tisdag 31 juli 2012

Obligatorisk kurs för makthavare


Var och en som har hand om andras pengar – politiker, ombudsmän, finansmäklare, bankmän, myndighetsutövare, chefer, VD:ar m.fl. – borde genomgå en obligatorisk utbildning enligt följande schema:

Vecka 1.
Din lön kommer inte från himlen den betalas av dina uppdragsgivare -skattebetalarna, medlemmarna, spararna, konsumenterna och andra genom deras arbete.
·         Hårdgnuggning med besök på arbetsplatser där löntagarna jobbar på ackord. Sambandet mellan produktivitet och lön förklaras.
·         Deltagaren får prova på hårt arbete inom industri, handel eller annan produktion. Genomgång av olika lönevillkor.

Vecka 2+3.
De pengar som du disponerar är inte dina, de har skrapats ihop av skattebetalarna, medlemmarna, spararna, konsumenterna och andra genom deras arbete.
·         Fortsatt praktik under en vecka i produktivt arbete inom industri, handel och hotell- o restaurangnäringar. Lön utgår enligt kollektivavtal.
·         En veckas teoristudier om hur arbete skapar tillväxt och hur överskott inom produktionen skapas.

Vecka 4.
Det arbete som du utför gör du för uppdragsgivarna - skattebetalarna, medlemmarna, spararna, konsumenterna och andra.
·         En veckas konfrontation med skattebetalarna, medlemmarna, spararna, och/eller konsumenterna.
·         Teoristudier: Bra och dålig byråkrati. Hur jag stämmer av mitt arbetsresultat med mitt uppdrag.

Vecka 5+6.
Samhällsekonomins grunder: Det är arbetet och produktionen som skapar tillväxt.
·         Två veckors kurs i grundläggande samhällsekonomi.

Efter avslutad kurs avger deltagaren ett skriftligt prov samt skriver under ett kontrakt som innebär att slöseri med uppdragsgivarnas medel kan innebära återbetalningsskyldighet eller vite.
Under kurstiden betalar deltagarna sina egna luncher, resor och ev. logi.







måndag 30 juli 2012

Är det fel att Tillväxtverket skapar tillväxt?


Sedan januari 2010 har Tillväxtverket spenderat nästan 7,5 miljoner skattekronor på interna seminarier och representation,
Skattepengar har gått till exklusiva slottsvistelser, middagar, vinprovning och spa. Frikostiga förmåner, lyxhotell, tjänstebilar och gratis städhjälp hemma har bekostats av skattebetalarna.
Men är det inte så som tillväxt skapas?





lördag 28 juli 2012

Sverige år 2032

Vi förflyttar oss 20 år framåt i tiden. Det är lördagen den 28 juli 2032.
Några gamla och åldriga vänner har, som vanligt, träffats för att diskutera olika spörsmål. Värden har påmint om att temat för träffen, lördagen den 24 mars 2012 för 20 år sedan, hade varit ”Så blir framtiden, vi blickar 20 år framåt”.
Nu, lördagen den 28 juli 2032, är temat ”Hur stämde våra framtidsbilder med verkligheten?”.

Efter en del prat om hur tiden går, så gamla vi har blivit och om olika krämpor når samtalet fram till temat för kvällen.
Det visar sig tämligen snart att alla haft fel i sina profetior.

För vem hade t.ex. kunnat ana att det skulle finnas medborgare som, efter flera år av effektivt medborgarstyre, ville återinföra det politiska käbblet i riksdagen? Och dessutom under ledning av den förre statsministern Göran Persson! Något sådant kunde väl ingen ana!

Men låt oss ta allt från början och gå tillbaka i tiden och granska vad som hänt sedan 2012!

Det fanns de som sa att eländet började då, redan efter valet 2014, men det är bara gamla övervintrande politiska dinosaurier som påstod något sådant.

Sedan de borgerliga partierna åter fått väljarnas stöd blev nämligen allt mycket bättre i landet.
Skatterna sänktes, näringslivet blomstrade, folk fick mer egna pengar att disponera. Alla osunda bidrag avskaffades till förmån för medborgarnas egen kraft och kreativitet. Alla fick frihet att verka inom alla områden.
Tack vare privata initiativ inom skola, vård och omsorg hade dessa utvecklats i frihet och flesta problem inom dessa områden hade löst sig.
Särskilt de privata konkurrerande poliskårerna visade sig synnerligen effektiva.
Och fängelserna byggdes ideligen ut och gav ägarna hyggliga vinster.

Statsminister Reinfeldt hade dessutom visat sig vara en god landsfader och en handlingskraftig politiker som arbetade för att radera ut de konstlade motsättningarna mellan vänster och höger. Reinfeldt var en folkets man.
Vid valet år 2018 hade sossarna reducerats till ett parti som endast fick 16 procent av väljarnas röster.
Reinfeldt hade redan före det valet 2018 gjort sig av med sina gamla samarbetspartners och i stället lanserat ett ”opolitiskt” regeringsalternativ med sig själv som ”Political Coach”.

I den nya regeringen, kallat ”Medborgarnas Råd”, hade antalet ledamöter utökats till 51 och där fanns företrädare för näringsliv och stat och där fanns advokater, forskare, vetenskapsmän, ekonomer, journalister, professorer, kulturpersonligheter, nobelpristagare och andra kompetenta människor. Den hos medborgarna så omåttligt populära drottningen, Viktoria, hade fått en mer presidentliknande uppgift som ordförande i ”Medborgarnas Råd”.
Allt politiskt käbbel, alla halvdana politiska kompromisser och långhalningar var borta. Nu fattade ”Medborgarnas Råd” alla beslut snabbt och efter hur vettiga lösningarna var och inte, som tidigare, efter partitaktiska linjer eller efter kohandel.

Visserligen bråkade och käbblade de odugliga och lata politikerna ännu i riksdagen. Men ett lagförslag, som innebar att den otympliga och dyra riksdagen avskaffades, skulle så småningom gå igenom. Folket skulle i stället få rösta fram ”Medborgarnas Råd” genom personval av dokumenterat kompetenta personer med utstrålning och karisma.

I stället för de gamla kommunerna inrättades medborgarföreningar och medborgarklubbar dit vem som helst kunde gå och säga sin mening och lägga förslag. Motsättningarna mellan arbetsgivare och fackföreningar hade upphört i och med att ett Nationellt Näringsråd inrättats där både arbetsgivare och anställda fanns representerade.
Alla beslut i de regionala näringsråden måste fattas i samförstånd och enighet. Den som saboterade enigheten kunde straffas med uteslutning eller böter. Överklagande av beslut gick omedelbart till avgörande i ”Medborgarnas Råd”. Om den som överklagat fick fel i rådet straffades vederbörande med uteslutning eller böter.

(Det begränsade utrymme jag här har till förfogande gör att jag inte närmare kan gå in på den internationella situationen.)

Hur som helst, någon gång kring 2016, skakades Sverige, på grund av världskonjunkturen, av en ekonomisk kris. Krisen berodde bl.a. på Kinas uppköp av svenska och internationella företag, det uppblossade nordamerikanska inbördeskriget, den islamska terrorismen, oljebristen i världen, finanssystemets kollaps och andra yttre orsaker.
Sverige drabbades av hyperinflation, kronans värde föll hastigt och en dagstidning, liksom en dagsranson hasch, kunde kosta 2000 kronor.

För att rädda landet, i denna ytterst svåra situation, erbjöd Reinfeldt och ”Medborgarnas Råd” svenska folket det verkliga medborgarstyret – ”Medborgarnas Kontrakt för Sveriges Framtid”. Det innebar att partiväsendet helt avskaffades och att medborgarna, i folkomröstning, fick ge Reinfeldt och Rådet fria händer att under en period av sju år lotsa landet ur krisen.
”Fredrik vid rodret” var ett populärt tema i underhållningsprogram, populärmusik, medier m.m. under den tiden.
90 procent av de röstande godkände ”Medborgarnas Kontrakt”. I medierna spekulerades en del över vilka de tio avvikande procenten representerade.

Det fanns oduglingar till gamla politiker som yrade om ”diktatur” men eftersom det var medborgarnas styre som de kritiserade föll deras argument av sig självt tungt till marken. För övrigt kunde medierna alltid avslöja skumheter i de gamla politikernas bakgrund.
På TV kunde man dessutom se dokumentärfilmer om hur det hade käbblats i den gamla riksdagen, hur Reinfeldt talat till tomma bänkar och sovande riksdagsledamöter i riksdagssalen.
Eftersom statstelevision och statsradio hade avskaffats innehöll TV i övrigt bara sådan underhållning som folk ville ha.

Även Reinfeldts starkaste kritiker tvingades efter hand att erkänna att han var en god landsfader och han fick mandat för ännu en sjuårsperiod.

Trots att ”Medborgarnas Sverige” var världens bästa region att leva i fanns det de som ännu 2031 odlat sitt missnöje. Det hade bildats hemliga terrorgrupper som på olika sätt sökte infiltrera och bedriva skamlös opinion. Terroristernas syfte var att riva sönder ”Medborgarnas Kontrakt” återinföra riksdagen och politisera det folkliga styret. Samordnare för denna medborgarfientliga rörelse visade sig vara godsägaren och före detta statsministern Göran Persson.
Vi äldre minns hans och hans partis maktfullkomlighet, hans inkompetens och dryga uppenbarelse. Sedan han förlorat makten vid valet 2006 hade han tydligen bara gjort sken av att ha dragit sig tillbaka till sitt gods i Sörmland och lämnat politiken. I själva verket hade han bara ruvat på hämnd och i hemlighet arbetat på sin återkomst. Hans makthunger hade åter vaknat och nu försökte han få ungdomen med sig i en revolt mot folket och ”Medborgarnas Fredrik”.

– Nä, något sådant hade man aldrig kunnat ana! Det var vännerna helt överens om på sitt möte lördagen den 28 juli 2032.
– Och tänk hur svårt det är att sia om framtiden! sa vännerna till varandra när de satte sig ner vid det som vanligt överdådigt dukade middagsbordet.



måndag 23 juli 2012

Vänstern måste göra upp med sina motsägelser



Hur kan vänstern jubla över att de utländska trupperna ska tas hem från Afghanistan när resultatet innebär att kvinnor förtrycks och mördas av religiösa talibanska fascister?

Hildebrandt ger flera exempel på hur kvinnor mördats för att de är kvinnor och försvarat kvinnors rättigheter.
En föraning om det som komma skall är den nyinspelad video från en by inte långt från huvudstaden Kabul. Det visar hur en taliban, framför ett hundratal jublande män, skjuter ihjäl en kvinna som var anklagad för äktenskapsbrott. Det är Allahs order att hon ska avrättas, säger en man i videon” skriver hon bl.a.
Hur kan man kalla sig feminist och samtidigt utlämna de afghanska kvinnorna till talibanernas fascistiska godtycke?
Vänstern ställde upp för att försvara den demokratiskt valda regeringen i Spanien 1936 och har alltid anklagat Europas regeringar för att de inte ingrep mot Francotrupperna.
Hur går det ihop med att idag inte vilja försvara mänskliga rättigheter och demokrati mot fascismen i Afghanistan?
Vänstern måste göra upp med sina motsägelser.


söndag 8 juli 2012

Frågan som glömdes i Almedalen – om vinster i välfärden


Trots tusentals politiker, lobbyister och journalister i Almedalen - frågan om kostnaden för välfärden och hur den ska drivas och finansieras försvann.
I varje fall ter det sig så för en som inte var där utan bara följer med i medierna.

Här kommer därför några av de frågor som borde ha debatterats. 

Vad skulle det kosta skattebetalarna om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg utan inblandning av privata intressen?

Skulle skattebetalarna tjäna på om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg?
På vilket sätt?

Skulle de tillgängliga resurserna för vård, skola och omsorg öka eller minska om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all verksamhet?

Skulle medborgarnas valfrihet öka eller minska om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg utan inblandning av privata intressen?

Skulle kvalitén inom välfärden öka om staten, kommunerna och landstingen ensamt driver vård, skola och omsorg?
Vilka bevis för detta finns? Vad talar emot?

Vad betyder det, och vilka konsekvenser skulle det ha…
1.   ”att förbjuda vinster i välfärden”?
2.   ”att förbjuda vinstutdelning i välfärden”?
3.   ”att förbjuda företag med vinstintresse i välfärden”?
4.   ”att lagstifta om att överskott i välfärden måste återgå i verksamheten”?
5.   ”att förbjuda privata företag i välfärden”?


måndag 2 juli 2012

Världsekonomin behöver ekonomiskt förnuft


Den ekonomiska krisen har många namn - eurokrisen, bankkrisen, finanskrisen, lånekrisen, 90-talskrisen, fastighetskrisen, budgetkrisen, valutakrisen…
Namnen speglar en strävan efter att begränsa den ekonomiska krisen till vissa sektorer, områden eller tidsförlopp. Göra den mer lätthanterlig i portionsbitar.

Men i verkligheten är hela det finansiella globala systemet i kris och har varit det i minst trettio år. Och den fortsätter utan tecken på att avta.
Krisen är global och kontinuerlig. Men dess konsekvenser visar sig på olika sätt.

Krisen drabbade Grekland hårt eftersom statsfinanserna i landet var i oordning och statsbudgeten underfinansierad. Grekland var särskilt känslig och föll. För att rensa upp i den ruttna statsekonomin tvingas nu det grekiska folket till fattigdom och umbäranden. Men folket var inte skyldigt till krisen. De tvingas bara betala den.

I medierna talas om en ”smittoeffekt” av krisen i Grekland till t.ex. Spanien, Italien och Portugal. Men Grekland smittar inte utan det är den universella krisen som yttrar sig i de olika ländernas finanser och kreditinstitut. Bilden av smitta vilseleder. Det handlar om en konstant global sjukdom som inget land är immunt mot.
Mycket litet talar t.ex. för att den svenska ekonomin skulle vara skyddad. Risken finns att även vårt land, på ett eller annat sätt, kommer att drabbas när krisen fortsätter.

Vad beror då krisen på?
Utgångspunkten för varje analys måste vara att det är arbetet och produktionen som skapar värden, tillväxt och välfärd och som skapar resurser för vår konsumtion och även det nödvändiga överskott som kan investeras i nya projekt för arbete och produktion.
Kapital- och finansmarkandens uppgift är ursprungligen att samla en del av detta överskott i form av kapital och se till att kapitalet investeras i viktigt arbete och produktion.
Kapital- och finansmarknaden har emellertid slutat att fungera på det sättet.  Arbetet och produktionen i västvärlden får inget eller får för litet kapitaltillskott. Det reella kapitalet dirigeras till regioner som ger större profit – Asien, Latinamerika, Afrika - eftersom profiten på satsat kapital i Europa och USA minskar.

Problemet är samtidigt att finansmarknaden förlorat kontakten med den underliggande verkliga ekonomin. Den har i stället blivit en global börs för placerare av skuldsedlar som räknas som ”värden” och tillgångar. Varje byte av skuldsedel ökar ”värdet” (priset) på den och skulderna växer. Men i ”bokföringen” ser det ut som om det är ”värdet” som ökar.
Hela finansmarknaden är en marknad för skulder som ständigt byter ägare och där alla är skyldiga alla. Nationerna är skyldiga bankerna som är skyldig sina insättare som har skatteskulder till staten som har skulder till pensionsfonder …
Krediter är sunt och nödvändigt inslag i ekonomin men här handlar det inte om friska lån utan om icke existerande ”värden” och siffror i en komplicerat spel med inbillade pengar och löften som inte kan infrias.
För att kompensera för det fallande värdet frestas nationer att trycka upp mer pengar fast de vet att det som att pissa i sängen. Värdet försämras ytterligare.
Så småningom brister den uppblåsta skuldbubblan och ”värdena” visar sig värdelösa.
Där är vi idag, även om bubblan inte spricker med en smäll utan sakta pyser ut här och där i form av eurokris, bankkris, finanskris, lånekris, fastighetsskris, budgetkris, valutakris på olika håll i världen utifrån varje nations och regions speciella och aktuella situation.

Om nu krisen är universell och global krävs att världens makthavare gemensamt gör något för att stoppa den.  Men först måste de erkänna att hela det finansiella systemet måste reformeras i grunden. Och därefter komma överens om hur den ska tacklas. 

J. M. Keynes kritiserade redan 1936 kasinoekonomin i sin bok ”General Theory” och om Keynes vid fredskonferensen 1919 hade fått gehör för sitt förslag att skriva ner ententes ekonomiska krav på Tyskland kunde möjligen Hitler ha stoppats.

Keynes var också pådrivande i andra världskrigets slutskede 1944 vid den internationella konferensen i Bretton Woods i New Hampshire. (Naturligtvis skulle en sådan konferens ha genomförts före kriget.)
De fyrtiofyra deltagande staterna, där England och USA var de ledande, lade grunden för två internationella institutioner, nämligen ”Internationella valutafonden”, IMF, och ”Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling”, IBRD (Världsbanken). IMF skulle administrera växelkurserna mellan världens olika valutor och för finansieringen av kortsiktiga betalningsobalanser länderna emellan. Världsbanken skulle ge långsiktiga lån för återuppbyggnad av de krigshärjade ekonomierna och så småningom för utveckling av världens fattigare nationer.

Förenta Nationerna, FN, bildades 1945. Dess ekonomiska del, ”Ekonomiska och Sociala Rådet” (ECOSOC) fick efter kriget förslag från både USA och Storbritannien om upprättandet av ITO en internationell valuta.
Men ITO förverkligades aldrig eftersom USA var emot.

Innan den ekonomiska krisen leder till ett nytt världskrig borde världens ekonomiska ledare samlas för ett ”Bretton Woods” med syfte, att i Keynes anda, reformera finanssystemet. Det är troligt att en sådan reform kommer att kräva oerhörda skuldsaneringar och avskrivning av skulder, jämkning av valutor, globala finansskatter och en mer solidarisk världsordning.
Det låter som en omöjlighet men alternativet är en fördjupad och mer häftig kris som kan leda till ett större kaos och ytterst till ett tredje världskrig.