”Människan är Jordens avskum”

I min bekantskapskrets finns det, i övrigt omdömesgilla personer, som anser att mänskligheten är jordens avskum. Människan är naturvidrig.

Vi människor utrotar i rask takt alla andra arter, förstör naturen och skapar ett helvete för oss själva.
Den enda art som, utan att naturens ordning störs, kan utrotas är människan. Anser  de.
De ser tillbaka på jägarsamhället som det forna paradiset. Då levde människan i samklang med naturen.
Men mänskligheten har där efter blivit ett enda gigantiskt misstag. Och allt djävulskap började med jordbrukssamhället.

Då jag frågar dem om vad som bör göras får jag aldrig några riktiga svar.
Det verkar som om det inte finnas någon lösning på problemet.

Vi är snart sju miljarder människor på vårt lilla klot.
Ända fram till för c:a 10 000 år sedan levde alla jordens totalt c:a tio miljoner invånare som jägare och samlare.

Detta sätt att leva gällde för människan under kanske 2,5 miljon år, vilket är ungefär 90 procent av den tid som människan levat på jorden.

Men för ungefär 8000 år sedan utgjorde jägarna och samlarna bara en procent av världens hela befolkning på 350 miljoner invånare.
I dag är vi fler än 6 miljarder (= sex tusen miljoner) människor på vårt klot och bara 0.001 procent (en promille) lever som jägare och samlare.

Om vi vill återgå till Paradiset skulle vi således behöva reducera större delen av mänskligheten. Jagande, fiskande och samlande kan inte försörja 7 miljarder människor.

Att reducera jordens befolkning till en tusendel av nuvarande mängd är kanske väl drastiskt, även för dem som hatar mänskligheten.
Att minska ner mänsklighetens numerär skulle föra med sig en del metodiska problem. Vilka ska avgöra vilka som ska avlägsnas? Efter vilka kriterier skulle gälla vid uttagningen till elimineringen? Hur skulle elimineringen ske?
Ett beslut om utrotning skulle aldrig kunna fattas i en demokrati.
Det skulle krävas en, tidigare helt otänkbar, planetär totalitär makt för att fatta ett sådant beslut. Och ett uppror skulle säkert hindra det hela.

Naturligtvis kan vi alla, snart sju miljarder människor, ändra på vårt sätt att leva.
Men hur ska en sådan ändring ske? Även med en miljon Gretor skulle det bli svårt att övertyga alla att avstå från exploatering av miljö, vinster, äganderätt och forskning.
Grundläggande principer om den enskilda äganderätten, liksom vinstmotivet som drivkraft för utvecklingen, måste nämligen avskaffas eller starkt reduceras. Forskningen och utbildningen måste styras i en bestämd riktning. Även i detta fall måste en totalitär makt ta besluten och verkställigheten.

Och skulle vi finna oss i ett levnadssätt som reducerar vår standard till den som rådde under, låt oss säga, vikingatid?
Mycket av vad vi byggt upp under årtusenden måste raseras.

Men vi kan faktiskt, inom ramen för demokratin, förbättra vår produktion och anpassa vår konsumtion till de nya kraven.
Vi kan köra våra fordon på el i stället för fossila bränslen, vi kan sluta slänga plast och annat skit i haven, vi kan försöka återställa sådant som vi har förstört.

Men hur ska vi övertyga skogsägaren att inte få bestämma över sin skog? Hur ska vi förbjuda gruvbolagen att inte tjäna pengar på sina gruvor? Hur ska vi styra näringsliv och produktion i en riktning som gynnar miljön och mänskligheten? Hur ska vi styra så att överskotten inom produktion och handel oavkortat ska gå till miljöförbättringar?
Kan de politiska besluten styra ekonomin och politiken i miljövänlig riktning?
Kan politiska partier locka väljare genom att lova dyrare varor, lägre konsumtion, sämre levnadsstandard, restriktioner och annat som skulle bli nödvändigt för att ändra på utvecklingen?

Fan trot. Men vad är alternativen?

Människans påverkan på klimatet Världsnaturfonden 
Klimatförändringar orsakade av människan SMHI 
Om alla människor bara försvann… Forskning och Framsteg 
Jag vill ha en global klimatdiktatur, Torbjörn Tännsjö i Sveriges Radio 
Torbjörn Tännsjö Så kan klimatkrisen leda fram till en global despoti DN 

Johan Hakelius Drömmen omklimatdiktaturen… Expressen

 

 

Alla som vill rädda jorden – organisera er!

Om jorden framtid ska kunna räddas hjälper det inte att vi, var och en för sig, ”ändrar livsstil”.

Det är bara i solidarisk samverkan och gemensamt som världens folk kan åstadkomma förändringar.

Och politikerna behöver inte upplysas ytterligare. De vet redan vad som krävs.
Det är inte kunskaper som fattas. Forskningen talar entydigt om att vi måste skapa nya förutsättningar. Internationella institutioner som FN:s miljöprogram och EU:s miljöarbete strävar åt samma håll.
De gröna partierna är redan nu med i olika regeringar och påverkar politiken. Andra politiska organisationer har mer eller mindre antagit miljöprogram.
Fackföreningar, företag, politiska organisationer börjar också inrikta sitt arbete för att rädda vår jord.

Men vad som krävs är ingen lätt promenad. De globala ekonomiska, sociala och kulturella strukturerna måste förändras i grunden. Alltså:
Gärna vinster men utan exploatering av människor och natur. Den enskilda äganderätten är en av de viktigaste rättsprinciperna. Men i dagens globala värld finns enskild egendom ofta i ett ekonomiskt och socialt sammanhang. Egendomsrätten måste modifieras för ett allmänintresse.

Här är olika föreningar och ideella organisationer, som arbetar med miljöfrågor.

Fairtrade är en paraplyorganisation för de olika Rättvisemärkningarna som finns i världen. Fair Trade Labeling Organisation (FLO) är det internationella kontrollorgan som samordnar kriterierna för rättvisemärkningen i flera länder. 

SvenskaNaturskyddsföreningen, Sveriges största miljö- och naturorganisation. Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, är en politiskt och religiöst obunden ideell förening utan egna vinstintressen. Omsorgen om miljön är deras drivkraft. 

Klimaktion bildades 2008 är politiskt och religiöst obundna och baserar sina ställningstaganden på vetenskaplig forskning om klimatet. Vill bygga en folkrörelse som utgår från lokala organisationer/nätverk. 

Friends of the EarthInternational arbetar för en fredlig och hållbar värld baserad på samhällen som lever i harmoni med naturen ett samhälle av inbördes beroende människor som lever i värdighet, helhet och uppfyllande där rättvisa och mänskliga och människors rättigheter realiseras. ”Detta kommer att vara ett samhälle som bygger på människors suveränitet och deltagande. Det kommer att grundas på social, ekonomisk, köns- och miljömässig rättvisa och vara fri från alla former av dominans och exploatering, såsom nyliberalism, företagens globalisering, nykolonialism och militarism.” 

Amazon Watch är en ideell organisation som grundades 1996 för att skydda regnskogen och främja urfolks rättigheter i Amazonasbassängen. De samarbetar med inhemska och miljöorganisationer i kampanjer för mänskliga rättigheter, företagsansvar och bevarande av Amasons ekologiska system. 

Fair Trade Center, En ideell förening som arbetar för en rättvis internationell handel. De vill visa att du påverkar förhållandena där varor produceras genom hur du handlar. 

Fair EnterpriseNetwork, arbetar med att bygga upp och utveckla ansvarsfulla företag i fattiga länder. Företagen kombinerar vinstdrivande affärsverksamhet med etiska, demokratiska och miljövänliga värderingar. 

Clean ClothesCampaign, CCC, är en internationell kampanj med fokus på att förbättra arbetsförhållandena inom klädesindustrin i hela världen. 

Fältbiologerna är Sveriges största förening för barn och ungdomar som är intresserade av natur och miljö. Fältbiologerna är en oberoende, ideell förening och verkar för ett hållbart samhälle, global rättvisa och god miljö. 

MiljöförbundentJordens Vänner är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för miljö och solidaritet. De arbetar med en rad viktiga teman, bland annat klimat, regnskog, privatisering och makten över maten. 

Världsnaturfonden,WWF, är en oberoende och partipolitiskt obunden naturvårdsorganisation som bildades 1961. Syftet med verksamheten är att bedriva naturvårdsarbete där akuta eller långsiktiga åtgärder är nödvändiga för att bevara utrotningshotade växt- och djurarter eller hela naturtyper. 

Greenpeace Sverige är en internationell miljöorganisation som går från ord till handling för att konfrontera global miljöförstöring och driva fram lösningar som leder till en värld i fred och ekologisk balans.

 

Risker, katastrofer och beredskap

En risk definieras som sannolikheten för att en fara kommer att orsaka skada och hur allvarliga konsekvenserna blir om skadan inträffar.

Flodvågskatastrofen i Thailand mitt i julhelgen 2004 var till exempel inte lätt att förutse för svenska myndigheter men hade svåra konsekvenser för svenska medborgare.

I kristider uppstår alltid diskussioner om att regering och myndigheter borde ha insett risken och gjort något för att förhindra den. Beredskapen borde ha varit bättre. Åtgärderna borde ha kommit snabbare och varit mer kraftfulla. Ansvariga utpekas. Avgångar krävs.

Det gäller mer eller mindre Hongkonginfluensan 1968, Palmemordet 1986, Flyktingkrisen 1989, Finanskrisen 1990-1994, Estoniakatastrofen 1994, Diskoteksbranden i Göteborg 1998, Mordet på Anna Lindh 2003, Flodvågskatastrofen 2004, Orkanen Gudrun 2005, Finanskrisen 2008-2009, Svininfluensan 2009-2010, Bombdåden i Stockholm 2010, Skogsbranden i Västmanland 2014, Flyktingkrisen 2015-2016, Terrordådet i Stockholm 2017 och Coronakrisen 2020.

En del kriser är lättare att förutse än andra och därmed lättare att förebygga.
Men en katastrof kan anses ha liten sannolikhet men skulle, om den mot förmodan uppstod, ha stora och fruktansvärda konsekvenser. 

Som till exempel den 1 februari 2019, då asteroid 2002 NT7 beräknades kollidera med jorden.
Smällen skulle ha blivit en global katastrof och kunnat förgöra en hel kontinent. Hotet kunde dock, som tur var, snabbt avlysas och i dag vet vi att den två kilometer långa asteroiden NT7, inte kommer att kollidera med jorden. Men det kan ju komma fler.

År 1815 förmörkade askmolnet från vulkanen Tambora i Indonesien himlen över hela världen. Året efter utbrottet blev känt som "året utan sommar", och drabbade stora delar av vårt klot. Skördar slog fel, boskap dog och många människor avled till följd av sjukdomar och missväxt. Tambora är, liksom flera andra vulkaner, fortfarande aktiva.

Vilken beredskap har regering och myndigheter för dessa typer av katastrofrisker?

Handbok för riskanalys, Räddningsverket 2003  
Efter flodvågskatastrofen, Krisberedskapsmyndigheten (KBM) 2005 

Det motståndskraftiga förtroendet Kriser och institutionelltförtroende i Sverige 1986-2017, Tim Segerberg, JMG 2020

Kan vi rädda vår planet genom att ändra vårt sätt att leva

Det finns de som anser att ”vi måste ändra vårt sätt att leva” för att rädda vår värld till framtida generationer.

”Vi” måste till exempel sluta flyga, sluta köra bil, sluta överkonsumera, sluta äta kött, sluta skövla regnskog, sluta skita ner hav…

Den första frågan man ställer sig är, vilka är ”vi”?

Jag antar att man för det mesta menar hela mänskligheten. I varje fall avser man oss som bor i den industrialiserade världen.

Jag håller med om att flyget, bilismen, överkonsumtionen, skövlingen av regnskogen, nedskitningen av haven m.m. måste upphöra eller åtminstone drastiskt minskas.
Men frågan är om alla dessa miljöförstörande verksamheter kan påverkas genom att ”vi”, var och en, ändrar vårt sätt att leva. Är det inte så att vi lever på sätt som är oss historiskt givna.  Verkligheten bjuder inte på så många alternativ. I varje fall inte för de flesta av oss.

”Vi”, som enskilda individer, har begränsad makt att ändra på vårt sätt att leva eftersom vårt liv är givet oss av den historiska utvecklingen. Historien har skapat den globala ekonomiska, sociala och kulturella struktur i vilken vi lever.

Den industriella utvecklingen kan inte vridas tillbaka. Bilen uppfanns för att gynna utvecklingen inte för att förstöra miljön. Bilen krävde petroleum, bilismens infrastruktur, lagar o regler, parkeringshus m.m. Ingenting av detta skapades för att förstöra miljön. De sågs som nyttigheter. De gjorde det möjligt för alltfler människor att leva och försörja sig.
Bilen gjorde ”oss” beroende. Blev en nödvändighet och är det ännu.
Tekniken skapade och utvecklade flyget på samma sätt.
Produktionstekniken skapade massproduktion som skapade masskonsumtion.
Rationaliseringar syftade till att försörja allt fler och gjorde det möjligt för allt fler att överleva.
Folk flyttade inte in till städerna för att de älskade att andas in avgaser och packas ihop i flervåningshus utan för att det var i städerna det fanns jobb.
Det var inte ”vi” som skapade allt detta, det var de historiska nödvändigheterna.

Människor har sedan urminnes tider arbetat, bearbetat natur och miljö, för att skapa sig försörjning.
Redan i det gamla Babylon blev vinsten en drivkraft, handeln skapade kolonialismen och kommersialismen som med industrialismen blev dagens kapitalism. 

Under tusentals år byggdes, bit för bit och steg för steg, ett nätverk av tekniska innovationer, lagar,  ekonomiska strukturer, sociala och kulturella samband.
Och den utvecklingen fortsätter. Vill man inte kalla den för utveckling går det lika bra med förändring.

Datorisering, automatisering, strukturrationalisering, kärnkraftsutbyggnad, kapitalkoncentration, finansmarknad förändrar vår värld.
Elbilen ska ersätta bensindriften. Men vilka negativa medför dessa?
Drivkrafterna – marknadsekonomin, vinstmotivet, konkurrensen – finns kvar.

”Vi” är bundna av denna historiskt givna väv.

Och ”vi” är bundna på olika sätt och olika starkt av denna ekonomiska, sociala och kulturella världsordning.
Somliga ”vi” saknar intresse att förändra något eftersom den rådande ordningen ger dem privilegier. De kommer att försvara sina rättigheter.
Andra önskar ändra på historien genom att ”krossa kapitalismen”. Har provats i stor skala men med fullständigt misslyckat resultat.
En tredje grupp ”vi” ser en tillbakagång i historien som enda möjligheten vilket betyder att mänskligheten kraftigt måste reduceras. Utom att det är omöjligt att radera historien.
En fjärde grupp ”vi” anser att vårt sätt att leva måste dirigeras om av en upplyst despoti som tvingar oss att byta livsmönster. Vilket betyder att demokratin måste ersättas av en global diktatur.
Nyliberala tänkare anser att kapitalismen kommer att reparera sina egna skador.
Somliga vänsterdebattörer kräver att staten går in och övertar ekonomin.
”Vi måste ändra vårt sätt att leva” har tusentals uttolkare som måste enas om samma mål, samma metoder för att leva på det enda rätta sättet.

”Vi måste ändra vårt sätt att leva” betyder att vi måste kliva ur historien, riva ner alla dessa givna strukturer, och bygga upp något nytt.
”Vi måste ändra vårt sätt att leva” vädjar till individen, men innebär att hela mänskligheten måste omvändas och strejka tills de tusenåriga strukturerna har slutat verka. Innan dess har vi alla svultit ihjäl.

Vad ska vi göra?

Det är väl okej om vi, var och en för sig, ”ändrar vårt sätt att leva” men det hjälper inte för att rädda världen.
Om vi vill rädda vår jord från förstörelse och utarmning tror jag att vi måste skapa och bygga starka organisationer i både det nationella och globala samhället.

Debattinlägg

DD
VLT
DN
Dagen

IVL Rapport om klimatutsläppen från tillverkningen av elbilsbatterier 

Birger Schlaugs blogg 

Greta Thunbergs tal på klimatmötet COP25 i Madrid 2019,Expressen 

Johan Norberg Om du vill se hoppet för miljön, se dig omkring!

Varför räcker inte skattepengarna?

Det är inte bara inom vården som resurserna inte räcker till i förhållande till behoven.
(Se mitt föregående blogginlägg) 

Det finns för få lärare i skolan. Särskilt i skolor med många nyanlända och i problemområden.
Kampen mot kriminaliteten kräver fler poliser, åklagare, tulltjänstemän, anställda inom socialtjänsten och ungdomsvården.  Skjutningar och knarkhandel kräver större åtgärder.
Det behövs större resurser för att rädda klimatet. Kostnader för omställningar och fler naturkatastrofer kräver mer skattepengar.
Ökande militär upprustning och fler konflikter i omvärlden kräver betydligt ökade anslag till krigsmakten.
Krig, fattigdom och klimatkatastrofer driver allt fler människor att fly. Flyktinghjälpen behöver insatser.
Varför är det så att resurserna, skattepengarna, inte längre räcker till?

Ökar kostnaderna inom vård, skola, omsorg, polis, klimatåtgärder och flyktinghjälp
genom att stat och kommun får fler och dyrare uppgifter?
Är det så att det blir allt färre skattebetalare som måste försörja allt fler som inte förmår att betala skatt?

Folk frågar sig varför politikerna inte gör något.
Många menar att det är flyktinginvandringen som är orsaken till problemen.
En del menar att de etablerade politikerna är odugliga. Där har vi en del av förklaringen till SD:s framgångar.
Det finns de som anser att vård, skola och omsorg bör privatiseras och skatterna borde sänkas eftersom detta skulle öka konkurrensen och därmed effektiviteten och produktiviteten.
Andra hävdar motsatsen, att skattehöjningar skulle kunna lösa problemen.  En föga populär åtgärd bland både skattebetalare och politiker.
De olika uppfattningarna inom väljarkåren och de politiska partierna försvårar för politikerna att komma överens och kunna göra något. Sådan är demokratin. (Men andra politiska system är sämre.)
Situationen ökar politikerföraktet. Och minskar tron på demokratin.

Läs mer
Skolan
År 2025 beräknas Sverige sakna mer än 65 000 lärare.
Skolverket Skolan kostade nästan 300 miljarder 2018

SCB om lärarbehovet 

Kostnader för utbildningsväsendet 2013–2017, SCB.

Kriminaliteten, kampen mot gängkriminaliteten, knarkhandeln, ungdomsarbetslösheten, skjutandet kräver resurser.

Polisen. Kriminalstatistik
Brottslighet i Sverige 

SvT Polisbrist över hela landet  

SvD Svårt för socialtjänsten bryta ungas kriminalitet

Forskning o Framsteg

Klimatförändringarna
Klimatförändringarna kräver resurser för omställning, internationella överenskommelser och åtgärder samt flyktingmottagande,
Omvärlden. En klimatflykting varannan sekund
WWF. Rädda regnskogen

WWF. Mänskligpåverkan

Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar(IPCC) är FN: s organ för bedömning av vetenskapen relaterad till klimatförändringar. 

Resurserna
Budgetpropositionen för 2020 Prop. 2019/20:1. Publicerad 18 september 2019
Dagens Arena. Ekonomipanel: Oro för välfärdensbristande resurser 

Ekonomifakta. Skattekvoten. 

Katalys Tre sätt att finansiera välfärden.  

Daniel Tarschys  

Greta Thunberg är fantastisk, men vad kan hon förändra?

Man kan fundera över varför Greta får sådant enormt genomslag när hon säger att det är dags att stoppa skövlingen av miljön. Kanske känner mänskligheten ett behov av en frälsare.

För Greta säger ju vad som sedan länge sagts av många enskilda och organisationer.

I Sverige kom ett tidigt inlägg redan 1941 från Elin Wägner med boken "Väckarklocka" och 1962  blev Rachel Carsons bok "Tyst vår" just en internationell väckarklocka.
Redan 1992 skapade en 12-årig flicka, Severn Cullis-Suzuki, stor uppståndelse när hon höll ett FN-tal om miljön och läxade upp världens politiker.

Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning som kom 2006 och hans föreläsningsturnéer väckte stor uppmärksamhet.

Miljoner människor är engagerade i organisationer som vill rädda världen: Friends of the Earth International, Jordens vänner, Världsnaturfonden WWF , Europeiska miljöbyrån, International Union for Conservation of Nature, IUCN, Naturskyddsföreningen, Greepeace, Global Exchange, Det Naturliga Steget, Svenska Miljöinstitutet, IVL,  för att nämna några.

Dessutom finns det miljöpartier i de flesta industrialiserade länder.

Nåja, Greta är fantastisk, särskilt om jag jämför med mig själv i den åldern. Jag hade slutat skolan sedan två år, arbetade och var mest inriktad på att maximera uppfyllande av mina egna personliga behov.
Och då jag gick i plugget strejkade jag aldrig, jag skolkade. Inte för något högre syfte än för att få en egen tillfällig frihet från plikt och ansvar. Att stå inför en församling och hålla tal fanns inte i mitt medvetande, blyg som jag var.

Så visst är Greta en enastående tonåring.  
Hennes engagemang har smittat av sig. Många har, tack vare henne, fått upp ögonen för behovet att rädda jordens miljö.
Men frågan är, kommer hennes arbete på sikt att förändra ett så sammansatt ekonomiskt, socialt och kulturellt system som lett fram till och som skapar de globala miljöproblemen?

Se även Nyheter, forskning och fakta om havet   

En dystopisk betraktelse

Vi - världens 7.5 miljarder människor - lever i en ekonomisk, social och kulturell struktur - kapitalismen.

Kapitalismen innebär bl.a. att förutsättningen för den globala ekonomiska utvecklingen bygger på profit, konkurrens, exploatering av människor och natur, kapitalkoncentration, spekulation, lönearbete, enskilt ägande av kapital och produktionsmedel, massproduktion och masskonsumtion.

Kapitalismen är en tät väv och ett komplext system av arbete, produktion, hantverk, teknik, innovationer, rättsordningar, handel, traditioner och människors strävanden som inte låter sig rubbas på kort sikt och som utvecklats historiskt sedan pengar började användas.
De senaste trehundra åren har kapitalismen skapat en enorm teknisk utveckling och ökat arbetets och produktionens förmåga att skapa en materiell tillväxt som kan försörja en snabbt växande mänsklighet.

Fram till år 1900 har européer dessutom lyckats upptäcka, erövra och befolka andra kontinenter. Kolonialismen, som utgör ett steg i kapitalismens utveckling, inte bara hämtade hem resurser till Europa utan exporterade även överflödig arbetskraft till Amerika och Australien. Idag finns inte längre den möjligheten. Vårt klot har krympt.

Men samtidigt som den har skapat resurser är kapitalismen dålig på att fördela resurserna vilket gett upphov till stora skillnader mellan rika och fattiga länder, landsändar och regioner och mellan enskilda människor. Överexploateringen av naturresurser har lett fram till dagens miljökatastrof. Kampen om resurser har orsakat krig och miljöpåverkan.
Oljan är ett exempel. Oljan är en av förutsättningarna för industrialismen. Vi är alla beroende av den.
Världens oljeresurser har orsakat krig, oljan är nödvändig för bilproduktionen och bilkonsumtionen, plastindustrin, vägbyggande m.m.

Utan oljan stannar världen.

Politikerna och de politiska ideologierna förhåller sig olika till kapitalismen.
De dogmatiska liberalerna anser att man bör låta kapitalismen sköta sig själv, utan inblandning från staten. Kapitalismens självläkande krafter kommer att reparera det som sargat människa och natur.
Socialliberalerna anser att politiska ingrepp är nödvändiga för att rätta till kapitalismens omänskliga biverkningar.
Socialister, kommunister, syndikalister vill ersätta kapitalismen med andra system. Detta har dock, än så länge, visat sig praktiskt omöjligt.
Diverse konservativa politiker och ideologier vägrar att se kapitalismen.
 

Trots att en stor del av mänskligheten hyser en stark vilja att värna miljön och en avsky för krig kommer strukturerna att styra utvecklingen.

Trots att ”vi” vet att det är på väg att gå åt helsike går vi obevekligen mot ett antal katastrofer.
Tror du inte, till exempel, att en överväldigande majoritet av mänskligheten avskyr krig?
De flesta begriper att ingen har att vinna på krig. Ingen vettig människa vill ha krig.
Men maktstrukturerna kommer ideligen i kollisionskurs med varandra och skapar krigsrisker som till sist utlöses och utplånar en del av mänskligheten.
Det är inte enbart politiska eller ideologiska motsättningar som skapar risken för krig utan också kluster av dolda men starka ekonomiska intressen och sociala motsättningar.

Skulle en 16-årig fredsängel kunna frälsa mänskligheten från krig?
Det finns fredsorganisationer men frågan är om de kan hindra krig.
Politiska partier kan ha avrustning i sina program men plötsligt ökar krigsrisken.

Om världens materiella utveckling bygger på att det globala kapitalet växer genom stordrift, exploatering av människor och miljö, konkurrens och profit, enskilt ägande av produktionsmedel, ekonomiska och sociala makthierarkier, kapitalkoncentration till ett litet antal makthavare utanför politikens makt o.s.v. Kan nationella politiker göra så mycket då?
Förändras något i grunden om ”vi” slutar flyga, köra bil och överkonsumera då det ändå är masskonsumtionen som är en förutsättning för att vi löntagare ska kunna försörja oss.
Politikerna kan inte, hur gärna de än vill, få ett grepp över detta oöverskådliga sammelsurium av motsatta särintressen som det saknas institutionella lösningar för att hantera.

Politikerna kan inte, utom marginellt, rå på den kapitalistiska världsordningen som är sammansatt av tusentals ekonomiska, sociala och kulturella strukturer
Det skulle behövas en upplyst dirigerande världsmakt som vrider allt till rätta. Men vi önskar den inte. En sådan kan inte komma till stånd inom demokratin.

Ska man därför ge upp och låta allt gå åt helvete?

De flesta anser nog att det ändå löser sig. Politikerna kan, om de bara vill och blir medvetna om problemet, vrida utvecklingen rätt. Vi har ju organisationer som FN, EU och andra. Vi har folkrörelser och intresseorganisationer.

Nyliberalen Johan Norberg är, trots allt, optimistisk om utvecklingen. Det kapitalistiska systemets inneboende dynamik och självläkande kraft kommer att lösa problemen och ta världen till nya höjder. Se bara vad som hänt de senaste seklerna för att öka välståndet och välfärden för flertalet, säger han.

”Framsteg, tio skäl att se fram emot framtiden” Volante2017.

Dogmatiska ”marxister” anser att kapitalismen går mot sin undergång.
Anton Pannekoek ”Teorin om kapitalismens sammanbrott”, 1934

Andra ser nya möjligheter bortom kapitalismen

Paul Mason ”Postkapitalismen” Oktober 2015
Global Klimatstrejk

Löntagarna tar de största riskerna

Det påstås att investerarna tar en risk när de satsar pengar i företag.

Med det avses en ekonomisk risk. Fast inte sällan är det andras, dina och mina, pengar som investerarna riskerar.

Även löntagarna tar en ekonomisk risk i företaget eftersom deras anställning, och därmed inkomst, kan upphöra vid konjunkturförändringar eller om företaget är illa skött.
Men löntagarna kan dessutom riskera sitt liv och sin hälsa i arbetet.

FN-organet ILO uppskattar att cirka 2,3 miljoner kvinnor och män runt om i världen dör i arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar varje år. Det motsvarar mer än 6000 dödsfall varje dag. I hela världen sker det omkring 340 miljoner arbetsolyckor och 160 miljoner offer för arbetsrelaterade sjukdomar årligen.
Farliga ämnen beräknas leda till 651279 dödsfall per år.

Det finns många exempel hur löntagare fått riskera liv och hälsa i produktionen.

Ett svenskt exempel är Lomma Eternit där ett par hundra arbetare miste livet i en kvävande sjukdom på grund av arbetet i företaget.
Under årtionden blev arbetarna allt sjukare medan investerarna tjänade pengar.

 
Hos H&M:s underleverantörer i Kambodja och Bangladesh, dog hundratals arbetare då fabriker rasade på grund av bristande underhåll . Men investerarna hade hunnit kvittera ut de pengar som borde gått till att rusta fabrikerna.

Silkosens verkningar inom olika industrier är ett annat känt fall där produktionen skapat vinster till investerarna men ohälsa och död bland löntagarna.

Gruvraset i Soma i Turkiet, där över två hundra löntagare avled, är ett närbeläget exempel.  Gruvdrift dödar ständigt människor över hela världen.

Vanligen blir arbetarna och deras anhöriga utan ersättning medan investerarna under åratal har kunnat kamma hem utdelningar och vinster tack vare bristfälliga arbetsmiljöer.

Då en olycka inträffat straffas i en del fall företagsledningarna som personligen ansvariga för olyckan.
Det brukar dock inte hjälpa de löntagare som förolyckats eller drabbats av sjukdom och invaliditet  
Och inte drabbar det de investerare som under långa tider, före katastroftillfället, profiterat på de usla arbetsmiljöerna.

Arbetsolyckorna beror vanligen på att företagsledningarna struntar i arbetarskyddet eftersom skyddet kostar pengar eller hindrar verksamheten och att därmed vinsterna minskar. Om lönsamheten minskar kommer investerarna att använda sitt investeringskapital i ett annat, mer lönsamt, företag. Företagsledningar drivs alltså att fuska med arbetarskyddet.

Självklart ska företagets ansvariga dömas för arbetsmiljöbrott men frågan är om inte även investerarna som under lång tid, före katastrofen, tjänat pengar på företagets verksamhet bör betala.

Företagen orsakar inte sällan miljökatastrofer.
Som Bhopalkatastrofen natten till 3 december 1984 då 43 ton metylisocyanat och andra gaser från amerikanska Union Carbides fabrik strömmade ut över den sovande staden. 520 000 människor utsattes för gaserna, 8 000 dog under första veckan, och närmare 200 000 fick olika grader av skador, bl.a. lung- och ögonskador. Greenpeace uppskattar antalet omkomna i låga tal till 20 000 och åtskilliga fler under de följande åren.
De som investerat i företaget långt före katastrofen ställdes inte till svars utan kunde lugnt behålla de vinster som verksamheten givit.

PCB, polyklorerade bifenyler, är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet av det multinationella kemi- läkemedels- och jordbruksföretaget Monsanto.
Trots att PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer fortsatte användningen av PCB i flera decennier. Först 1978 förbjöds all nyanvändning av PCB helt i Sverige. Ämnet finns dock fortfarande kvar i miljön på grund av dess långa nedbrytningstid.
Men de glada investerarna hade under femtio år inhöstat goda vinster.
Saneringen fick senare betalas av skattebetalarna.

Ett annat exempel på miljökatastrofer är BP i Mexikanska golfen 2010. Här tvingades företaget stå för saneringen men alla de som kunnat berika sig på verksamheten fram till katastroftillfället hade lugnt kunnat glädjas åt sina vinster.

Regnskogar som huggs ner, luftföroreningar, exploatering av icke förnyelsebara resurser m.m. är andra verksamheter som är lönsamma för investerarna men som våra barn i framtiden kommer att tvingas betala.

En nyliberal doktrin säger visserligen att företag inte ska vara några sociala inrättningar.
Men är det rätt att en del människor gör profit på andra människors olycka? Särskilt som olyckorna kanske kunna förhindrats om profitörerna investerat i miljö och säkerhet?

Vad kan man då göra för att mer rättvist fördela risker, ansvar och kostnader i produktionen?

Vi är alla beroende av en hög produktion men är vi verkligen överens om att den ska ske på bekostnad av människors liv och hälsa?

En metod till mer rättvis fördelning av risker skulle kunna vara att investerarna vore skyldiga att ur sina investeringar eller vinster fondera medel för eventuella framtida arbets- och miljökatastrofer.

De som satsar pengar i ett företag och uppbär vinster i företaget borde betala en försäkringsavgift som skulle utfalla då olyckor inträffar.

Men i en global kapitalistisk ekonomi är förslaget omöjligt att genomföra. Dels måste det omfatta alla världens företag eftersom de som står utanför skulle gynnas i konkurrensen och dels skulle investeringsviljan hämmas.

Går det att få rättvisa?

"Eternit and the Great Asbestos Trial", (Eternit och den stora asbest-rättegången).

Uppdrag Granskning

DagensArena

Tveksamt om vi kan hindra katastrofen

Ännu för hundra år sedan sågs bilden av rykande fabriksskorstenar som en symbol för det tekniska och industriella framåtskridandet.
Den socialdemokratiska idétidskriften ”Tiden” prydde t.ex. länge sitt omslag med bilden av rykande fabriksskorstenar mot en röd soluppgång.

Industrikapitalismen var framtiden men den krävde, för sin framväxt, att människor och natur exploaterades.

Arbetarrörelsen tog upp och drev framgångsrikt kampen för de exploaterade människornas rättigheter och människovärde.

Få insåg dock hur utnyttjandet av miljön, råvaruexploateringen, förstörelsen av naturresurser skapade väldiga problem för framtiden. Den insikten växte fram senare när människor tydligt såg konsekvenserna av miljöförstörelsen. Många slog larm och reagerade men utan att direkt koppla miljökonsekvenserna till industrikapitalismen.

Först för 20-30 år sedan började miljörörelserna bli vänsterrörelser med insikt om kapitalismens konsekvenser. Men miljörörelserna är ännu splittrade i en medveten vänster och en idealistisk borgerlig riktning.

Den borgerliga riktningen ser inte den kapitalistiska strukturen som upphovet till förstörelsen av naturresurserna och framtiden. Den vädjar till att vi enskilda ska ändra våra attityder och vanor.
Inte heller andra borgerliga ideologer vill erkänna kapitalismens grymma pris utan ser bara den goda sidan.

Där står vi ännu. Ännu har inte heller arbetarrörelsen fullt ut insett att kampen gäller både människa och natur, både dagens människor och morgondagens och att det är kapitalismen som utgör grunden till problemet.

Kapitalismen är den ekonomiska, sociala och kulturella globala ordning som vuxit fram genom historien och som utgör grunden för all mänsklig existens i dagens värld. Den bildar en struktur av tiotusentals lagar, tusen år av handelsutbyten, prismekanismer, mänskliga maktrelationer och hierarkier, produktionsordningar, produktionsförhållanden, vanor och traditioner, föreställningar, överenskommelser, politiska åtgärder, penning- och finansmarknader, tekniska innovationer m.m.

Vi ser mönstret och de negativa konsekvenserna av den expanderande industrikapitalismen i dagens Kina med exploatering av människa och miljö, nästan på pricken lika de människo- och miljöoffer som krävdes i England på 17-1800-talen och i USA på 18-1900-talen.

Samtidigt ser vi det materiella framåtskridandet vilket gör att vi ofta överser med de negativa konsekvenserna.

I dagarna kom en ny rapport från FN:s klimatpanel IPCC med två nya delrapporter; en om effekten av klimatförändringen samt en med förslag på åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Enligt IPCC blir det allt tydligare att mänskligheten orsakar klimatförändringen samtidigt som vår chans att klara tvågradersmålet och undvika en eskalerande klimatförändring minskar drastiskt.

Det börjar bli helt klart att något måste göras.
Men om det är som jag tror, att hela den världsomfattande kapitalistiska strukturen måste ändras för att kunna klara den globala krisen är svårigheterna stora.

Hela världens produktionsordning, resursutnyttjande, energiuttag, fördelning av resurser måste läggas om. Produktionen av överskott måste minskas i relation till resursuttag av fossila bränslen, råvaror och energiresurser. Det måste kosta att ta ut resurser från framtiden. De kortsiktiga enskilda vinsterna måste stå tillbaka för de allmänna och långsiktiga. Kapitalbildningen måste bygga på resursbesparingar och hållbar produktion i stället för ohämmad exploatering av icke förnyelsebara resurser.
Ingen, varken enskilda företag eller nationer, ska kunna vinna konkurrensfördelar genom att fuska.

För att detta ska kunna genomföras krävs en överstatlig insikt, vilja, målsättning och makt. En internationell insikt om att kapitalismen måste reformeras och att detta måste få kosta.

Det lilla som vi som nation kan göra är att med politiska medel gå i rätt riktning utan att detta förändrar något radikalt. Men små steg kan också leda framåt.

Men inte ens detta görs.

Den gröna tankesmedjan Cogito har i rapporten Regeringens svarta klimatlista nyligen granskat regeringens klimatpolitik under de senaste två mandatperioderna. På arton områden visa Cogito hur regeringens agerande lett till kraftigt höjda växthusgasutsläpp. Det handlar om direkta politiska beslut men också om underlåtenhet att vidta åtgärder när regeringen haft möjlighet.

Man får hoppas att mer skulle ha gjorts med en socialdemokratisk regering.

Naturvårdsverket

DN

SvD 

AB 
DN