lördag 27 februari 2010

Skytte med bjälken i ögat

S:t Göran, jag menar Skytte den Helige, är inte det helgon han utger sig för att vara.
I varje fall följer han inte Jesu råd om att först se bjälken i sitt eget öga innan han bekymrar sig över grandet i sin broders.
I dagens SvD raljerar han över hur socialdemokratin ändrar åsikt.
Det verkar som om det är rätt att byta åsikt om man heter Göran Skytte men helt åt helvete om man är socialdemokrat.
Skytte kan naturligtvis inte låta bli att angripa såssarna. Han tillhör nämligen den f.d. ”vänster” som en gång i tiden var sekteristiskt splittrade i det mesta men som hade en enda gemensam fiende, nämligen klassförrädarna socialdemokratin och arbetarrörelsen.
De flesta som tillhört denna rödvinsvänster har idag bytt politisk position, även om alla inte blivit kristna fundamentalister och konservativa som Skytte. Vad de har behållit är sossehatet.

Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet. Slutet av Jesu bergspredikan.
Gamla bibelöversättningen.

1. »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2. ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4. Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5. Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

fredag 26 februari 2010

Snusk i Expressen

Finns det något som klibbar som ett uttalande som kan tolkas som judeförföljelse?
Finns det något som är lättare än att bli kallad för judehatare om man offentligt kritiserar Israels förföljelse av palestinier?

Och det finns inget som är mer tacksamt än att kasta detta klibb på en politisk motståndare.
Han eller hon är körd.

Där palestinska flyktingar, utdrivna från sina hem av israeliska ockupanter, hamnar i Sverige möter de ibland en svensk judisk församling. De gör, rätt eller orätt, kopplingen mellan sina förtryckare Israel och de judiska svenskarna. Att det finns ett hat hos dessa fördrivna palestinier mot judar som uppfattas som Israeler och lojala med staten Israel, är förklarlig men inte försvarligt.

Men man kan å andra sidan inte begära att de judiska svenskarna ska ta avstånd från Israels politik. De kan ha starka band med Israel utan att för den skull hata palestinier.

Historien och konflikterna kastar sin skugga in över Sverige och Malmö.

Att i skydd av detta svåra, laddade och komplexa problem söka vinna billiga politiska poänger i ledarkommentarer är rent snusk.

Expressen

Aftonbladet

Newsmill

Skånskan

torsdag 25 februari 2010

"Människan är jämlik av naturen"

Dagens ”Vetenskapsradion”, på SR P1, rapporterar om ny forskning som visar att jämlikhetsbegrepp är inprogrammerat i hjärnan och inte i första hand en effekt av social anpassning. Det är amerikanska forskare som mätt hur hjärnan reagerar på jämlikhet och ojämlikhet. Det visade sig att det i den mänskliga hjärnan finns ett inbyggt starkt motstånd mot ojämlikhet.

Frågan är då hur och varför hierarkier och klassklyftor ändå ständigt uppstår.

måndag 22 februari 2010

Historia utan kvinnor

Ann-Sofie Ohlander, professor emeritus i historia, har gjort en granskning av läromedel i historia på uppdrag av ”Delegationen för jämställdhet i skolan”, DEJA. Granskningen heter ”Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia” (SOU:2010:10).
De undersökta böckerna är gymnasieboken ”Alla tiders historia” och de tre grundskoleböckerna ”SO Direkt”, ”Historia, Ämnesboken” och ”Sofi Historia”.
Det är lika illa i alla böckerna.
”I vissa av böckerna förmedlas bilden av de historiska epokerna som en värld där det knappast verkar ha förekommit kvinnor över huvud taget”, säger professorn.
I de fyra läroböckerna namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män.
Det är illa.
Men hur är det med andra samhälliga företeelser i historieböckerna? Som t.ex. arbetet?
Människans arbete och produktion är ju grundläggande för hela samhällsutvecklingen. Arbetet utgör varpen i historiens väv.
Hur skildras arbetets betydelse i historien?
Hur skildras samhällshierarkiernas och de sociala motsättningarnas roll i historien?
Vem granskar skolböckerna ur de aspekterna?

DN

Jämlikhet och kapitalism

I gårdagens SvD gör Maria Eriksson ett nummer av att boken ”Jämlikhetsanden” inte leder i vetenskapligt bevis för att jämlikhet är bättre än motsatsen.
Man kan kvittera med att säga fördelarna av ojämlikhet att inte heller är vetenskapligt belagda.

Om nu författarna till boken ”Jämlikhetsanden” anser sig ha funnit vetenskapliga bevis för att jämlikhet är att föredra framför ojämlikhet så kan jag inte yttra mig om detta. Jag har inte läst boken.
Men jag tvivlar på att det överhuvudtaget är möjligt, eller ens nödvändigt, att vetenskapligt bevisa jämlikhetens fördelar.
Jämlikhet är ett alltför relativt och diffust begrepp för att vetenskapligt bevisas.
Handlar det inte om värderingar, åsikter och mål som inte låter sig kvantifieras?
Är det inte en fråga om människosyn?

Antingen vill man se de samhälliga resurserna fördelade så att inte alltför stora klyftor uppstår eller så menar man att en jämlikhetspoltik är ointressant eller rent av skadlig.

Om man vetenskapligt ska fastställa jämlikhetens välsignelser stöter man på problem. Innebär kampen för jämlikhet att minska de rikas rikedom eller att minska de fattigas fattigdom? Innebär jämlikhet en omfördelning av värden från de besuttna till dem som inget har? Hur stora skillnader kan man acceptera för att man ska kunna tala om jämlikhet?
Oavsett utgångsläge kan man alltid sträva efter mer jämlikhet, eftersom fullständig jämlikhet inte kan uppnås.
Vad som möjligen går att bevisa i sammanhanget är att allt för stora sociala, ekonomiska och kulturella klyftor mellan olika grupper av människor i vissa lägen kan innebära konflikt. För den hypotesen talar all historisk erfarenhet.

Enligt fundamentalistisk dogmatisk nyliberalism skulle själva jämlikhetsmålet hämma tillväxt och utveckling eftersom bl.a. den enskildes drivkraft att förmera sina tillgångar inte skulle bli tillräckligt stark.
Men man kan ha större tillit till människans inneboende vilja att överleva, skapa, utveckla och öka sina tillgångar än så. Och man kan utgå ifrån att människor är sociala varelser som vet att så som jag behandlar min nästa så blir jag själv behandlad.

Men å andra sidan. Vi lever i en kapitalistisk värld. Kan det vara så att de fundamentalistiskt dogmatiska nyliberalerna har rätt? Nämligen att det kapitalistiska systemet hotas av kampen för jämlikhet.

söndag 21 februari 2010

Hurdan är kapitalismen?

Till försvar för Olle Svenning kommentar till det världsekonomiska läget skulle man väl kunna säga att han är tvungen att försöka finna orsakerna till krisen hos EU och EMU, eftersom han är motståndare till EMU. Med de färgade glasögonen måste det bli så.
Svenning tycks för övrigt betrakta världsekonomin som ett blankt blad som politikerna ritar mönster på, och att det är mönstret som är världsekonomin. ”EMU är felritad, så sudda ut och rita något bättre”.
Att bladet som politikerna skriver på, d.v.s. den världsekonomiska grunden för politikernas manövrar, är kapitalismen tycks inte föresväva honom. Dessvärre är det inte en ovanlig tanke för s.k. vänsterdebattörer. I grunden är det en borgerlig syn.

En betydligt säkrare analys, skissartat men ändå, gör Andreas Cervenka, ekonomijournalist på E24. Jag vet inte vilken ideologisk grund Andreas står på men oavsett det har han pekat på de underliggande problemen och de grundläggande ekonomiska sammanhangen.
Så ungefär skulle vänstern kunna beskriva kapitalismen.
Men upptagen som den är av konspirationsteorier, könshierarkier och allsköns postmodernism gör den det inte.

Olle Svenning i dagens Aftonblad

Andreas Cervenka i E24

och SvD

fredag 19 februari 2010

EU:s rika och fattiga

Londons innerstad är EU:s rikaste region. Stockholm hamnar på tionde plats i EU:s tio-i-topp-lista slaget av exempelvis Luxemburg, Bryssel, Hamburg, Prag och Paris. Två andra nordiska regioner finns med bland de 20 rikaste: Köpenhamn på plats 18 och Åland på plats 20.
Stockholm är långt före de fattigaste regionerna i Bulgarien och Rumänien. Och londonbons "BNP-siffra" ligger 334 procent över EU-genomsnittet, medan en person i Severozapaden i Bulgarien bara når upp till 26 procent av snittet.

Tar man hänsyn till att det kostar mer att leva i London än i exempelvis Bulgarien minskar skillnaderna något. Men statistiken visar tydligt att det går en ekonomisk gräns mellan öst och väst. Alla EU:s 20 fattigaste regioner ligger i Öst- och Centraleuropa, i länder som blivit EU-medlemmar mellan 2004 och 2007. Eurostat har delat upp de 27 EU-länderna i 271 regioner för att göra mätningen. Sverige har delats upp i åtta regioner, som alla ligger över EU-genomsnittet.
Siffrorna som presenteras av EU:s statistikmyndighet Eurostat är från 2007, innan den ekonomiska krisen slog till med full kraft.
Går man ner på individnivå är skillnaderna enorma mellan invånarna.

Privata affärer

Uppsala Nya Tidning


Ta hem rapporten:

Krisen fortsätter

EMU-motståndarna tar krisen i Greklands ekonomi som stöd för att EMU bör skrotas.
Andra, som Håkan A. Bengtsson Dagens Arena, menar att Greklands kris visar att EMU bör reformeras.
Det sistnämnda är säkert riktigt, eftersom det mesta i vår tillvaro ständigt är i behov av reform.
Men handlar Greklands nuvarande situation i första hand om EU, EMU och Grekland?

Bör vi – d.v.s. vänstern – inte söka de djupare orsakerna, nämligen i världens kapital- och finansmarknad och valutasystem? Närmare bestämt det ekonomiska världssystem som gör det lönsamt för kapitalägarna att förvandla skulder – miljöskulder, finansskulder, penningskulder, fattigdom – till ”vinst”? Som ersatt begreppet ”värde” med pris? Som grundar kapitalbildningen på uppblåsta fantasivärden i stället för på reellt arbete och produktion?

Vi lever i en kapitalistisk värld med nationella gränser.
En paradox.
Kapitalet dominerar ohämmat världens ekonomi medan politikerna är bundna av nationella krav och begränsningar. Kapitalet rusar runt över klotet och skapar välstånd och fattigdom utifrån kapitalismens logik och lagar. Kapitalet skiter fullständigt i nationers väl och ve.
Politikerna kan inte styra kapitalet utan kan bara anpassa sin politik efter kapitalismens globala krav.
EU och EMU är inte lösningen på detta problem men ett politiskt steg i rätt riktning.

Greklands kris har förvisso förvärrats av dålig politik och finanskapitalister från Goldman Sachs och JPMorgan Chase. Men det är ingen isolerad kris. Det är en fortsättning på den kris som kallats finanskrisen och som nästan är glömd.

NewYork Times

onsdag 17 februari 2010

En bättre värld är möjlig

De som säger att det inte är mycket som skiljer alliansens politik med de rödgrönas har fel, i varje fall när det gäller utrikespolitiken. Det framgick tydligt av riksdagens utrikespolitiska debatt i dag.
Tydligast blev det när Hans Linde (v) höll ett retoriskt skickligt, kritiskt och intelligent anförande.
Jag delar inte hans uppfattningar i alla stycken men i det stora hela beskrev han en meningsfull, genomtänkt och målinriktad utrikespolitik. Han utgick ifrån att Sveriges roll i världen måste vila på solidaritet med de fattiga och engagemang för de förtryckta.
Det var ett anförande som gör att det finns hopp om Sveriges utrikespolitiska linje ifall de rödgröna vinner valet i höst.
Kyligt militära och diplomatiska strategier måste kombineras med empati, humanitet och tro på att en bättre värld är möjlig.

Lyssna till debatten:
Aftonbladet
DN
SvD

SvD

tisdag 16 februari 2010

Inte bara Grekland…

Grekland har under decennier skaffat sig ett mycket stort underskott i budgeten och en enorm statsskuld.
De grekiska regeringarna, senast den borgerliga, har försökt att dölja detta genom att fuska med informationsunderlaget till övriga EU. De har fått god hjälp med detta av kapitalister som Goldman Sachs vd Gary D. Cohn. Enligt The New York Times kom han och ett team av bankirer till Athén för att erbjuda den grekiska regeringen hjälp med att dölja landets växande skuldbörda. Den gången handlade det om ett finansiellt instrument som skulle ha knuffat skulder relaterade till Greklands sjukvårdssystem in i framtiden. Ungefär som när en husägare får hjälp att ta ytterligare ett lån på huset för att betala sina kreditkortsskulder, skriver The New York Times.
När socialdemokraterna, PASOK, tog över regerandet hösten 2009, insåg den att läget var ohållbart. Bubblan sprack.
Budgetunderskottet beror till stor del på att ingen regering på allvar har velat kräva in mer skatt av medborgarna. Grekland har fått in Europas lägsta skatter och den ekonomiskt/politiska strukturen är svag.
Frågan om övriga EU ska hjälpa Grekland ekonomiskt är svår. Det finns fler länder i EU som har svaga statsfinanser – Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien. Om EU pytsar in pengar för att hjälpa Grekland är risken att andra EU-länder börjar ropa på hjälp, förutom de nämnda även Rumänien och Bulgarien.
Och om t.ex. Sverige lånar ut pengar till Grekland innebär det en försvagning av Sveriges statsfinanser. Den svenska regeringen kan få svårt att övertyga oss medborgare om att hjälpa grekerna att betala sina skulder. Nu hoppas grekerna att andra stater, utanför EU, är villiga att låna ut pengar och att därmed hoppas att även vanliga långivare, inom den privata sektorn, ska våga ge lån. Då kan räntorna gå ner.
Den grekiska regeringens handlingsutrymme är begränsat. Eftersom landet är med i valutaunionen har det överlämnat penningpolitiken till EU. Regeringen har ett visst politiskt inflytande över den ränta som sätts av Europeiska centralbanken. Men ett litet land som Grekland har svårt att påverka eftersom den europeiska räntan ska ju sättas utifrån hela unionens bästa. Grekland har alltså inte räntevapnet att ta till för att komma till rätta med situationen . Och eftersom EMU är en valutaunion så har Grekland inte heller valutavapnet. De finanspolitiska knepen är således inte möjliga att ta till för Grekland. Men finanspolitiken är just bara knep. Det är som att pissa i sängen och ha det varmt en stund.
Grekland kan bara göra en sak, strama åt utgifterna, höja skatterna och lita till att kapitalbildningen kommer igång genom produktion och ökad produktivitet. Löntagarna och småföretagarna kommer att få en tung börda att bära. Frågan är om de klarar det.
Men man måste fråga sig hur det skulle ha gått för Grekland om landet behållit den lågt värderade drachmen och inte gått med i EMU. Ingenting talar för att landet skulle ha klarat sig från kris utan EMU-medlemskapet. Antagligen skulle Grekland då ha lämnats helt åt sig självt att rensa upp i sin ekonomi.
Och frågan är om problemet bara är Greklands. Det som Grekland nu råkar ut för är ett symtom på ett sjukt globalt finanssystem där det är alltför lätt att dölja de ekonomiska realiteterna. Vi kan bara öka de ekonomiska värdena genom arbete och produktion. Och vi lever på ett litet klot, där ekonomin hänger samman, och där fler än vi vill ha ökad levnadsstandard. Vi kanske får maka på oss litet och framförallt leva på de tillgångar vi faktiskt har, inte på dem vi tror oss få i framtiden.
Aftonbladet
SvD

Expressen

Bostadslös? Köp hus i Danderyd!

För tio år sedan betalade Bryant-Meisner 35,1 miljoner kronor för en villa i Danderyd. Huset mäter 954 kvadrat och byggåret är 1905. Tomten är en sjötomt på nästan 4 000 kvadrat. Såväl källare som vind är inredda med bland annat sovrum, lekrum, spa och gym. Priset är hemligt men bland grannarna spekuleras det att prislappen hamnar runt 60 miljoner kronor.
Samtidigt säljs ett hus på 1 000 kvadratmeter i samma kommun för utropspriset 58 miljoner kronor – den dyraste på marknaden just nu.

Sugen på att köpa? Du hamnar i gott sällskap.
Danderyd är nämligen Sveriges miljonärstätaste kommun. Var tionde invånare i kommunen har en inkomst på en miljon eller mer. I Danderyd bor också de mest välutbildade i landet.
Moderaterna, som är största parti i kommunen, har ordnat så att man där har de lägsta kommunalskatterna i vårt land.
Nu läser man dessutom i ”Forskning och framsteg” att det i Danderyd är vanligast med kärnfamiljer. 84 procent är familjer där barn bor tillsammans med sina båda föräldrar. I Norberg är det bara 64 procent.
I Danderyd hade 6,6 procent skattereduktion för hushållsnära tjänster. I t.ex. Åsele hade bara en promille sådan skattereduktion.

Ska vi andra vara avundsjuka på dem som bor i miljonärsghettot Danderyd?
Nä, men vi kan väl ändå ha rätt att påpeka att det är en djävla skillnad på levnadsförhållanden i ”jämlikhetens Sverige”. Folkhemmet, i den mån det existerar, har sina gullegrisar och sina strykpojkar.
Och vi kan väl också generöst erkänna att det inte är lika angeläget för de privilegierade i Danderyd, som för oss, att påpeka detta faktum.

Statstik från SCB
Mer statistik

söndag 14 februari 2010

Historiska bortförklaringar

Man behöver inte vara ekonomisk journalist för att ha upptäckt att Grekland länge levt över sina tillgångar.
Grekland är ett utpräglat lågskatteland med usel skattemoral. Korruptionen är utbredd liksom den svarta ekonomin. Arbetslösheten är hög. Miljöproblemen skjuts på framtiden, de statsanställda har haft förmåner som inte täcks av statens finanser, andelen egenföretagare är större än andelen löneanställda varför fackföreningsrörelsen är svag.
Situationen har blivit ohållbar sedan den tidigare grekiska regeringen fifflat med nationalräkenskaperna och den nationella statistiken. När sanningen nu på ett smärtsamt sätt uppenbaras måste omvärldens godtrogenhet förklaras. Varför har omvärlden, främst EU och ekonomijournalister, inte genomskådat den grekiska regeringens bluff?

I dagens P1 ”God morgon världen” försöker några journalister förklara detta på ett något märkligt sätt.
De vanligtvis mycket duktiga journalisterna menar att vi förblindats av arvet från den stora ädla grekiska antiken. Vi har helt enkelt sett varenda grek som en reikarnerad Sokrates eller Aristoteles. Vår idealiserande hellenism skulle alltså ha hindrat oss från att se dagens ekonomiska och politiska sanning.
Nu råkar det ligga 2400 år mellan antikens Athén och dagens Grekland. Under mer än tusen år har Grekland varit ett ockuperat efterblivet land av fåraherdar, klanstrider, vendettor och inbördeskrig.
Varför skulle vi betrakta dagens greker med idealiserade antikfärgade glasögon? Händer det med andra än med greker?
Många inflytelserika journalister hyllade, för inte så länge sedan, Island som ett ekonomiskt föredöme. Berodde deras ekonomiska blindhet på att de såg islänningarna som ättlingar till vikingarna? Vikingatiden ligger ju bara hälften så långt bort i tiden som den antika demokratiska tiden i Athén. Kan Berlosconis Italien förklaras med vår syn på kejsartidens Rom?
Nä, nån måtta får det vara på historiska bortförklaringar. Även när det gäller Grekland.

Grekland i siffror
AB
Expressen
SvD

fredag 12 februari 2010

Okunnigt om avtalsrörelsen

Löntagarna bör, för att behålla köpkraften, avstå från löneökningar eftersom alliansregeringen gett dem lägre skatter. Det säger Maria Eriksson på SvD:s ledarsida i dag.
Hur okunnig får man vara för att få skriva på SvD:s ledarsida?

Menar Maria Eriksson att statens skattepolitik ska styra avtalsrörelsen?
Varför manade hon då inte aktieägarna att avstå från utdelning med hänvisning till skattesänkningarna? Bör arbetsgivarna bli mer generösa i avtalsrörelser som genomförs efter en skattehöjning?
De genomförda skattesänkningarna har för övrigt till stor del redan betalats av löntagarna genom försämrade a-kasseersättningar och ökade a-kasseavgifter. Räkna på det, och summan blir plus minus noll för löntagarna.

Lönerörelsen som nu börjar handlar om lönerna om ett och flera år. Vad vet vi om skatterna om ett år?
Dessutom har Borg och Reinfeldt lovat att det är pensionärerna, inte löntagarna, som ska få del av de kommande skattesänkningarna.

Avtalsrörelsen handlar inte om lönernas förhållande till regeringarnas skattepolitik.
Den handlar om hur stor andel av produktionsöverskottet som ska tillfalla löntagarna. Kapitalägarna vill behålla allt för sig själva eller helt bestämma om hur överskottet ska fördelas. Avtals- och lönerörelsen är en motkraft, en viktig demokratisk institution, som ger löntagarna röst i kampen om överskottet.
Naturligtvis kan man, som Maria Eriksson, välja sida i den kampen. Men det skadar inte med litet insikt.

torsdag 11 februari 2010

M – miljonärspartiet

Nästan 39000 personer i åldrarna 20-64 år hade i förvärvsinkomst över en miljon kronor 2008.

Miljoninkomsttagarna finns mest i följande kommuner.

(Procent av kommunens inv.inom parentes)

-----------------------------Moderaternas andel av rösterna 2006
Danderyd (9,9)---------------59,7
Lidingö (6,0)----------------52,9
Täby (4,5)-------------------53,8
Nacka (3,4)------------------43,8
Sollentuna (3,1)-------------41,1
Lomma (3,0)------------------44,6
Vaxholm (2,7)----------------46,6
Vellinge (2,4)---------------55,9
Ekerö (2,2)------------------44,7
Stockholm (1,8)--------------35,1

I hela riket fick moderaterna i genomsnitt 26,2 procent av rösterna.
Bland miljoninkomsttagarna finner vi bl.a. värdepappersmäklare. En manlig sådan tjänade i genomsnitt 91900 kronor i månaden år 2008.
En manlig arbetare inom privat sektor tjänade i genomsnitt 23600 i månaden och en kvinnlig 21000.
Detta, bl.a., kan man komma fram till genom att studera Statistisk årsbok 2010 från Statistiska centralbyrån.
Några frågor inställer sig inför årets val
På vilket parti kommer miljoninkomsttagarna att rösta, nu när Moderaterna blivit ”arbetareparti”? Blir det nya miljonärspartiet ”nya moderaterna” d.v.s. Folkpartiet. Eller blir det rent av Mauderaterna.
DagensPS

lördag 6 februari 2010

Välstånd och välfärd

Sverige är ett av de länder som klarat sig sämst genom den ekonomiska krisen. Det visar den senaste upplagan av den så kallade välståndsligan från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.
Välståndsligan mäter hur stor bruttonationalprodukten, BNP, per capita är i de ledande industriländerna. Man har dessutom tagit med skillnader i prisnivå i beräkningen.
Inte överraskande är det Irland och Island som fallit tillbaka mest på välståndsligan om man jämför läget 2007 före krisen med siffrorna för 2009, som just presenterats.
Men vid sidan om dem är det Sverige som det gått sämst för, tillsammans med Finland.
Varken BNP-måttet eller det sätt som OECD mäter på är oomtvistat, men det är ändå ett mått.
Mätningen jämför nationer.
Vad vi inte har är en liknande jämförelse mellan olika socialgrupper eller regioner. En sådan jämförelse, om den fanns, skulle inte bara mäta välståndsskillnader utan också välfärdsklyftor.
Se mitt inlägg ”Klassklyftor i statistiken”

Att mäta och jämföra välstånd
Aftonbladet
Sveriges Radio P1

fredag 5 februari 2010

Centern får konkurrens på landsbygden

Missnöjet med centerpartiledningens stureplanspolitik tar sig olika uttryck bland centerns väljare.
En liten grupp f.d. centerväljare bildar ett nytt parti ”Landsbygdsdemokraterna”.
Än så länge är medierna snälla. Men så småningom kommer partiet, som aspirerar på riksdagsplats, naturligtvis att behöva svara på hur de ställer sig till, EU, EMU, sjukförsäkringsfrågor, statsbudgetfrågor, arbetsmarknadspolitik, skattepolitiken, rättsfrågor, forskningspolitiken, invandrarfrågor, finanspolitik m.fl. övergripande frågor.
I riksdagen måste de kunna se till hela landets intressen, precis som övriga riksdagspartier.
Det nuvarande ”programmet” upptas till stor del av rovdjurspolitiken och verkar vara ett högerinriktat enfrågeparti med fyra grundpelare: Traditioner och kulturarv, företagande och service, demokrati och påverkan samt framtidstro och utveckling.
Partiets grundare är frustrerade över utarmningen av landsbygden och centraliseringen och anser att de övriga partierna sviker landsbygden.
ATL
DalaDemokraten
Värmlands Folkblad
Intervju i Sveriges Radio
Aftonbladet
Expressen
SvD
DN

onsdag 3 februari 2010

Klassklyftor i statistiken

Skolinspektionen, SI,har synat 50 skolor och funnit brister i arbetet mot kränkande behandling hos alla skolorna utom en - Fribergaskolan i Danderyd. Att skolan finns i Danderyd är inte förvånande.
När tidskriften ”Focus” i somras gjorde sin årliga lista över vilken kommun, av Sveriges 290, som det är bäst att bo i hamnade, som vanligt, Danderyd på första plats.
Danderyd är Sveriges miljonärstätaste kommun.
Exakt mitt i ”Focus” tabell, på plats 145, kom Pajala.
”Focus” utgick från 30 olika variabler i bedömningen. De kan sammanfattas i sex olika kategorier: Privatekonomi, skola&dagis, socialt&trygghet, fritid, jobb&tillväxt samt kommunens ekonomi.
Att Pajala hamnar så pass högt upp som på medelplats beror på att taxeringsvärdena på småhus i Pajala är så låga. Rankingen ger nämligen kommuner med höga taxeringsvärden sämre position eftersom det är ”dyrare att flytta till en sådan kommun”.
Vad som främst ger Danderyd förstaplatsen är faktorer som låg skatt, medborgarnas höga inkomster, höga utbildning och höga nettoförmögenheter liksom få sjukskrivningar. Danderyd är företagsvänligt vilket ger pluspoäng.
Det som å andra sidan tynger Danderyds placering en smula är relativt höga utgifter för skola, höga taxeringsvärden på villor, låg andel pappalediga medborgare och låga satsningar på idrottsföreningar.
Pajalas ranking hjälps upp av att skolan fungerar bra, att kommunen satsar på idrottsföreningar och, som sagt, av att taxeringsvärdena på småhus är låga.
Det som försämrar Pajalas placering är bl.a. hög kommunal skattesats, små och få nettoförmögenheter, hög andel alkoholrelaterade dödsfall, brist på nya företag och dåligt företagsklimat.
Danderyd har högt valdeltagande medan Pajala har lågt, vilket också påverkar positionen på Focus märkliga lista.

Går man till Statistisk Årsbok 2009 för jämförelser mellan kommunerna kan man bl.a. se att Danderyd har 30851 invånare och Pajala 6429.
I Danderyd röstade 52 procent av de röstberättigade på moderaterna och bara 6 procent på sossarna vid riksdagsvalet 2006.
I Pajala fick moderaterna 7 procent, sossarna 34 procent samt vänsterpartiet 24 procent.

Den sammanlagda förvärvsinkomsten per hushåll var 448504 kronor i Danderyd och 195910 kronor i Pajala, en skillnad på 44 procent.
55 procent av Danderydsborna hade 2008 en eftergymnasial utbildning på minst tre år. I Pajala var motsvarande andel bara 6 procent.

Skillnaderna mellan de bägge kommunerna är alltså stor. Vilka slutsatser drar man av detta? Att det är bättre att bo i en moderatledd kommun? Eller att de som har det fett röstar på högern?
På tal om höger så äger Svenskt Näringsliv ”Ekonomifakta” som sysslar med statistik och jämförelser. Där är statistiken mycket pedagogiskt upplagd men ger inte besked om skillnaderna i levnadsförhållanden. Syftet med statistiken är en helt annan.

Den som vill ha fakta och statistiska samband som belyser samhällsklyftorna måste knåpa med den själv eftersom det inte görs någon sammanställning som blottlägger klasskillnaderna.
Kunde det inte vara något för LO, Arbetarrörelsens tankesmedja, Arena och liknande att plocka fram den statistiken för allmänt bruk?

DN om "Jämlikhetsanden"
SvD
GP
DN

tisdag 2 februari 2010

Hur oberoende är regeringsorganen?

Statsminister Fredrik Reinfeldt snubblade på statistiken i söndagskvällens partiledardebatt i SVT.
Han drog till med att sysselsättningen, trots krisen, har ökat med 100000 individer sedan 2006. Rätt siffra är 12000.
Naturligtvis försöker Östros att dra växlar på statsministerns dundertabbe.
Men litet märkligt är att SvD inte har en enda kommentar till detta på sin ledarsida. Eskilstuna-kurirens ledarskribent Alex Voronov är överslätande och förstående under rubriken ”Bra missat av Reinfeldt”.
Det kan finnas tekniska orsaker till att Reinfeldt fått fel uppgifter från sina underhuggare. Så man kanske ska ha överseende.
Men det kan vara värt att ha detta i minnet då Mona Sahlin gör en liknande miss.

måndag 1 februari 2010

Direktörerna - vår tids adel

Direktörerna i industrin, de som kräver att löntagarna inte ska få några löneökningar alls i år, har själva höjt sina månadslöner med nästan 50 000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1 600 kronor. Det visar en omfattande granskning som Dagens Arbete gjort.
Det hela är ett uttryck för samhällshierarkin och privilegiesamhället och visar vem som har makten i arbetslivet.
Men någon betydelse för lönerörelsen kan det knappast ha, utom möjligen en psykologisk.
Direktörernas löner och löntagarnas tillhör olika arbetsmarknader eftersom de har skilda relationer till produktion och kapital. Direktörer och löntagare konkurrerar ju inte med varandra om löneutrymmet.
Löntagarna säljer sin arbetskraft till kapitalägarna medan dirrarna får ersättning för sin lojalitet till ägarna och sin förmåga att leda företag, vad det nu innebär.
Skillnaden mellan direktörer och löntagare är i grunden den samma som skillnaden mellan adelsmannen och torparen före industrialismen.
Veckans Affärer
SvD
DN
ETC
GP
DagensPS