Missnöjet med centerpartiledningens stureplanspolitik tar sig olika uttryck bland centerns väljare.
En liten grupp f.d. centerväljare bildar ett nytt parti ”Landsbygdsdemokraterna”.
Än så länge är medierna snälla. Men så småningom kommer partiet, som aspirerar på riksdagsplats, naturligtvis att behöva svara på hur de ställer sig till, EU, EMU, sjukförsäkringsfrågor, statsbudgetfrågor, arbetsmarknadspolitik, skattepolitiken, rättsfrågor, forskningspolitiken, invandrarfrågor, finanspolitik m.fl. övergripande frågor.
I riksdagen måste de kunna se till hela landets intressen, precis som övriga riksdagspartier.
Det nuvarande ”programmet” upptas till stor del av rovdjurspolitiken och verkar vara ett högerinriktat enfrågeparti med fyra grundpelare: Traditioner och kulturarv, företagande och service, demokrati och påverkan samt framtidstro och utveckling.
Partiets grundare är frustrerade över utarmningen av landsbygden och centraliseringen och anser att de övriga partierna sviker landsbygden.
ATL
DalaDemokraten
Värmlands Folkblad
Intervju i Sveriges Radio
Aftonbladet
Expressen
SvD
DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är de etablerade partiernas ointresse för landsbygden som tvingat fram bildandet av landsbygdpartiet. Den som tittade på den senaste partiledardebatten i SVT noterade att landsbygden inte nämndes en enda gång. När det gäller kritiken mot Landsbygdsdemokraternas ”smala” partiprogram och att det är ett enfrågeparti så kan man bara säga att alla andra partier varit i samma sist. SAP bildades ju en gång i tiden bara för att driva löntagarfrågor. Likaså Centerpartiet som drev lantbrukarnas sak. Det senaste exemplet på ”smala” enfrågepartier som lyckats är ju miljöpartiet. Gör inte narr av den demokratiska processen! Landsbygdsdemokraternas partiprogram kommer att breddas och växa med tiden. Men just nu är det ointressant för människorna i små orter och på landsbygden om vi ska sälja JAS plan eller om vi ska ha en ny EMU omröstning. Det är bristen på grundläggande infrastruktur- och samhällsservice som nu breder ut sig i efterdyningarna av de totalt ogenomtänkta avregleringar som genomförts. Postservice och mackar läggs ner. Bredband byggs inte ut. Telefonledningar rivs etc. Strategiskt viktiga arbetstillfällen som centraliseras mm. Att avregleringarna gynnar befolkningstäta områden på bekostnad av landsbygden visste de stora riksdagspartierna om. Ändå drev man igenom detta.
Kan bara hålla med Glesbygdsmannen. Trots att mer än två tredjedelar av Sveriges BNP har sitt ursprung i ”landsorten” så är allt politiskt fokus på storstäderna. Att det handlar om billigt röstfiske är uppenbart. Den gamle ex-sossen Sören Wibe, skrev i egenskap av professor i skogsekonomi vid SLU Umeå, en krönika i tidningen skogsland om detta faktum. En inskannad kopia kan läsas på vår byalagsförenings hemsida. Se länk. http://www.arbole.se/filer/Skogsland2008nr22.jpg
Nu har medborgarna i så orter och på landsbygden tröttnat på detta faktum och börjat engagera sig genom att starta ett parti som skall ta tillvara deras intressen. Mer än två miljoner människor bor i ”landsorten”. Det vill säga i små orter, i landsbygd eller glesbygd. Det kan räcka långt i ett riksdagsval.
Att det behövs en kamp mot utarmningen av landsbygden är vi helt överens om.
Frågan är om ett nytt parti är rätt modell.
Det finns bl.a. en stark och aktiv folkrörelse, ”Hela Sverige ska Leva”, som redan bedriver en sådan kamp för en levande landsbygd.
Det finns också en hel del ekonomiskt stöd till landsbygdens utveckling t.ex. via Leaderprogrammen. Staten ger öronmärkta stödpengar för bredbandsutbyggnad på landsbygden och kommuner, t.ex. Eskilstuna kommun, utarbetar landsbygdsprogram.
För att inte tala om alla de EU-bidrag som lantbruksföretag får.
Jag anser därmed inte att stöden till landsbygdens utveckling är tillräckliga, det kan göras mer. Och vi som bor på landsbygden kan göra mer, genom att engagera oss i de demokratiska organ som redan finns.
Det är bättre om folk tar itu med de lokala problemen i byn där de bor i stället för att börja krångla med partibildning för att komma tillriksdagen där Landsbygdspartiet tvingas syssla med frågor som om vi ska sälja JAS plan eller om vi ska ha en ny EMU omröstning.
Problemet som Landsbygdsdemokraterna inte tycks vara klara över är avregleringarna och centraliseringen i grunden inte beror på politiska beslut utan om en utveckling som pågått i minst ett par hundra år och som är global. Vi kan anta att den beror på den rådande ekonomiska världsordning som kallas kapitalism.
Men även marknadsekonomin tvingar fram en sådan process. Det går inte att driva varken en kommersiell eller samhällsservice om befolkningsunderlaget är för litet. En bensinmack, ett apotek, en korvkiosk, en skola, måste löna sig eller åtminstone gå runt för att kunna existera.
Vilka ska ta kostnaderna för olönsamma verksamheter?
Det blir en ond cirkel. Servicen flyttar för att den inte är lönsam, folk flyttar för att det inte finns service. Skatteunderlaget krymper och det finns inte pengar för att driva skolor och vård.
De problem som Landsbygdsdemokraterna reagerar mot finns. Men jag är skeptisk till ett nytt parti. En massa kraft går åt för ett projekt som har små förutsättningar att lyckas.
Att sätta upp landsbygden mot industri- och storstad är också, enligt min mening, fel. Stad och land behöver varandra och det är väl snarast samarbetet och växelverkan som bör utvecklas.
Sen är det synd att ”Glesbygdsmannen” argumenterar för sin sak anonymt.
Hur ska man kunna locka människor och/eller företag till en bygd där samhällets basfunktioner degraderats eller försvunnit tack vare dåligt genomtänkta avregleringar där riksdag och regering inte ställde några som helst krav på samhällsansvar? Branscherna fick full frihet utan ansvar. Nu vill man bara verka på de mest lönsamma delmarknaderna. Några exempel är Post och telemarknaden. I städerna åker brevbärarna på rad efter varandra. På landsbygden flyttar nu Posten AB postlådor flera km bort för hushåll och företag. När det gället tele/bredband så byggs det nu upp parallella infrastrukturer i städerna. På landbygden vill ingen bygga alls. Istället river nu Telias dotterbolag fasta teleledningar för tusentals abonnenter i glesbygd. Det naturliga borde vara att staten återtar Skanova och ge bolaget till uppgift att bygga moderna öppna optofibernät som når ut till ALLA. Och alla aktörer branschen skall vara med och delfinansiera. Samma sak gäller posten. Men oreglerade avregleringar gynnar befolkningstäta områden med många väljare. Därför lämna s nu små orter och landsbygden åt sitt öde.
Skicka en kommentar