Se upp för den liberala historieförfalskningen!

De liberalfundamentalsitiska dogmatikerna har en tendens att försköna historien på ett sätt som liknar extremhögerns.
”Europas välstånd har inte skapats genom bidrag, utan genom öppenhet, handel och framstegsinvesteringar.” citeras t.ex. statsrådet Birigitta Ohlsson enl. dagens pappersversion av EskilstunaKuriren.
Uttalandet är visserligen ett lösryckt citat, men sammanfattar på ett utmärkt sätt den dogmatiska liberalismens selektiva syn på den historiska utvecklingen. Den vittnar om antingen okunnighet eller om medveten förträngning av viktiga fakta.
Europas välstånd byggdes nämligen i huvudsak på kolonialismen 1500-1900, d.v.s. exploatering av samtliga övriga kontinenter, utrotning av hela folk och på rofferi.
Genom kolonialismen…
… skaffade sig den europeiska och europeiserade ekonomin, bland annat genom det amerikanska negerslaveriets billiga arbetskraft.
… kunde den snabbt ökande europeiska befolkningen utvidga sitt livsrum till hela den övriga världen. Utvandringen och folkomflyttningen var den största i världshistorien. Ursprungsbefolkningar utrotades eller trängdes undan.
… kunde flera miljoner nybyggare omvandla outnyttjad mark till produktiva enheter. Marken stals eller köptes av staten till subventionerade priser.
… fick den europeiska ekonomin tillgång till all världens naturresurser och råvaror. Exproprieringen och exploateringen hade aldrig tidigare tagit så väldiga proportioner.
Ännu 1930 var hela Afrika en europeisk egendom och över Englands kolonier gick solen aldrig ner.
Genom kolonialismen…
… koncentrerades globala resurser till den europeiska världsekonomin.
… uppstod vidgade marknader och ett fördelaktigt varuutbyte för den europeiska produktionen
… skapade nya vertikala och horisontella marknader vilket var en förutsättning för en dynamisk markandsekonomi och ökad produktion.
Att kalla detta för ”öppenhet, handel och framstegsinvesteringar” är minst sagt en idyllisering av historien.
I denna globala koloniala process utvecklades samtidigt former, institutioner och relationer som underlättade kapitalbildningen och kapitalkoncentrationen: Banker, penningekonomiska medel, regelverk, aktier, fonder m.m. Institutioner för kapitalförvaltning och global handel uppfanns, etablerades och utvecklades. Naturligtvis blev dessa juridiska och kulturella former anpassade till kapitalismens krav och till fördel för européerna och den europeiserade världen.
Resurstillströmningen till europeiska ekonomiska centra, och strävan efter marknadsandelar och vinster, satte också fart på den tekniska utvecklingen.
Genom resurs- och produktionsöverskott kunde människor friställas för att helt ägna sig åt naturvetenskapliga, kulturella och tekniska uppgifter, vilket ledde till ytterligare resursutnyttjande och expansion.
Den tekniska utvecklingen stimulerade produktionen och produktiviteten som i sin tur ställde krav på ytterligare teknisk utveckling.
Denna enorma kapitalkoncentration och indistrialismen krävde allt större produktionseheter och drog samman arbetskraften i jättekollektiv – fabrikerna, koncernerna, multinationella företag.
De stora produktionsserierna slog ut de små hantverksenheterna och den centraliserade produktionen. Centraliseringsprocessen fortgår alltjämt.
Det är således inte socialdemokratin som kollektiviserat landet, det är kapitalet som krävt allt effektivare och allt mer centralicerad styrning av ekonomin och produktionen.
Under kolonisationsperioden byggde den europeiska handeln på statliga privilegier och bidrag. Ostindiska Kompaniet och liknande företag var privata men byggde på statligt monopol. De flesta av Sveriges järnbruk drevs och utvecklades inom monopolliknande former. Först på 1800-talet etablerades näringsfriheten. I själva verket har staten och skattebetalarna alltid på olika sätt bidragit till våra framgångsrika företag.
Även om allt detta bör vi tala.

EskilstunaKuriren

Birgitta Ohlssons blogg

Om kolonialism