onsdag 26 april 2017

Kapitalismen hotar demokratin

Kapitalismen är ett sammanfattande namn på de nu rådande globala ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden som vuxit fram under årtusendena. 
Kapitalismen är ingen idé eller ideologi utan är den ekonomiska, sociala och kulturella världsordningen.
Kapitalismen är inte uttänkt eller planerad av människor och inte heller resultat av en eller flera idéer utan är den värld som blivit resultat av hela mänsklighetens utveckling.
Tusentals år av människors arbete, produktion, teknik, upptäckter, handel och konsumtion har skapat kapitalismen.

Därför styr kapitalismen människans och samhällenas ekonomiska, sociala och kulturella villkor och är den verklighet inom vilken de politiska ideologierna har att manövrera.
De politiska ideologierna är i själva verket rekommendationer för hur samhällena ska ordnas för att på bästa sätt fungera.
De politiska ideologierna är alltså en produkt av kapitalismen, inte tvärt om, även om kapitalismen och politiken växelverkar.

Medan socialisterna ville avskaffa kapitalismen strävade nyliberalerna efter att anpassa samhället till de krav som kapitalismen ställer.

De kommunistiska ”socialisterna” misslyckades med den omöjliga uppgiften att med politiska medel ersätta kapitalismen med idén om socialismen. Planekonomin blev bara till byråkratisk statskapitalism. Den politiska utvecklingen under 1980-talet gjorde slut på den socialistiska drömmen.
Det kinesiska kommunistpartiet har dock tagit lärdom av misslyckandena och utnyttjar kapitalismens villkor för sitt ekonomiska samhällsbygge.

De nordiska socialdemokraterna hade redan från början förstått att det var omöjligt att ”krossa kapitalismen”. De försökte istället att göra kapitalismen mer mänsklig genom att med demokratiska medel reglera och förstatliga delar av samhället. Kort sagt, de strävade efter att föra en socialliberal välfärdspolitik. Men den socialistiska drömmen fanns hos många socialdemokrater och i den politiska retoriken kallades också socialdemokratierna för socialistiska.

Då drömmarna definitivt krossades genom de realsocialistiska staternas fall, förlorade därför också socialdemokratierna en dimension. Naket stod de som socialliberalt. Många av deras väljare kände inte längre igen sitt parti.
Nyliberalernas ekonomiska doktriner lyckades samtidigt med att driva sin anpassningspolitik med privatiseringar och avregleringar.
Problemet med anpassningen är dock att de kapitalistiska villkoren inte enbart är av godo utan också fört med sig stora nackdelar.
Ökad tillväxt innebär till exempel samtidigt överutnyttjande och förstörelse av människor och natur. Konkurrensen är inte bara ädel tävlan utan också utslagning och krig. Det enskilda ägandet av produktionsmedel och kapital, som är nödvändig i mindre skala, ger i kapitalistisk storskalighet upphov till monopol och ekonomiskt slöseri. Återkommande kriser följer på att kapitalmarknaderna förvandlats till casinon i stället för att fungera som kapitalbildning för investeringar för arbete och produktion.

Kapitalismen förändras och skapar nya ekonomiska, sociala och kulturella problem som politikerna har att tackla.
Men medan politikerna är bundna inom nationella gränser är kapitalismen global, den reella makten ligger i de globala ekonomiska rörelserna, politikernas makt minskar till förmån för globalkapitalet.

Följderna av kapitalismen förändring, miljöförstörelse, krig, sociala klyftor, massflykt, urbanisering, centralisering skapar folkligt missnöje med politikerna, politiken och demokratin då dessa inte klarar att göra något åt problemen.
I spåren av denna utveckling vänder sig folk till populistiska frälsare, totalitära ideologier och demagoger.

Kapitalismen hotar demokratin.


måndag 24 april 2017

Min gode granne är inte nazist

Om min granne vore nazist skulle jag inte umgås med honom.
Men nu röstar han på Sverigedemokraterna för att han har ledsnat på att de andra partierna inte kommer till rätta med en massa samhällsproblem och för att han tror att Sverigedemokraterna kan fixa problemen. Han anser att de bör få en chans för att de är oprövade.

Min granne är inte rasist. Om han vore det skulle jag inte umgås med honom.
Visserligen tror han att de stora flyktingströmmarna är ett problem för att de kostar en massa pengar för svenska staten. Pengar som annars skulle kunna gå till vård, skola och omsorg. Så han vill stoppa flyktingströmmen och bara ta emot invandrare som kan bidra till det svenska samhället.
Han tycker att Sverigedemokraterna är det enda partiet som verkar vilja göra något åt problemet.
Jag försöker naturligtvis bevisa för honom att vi av humanitära skäl måste ta emot flyktingar.
Men för att kunna göra det måste jag ju umgås med honom.

Om min granne vore nationalist skulle jag ha svårt att umgås med honom.
Men min granne älskar sitt fosterland, hissar den svenska flaggan på helger och andra s.k. flaggdagar precis som han lärt sig i skolan och i det militära och som de flesta svenskar gör. Han skulle försvara sitt fosterland om det skulle behövas. Min granne vill att Sverige lämnar EU.
Han tycker att Sverigedemokraterna är ett parti som ställer upp på Sverige.

Själv är jag socialliberal, internationalist, tror på EU, anser att vi i Sverige bör ta emot människor som flyr från krig, förföljelse och fattigdom. Jag vill verka för tolerans, jämlikhet och solidaritet.
Själv skulle jag aldrig rösta på Sverigedemokraterna och inte ens på allianspartierna.

Min granne är en hygglig svensk medborgare.
Därför fortsätter jag att umgås med min granne. Trots att han röstar på Sverigedemokraterna.




lördag 22 april 2017

Ett orättvist lotteri

Du bestämmer inte själv att du ska födas. Du väljer inte själv till vilken ekonomisk, social och kulturell miljö du föds.
Det är slumpen, livets lotteri, som avgör.

Somliga föds till trygghet och fred, andra till otrygghet och våld.
Somliga föds av ekonomiskt starka, socialt väletablerade och kulturellt gynnade föräldrar. De kanske till och med har planerat ett älskat barns födsel.
Andra drar nitlotter och föds av föräldrar som har dålig ekonomi, är socialt handikappade och som saknar utbildning och bildning. Som inte ens välkomnar födseln.
Vissa växer upp i väletablerade villaområden eller i de fina stadskvarteren medan andra bor i förortens hyreskaserner eller i fattiga stugor i glesbygd.
Den enes föräldrar bryr sig om att planera och vägleda sina barns framtid medan den andres föräldrar inte bryr sig.

Så utfaller livets lotteri. Det är sannerligen inte rättvist.
Naturligtvis kan den som dragit vinstlott förslösa sina möjligheter medan det finns exempel på att dom som dragit en nitlott trots sin bakgrund kan komma sig upp i tillvaron.
Och det är mycket här i livet som avgörs av tillfälligheter och slump.

Jag är medveten om att resonemanget faller på hälleberget om du tror att högre makter styr eller att ett förutbestämt öde redan stakat ut din framtid. Du ser inte slumpens skördar.

Nu vill emellertid regeringens skolkommission att lotten ska avgöra vilka elever som ska få gå i de populäraste grundskolorna.
Det är ett sätt att med slumpens hjälp något korrigera livslotteriets orättvisa utfall.



fredag 21 april 2017

Nationella folkomröstningar är odemokratiska

Brexitomröstningen i England genomfördes 23 juni 2016 och resulterade i att de som röstade för att England skulle lämna EU vann med 51,9 procents röstandel.

I folkomröstningen om konstitutionen den 16 april i Turkiet samlade ja-sidan 51,3 procent för en ändring av konstitutionen, mot 48,7 procent för nej-sidan.
I bägge fallen var det mycket komplicerade och sammansatta ekonomiska, inrikes- och utrikespolitiska och juridiska frågor som folket skulle rösta om.

Man kan med starka skäl undra över hur pass insatta i frågans viktiga detaljer väljarna var och hur mycket av i konsekvenserna av ett ja eller ett nej de kunde förutse.
I bägge fallen innebär omröstningsresultatet hur som helst att halva befolkningen bestämmer över den andra halvan när det gäller alla medborgares ekonomiska och sociala framtid.

Folkomröstningar innehåller oftast endast två alternativ- Ja eller Nej - och resultatet formar sig oftast kring 50-50.
Som t.ex. i de stora svenska nationella folkomröstningarna om
Rusdrycksförbud, 27 augusti 1922, Ja 49,0 procent, Nej 51,0 procent.
EU-medlemskap, 13 november 1994, Ja 52,3 procent, Nej 46,8 procent.               
Införande av euron 14 september 2003   Nej 55,9 procent, Ja 42,0 procent.

Resultatet vid ett val där en knapp majoritet vunnit över en relativt stor minoritet i en för alla gemensam fråga tvingar en stor missnöjd minoritet att rätta sig efter en knapp majoritets beslut. Några få procent av väljarna får fälla det avgörande beslutet.

Möjligheterna till kloka och eftertänksamma kompromisser existerar inte.

Majoritetsval är utmärkta i mötesverksamheten inom föreningar för att avgöra ett mötes uppfattning. Men när det gäller frågor med konsekvenser för hela föreningens framtid frångår man enligt mötespraxis och de flesta stadgar majoritetsprincipen och avgör med en kvalificerad majoritet.






söndag 9 april 2017

Tre åsiktsförföljda redaktörer

Johan Hakelius anser i en krönika i Expressen att Ivar Arpi är närmast förföljd i den trånga svenska åsiktskorridoren.
Hakelius påpekar att han minsann själv varit drabbad liksom hans hustru Susanna Popova.

”Sin position som usch-då-kontroll har Arpi erövrat genom att a) tidigt påpeka att migrationen inte är oproblematisk b) varna för islamism c) försvara en vid yttrandefrihet d) påstå att toleransen är låg för avvikande åsikter i Sverige e) råka se ut en aning som Nordman. Särskilt d) tror jag spelat roll. Toleransen är väldigt låg i Sverige för påståenden om att toleransen är väldigt låg i Sverige.”


Oj, oj, oj stackars Arpi och Hakelius!
De får inte säga sin mening utan att deras åsikter blir ifrågasatta.

Arpi har ju bara SvD:s ledarsida. Hakelius
skriver i Expressen samt andra tidningar och tidskrifter som till exempel Axess magasin och Affärsvärlden. Och så är han redaktör för Fokus.
Arpi har tidigare varit
ledarskribent på 
Göteborgs-Posten, Hallandsposten och Liberala Nyhetsbyrån. Han har även arbetat som redaktör på Axess magasin och som redaktör på det borgerliga samhällsmagasinet Neo.

Och så klagar de över att inte få säga sin mening utan mothugg. De finner den s.k. åsiktskorridoren för trång.

Vad ska vi då säga som aldrig blir publicerade i något av nämnda medier?
De får väl göra som vi. Börja blogga.


Mats Edman, Dagens Samhälles förre redaktör, ryckte ut och delade Hakelius krönika på Facebook och fick en massa devota gillare.

Det är rörande.




torsdag 6 april 2017

Sju fundamentala tankar om tillvaron

Även du har antagligen inställningar till tillvaron och verkligheten som ligger till grund för din världsuppfattning. 
Jag har fyllt åttio och det kan därför vara läge att summera den grundinställning som vuxit fram under åren.
Min grunduppfattning om tillvaron vilar på sju fundament som jag anser gäller för all natur, all samhällsbildning, allt mänskligt liv.
De är på inget sätt nya eller märkvärdiga utan tänktes redan av antikens greker.

I. Ingenting i tillvaron är isolerat i sig självt eller ensamt.
Allt är en del av ett större sammanhang eller en helhet där allt är ömsesidigt beroende av vartannat.
Allt har en bakgrund och ett upphov. Ingenting sker av sig självt. Allt har en orsak i något annat.
Allt är beroende av sin omgivning och påverkar omgivningen. Varje detalj ingår i en helhet.
En atom existerar till exempel inte ensamt, utan är alltid en del av hela universum där atomer ständigt påverkar varandra och är ömsesidigt beroende av varandra. Inte ens universum är en enskildhet utan del av ett större sammanhang.
Allt är ömsesidigt beroende.

II. Allt förändras ständigt.
Allt är i ständig rörelse och förändring. Ingenting är statiskt.
Inom biologogin t.ex. sker än ständig förändring där levande organismers ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Denna evolution är ursprunget till den stora variation som finns i den biologiska världen: de nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder. Genom denna förändringsprocess har bland annat den mänskliga hjärnan utvecklats.

III. Allt växelverkar.
Allt växelverkar med andra företeelser och rörelser där en rörelse möter en motrörelse eller en motkraft och där de bägge attraherar eller repellerar varandra, där företeelserna smälter samman till nya företeelser, där olika företeelser påverkar eller påverkas av varandra.
Vatten förvandlas till is vid en viss temperatur och till ånga vid en annan.

Trots allt har vår hjärna vissa begränsningar. För att orientera oss i tillvaron måste vi människor först betrakta och studera enskildheten.  Vi måste analysera detaljen för att sedan kunna sätta in detaljen i sitt övergripande sammanhang och helheter.
Vi kommer visserligen aldrig att förstå den totala helheten i tillvaron men vi kan sträva mot en sådan förståelse. Våra hjärnor är byggda just för detta.
Om vi glömmer att sätta in enskildheterna i sina sammanhang kan vi aldrig uppnå kunskap om varken den studerade enskildheten eller tillvaron.

Den gravt autistiske individen, för att ta ett exempel, är handikappad i tillvaron på grund av att hen har nedsättningar inom helhetsförståelse, socialt samspel/kommunikation, planerings- och organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minnesfunktioner, beteenden och känslor.
Autism är inget unikt eller avskilt. Alla människor är mer eller mindre autistiska.
Och det finns mer eller mindre autistiska kulturer.

IV. En enda sanning, eller en sanning som förklarar allt, kan inte finnas.
En sanning som gäller för alla och allt existerar inte. Det finns hypotetiska sanningar som kan gälla som rättesnören ända tills en ny sanning bevisas eller visar sig riktigare.
Den ”sanning” som du just nu tar del av kan inte göra anspråk att vara den enda riktiga eller ens riktig. Den kan och bör ifrågasättas.
Men för mig gäller den till dess att jag blir övertygad om en annan.
Alla förklaringar om tillvaron är tillfälliga, ingen är slutgiltig.
Helt enkelt för att alltet hela tiden förändras och innehåller en oändlig oöverblickbar mångfald. Ingen förklaring av tillvaron är helt sann eftersom det finns ett oändligt antal aspekter på allt.

Visserligen finns en objektiv verklighet bortom människans medvetande men den verkligheten filtrerars genom våra hjärnor och sinnen och blir därför bara en projektion.

V. Ingen gud, högre makt eller okänd intelligens styr vår tillvaro.
Inget förutbestämt öde präglar våra liv. Ingenting är förutbestämt. Det finns ingen mening med livet annat än livet självt. Det finns inget slutmål för historien.
Livet är en parentes i evigheten. Individens liv, där den enda meningen är att leva och fortplanta sig, är en kort avbrott i ett icketillstånd. Efter döden återgår individen till samma tillstånd som före sin födsel.
Även mänsklighetens liv är ändligt. Om några miljoner år finns kanske inte människan längre.  Bakterier och andra organismer har tagit över vår planet.

VI. Slumpen och tillfälligheterna avgör.
Eftersom ingenting i världens eller universum är organiserat av en höge intelligens med ett bestämt mål finns inte heller någon bestämd ordning eller logik i det som händer. Det finns inget slutmål. Tillfälligheter kan spela stor roll i förändringsprocesser.
Vi kallar det slumpen.
Med hjälp av vetenskap, planering och prognoser söker vi upphäva slumpens makt, men kommer inte att lyckas helt.
Ständiga mutationer och omkombinationer av gener formade livet. Och till och med i universums grundvalar, i dess mikrokosmos av obestämbara partiklar, ja i själva skapelsen i Big Bang, ser fysiker och kosmologer slumpens spel.
Din egen födelse är, med största sannolikhet, en slump.

VII. Det finns inget centrum
I världsalltet finns inget centrum eller, rättare sagt, det finns ett otal centra.
Visserligen är varje människoindivid centrum i sitt liv men det gäller alla världens cirka 8 miljarder människor. Du har huvudrollen i ditt liv och alla andra är statister även om vissa människor har större betydelse för just dig än andra.
För att kunna orientera oss i vår tillvaro tvingas vi att tänka som om det fanns enskilda centra.
En gång betraktades jorden som universums medelpunkt, därefter solen. Nu vet vi att det finns hur många solar som helst i ett universum utan ände. Antagligen finns det också andra universa.

Vi lever således med en massa paradoxer i förhållande till den nu kända världsbilden.
Människan tvingas, för att överleva, att tänka statiskt, i smått, en sak i taget, slå fast lagar och sanningar, tro på en högre mening och se sig själv som världens centrum.

Sammanfattning:
Allt hänger samman,
Allt förändras ständigt
Allt växelverkar
Det finns ingen ensam, absolut eller övergripande sanning
Inga högre makter styr över människan
Slumpen kan påverka allt
Det finns inget centrum

Det kan verka överflödigt att redogöra för dessa, för många självklara, ”sanningar”. Men faktum är att många människor handlar som om de inte omfattar min ”sanning” om tillvaron.
Vi har därför svårt att förstå varandra.


måndag 3 april 2017

Rea på arbetskraft eller tjäderspel?

Tove Lifvendahl gjorde karriär i Svenskt Näringsliv och i Moderaterna innan hon hamnade på SvD:s ledarredaktion.
Vilket kan förklara att hon i dagens ledare uppfattar avtalsrörelsen som ett tjäderspel.


Själv har jag min bakgrund inom fackföreningsrörelsen och vänstern innan jag blev pensionär.
Vilket säkert förklarar att jag ser avtalsrörelsen som en del av den globala klasskampen.

Tove Lifvendahl och jag har olika syn på mycket annat också, särskilt på arbetsmarknadsområdet.
I dagens fågelskådning gillar hon inte satsningar på lågavlönade i avtalsrörelsen utan vill att det skapas enkla billiga arbetstillfällen på marknaden för arbetskraft som inte har jobb.

Tanken är att arbetsgivarna skulle bli mer benägna att ge arbetskraft jobb i fall arbetskraften var billigare.
Med andra ord betraktar hon arbetsgivare som ”arbetsköpare” som vill köpa billigare arbetskraft. Helst på rea.

Fast istället svamlar hon om tjädrar.