onsdag 29 juni 2016

Svenska folket finns inte




”Svenska folket” är begreppet som används om de cirka tio miljoner individer som bor inom nationen Sveriges gränser och/eller som har sin härkomst från det land- och rättskipningsområde som kallas Sverige.
Annars finns det inte så mycket gemensamt mellan individerna.

Den svenska befolkningen kan delas in i många olika kategorier:
- barn, ungdomar, vuxna, pensionärer
- kvinnor och män
- födda i landet och utlandsfödda,
- stads- och lantbor
- friska och sjuka
- hög- och låginkomsttagare
- sysselsatta och arbetslösa
- norrlänningar och skåningar
- långbenta och kortbenta
- cyklister och bilister
- AIK:are och Djurgårdare

Svenska språket talas även i Finland så språket kan inte ge en nationell bestämning.

Inom den stora gruppen ”svenska folket” finns dessutom avsevärda skillnader i ekonomiska, sociala och kulturella levnadsförutsättningar. Här finns
- rika och fattiga,
- mäktiga och vanmäktiga, inflytelserika och beroende av andra
- bildade och obildade, utbildade och outbildade.
Skillnaderna kan vara stora. Inom till exempel gruppen ”svenska kvinnor” finns dels medborgaren Antonia Ax:son Jonson med en förmögenhet på 59 miljarder kronor och dels den ensamstående arbetslösa kvinnan med två skolbarn i stockholmsförorten Husby som inte äger något.
Det finns stenrika och utfattiga svenskar.

Men sådana skillnader låtsas inte begrepp som ”folket”, ”medborgarna”, ”invånarna”, ”svenskarna” om. Alla klumpas ihop till en enda sammanfattande grupp.
Nationaliteten är därför en falsk gemenskap.

Politiker och debattörer som säger sig företräda ”svenska folket” är därför rätt skumma eller talar mot bättre vetande.
”Vi i Sverige” är ett ord som döljer våra olika förutsättningar, livsförutsättningar och framtidsutsikter.
Väl medveten om skillnaderna kan politiker söka verka för en politik som minskar de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna. Vilket förutsätter att dessa skillnader är synliga.

Men mycket i språket döljer olikheterna. Ord som ”folket”, ”medborgarna”, ”invånarna”, ”svenskarna” är sådana som får oss att tro att det finns en gemenskap där det i stället finns stora ekonomiska, sociala och kulturella skillnader.
En miljardär i Sverige har mer gemensamt med en miljardär i Australien än med en löntagare i Sverige. Löntagarens verklighet är sig tämligen lik i Brasilien och Sverige, i varje fall mer lika än löntagarens och miljardärens.

Uttryck som ”vi svenskar” försöker inbilla oss att vi alla har gemensamma intressen och samma förutsättningar.
Folkbildare framför andra – medierna, reklamen, kulturskribenterna – har här en skyldighet att inte dölja skillnaderna utan bör i stället beskriva verkligheten.
När vi exempelvis talar om rika och fattiga länder döljer vi att de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna kan vara enorma inom de olika länderna.

SCB skulle kunna tydliggöra skillnaderna men gör det inte längre.
Varför finns ingen statistik över de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna inom det som kallas ”den svenska befolkningen”?






tisdag 28 juni 2016

Moderat riksdagsman: Lövfen är skyldig till Brexit!

I en demokrati ingår det i det politiska spelet att hitta fel hos politiska motståndare och anklaga dem för misstag.


Men det finns en rimlighetsgräns som det kan vara klädsamt att hålla sig inom.
Frågan är om inte den moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid har trampat över den gränsen i dagens ledare i SvD under rubriken ” Löfvens snedsteg spär på Europas brexit-problem”.

Vilket snedsteg avses? Jo det var, enligt Sigfrid, när Löfven, efter EU-förhandlingar i februari, sa ”Nu är det upp till David Cameron att åka hem och kämpa för att Storbritannien ska vara kvar som medlem”.
Sigfrid anser att Stefan Löfven hittills inte varit en del av lösningen utan en del av problemet.
Den konservativa regeringen och Cameron tycks inte ha någon skuld.