Ingen får allt, alla får en del

Kompromisser är inte Vänsterpartiets starka sida. För V gäller oftast allt eller inget. Kompromisslösheten är något av V:s affärsidé.

Därför dyker Jonas Sjöstedt upp och säger att Stefan Löfven borde fått mera i EU-förhandlingarna om återhämtningsplanen och EU:s långtidsbudget för 2021–2027.

Man kan alltid säga att förhandlarna borde fått mer. 
Men då bör man kunna förklara i förhållande till vad och hur. 
I en förhandling som slutar i kompromiss har parterna fått igenom bara en del av sina krav, ingen har fått allt.
Ska förhandlingsresultatet bedömas i förhållande till vad som var möjligt eller till utgångsbudet?
I förhandlingarna skulle de 27 olika medlemsländerna jämka ihop sina mycket stora åsiktsskillnader.
Kompromissen omfattar 153 punkter, 67 sidor och 7 700 miljarder svenska kronor.

Nå, men oppositionens roll är ju att opponera emot och ifrågasätta regeringens förehavanden.
Därför är det ingen överraskning att moderaterna är kritiska till coronastödets ”kravlösa bidrag” och ”nya försök att öppna för beskattning på EU-nivå”.
Ulf Kristersson menar att regeringen hade ”ett starkt utgångsläge, som den inte har förvaltat tillräckligt väl” och kritiserar statsminister Stefan Löfven för att ha ”accepterat urvattnade formuleringar” gällande respekten för rättsstaten.
Eller att Sverigedemokraternas Martin Kinnunen kallar bidragen i coronastödet ”fullständigt oacceptabla”.

Enligt Jonas Sjöstedt har Sveriges förhandlare inte rådgjort med EU-nämnden i riksdagen. Nämnden har inte fått ta del de slutliga villkoren i uppgörelsen, säger han. Därför KU-anmäler Vänsterpartiet regeringen.

Åsa Westlund, ordförande i EU-nämnden, säger att regeringen har samrått med nämnden i slutskedet av förhandlingarna.
– Vi fick då en redogörelse av huvuddragen i förhandlingsförslaget till överenskommelse, inklusive den delen som handlar om rättsstatens principer. Det framgick av den att det inte fanns någon text för nämnden att ta del av. Utifrån det gav EU-nämnden statsministern mandatet att säga ja till överenskommelsen.

EU-nämnden är ett organ i Sveriges riksdag där riksdag och regering samråder i EU-frågor. I EU-nämnden bestäms Sveriges förhandlingsposition inför möte i Europeiska rådet och Europeiska unionens råd.

EU-nämnden

Eskilstuna Kuriren Ledare

Expressen 

Europeiska rådets slutsatser, 17–21 juli 2020 

EU-Portalen EU:s budget 

Kränkt

Amerikas urbefolkning har i femhundra år felaktigt kallats för indianer.

Det var Columbus som trodde att han kommit till Indien när han 1492 träffade detta folk.
I Nordamerika fanns ett antal stammar av denna urbefolkning.
Européerna gjorde sitt bästa för att tränga undan och utrota urinvånarna.
Högste hövding över den nordamerikanska urfolkstammen sioux var en tid på 1800-talet Sitting Bull eller Sittande tjuren.

Nu ryktas om att Triumfglassen ”Sitting Bull” kan komma att plockas bort ur sortimentet, sedan bilderna på förpackningen kritiserats för att vara stereotypa och kränkande.

Vad är det som är kränkande? Att namnet Sitting Bull finns på förpackningen?
Figuren på paketet? Stereotypt javisst, men hur många reklambilder är inte det.
Antar att det inte är representanter för den amerikanska urbefolkningen som protesterat över att teckningen på glasspaketet avbildat deras folk på ett kränkande sätt.

Vem har blivit kränkt av en seriefigur på ett glasspaket?
Kommer vederbörande även anmäla Disneys karikatyrer för kränkning?

Om Triumfglass ”Sitting Bull” är kränkande för någon så måste även Disneys seriefigur ”Hiawatha” vara det.

”Hiawatha" är en Disneyserie i västernmiljö. Möjligen kan figuren på glasspaketet vara ett plagiat på Disneyfiguren.

I USA finns ett fotbollslag som kallat sig Washington Redskins i NFL. Eftersom några har uppfattat namnet ”Redskins” som nedsättande ska de tvingas att byta namn.

”Rödskinn” kan möjligen jämställas med ”svarting”.

Den svenska hockeyklubben Frölunda Indians utreder om klubbens klassiska logotyp ska vara kvar i framtiden.
Speedwayklubben Kumla-Indianerna har en logga med en romantisk indian på. Klubben tävlar mot Smederna, Dackarna, Masarna, Lejonen, Piraterna, Rospiggarna.

Kan dessa namn och logotyper påverka synen på Amerikas urfolk?
Att slopa dem är väl att driva utrotningen till sin spets. De ska aldrig ens ha funnits.

Jag minns min barndoms beundran för shoshoneindianen Hjorfot. Hjortfot skildrades i flera böcker av den amerikanske författaren Edward S. Ellis (1840-1916). Hjortfot beskrivs som oerhört ädel och rättskaffens.

Själv har jag italienskt påbrå och heter Mario. Bör jag bli kränkt?
Kränkt över hur den italienske rörmokaren ”Super-Mario”skildras.

Institutet för språk och folkminnen "Är ordet indian olämpligt"  

Triumfglassen ”Sitting Bull” kritiseras: ”Det är skamligt” 

SvD NFL-lag byter namn efter kritik 

GP Frölunda utreder – kan skrota indianen 

SVT Indianerna speedway vill inte byta namn – ska ändåanalysera saken 

Världen efter coronan

I mitt enkla barndomshem fick jag lära mig att man inte ska sätta sig i skuld.

Ordspråksboken 22:7 i Bibeln sa: ”Den rike är den fattiges herre, den som lånar blir långivarens slav”.
Det var den kunskap som de flesta i min omgivning fick som medskick ut i livet.
I Göran Perssons mun blev det ”Den som är satt i skuld är icke fri”
Hade man lånat skulle man, så snart som möjligt, betala tillbaka.
Pengar skulle arbetas ihop, så även skulderna.

Senare i livet har jag förstått att det är just att låna är vad man ska göra. De flesta som skaffat sig förmögenheter, och som inte ärvt pengar, har börjat med att låna. Låna, investera och kamma hem vinster var modellen.

På 80- talet startade jag och hustrun ett litet företag. Vi gick till bankerna i Farsta för att låna ett startkapital.
Vi fick nobben över allt. Jag tvingades istället att sälja en kär Picassoetsning som jag hade i min ägo och pengarna blev det första kapital vi behövde. Så fick vi en revisor som hade bankkontakter och han fixade så att vi fick låna resten. 

Sedan drev vi företaget i tjugofem år. Med vinst. Då vi pensionerades flyttade vi ut på landet och lade  ner verksamheten.

Riksgälden, statens internbank, lånar upp de 402 miljarderna som Sverige behöver i år för att täcka stödpaketen efter coronapandemin. Och det gör den huvudsakligen genom att sälja statspapper på auktion.

På samma sätt är det över hela världen. En värld som redan före krisen var hårt skuldsatt.

Enligt S&P Global Ratings, som rankar länders kreditvärdighet, ökade världens sammanlagda statsskuld med 77 procent under decenniet mellan finanskrisen och pandemins början.
Det är en ökning som motsvarar 624 000 miljarder kronor på tio år.
USA-kongressens budgetkontor räknar med att det federala underskottet i år landar på 37 000 miljarder kronor. Pengar som måste lånas upp.

På samma sätt är det med Japan som redan hade en statsskuld på 230 procent av BNP.
Den Europeiska centralbanken, ECB, utgår ifrån att underskottet i eurozonens länder ska landa på liknande nivåer.

Vilka är det som lånar ut?
Förutom det utländska ägandet rör det sig om pensionsfonder, såväl statliga AP-fonder som privata. Tillsammans äger pensionsinstituten runt en fjärdedel av den svenska statsskulden. Till det kommer andra värdepappersfonder som vill placera pengar till låg risk och som haft strax under 10 procent av skulden de senaste åren. Vi lånar med andra ord av oss själva. Eller våra barnbarn.

Alla de stora bankerna har lovat att de kommer att skapa så mycket pengar som krävs.

Utöver detta har hushållen, särskilt de svenska, stora skulder, enligt SCB.
De svenska hushållens samlade lån har i stort sett vuxit oavbrutet under hela 2000-talet. En hög skuldnivå kan bli problematisk för den enskilde vid förändringar i samhällsekonomin. Till exempel som nu vid en ekonomisk kris när arbetslösheten sannolikt kommer att stiga och det skulle kunna bli ett prisfall på bostadsmarknaden.

Vart är vi på väg?

Riksgälden ”Statsskulden växer när viruseffekter slår på budgeten”
SvD Näringsliv 

Riksgälden statsskulden 

S&P Global Ratings 

Fitch 

Andreas Cervenka om Corona-krisen 

SCB ”Svenskar har näst mest skulder”

SvD ”ECB förbereder bankakut under coronakrisen”