I en debattartikel i dagens SvD skriver representanter för Svensk Näringsliv att de tycker att varje anställd borde förhandla om sina löner och anställningsvillkor direkt med sin arbetsgivare. På så sätt ska kollektivavtalen ”moderniseras” och "utvecklas" d.v.s. avvecklas så att arbetsgivaren lättare kan bestämma löneläget och arbetsvillkoren för varje enskild ”medarbetare”, d.v.s. löntagare.
Arbetsgivaren antyder i artikeln att kollektivavtalen finns kvar endast för att de fackliga företrädarna vill behålla sin makt.
Att de själva, med sitt förslag, vill öka sin makt säger de naturligtvis inget om.
Arbetsgivarna vet att de är den starkare parten i en individuell löneförhandling, särskilt i de lägen då det finns ett överskott av arbetskraft. Det är lätt för arbetsgivaren att att bjuda under när löntagarna konkurrerar om arbetet. Det är en återgång till de förhållanden som rådde för hundra år sedan. Sådan är arbetsgivarnas förslag till ”modernisering”.
Avtalsröreslen kommer alltså i hög grad att handla om makten över produktionen och produktionsresultatet.
Om man överför arbetsgivarnas förslag på andra marknadsområden framstår förslaget i all sin genialitet.
Varför inte ha individuella förhandlingar om priser? Varje bensinstationsinnehavare förhandlar med varje enskild bilist som kommer för att tanka. Och när du går och handlar mat i din butik förhandlar du med butiksinnehavaren om dagspriset på mjölk, bröd, kött, fisk, mjöl, socker, salt m.m.
Du tar en enskild förhandling om din skatt med närmaste skattekontor.
Och varför ska kollektivtrafikens priser vara så kollektiva? Det vore väl mer individuellt anpassat om varje resenär fick förhandla med t.ex. busschauffören om priset för resan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vi är många som måste förhandla med blivande arbetsgivare om lön och andra villkor varje gång vi byter jobb.
Det fungerar utmärkt för många. Varför skulle det inte kunna fungera för fler?
Det förhandlas individuellt om pris mycket oftare än du troligen tänker på. Har du anlitat hantverkare någon gång eller köpt/sålt något begagnat, osv.
Det är mer en fråga om lönerna ska vara en fredad zon för vissa grupper eller om samma regler ska gälla för alla.
Det vore härligt med lagstadgade minimilöner och marknadsprissättning för alla som vill ha högre lön än så.
Bäste Per!
För många fungerar det förvisso att förhandla individuellt om löner. Särskilt för dem som förhandlar i egenskap av jämställd medarbetare och i branscher där arbetskraften är eftersökt. Precis som det fungerar att förhandla om priset då man anlitar hantverkare någon gång eller köpe/säljer något begagnat.
Men det innebär inte att skulle vara en fördel för alla.
Visst ska lönerna vara en fredad zon för arbetsgivarnas obalanserade makt. Löner är ett speciellt pris, nämligen priset på arbetskraft. Arbetskraft tillhandahålls av människor som saknar andra inkomstmöjligheter än lönen.
Om löntagarna ska konkurrera med varandra genom att erbjuda sig att leverera arbetskraft för så låga löner som möjligt leder det till negativa konsekvenser både för den enskilde och för samhällsekonomin.
Lagstadgade minimilöner och marknadsprisättningar finns i många länder. Ingenstans i dessa länder ger det löntagarna fördelar.
I själva verket tjänar alla löntagare på att relativt starka fackföreningar, genom kollektivavtal, kan balansera arbetsgivarnas ensidiga makt att avgöra lönesättning och arbetsförhållanden.
Skicka en kommentar