Greta Thunberg är fantastisk, men vad kan hon förändra?

Man kan fundera över varför Greta får sådant enormt genomslag när hon säger att det är dags att stoppa skövlingen av miljön. Kanske känner mänskligheten ett behov av en frälsare.

För Greta säger ju vad som sedan länge sagts av många enskilda och organisationer.

I Sverige kom ett tidigt inlägg redan 1941 från Elin Wägner med boken "Väckarklocka" och 1962  blev Rachel Carsons bok "Tyst vår" just en internationell väckarklocka.
Redan 1992 skapade en 12-årig flicka, Severn Cullis-Suzuki, stor uppståndelse när hon höll ett FN-tal om miljön och läxade upp världens politiker.

Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning som kom 2006 och hans föreläsningsturnéer väckte stor uppmärksamhet.

Miljoner människor är engagerade i organisationer som vill rädda världen: Friends of the Earth International, Jordens vänner, Världsnaturfonden WWF , Europeiska miljöbyrån, International Union for Conservation of Nature, IUCN, Naturskyddsföreningen, Greepeace, Global Exchange, Det Naturliga Steget, Svenska Miljöinstitutet, IVL,  för att nämna några.

Dessutom finns det miljöpartier i de flesta industrialiserade länder.

Nåja, Greta är fantastisk, särskilt om jag jämför med mig själv i den åldern. Jag hade slutat skolan sedan två år, arbetade och var mest inriktad på att maximera uppfyllande av mina egna personliga behov.
Och då jag gick i plugget strejkade jag aldrig, jag skolkade. Inte för något högre syfte än för att få en egen tillfällig frihet från plikt och ansvar. Att stå inför en församling och hålla tal fanns inte i mitt medvetande, blyg som jag var.

Så visst är Greta en enastående tonåring.  
Hennes engagemang har smittat av sig. Många har, tack vare henne, fått upp ögonen för behovet att rädda jordens miljö.
Men frågan är, kommer hennes arbete på sikt att förändra ett så sammansatt ekonomiskt, socialt och kulturellt system som lett fram till och som skapar de globala miljöproblemen?

Se även Nyheter, forskning och fakta om havet   

Sveriges Nationella Välfärdsparti

Mina publiceringar av partiprogram för nybildade partier verkar ha satt i gång en lavin av partiaktiviteter. Nya partier dyker upp som svampar ur mossan.

Nu har även det nybildade Sveriges Nationella Välfärdsparti propsat på att få sitt program publicerat på min bloggsida.
Partiledningen, som är anonym, säger sig vilja återupprätta den svenska nationen, skapa ordning och reda i politik och ekonomi, samt bygga framtiden på nationell kristen grund.

Sveriges Nationella Välfärdsparti anser att Sverigedemokraterna bjuder ett alltför slappt försvar för den Svenska nationen och det Svenska folket. 
”Vi tar kampen mot främmande inslag i den svenska kulturen”, framhåller man.

OK. Eftersom jag är en god socialliberal låter jag även detta parti framträda på min blogg.
Jag vill emellertid framhålla att jag inte delar partiets ståndpunkter.

Tidigare publicerade partiprogram:

Frihetsliberalerna Populisterna (FP)
Sveriges Radikalsocialistiska folkförbund

Här återges en förkortad version av Sveriges Nationella Välfärdspartis program:

-        Partiväsendet upphävs. En nationell demokrati införs.

-        Riksdagen ersätts av ett Nationellt Riksråd sammansatt av 133 experter på viktiga samhällsområden: samhällsekonomi, statskunskap, historia, näringsliv, teknik, vetenskap m.m. ”Slut på käbblande politruker och dyra riksdagmän”.

-        Nationellt Riksrådet kan vid behov utse utskott av specialister på olika områden. Utskotten är rådgivande med tidsbegränsade uppgifter.

-        Riksrådet väljer Regering av tolv oförvitliga medborgare utifrån folkets nominering. Omväljs vart sjunde år.

-        Prinsessan Viktoria utses till statsöverhuvud och statsminister samt ordförande för Riksrådet. Kungahuset ges ökade politiska befogenheter. Kungen/drottningen har beslutanderätt i frågor där Nationella riksrådet eller regeringen inte kan uppnå samsyn.

-        Avskaffa arbetsmarknadsparterna och ersätt dessa med en korporativ Arbets- och näringslivskammare med representanter från både arbetsgivare och löntagare. Kammaren fastställer riktlinjer för löner, arbetsliv, arbetsmiljö och stiftar avtal inom arbetsmarknadsområdet. Avtalen ska sammanjämka löntagarnas, arbetsgivarnas och nationens intressen. Om oenighet uppstår inom kammaren avgör kungen/drottningen.
Riksrådet fastställer minimilöner.

-        Fackföreningarna avskaffas. Strejker förbjuds. Första maj blir vardag. Demonstrationer måste ha Riksrådets eller polisens tillstånd.

-        Företagen ska vara privata men statliga stöd kan förekomma om nationen vinner på det.

-        Försvaret och civilförsvaret upprustas och samordnas för nationens väl och överlevnad.
Terroristbekämpningen skärps.

-        Polisen förstärks för att upprätthålla den nationella ordningen.

-        Invandringen regleras utifrån den svenska nationens behov.

-        Familjepolitiken byggs på kärnfamiljen och de traditionella värden och institutioner som fordom gällde.

-        Återinrätta den på kristet protestantisk grund vilande statskyrkan som bör bli samhällsinstitution och låt dess värderingar ligga till grund för kultur och utbildning.
Övriga religioner tillåts att verka men hålls under uppsikt av ett inrättat Etiskt Råd.

-        Låt Svenska Akademien upprätta nationella listor (kulturkanon) över svensk litteratur, musik, drama, film, poesi, konst som bör vara hela folkets egendom. Förbjud kulturella yttringar som kan skada nationens intressen.

-        Bygg, genom samverkan mellan idrottsrörelse och skola, Svensk Ungdom i nationella ungdomsorganisationer för ungdomens fysiska och andliga utveckling i nationell anda.

-        Folkbildningsorganisationerna tas i nationens tjänst och verkar för en moralisk folkupprustning.

-        Historieundervisningen blir nationell och betonar vikten av den svenska nationens roll i världshistorien.

-        Den svenska flaggan hedras och obligatoriska flaggdagar införs.

-        Värna det svenska språket mot främmande inslag. Rensa ut alla ord som inte är svenska eller ersätt dem med svenska.
Svenska Akademien och Institutet för språk och folkminnen får till uppgift att se över språkanvändningen och ge anvisningar för språkrensningen.

-        Användandet av utländska ord där svenska ord finns, beivras.

-        Nedskräpning och skadegörelse i stad och på landsbygd straffas hårt.

-        Skärpta straff för brottslingar. Straffen ska vara kännbara och avskräckande.

-        Nämndemannasystemet avvecklas.

-        Fängelserna ska inte vara någon hotellvistelse. Hård disciplin och övervakning ska råda.

-        Medierna ska spegla den svenska nationens intressen och vara ett led i folkbildning och folkuppfostran.

-        En sund själ i en sund kropp!

-        Upprätta Sverige som nation. Sverige åt svenskarna!

-        Hela Sverige ska leva!

Löntagarnas värde visar sig vid strejk

Då löntagare strejkar går kapitalägarna alltid ut och berättar om att företaget förlorar enormt mycket pengar på grund av strejken.

Ta den nyligen avslutade strejken i Norwegian som exempel.

Flyganalytikern Jacob Pedersen uppskattade Norwegiansförluster till 45-70 miljoner kronor per strejkdag.

Flygexperten Espen Andersen talar om att konflikten kostat "sinnessjukt mycket pengar".

Det måste betyda att de strejkande löntagarna producerar för just så mycket då de arbetar och inte strejkar. Det vill säga att Norwegian då tjänar 45-70 miljoner kronor per dag på de strejkande.
Eller tjänar in ”sinnessjukt” mycket pengar.

Samtidigt gör ju företaget ett litet plus eftersom de inte behöver betala ut löner till de anställda under strejken.

Men kan man inte se vilket värde löntagarna skapar även då de inte strejkar? Borde det inte visa sig i företagets årsredovisning?

Nej, där redovisas bara löntagarnas arbete som, kostnad,  lönekostnad.

Se exempelvis  Ericssonsbokslut 2014.

Det är bara på företagets vinst som löntagarnas värdeskapande kan avläsas.
Men där brukar man inte tillskriva löntagarna som upphov till vinsterna.
Det blir mera företagsledningen som genom sina smarta strategier skapat mervärde i företaget.

Se exempelvis  Ericssonsbokslut 2014.

Ska det vara nödvändigt för löntagarna att strejka för att få uppskattning för sitt värde?

Kapitalet och dess lakejer tar ton

Kapitalets storfräsare, storföretagens direktörer, samlas och mobiliserar till försvar för Sveriges fortsatta vapenaffärer med Saudiarabien. 

De stora nordiska flygbolagen utmanar löntagarna genom att försämra löntagarnas villkor och använder 1800-talsmetoder för att pressa löntagarna till lydnad.
En högerstorm utbryter mot att villkoren för privata vinster i välfärden ska utredas.
Nyliberaler som Annie Lööf tar i så att man kunde tro att en socialisering är nära förestående, trots att det bara handlar om en utredning.

Är det klasskampen som hårdnar? Knappast. Det är bara så att den har blivit synligare i vårt land där vi är vana vid den maktbalans och samarbetskultur som råder mellan kapital och arbete.

Globaliseringen gör att fattigdomen kommer smygande, klyftorna mellan rika och fattiga ökar, konkurrensen slår ut verksamheter med arbetslöshet som följd, löntagarna tvingas konkurrera om jobben och mot de försämrade villkoren, statens resurser minskar i förhållande till de ökade behoven, det demokratiska politiska systemet drabbas av ökade påfrestningar.
Sverige börjar bli en del av världen.
Det är då som nervositeten ökar och därmed desperationen.

Frågan är hur politiker, näringsliv, löntagare, kapitalister, fackliga organisationer och övriga samhällsorgan klarar av anpassningen till utvecklingen och till klasskampen.

DN Debatt 

SvD Näringsliv 

Aftonbladet  

Strejker och globalisering

I Bangladesh, Indien och Kina – d.v.s. i låglöneländer med expanderande ekonomi – strejkar arbetarna allt mer för att höja sina löner och för bättre arbetsvillkor.
I Grekland, Spanien, Japan och andra höglöneländer, med sviktande ekonomiska förutsättningar, strejkar löntagarna allt oftare för att få behålla sina lönenivåer och för att försvara sina arbetsrättsliga villkor. Utvecklingen går långsamt men mönstret är tydligt.
Är inte detta ett, av flera, tecken på att globaliseringen innebär att världsekonomin är på väg att utjämnas i så måtto att de rika ländernas löntagare tappar i levnadsstandard medan de fattiga ländernas vinner en smula?
Utvecklingen är ”naturlig” och inte ny. Det nya att den nu är sammanhängande global. Företagens strävan efter vinst och kapitalets efter ackumulation gör att kapitalintressena söker sig till ekonomiska regioner där lönerna är låga och ”flexibiliteten” för företagen är stor.
Konkurrensen och prispressen tvingar företagen att placera produktionen där exploateringsgraden på arbetskraft är störst.
De flyttar från de rika höglöneländerna till de fattiga länderna med låga löner och dåligt utvecklad arbetsrätt för löntagarna.
Samhällsekonomin är global och de ekonomiska skillnaderna i olika regioner av världen fungerar som kommunicerande kärl.
Reserven av billig arbetskraft (relativt sett) finns alltid. Fler människor får lönearbete i de fattiga länderna medan fler samtidigt blir arbetslösa i de rika.
På samma gång blir de rika staternas ekonomier allt svagare i relation till tidigare och till den totala världsekonomin. Statsbudgeterna får allt svårare att räcka till för löntagarnas välfärd och trygghet. Budgetunderskotten ökar.
Varför samhällsekonomer inte i större utsträckning studerar den utvecklingen är en gåta.

AB

DN Debatt 30 juni

Historiska bortförklaringar

Man behöver inte vara ekonomisk journalist för att ha upptäckt att Grekland länge levt över sina tillgångar.
Grekland är ett utpräglat lågskatteland med usel skattemoral. Korruptionen är utbredd liksom den svarta ekonomin. Arbetslösheten är hög. Miljöproblemen skjuts på framtiden, de statsanställda har haft förmåner som inte täcks av statens finanser, andelen egenföretagare är större än andelen löneanställda varför fackföreningsrörelsen är svag.
Situationen har blivit ohållbar sedan den tidigare grekiska regeringen fifflat med nationalräkenskaperna och den nationella statistiken. När sanningen nu på ett smärtsamt sätt uppenbaras måste omvärldens godtrogenhet förklaras. Varför har omvärlden, främst EU och ekonomijournalister, inte genomskådat den grekiska regeringens bluff?

I dagens P1 ”God morgon världen” försöker några journalister förklara detta på ett något märkligt sätt.
De vanligtvis mycket duktiga journalisterna menar att vi förblindats av arvet från den stora ädla grekiska antiken. Vi har helt enkelt sett varenda grek som en reikarnerad Sokrates eller Aristoteles. Vår idealiserande hellenism skulle alltså ha hindrat oss från att se dagens ekonomiska och politiska sanning.
Nu råkar det ligga 2400 år mellan antikens Athén och dagens Grekland. Under mer än tusen år har Grekland varit ett ockuperat efterblivet land av fåraherdar, klanstrider, vendettor och inbördeskrig.
Varför skulle vi betrakta dagens greker med idealiserade antikfärgade glasögon? Händer det med andra än med greker?
Många inflytelserika journalister hyllade, för inte så länge sedan, Island som ett ekonomiskt föredöme. Berodde deras ekonomiska blindhet på att de såg islänningarna som ättlingar till vikingarna? Vikingatiden ligger ju bara hälften så långt bort i tiden som den antika demokratiska tiden i Athén. Kan Berlosconis Italien förklaras med vår syn på kejsartidens Rom?
Nä, nån måtta får det vara på historiska bortförklaringar. Även när det gäller Grekland.

Grekland i siffror
AB
Expressen
SvD

Kapitalägarna pressar lönerna

Globala gruvjätten Vale är ett mycket lönsamt företag. Dess nettovinst under ”krisåret” 2008 var tretton miljarder dollar.
Ändå manar företagsledningen facket till återhållsamhet i kraven och till stora eftergifter, och utmanar arbetstagarna genom att ta bort deras förmåner.

3.500 Valeanställda i Kanada svarade i mitten av juli med att gå ut i strejk.
De är fortfarande i strejk i dag och Vale anställer strejkbrytare för att ersätta dem.

Samtidigt är Valearbetstagare i Brasilien involverade i en strid för grundläggande rättigheter, inklusive rätten till en säker arbetsplats.

Läs mer:

United Steelworkers
Vale

Du kan stödja de strejkande här:

Expressen

Arbetets värde - efter strejken

Efter varje strejk får löntagarna veta vad de är värda när de arbetar.
Då räknar arbetsgivarparten och Svenskt Näringsliv nämligen ut vad det har kostat att arbetarna inte jobbat.
Enligt SAS uppgår kostnaden för strejken till uppemot 100 miljoner kronor. Och då är inte priset för att reparera flygbolagets anseende medräknat.
Tidningen ”Privata Affärer” hade rubriken ”SAS-strejken kostar skjortan” och berättade att strejken kostade 20 miljoner kronor per dag främst genom förlorade biljettintäkter. De rörliga kostnaderna på cirka 25 procent som de inställda flygen inte kostar är då borträknade. Det är bland annat mat och flygbränsle som SAS inte behöver betala.
Strejken har påverkat även alla de aktörer som på olika sätt servar en flygplats och dess passagerare, påpekar Svenskt Näringsliv på sin hemsida och nämner att Taxi Stockholm har fått nästan 50 procent färre förbokade körningar från Arlanda än vad som är normalt. Och så har ungefär 35 000 affärsmöten påverkats och 18 000 affärsresenärer kan ha tappat intäkter eller möjliga affärer på grund av strejken.
Så mycket betyder alltså SAS kabinpersonal!
Men som om detta inte vore nog så företagen problem med personalkostnader även när personalen inte strejkar, d.v.s. när de arbetar. Då drabbas de av höga löne- och andra arbetskraftskostnaderna. Det slipper de ju när arbetarna strejkar.
Tänk så di har det!