen där exploateringsgraden på arbetskraft är störst.
De flyttar från de rika höglöneländerna till de fattiga länderna med låga löner och dåligt utvecklad arbetsrätt för löntagarna.
Samhällsekonomin är global och de ekonomiska skillnaderna i olika regioner av världen fungerar som kommunicerande kärl.
Reserven av billig arbetskraft (relativt sett) finns alltid. Fler människor får lönearbete i de fattiga länderna medan fler samtidigt blir arbetslösa i de rika.
På samma gång blir de rika staternas ekonomier allt svagare i relation till tidigare och till den totala världsekonomin. Statsbudgeterna får allt svårare att räcka till för löntagarnas välfärd och trygghet. Budgetunderskotten ökar.
Varför samhällsekonomer inte i större utsträckning studerar den utvecklingen är en gåta.

AB

DN Debatt 30 juni

Löftenas land

Mitt under Melodifestivalen i lördags sände ”Kunskapskanalen” första delen av en BBC-dokumentär i fem delar, "Löftenas land”. Dokumentären handlar om perioden mellan 1940 och 1960 och den största folkomflyttningen i fredstid i USA:s historia. Män och kvinnor berättar om sina minnen och erfarenheter, om hur de ville bort från slavliknande förhållanden på bomullsfälten och gårdarna i den djupa södern till industristäderna i norr med sina löften om ett värdigare liv.
Bomullsarbetarna arbetade under omänskliga förhållanden, bodde i usla kojor, och saknade alla rättigheter gentemot de vita förmännen och plantageägarna. Barnarbete var vanligt. Plantageägarna bestämde lönerna och bomullsarbetarna fick sin lön en gång om året. Under arbetsåret var arbetarna hänvisade till plantageägarnas butiker för sitt uppehälle. Arbetarna handlade livsförnödenheter på krita. Vid årets slut var det inte ovanligt att arbetsgivarens bokföring visade att arbetarna var skyldiga plantageägaren pengar. Arbetsgivarna manipulerade böckerna.
En påminnelse om situationen i dag för många arbetare i Asien, Latinamerika och Afrika.
Ett exempel på liknande exploatering av arbetskraft är den kinesiska elektroniktillverkaren Foxconn. Anställda tar livet av sig på grund av de vidriga förhållandena i företagets fabrik i den ekonomiska frizonen Shenzhen i södra Kina.

Det är uppenbart att exploateringen av arbetskraft alltid tar sig omänskliga former där det inte finns motkrafter. Märkligt nog är fenomenet föga undersökt av forskningen.
Carlboms blogg
SvD
EpocheTimes

Hufvudstadsbladet