Statens satsningar på företagen i coronatider

Rabatt på hyreskostnader för utsatta branscher 

För företag inom branscher som sällanköpshandeln, hotell, restauranger och vissa andra verksamheter föreslås ett stöd som ska underlätta omförhandling av hyror.
Staten tar kostnaden för 50 procent av hyresnedsättningen upp till 50 procent av den fasta hyran.

Tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Sänkta arbetsgivaravgifter (endast ålderspensionsavgiften, 10,21%, kommer behöva betalas) under fyra månader. Motsvarande lättnad till enskilda näringsidkare föreslås genom en nedsättning av egenavgifterna.

Ändrade regler om periodiseringsfonder

Regeringen föreslår att reglerna om periodiseringsfonder ändras tillfälligt så att egenföretagare har en utökad möjlighet att få sänkt skatt för 2019 och förbättrad likviditet.
En avsättning till periodiseringsfond betyder att en del av beskattningen (vinsten) kan skjutas upp till senare år. De nya reglerna innebär att 100 procent (istället för 30 procent) av den skattepliktiga vinsten för år 2019 får sättas av till periodiseringsfond, upp till ett tak på 1 miljon kronor. Förslaget berör enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag.

Möjlighet till anstånd att skjuta upp skatteinbetalning

För att stärka företagens likviditet föreslås möjlighet till uppskjuten inbetalning av preliminärskatt på lön, arbetsgivaravgifter och moms.
Anstånd kommer inte beviljas företag som har större skatteskulder, missköter sin ekonomi eller på annat sätt är oseriösa.

Statlig lånegaranti

Den statliga företagsakuten tar 70 procent av risken (lånegaranti) på banklån upp till 75 miljoner (per företag). Lånegarantin ställs ut till bankerna. Företag kan alltså ansöka om ett lån med statlig kreditgaranti genom att vända sig till en bank.
Lånegarantin riktar sig primärt till små och medelstora företag.

Korttidspermittering

Regeringen vill införa ett nytt system för korttidspermittering som innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidig som arbetstagaren får 90 procent av lönen. Staten täcker upp till tre fjärdedelar av kostnaden.

Tillfälligt slopat karensavdrag

Att tillfälligt slopa karensavdraget var ett av de första förslagen som regeringen kommunicerade för att minska spridningen av covid-19. Förslaget innebär att sjukpenning ska betalas ut av staten från dag ett. Staten tar över kostnaden för anställdas sjuklöner

Regeringen har även föreslagit att kravet på läkarintyg under sjuklöneperioden tillfälligt avskaffas. Det innebär att den som är sjuk kan vara hemma från jobbet i upp till 14 dagar utan läkarintyg.

 Regeringen och samarbetspartierna är överens om att ge kommuner och regioner 15 miljarder i extra medel för att täcka kostnader som kopplas till coronakrisen, enligt SR Ekot. 

Varifrån kommer alla pengarna?

Politiken, staten och vi

I en ledare i SvD idag skriver Maria Ludvigsson att Socialdemokraterna under tidigt 1900-tal började rulla ut staten. ”Först där behov fanns, där ingen av de ordinarie gemenskaperna fångade upp dem som föll. Med tiden blev alltmer föremål för politisk omsorg och under decennierna 1960- och 1970-talen växte staten abnormt, något som syns i skattetryckets stegring. 1950 var det totala skattetrycket 18,6 procent att jämföra med 50,4 procent 1990.”

Hon tycker att alla politiker, även borgerliga, i dag omfattar denna politisering såväl av vår vardag som helgdag.

”Borgerlig idépolitik bör handla om hur vi går till väga för att dra tillbaka en statsapparat som under snart 100 år har tagit över våra helgers frihet.”


Jag vill erinra om att i den mån socialdemokratin varit socialistisk så har det yttersta målet för socialismen varit att avskaffa staten och ersätta den med människornas fria samverkan. I det klasslösa samhället skulle ingen stat behövas.

På vägen dit tvingades dock arbetarrörelsen att skapa en politisk rörelse som komplement till den fackliga. Utan den skulle kanske inte ”våra helgers frihet” som Ludvigsson vill värna från politik ha funnits. I varje fall inte för flertalet.


Möjligen kan det vara det rådande ekonomiska, sociala och kulturella världskapitalistiska samhällsstrukturen som tvingat politikerna att styra och ställa för att hindra överexploatering av natur och människa.

Och kanske är det så att den ultraliberala idén om politikens totala uppgivenhet inför kapitalismens konsekvenser likväl som den socialistiska om det klasslösa samhället är lika goda utopier.


Visst ska politiken så långt som möjligt dra sig tillbaka från det civila samhällets struktur men därmed bör den inte lämna plats för starka ekonomiska krafters godtycke.
Var gränsen ska gå är ju just den stora politiska skiljelinjen i vår tid.

Vad fan hade vi kunnat få för skattepengarna? Och var är de?

Vi löntagare utgår ifrån att alla skattepengar går till skolor, sjukhus och andra gemensamma nyttigheter. 

Men några finansexperter har hjälpt stora banker att sno dessa pengar. SEB utpekas som delaktig.
Det uppdagas i en granskning som visar något som kallats Europas största skattesvindel. Minst 70 miljarder kronor (70 000 000 000) har stulits ur statskassorna.
– Vi var blodtörstiga rävar som kommit in i hönshuset. Hönshuset var staten med sin statskassa, och hönshuset stod öppet på vid gavel, bekänner en av dem som låg bakom storsvindeln av europeiska skattepengar.
Flera stora banker i Europa tillsammans med skattejurister, advokatbyråer och finansinstitut ska ha samarbetat för att komma över minst 70 miljarder kronor ur flera länders statskassor.

Rapporten, som publicerades i förra veckan, har gjorts av 40 journalister från 19 medieredaktioner från 12 länder i samarbete med det tyska journalistnätverket Correctiv. Bland medieredaktionerna finns journalister från nyhetsbyrån Reuters, Danmarks Radio och från tidningen Die Zeit. Från Sverige har SVT Nyheter och nyhetsbyrån TT medverkat. Redaktionerna har ägnat ett år för undersökningen.

Oberoende av denna skandal hade Danska tidningen Berlingske Business, i mars 2017, rapporterat att Nordea och Danske Bank finns med i en internationell penningtvätthärva som omfattar mer än 7 miljarder danska kronor, fördelade på 1.700 transaktioner under 2011-2014. Pengarna ska ha förts in i EU från Ryssland, och bakom de misstänkta summorna finns såväl Vladimir Putins familj som Rysslands underrättelsetjänst och den azerbajdzjanska diktaturen.

Och så har vi panamaskandalen. Där avslöjades det hur mängder av banker världen över hade handlat med brevlådebolag åt sina förmögna kunder, via företaget Mossack Fonseca i Panama. Flera svenska banker fanns med i de läckta dokumenten, men SEB:s tidigare dotterbolag LWM pekades av finska public service kanalen Yle ut som en av de värsta aktörerna i skatteparadisekonomin.

Läs mer
Dagens Juridik 

SVT ”Den största skatteskandal som världen någonsin upplevt”SVT
”Fler av världens största banker bakom jättelikskattestöld” 

SVT ”SEB pekas ut i stor skattehärva” 

Svd Näringsliv ”Skatteexpert: Hotar hela samhällskontraktet”

Svd Näringsliv ”Så har skattesvindeln gått till”

Svd Näringsliv ”Skattesvindlaren: Vi var blodtörstiga rävar” 

Svd Näringsliv, ”Starka reaktionerefter svindlerianklagelserna”Svd Näringsliv, ”Jakten på de försvunna miljarderna”  

Svd Näringsliv ” Så plundrades europeiska statskassor”  

DN ”Så plundrades europeiska statskassor på 70 miljarder” 

Affärsliv. ”Danske banks penningtvättshärva år för år ”

Min blogg
”Bankrån helt lagligt”
”Bankerna fortsätter att råna sina kunder”

Vad är demokratisk socialism?

På sin blogg deklarerar min partikamrat Bo Widegren, den 18 mars, att han är demokratisk socialist, ”närmare bestämt socialdemokrat till vänster.” 

Widegren fortsätter: ”Detta innebär bl.a., att jag älskar och högaktar Göran Greider och Daniel Suhonen lika mycket som jag skyr och ringaktar Lars Stiernqvist, Widar Andersson och Kjell-Olof Feldt.”.

Ett högst märkligt uttalande. Alla uppräknade är socialdemokrater. Bara för att man inte delar andras mening behöver man inte ”sky och ringakta” dem eller ens deras uppfattningar.

Vad är för övrigt en ”demokratisk socialist”?
Vilka exempel på socialism finns i praktisk politik? Finns det någon stat som betecknat sig som socialistisk som samtidigt varit demokratisk? Är inte socialism fortfarande en utopi?
Demokratisk socialism är för övrigt en tautologi eftersom socialismen måste vara demokratisk annars är den inte socialism.

Själv betecknar jag mig som socialdemokrat och därmed socialliberal. Eller kort och gott som sosse.
Är som sådan för frihetlighet och för det civila samhället där människor i fria företag och organisationer genom arbete, produktion och utifrån demokratiskt fattade beslut ordnar sin tillvaro, fördelningen av arbetets och produktionens överskott och välfärd.

Jag anser att samhällets demokratiska statliga och kommunala institutioner samt myndigheter har till uppgift att, så långt som möjligt, garantera företagens och det civila samhällets fria utveckling samt medborgarnas trygghet och rättssäkerhet.

Jag anser att de statliga och kommunala institutionerna samt myndigheterna bör sträva efter att ordna samhället så att största möjliga jämlikhet och rättvisa uppnås för alla medborgare och att institutionerna bör garantera medborgarna grundlagsrättsliga största möjliga yttrandefrihet, tryckfrihet och organisationsfrihet.

De statliga och kommunala institutionerna samt myndigheterna bör arbeta med största möjliga insyn och öppenhet inför medborgarna.

Socialdemokratin bör samtidigt verka för att kapitalismens destruktiva krafter så långt som möjligt minimeras för medborgarna i det ekonomiska, sociala och kulturella livet.
Detta är en svår och ofta motsägelsefull uppgift som inte ger utrymme för avsky och ringaktning av partikamrater.
Tolerans är en viktig del av demokratin.

Bo Widegren får för övrigt älska och högakta vilka han vill och kalla sig vänstersosse om han anser det meningsfullt.

Moderatlagen är barbarisk och gör mig till lagbrytare

Det märkligaste argumentet för att förbjuda tiggeri är ”Att ge tiggare pengar löser inte fattigdomsproblemet”.

Sagt på moderatstämman som nyligen fattade beslut om förbud.
Men även socialdemokraten Ardalan Shekarabi har sagt något liknande. 

Det är ett lika intelligent påstående som att
”att du betalar skatt löser inte landets skuldproblem”, ”om du uppträder vänligt mot din granne ger det inte världen fred”, ”att du låser dörren efter dig gör inte att inbrotten upphör”.

Då jag ger en medmänniska en tjugokronorssedel när jag går ut från butiken löser det förvisso inte fattigdomsproblemet i stort eller den enskildes som ber om hjälp. Det gör det inte om jag ger tjugo kronor till en biståndsorganisation heller.
Men jag är bara en människa som hjälper en annan människa som ber om hjälp.
Att göra en sådan handling olaglig är statligt barbari.

 Moderatlagen gör mig dessutom till lagbrytare.

Det enskilda ägandet och näringslivet. Sammanfattning. Hur kan politiken anpassas till de nya produktionsförhållandena

Kapitalismen är det rådande ekonomiska system där kapital och produktionsfaktorer ägs och styrs av privata aktörer och löntagarna skapar ett överskott i produktionen så att en kapitalackumulation blir möjlig. Överskottet kan användas till nya investeringar.

Den ekonomiska, sociala och kulturella historiska utvecklingen som är resultat av tusentals år av arbete och produktion som skapat traditioner, ekonomiska, sociala, kulturella sammanhang, lagstiftning, teknik, hierarkier, strukturer som har lagrats till den kapitalistiska världsordning vi nu lever i.

Kapitalismen är således den samhällsstruktur som de olika politiska ideologierna har att förhålla sig till.
De politiska ideologierna har på olika sätt tolkat kapitalismen och förhåller sig till den på olika sätt.

Liksom allt annat förändras även kapitalismen.

Den kapitalistiska utvecklingen har gjort det som ”socialister” misslyckats med, nämligen att göra det privata produktionskapitalet kollektivt och socialt.
Se ”Det enskilda ägandet och näringslivet I-III.”

Kapital och produktionsfaktorer ägs och styrs inte längre av privata kapitalister utan ägandet har förändrats till ett anonymt nätverk av olika spridda ekonomiska och sociala intressen.
Få investerare satsar eget kapital i produktionen utan investeringarna bygger i stället på lånat kapital.

Det är inte en semantisk fråga. Det handlar om att verkligheten, samhällsstrukturen, förändrats medan den allmänna uppfattningen om den inte följt med i förändringen.
De politiska ideologierna måste anpassas till den nya verkligheten. Politikerna till höger och vänster måste ta ställning till den nya kapitalistiska samhällsstrukturen.

Vad som bör göras vet inte jag.
Jag har bara här försökt att peka på en tendens i utvecklingen av kapitalistismen. Förändringen och dess konsekvenser är inte ny men blir allt mer påtaglig.
Det privata ägandet av produktionsmedlen som en gång var en viktig dynamisk resurs har under ett par hundra år förvandlats till ett hinder för utvecklingen.

Det har under de senaste hundra åren gjorts olika försök att angripa problemet.

Erfarenheterna av försök att upphäva den enskilda äganderätten till produktionsmedlen och överföra dem till staten är inte uppmuntrande. En sådan politisk åtgärd verkar körd.
Kommunismens (1917-1990) försök att avskaffa äganderätten till produktionen och överföra den i statens ägo har bara resulterat i elände. Statskapitalism, byråkrati, avskaffande av demokrati, maktmissbruk, rättslöshet har blivit resultatet. Den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen har stagnerat i de länder som prövat att politiskt ersätta kapitalismen med ”socialism”.

Andra grenar av radikal socialism, syndikalism och rådssocialism, har aldrig omsatts i reella försök eftersom för få människor trott på dem.

Den skandinaviska arbetarrörelsen har, med sina bägge grenar socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, lyckats anpassa ideologi och politik till de nya produktionsförhållandena på demokratisk väg men verkar nu nått vägs ände.

I Sverige var förslaget om löntagarfonder 1975 ett försök att, fortfarande på demokratisk väg, ändra ägarpositionerna inom näringslivet. Förslaget syftade till att öka löntagarnas och fackförbundens inflytande över det privata näringslivet genom andel i ägandet. Men reaktionen från de borgerliga och från näringslivet stoppade genomförandet.
I eftertankens kranka blekhet kanske det var bra.
Systemet var ännu inte moget för en sådan politisk förändring.

I Kina har det styrande kommunistpartiet inte avskaffat den privata äganderätten till kapital utan i stället uppmuntrat den och, inom ramen för partidiktaturen, utnyttjat den privatkapitalistiska dynamiken för att åstadkomma en ekonomisk utveckling.
Vart detta experiment leder till vet vi ännu inte.
Men för demokratiska länder är det inte något att ta efter.

Ett motsatt sätt att ideologiskt förhålla sig till den förändrade kapitalismen är att som de dogmatiska liberalerna kräva mer privatisering av statliga företag.
Privatiseringsvågen har gått över världen men erfarenheterna av denna är mest negativa.
Och den har framförallt inte ändrat på trenden – produktionsmedlens församhälleligande.

I dag upplever hela västvärlden en politisk turbulens där politikerna alltmer förlorar sina möjligheter att påverka utvecklingen. Turbulensen inom politiken och demokratin beror till stor del på att näringslivet och produktionsförhållandena förändras så att det privata ägandet mer och mer blivit en samhällsangelägenhet men att lagar, traditioner och den allmänna verklighetsuppfattningen inte följt med i utvecklingen utan fortfarande förutsätter privat ägande.

SverigesKommunistiska parti partiprogram 1921
”Äganderätt och socialism” av ErnstWigforss , Tidens förlag 1928 

Riksdagsmotion från folkpartiet 2000”Utförsäljning av statliga företag”  

Regeringskansliet ”Verksamhetsberättelseför bolag med statligt ägande” 

Regeringskansliet ”Privatiseringenav statligt ägda företag”

”Försäljning av statliga bolag under tredecennier”, Johnny Munkhammar , Timbro 

DN Debatt 2011-09-07 Laura Hartman m.fl. ”Privatiseringar i välfärden har inte ökateffektiviteten”

Min gode granne är inte nazist

Om min granne vore nazist skulle jag inte umgås med honom.

Men nu röstar han på Sverigedemokraterna för att han har ledsnat på att de andra partierna inte kommer till rätta med en massa samhällsproblem och för att han tror att Sverigedemokraterna kan fixa problemen. Han anser att de bör få en chans för att de är oprövade.

Min granne är inte rasist. Om han vore det skulle jag inte umgås med honom.
Visserligen tror han att de stora flyktingströmmarna är ett problem för att de kostar en massa pengar för svenska staten. Pengar som annars skulle kunna gå till vård, skola och omsorg. Så han vill stoppa flyktingströmmen och bara ta emot invandrare som kan bidra till det svenska samhället.
Han tycker att Sverigedemokraterna är det enda partiet som verkar vilja göra något åt problemet.
Jag försöker naturligtvis bevisa för honom att vi av humanitära skäl måste ta emot flyktingar.
Men för att kunna göra det måste jag ju umgås med honom.

Om min granne vore nationalist skulle jag ha svårt att umgås med honom.
Men min granne älskar sitt fosterland, hissar den svenska flaggan på helger och andra s.k. flaggdagar precis som han lärt sig i skolan och i det militära och som de flesta svenskar gör. Han skulle försvara sitt fosterland om det skulle behövas. Min granne vill att Sverige lämnar EU.
Han tycker att Sverigedemokraterna är ett parti som ställer upp på Sverige.

Själv är jag socialliberal, internationalist, tror på EU, anser att vi i Sverige bör ta emot människor som flyr från krig, förföljelse och fattigdom. Jag vill verka för tolerans, jämlikhet och solidaritet.
Själv skulle jag aldrig rösta på Sverigedemokraterna och inte ens på allianspartierna.

Min granne är en hygglig svensk medborgare.
Därför fortsätter jag att umgås med min granne. Trots att han röstar på Sverigedemokraterna.

Nya Tider 

Göran Rosenberg om Nya Tider i Expressen 

Bokmässan 

SIFO
Novus
SCB:s stora partisympatiundersökning.
Ipsos 

Vem är det som skapar jobb?

Vem eller vilka är det som skapar arbetstillfällen, (jobb)?

Jo det gör de som har kapital (pengar) att starta företag med. Och som räknar med att kunna göra en vinst på sitt kapital. De som räknar med att tjäna mer pengar på att folk jobbar åt dem. Arbetsgivarna.
Om arbetsgivarna inte tror att de kommer att tjäna pengar på att du jobbar åt dem kommer de inte att vilja skapa några jobb åt dig.

Vilka är det som har kapital?
Jo, det är kapitalägarna och staten.
De måste satsa sitt kapital i nya företag där du kan få jobb. De måste bli arbetsgivare.
Det är så som jobb skapas.

Vad menar Svenskt Näringsliv (Arbetsgivarnas klubb) när de säger att det måste skapas enkla jobb för nyanlända och för dig som har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden?

Jo, arbetsgivarna anser att de ska få starta jobb som du inte behöver utbilda dig till och att de bara ska behöva betala hälften av din lön. Andra halvan av din lön ska skattebetalarna betala. Skattebetalarna är till exempel dina arbetskamrater som betalar skatt till staten.

Du som tar ett sånt enkelt jobb ska inte ha samma anställningstrygghet som dina arbetskamrater, anser arbetsgivarna.
Arbetsgivaren ska kunna sparka dig från jobbet om hen inte är nöjd med ditt arbete eller om du är besvärlig och inte gör som arbetsgivaren bestämmer.
Det är klart att arbetsgivarna kommer att tjäna mer på ditt arbete om skattebetalarna betalar halva din lön och om de inte behöver rätta sig efter de regler som gäller för dina arbetskamrater.

Vilka sorts arbeten menar arbetsgivarna med ”enklare jobb”?
Det bruka de tyvärr inte berätta.
Men i andra länder finns det jobb som att hålla ordning på toaletter och borsta folk på ryggen när de går ut därifrån, att samla ihop kundvagnar på varuhus, att packa varor i butiker, att städa på kontor och verkstäder, att putsa rutor på bilar som står i bilkö, att putsa folks skor och liknande. Andra jobb kan vara att serva yrkesmän på jobbet det vill säga att du blir hantlangare till dina arbetskamrater.

Det är inget fel på sådana arbeten, tvärt om de kan vara bättre än inget arbete alls, men varför ska arbetsgivarna inte betala fullt pris för ditt jobb? Varför ska skattebetalarna betala hälften?

Svenskt Näringsliv: Alternativet till mer utbildning kan inte vara bidragsberoende. 
DN Debatt Centerpartiet 

Sveriges Radikalsocialistiska Folkparti, SRF.

Sedan jag publicerat Frihetsliberalernas partiprogram  har jag blivit uppvaktad av ett nybildat parti på vänsterkanten som kräver att jag, i rättvisans namn, publicerar även deras program.

Partiet har bildats som ett alternativ till socialliberala partier som socialdemokraterna och vänsterpartiet samt till borgerliga ”vänsterpartier” som Socialistiska partiet och Sveriges kommunistka parti.
Som den gode socialliberal jag är kan jag inte neka dem detta även om jag inte sympatiserar med allt i programmet och absolut inte, som Voltaire, är beredd att dö för partiets rätt att hävda sitt program.

Men här är alltså SRF:s program:

-        Förstaliga produktionen (Kapital, fabriker, maskiner, fastigheter, transportväsende, energi) samt privata kapital och egendomar, överstigande värdet av tolv årslöner för en industriarbetare.

-        All verksamhet inom välfärden som skola, vård och omsorg förstatligas och läggs i hela folkets händer.

-        Förstatliga banker, finansbolag och försäkringsbolag.

-        Inrätta en statlig investeringsbank, med regionala och lokala kontor som beslutar om lån, investeringar och kapitalplaceringar för hela samhället.

-        Skatt på löner slopas men kapital och företagsvinster ska beskattas till femtio procent

-        Privata företag tillåts, men kooperativ och föreningsdriven verksamhet får särskilda skattelättnader.

-        Företagsvinster ska  återgå i företagets verksamhet eller till nyinvesteringar.

-        Sänk veckoarbetstiden till 30 timmar för alla löntagare.

-        Avskaffa fattigdom och arbetslöshet.

-        Avskaffa arvsrätten. Alla behållningar från dödsbon övergår till staten.

-        Samhället delas in i ”Fyler” med 1000 samhällsmedborgare i varje; indelade efter medborgarens bostad och/eller arbetsplats. Varje ”Fyle” ingår i en ”Perichori” som består av valda representanter för 1000 Fyler. Varje ”Perichori” nominerar och väljer representanter till folkriksdagen.

-        Folkriksdagen nomineras på arbetsplatserna vart femte år. Folkriksdagen är landets högsta beslutande organ.

-        Ingen makthavare i organisation, offentlig eller privat ställning, får ha en inkomst högre än tre gånger medelinkomsten för en löntagare.

-        Inför socialism som obligatoriskt studieämne från tredje årskursen i folkskolan, och marxism i gymnasiet. Slopa religionsundervisningen.

-        Konkurrens, vinster och profit blir inte längre grunden för företagande och investeringar. Folkets behov är avgörande.

-        Marknaderna ersätts av planekonomi för vilken folkriksdagen ställer upp riktlinjer utifrån krav och beslut som fattats i ”Fyler”, Perichori”.

-        Alla politiska förslag kanalisera från folket via ”Fyler”, Perichori” till Folkriksdagen där beslut fattas. Folkriksdagens beslut är sedan bindande för alla.

-        Hårdare straff för arbetsmiljöbrott, miljöbrott, ekonomisk brottslighet, skattefiffel och brott mot samhället.

-        Förbjud exploatering av miljö, människor och djur.

-        Fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män.

-        Ökade bidrag till sjuka och arbetsoförmögna.

-        Av var och en efter förmåga till var och en efter behov.

-        Avskaffa kungahuset.

-        Krossa kapitalismen.