Jämlikhet och kapitalism

I gårdagens SvD gör Maria Eriksson ett nummer av att boken ”Jämlikhetsanden” inte leder i vetenskapligt bevis för att jämlikhet är bättre än motsatsen.
Man kan kvittera med att säga fördelarna av ojämlikhet att inte heller är vetenskapligt belagda.

Om nu författarna till boken ”Jämlikhetsanden” anser sig ha funnit vetenskapliga bevis för att jämlikhet är att föredra framför ojämlikhet så kan jag inte yttra mig om detta. Jag har inte läst boken.
Men jag tvivlar på att det överhuvudtaget är möjligt, eller ens nödvändigt, att vetenskapligt bevisa jämlikhetens fördelar.
Jämlikhet är ett alltför relativt och diffust begrepp för att vetenskapligt bevisas.
Handlar det inte om värderingar, åsikter och mål som inte låter sig kvantifieras?
Är det inte en fråga om människosyn?

Antingen vill man se de samhälliga resurserna fördelade så att inte alltför stora klyftor uppstår eller så menar man att en jämlikhetspoltik är ointressant eller rent av skadlig.

Om man vetenskapligt ska fastställa jämlikhetens välsignelser stöter man på problem. Innebär kampen för jämlikhet att minska de rikas rikedom eller att minska de fattigas fattigdom? Innebär jämlikhet en omfördelning av värden från de besuttna till dem som inget har? Hur stora skillnader kan man acceptera för att man ska kunna tala om jämlikhet?
Oavsett utgångsläge kan man alltid sträva efter mer jämlikhet, eftersom fullständig jämlikhet inte kan uppnås.
Vad som möjligen går att bevisa i sammanhanget är att allt för stora sociala, ekonomiska och kulturella klyftor mellan olika grupper av människor i vissa lägen kan innebära konflikt. För den hypotesen talar all historisk erfarenhet.

Enligt fundamentalistisk dogmatisk nyliberalism skulle själva jämlikhetsmålet hämma tillväxt och utveckling eftersom bl.a. den enskildes drivkraft att förmera sina tillgångar inte skulle bli tillräckligt stark.
Men man kan ha större tillit till människans inneboende vilja att överleva, skapa, utveckla och öka sina tillgångar än så. Och man kan utgå ifrån att människor är sociala varelser som vet att så som jag behandlar min nästa så blir jag själv behandlad.

Men å andra sidan. Vi lever i en kapitalistisk värld. Kan det vara så att de fundamentalistiskt dogmatiska nyliberalerna har rätt? Nämligen att det kapitalistiska systemet hotas av kampen för jämlikhet.