Facket - en global demokratisk rättighet

Antalet löntagare blir allt fler i världen, men också antalet kränkningar av de anställda, arbetsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar.

Stora grupper löntagare utesluts från inkomster på grund av arbetslöshet och många fattiga människor tvingas till barnarbete och slavliknande arbetsförhållanden.

Miljontals löntagare drabbas av arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Tusentals löntagare i världen dör varje dag på sin arbetsplats. I Sverige minskar arbetsolyckorna men arbetssjukdomarna ökar.

Löntagarnas möjligheter att förbättra sina villkor är att de kan organisera sig i fria fackföreningar.

Att organisera sig i fria fackföreningar hör till de grundläggande demokratiska rättigheterna i moderna samhällen.
Det första en diktatur brukar göra är följaktligen att förbjuda fri fackföreningar eller kraftigt begränsa dess möjligheter. Det visar den moderna historien från fascismen i Italien på 1920-talet, den Tyska nazismen på 1930-talet och den sovjetiska kommunismen mellan 1924- 1990.

I länder som Kina, Saudiarabien, Pakistan, Bangladesh, Qatar m.fl. håller inte de fackliga rättigheterna demokratisk standard. Löntagarna har därmed svårt att hävda sina intressen och skydda sig mot överexploatering.

I många länder är det förenat med livsfara att arbeta fackligt. Det framgår av den rapport om kränkningar av fackliga rättigheter som Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS, publicerar årligen.

Men även i många demokratiska länder, till exempel USA, begränsas fackets möjligheter genom lagstiftning till förmån för kapitalägarna.

I Europa är det bland annat i Storbritannien, Ungern, Spanien, Polen och Rumänien som arbetare fått det tuffare.

Svenska borgerliga politiker brukar anse att den svenska fackföreningsrörelsen har för stor makt. Men maktbalansen mellan kapitalägare och löntagare har utvecklats efter hundra år av demokratisk maktkamp och förhandlingar.  En statlig reglering av maktförhållandena skulle vara ett steg tillbaka för demokratin.

Och i dag kan inte heller fackföreningarna, lika litet som kapitalet, ses som enbart nationella angelägenheter. Även facket är globalt.

Här är några länkar till webbplatser som visar fackets ställning i olika länder

Union-to-union 

Human Rights Watch 

Worker Fatalities& Catastrophes 2015, Map 

Labour Start 

LO Kränkningar av fackliga rättigheter 

Unicef, om barnarbete 

Amnesty om gästarbetarna i Qatar 

InternationalTrade Union Confederation  

ILO 

DN om facket i USA (Svante Nycander) 

Arbetsgivareföreningen vill försvaga löntagarna

I en debattartikel i dagens SvD skriver representanter för Svensk Näringsliv att de tycker att varje anställd borde förhandla om sina löner och anställningsvillkor direkt med sin arbetsgivare. På så sätt ska kollektivavtalen ”moderniseras” och "utvecklas" d.v.s. avvecklas så att arbetsgivaren lättare kan bestämma löneläget och arbetsvillkoren för varje enskild ”medarbetare”, d.v.s. löntagare.
Arbetsgivaren antyder i artikeln att kollektivavtalen finns kvar endast för att de fackliga företrädarna vill behålla sin makt.
Att de själva, med sitt förslag, vill öka sin makt säger de naturligtvis inget om.
Arbetsgivarna vet att de är den starkare parten i en individuell löneförhandling, särskilt i de lägen då det finns ett överskott av arbetskraft. Det är lätt för arbetsgivaren att att bjuda under när löntagarna konkurrerar om arbetet. Det är en återgång till de förhållanden som rådde för hundra år sedan. Sådan är arbetsgivarnas förslag till ”modernisering”.
Avtalsröreslen kommer alltså i hög grad att handla om makten över produktionen och produktionsresultatet.

Om man överför arbetsgivarnas förslag på andra marknadsområden framstår förslaget i all sin genialitet.
Varför inte ha individuella förhandlingar om priser? Varje bensinstationsinnehavare förhandlar med varje enskild bilist som kommer för att tanka. Och när du går och handlar mat i din butik förhandlar du med butiksinnehavaren om dagspriset på mjölk, bröd, kött, fisk, mjöl, socker, salt m.m.
Du tar en enskild förhandling om din skatt med närmaste skattekontor.
Och varför ska kollektivtrafikens priser vara så kollektiva? Det vore väl mer individuellt anpassat om varje resenär fick förhandla med t.ex. busschauffören om priset för resan?

Slavarbete berikar svensk kapitalist

Enligt Sveriges Radio P1 idag har runt 300 kambodjanska textilarbetare blivit avskedade sedan de strejkat för högre löner. Många av textilarbetarna arbetar för klädjätten H&M.
Textilarbetarna, mest kvinnor, säger att deras minimilön på motsvarande 410 kronor i månaden inte går att leva på.

H&M lägger ut större delen av sin tillverkning på underleverantörer i fattiga länder. Underleverantörerna betalar sina anställda minimilöner som inte går att leva på. Arbetsförhållandena i dessa företag motsvarar de europeiska på 1800-talet.
I somras protesterade textilarbetare i Bangladesh mot låga löner och usla arbetsförhållanden.
Polis tog till våldsamma metoder för att skingra de minst 15000 demonstranterna i Bangladesh huvudstad Dhaka.
År 2008 låg den genomsnittliga lönen för en textilarbetare i Bangladesh på 1,70 kronor per timme och klädjätten H&M köper 200 miljoner plagg varje år från 90 leverantörer.
Enbart H&M sysselsätter runt 200 000 människor i Bangladesh.

Hennes & Mauritz är Sveriges största börsbolag med ett börsvärde på drygt 351 miljarder kronor.
Genom att köpa billig arbetskraft i fattiga länder, som Kambodja och Bangladesh, och sälja produkterna i den rika delen av världen kan H&M:s ägare samla på sig enorma rikedomar.
Stefan Persson, som är en av världens rikaste män efter att ha ärvt företaget av sin far, har en förmögenhet motsvarande 22,4 miljarder dollar, kontrollerar 34,6 procent av kapitalet och 68,2 procent av rösterna i klädjätten H&M.

Var det någon som sa att klassklyftorna inte existerar?