måndag 25 oktober 2010

Kampen mot löntagarna – Sverige på väg att integreras med omvärlden

Vi i Sverige njuter av att kunna köpa billiga och moderiktiga kläder, härliga sylter och goda viner.
I andra änden av den produktionskedja som möjliggör vår relativa lyx finns de som tillverkar våra varor.
Sveriges Radio P1 har idag ägnat dem en tanke.

På den Thailändska landsbygden far värvare runt och raggar folk till bärplockning i Sverige. Avtalen med plockarna är ensidigt dirigerade av företagen och lovar bärplockarna 17500 kronor i månaden i lön. De fattiga bönderna lånar till resan och deponeringsavgift i förhoppning om att tjäna pengar under tre månaders bärplockning i Sverige.
Innan de far tillbaka till sina byar har de förlorat allt, arbetsgivaren har rymt med alla pengar och bärplockarna återvänder till sitt land med jätteskulder.
Mer om detta i SR P1 Kaliber reportage av Randi Mossige-Norheim
Men lingonsylten är god.
Även chilenska viner är goda.
Men arbetsförhållandena på vinlandet Chiles vingårdar är dåliga, det visar flera studier.
Sverige är en stor vinimportör men vad vet vi om vad som händer ute på vingårdarna?
Fyra av tio arbetar utan kontrakt, ackordslönerna sjunker och fattigdomen hårdnar. De arbetare som vill organisera sig fackligt hotas till livet av arbetsgivarna, enligt ett SR 1 Ekot reportage av Ivan Garcia

Skål tamefan!

Här i Sverige har regeringen monterat ner arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverkets anslag har minskats och arbetslivsforskningen praktiskt taget utplånats sedan Alliansen fick makten.
Skyddsombud och fackförbund kan påpeka arbetsmiljöbrister, men deras möjligheter att påverka har minskat. Lyssna på SR P1, nyheter i dag.



Alliansens arbetslinje innebär att alla ska jobba till varje pris.
Arbetarrörelsens arbetslinje innebär dessutom ett mänskligare arbete till alla.

onsdag 20 oktober 2010

Slavarbete berikar svensk kapitalist

Enligt Sveriges Radio P1 idag har runt 300 kambodjanska textilarbetare blivit avskedade sedan de strejkat för högre löner. Många av textilarbetarna arbetar för klädjätten H&M.
Textilarbetarna, mest kvinnor, säger att deras minimilön på motsvarande 410 kronor i månaden inte går att leva på.

H&M lägger ut större delen av sin tillverkning på underleverantörer i fattiga länder. Underleverantörerna betalar sina anställda minimilöner som inte går att leva på. Arbetsförhållandena i dessa företag motsvarar de europeiska på 1800-talet.
I somras protesterade textilarbetare i Bangladesh mot låga löner och usla arbetsförhållanden.
Polis tog till våldsamma metoder för att skingra de minst 15000 demonstranterna i Bangladesh huvudstad Dhaka.
År 2008 låg den genomsnittliga lönen för en textilarbetare i Bangladesh på 1,70 kronor per timme och klädjätten H&M köper 200 miljoner plagg varje år från 90 leverantörer.
Enbart H&M sysselsätter runt 200 000 människor i Bangladesh.

Hennes & Mauritz är Sveriges största börsbolag med ett börsvärde på drygt 351 miljarder kronor.
Genom att köpa billig arbetskraft i fattiga länder, som Kambodja och Bangladesh, och sälja produkterna i den rika delen av världen kan H&M:s ägare samla på sig enorma rikedomar.
Stefan Persson, som är en av världens rikaste män efter att ha ärvt företaget av sin far, har en förmögenhet motsvarande 22,4 miljarder dollar, kontrollerar 34,6 procent av kapitalet och 68,2 procent av rösterna i klädjätten H&M.

Var det någon som sa att klassklyftorna inte existerar?

måndag 18 oktober 2010

Världens mest överbetalda yrkesgrupp

Bengt Ericson är en av Sveriges mest driva ekonomijournalister. Hans senaste bok ”Den nya överklassen”(Fischer&Co 2010) är en skildring av en samhällsklass vars livsstil är fjärran från vad övriga svenskar kan tillåta sig.

På sidan 284 i boken skriver han angående finansmäklarnas höga bonusar:
”De höga belöningarna är förvånande, med tanke att det inte rör sig om något särskilt svårt arbete.
Att utföra en hjärnoperation är svårt. Att dirigera en symfoniorkester är svårt. Att med en knapptryckning effektuera en kunds aktieköp kräver klart mindre begåvning. Som en tidigare bankdirektör har förklarat det för mig: “Du söker en aktie och får upp två kurser på skärmen. Den ena är en köpkurs, den andra en säljkurs. Du lägger dig mitt emellan och får en snittkurs, sedan är det bara att trycka på knappen. Ett enklare jobb får
man leta efter.”

I dag berättar E24 att ytterligare en bonusfest är att vänta på Wall Street. Ersättningarna landar i år på 942 miljarder kronor vilket är ungefär hälften av den totala svenska lönekakan.
De svenska bonusarna kommer att följa efter.

Det märkliga är att bonusarna inte följer de resultat som finansmäklarna uppnår.
Även om deras spådomar inte slår in får de sina svindlande ersättningar.
Bengt Ericson nämner i sin bok är hur bolaget Aktie-Ansvar, med flera fonder i PPM, år 2008 tappade 40,3 procent. Trots det fick vd Stefan Carlenius en bonus på 10,5 miljoner kronor för året.

Det är våra pengar det handlar om.

SvD

fredag 15 oktober 2010

Om att alltid ha rätt

Det finns ingen eller något i världen som alltid har rätt.
Den som påstår att ”marknaden” alltid har rätt har alltså fel.

Påståendet faller på att det som är rätt för den ene kan vara fel för en annan.
Rätt i ett sammanhang kan vara fel i ett annat.
Vad som är rätt kan diskuteras och ifrågasättas.
Ingenting är statiskt. ”Alltid” finns således inte.

Däremot är det vanligt med påståenden om att X alltid har rätt.
Vanligen är det dogmatiska fundamentalister som påstår det för att rättfärdiga sina egna handlingar.

De eller det som påstås alltid ha rätt är bl.a
Påven, gud, Allah, bibeln, koranen, Stalin, fürern, il Duce, marknaden, folket, naturen…

Se upp för övermänniskan Wahlroos i trafiken!

Marknader har alltid rätt, hävdade Sampos ordförande Björn Wahlroos ett föredrag i Nasdaq OMX:s lokaler i Stockholm i går. Finanskrisen beror på misslyckade regleringar sa han.
Som liknelse tog han ett exempel med en flerfilig motorvägsinfart till en större stad; alla ska till samma punkt och kommer även att komma dit ungefär samtidigt, men den som har en snabbare bil och hela tiden söker luckor och byter fil kommer att göra det aningen snabbare än de övriga.

Wahlroos talar maktens språk, den starkes rätt att ta sig fram på andras bekostnad. Ett och annat trafikoffer får man bortse från, hänsyn till medtrafikanter är bara tjafs, trafikregler är ett hinder. Kontentan av hans resonemang är: Det är människor som han som ska fatta de viktiga besluten och inga djävla demokrater ska hindra honom.

Att marknaden också kräver offer i form av barnarbete, utsugning av människor, miljöproblem bekymrar inte en sådan man.

Man kan vara anhängare både av fria marknader och konkurrens utan att, som Wahlroos, hänge sig åt gammal unken socialdarwinism och snudd på fascistiskt sätt att se på tillvaron.
Han bevisar dock sin egen tes: Med makt och pengar kan man stå och föreläsa vilket skit som helst.
Att han fick rungande applåder efter sitt anförande gör inte saken bättre.

E24

Affärsvärlden
SR

onsdag 13 oktober 2010

Hur uppkommer arbetslöshet?

När jag läser Kungliga Vetenskapsakademiens motivering (populärvetenskaplig information) för årets ekonomipris kommer jag att tänka på Eric Westerberg som har konstruerat och byggt en egen miniubåt. När han sjösatte och provkörde ubåten i Sikeå hamn i Robertsfors, september 2007, var medierna där för att rapportera.
Jag minns det hela för Erics kommentar efter en lyckad provtur:
¬– Nu har jag bevisat att den fungerar i praktiken, återstår bara att bevisa det i teorin.

Enligt Vetenskapsakademien har de tre forskarna förädlat den klassiska ekonomins syn på marknaden där köpare och säljare finner varandra omedelbart utan kostnader.
Forskarna har visat att det är mer komplicerat än så och att det ofta är svårigheter för köpare att finna säljare och vice versa.

Denna upptäckt kan kanske vara en bragd i teorin men knappast i det praktiska livet.
Den klassiska teorin om köpare och säljare på marknaden härrör från Adam Smith, som levde samtidigt med Gustav III och Bellman. Något måsta väl ha förändrats i teorin fram till 1970.
Under de två hundra åren har åtskilliga arbetsköpare och arbetskraftssäljare, i praktiken, erfarit att det finns åtskilliga brister i marknadens effektivitet.
Den vanligaste slutsatsen har därvid varit att det har funnits för mycket arbetskraft i förhållande till lönearbeten.

Vetenskapsakademien säger att ”De tre pristagarnas insatser hjälper oss att förstå --- uppkomsten och utvecklingen av arbetslöshet.”
Jag läser och läser men begriper inte hur.

Kanske är problemet med ekonomiska matematiska modeller att de inte tar hänsyn till sociologiska, politiska och kulturella faktorer i sammanhanget.
Frågan är hur mycket av mänskliga relationer man kan beskriva med hjälp av matematik.
De matematiska modellerna verkar utgöra ett slutet system liknande cirkelresonemang.
Enligt akademien handlar det om ”grundforskning” vilket får en att misstänka att forskningen sker i en kontext som innebär att den ekonomiska vetenskapen är lika exakt som naturvetenskaperna. Men är den det?

Ett angränsande problem är att modellerna i sig, även om de lyckats beskriva komplicerade sammanhang, är tämligen statiska. I verkligheten uppstår, i mänskliga relationer, ständigt nya faktorer och variabler som påverkar skeendet och skapar nya tendenser. De nya tendenserna möts av motkrafter, eftersom den mänskliga tillvaron är dialektisk med ständigt motverkande och växelverkande krafter.
Verkligheten är dynamisk. Teorin är statisk.

Tar modellerna hänsyn till att tillgången på kapital kan variera i tid och rum?
Att krediter kan vara tomma? Att skuldkriser plötsligt uppstår?
Kan modellen tillämpas på arbetsmarknader i tredje världen där barnarbete är vanligt?
Är teorin generell och lika tillämpbar på marknader för byggarbetskraft i Nepal som för bankpersonal i NewYork? Eller för typiska kvinnobranscher som vården?

När det gäller valet av pristagare vore det också intressant att få veta vilka alternativa teorier som bedömts av priskommittén.
Jag fortsätter att försöka förstå vilken prisvärd insats de tre forskarna belönats för.
Den kan ju vara bra fastän jag inte förstår. Men jag vill gärna begripa en så fin teori som förklarar arbetslösheten.

tisdag 12 oktober 2010

Vad har de fått pris för?

Med min begränsade fattningsförmåga försöker jag förstå vilken stor upptäckt som de tre gjort som fått årets pris i ekonomisk vetenskap av Sveriges riksbank.
Jag utgår från att det verkligen är en stor upptäckt eftersom de fått priset och eftersom en massa ekonomer säger att de är värda priset.
Och eftersom de är forskare vid respektive Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, MA, USA, Northwestern University, Evanston, IL, USA och London School of Economics and Political Science, Storbritannien måste de ju vara ena hejare på ekonomi.

Men jag vill förstå vad de har gjort. Så jag läser tidningarna om pristagarnas upptäckt.

DN:s Johan Schück skriver att pristagarnas sökteori inte är särskilt kontroversiell utan snarare är ”ett sätt att tänka”.
– Den här synen på arbetsmarknaden är ganska etablerad vid det här laget. Att arbetslöshet ofta kan bero på att arbetssökande och arbetsgivare inte alltid hittar varandra så att man därför kan ha arbetslöshet och vakanser samtidigt.
Hela teorin utgår ju från att marknaden har stora brister. En av bristerna just är att man har för dålig information och att det tar tid att söka sig fram mellan köpare och säljare på flera marknader, till exempel bostadsmarknaden.”

Ja det kan ju vara värt för många att veta, som inte redan visste det, att marknaden inte är perfekt.
Men vilken är säljare och vilken är köpare i sammanhanget?
Och vad är det som köps och säljs?


Jag fortsättar med att försöka få svar på den frågan genom att läsa fler tidningar.

- Pristagarna visar hur marknader fungerar i verkligheten, säger sekreteraren i priskommittén Peter Englund till SvD.

Vad bra!

En av forskarnas slutsatser är att högre a-kassa ger högre arbetslöshet.

Om man nu kan använda teorin på andra marknader så kanske det är så att om man höjer skadeförsäkringspremierna så ökar olyckorna?
Eller om man sänker nobelprissummorna så ökar antalet nobelpristagare?

Har jag förstått rätt så lanserade de tre forskarna sin teori redan på 70-talet. Sedan dess har arbetslösheten ökat. Har politikerna inte använt sig av forskarnas nya kunskaper? Eller, hemska tanke, har inte de heller förstått?

Än så länge har jag inte fått svar på mina frågor, de har bara blivit fler, men jag fortsätter att försöka förstå.
Finns det kanske någon därute som kan förklara?

SvD:s ledarskribent berusad på fest

dagens ledarsida i SvD berättar Per Gudmundson att han, på en fest, hamnat bredvid en gammal f.d. maoist. Maoisten hade tänkt om, berättar Gudmundson, och blivit en av Stenbecks lakejer.
Gudmundson undrar hur f.d. maoisten såg på sitt ideologiska sidbyte.

Därefter utvecklar Gudmundson ett resonemang som är typiskt för starkt berusade festdeltagare eller nyliberaler.

Det hela går ut på att de länder som utvecklat kapitalism är rika medan de som inte har kapitalism är fattiga, alltså är kapitalismen bättre än allt annat.
Typiskt nog är rubriken till betraktelsen ”En sann radikal förvarar kapitalismen.”

Det är som att säga att danderydsborna är smartare än pajalaborna eftersom de som bor i Danderyd är rikare. Varför gör inte pajalaborna som danderydsborna?

Om Gudmundson äntligen ville nyktra till efter festen kan han kanske fås att förstå att kapitalismen är global och total. Den är inte någon ideologi utan ett historiskt faktum. Den har utvecklats under tre hundra år av kolonialism, handel, utsugning, industrialisering och människors strävanden för överlevnad. Den har format hela världens ekonomiskt, socialt och kulturellt. Utvecklingen har gynnat en del men missgynnat andra.
Eftersom kapitalismen är en historisk process, och resultat av en lång historisk bakgrund, är det meningslöst att försvara den eller försöka krossa den. Historien ändrar man inte på.
Dagens kapitalism är ett historiskt faktum.
Gudmundsons resonemang är lika förvirrat som de ”kommunister” som trodde sig kunna skapa ett politiskt alternativ till en ekonomisk världsordning.
Det har kineserna, i motsatts till de ryska kommunisterna 1924 och maoisterna på 70-talet, insett och utnyttjar. På gott och på ont för kineserna.

måndag 11 oktober 2010

Världens skulder – du betalar

När G20-mötet inleds i Sydkoreas huvudstad Seoul den 11–12 november har de politiska ledarna en del att prata om.

* I en ny rapport från kreditinstitutet Standard & Poor’s, S&P, ”Global Aging 2010: An Irreversible Truth”, bedöms att statsskuldbördan i de flesta utvecklade ekonomierna når ohållbara nivåer på över 300 procent av BNP inom 40 år. Framförallt är det den åldrande befolkningen som leder till omfattande förändringar i de ekonomiska tillväxtutsikterna runt om i världen.

* Samtidigt är ett valutakrig under uppsegling mellan den nya ekonomiska stormakten Kina och USA/EU.
USA anklagar Peking för att undervärdera sin valuta, yuanen och på så sätt ge kinesiska företag konkurrensfördelar som skadar den amerikanska arbetsmarknaden och exportsektorn.
Valutakriget kan ge upphov till handelskrig som kan sluta i att de olika länderna skyddar sina varor genom höga tullar på utländska produkter. Kort sagt en världsomfattande protektionism lurar om hörnet.
I samband med IMF:s och Världsbankens årsmöte i Washington i fredags sade USA:s finansminister Timothy Geithner att den globala ekonomiska återhämtningen riskerar att brytas om länder fortsätter att gräla om växelkurspolicy och tävla om export.
* Den amerikanska dollarn fortsätter att försvagas.

* Chefen för USA:s centralbank Federal Reserve Ben Bernanke vill se snabba åtgärder för att tygla det skenande amerikanska budgetunderskottet. Han varnar för att ett misslyckande kan resultera i en allvarlig kris.
Årets budgetunderskott uppgår till 1,47 biljoner dollar och utgör enligt Bernanke "ett reellt och växande hot".
Närmare 70 amerikanska städer är nära bankrutt och har bett staten om pengar. Enbart i Michigan finns 37 städer som inte klarar av att betala sina skulder. Det är inte bara amerikanska delstater som har fått hjälp av centralbanken Federal Reserve, Fed, med sina budgetunderskott. Allt fler amerikanska städer har fått be staten om hjälp det senaste året.
En allvarlig ekonomisk kris i USA återverkar direkt på den svenska ekonomin.

* Ekonomen Larry Kotlikoff anser att vårt moderna finanssystem bygger på ett pyramidspel som för eller senare leder till katastrof. En ny kollaps kan därför inte uteslutas.

* Under 2008 orsakade de 3 000 största företagen i världen miljöskador för motsvarande cirka 15 000 miljarder kronor. Nu varnar en FN-studie för att miljökostnaderna kan hota våra framtida pensioner.
Den totala kostnaden för miljöförstöringen i världen 2008 uppgick till svindlande 44 000 miljarder kronor, vilket motsvarar 11 procent av den globala bruttonationalprodukten, enligt en studie från FN-organet UNEP FI och PRI.
Priset för miljöskadorna översteg därmed med bred marginal de kostnader som drabbade pensionsspararna i samband med finanskrisen, skrev Dagens Nyheter.

Världsfattigdomen, vattenbristen i världen, flyktingarna runt om i världen och andra problem inte att förglömma.

När kommer räkningen på alla skulder? När kommer makthavarna att börja reagera? Vilka som ska betala?
Nå det vet vi ju.

Sydsvenskan
E24
E24
E24
Affärsvärlden
SvD
Veckans Affärer
Veckans Affärer

torsdag 7 oktober 2010

Sluta kalla SD för rasistiskt!

Vi bör sluta kalla SD för ett rasistiskt parti, främst av den enkla anledningen att partiet inte är rasistiskt.
Att säga att SD är rasistiskt är lika effektivt som att skylla Vänsterpartiet för att vara kommunistiskt – ett slag i luften.

Risken, om vi hela tiden pekar finger och ropar ”rasister”, ”rasister” är att det verkliga hotet –¬ partiets nationalism och främlingsfientlighet – slinker igenom.
Det är nationalismen och främlingsfientligheten, inte rasism, som SD:s medlemmar och väljare attraheras av och SD:s väljare är inte rasister. Men de känner sig som svenskar.

Nationalismen var visserligen gammalmodig redan då Hitler lyckades få tyska folket på marsch för Nationen. Men där handlade det även om verklig rasism. Germanerna ansågs stå över judar, romer, slaver och andra folk.
SD uttalar inget sådant men försöker skaka liv i det gamla nationalistiska liket. Nationalismen är en zombie i vår globaliserade värld.

Inte desto mindre, eller kanske just på grund av globaliseringen, kan nationalismen bli en tillflykt för människor som saknar tillhörighet och upplever utanförskapets otrygghet och misstänksamhet mot sådant som är främmande.
De sympatiserar inte med SD för att partiet är rasistiskt, men de ser partiet som försvarare av en tydlig identitet – svenskheten.

Vi bör argumentera för internationalism, öppenhet och kulturell mångfald i stället för att gapa om rasism.

SvD
AB
GP
Karlskoga-kuriren
Smålandsposten

Vilken arbetslivserfarenhet har riksdagens ledamöter?

Riksdagens 349 ledamöter ska vara representativa för hela svenska folket.
Det är utgångspunkten för Anna Hellgrens betraktelse på dagens ”Dagens Arena”
Med utgångspunkt från en artikel i söndagens DN, (ej på nätet) konstaterar hon att bara 13 ledamöter har namn ”som skvallrar om rötter utanför Europa” och att
”Andelen kvinnor i parlamentet är 45 procent, den lägsta sedan 1991.” litet oklart om det är hennes eget konstaterande eller DN:s.
”De nya ledamöterna har en medelinkomst på närmare 520 000 kronor om året.” skriver Anna Hellgren.
Alltså: Etniskt ursprung, kön och nuvarande inkomst är viktiga.

Jag kanske är gammalmodig, men jag anser att en vänstertidskrift också borde diskutera hur det förhåller sig med ledamöternas anknytning till arbetslivet i jämförelse med det övriga svenska folket.
Hur många av riksdagens ledamöter har facklig bakgrund? Vilka har erfarenhet av arbete inom de yrken som representeras av LO-förbunden? Hur många har erfarenhet av lönearbetare inom den privata sektorn av näringslivet?
Vilka riksdagsmän/kvinnor lägger förslag i arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor?
Anna Hellgren snuddar vid frågan då hon avslutar sin text med:
”Dessutom måste partierna på allvar bereda plats för människor som gjort annat än tillbringat sin tid i ungdomsförbundens broilerfabriker.”

Kan någon med nödvändiga resurser kanske kolla upp hur det ligger till med yrkesbakgrunder och arbetslivserfarenheterna hos riksdagens ledamöter?
Hur är det t.ex. med den saken inom den socialdemokratiska gruppen?

onsdag 6 oktober 2010

Kan en global valuta hindra krig?

Internationella valutafonden, IMF, varnar för att världens länder riskerar ett valutakrig om de försöker lösa inhemska problem genom växelkurser.

I det sammanhanget kan det vara värt att påminna om att Kinas centralbankschef, Zhou Xiaochuan, inför G20-mötet i London den 2 april 2009, föreslog en ny global valuta. Den skulle användas för handel, investeringar, för världsmarknadspriser på basvaror och för de multinationella företagens bokföring.
Den globala valutan skulle hanteras av den internationella valutafonden IMF.
De 185 medlemsländerna i IMF äger andelar på samma sätt som aktieägare äger aktier i ett bolag. Andelarna kallas SDR, special drawing rights. Värdet på den globala valutan skulle kopplas till värdet på dessa andelar. Därmed skulle valutans värde inte falla även om enskilda länder hamnar i kris.
”En super-suverän valutareserv som sköts av en global institution kan användas både för att skapa kontroll och likviditet”, skrev Zhou.
”Det minskar risken för framtida kriser avsevärt och ökar också möjligheterna att hantera en kris.” skrev han.

Ett liknande förslag kom upp i Bretton Woods efter andra världskriget, för 65 år sedan,
när IMF bildades. Då presenterade ekonomen John Maynard Keynes (1883–1946) ett projekt för framtidens världshandel ”International Trade Organization (ITO)” vilken, tillsammans med Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken (IBRD), skulle utgöra en av de tre hörnstenarna i en ny ekonomisk världsordning inom ramen för FN.
Enligt detta förslag skulle ITO vara understödd av en internationell centralbank, en internationell clearingunion, The International Clearing Union, ICU, som skulle utfärda en global valuta för handel, kallad bancor.
Orsakerna till att ITO aldrig blev av är att USA blockerade den men det fanns även andra politiska orsaker.
Kan Keynes förslag kanske hindra att valutakriget bryter ut på riktigt?
E24
Veckans Affärer
E24
SvD
Expressen
DN
Veckans Affärer
SR
Sydsvenskan

måndag 4 oktober 2010

Väljarnas ansvar

För att inte ge SD chans att bli tungan på vågen vid omröstningen av riksdagens talman kunde de rödgröna ha avstått från att lansera en egen talmanskandidat.
De rödgröna väljer i stället att föreslå en egen kandidat, Kent Härstedt, som motkandidat till den av alliansen nominerade Per Westberg.

Om SD inte hade funnits hade detta alternativ varit helt normalt och inte ett dugg problematiskt.

Men realiteten är ju att SD finns där. Väljarna har i demokratiska val placerat dem där.

Att avstå från att nominera, för att inte ge SD utrymme att avgöra frågan, är ju också att göra sig avhängig SD.
Om de rödgröna i varje fråga ska tassa runt SD innan beslut blir det ju i realiteten så att SD indirekt påverkar besluten.

De rödgröna bör köra sin politik utan hänsyn till SD. Om SD i en avgörande fråga fäller regeringen så är det en konsekvens av valresultatet. Väljarna får, i demokratisk ordning, ta sitt ansvar.
SvD
Expressen
SvD
DN

söndag 3 oktober 2010

Polis slår till mot politiker i Eskilstuna

En och en halv vecka före valet slog polisen till hemma hos en ledande lokalpolitiker i Eskilstuna, meddelar lördagens Eskilstuna-Kuriren och Folket.
Husrannsakningar genomfördes samtidigt i 14 länder för att komma åt en omfattande fildelningshärva. Ett flertal av politikerns datorer togs i beslag och politikern själv delgavs misstanke om brott mot upphovslagen. Man hade nämligen hittat ett ip-nummer som hörde till hans Internetabonnemang.
Han är nu avförd från alla misstankar, men belgisk polis vill ändå undersöka hans datorutrustning, säger tidningen.

Jag vet inte vem politikern är eller vilket parti han företräder men blir oroad över att polisen strax före ett val kan lägga beslag på en politikers datorer.
Det påminner allt för mycket om värsta diktaturstaten.
Inte för att politiker ska behandlas annorlunda än andra människor, men på något sätt känns det ganska läskigt när man tänker på vad sådant kan leda till i förlängningen?

På vilka lösa grunder kan polisen lägga beslag på demokratiskt valda förtroendemäns datorer?
Antagligen hade den drabbade politikern adresser till andra politiker i sin dator. Räcker detta för att polisen ska klampa in även hos dem och lägga beslag på också deras datorer?
Finns det några proportioner mellan orsaken till beslagtagandet å ena sidan och blotta misstanken om att det kan finnas politiska motiv bakom?

Med all respekt för upphovsrätten, men bör det inte finnas något sätt att väga demokratiska intressen mot upphovsrättsliga intressen innan polisen slår till?

fredag 1 oktober 2010

Enfaldigt om facket i Expressen

Får en Sverigedemokrat vara med i facket? frågar Eric Erfors i dagens Expressen.
Och han svarar ja på sin egen fråga.
Frågan är dock inte så enkel och enfaldig som Erfors vill göra den till.

Fackföreningarna ska ”inte per automatik utesluta någon på grund av en viss partitillhörighet.” säger Erfors. Det leder till godtycke menar han.
Så långt har han rätt. Men vem, mer än Erfors, har påstått att problemet är lätt.
En uteslutning ur en ideell förening kräver att den uteslutne på ett tydligt sätt har motverkat föreningens syften. Det gäller ju de flesta organisationer, även företag.
Organisationen måste ju t.ex. ha rätt att försvara sig mot infiltrationsförsök.

Men sen kommer Erfors till sina huvudargument: ”Fackföreningarna har en särställning i svensk lagstiftning och helt andra befogenheter än en frimärksklubb - eller ett parti - som vill bli av med en bråkig medlem. -- Dessutom råder det i praktiken ett fackligt monopol i Sverige; det finns inga konkurrerande fack för utsparkade sverigedemokrater att gå med i.”

Jo det är skillnad mellan fackföreningsrörelsen och en frimärksklubb.
Fackföreningsrörelsen ska verka för löntagarnas gemensamma intressen. Det betyder att arbetet står i centrum för verksamheten. Arbetet och arbetets villkor är central för varje löntagare och för samhället i stort. Fackföreningsrörelsen är därmed knappast ett särintresse utan ett allmänt samhällsintresse.
I syfte att verka för löntagarnas intressen vill fackföreningsrörelsen verka för ekonomisk, social och kulturell demokrati. Ett viktigt mål är därvid solidaritet med löntagare i hela världen. Fackets mål är alltså politiskt.
Men fackföreningsrörelsen kan inte ställa upp i politiska val. Därför har man bildat Socialdemokratiska Arbetarepartiet som kan nå de politiska målen via det parlamentariska systemet. LO-facket och partiet är samma rörelse, arbetarrörelsen.

Främlingsfientlighet och nationalism hör inte hemma i arbetarrörelsen.
Det torde diskriminera en sverigedemokrat som öppet agiterar för sina politiska mål.
Sen är naturligtvis fortfarande frågan om huruvida passivt medlemskap i SD ska räcka för uteslutning. Men det torde varje lokal facklig organisation få bestämma om, oavsett vad Erfors tycker. Ett problem är ju bl.a. att varje medlem kan bli förtroendeman och då uppstår frågan om förtroendemannen med SD-sympatier kan verka för organisationens mål som är de motsatta. Eller ska medlemmar med SD-sympatier inte få bli fackliga förtroendemän?

Till sist: Om Erfors, eller sverigedemokrater, vill starta en skråorganisation som tar in medlemmar i antidemokratiska organisationer så kan de göra det.
Vad är det som hindrar?